Torsdagen den 3/1 2013 skriver Ingvar Persson en ledarkrönika i Aftonbladet om våldet mot kvinnor, föranledd av den brutala våldtäkten i Indien som ledde till enorma protester och demonstrationer. Han drar en parallell till våldet som drabbar svenska kvinnor, en klar och tydlig fingervisning att våldet mot kvinnor ser likadant ut om det så sker i Indien, USA eller Sverige.
Det var en väldigt bra krönika Ingvar skrev, som även tog upp den artikelserie som Kerstin Wiegl och Kristina Edblom tidigare skrivit om de 201 kvinnor som mördats av närstående män sedan år 2000.
Det är om dem den här krönikan ska handla.
Precis som vanligt dök de upp i kommentarsfältet efter artiklarna, skuldkastarna, självbedragarna och rasisterna. Lösningen klar och färdig, det är ju på grund av massinvandringen som vi har våld mot kvinnor i Sverige. Eller som en person påstod:
Hederskulturen som har kommit till Europa med massinvandringen bör bekampas till högsta grad. Kvinnokontroll, arrangerade äktenskap, förföljelser när någon försöker bryta sig ut från förtryckande omständigheter, s.k. hedersmord for att ”upprätta” familjens heder, alla dessa har sin uppkomst från den s.k.hederskulturen.
Någon annan hävdade bestämt att:
Vi i Sverige har ingen tradition att misshandla eller förtrycka någon och om det händer så görs det i det tysta av personer som är sjuka… I vissa länder däremot så kan dom slå ihjäl sin fru och gå raka vägen till polisen med gott samvete, ingen av vänner eller grannar kommer att säga nåt om det för hon hade ju skadat hans heder och han kanske max får fängelse någon månad om ens det..?
Sen så hade vi de som tyckte att våldet mot kvinnor inte ska lyftas om man inte samtidigt lyfter våldet mot män. Att män som grupp alltid får bära skuld för det andra män gör.
Ja det blir ju lätt så, så länge som män notoriskt förnekar att mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem.
Enligt kommentarfältsherrarna är misshandlade och mördade kvinnor alltså inget egentligt problem eller så är det något som bara invandrare håller på med.
Jag har ägnat dagen åt att verkligen granska de här 201 mördade kvinnorna för att se om det finns någonting som stödjer påståendet om att mördandet av kvinnor är ett så kallat importerat brott.
Det finns absolut inga belägg för att det skulle var på det sättet. Merparten av mördarna är infödda svenska män.
Av de 201 mördarna är 25 stycken utlandsfödda, de kommer från minst fyra olika kontinenter och det enda de har gemensamt är att de har mördat kvinnan de sa sig älska.
Av de mördade kvinnorna är 37 stycken utlandsfödda, det innebär att tolv utlandsfödda kvinnor har bragts om livet av svenskfödda män.
Så myten om att det är invandrare som misshandlar och mördar kvinnor åker rakt ner i papperskorgen.
Kerstin Weigl och Kristina Edblom har visat oss kvinnorna, helt vanliga kvinnor i åldrarna 15 till 86 år, döttrar, systrar och mödrar vars enda misstag var att slå sig ihop med fel man.
Jag har försökt få grepp om orsakerna till varför dessa män har begått dessa hemska mord och i 64 fall har skälet varit att kvinnan har eller var på väg att lämna förhållandet. I 15 fall har det varit ren svartsjuka, mannen har trott att kvinnan varit otrogen. Oftast har det inte funnits något reellt skäl till misstankarna.
I 27 fall har mannen lidit av depression eller liknande, i flera fall har han sökt hjälp hos sjukvården men inte fått adekvat vård. I ett fall var mannen dement. Sex stycken mord kan rubriceras barmhärtighetsmord, kvinnan och mannen har båda varit mycket gamla och sjukliga och i flera av dessa fall har mannen även tagit livet av sig själv.
I 9 fall har alkohol och/eller droger varit den utlösande faktorn.
I de resterande 37 fallen finns det ingen synbar orsak till mordet, man får känslan att det är en ständigt återkommande misshandel som till slut gått för långt. I ett fall blev kvinnan ihjälslagen för att hon nobbat sin äkta make sex en kväll.
I 33 fall har mannen tagit sitt eget liv antingen direkt efter mordet eller inom några dagar. Fem barn har även mördats samtidigt med sina mödrar.
I ett enda fall har mördaren varit en kvinna. Alexandra Fossmo mördades av familjens barnflicka på ”uppdrag” av Alexandras make Helge Fossmo.
Det har varit plågsamt att läsa om de här kvinnorna och deras öde, smärtsamt att veta att det finns 179 moderlösa barn vars grundtrygghet har tagits ifrån dem av män som i flera fall varit deras fäder.
Nej, det här är inget invandrarproblem, nej det är inte psykiskt sjuka män. Det är män som har en skev självbild, som inte klarar av att leva i relationer men inte heller klarar av att bli lämnade eller ratade. Män som tar sig rätten att förtrycka en annan människa, för att döva sin egen känsla av litenhet och mindervärde. När hon väljer att bryta upp och lämna honom så bekräftar hon det han innerst inne vet, att han är värdelös och oälskad av alla. När han mördar henne så försöker han antagligen att mörda det mörka och hatiska inom sig själv.
Faktum är att det här är ett samhällsproblem som vi har i Sverige idag. Vi måste börja erkänna problemet för att kunna göra något åt det. Vanliga män som aldrig slår måste sluta förneka problemet och ta ansvar för att de uppfostrar andra män indirekt, vare sig de vill eller ej. Sluta kalla kvinnor för kärringar t.ex. sluta med dåliga vid-spisen-skämt och framför allt sluta förminska andra mäns dåliga beteende. Varje gång en vuxen man uttrycker sig kränkande mot en kvinna i en pojkes närhet så lägger han grunden till en förnedrande kvinnosyn hos pojken.
Det är inte kvinnors uppgift att lära män att inte slå, män måste börja lära män.
/Loan Sundman
) fick SD två mandat mer än i föregående val här i Malmö. Röster skrek att ”vi skåningar var rasister så det var väl väntat” och liknande saker. Jag tänker inte förneka att en och annan rasistisk eller nazistisk organisation har sitt ursprung här i Skåne, men det betyder inte heller att alla som röstade på SD är rasister. Men vi har problem här i Malmö. Vissa beror på invandringen, eller snarare på hur vi hanterar invandringen.
Informationssamhället har lett till att enorma mängder information finns tillgänglig. Det finns de som söker mönster och kopplingar mellan till synes slumpmässiga detaljer och fullständigt oberoende fakta. Pattern Recognition eller 
Jag upplever att det svenska debattklimat där frågor som har med rasism, främlingsfientlighet och intolerans behandlas just nu, består av två motpoler; dels de politiskt korrekta debattörerna och proffstyckarna, dels den nya, politiskt inkorrekta sfären som består av helt vanliga människor med – helt fel åsikter… ?
Den främlingsfientliga, rasistiska motpol till oss själva har ofta förmågan att kränka oss med väldigt enkla medel. Vårt svar på dessa kränkande anfall är att go PK to the degree of being ridiculous. Vi tar till ett teoretiskt språkbruk, och omger oss själva med en känsla av godhet som i mångas öron (även mina egna) kan upplevas som godtroget, oansvarigt, men som för oss själva bevisar att vi minsann inte är rasister eller främlingsfientliga. Vi använder våra argument för att beskydda oss mot att kallas epitet vi vet på det stora hela är oacceptabla hos de flesta innevånare i Sverige.
I våra gamla svenska landslagar lyser xenofobin igenom. I Västgötalagen står det nåt i stil med att om man dödar en västgöte döms man till döden, men om man dödar en smålänning får man bara böter…
Så här i juletid vill jag dela med mig en av de texter svenska barn lärde sig 1899, SD borde läsa den både en och två gånger. Jag riktar den speciellt till Lars-Anders Espert ordförande för SD i Bjurlöv. 
Motargument 