Sverigedemokraterna har idéer om hur svensk lagstiftning skall betrakta äktenskap som giltiga för att uppehållstillstånd genom familjeanknytning skall anses uppfyllda.
I Sverigedemokraternas ”Invandringspolitiska program” under rubriken ”Uppehållstillstånd för äkta makar och därmed jämställda personer” anges:
Motargument kan meddela att äktenskap inte får ingås under tvång för någon som söker uppehållstillstånd i Sverige genom familjeanknytning. Ingen som bor inom Sveriges gränser får heller tvingas att gifta sig.
Avpixlat har nyligen gått ut med att meningsmotståndare endast tillåts två-tre kommentarer per artikel. Om man överskrider den gränsen är risken stor för att de kommer radera ens kommentarer.
Detta är i och för sig inte särskilt förvånade för den som har försökt kommentera på Avpixlat. Hemsidans moderatorer har under en längre tid systematiskt tagit bort kommentarer som inte är okritiskt negativa till invandringen och positiva till Avpixlat och SD. Det som dock är anmärkningsvärt i sammanhanget är att Avpixlat har tid att ta bort alla kommentarer som avviker åsiktsmässigt.
Var det inte just tid och resurser som Avpixlat saknade? Var det inte bristen på tid som gjorde det möjligt för deras kommentarsfält att fyllas med rasism, hat och hot? Vi har ju fått höra i all oändlighet hur lite resurser de har och hur de inte kan kontrollera alla rasistiska kommentarer på sin blogg.
Hur hänger det här ihop? För mig finns det bara tre förklaringar till mysteriet;
Avpixlat har alltid haft tid att moderera kommentarer, men de har valt att inte ta bort rasistiska kommentarer. Åsikterna har helt enkelt legat i linje med idén bakom bloggen.
Antalet rasistiska kommentarer är så pass många, att de inte klara av att ta bort alla. Detta skulle tyda på att rasismen är mycket utbredd bland Avpixlats läsare.
De har nyligen fått nya resurser och kommer att visa nolltolerans mot rasismen på sina kommentarsfält i framtiden.
Vilket alternativ som är det riktiga kan bara Avpixlat svara på. En sak står dock klart. Argumentet ”vi har inte tid” bör i framtiden betraktas som ganska tunt.
Motarguments granskning av sverigedemokratiska förslag som består av missuppfattningar eller som utgörs av redan existerande lagstiftning fortsätter.
Sverigedemokraterna har idéer om hur asylmottagningen skall ske gällande asylsökande i Sverige som dessförinnan bevisligen befunnit sig i ett annat land tillhörande EU/EES-länderna.
För flyktingar ska Dublinkonventionen gälla, det vill säga principen om att asyl ska sökas i det första land man kommer till efter att ha lämnat hemlandet. Det är inte rimligt att en asylsökande ska kunna färdas genom en rad länder utan att söka asyl, för att sedan komma till Sverige, erhålla uppehållstillstånd och här åtnjuta rätten till livslång försörjning.
Motargument kan meddela att Dublinkonventionen inte gäller längre. Den är istället sedan den 17 mars 2003 ersatt av Dublinförordningen som har ett liknande innehåll.
2. I SD:s invandringspolitiska program har SD förslag om visumtvång för utländska medborgare. Närmare bestämt enligt följande modell:
Visumtvång ska gälla för medborgare i alla länder som är, eller misstänks vara, baser för terrorism. Visumtvång ska också gälla för medborgare i alla länder som genererar omfattande illegal invandring till Sverige.
Film som visar ett av talibanernas träningsläger i Pakistan. Har Migrationsverket viseringskrav för pakistanska medborgare?
Just för länder som kan anses utgöra baser för terrorism och/eller genererar omfattande illegal invandring till Sverige gäller krav på visering.
Sverigedemokratiska anhängare eller andra som oroas över att människor från hela världen kan resa till Sverige utan särskilda krav eller restriktioner kan således vara lugna.
SD förespråkarassimileringspolitik, en politik vars syfte är att göra alla främmande element i samhället till ”svenskar”. Grundidéen är att minoriteter ska anpassa sig till majoritetssamhället. Majoritetens seder och traditioner skall anammas. På lång sikt skall minoriteten ha anpassat sig så mycket att den kan inlemmas i majoritetssamhället.
Idén är nära knyten till idén om nationen, till iden om ”ett folk, ett land”. Genom att skapa ett homogent folk, ett folk med samma traditioner samma språk samma seder vinner tanken om nationen legitimitet.
Assimilationens historia är ett mörkt kapitel i Europas historia. Det är ett kapitel vi inte får glömma nu när allt fler politiska krafter på vår kontinent förespråkar en återgång till den politiken. Politiken ledde till förtryck , övergrepp på minoriteter och diskriminering. Assimilationen förde till att hela kulturer och språk i det närmsta utplånades, det förde till ett stort lidande för många människor på våran kontinent.
I södra Frankrike lyckades man i det närmsta utplåna det katalanska språket, den katalanska kulturen. I Sverige utsattes samer och romer för enorma övergrepp, det är deras berättelse vi måste komma ihåg när SD nu talar om att införa assimileringspolitik. Det är förtrycket på Sveriges romer som jag i denna artikel ska fokusera på, på berättelsen om en stat vars syfte var att utplåna ett folk.
I en statlig utredning från 1923 (SOU 1923:2) definierar man ”problemet” med ”romer” som ett olösligt problem, ett problem som krävde drastiska metoder, ett problem som trotts att det då endast fanns ett mycket litet antal romer i Sverige hade den allra högsta prioritet. Man skrev följande om gruppen ”tattare” (som då tordes vara en blandning mellan romer och svenskar):
”Genom den hänsynslöshet och fräckhet, med vilka tattaren ej sällan uppträder förmår de, särskilt i avlägsna bygder befolkningen, att lämna dem snart sagt allt vad de begär, husrum, mat och foder till kreaturen. (Lägg här märke till likheten med vad SD idag säger om muslimer).”
Efter att ha konstaterat att det så länge det finns romer i Sverige så kommer de att ”skapa” nya ”tattare” kom man fram till att själva grundproblemet var romerna. Utifrån den då rådande synen på folks genetiska skillnader konstaterade man att en assimilation av romer var ett ”omöjligt projekt”, att den enda möjliga lösningen vara att avlägsna alla romer från Sverige.
”Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är ända utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem trodde vara svenska undersåtar och i alla fall deras medborgarrätt i annat land svårligen låter sig bevisas, kan deras försvinnade ur landet icke nås på annat sätt, än att så starkt inskränkningar läggs på deras rörelsefrihet att de finna med med sin egen fördel att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden” 1
Detta utlåtande föranledde krav om steriliseringsprojekt, som sedan verkställdes och först upphörde på 70-talet, det föranledde en starkt diskriminerande politik gentemot romer. Redan 1928 kom ett nytt utlåtande från staten som föreslog skärpningar i den lagstiftning gentemot romer som vi idag kalalr för diskriminerande. De förslagen följdes upp av en ”inventering” av den romska befolkningen på 40-talet.
Efter andra världskriget ändrades synen något på ”romer” Hitlers folk mord på judar och romer hade gjort att det inte längre var bekvämt att tala om biologiska skillnader. Den biologiska rasismen hade tappat mark, men man ansåg fortfarande att problemet kvarstod. Romerna måste fortfarande anpassas till samhället menade man. Detta beredde mark för en ny förklaringsmodell. En modell som gick ut på att se problemet i romers kultur.
Istället för att som i SOU 1923:2 söka att bli av med romerna inriktades den statliga politiken på att utplåna deras kultur, deras språk och deras seder. Det var intåget för den nya rasismen, den rasismen som ofta kallas ”kulturrasism”. 1956 tillsattes en utredning som en gång för alla skulle besvara frågan om hur romer skulle inlemmas i den svenska samhällskroppen. Hur de skulle göras till ”svenskar”.
Utredningens svar på frågan var att det krävdes en omskolning av romerna. Romerna skulle uppfostras till att bli riktiga ”svenskar” (inte helt olik förslag om körkort i svenska och diverse prov i värderingar som florerar runtom i de europeiska staterna).
Denna utredning bidrog till en genomförd politik med vilken många romer hamnade på uppfostringsanstalter, att de diskriminerades i skolorna, samt statsmakternas försök att utplåna en den romska kulturen och språket. Steriliseringen av romer fortsatte, då statsmakterna fortfarande var negativa till att romerna ökade i antal genom nativitet. Trots att romer bott i Sverige land i århundraden fråntogs de dem rätten till sitt land. De berövades rätten att bli behandlade på samma vis som alla andra medborgare. Detta endast på grund av att deras kultur inte var densamma som majoritetens, detta i ett försök att utplåna olikheter i Sverige, att skapa ett homogent land.
När SD pratar om assimilliation är det viktigt att komma ihåg att det finns en anledning till att vi övergav den sortens politik. Det beror inte på någon ”kulturmarxistisk konspiration”. Det beror på att den sortens assimileringspolitik orsakade stort lidande för dem som utsattes för den. Det beror på att den syftar till att utplåna kulturer och stöpa oss alla i samma form. Att göra oss alla lika och det oavsett hur och oavsett konsekvenser. Det är en rasistisk politik.
Transportföretag som underlåter att avvisa de resenärer som inte har giltig identitetshandling och visum när så är föreskrivet, skall bötfällas samt åläggas att återtransportera dessa resenärer.
Sverigedemokraternas politiska åsikter i denna del är sedan länge reglerad i 19 kap. 2 § utlänningslagen, samt 19 kap. 5 §, 5 a § utlänningslagen.
19 kap. 2 § utlänningslagen stadgar:
”Transportörens ersättningsskyldighet”
2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige, med ett fartyg eller ett luftfartyg, direkt från en stat som inte omfattas av Schengenkonventionen, avvisas därför att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för hemresan, är transportören skyldig att ersätta staten för 1. kostnaden för utlänningens resa från Sverige, 2. resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som behöver följa med, och 3. kostnaden för utlänningens uppehälle här innan avvisningen kan verkställas, om dröjsmålet av verkställigheten beror på transportören.
Transportören (fartygets eller luftfartygets ägare eller brukare) skall helt eller delvis befrias från denna skyldighet, om 1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller 2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut ersättning för kostnaden.”
19 kap. 5 § & 5 a § utlänningslagen anger:
”Särskilda avgifter”
5 § En transportör som inte fullgjort sin kontrollskyldighet enligt 9 kap. 3 § skall betala en särskild avgift, om beslut om avvisning meddelats på grund av att utlänningen saknar pass eller de tillstånd som krävs för inresa och beslutet vunnit laga kraft eller verkställts trots att det inte vunnit laga kraft.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar sig ha haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
5 a § En transportör som inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 9 kap. 3 a § skall betala en särskild avgift.
Transportören skall dock inte betala någon särskild avgift, om
1. transportören visar att underlåtenheten inte beror på fel eller försummelse, eller
2. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Lag (2006:447).”
Motargument vill rekommendera förslaget i SD:s Invandringspolitiska program, eftersom åtgärden var genomförd innan deras program skrevs.
För sverigedemokrater och alla andra som är intresserade av att veta vad som faktiskt står i utlänningslagen kan den läsas här. Det är alltid bra i den politiska debatten att granska olika politiska partiers förslag och hur de förhåller sig till dagens situation.
Ett utmärkande drag för relativt många av sverigedemokraternas politiska förslag är att de redan existerar i lagstiftning, i aktiv politik, eller att förslaget grundas på missförstånd.
Under rubriken ”Migranter, bosättare och flyktingar” skriver SD:
Att människor i mindre utvecklade länder vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring är fullt förståeligt och mänskligt, men det kan inte vara en tillräcklig grund för uppehållstillstånd i vårt land. En sådan politik gynnar vare sig Sverige eller utvandringsländerna.
Enbart vilja att förbättra sin ekonomiska situation genom att utvandra till Sverige utgör ingen laglig grund för beviljande av uppehållstillstånd i Sverige.
Om Sverigedemokraterna eller andra väljare trodde något annat kan Motargument meddela att de nu inte behöver oroa sig.
Ett skällsord som allt oftare kastas runt i debatten är ”oikofob”. Nationalister vill gärna framhäva filosofen och författaren Roger Scruton som upphovsperson till uttrycket, i en bok som utgavs år 2004.
Scruton anses ha myntat ordet ”oikofobi”. I likhet med xenofobi, uttryckets motsats, syftar inte detta på en fobi i medicinsk mening. Ordet är snarare ett retoriskt knep.
En person anses vara oikofob då den konsekvent nedvärderar sin egen nation, dess traditioner samt dess kultur. En utveckling av begreppet blir då att en ”oikofob” person är självförnekande och har en skadlig vilja att försöka vara ”osvensk” och mångkulturivrare. Det vill säga en antydan till att man försöker ”späda ut”, avveckla och förstöra traditioner; att man i förlängningen förråda sitt eget land och sitt eget ursprung.
De som slänger etiketten ”oikofob” på sina politiska motståndare gör en tankevurpa.
Om en person står upp för den svenska grundlagens religionsfrihet och därmed skyddar varje individs rätt att utöva sin religion — eller att fritt välja att slippa utöva någon religion — så betyder detta inte på något sätt att den personen skulle hata sig själv eller förneka sin egen religion eller ateism. Om en person står upp för allas frihet att själv välja sin egen kulturmix betyder inte det att denne på något sätt behöver avgränsa eller inskränka sin egen kultur.
Försättsbladet till Letters From England, 1808.
Scrutons version av begreppet används grovt nedsättande för att kritisera politiker, alla de ”politiskt korrekta” och de ”intellektuella” som tycker om mångfald, vill främja utveckling och ett mer diversifierat socialt liv, kultur och samhälle.
Enligt Scruton visar dessa nämnda grupper en skadlig tendens att fastna i vad han anser vara ett outvecklat stadium av individens personlighetsutveckling.
Många av hans anhängare menar att ”oikofober” undergräver och ”förstör” hela det samhälle som de vill försöka konservera och skydda mot utveckling, med sin inskränkta och begränsande socialkonservatism och etnonationalism.
Allt detta är tydliga indikatorer för en fascistisk ideologi.
Men om man gräver lite…
Författaren Robert Southey skrev och publicerade redan år 1808 en skämtsam bok om hur engelsmän semestrar. Boken är skriven i formen av ”fejkumentär” / ”mockumentär”, där författaren ikläder sig en uppdiktad roll av en spansk resande som på engelsk mark iakttager de beteenden och semestervanor som britterna föredrar när de semestrar i sitt eget land. Det är ett långt kåseri med ironiska, underfundiga skildringar och humoristiska överdrifter om människors ”dåliga smak” och agerande.
Han använder begreppet ”oikofobi” i andemeningen att personer — som i sitt vardagsliv är vana vid moderna bostäder och den senaste tekniken — verkar nöja sig med och nästan söker efter de allra torftigaste och dystra inrättningar, för att ”det ska vara så när man är på semester.”
Det är alltid bra i den politiska debatten att granska olika politiska partiers förslag och hur de förhåller sig till dagens situation.
Ett utmärkande drag för relativt många av sverigedemokraternas politiska förslag är att de redan existerar i lagstiftning, i aktiv politik, eller att förslaget grundas på missförstånd.
Under rubriken ”Migranter, bosättare och flyktingar” skriver SD:
Att människor i mindre utvecklade länder vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring är fullt förståeligt och mänskligt, men det kan inte vara en tillräcklig grund för uppehållstillstånd i vårt land. En sådan politik gynnar vare sig Sverige eller utvandringsländerna.
Enbart vilja att förbättra sin ekonomiska situation genom att utvandra till Sverige utgör ingen laglig grund för beviljande av uppehållstillstånd i Sverige.
Om Sverigedemokraterna eller andra väljare trodde något annat kan Motargument meddela att de nu inte behöver oroa sig.
Skribenter och läsare på sajten Avpixlat ordbajsar en hel del. Bland annat om hur de är de enda som sett och förstått sanningen, och därefter klämmer de ur sig klyscha efter klyscha om hur bedrövligt allting är, hur 7-klövern och media mörkar sanningen och så vidare och så vidare.
Huruvida 7-klövern och media mörkar sanningen eller inte låter jag vara osagt. Däremot så är det så att alla — både privatpersoner, politiker och framför allt media av olika slag, vinklar sina artiklar, reportage och nyheter av allehanda slag. Aftonbladet och Expressen intar inte samma vinkel i sina artiklar, eftersom de inte har samma politiska inriktning och åsikt. En liberal tidning skriver inte om nyheter på samma sätt som en socialdemokratisk tidning. Man vinklar allt man skriver och läser efter egna åsikter och det man själv bedömer vara rimligt och ”sant”.
Det är på grund av detta fenomen som nämnda skribenter och läsare på Avpixlat anser att de är de enda som sett ”sanningen”.
Utöver detta väldigt enkla faktum är det också så att var och en formas och styrs av det vi läser (bland många andra faktorer, givetvis). Läser vi högerinriktade tidningar influeras våra tankar och sätt att uppfatta verkligheten och världen av det. Väljer vi däremot att läsa tidningar som drar åt vänster, tenderar vi till att dras mot vänster vi med.
Så är det också gällande detta med rasism och antirasism. Beroende på vad vi läser, bygger vi starka värderingar åt ena eller andra hållet som kan vara svåra att bryta.
To each his own, kan man säga, men det går också bra att säga what goes around comes around.
SVT rapporterade i veckan att dagersättningen för flyktingar är på samma låga nivå idag som för 20 år sen. 19 kronor per vuxen, 12 per barn per dag. Det för med sig konsekvenser, vilket SVT visar:
— Vi försöker få sjukvård för vår lilla dotter, hon mår inte bra. Hon har blivit undersökt, vi tog henne till sjukhuset, men några mediciner kan jag inte köpa. Vi har inga pengar att köpa medicin för, säger Muhammed Rashwani.
Frågan är om vi alls lärt oss något av flyktingmottagandet på 80- och 90-talet? Minns ni hur det var då? Då hade man handläggningstider på upp till tre eller fyra år och flyktingar fick inte arbeta under den tiden. Samtidigt hade de en usel ersättning (fast högre än idag) och isolerades i stugor mitt ute i skogen, utan kontakt med omvärlden. Sen förundrades en del över att det skapade problem bland de som isolerades?!
Idag är det lite enklare att skaffa jobb (arbetslinjen, ni vet? som S drev fram till 2006 och Alliansen kopierade av S). Men dagersättningen är usel och flyktingar isoleras fortfarande ofta på campingar och gamla hotell mitt ute i ödemarken. Om man vill handla, eller träffa andra människor kostar en bussresa kanske lika mycket som tre eller fyra dagsinkomster.
Daniela bor på en camping på Öland där maten inte ingår i boendet. Som ensamstående vuxen får hon ett matbidrag på 47 kronor per dag, de äldsta barnen får 31 kronor var.— Det räcker inte alltid till, säger Daniela som berättar att hon har långt till affären och behöver använda en hel del av sin ersättning till busspengar för att åka och handla.
Familjens yngsta barn, som i likhet med alla barn från och med nummer tre i barnaskaran har halverad ersättning när det gäller beloppet för övriga levnadsomkostnader, får 6 kronor om dagen som ska räcka till exempelvis blöjor.
Sen förundras en del över att det ibland är stökigt och bråk på flyktingförläggningar?! Tacka fan för det! Man behöver inte precis vara ett geni för att förstå att systemet som vi har för att ta emot flyktingar faktiskt SKAPAR problem.
Höj dagersättningen för flyktingar, och för guds skull, ge dem någon form av klippkort för gratis resor med kollektivtrafiken om de isolerats på nån camping i ödemarken!
Då och då kommer politiska utspel och förslag från framstående svenska politiker som ställer allas likhet inför lagen i blickpunkten.Eller förslag som åtminstone borde ställa frågan allas likhet inför lagen i blickpunkten.
Tidigare integrationsminister och segregationsminister Nyamko Sabuni föreslog att kvinnor som flyttar till Sverige med barn inte skall ha samma rätt till föräldraförsäkring.
Sverige har via artikel 23 & 24 i flyktingkonventionen förbundit sig att tillerkänna flyktingar samma behandling som statens egna medborgare beträffande socialförsäkring, moderskap och familjeförsörjningsskyldighet, liksom varje annan situation som täcks av socialförsäkringarna. Att det således strider mot de mänskliga rättigheterna blev en parentes i debatten. Men vi hoppar vidare.
Socialdemokraternas ”starke man” i Malmö, urpsrungligen flyktinginvandrare från Estland, utnyttjade sin rätt att bosätta sig i Malmö. Han har tillsammans med flera andra lokalpolitiker i Malmö velat förbjuda flyktinginvandrare rätten att bosätta sig var de vill (förutsatt att bostad skaffas på egen hand). Förslaget stöddes av flertalet lokala avdelningar av våra riksdagspartier. Även Sverigedemokraterna.
Den Europeiska konventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna är jämställd med svensk grundlag. Artikel 2, punkt i tilläggsprotokoll 2 i konventionen, under rubriken ”Frihet att röra sig”, anger:
Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort.
Att det således strider mot de mänskliga rättigheterna blev en parentes i debatten. Men vi hoppar vidare.
Även stora delar av Sverigedemokraternas politiska förslag och program bryter systematiskt mot allas likhet inför lagen och de mänskliga rättigheterna. Jag avstår från att ge exempel i denna artikel.
För de som haft tålamod nog att läsa min text men samtidigt irriterats över att jag nämnt mänskliga rättigheter och även implicit allas likhet inför lagen, vill jag tacka för er uppmärksamhet.
Jag vill nu gå in på likhet inför lagen för en annan grupp som inte alltid omfattas av den. En likhet inför lagen som av vissa kanske inte ses som lika viktig som likhet inför lagen hos andra grupper:
…Nämligen etniska svenskar
Författaren till denna artikel kallades under en veckas tid för ”The Swedish Chef in the Muppet Show” av en utländsk vän, efter att ha serverat grillade tigerräkor som av misstag smaksats med tändvätska. Maträtten förorsakade två dagars svåra magsmärtor. Hets mot folkgrupp?
Sverigedemokraterna tog upp den viktiga frågan om likhet införlagen i sin partimotion 2012/13:Ju 397. Riksdagens motionärer var Mattias Karlsson (SD) och Erik Almqvist (SD). Motionärerna hävdade i sin motion att:
Uppfattningen att alla medborgare skall vara lika inför lagen och att ingen skall behöva utstå diskriminering på grund av sin börd eller etniska tillhörighet är en allmänt erkänd princip i den svenska samhällsdebatten.
Motionärernas påstående var riktigt, men samtidigt en kraftig underdrift. Allas likhet inför lagen är garanterad i svensk grundlag och en del av de mänskliga rättigheterna. 1 kap. 9 § regeringsformen stadgar att:
domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Rättfärdigheten i Sverigedemokraternas motion om att inkludera svenskar som en grupp vilken skall omfattas av hets mot folkgrupp, exemplifierades i motionen av hur Justitiekanslern i sitt beslut Dnr 3217-03-30, fattat år 2003, beslutade att inte vidta åtgärd med anledning av en anmälan av en tidningsinsändare, publicerad i tidningen Mitt i Södermalm.
Insändaren hade rubriken ”Ursvenskar de mest enfaldiga jag mött”. I insändaren stod bland annat att ”ursvenskar är de mest tråkiga, enfaldiga, elaka och korkade människor som jag har träffat”. Justitiekanslerns beslut motiverades med:
Syftet vid tillkomsten av lagen om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av stadgandet.
Om vi för enkelhetens skull utgår ifrån att Justitieombudsmannens bedömning av det ursprungliga syftet med kriminaliseringen av hets mot folkgrupp, finns det då möjlighet att tolka lagens definition bredare (mer extensivt), med tanke på hur svensk grundlag stadgar allas likhet inför lagen?
Låt oss som svar anta att Justitiekanslern fortfarande inte kan beakta likhet inför lagen på så sätt att alla definierbara grupper skall omfattas av hets mot folkgrupp. Kan det finnas skäl till att se över lagstiftningen?
Det var det Sverigedemokraterna tyckte och föreslog i sin motion. Det tyckte emellertid inte riksdagens justitieutskott, som i sitt betänkande 2012/13 JuU10 motiverade Justitieutskottets beslut såhär:
Enligt utskottets uppfattning torde det stå klart att brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp omfattar de situationer som efterfrågas i motionerna 2011/12:Ju387 (SD) och 2012/13:397 (SD). Något tillkännagivande till regeringen om att bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör ses över är därför inte nödvändigt. Motionerna bör avslås.
Men vänta nu?
Sverigedemokraternas motioner efterlyste en översyn av brottsbalken på grund av att svenskar inte omfattas av brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp, eftersom Justitiekanslern bedömt att svenskar inte omfattas av brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp, samtidigt som riksdagens justitieutskott anser att brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp ommfattar de ”situationer” som Sverigedemokraterna påtalar.
Hänger ni med? Nej inte jag heller. Sverigedemokraterna vill lösa en brist i lagstiftningen som Justitiekanslern säger existerar, men som justitieutskottet säger inte existerar.
En bortförklaring av vår lagstiftande församling Sveriges Riksdag? Och frågan om allas likhet inför lagen och mänskliga rättigheter ignoreras.
Och för övrigt, vilken betydelse har det att enbart ”minoriteter” skyddas? Den minoritet av Sveriges befolkning som kvinnorna utgör är särskilt skyddade genom en rad lagar inom straffrätt och civilrätt. Såsom kvinnofridsbrott och diskrimineringslagen.
Vid sidan av att kvinnor egentligen inte är en minoritet av Sveriges befolkning, utan en majoritet.
I USA infördes en rad federala och delstatliga lagar för att skydda människor, inte minst svarta människor mot omfattande tillika systematisk diskriminering. Svarta människor utgör en minoritet i USA. Samtidigt utsattes de i synnerhet för diskriminering och hets i den amerikanska delstaten Mississippi, där svarta utgör en majoritet.
Spelar minoritets- respektive majoritetsförhållandena någon roll?
Den svarta minoriteten i Sydafrika utsattes för en omfattande hets och annan systematisk diskriminering. Fast egentligen var och är svarta människor i Sydafrika en majoritet.
Spelar minoritets- respektive majoritetsförhållandena någon roll?
Är det inte såsom Sverigedemokraterna anför just allas likhet inför lagen som är det väsentliga i alla sammanhang? Precis som i andra sammanhang jag nämnt i artikeln spelar allas rätt till sina mänskliga rättigheter ingen roll i större politisk debatt och till synes inte ens när riksdagen behandlat en riksdagsmotion av Sverigedemokraterna.
Politiska företrädare för andra riksdagspartier kommer med förslag som skulle inkräkta på de mänskliga rättigheterna för människor som invandrar till Sverige. Politiska företrädare för andra riksdagspartier i Riksdagens Justieutskott ignorerar Sverigedemokraternas försök att upprätthålla mänskliga rättigheter i alla sammanhang, även för svenskar.
Hyckleriet och dubbelmoralen har i det närmaste blivit total. Det är också något som verkar få allt fler väljare att inse. Hur skall sverigedemokraterna med trovärdighet kunna kritiseras för att vilja bryta mot de mänskliga rättigheterna och allas likhet inför lagen, när andra partier agerar på samma sätt?
Om alla vi som bor i Sverige, oavsett vilken eller vilka etniska, kulturella eller religiösa grupper vi tillhör, oavsett var i Sverige vi bor, oavsett vilka partier vi stödjer eller ogillar, måste gemensamt värna för varandras likhet inför lagen. Mänskliga rättigheter kränks hos os alla om de kränks gentemot någon av oss.
Om vi anser att Sverige är bundet av de deklarationer och konventioner om mänskliga lagar som vårt land förbundit sig att följa, måste vi också mena det på allvar. Det menar vi bara på allvar om vi menar det i alla lägen. Jämnt. För alla. Alltid.
Det är dags att vi även ger svenskar, det folk vi tillhör, även omfattas av det lagliga skyddet från hån och skymfningar på grund av sin etnicitet.
Låt lagen om hets mot folkgrupp ändras så att den även omfattar svenskar.
Motargument 