Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
Artiklar

Mänskliga rättigheter 2

Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om andra rättigheter som ingår i de konventioner som Sverige anslutit sig till. Vi inleder med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den första versionen antogs och publicerades den 10:e december 1948. Nuvarande ratificerade version innehåller 30 artiklar, här presenterar vi Artikel 2.
Lagbok bild

Artikel 2

Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

Källor:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, utgiven i ett häfte på svenska vid 60-årsjubiléet. (Finns översättningar till 508 språk)

Svenska regeringens websida om mänskliga rättigheter, där man hittar information om alla konventioner Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns även på wikipedia

Vill du läsa deklarationen på ditt språk så finns de officiella översättningarna här.

 

Snabblänkar till Artikel 1 <<< >>> Artikel 3

Artiklar

Mänskliga rättigheter 1

Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om alla rättigheter som ingår i de konventioner som Sverige anslutit sig till och genomfört. Vi börjar här med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den första versionen antogs och publicerades den 10:e december 1948. Nuvarande ratificerade version innehåller 30 artiklar.

ARTICLE 1
ARTICLE 1art makes me smile / Foter.com / CC BY

Artikel 1

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

 Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna

Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.

Källor:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, utgiven i ett häfte på svenska vid 60-årsjubiléet. (Finns översättningar till 508 språk)

Svenska regeringens websida om mänskliga rättigheter, där man hittar information om alla konventioner Sverige anslutit sig till.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter finns även på wikipedia

Vill du läsa deklarationen på ditt språk så finns de officiella översättningarna här.

Snabblänkar till >>> Artikel 2

Krönikor

Hakkors – svastikor

Många har avhandlat ursprungen och innebörderna med hakkors – svastikor och liknande symboler. Jag är mycket mer intresserad och nyfiken i att spekulera och resonera om personerna som ritat, målat, skrapat hakkors på offentliga platser i nutid. Vad kan de ha haft för tankar och avsikter till varför de valde att göra det?

Greek Silver Stater of Corinth
Exekias / Foter.com / CC BY
  • Vill man försöka göra PR och övertyga andra om att bli nationalsocialist?
  • Vill man försöka få det se ut som att fler är nationalsocialister än det egentligen är?
  • Vill man försöka träna på att ta plats i samhällsdebatten, för att man känner sig utanför?
  • Vill man försöka provocera lagstiftarna som kriminaliserat vissa symboler? (se fotnot längst ner)
  • Är det kanske anti-nazister som målar nazistiska symboler för att väcka opinion?
  • Vill den som målar sådana symboler försöka hota/skrämmas?
  • Vill man försöka anklaga islam för att vara som nazism, när man sprayar hakkors på en moské?

Vad tror ni?

Jämför gärna mina spekulationer med diskussionerna kring t.ex. Dan Parks olika ‘gatukonstinstallationer’ eller de Antifa-affischer som dykt upp runtomkring i Kalmar. AFA förnekar att de eller deras anhängare har klistrat upp dessa hotfulla affischer.

Urval av aktuella nyhetsnotiser om målade hakkors under vintern 2013/2014:

Hakkors målade i somalisk förening
Hakkors sprejade på kaféfasad
Hakkors i riksdagen upprör besökare
Nytt hakkors på kyrka i Stockholm
Hakkors målat på kapell
Hakkors klottrade på Stockholms moské

Foto: Islamiska förbundet
Foto: Islamiska förbundet

Fotnot: Högsta domstolen klubbade igenom en prejudicerande dom år 1996 om att bärande av nazistiska symboler på allmän plats utgör Hets mot folkgrupp. Resonemanget var att genom bärande så uttrycker man missaktning mot personer.

Artiklar

Ekeroth och Frick startar ny hat- och rasistsajt.

Gästinlägg från Slutpixlat

Om man får tro den högst opålitliga hat- och rasistsajten Exponerat så ämnar skaparen av den större hat- och rasistsajten Avpixlat, Kent Ekeroth, att nu helt överge denna sajt för att i samarbete med Chang Frick starta en ny hat- och rasistsajt.

Sajten de kommer att öppna kommer att fungera ungefär som Nyheter24, en reklambetald nyhetssida som kommer att blandas med ”Sverigevänliga” och ”vanliga” nyheter. Enligt Exponerat har paret Frick och Ekeroth fått ihop en budget på cirka 500 000 kronor som kommer att kunna användas som startkapital.

Det där med så kallade ”Sverigevänliga nyheter” vet vi ju vad det i normala fall brukar innebära. Om denna nya sajt kommer att följa den normala standarden för vad Sverigedemokrater och dess gelikar anser vara ”Sverigevänlig” sajt så kommer detta inte att bli något annat än ytterligare än hat- och rasistsajt.

Sådana har vi redan tyvärr alltför många av.

Vore det inte bättre om Ekeroth öppnade en krogguide istället där han recenserade vilka krogar som var ”Sverigevänliga” nog att släppa in honom för att sen sparka ut honom? Det skulle i och för sig bli världens kortaste sajt, men ändå.

Frågan är om Ekeroths gamle vapendragare i islamofobi, homofobi och rasism, Mats Dagerlind kommer att följa med honom till denna nya hat- och rasistsajt.

Man kan också undra om Ekeroth fått så mycket smisk av Åkesson för sin inblandning i Avpixlat nu att han nu fann det bäst att lämna denna bakom sig innan Åkesson definitivt lämnade Ekeroth bakom sig?

Gästinlägg från Slutpixlat

Artiklar

Opinionsbildning och normalisering

Gästkrönika av Robert Nilsson

Den rörelse som oftast tillskriver sig den antirasistiska rörelsen har till vissa delar enligt min mening gjort en fatal felbedömning av det politiska läget.

Karl XXIV
visulogik / Foter.com / CC BY

Det tycks mig som att delar av denna antirasistiska rörelse lever kvar i 90-talet, då Sverigedemokraterna var en utomparlamentarisk paria – något som väljarna inte ens ville ta i med tång – och vars symboliska förehavanden, som att marschera med bomberjackor och Dr. Martinskängor för att lägga ned kransar vid Karl XII:s staty, var spektakel som man ohotat och alltjämt tryggt kunde betrakta från sin plats i det politiska finrummets värme.

Men tiderna förändras. Nu har det snart gått fyra år – en hel mandatperiod – med Sverigedemokraterna i riksdagen – det politiska finrummet.

Sverigedemokraterna har som organisation, kollektiv och individer fått parlamentarisk erfarenhet och mutat in sitt revir i den mediala och politiska diskursen.

Då – år 2010 – var det 5 % av väljarna som lade sin röst på dem. Nu visar opinionsinstituten på 10 % stöd.

Bättre förr?

Trots detta, så finns det således folk som på något sätt förhåller sig till Sverigedemokraterna som om vi fortfarande levde på 90-talet och anledningen till detta går ju givetvis bara att spekulera i. Men en anledning är att jag tror att denna del av den antirasistiska rörelsen helt enkelt saknar strategin och medlen för att finna sig till rätta i den nya tiden och därtill saknar medlen för att möta denna, av antirasisterna identifierade, rasism i kostym. En annan anledning kan ju vara att det var bättre förr. Men har vi råd med sådana känslogrundade ståndpunkter?

Sedan. Vissa säger: – Vägra debatten. Som om Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som endast fick medial uppmärksamhet den 30:e november varje år.

Den politiska diskursen är en spelplan – en spelplan där inte spelarna artigt väntar på sin tur för att muta in sitt revir. Där råder djungels lag. Gör ingen anspråk på ett område av spelplanen så kommer någon annan spelare att ta den. I det här fallet, avstår man från SD-oppositionellt håll att ta den platsen – genom att undvika att ta debatten eller gå på som om vi alltjämt levde under 90-talet – så kommer den platsen att intas av Sverigedemokraterna eller någon annan likvärdig motståndare.

Och den som har mest spelplan under sig vid tröskeln till valdagen 2014 – den tar hem spelet.

– Men att debattera med Sverigedemokrater är ju att normalisera deras åsikter, kanske någon säger.

Om vi bortser från den ganska vanligt förekommande felanvändningen av begreppet, så är det ett riktigt dåligt argument.

Tänk er själva om Alliansen och de Rödgröna skulle avstå det kommande årets radio- och TV-sända partidebatter med hänvisning till att det finns en risk att ”normalisera” Sverigedemokraterna?

Det skulle ju sluta med att Jimmie Åkesson skulle få hela timman av Agendas partiledardebatt för sig själv:

– Så varsågod Jimmie. Här får du en timma under bästa sändningstid.

Och Jimmie Åkesson får hålla ett tal värdigt ett tal till folket endast förunnat presidenter i USA. Detta bara för att vi måste undvika att ”normalisera” Sverigedemokraterna.

Normalisering

Avslutningsvis, det här med normalisering. Den politik som Sverigedemokraterna säger sig vilja föra – kanske inte uttryckt i principprogrammet, men uttryckt i andra sammanhang – är redan norm och normaliserad sedan länge sedan.

Rasistiska åsikter – om det nu är det man tillskriver Sverigedemokraterna – det har varit norm hos grupper och individer i samhället i flera mansåldrar.

Här lite statistik (Integrationsbarometern 2007 och Mångfaldsbarometern 2013) på hur det är ställt med ”normaliseringen” – eller normen – rörande attityder mot den Andre som faktiskt redan finns. Oavsett om vi tar eller vägrar ta debatten. Så här svarade respondenterna i respektive undersökning:

– 10,8 % anser att det är fel att personer från olika kulturer och raser bildar familj.

– 43,8 % anser att vi inte bör släppa in fler invandrare i Sverige.

– 23,6 % kan tänka sig att rösta på ett främlingsfientligt parti som inskränker invandrares rättigheter.

– 34,6 % instämmer helt eller delvis med att invandrar kommer hit för bidragens skull.

– 25 % är mot slöja på allmän plats

Om vi ska påverka dessa attityder till det bättre, så har jag svårt att se att ”Vägra debatten” skulle vara en framkomlig väg. Än mindre välja att förhålla sig till Sverigedemokraterna som om de själva skapat de attityder de påstås ge uttryck för. Nej, enligt undersökningarna ovan fanns de redan där. Normaliseringen är hos dessa respondenter och den andel av befolkningen de representerar ett faktum.

Det är utgångsläget. Och det är det som ska bestämma strategin. Inte någon nostalgisk villfarelse om att inget har förändrats och att tiderna var som förr, då rasism bekämpades bäst genom att gamla tanter drämde handväskan i huvudet på skinnhuvuden.

Det är dags att den Sverigedemokratiska oppositionen inser det.

Vad anser du?

(Källa: Integrationsbarometern 2007. Integrationsverket.; Mångfaldsbarometern 2013.

Krönikor

"Ordet svenne är också rasism"

Gästinlägg av en person som valt att förbli anonym. (Med skrivhjälp av Torbjörn Jerlerup)

Det här är min berättelse. Jag är en person som många skolbarn i Stockholm har mött. Jag arbetar med ungdomsgårdar i områden där det finns många som ser ut som jag. Jag arbetar där människor är svarta utanpå, men inuti kan de vara alltifrån fromma som lamm till svarta som synden.

Bullying Irfe
Diego Grez / Foter.com / CC BY

Jag vill berätta om hur jag arbetar mot rasism i de områden som så förskönande kallas ”utanförskapsområden”. Invandrarförorter kallas de också ibland. Där de flesta är som jag, svarta som synden, eller lite mesbruna utanpå. Vi eller våra föräldrar kommer från länder med konstiga namn, som är svåra att uttala. Jag gillar ordet invandrarförort. Det bäddar för kvalité och olikhet.

Det finns gott om rasism även här. Hudfärgen avgör inte vem som blir rasist. Därför finns rasism även i utanförskapsområdena. Denna rasism riktas mot lite olika grupper. Jag har väl mest stött på rasism mot muslimer, judar, romer, svenskar, kurder och somalier. Ja, även hat mot kristna, men det är kanske inte rasism?

Igår satte jag mig ner med en ung man från ett muslimskt land i Mellanöstern, som hade pratat högt och nedsättande om somalier. Jag fick honom att tänka. Jag sade till honom:  ”du kallar somaliern dum och utan intelligens. Vet du att det finns sidor på nätet, och ett helt parti i riksdagen som kallar muslimer dumma och utan intelligens?” Han svarade att ja, det visste han. ”Vad känner du när de säger så?” Så kan man prata för att få någon att tänka lite.

När jag ska prata med en klass eller en grupp om rasism, så ställer jag alltid frågan: ”Vill ni veta vad jag anser är rasism”? Det brukar de vilja. Då säger jag: ”svennehora”, ”svennejävel”, ”viting”…

Det brukar ofta ta skruv. För de som säger så brukar inte tycka att de är rasister. Men vill ni veta en sak? De som säger ”svennehora” är nästan alltid de som säger ”jävla somalier”, ”judejävel” eller ”jäkla musse” också. Så möter man någon ung person som säger ”svennejävel”, måste man reagera snabbt och hårt.

Om de som säger ”svenne” är muslimer, så är det nu man ska prata om rasister som går omkring och kallar muslimer en massa öknamn, sprider fördomar och hatar, men som ändå inte tror att de är rasister.

Men det är inte rasism att vara arg på vita och ”svennar” eftersom vi är i underläge, brukar de säga ibland. Jag svarar genom att peka på klassen. I de områden där jag jobbar är så kallade ”svennar” och vita verkligen inte i majoritet, oftast tvärtom. ”Är svennar i majoritet i den här skolan”? Sen brukar jag förklara vad min vän Torbjörn Jerlerup på Motargument har lärt mig; att rasisterna i Sverigedemokraterna minsann också påstår att DE är i underläge, gentemot den stora muslimska konspirationen som vill ta över världen. ”Betyder det då att Sverigedemokraterna har rätt att kalla oss muslimer för IQ-befriade nazister?” Det borde de ju ha, de tycker att de är i underläge.”

Många gillar inte att man kallar ordet ”svennejävel” för rasism. Det vet jag. Fina, intellektuella människor brukar säga så. Jag är inte intellektuell, men jag säger det ändå. Om vi inte reagerar kraftfullt då ungdomar kallar någon för ”svenne” som öknamn, och om vi inte behandlar det som rasism, så skapar vi framtida problem för oss själva. För den som saknar spärrar så till den grad, att den kan skrika ”svennejävel”, hyser nästan alltid andra fördomar, mot andra folkslag också. Idag är det ”svennejävel”, imorgon ”jäkla yahood” (jude).

Ofta kryper det fram att ”juden” och ”somaliern” som de hyser fördomar emot, är samma folk som de själva anser att de är i ”underläge” mot.

Omvänd rasism kallas det ibland. Jag tycker inte om det uttrycket. Det finns rasism, enbart.

Bully
trix0r / Foter.com / CC BY

All rasism är fel, det lär jag barnen. Sedan försöker jag visa att de känslor och tankar de själva har, är desamma som de personer man kallar öknamn också har. Sedan berättar jag att det är rätt att vara arg på orättvisor och förtryck, men att det aldrig är rätt att anta att alla som tillhör en viss grupp, eller ser ut på ett visst sätt, är ”förtryckare”. Det är rätt att ogilla att vara i underläge, men inte att göra mot dem, som vissa av de som är i överläge, gör mot de i underläge.

Det mest idiotiska man kan göra om man är arg på de styrande i samhället, är att tända eld på sin grannes bil, förstöra sin grannes affär eller cykel, eller tända eld på sin grannes barns dagis eller skola. Att starta upplopp och förstöra för ens grannar, för att man är arg på de i riksdagen är inte politiskt, det är bara idiotiskt.

Precis som att använda rasistiska ord.

Hat leder till mer hat.

Det vill jag ha sagt. Det är min berättelse.

Sen vill jag att ni läser Ronnaskolans likabehandlingsplan, diskrimineringsgrunderna.

Tack för mig!

 

 

Krönikor

Politifonen svarar Jimmie Åkesson

Gästinlägg från Politifonen

Jimpyå

Jimmie Åkesson, Foto: Alexander Donka

Den 13 jan 2014 publicerade Expressen en artikel av Jimmie Åkesson, som en del i en självkritisk artikelserie där skribenter lämnas utrymme till att kritisera dem för att främja demokratiska värderingar. Det tycker vi är positivt. Men det är i princip den enda ros vi kommer ge dem i den här artikeln, för vi tänkte samtidigt utnyttja den till att dels bemöta Jimmie Åkessons artikel, men också rikta kritik mot Expressen och massmedierna i övrigt.

Jimmie Åkesson skriver att han:

…tror att Sveriges nyhetskonsumenter, i likhet med mig, förväntar sig och accepterar att journalisters och redaktioners egna politiska åsikter återspeglas på ledarsidor (däremot kanske de, i likhet med mig, ställer sig lite frågande till hur konstruktivt det är för samtalsklimatet att Expressens ledarredaktion har en attityd till sina meningsmotståndare som medför att man beskriver kritik av massinvandringen som ”en mental sjukdom” och SD som ett “ondsint” parti bestående av “en hoper hatiska självömkande män” med mera).

Vi sträcker oss till att hålla med här. Har Expressen släppt igenom sådana artiklar på sin ledarsida, är det en fråga om värdeladdad journalistik, som enkelt skulle kunna uttryckas på bättre sätt. Hade Politifonens redaktion arbetat för Expressen, skulle vi ha släppt allt det där om järnrör, slutat omtala dem som självömkande män och liknande, för det var gårdagens samtalsämne.

Den som är hågad kan följa upp Åkessons citat och finna att det han beskriver som kritik av “massinvandringen” i själva verket är ett resonemang om “att gnälla på invandrare” i anslutning till en skildring av en rasistisk “skitsnackarkultur”. Det är skribenten PM Nilssons personliga erfarenheter av ett politiskt klimat i södra Sverige.

Det är intressant att Åkesson helt öppet refererar till PM Nilssons beskrivning av rasistiskt ljugande och ryktesspridande som “kritik av massinvandringen”, vän av ordning blir så att säga tvungen att anta att det är samma enkla omskrivning även i andra fall där hans parti använder uttrycket. Att ledarartikeln är från 2006 tål att noteras, liksom att den är undertecknad av Nilsson och alltså inte är den politiska redaktionella produkt Åkesson insinuerar att han hänvisar till.

Från november 2013 är den andra artikeln han citerar ur. Den är också skriven av en person ur Expressens ledarredaktion, men inte heller den är ledarredaktionens, utan är publicerad som ett blogginlägg på ledar- och debattredaktionernas Opinionsbloggen. Värt att notera är att Åkesson ger en felaktig bild av vad som kallas för ondsint, det som avses i artikeln är det vi- och dom-tänkande som SD är känt för, inte partiet.

Vad som kvalificeras som hatiskt är svårt att avgöra utan att utgå från någon enskilds uppfattning, däremot framstår det som helt korrekt att SD i stor utsträckning är ett parti av och för självömkande män. Åkesson gör i sin artikel tämligen klart att han väldigt gärna använder massmedialt utrymme till just självömkan och beklagande.

Det ständigt påtalade offerkofteriet är också en uttjatad argumentering, och det är en infallsvinkel som Åkesson, hans partikamrater och den sverigedemokratiska gräsrotsrörelsen lärt sig att tackla genom den etablerade bilden av dem som en politisk underdog och slagpåse. De klär sig i den kostymen och därur kraftsamlar de och konsoliderar hela sin rörelse. Som Karim Jebari nyligen skrev, kapitaliserar antifragila grupperingar som Sverigedemokraterna på trauman:

Sverigedemokraterna tycks hysa samma typ av antifragilitet. Jag är inte den enda som blev förvånad när SD:s opinionssiffror steg efter järnrörsskandalen. Den storm av negativ publicitet som incidenten väckte fick SD att, likt hydran, växa två huvuden för varje avhugget. Men antifragila ting är inte osårbara….

Så var finner vi deras mistiltein? Den frågan är egentligen väldigt enkel att besvara och det är en infallsvinkel som media har valt att ignorera, förmodligen på grund av okunskap eller lättja, för någonstans måste det väl finnas en chefredaktör eller grävande journalist som analyserat Sverigedemokraternas människorättsvidriga politiska ambitioner gentemot asyl- och skyddsrätt?

I rapporten från maktens rätt – till rättens makt redogörs i stor detalj för vilka människorättskränkningar och indirekta krav på lämnande av Förenta Nationerna och Europarådet som Sverigedemokraterna faktiskt står för. Grundläggande i folkrättens skydd av mänskliga rättigheter är vad som kallas för likabehandling, alltså icke-diskriminering eller som det ibland uttrycks: alla människors lika värde.

När SD i sina politiska program eller i riksdagsmotioner uttrycker att de vill ha särregler för flyktingar avseende socialförsäkringar och annan offentlig förvaltning menar de i princip att Sverige bör frånträda flyktingkonventionen, FN-samarbetet och Europarådet. Med upprättandet av Europeiska Unionens stadga om mänskliga rättigheter blir antagligen också EU en organisation som sverigedemokratisk politik är oförenlig med, deras uttryckliga EU-fientlighet å sido.

Betydelsen av Europakonventionen för svensk rättsutveckling och skyddet av mänskliga rättigheter kan knappast underskattas. Konventionen är svensk lag och vi är bundna av den rättspraxis som Europadomstolen producerar. Det är något som fått stor betydelse för hur de nationella domstolarna bedömer fall som rör grundläggande fri- och rättigheter. Bland annat avgjordes pastor Green-målet med hänvisning till Europadomstolens tolkning av vad som får vara ett straffbart yttrande.

Även SD:s förslag om att sätta en nominell gräns för flyktingmottagande är antagligen i strid med likabehandlingsprincipen. Genom att sätta en numerär gräns för hur många som får söka asyl uppstår en uttrycklig diskriminering. Motsvarande gäller också för de mer eller mindre formaliserade förslag på stopp för immigration från vissa länder eller områden som kommit från SD:s håll, där udden varit riktad mot Mellanöstern och Nordafrika.

De har också motionerat i riksdagen om att frihetsberöva de som söker uppehållstillstånd, något som antagligen vore i strid med Europakonventionens regler för när en stat får inskränka individers rörelsefrihet.

Enligt vår mening bör således brännpunkten förskjutas. Men det gäller att hitta vettiga angreppsvektorer och journalistiska vinklingar. Det ska inte frasmakas i frågor som uppenbarligen intensifierar deras självupplevda, av media förstärkta, position som en underdog. Sverigedemokraterna har 10% av väljarkåren och är ett riksdagsparti sedan 2010. Det är dags för media att på allvar granska deras antidemokratiska och människorättsvidriga ideologi och politiska program.

Åkesson och hans parti bör granskas och kritiseras på samma sätt som media granskar och kritiserar andra grupperingar, i synnerhet sådana som har planer på att få Sverige att frånträda människorättstraktater och förkastar demokratins fundamenta.

Däri ligger Sverigedemokraternas baldersmistel.

/Bruce Stålnacke & Elwa Ninpo
Gästinlägg från Politifonen

Krönikor

"Ut med packet" – eller…?

En gästkrönika av Andreas Meijer.

Argument: ”Alla som inte är svenska medborgare och begår brott i Sverige ska utvisas direkt, politiska korrekta tyckare är daltare och vi behöver hårdare tag!”

Motargument: Påståenden om att ”skicka hem” svenska medborgare med icke-svensk etnisk härkomst är befängd, rasistisk och snudd på fascistisk. NSDAP – nazisterna – valde att använda etnicitet som grund för medborgarskap*. Det gör inte vi i Sverige 2014!

Svenska brott – svenska straff

De brott, med fängelse i straffskalan, som begås mot svensk lag skall straffas enligt svensk lag, med svenska medel. Finns utlämningsavtal till annat land så kan de med fördel utnyttjas, i annat fall finns risken att brottet inte bestraffas p.g.a. skillnader i lagstiftning. Om vi skulle utvisa alla som begår brott direkt så riskerar brottslingen att gå fri. Begår de ett brott som inte är olagligt i personens hemland så innebär det att slagna barn eller våldtagna kvinnor får leva med att deras gärningsman inte får något straff.

I förlängningen innebär det att folk kan komma till Sverige och begå allsköns hemska brott – där den enda risken är att få en gratisbiljett hem igen. Jag vet att det är att dra det i långbänk men risken finns. Sen finns inget som hindrar personen från att återvända efter ett tag – alltså kan det bli lönsamt att begå brott, skicka ut pengar som görs i och med brottslig verksamhet, bli utvisad och ha tillgång till pengarna – för att sedan återvända och upprepa proceduren.

Icke medborgare? Utvisning efter avtjänat straff

Min åsikt är vidare att personer, som inte är medborgare, bör utvisas efter avtjänat fängelsestraff, utan möjlighet att få uppehållstillstånd eller medborgarskap. De personer som har medborgarskap skall avtjäna straff enligt svensk straffskala men löper ingen risk att bli skickad till något annat land, då de är medborgare i Sverige.

* ”Endast folktyskar kan bli medborgare. Folktysk kan endast den vara som är av tyskt blod, oavsett religion. Därför kan ingen jude räknas som folktysk.” – Punkt 4 i NSDAP:s partiprogram (1920)

Artiklar

Intervju med Mehrako Masifi

Intervju med Mehrako Masifi, initiativtagare till  www.hatbrott.se som bland annat samlar vittnesmål om rasismen mot muslimer i Sverige.

Mehrako Masifi

Motargument: Berätta gärna för oss om dig själv

Masifi: Jag jobbar som forskningsassistent på Stockholms universitet, gift med min bäste vän Mohamed som jobbar som polis. Brinner för frågor gällande mänsliga rättigheter och ägnar väldigt mycket av min fritid åt att jobba ideellt med dessa frågor.

Motargument: Vad var din drivkraft och inspiration till att starta Hatbrott.se? 

Mehrako
Mehrako Masifi

Masifi: Jag har alltid varit engagerad i olika samhällsfrågor och har alltid ansett att det är en plikt att engagera sig för en bättre värld.  När jag år 2008 gjorde en enkätundersökning bland unga muslimer om hatbrott så var resultatet nedslående. 250 personer besvarade enkäten: över 90% av de som svarat hade blivit utsatta för hatbrott p.g.a. sin tro, ca 70% av de drabbade var unga kvinnor med sjal.  Resultatet blev drivkraften som fick mig att försöka finna en lösning på hur man kan jobba vidare med hatbrott och synliggöra problematiken. Enkätundersökningen blev startskottet till Hatbrott.se 

Motargument: Vad sysslar man med i Hatbrott.se? 

Masifi: Vi hjälper dig som brottsoffer med att bl.a. informera dig om dina rättigheter, göra en anmälan och även att följa upp ditt ärende. Är du osäker på om du blivit utsatt för ett hatbrott så kan du höra av dig till oss för gratis rådgivning.

Många vill inte vända sig till polisen direkt för att göra en anmälan. Därför har vi en enkät på hemsidan som underlättar för alla att göra en anmälan till oss och vi i vår tur gör en polisanmälan. Vi sköter allt det administrativa och följer upp fallet åt dom. 

Vi har även ett telefonnummer man kan ringa eller skicka sms till om man behöver juridisk rådgivning. Man lämnar ett meddelande och förklarar vad det är man behöver hjälp med så ringer vi upp och har som målsättning att göra det inom 24 timmar.

Jag vill passa på att lägga tyngd vid att all hjälp som ges till den/de som söker hjälp hos oss sker kostnadsfritt, den enskilde kommer inte att utkrävas några som helst kostnader för den hjälp han/hon får. Vi anordnar även utbildningar för att utbilda folk om deras rättigheter.

Motargument: Hur ser rutinerna ut från det att ni får in ett fall? Hur samlar ni info? Gör ni polisanmälningar? 

Masifi: Om någon hör av sig till oss och informerar oss att de har blivit utsatta för hatbrott/diskriminering så brukar vi antingen be de fylla i enkäten på vår hemsida eller maila oss där de får besvara vissa frågor. Baserat på den information vi får in kan vi avgöra om det är ett fall vi kan hjälpa till med eller om ärendet går att driva vidare juridiskt.

Majoriteten av våra fall kommer in via hemsidan men det händer att vi gör personliga intervjuer med personer som har råkat ut för hatbrott när vi märker att det är ett fall som skiljer sig från mängden. Vi hjälper till att göra en polisanmälan för de som vill ha hjälp med det. Majoriteten vill tyvärr inte anmäla utan vänder sig till oss mer för att vi ska få kännedom om det som skett och att deras berättelse ska komma med i rapporten.

Motargument: Varför är det viktigt att anmäla?

Masifi: Det är viktigt att anmäla för att synliggöra hur omfattande hatbrott mot muslimer är. Det är väldigt viktigt att komma åt alla mörkertal för att kunna driva dessa frågor och sätta press på politiker. Muslimer tillhör nog den grupp som är väldigt dåliga på att anmäla och det är väldigt synd eftersom vi gör oss själva en björntjänst.

Av de 241 fall vi har fått in har endast två valt att anmäla, det betyder att 239 aldrig hamnar i statistiken och skulle falla bort i glömska om vi inte skulle ge ut en rapport nästa år.

Man måste i första hand värna om sina egna rättigheter innan man kräver att någon annan ska göra det och ett steg i rätt riktning är att börja anmäla. 

Motargument: Kan du berätta om utbildningsdagen ni hade anordnat i Tensta Träff, vilka var föreläsarna och temat på utbildningen?

Masifi: Vi hade tre superduktiga föreläsare som tog publiken med storm. Alex Bengtsson, Maria Knutson och Naiti Del Sante. Temat var ”Vilka rättigheter har jag?”. Utbildningsdagen blev en succé och trots att det var en hel dag (lördag dessutom) så var det otroligt många deltagare som kom och variationen var stor bland deltagarna. 

Det som överraskade mest var deltagarnas respons, många mailade oss i efterhand och man blev rörd av deras ord och uppskattning. Många tyckte att Alex Bengtsson var en klar favorit och deltagarna blev överraskade av hans föreläsning om antirasism. 

Flera städer har hört av sig till oss, efter att ordet spridit sig om succén, och vill att vi ska föreläsa även hos dom. Så vi ser framemot att dela med oss av våra kunskaper och förhoppningsvis utbilda folk så att de kan värna om sina rättigheter.

Motargument: Hur ser planerna ut för framtiden?

Masifi: För kommande år är tanken att vi ska ge ut en rapport över de fall vi har fått in från 2013, tanken är också att vi framöver skall ge ut en årlig rapport över alla fall vi får in.

Vår målsättning för 2014 är att vi i Göteborg och Malmö kommer att ha samma utbildning som vi hade i Tensta.
Här i Stockholm väntar flera överraskningar, nästa termin kommer vi avslöja våra planer. 

Motargument: Kan du ge oss några ex på de fall ni har fått in?

Masifi: Båda fallen är från två unga tjejer.

Fall 1: Detta hände mig i sommar. Satt på spårvagnen och pratade i telefon när en man/kille som var 30+ börjar ropa att jag måste ta av mig slöjan och visa håret. Jag blir förvånad och frågar, ursäkta mig? 
Han upprepar ”TA AV DIG SLÖJAN!”

Han tittar på mig med hatiska blickar. Fortsätter gapa och förolämpa mig tills han går av. Inte lång tid efter så går jag förbi en uteservering när en man återigen börjar skrika att jag ska ta av mig slöjan och visar sitt hat tydligt mot mig och slöjan.

Fall 2:
Jag var på väg till Barnavårdscentralen med min dotter som nyss fyllt ett år.
När jag stiger på bussen så hör jag någon säga, ”du är så jävla ful”.
Jag fäste mig inte vid det eftersom jag tänkte det kan inte vara till mig, men så hörde jag att hon höjde rösten och tittade på mig. Hon upprepade ”Du är så jävla ful, åk hem till ditt land om du vill bära sjal!”


Jag blev väldigt ställd och visste inte hur jag skulle reagera. Jag ville inte skapa en situation där min dotter skulle känna av att någonting var fel. Bussen var fullsatt och ingen sa ifrån utan de låtsades som ingenting hade hänt. Jag tittade på min dotter och låtsades också som ingenting ägt rum eftersom jag inte vill utsätta mitt barn för obehag men kände stor sorg inombords och kände hur mina tårar rann ner.

Känslan av vanmakt och vemod fyllde hela mitt inre. Hade min dotter varit äldre hade jag agerat med en gång och sagt ifrån framför allt för min dotters skull så att hon ska se och lära att man inte ska ta emot skit från någon.

Krönikor

Om nationella gränser

Gästinlägg av Politifon

Nationella gränser är vad man skulle kunna likna vid räckverk, som skyddar mot omvärlden, men de är också en typ av föreningslänkar mellan ekonomiska, geografiska avgränsningar och migration. Gränser genererar i vissa fall också ekonomiska intäkter till perifera, utsatta och försummade provinsiella områden. Kanske är det rejält överdrivet att dra paralleller till Sverige här, men vi ser t.ex. hur norrmän gärna åker över norska gränsen för att detaljhandla i Sverige.

Greatwall-SA3
Saad Akhtar / Foter.com / CC BY

Så utnyttjar man marknaden och prisskillnader. Det medför ömsesidiga vinster. Gränser kan också ses som de nationella identiteternas ideologiska symbol. En symbol ur vilken idéer om migration och liknande antingen ses som införsel av oönskad invandring eller oönskad utvandring. Vad gäller utvandringsfrågan kan det komma till uttryck på två vis.

En stat kan välja att gärdsla in befolkningen, och förhindra den från att utvandra. Sådana ingrepp i den personliga friheten är dock olagliga sett till folkrätten och implementeras ofta historiskt av totalitära stater. Den andra metoden är för berörd stat att förhindra befolkningens utvandring genom att locka den till att stanna.

Sådana åtgärder vidtog Sverige i relation till den stora utvandringen från Sverige till Amerika. I Emigrationsutredningen från 1913 är det inledningsvis sagt att:

I år är det 100 år sedan den svenska Emigrationsutredningen under statistikern Gustav Sundbärg lade fram sitt huvudbetänkande och inte mindre än 20 bilagor. Massutvandringen försatte landet i kris. En miljon svenskar hade flyttat ut. Skulle det tömmas helt? I stället för att förbjuda utvandring, sattes en rad åtgärder in för att göra det mer lockande att stanna: Rösträtt, stöd till egnahemsbyggande, fattigvård, bättre skola, kort sagt det moderna Sverige som senare gavs namnet folkhemmet.

Så vad är gränser för något? Egentligen tror vi felaktigt att det är avgränsande anknytningsdragningar som separerar geografiska och politiska arealer, territorier och land. Som att jorden skulle vara fysiskt uppskuren. I själva verket är gränser inte annat än ideal. Illusioner som inte verkligen finns där. Det som finns är gränskontroller, gränsskjutningar, deportationer och uppehållstillstånd/medborgarskap.

Det är på denna juridiskt felaktiga grund som “nationalister” hänvisar till sig själva, som ägare av den mark deras förfäder byggde upp (den svenska gränsdragningen, det vill säga) och inrättade ett förment särskilt samhälle på. Det finns självfallet ingen sådan täckning. Vi har inte äganderätt till vår jord annat än om vi köper upp begränsad markyta. Det vi har är medborgarskap och medborgarskap kan i princip vem som helst erhålla eller avsäga sig, inom vissa ramar.

Gränserna är inte fakta, de är idéer, som mer eller mindre är realiserade som sociala konstruktioner. De är dock aldrig materiellt verkliga utanför samhällets sfär. Den som t.ex. försvarar gränser värnar egentligen inte en sak, utan snarare ett ideal. Detta ideal kan vara det kulturella eller demokratiska eller genetiska, och så vidare.

Separationen är således i verkligheten rapsodisk, och det vet vi eftersom folk “olagligen” (det vill säga utan officiellt tillstånd, eftersom det inte är en illegal handling att röra sig mellan länder) korsar gränser, som om det inte fanns något där som stoppade deras rörelse.

Att gränsdragningar således inte är riktiga, på riktigt, kan inte bli mer uppenbar av det faktum att det inte existerar någon stabilitet eller fixering. Se exempelvis på den här historiska beskrivningen av svensk gränsdragning genom åren:

sweden-through-history2Sveriges gränsdragningar genom historien.

Man skulle kunna betrakta vilket geografiskt område som helst och få liknande resultat. Den svenska gränsdragningen har inte alltid sett likadan ut och den kommer förmodligen att reformeras även i framtiden. Den nationella identiteten är en social konstruktion och alltså i första hand existerande som makt och inte som materiellt fenomen.