Etikettarkiv: antisemitism

Artiklar

Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta Berliner är styrelseledamot i Rädda Barnen Västmanland, ledamot i arbetsutskottet för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism) och var tidigare riksdagsledamot (FP). Agneta bloggar på: Berliners blogg.

Agneta Berliner

Janusz Korczak och barnets rätt till respekt

Det barn som möts av respekt, lär sig att respektera andra.

Det behövs en rejäl synvända i det svenska samhället. Hos lärare, föräldrar, grannar, polis, socialsekreterare, politiker, åklagare, domare. Vi behöver alla vända på perspektiven. Från vuxenperspektiv till barnets. På riktigt. I alla situationer. Lära oss mer om hur barn fungerar. Agerar. Reagerar. Alltför många barn mår psykiskt dåligt. Alltför många barn blir inte lyssnade till. Alltför många barn sviks av samhället, av oss vuxna, när de behöver oss som allra bäst. Vi vuxna behöver göra vårt allra, allra yttersta för att stötta de barn som har det svårt. Så att alla barn får en så bra uppväxt som det någonsin går. Så att barnen får vara barn. Det är så vi formar ett gott samhälle med respekt för de mänskliga rättigheterna och allas lika värde. En föregångare och förebild i detta synsätt var barnläkaren och pedagogen Janusz Korczak.

Krochmalna Street orphanage
Unknown / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

I trettio år levde Janusz Korczak tillsammans med föräldralösa barn på barnhem i Warszawa. Han skapade en verksamhet som byggde på barnens demokratiska och aktiva deltagande i sin egen vardag. Korczak ansåg att det oftast är barnen som drabbas värst av det onda i tillvaron. Och att det är roten till mycket av världens elände – barnens förutsättningar att forma framtiden i andra banor omintetgörs. Fred och frihet, utveckling och framtid beror på hur vi förhåller oss till barnen. Hela Korczaks verksamhet kan sägas vara ett projekt för fredsfostran.

Korczaks människosyn var allas lika värde. Av detta följde ett moraliskt engagemang för rättvisa och social jämlikhet. För stöd åt svaga och förtryckta. Också barnen gjordes delaktiga i detta engagemang. Ett genomgående drag i Korczaks arbete var att han bejakade barnens upplevelser av tillvaron. Han försökte inte släta över de olika former av social nöd och orättvisa som många av barnen upplevt på nära håll. Hos Korczak finner man alltså både ett starkt engagemang i moraliska frågor och en medveten betoning av den vuxnes aktiva ansvar i fostran och undervisning. Med sin grund i respekten för barnet blev han dock aldrig moraliserande.

Korczaks tankar om barns rätt till respekt bidrog till att lägga grunden för den första barnkonventionen. Och Janusz Korczak påtagligt aktuell och närvarande även idag. ”Barnets rätt till respekt” och ”Hur man älskar ett barn” är två av hans böcker. I dessa böcker bidrar språket i sig nästan till en känsla av poesi mellan varven. För mig ger texterna många anledningar till reflektion och de framkallar en stark vilja att vara en god förälder. Och en god medmänniska.

Jag har haft förmånen att träffa och samtala med Sven Hartman och Ylva Wibaeus från Svenska Korczaksällskapet. Ånyo greps jag då av en stor ödmjukhet inför de tankar kring barn och barns rättigheter som Janusz Korczak framförde för över 80 år sedan. Inte för inte kallas han pionjär i det internationella arbetet för barns rätt.

Janusz Korczak förespråkar inte några pedagogiska måsten – det handlar mer om hur man som vuxen förhåller sig till ett barn; med respekt och utifrån att varje barn är en individ med egna erfarenheter. Janusz Korczaks tankar är angelägna. Läs hans böcker. Fundera på budskapet. Sprid hans namn och de insikter som du själv gör när du läser hans tankar.

Med tillåtelse från Sven Hartman följer nedan en summering av hans och Ros Mari Hartmans efterskrift till ”Barnets rätt till respekt”.

Vad är det som gör att en människa blir ihågkommen av eftervärlden? Är det bara det storslagna vi minns eller kommer vi också ihåg det lågmälda? Janusz Korczak (1878-1942, författarpseudonym för Henryk Goldszmit) var en stillsam man, men han spred ljus för många människor i en mörk tid. Man minns honom, inte för hans framgångar bland stora män, utan för att han ägnade hela sitt liv åt barnen. Både i stora och små sammanhang förespråkade han barnets rätt till respekt.

Janusz Korczak föddes i en judisk familj som var helt assimilerad i det polska samhället. Korczaks intresse för barn väcktes tidigt och redan i unga år engagerade han sig i frivilligt arbete med barn. Efter genomförda medicinstudier i Warszawa, Berlin och Paris hade han en privatpraktik vid sidan av sin tjänstgöring på ett barnsjukhus i Warszawa. Efter några år lämnade han, trots lysande framtidsutsikter, sin läkarverksamhet och började engagera sig i barnhemsarbete. Med tiden hade han ansvar för två barnhem, ett för judiska barn och ett för icke-judiska barn. Korczak tycks i detta arbete fått utlopp för sin mångsidiga begåvning. Han ansvarade för den pedagogiska ledningen, fungerade som barnens läkare, deltog i deras fostran, skrev och berättade sagor för dem.

Jerusalén: Museo del holocausto: Plaza de Janusz Korczak
edomingo / Foter.com / CC BY-NC-ND

Janusz Korczak skrev åtskilliga böcker i pedagogik, barnpsykologi och barnavård, både vetenskapliga och populärvetenskapliga. Under långa perioder anlitades han som föreläsare i barnmedicin på universitetet och som expert på frågor om ungdomsvård i rättsväsendet. Och en hel generation polska barn lärde känna honom som ”Den gamle doktorn” – som ledde en serie mycket populära radioprogram för barn.

När andra världskriget bröt ut beslutade Korczak sig för att försöka rädda barnen och barnhemmen. I oktober 1940 tvingades det judiska barnhemmet att flytta till gettot och Korczak gjorde ideliga tiggarfärder för att försöka skaffa mat åt barnen. Han arresterades flera gånger, bland annat för att han vägrade bära armbindeln med den judiska stjärnan. Goda vänner uppmanade honom att försöka fly, det är omvittnat att han flera gånger gavs fri lejd genom sina internationella kontakter, men han bestämde sig för att stanna. Han kunde inte överge barnen när de hade det som svårast.

Korczak kallas för en humanistisk pedagog och då har man haft både hans idéer och hans liv i tankarna. Det är inte ofta man kan se en så klar överensstämmelse mellan lära och liv som hos Korczak. Årtiondena runt första världskriget gav upphov till en rad pedagogiska riktningar som visat sig vara osedvanligt fruktbara och slitstarka. Från Stockholm hade Ellen Key redan år 1900 proklamerat ”Barnets århundrade” som också var titeln på den bok hon utgivit. Det är troligt att Korczak i mycket inspirerades av Ellen Key. Båda var engagerade debattörer för barnets rätt till rätt och skydd. Maria Montessori, Rudolf Steiner och Célestine Freinet var andra i den skara av tänkare inom pedagogik och barnavård dit Janusz Korczak räknades. Industriell expansion, teknisk och politisk utveckling ledde till en ny kunskapssyn och till krav på ökad utbildning för folkflertalet. Krig, fattigdom och sociala orättvisor medförde stora och tunga uppgifter för skola och barnavård. Årtiondena kring första världskriget innebar också att vetenskapen i allt större utsträckning fick en styrande roll där man tidigare förlitat sig på kyrkans råd. Janusz Korczak var en vetenskapligt skolad barnläkare. Han bedrev forskning kring barns psykiska och fysiska utveckling. Och kombinerade sitt stora vetande om barn med en övertygelse om barnets värde och om människolivets okränkbarhet. Han förenade sin stora praktiska erfarenhet från alla åren på barnhemmen med ett gediget vetenskapligt kunnande och en humanistisk åskådning. För Korczak är det individen och inte kollektivet som är utgångspunkten för uppfostran i hans pedagogik som präglas av närhet, humor och en varm grundton.

Överhuvudtaget var han angelägen om att betona att barn först och främst är människor för att på så vis tona ner de åtskillnader som ständigt görs mellan barn och vuxna. Korczaks skrifter präglas av insikten att livet inte är lätt att leva, varken för barn eller vuxna. Människans liv bestäms av personliga upplevelser och tillkortakommanden, av samhällets orättvisor och historiens tragedier. Men, menade Korczak, människans kännetecken framför andra är att hon kan påverka sin situation och sin framtid.

Roten till mycket av världens elände såg Korczak i det förhållande att det oftast är barnen som drabbas värst av det onda i tillvaron. Det leder i sin tur till att deras förutsättningar att forma framtiden i andra banor omintetgörs. Fred och frihet, utveckling och framtid beror på hur vi förhåller oss till barnen. Om man hårdrar analysen kan man säga att hela Korczaks verksamhet var ett projekt för fredsfostran.

I sin bok ”Hur man älskar ett barn” efterlyser Korczak ett Magna Carta för barnens rättigheter där han formulerar tre grundläggande rättigheter:

1. Barnets rätt till sin död. Där han vänder sig mot samtidens överdrifter i barnhygien. Korczak menade att de som till varje pris ville undvika att barnen drog till sig en livshotande sjukdom, så förvägrade man dem ett naturligt liv.

2. Barnets rätt till den dag som idag är. Barns liv har ett egenvärde som ska respekteras. Och enligt denna princip är det orätt av föräldrar, lärare eller samhället att betrakta barn som investeringsobjekt inför framtiden. Det är inte heller rätt av den vuxne att förverkliga sig själv genom sina barn.

3. Barnets rätt att vara den han eller hon är. Varje barn är en individ och varje barn har rätt att vara sig själv.

Going to School
cindy47452 / Kids Photos / CC BY-NC-SA

Allt som Janusz Korczak skrev var förankrat i det vardagliga barnarbetet. Han arbetade med ett stort barnkollektiv och det tvingade honom till att finna former för individuell stimulans och även till att fördela ansvar och normöverföring. För att den stora barngruppen skulle fungera krävdes att man utnyttjade barnens förmåga till lojalitet och ömsesidig förståelse. Likaså krävdes utrymme för barnens personliga integritet. Detta medförde att olika fostrande inslag fick större utrymme i Korczaks arbete än vad som i allmänhet var fallet inom progressiv pedagogik och så kallad modern barnuppfostran. Korczak var uttalad motståndare till alla former av aga, vilket var både ovanligt och radikalt i de sammanhang där han var verksam. Han menade att det inte var i rollen som bestraffare som den vuxne ska ta sitt ansvar, utan att i kraft av sin större erfarenhet ska den vuxne samverka med barnen. Korczaks respekt för barnet är orubbligt.

De arbetsformer som Korczak utvecklade vid sina barnhem förutsatte ett delat ansvar för allt, från städning till planering. De gemensamma ordningsreglerna respekterades av barn och vuxna. Man hade ett faddersystem där nyintagna barn blev omhändertagna av flickor och pojkar som redan var hemma vid institutionen. Man hade också en ”kamratdomstol”, ett slags stormöten med ordförande och sekreterare, där konflikter mellan barnen eller mellan barn och vuxna togs upp till behandling enligt en särskild ”lagsamling” där de första 99 paragraferna var förlåtelseparagrafer.

En följd av Korczaks människosyn var att han trots medvetenheten om alla ärftliga och miljömässiga skillnader mellan människor envetet hävdade allas lika värde. Av detta följde ett moraliskt engagemang för rättvisa och social jämlikhet, för stöd åt svaga och förtryckta. Också barnen gjordes delaktiga i detta engagemang. Ett genomgående drag i Korczaks arbete var att han bejakade barnens upplevelser av tillvaron. Han försökte inte släta över de olika former av social nöd och orättvisa som många av barnen upplevt på nära håll.

Hos Korczak finner man alltså både ett starkt engagemang i moraliska frågor och en medveten betoning av den vuxnes aktiva ansvar i fostran och undervisning. Med sin grund i respekten för barnet blev han dock aldrig moraliserande.

Den lilla skriften ”Barnets rätt till respekt” trycktes första gången 1929. Här sammanfattas många av de tankar som genomsyrar Korczaks arbete. Skriften har troligen sitt ursprung i en föreläsningsserie som han gav vid universitetet i Warszawa. Serien anknöt till den tidens barnkonvention, Genèvedeklarationen från 1924, som Korczak var en av idégivarna till.

I augusti 1942 deporterades Janusz Korczak, personalen och de 200 barnen vid det judiska barnhemmet tillsammans med 15.000 andra från gettot i Warszawa till det nazistiska förintelselägret Treblinka och mördades där.

I mer än tjugo länder runt om i världen finns idag Korczaksällskap som arbetar i Janusz Korczaks anda för barnets rättigheter.

 


Läs mer;

Svenska Korczaksällskapet
Rädda barnen om Barnkonventionen
UNICEF om Barnkonventionen

Artiklar

Omar Mustafa och det där med konsekvent antirasism

Det där med konsekvent antirasism kan vara ganska jobbigt ibland. Det betyder verkligen att man måste använda samma måttstockar då man bemöter hat mot judar som då man bemöter hat mot muslimer och samma måttstockar då man bemöter demoniseringar av islam som då man bemöter demoniseringar av judendomen.

Jag noterar idag att Omar Mustafa valts till suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse. Expo förklarar det lämpliga i detta.

omarmustafaFör två år sedan rapporterade Dagens Nyheter att Islamiska förbundet, där Omar Mustafa är ordförande, bjudit in egypterna Salah Sultan och Ragheb Al-Serjany. Båda har spridit antisemitisk propaganda. Salah Sultan hävdade i tv-kanalen Al-Jazeera att judar under påsken begår ritualmord på kristna för att använda blodet i osyrat bröd. Han påstod även att judarna försöker erövra världen och hänvisade till det antisemitiska falsariet Sions vises protokoll. Ragheb Al-Serjany har sagt att judar kontrollerar internationella medier.

Det bör tilläggas att båda två regelbundet försvarat Hamas terrordåd. Båda har liknat Israel vid en naziregim.

En del människor anser att det är inte kontroversiellt att Mustafa gjorde detta, eftersom Mustafa är ”god antirasist”. Han bara bjöd in folk med tvivelaktiga ideer till en konferens, han är ”givetvis” mot antisemitism också, säger de.

För att se det inkonsekventa i detta kan man föreställa sig att någon person valts in i Moderaternas partistyrelse som bjudit in ökända muslimhatare som Breiviks idoler Pamela Geller och Geert Wilders  och hållit fram dem som ”experter” och förebilder.

Det som nu skett i Socialdemokraterna är lika illa.

Geert Wilders och Pamela Geller anser att muslimerna i Bosnien hade sig själva att skylla för att de slaktades.  Salah Sultan som bjöds in av Omar Mustafa anser att judarna hade sig själva att skylla för att Hitler slaktade dem.

Konsekvent antirasism betyder att man INTE ger kända internationella muslimhatare eller judehatare legitimitet. Aldrig någonsin.

Mer läsning

Expo

DN

SKMA 1 och SKMA 2

ADL

SKMA i Aftonbladet och AB:s ledare

Salah Sultan pratar om judiska ritualmord.

/Thabo Muso, Socialdemokrat och Torbjörn Jerlerup, liberal

Artiklar

Antisemitisk diktaturkramare besökte Järfälla

Tack vare bloggaren Nima Dervish upptäckte jag att Sheikh Hamza Sodagar besökte Sverige nyligen och höll en föreläsning i Järfälla. Det bör uppmärksammas. Sodagar är en öppen rasist som anser att man som muslim ej bör vara vän med ”otrogna” (kuffar) och inte bör lita på dem. Han är öppen antisemit vilket märks tydligast i hur han anser att sionismen ligger bakom nästan allt som är ont i världen. Han anser att homosexualitet är en grov synd och skämtar öppet genom att säga att man bör avrätta dem och stena dem för att i nästa mening säga att ”i Iran finns inga homosexuella” och skratta åt det. (I Iran avrättas homosexuella) Han är dessutom en välkänd propagandör för Ayatollah Khomeini och den iranska regimen.

SodagarNej, jag anser inte det är o.k. att bjuda in en sådan person. Jag anser att organisationer som bjuder in denna inte ska få ett enda öre av stat och kommun. Både Imam Ali Islamic center och Al Hadi ungdomsförening som bjöd in honom bör givetvis svartlistas av det offentliga.

Om någon känd internationell antisemitisk och starkt homofobisk föreläsare hade kommit till Sverige och pratat om hur bra Hitler var och hur mycket man bör fira Hitlers maktövertagande 1933 hade många blivit upprörda. Det är givetvis lika vidrigt att prisa Iranska revolutionen 1980, Ayatollah Khomeini, att gnälla över att ”sionister styr världen” och skämta om stening av homosexuella.

Regimen i Iran är faktiskt en diktatur som kan jämföras med nazismen. En av de mest vidriga diktaturerna under 1900-talet.

Man kan i detta fallet inte skylla på att personen pratade ett språk som man inte förstår. Han föreläser på engelska och varje tal och föreläsning som jag sett honom hålla innehåller sådant som jag refererar till ovan.

Nima Dervish skrev inför Sodagars besök:

— De säger till oss ”Gud älskar dig. Du borde inte önska någon illa. Hat är fel.”Han citerar vers 4:56 om hur gud bränner icketroende: ”När deras skinn har bränts bort ger vi dem ett nytt så att de kan känna smärtan igen och igen.”
Nådige Allah är inte alltid nådig, sammanfattar Hamza:
— Folk säger ”Tala inte om vissa aspekter av religion. Att beskriva helvetet går an då det handlar om nästa liv, många tror inte ens på det. Men denna värld? Nej, låt oss vara försiktiga och dölja vissa verser. Prata inte om att hugga av tjuvens hand eller stening av två människor som bara har roligt; Bägge samtyckte ju!”Hamza nämner Sakine Ashtiani, iranskan som 2006 dömdes till stening för otrohet, ett fall som folk ”försökte göra en stor grej av”.
Straffet för homosexuella män är enligt ”de som har förstått” ett av följande: 1. Skär av huvudet. [Det är lätt, ler han] 2. Bränn dem. 3. Släng dem från en klippa. 4. Riv ner en vägg på dem. 5. En kombination av ovanstående! Hamza och publiken skrattar.

(…)

Med hänvisning till verser berättar Hamza att profeten var barmhärtig — mot de troende, ej alla. Likaså Imam Ali, profetens närmaste kompanjon.
—Vi ska inte säga att alla är goda, alla är ok, alla är människor: ”Låt alla göra som de vill, det är deras beslut, man kan fortfarande umgås och vara vänner.”
Nej…

Det bör påpekas att lika lite som nazisterna är ett ”bevis” för att hela väst eller alla inom kristendomen är onda, är givetvis detta ett ”bevis” för hela islams ondska. Islamofober och rasister gör givetvis gärna en stor sak av religiösa knäppgökar som denne Sodagar. Fördomsfulla generaliseringar bör man avhålla sig från.

Men det är LIKA viktigt att reagera mot offentliga föreläsningar från galningar som Sodagar, som att reagera mot nazister. Och lika lite som en organisation eller ett samfund som bjuder in nazister ska få offentliga pengar, ska en som bjuder in islamistiska diktaturkramare inte heller få det!

Ett urval av källor

Sionism ligger bakom det mesta onda i världen (innehåller också lite prisande av Ayatollah Khomeini).

You Tube

Nima Dervish huvudkällor:

Del 1

Del 2

Del 3

Det bör noteras att företrädare för Al Hadi tidigare synts tillsammans med förintelseförnekare.

Recensioner

Studiematerial om Raoul Wallenberg

Vi vill rekommendera ett mycket intressant studiehäfte som Svenska kommittén mot antisemitism producerat om Raoul Wallenberg. Det är bra och lättöverskådligt — kort sagt en bra introduktion.

Vi behöver förebilder. Wallenberg är en viktig sådan som visar vad en människa kan göra. SKMA har bra material på sin hemsida. Det borde skolor köpa in och använda i undervisningen.

1389.9 Holocaust B

Raoul Wallenberg valde att agera för att hjälpa och skydda människor. Hans insatser räddade tusentals judar från nazisterna i den ockuperade ungerska huvudstaden Budapest. Raoul Wallenbergs liv och gärning visar oss att en människas val kan göra stor skillnad.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har tagit fram ett studiematerial om Raoul Wallenberg. Till studiehäftet finns en sammanställning av pedagogiska reflektions- och värderingsövningar, samt dokument.

Pedagoger kan beställa Studiehäftet kostnadsfritt i klassuppsättning, skolan betalar endast portokostnad. Övriga intresserade kan beställa mot en kostnad på 75 kronor. Beställ!

Lärarhandledning och elevövningar finns tillgängliga som pdf-fil här på SKMA:s hemsida. Klicka HÄR!… Läs hela texten hos SKMA.

Krönikor

Snälla vänstermänniskor, sluta med det här…

Gästinlägg från anonym skribent

Det finns mycket mer fördomar mot judar än man kan tro i Sverige. Jag har själv barn som fått höra av både så kallade ”svenskar” och så kallade ”invandrare” att de är judedjävlar och fått höra skämt om ”ugnsbakning” vid hemkunskapen på skolan.

The Wall
Pensiero / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det som sker i Malmö, med den öppna antisemitism man ser där, är inte unikt för bara Malmö.

Det finns en annan sorts antisemitism också, som är mer dold, men som gör mig mer ledsen än denna öppna antisemitism. Det är när man som jude får stå till svars för sådant som Israel gör eller anses göra.

Jag vet inte hur många gånger folk som är vänster kommit fram till mig och börjat prata om hur jag kan tolerera en rasistisk stat som Israel eller frågat vad jag anser om t.ex. bosättningarna på Västbanken.

Varför ska jag som jude få sådana frågor? Jag är väl inte kollektivt skyldigt för något som Israel gör bara för att jag bär en judisk symbol i mitt halsband?

Jag är Socialdemokrat och kritisk till Israels politik idag. Jag har vänsterpartistiska och socialdemokratiska vänner och bekanta som klumpar ihop Sverigedemokraterna och Israel därför att Kent Ekeroth kallar sig israelvän och sen får jag stå till svars för varför SD och Israel ”är samma sak”. Hur svarar man på det?

Jag har blivit trött på att ständigt stå till svars för vad Israel gör eller anses ha gjort. Speciellt då detta sägs av personer som inte pratar mycket alls om palestinska extremisters brott. Är det inte en sorts antisemitism det också, att klumpa ihop mig med Israel för att jag är jude och prata illa om mig?

Om man gör så mot en muslim och låter muslimen stå till svars för vad islamistiska extremister gjort, är det islamofobi. Så visst är det antisemitism att döma mig på grund av vad Israel gör bara för att jag är jude.

Det är alltför vanligt och det är lika fel som att döma muslimer bara för att de är muslimer.

Snälla ni vänstermänniskor som gör detta (för nästan bara folk från vänstern gör sådant mot mig) sluta med det. Ni sårar mig!

PS

Ett exempel på svar till denna artikel hittar vi här. /redaktionen

Artiklar

"Kärleksbudet" förenar religionerna

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matteus 7:12, Bibel 2000)

Dialog mellan folken förutsätter att man hittar likheter, inte bara olikheter. Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som ni ej vill att andra ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är varje människa, enligt detta sätt att se på han eller hon; att varje människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.

Kärleksbudet — vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns enskilda individer som utger sig för att företräda hela sin religion, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro.

Här är några exempel på hur olika religioner innehåller kärleksbudet:

Islam

Abu Hamza Anas ibn Malik, profetens Muhammeds medhjälpare, berättade att profeten sa: Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. /Hadith 13 Imam Al-Nawawi’s 40 Hadither

Abu Dharr Jundub ibn Junada och Abu ‘Abd ar-Rahman Muadh ibn Jabal berättade att Muhammed sa: Frukta Gud varhelst ni är och låt en ond gärning efterföljas av en god för att den onda ska utplånas. Och uppträd på bästa sätt inför andra människor. /Hadith 18

Abu Huraira berättade att Muhammed sa:Varje led i en människas kropp måste utföra en välgärning varje dag som solen går upp. Att medla mellan två människor är en välgärning, att hjälpa någon med hans riddjur, hjälpa honom att sitta upp eller slänga upp hans packning är en välgärning. Ett vänligt ord är en välgärning, varje steg ni tar (mot moskén) för att utföra bönen är en välgärning och att avlägsna ett skadligt föremål från vägen är en välgärning. /Hadith 26

O ni som tror, ni ska ge till välgörenhet av de goda ting ni förvärvar, och av det vi skapat åt er från jorden. Välj inte ut det som är dåligt till att ge bort, när ni själva inte accepterar det såvida era ögon inte är stängda. Ni ska vara medvetna om att GUD är Rik, Prisvärdig. /Koranen Sura 2:267

De söker ihärdigt sin Herre, iakttager Kontaktbönerna (Salat), spenderar från våra gåvor till dem i hemlighet och öppet, och de bemöter ondska med godhet. Dessa har förtjänat den bästa boningen. /Koranen Sura 13:22

På grund av detta fastställde vi för Israels Barn, att för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor. Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor. Våra budbärare gick till dem med tydliga bevis och uppenbarelser, men de flesta av dem efter allt detta överträder ändå. Koranen Sura 5:32

Ni ska dyrka endast GUD — associera ingenting med Honom. Ni ska ta hänsyn till föräldrarna, släktingarna, de föräldralösa, de fattiga, den besläktade grannen, den obesläktade grannen, den nära vännen, den resande främlingen och era tjänare. GUD älskar inte de arroganta skrytmånsarna. De som är snåla, uppmanar människorna till att vara snåla, och döljer det som GUD har givit dem av Sina gåvor. Vi har preparerat ett skamfullt straff för de som inte tror. Koranen Sura 4:36-37

Martin Luther King

”Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän.”

Judendom

”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN”  (3:e moseboken 19:18)

”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!” (Torah – Hillel, Shabbat 31a)

Hinduismen

”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata 5:17)

Buddism

”Plåga inte andra med det som pinar dig själv.” (Udanavarga 5:18)

”Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?” (Samyutta NIkaya v. 353)

Kon-Fu-Tse (Konfusianism)

”Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.” (Analekterna 15:23)

”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” Mencius VII.A.4

Zoraoastrismen

”Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.” (Dadistanidinik 94:5)

 

Krönikor, Myter

Myten om "judekommunisten"

Gästkrönika av Artur Szulc

Antisemiter lider av många vanföreställningar. Beroende på antisemitens utgångspunkt kan ”Juden” vara den utsugande kapitalisten eller den förtryckande ockupanten. ”Juden” kan också vara kommunisten. Jag tänkte titta lite närmare på detta sistnämnda, myten om judebolsjevismen och jag avser att göra det utifrån ett polskt perspektiv.

szulc_artur_2I Polen tilltog myten i styrka när landet återuppstod som nation 1918 och utkämpade ett krig mot bland annat Ryssland. Judar anklagades för att vara bolsjeviker som gick fiendens ärenden. Under mellankrigsperioden levde myten vidare men det var först åren efter kriget som den fick sitt definitiva genombrott när judar beskylldes för att samarbeta med den kommunistiska säkerhetstjänsten och sovjetiska NKVD. Därtill utmålades i stort sett den kommunistiska regimen som judisk. I vissa polska kretsar talades det alltså om ”Żydokomuna” (fri översättning; judekommunism).

Efter 1945 fanns det mellan 200 000 och 250 000 judar i Polen. Majoriteten av dem hade överlevt kriget tack vare vistelse i avlägsna landändar i Sovjetunionen, till vilka de antingen flytt eller deporterats 1940 av sovjetmakten som erövrat östra Polen 1939. Alltså utgjorde judar ca 1 % av Polens befolkning efter kriget mot 10 % före. Var de då särskilt inblandade i den kommunistiska regimens strukturer? Låt oss börja uppifrån.

I det förenade polska arbetarpartiets politbyrå fanns det två polska judar med avsevärd makt, Jakub Berman (ansvarig för säkerhetsapparaten, propaganda etc), Hilary Minc (industri- och handelsminister). En tredje politbyråmedlem av judisk härkomst var Roman Zambrowski. Redan 1956 hade detta förändrats och kvar fanns endast Zambrowski. Granskar man partiets första centralkommitté (125 ledamöter) från 1948 så var 6 % judar.

Polska judar innehade viktiga positioner inom institutioner avsedda att fostra polackerna ideologiskt. 1950 initierade Adam Schaff bildandet av ett institut som skulle fostra vetenskapsmän i marxism-leninism. Aleksander Ford var fram till 1947 direktör för det statliga filmbolaget och därefter professor vid filmskolan i staden Lodz. Leon Kasman var fram till 1967 chefredaktör för den statliga dagstidningen ”Trybuna Ludu” (Folkets Tribunal). Franciszek Fiedler var redaktör (1947-52) för centralkommitténs teoretiska skrift ”Nowe Drogi” (Nya Vägar).

Många arbetade också i ”Ministeriet för inrikessäkerhet”, vars syfte var att slå ner all opposition mot regimen och upprätthålla kontroll över befolkningen. I ministeriet ingick olika myndigheter, varav en var ”Myndigheten för offentlig säkerhet”, dvs, ett slags säkerhetstjänst.

Arturs kommande bok, om upproret i Warszawas getto. "Judarna har vapen".
Arturs kommande bok, om upproret i Warszawas getto. ”Judarna har vapen”.

I mars 1953 fanns det totalt 33 251 funktionärer anställda inom säkerhetstjänsten. Enligt den antisemitiska myten om ”Żydokomuna” måste alltså judar mer eller mindre ha dominerat säkerhetstjänsten. Vad säger siffrorna? Av det totala antalet funktionärer var 95,7 % icke-judiska polacker, 2,3 % polska judar och 1,5 % vitryssar. Siffrorna förändras om man tittar specifikt på chefsbefattningar. Av 450 chefer, exv. avdelningsdirektörer och ställföreträdare var 167 av judisk härkomst, dvs. 37 %. I egenskap av kommunistiska funktionärer gjorde sig åtskilliga polska judar skyldiga till svåra övergrepp mot polska antikommunistiska aktivister. Här kan namn som Józef Różański (egentligen Josek Goldberg), Anatol Fejgin, Roman Romkowski (egentligen Natan Grinszpan-Kikiel) och Józef Światło (egentligen Izaak Fleischfarb) nämnas. 1957 skulle också tre av dem dömas till långa fängelsestraff eftersom de funnits skyldiga till brottsligt beteende.

Så vilken slutsats kan man dra? Bevisar inte siffrorna att polska judar var överrepresenterade i den kommunistiska regimens strukturer? Jo, onekligen var de det. Men en antisemit som lider av vanföreställningar försöker inte förstå varför. En antisemit mållåser på just judisk närvaro i kommunistiska säkerhetsstrukturer och blundar för det faktum att den absoluta majoriteten av funktionärerna inom säkerhetstjänstens olika avdelningar var icke-judiska polacker. En antisemit talar högljutt om hur polsk-judiska förhörsledare eller domare delade ut dödsstraff åt polska antikommunistiska aktivister men underlåter att omnämna det faktum att polska antikommunister misshandlades, torterades och mördades i stor utsträckning av icke-judiska funktionärer.

Vad låg då bakom den judiska överrepresentationen? Givetvis flera olika skäl. Förhoppningen att kommunismen skulle bygga ett bättre Polen var ett skäl. I det kommunistiska Polen kunde judar göra karriär på ett sätt som tidigare varit omöjligt. Ett tredje skäl var att det bland över 100 000 polska judar som återvände från Sovjetunionen efter kriget fanns en kärna av hårdföra kommunister som givetvis omedelbart kom att engageras i omvandlingen av Polen till en kommunistisk diktatur. Ytterligare en orsak som är värd att nämna och som definitivt inte kan förringas är att polska judar såg den kommunistiska regimen som en garant för deras skydd och säkerhet. Vissa sökte sig till framför allt säkerhetstjänsten för att de ville försöka hämnas, främst på tyskar. Och ett sista skäl som drev vissa polska judar (och icke-judar) var ren och skär opportunism. Att gå med i arbetarpartiet och ta statlig anställning gav flera fördelar.

Det går dock inte bortse från det faktum att de polska judarnas överrepresentation i kommunistiska strukturer åren efter kriget fördjupade antijudiska attityder bland breda polska folklager. Myten om judekommunisten byggde dock på vanföreställningen att den kommunistiska regimen var i judarnas händer, men så var ju inte alls fallet. Regimen styrdes inte av judiska intressen (vilka dessa nu skulle vara) eller några andra intressen förutom att upprätthålla den kommunistiska diktaturen. Kommunistiska judar som tjänade systemet var främst och enbart kommunister, precis som sina icke-judiska kollegor. Den som inte förmår förstå att det inte finns någon specifik ”judisk” kommunism lider av antisemitiska vanföreställningar.

/Artur Szulc

Artiklar, Myter

Folkhatet 4: demonisering av religion

I tre tidigare artiklar granskade jag Sions vises protokoll och Eurabiamyten samt hur våldtäkter använts i rasistiskt syfte. Om man studerar hatet ser man många likheter mellan olika typer av rasistiskt hat. I synnerhet många likheter mellan hatet mot judarna och muslimerna. Denna gång ska vi titta på hur rasister drar religiösa utövare över en kam.

En typisk muslim? Knappast! Men en typisk rasistisk kommentar om alla judar. Om än lite felstavad…

Det är egentligen ett klassiskt rasistiskt knep. Man pekar på de mest extrema utövarna av en religion, sen påstår man att ALLA utövare och HELA religionen är så som dessa extremister är. Detta kryddar man sen med skrämmande citat ur koranen, talmud eller nån annan religiös källa.

I denna artikel ska vi titta närmare på det första, det som man kan kalla demonisering av religion, av rasistiska skäl.

Att använda religiösa urkunder i muslimhatet

Muslimhatare använder ofta citat ur koranen och haditherna för att försöka utmåla muslimer som kulturellt och mentalt underlägsna. Det finns miljontals exempel på denna syn på muslimerna, enbart från svenska internet.

Här är ett: en intervju av Robert Spencer med Nicolai Sennels som översatts och publicerats på Avpixlat där det påstås att muslimer uppfostras till att vara ansvarslösa och aggressiva.

Vad är orsaken, jo religionen.


Här och nu vill jag att ni tittar på det som Sennels anser vara orsaken till att religionen gör muslimer så ”aggressiva” och galna, nämligen: koranen och haditherna.

Det här är en ganska belysande sammanfattning av hur islamofoberna tänker.

För att göra en lång historia kort så gör de mest extrema såhär; de plockar ut tolkningarna av vad koranen och haditherna representerar, de radikala islamisternas syn på de heliga texterna, ur sitt egentliga sammanhang, sedan extrapolerar de det på hela islam och på alla muslimer. Därmed är koranen och haditherna enligt dom; ondskefulla böcker som man ska tolka på värsta möjliga sätt.
Eller som Breivikbeundraren Percy Rosengren skriver på Demokratbloggen:

Det viktigaste som en icke-muslim måste känna till om islam är de tre grundlagar som speciellt är riktade mot den otrogne:1. Falskhet och lögn är tillåten och uppmuntras (taqiyya doktrinen)
Det är tillåtet för en muslim att ljuga och bedra om det tjänar eller skyddar islam. Det är tillåtet att visa falsk vänskap för en muslim gentemot en otrogen fast han känner hat och förakt mot den som inte är Allah trogen.
2. Att sprida islam och sharia är en politisk-religiös plikt för anhängarna
Det är alla muslimers skyldighet att sprida islam och försöka att befästa sharialagen världen över. Sharia är Allahs lag och alla andra styrelseskick är en synd. Islam är en politisk rörelse, islam är en fascistisk ideologi med religiösa inslag och som ansluter sig till nationalsocialismen (nazismen).
3. Det är tillåtet att döda den som trotsar Allah
Det är till och med tillåtet för en förälder att döda sitt barn eller barnbarn om det trotsar Allah, inget straff utmäts för ett sådant brott från sharialagen, föräldrarna förblir lagligen ostraffade. De som försöker att lämna islam (avfällingar och förrädare) förespråkas av islam att de skall dödas. Islam uppmanar muslimerna att erövra världen i jihad och de som motsätter sig jihad kan då dödas.

Detta innebär att du som otrogen aldrig skall ha tillit till en muslim och aldrig tro på vad en muslim säger eftersom han alltid försvarar och sprider islam och är falsk i vänskap, och om du motsätter dig honom och trotsar Allah så kan du som otrogen bli dödad eller fördriven från ditt eget land.

Antisemitism

Antisemiterna genom alla tider har använt exakt denna metod för sitt hat. Fast antisemiterna pratar inte om t.ex. sharia, som islamofober är så fixerade vid, utan om judiska fenomen som mitzwa, eller om ”talmudrätt”.

Hatet är samma, föremålet för hat och retoriken skiljer sig lite åt.

Här är ett svenskt exempel: antisemiten Ahmed Rami;

Många frågar sig om detta dåd är ett utslag av en central ritual inom judendomen — en så kallad mitzwa? Vad innebär då judendomens mitzwa?Mitzwa är en gärning till den judiske guden Jahves ära. För juden är det en mitzwa att döda en icke-jude, en goj. Radio Islam har uttömmande visat hur judarnas bibel, Torah, är fylld av uppmaningar till mitzwa. Detsamma gäller den heliga judiska skriften Talmud. För den oinsatte läsaren måste detta verka otroligt. Ja, ofattbart. Kanske, kan man tro att mitzwa gällde i forntiden. I biblisk tid. Men att något sådant vore möjligt idag, i vår tid? Det förefaller absurt. Men sanningen är den, att judendomens befallning om mitzwa, i högsta grad är aktuell och levande. En av judendomens historiska förgrundsgestalter, Maimonides, säger t ex: att även den gode gojen måste dödas”. Således en uppmaning till urskiljningslöst massmord på icke-judar. Maimonides, som levde i Spanien under medeltiden, är en av judendomens mest vördade uttolkare, och föremål för stora hedersbetygelser inom dagens judenhet. Hänsynslös terror mot icke-judar har således en central förankring i den judiska religionen. Någon motsvarighet till judendomens mitzwa finns inte i de andra världsreligionerna, som kristendomen och Islam, och inte heller inom den humanism, som ligger till grund för ateistiska samfund. Judendomen intar en särställning, helt skild från det övriga världssamfundet.

Ser ni likheterna? Den antisemitiska varianten av detta folkhat är ungefär så här; Att de heliga skrifterna, som var jude måste lyda bokstavligt, föreskriver att varje jude deltar i ett heligt krig med terror och massmord på ”gojim”, de underlägsna icke judarna. Det är de judiska heliga skrifterna som lett till att judarna blivit ett så aggressivt, girigt och hänsynslöst folk.

Från Radio islam:

Den judiska religionen har alltid varit en grym och rasistisk religion och många av dagens massakrer och grymheter i Palestina kan spåras direkt till judendomens rötter. För att därför kunna förstå dagens judiska rasism måste man återgå till de religiösa skrifterna. Dessa återfinns främst i två skrifter. Den första av dessa är det Gamla Testamentet, den judiska Bibeln. Viktigast där i är de fem moseböckerna eller Torah, lagen, som judarna kallar dem. De fem moseböckerna är de som lägger grunden till den judiska religionen och är också utan tvekan de grymmaste böckerna i det Gamla Testamentet. Den andra källan till den judiska religionen är Talmud. Talmud är en tolkning av de äldre skrifterna som judiska rabbiner, präster, har gjort genom tiderna. Talmud är i sig mycket avslöjande eftersom där också avslöjas hur de judiska prästerna valt att tolka sina andra skrifter.

Den som har en stark mage kan läsa mer på: Talmud Unmasked och i Stormfront, nynazister i USA, eller Revisionisthistory.

Likheterna mellan judehatet och muslimhatet är större än man kan tro. Poängen är att detta är generaliseringar! Jag säger inte att det inte t.ex. finns islamistiska galenpannor som tänker sjukt och rasistiskt. Problemet är att man smutskastar ALLA muslimer genom att demonisera islam så att alla muslimer dras över en kam. På samma sätt som antisemiter också demoniserar judendomen.

Religionskritik är viktigt, hat och rasism handlar om något annat. Hataren och rasisten drar ALLA utövare över en kam och förnekar existensen av nyanser då hen betraktar religionen eller kulturen.

(Del 5 handlar om hur citat från heliga skrifter används av rasister.)

Krönikor

Satans fega blötdjur!

Gästkrönika av Henry Bronett

Just nu har jag stor lust att som kapten Haddock i Tintin, ryta: —”Satans fega blötdjur!” Men ”den som skriker och slår har förverkat rätten att bli hörd”, som min far kunde säga. Ändå, när extrema tankar krälar fram i dagsljuset och torgför sig helt öppet inför, så tycks det, en samling aningslösa eller likgiltiga människor, är det svårt att inte använda invektiv som uttryck för frustration.

Extrema vindar blåser över Europa.
I Grekland, röstas det på nazister, den gyllene gryningen som längtar tillbaka till en tid då Grekland styrdes av juntan. De sitter i riksdagen.
I Rumänien, förnekar parlamentariker Rumäniens ansvar på mordet av 280.000 judar, under andra världskriget, påhejade av pöbeln.
I Ungern, vill man upprätta listor över judar och kalla dem en risk för ”nationella säkerheten”. — När extremism hotar demokrati och människors lika värde, borde ingen tiga still. Snarare borde vi inse vikten av att visa allvar och civilkurage.

Så vad gör vi i Sverige? Landet som röstar fram Sverigedemokrater, så att de från betald riksdagsplats kan peka ut ”babben” och ”horan”, grymta som grisar och piska upp rädslan och hatet mot invandrare?

Hur kommer det sig att SVT, inte ser det som vidare allvarligt, att programledare Gina Dirawi, jämställer israeler med nazister och marknadsför en judehatares bok på sin blogg som ”kvällsläsning”. Hur står det till när Peter Nyrén, programbeställare för underhållning och fakta, menar att hon bara varit ”tanklös” och ändå ”omfattar SVTs värderingar”? Att hennes partner i melodischlagerfestivalen, Danny Saucedo svänger sig med ordet ”svarting” gör inte saken mindre underlig. Vad är det för värderingar Sveriges Television väljer att visa upp för Europa, i vårt namn? Vad vill de förmedla med sin inställning, vilken sorts förebilder vill de uppmuntra, nu när extrema vindar blåser över Europa? Vad tänker SVTs ledning, när man väljer Malmö som lämplig stad under Eurovision Song Contest? Malmö där människor är rädda att visa sig på gatan för att de är judar. Malmö med politiska ledare som Adrian Kaba (S) vars antisemitiska uttalanden rönt stor uppmärksamhet, eller Ilmar Reepalu (S), ”Malmös starke man” som av amerikanskt sändebud klart betecknats som antisemit? Är detta också del av Sveriges Televisions ”värderingar”? Är det vad vi vill visa Rumäniens, Ungerns och Greklands extremister, visa Europa i tider då extrema vindar blåser?

Så vad säger det om ett land vars ledare tiger, då rasism och antisemitism brer ut sig? Vad säger det då vi inte visar tydlighet och tar ställning för människors lika rätt och värde? I en tid då civilkurage och att slå vakt om vår demokrati är viktigare än någonsin, vad säger det om dig och mig att det ser ut så i vårt land?

”Satans fega blötdjur”, har jag lust att ryta, som Kapten Haddock.

Henry Bronett © 2012

Artiklar

Konspirationsteorier: zeitgeiströrelsen

Gästartikel om Zeitgeist-rörelsen och filmen Zeitgeist, skriven av vänsterkollektivet Heroindöd

Zeitgeist-rörelsen påminner starkt om anekdoten om paddan i kastrullen. En kastrull står på spisen. En padda läggs i kastrullen. Temperaturen på spisplattan höjs sakta men säkert. Så sakta att paddan trots att den mycket väl kan hoppa ut ur kastrullen om den så väl vill, väljer den att sakta men säkert kokas till döds.

Trots att det är en mycket gammal historia är den ständigt applicerbar på diverse politiska grupperingar och rörelser. Såväl det nazistiska träskets och det internetvurmande träsket.

Zeitgeistiterna, som vi kan kalla dem, möts ofta utan större mothugg. Zeitgeist-filmerna påstås vara socialistiska – trots att skaparen är strikt antisocialist – och är attraktiva för många inom vänstern. Zeitgeist-rörelsen har blivit såpass högljudd att det är viktigt att visa varför man inte kan se dem som vänster och varför antikapitalister inte kan acceptera filmerna i deras politiska arbete. Den första Zeitgeist-filmen är uppdelad i tre delar. Den första kretsar kring astrologisk symbolik inom kristendomen, den andra om ”sanningen” bakom elfte september och den tredje om finansvärlden.

Den första delen är på alla sätt irrelevant. Den andra delen är uttjatad och motbevisad. Både del ett och två är av ynka betydelse i anti-kapitalistisk kamp, den tredje däremot är oerhört oroväckande. Del tre av filmen är i princip en spin-off av ”Sions vises protokoll”.

Mer läsning

Zeitgeist – an introduction

En grundlig genomgång av Zeigeiströrelsens ideologiska rötter och dess antisemitism.

För de som inte är bekant med texten ”Sions vises protokoll” kan jag kortfattat beskriva den. Den påstås vara en avskrift av ett anförande av Theodor Herzl höll vid en sionistisk kongress år 1897 i Basel, Schweiz. I protokollet beskrivs det hur judarna bland annat manipulerar nationer in i krig, mediakontroll och internationella banker för att uppnå och upprätthålla ett världsherravälde. protokollet användes flitigt av det nazityska propagandamaskineriet och används fortfarande av konspirationsteoretiker, fascister och nazister.

Protokollet har gång på gång visats vara en förfalskning. Argumenten ur den första Zeitgeist-filmen ser ut att vara saxade direkt ur protokollet, men med vissa små förändringar. Detta visar sig tydligt om man citerar de båda verken och jämför dem. Zeitgeist säger bland annat att “International bankers now have a streamlined machine to expand their personal ambitions”, i protokollet står “The wheels of the machine of all the states are moved by the force of the engine, which is in our (judarna) hands, and the engine of the machinery of our states is Gold .” Det skulle mycket väl kunna vara ett olyckligt sammanträffande. Eller så skulle jag kunna ha tagit citatet ur dess sammanhang. Men så är det inte, hela argumentationen i del tre av Zeitgeist-filmen är saxad ur protokollet. Det är samma argument med en mindre omformulering, men antisemitismen består.

Detta tänker jag visa genom att fokusera på fem aspekter av filmen, världsregeringen, manipuleringen av krig, manipuleringen av folket, fokuset på guld och pengar och idén om hemliga sällskap.

1. idén om en världsregering

Zeitgeist når sitt klimax i en diskussion kring frihandelsunionerna EU, AU och två kommande, påstår Zeitgeist, unioner i Nordamerika och Asien. Dessa fyra ska, enligt Zeitgeist, enas till en enda världsregering. Eller som det uttrycks i filmen:

When the time is right they will merge together forming the final stages of a plan these men have been working on for over 60 years: a one world government… One bank, one army, one centre of power.

Den nyliberala överstatlighet som utvecklats genom EU är naturligtvis inget åtråvärt för socialister eller
arbetarklassen överlag. Men låt oss komma ihåg att Zeitgeist inte har någon reell politisk agenda, de erbjuder inga svar förutom hänvisningar till uråldriga konspirationsteorier. Exakt samma påstående finns i protokollets tredje del och lyder:

Today I may tell you that our [judarna] goal is now only a few steps off. There remains but a small space to cross of the long path we have trodden before the cycle of the Symbolic Snake, by which we symbolise our people, will be completed. When this ring closes, all the States of Europe will be locked into its coil as in a powerful vice.

Samma påstående upprepas i protokollets femte del:

…by all these means we shall so wear down the goyim (ickejudar) that they will be compelled to offer us international power of a nature that will enable us to absorb all the State forces of the world and to form a Super-Government.

Är detta bara en slump eller delar Zeitgeist-skaparen de antisemitiska förfalskarnas världssyn? Rasismen, oavsett vilken grupp den riktar sina ögon mot, följs av en röd tråd av folkmord.

2. Manipulering av krig

I en del av filmen diskuteras den Amerikanska statens rättfärdigande av krig. Filmen påstår att det amerikanska samhället, såväl stat som befolkning, manipulerades av en undanskymd grupp, som står över staten. Filmen påstår med en stor självsäkerhet att sänkningen av Lusitania, provokationen som drog in USA i första världskriget, var planerad, att incidenten i Tonkinbukten, det officiella skälet till Vietnamkriget, att Pearl Harbour var välkomnat och naturligtvis att elfte september utfördes av den amerikanska staten. Filmen berättar att båda sidorna av internationella konflikter finansieras av ”internationella bankörer” (fritt översatt).

Den här sektionen av filmens premiss är direkt tagen ur protokollets sjunde del. Där står det att:

Throughout all of Europe, and by means of relations in Europe, in other continents also, we must create ferments, discords, and hostility. Therein we gain a double advantage. In the first place we keep in check all countries, for they well know that we have the power whenever we like to create disorders and to restore order… We must be in a position to respond to every act of opposition by war with the neighbours of that country which dares to oppose us: but if these neighbours should also venture to stand collectively against us, then we must offer resistance by universal war.

Ännu en gång visar sig Zeitgeist att vara helt utan politisk infallsvinkel och fullständigt analyslös. Tanken att stater skulle ha dolda agendor är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Tanken att ekonomiska intressen skulle driva stater till krig är, för skaparna av Zeitgeist, helt otänkbart. Argumentationen är identisk med klassisk antisemitism. Internationella relationer och samhället överlag ses som en organism, en organism med en cancersvulst. Om man bara skär av denna svulst kommer allt bli bra. Det finns inga problem med systemet som helhet, utan bara den
ondskefulla minoritet som manipulerar och fördärvar resten av organismen. Filmen använder internationella bankörer som ett epitet för judar. Precis som den nutida antisemitiska rörelsen.

3. Besattheten av guld och pengar.

Både Zeitgeist och protokollet, särskilt del 21 och 22, är närmare besatta av guld och dess relation till pengar. Zeitgeist hävdar, precis som protokollet, att problemen i världen beror på att en liten och ondskefull grupp kontrollerar samhällets monetära resurser. Att denna grupp består av bankörer, vilket i sin tur alla vet är synonymt med judar, är både en klassisk antisemitisk tes och en oerhört korkad analys. Det tar allt fokus ifrån kapital och/eller produktionen till papperspengarna.

Intressant är även att den nyliberala konspirationsteoretikern Alex Jones samt den nazistiska webbtidningen ”Nationell.nu” delar exakt samma åsikt. Zeitgeist är inte på något sätt antikapitalistiskt, rörelsen erbjuder ingen kritisk samhällsanalys. Den väljer istället att fokusera på noga utvalda kapitalisters familjehistoria istället för systemet och institutionerna som skyddar deras maktposition.

Zeitgeist påstår även att den amerikanska inkomstskatten går direkt till den amerikanska centralbanken Federal Reserve. Vi vet naturligtvis vilka som kontrollerar alla världens banker, nämligen judarna. Visst är det rimligt att diskutera skattefrågor, särskilt under en stat som den amerikanska. Där pengarna tas ur folkets fickor för att finansiera krig och skydda storkapitalet. Men det är inte det Zeitgeist väljer att diskutera. Gång på gång vänds fokus från storkapitalet till bankörer, från strukturella orättvisor till en liten etnisk grupp. Att det här skulle hända gång på gång kan inte vara en slump.

Citerade antisemiter

Louis McFadden, en före detta amerikansk senator, citeras flitigt genom hela del tre av filmen. Men vem var egentligen Louis McFadden? Chockerande nog var han en stor antisemit.

Detta var inte något han sköt under stolen, snarare tvärtom. Vid sin död lämnade han ett stort urval av skrämmande citat. T.ex. det här:

In the United States today, the Gentiles (hedningarna, vita) have the slips of paper while the Jews have the lawful money.

Antisemitismen i det citatet var dock för tydligt för att användas i filmen. Istället använder de det aningen mindre tydliga citatet:

A world banking system was being set up here… a superstate controlled by international bankers acting together to enslave the world for their own pleasure…” and “It was a carefully contrived occurrence. International bankers sought to bring about a condition of despair so they might emerge rulers of us all.

Om vi sätter uttalandet i dess sammanhang, nämligen McFaddens världssyn, är antisemitismen oerhört tydlig. Han använder helt enkelt ”international bankers” som ett epitet för ”judar”. En väldigt intressant sak
är att skaparna av Zeitgeist utan tvekan var medvetna om McFaddens antisemitism men valde att aldrig nämna det. Istället väljer de att framställa citatet som antikapitalistiskt. Vilket är skrattretande eftersom McFadden var republikan.

Attraktiviteten i Zeitgeist är rörelsen styrka, men samtidigt den stora faran i den. Att nazister, liberaler, fascister, socialister och konservativa kan se sympatisera med en ståndpunkt säger mycket om materialet vi talar om. Den erbjuder så pass simpla svar på komplicerade frågor att svaren kan böjas höger och vänster, upp och ner. Egentlig systemkritik och samhällsanalyser är varken aktuellt eller välkomnat i dessa kretsar.

Tankegången är densamma som analyserna som erbjuds av den nya vågen rasister. Det kapitalistiska systemet skuldbeläggs inte för nedskärningar, alienation, otrygghet och så vidare. Det är den lilla parasitära gruppen bruna människor som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med dem blir allt frid och fröjd. Exakt samma tes förs i Zeitgeist. Det är bankörerna, judarna, som utnyttjar vårt goda samhälle. Gör vi oss bara av med bankörerna, judarna, blir allt frid och fröjd.

När rasismen visar sitt fula tryne, ge den en känga mellan ögonen. Oavsett om det kommer från höger eller vänster.

Texten publicerades ursprungligen i Heroindöd ”#1: Våld mot tjänsteman” av Heroindöd-kollektivet. De har skrivit en del två till denna, som handlar om Zeitgeiströrelsens syn på pengar: Kommer inom kort! (Zeitgeistvänstern (Rtf).)