Bäddat för bråk om samers rättigheter

I dagarna går sverigedemokraten Julia Kronlid på föräldraledighet från sin riksdagsplats. I hennes plats trädde Olle Larsson in. Han representerar inte Sd, som han hoppat av från, utan Härjedalspartiet. Vi får alltså nio partier i riksdagen.

Han hoppade av Sd 2011, inte på grund av partiets rasism, utan för att de, i hans tycke, inte prioriterar landsbygden. Sen bildade han det mer lokalpatriotiska Härjedalspartiet. Men eftersom han stod på SD:s riksdagslista 2010 är det han som står näst på tur för en riksdagsplats.

Liksom Olles f.d. kollegor i Sd så har han en hel del extrema idéer som inte hör hemma i en modern demokrati som Sverige. Han vill bland annat avskaffa Sametinget och frånta samerna statusen som ursprungsbefolkning och ta bort samers rättigheter i rennäringen.

Dessutom vill han i praktiken försöka utrota varg.

Det bör noteras att Sverigedemokraterna delar Olle Larssons syn på samers rättigheter. De vill avveckla de särrättigheter samer har för sin rennäring. Men partiet är för att samer ska bevara rätten till sitt språk och ha ett eget sameting, något som Olle Larsson alltså motsatte sig.

Samiska språken är undantagna från den ståndpunkten. Vi ser en skillnad mellan samer, tornedalsfinnar och nyinvandrade minoriteter. Vi är emot ett mångkulturellt samhällssystem där staten subventionerar och uppmuntrar nyanlända invandrargrupper att stärka och bibehålla sin kultur i Sverige. Men samerna är en ursprungsbefolkning och har en okränkbar rätt. Vi tror inte att ett mångkulturellt samhälle kan fungera, men ett särkulturellt samhälle kan fungera. Ett par tre grupper som utvecklats i samma område blir inte några större problem.

SD:s inträde i riksdagen visar sig ha lite lustiga bieffekter ibland. Nu ska med andra ord SD och Härjedalspartiet tvista om vilka av samernas rättigheter som ska tas bort.

Klubben för inbördes beundran

Skribenter och krönikörer på Avpixlat tävlar med varandra i lingvistiska övningar och allmänna språkliga utspel inför sina läsare. Mats Dagerlind står som klar vinnare i sina outtröttliga ansträngningar att skriva obegriplig rappakalja som det är osäkert om ens han själv begriper sig på.

Jag menar bara;

Reportaget visar hur djupt rotad den osunda radikalfeministiska diskursens marxistiska konfliktteori är i Sverige och hur mycket arbete som återstår för att etablera en könsneutral jämställdhetsdiskussion.

Mats Dagerlind i en krönika om Internationella kvinnodagen, 2013-03-09, Avpixlat.info

När man försöker använda språket på det här sättet är det nog det enklaste sättet att idiotförklara sina läsare å det grövsta, samt att placera sig själv på vinnarpiedestalen utan att ha genomgått självaste tävlingen. Dagerlind själv är den enda som (förhoppningsvis) vet vad det han skrivit betyder. Man kan inte förvänta sig av någon annan att denne ska begripa vad som står. Just genom detta faktum gör sig Dagerlind smart och läsaren till idiot. Det blir också väldigt tydligt att han vill sätta sig själv i en position som idol, där hans läsare blir hans följare, underlydande och beundrare.

Dock är det fullt möjligt att fundera över intelligensnivån, eller för den delen, hur långt läsarna på Avpixlat är villiga att gå för att hitta korrekt fakta och kunskap om i princip vad som helst. Uppenbarligen inte längre än näsan räcker, av denna kommentar att döma…avpixlat_inbordes-beundran_kommentar

(Kommentar till ovan nämnda och citerade krönika författad av självaste Mats Dagerlind, Avpixlat)

The Newly-Discovered Man-Monkeys (1859)
Darren and Brad / Foter.com / CC BY-NC-SA

Mats Dagerlind kan nog ha en framtid för sig som politiker. Inte bara har han blomsterspråket som fastlimmat i fingerspetsarna, han har även spöken i garderoben med skatteskulder och vad annat. Att han dessutom hittar ursäkter till i princip allt vad både Sverigedemokraterna samt Avpixlats redaktion, skribenter, krönikörer, men kanske framför allt vad läsarna, hittar på, ger stor trovärdighet till honom i somliga kretsar.

Och det är ju precis i dessa kretsar, som i övriga kretsar i samhället – både det svenska, som i vilket annat samhälle som helst; det mesta urartar gärna till att bli en så kallad pissing contest eller en klubb för inbördes beundran. När det gäller just Mats Dagerlind tror jag mer på detta med inbördes beundran. Inför sitt deltagande i Publicistklubbens debatt om näthat, skrev han följande i en krönika;

… Det skulle ju varit trevligt och psykologiskt stärkande för mig med en liten hejaklack i lokalen…

Mats Dagerlind i en krönika på Avpixlat.info, 2013-02-07

Ja. En liten hejaklack i lokalen som kunnat heja på Dagerlind och boostat hans ego i en miljö där han troligen inte kände sig varken bekväm eller välkommen, med tanke på de åsikter han uttryckte och står bakom.

Motargument vill i alla fall rekommendera Mats Dagerlind att välja sina ord till vad de är avsedda för. Inte bara stapla dem på varandra i ett försök att utmåla åsikter som han är motståndare till som härrörande från diktaturer. Eller att utmåla andras åsikter som ojämlika och konfrontatoriska. En del av läsarna på Avpixlat tror honom – hur uppenbart fel det än blir med ordbetydelser och syftningsfel ibland. Detta påvisas ytterligare av skärmdumpen av en kommentar på Dagerlinds krönika om internationella kvinnodagen, och det är inte den enda i en lång rad av oförstånd.

Allt man läser är inte sant bara för att det låter häftigt.

De mångkulturella Sverigedemokraterna – Del 1

Sverigedemokraterna hävdar att 20% av deras medlemmar har utländsk bakgrund. Uppgiften baseras på en enkätundersökning som SD själva genomfört.

Male human head louse
Gilles San Martin / Foter.com / CC BY-SA

Om uppgiften kan bedömas som trovärdig eller ej ligger utanför ramen för denna artikel. Men det är otvivelaktigt att SD har ett flertal politiker med utländsk bakgrund och det är motiverat att studera flera av dem närmare — precis som det är att granska representanter för andra partier i det allt mer mångkulturella Sverige.

Motargument vill uppmana sina läsare att tipsa oss om SD-politiker med utländsk bakgrund, ”bra” såväl som ”dåliga”, som kan vara värda att uppmärksamma i denna artikelserie.

Först ut att presenteras är SD-politiker Elena Ykowskaya, född och uppvuxen i Ryssland.

Det finns en intervju på nätet där Ykowskaya lanserar till synes tidigare okända medicinska hypoteser. Under ett möte med SD i Lidingö hävdade hon att afghaner och afrikaner kan ha upp till ”2 000 parasiter i kroppen”.

Elena Yurkowskaya hävdar att hon ”bokstavligt” tolkar SD:s uttalade ”nolltolerans mot rasism ”.

Hon anser också att hon är ”den enda personen i hela Sverige som har så många vänner från Afrika” . Hon anser sig även veta ”precis vad de klagar på och precis vad de lider av”. Hon menar att hon ”bara tänker på mina vänners hälsa”.

När Yurkowskayas uttalanden uppmärksammades av Sveriges Radio och Sveriges Television befarade hon att hon skulle komma att uteslutas ur partiet. Men hon sitter kvar.

Ang REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska överenskommelsen (2)

Gästinlägg av Jakop Dalunde (Mp), del två

När det gäller utvisningarna så bör även en sak klarläggas. Dessa beslutas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna – inte av regering eller riksdag. Som underlag för dessa beslut ligger Utlänningslagen, som antogs med brett parlamentariskt stöd den 31/3 2006, under en socialdemokratisk regering.

Wild small flowers / Florecillas silvestres
. SantiMB . / Flowers Photos / CC BY-NC-ND

Trots att vissa vill skapa den bilden, så är det inte så att tjänstemännen på Migrationsverket sett bilder på Maria Ferm och Tobias Billström dricka té och därmed börjat utvisa fler.

Vill man påverka själva utvisningsbesluten måste alltså lagstiftningen ändras. MP förhandlar fortfarande med regeringen om att förbättra lagstiftningen och detta går frustrerande långsamt. Men på inget sätt har MPs förhandling lett till att lagstiftningen har försämrats.

Jag vill upprepa detta – man kan ifrågasätta Miljöpartiet för brist på lagförbättring, men det finns ingen lagförsämring att kritisera.

Så till sist – REVA och den inre gränskontroll. Låt mig först börja med en passage från en artikel i Fokus:

Redan 1999 satt den socialdemokratiska regeringen och filade på en proposition om EU:s Schengensamarbete. En viktig pusselbit i den nya ordningen var den så kallade inre utlänningskontrollen. Eftersom en av de stora idéerna med EU var att riva gränserna mellan medlemsländerna, skulle polisen kompenseras med möjligheter att kontrollera folk inom länderna.

Den dåvarande regeringen ville redan då ändra lagen så att den inre utlänningskontrollen skulle få göras om det framstod som befogat att kontrollera en utlänning.

Låt oss fortsätta med ett citat från ett regleringsbrev anno 2005, sänt av regeringen Person (då både V och MP var stödpartier):

Regeringens mål att värna asylrätten förutsätter att de som har lagakraftvunna avvisnings- och utvisningsbeslut lämnar landet.

Som en uppföljning av uppdraget av den 4 december 2003 till Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen att se över samordningen mellan de båda myndigheterna av arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut (UD2003/58636/MAP) skall Migrationsverket redovisa vidtagna åtgärder i syfte att underlätta verkställighetsarbetet med avvisnings- och utvisningsärenden.

Vidare skall verket föreslå åtgärder för att minska tiden från lagakraftvunnet beslut till utresa. Även förslag på åtgärder som förbättrar samordningen mellan Migrationsverket, polismyndigheterna, nationellt, regionalt och lokalt kan redovisas. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2005.

Detta regleringsbrev har laga kraft, till skillnad från MPs ramöverenskommelse med regeringen. Det som står här skall ordagrant verkställas av berörda myndigheter.

Ytterligare en passage från den tidigare Fokus-artikeln:

I polisens regleringsbrev för 2009 skrev regeringen att Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Kriminalvården tillsammans ska »öka antalet verkställigheter«.

Inom polisen och Migrationsverket kokades uppmaningen ner till olika åtgärder: ett pilotprojekt i Malmö, säkrare hantering av id-handlingar och så vidare. Ett av projekten fick namnet Reva – Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete – och gick ut på att införa en ny metodik i byråkratin. Det handlade bland annat om att tjänstemän skulle ta över ärenden när deras kolleger blev sjuka och att rangordna ärenden efter svårighetsgrad.

Reva handlade alltså inte om polisens identitetskontroller i tunnelbanan och på landets gator. Trots det blev Reva samlingsnamnet på de nya metoderna i landets medier.

Uppdraget att verkställa utvisningar genom inre gränskontroller  härstammar alltså ursprungligen från Schengenprojektet, initiativet togs av Socialdemokraterna och utvecklades på uppdrag av det moderata justitiedepartementet under förra mandatperioden – långt innan och helt frikopplat från Miljöpartiets ramöverenskommelse med regeringen.

Varför står det då i ramöverenskommelsen om att “arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta”?

Detta är en inriktning som regeringen har haft långt före migrationssamarbetet och innebär att det arbetet som pågår med avvisningar kommer att fortsätta. Det är inte en del av de nya reformer vi är överens om att genomföra och regeringen behöver inte heller vårt stöd för detta arbete då det inte finns en samlad majoritet mot inriktningen. Det är alltså inget som Miljöpartiet möjliggjort, utan ett arbete som pågår sedan 2009 och därmed inte något vi lyckats riva upp eller ändra.

Det går heller inte att sätta likhetstecken mellan ‘effektivisering’ och rasprofilerade inre gränskontroller i tunnelbanan. För att citera Rickard Olseke, asylrådgivare åt Röda Korset:

“Polisen ska effektivisera arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut.

Men detta innebär inte att polisen ska prioritera så kallad inre utlänningskontroll, varken i Stockholms tunnelbana eller på gator och torg i Malmö. Tvärtom.

Enligt regeringens budgetproposition och regleringsbrev för polisen ska effektiviseringen i stället syfta till att ‘påtagligt öka antalet verkställda beslut avseende personer som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande’. Polisen ska alltså prioritera asylsökande som fått avslag och som trots detta bor kvar i Migrationsverkets asylboenden, inte ”jakt” på papperslösa och gömda asyl- sökande.”

Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de rasprofilerande inre gränskontrollerna – men det går inte att säga att MP var med och införde dem.

Det är fullständigt oacceptabelt att polisen använder sig av mindre ordningsförseelser som plankningskontroller som en förevändning för att göra id-kontroller på människor som de anser ha ett ”utländskt” utseende.

Maria Ferm, rättspolitisk och migrationspolitisk talesperson, har därför lyft frågan i Rikspolisstyrelsens styrelse och krävt svar från ansvarig minister Beatrice Ask.  Det kommer även att motioneras i riksdagen om lagändring av lagen om inre utlänningskontroll.

MPs gruppledare i riksdagen, Gunvor G Ericsson har begärt en aktuell debatt om polisens inre utlänningskontroller.

Partiet har även anmält regeringen till Europeiska kommissionen för att de ska granska huruvida metoderna innebär ett otillåtet intrång i den fria rörligheten inom EU.

Men kan självfallet anklaga MP för att ha misslyckats att bidra till att stoppa de inre gränskontrollerna – men det är svårt att kritisera oss för att vi inte försökt.

Till slut –  jag vill tillstå att det finns en relevant diskussion kring taktiken att förhandla med regeringen istället för att kritisera den utifrån. Det var inget enkelt beslut när vi tog det. Vissa kanske tycker att det var naivt – att det var allt för osäkert om vi faktiskt skulle upp någon förbättring, men jag har svårt att förstå den som påstår att asylpolitiken blivit sämre eller som ifrågasätter våra motiv.

Så kul är det faktiskt inte att fika med Tobias Billström. Även om nätdebatt med vänsterpartister inte heller direkt är någon tebjudning.

Ps. Enligt säkra källor drack för de för övrigt kaffe.

 

SD och kristna värderingar, eller som Fan läser Bibeln

Sverigedemokraterna framhåller ofta och gärna att deras parti värnar om de kristna värderingar som vi historiskt har i Sverige. Men om man skärskådar SDs förhållande till Kristendomen och dess värderingar blir det lätt problematiskt.

När man läser SDs principprogram inleds det med att klargöra att partiet är ett icke-konfessionellt parti som gillar religionsfrihet, så länge det är kristendomen som har företräde. Inga andra religioner, särskilt islam, bör vare sig synas eller höras. För SD är kristendom vad som är den svenska själen. Det är grunden till vår kultur och identitet, enligt SD alltså.

Sverige är och har varit kristet land. Men problemet med SD är att partiet varken har en aning om vad kristendom är eller vad kristna värderingar betyder i vardagen.

Förre riksdagsledamoten Erik Almqvist säger rakt ut att han inte är kristen och det förklarar ju en hel del, för det var inte speciellt kristet att plocka upp järnrör på stan för att använda mot en okänd.

Flera SD-politiker jag har talat med säger sig inte riktigt veta om de är kristna eller ej.

Allt det här är väl ungefär som det är i de flesta andra partier, en mix av troende och ateister. Men förutom KD är det bara SD som framhåller kristna värderingar som något exceptionellt viktigt.

Inom SD kan man skönja tre olika falanger. En del vill ha en helt sekulär stat och slippa all religion (ibland även ta bort religionsfrihet ur grundlagen. Några vill även förbjuda religion).

Andra är typiskt gammaltestamentliga, hämnd, pöbelvälde, lynchmobbretorik: öga för öga, tand för tand.

Den tredje gruppen vill ha tillbaks ”sunda, kristna, svenska, moraliska: Nya Testamentet-värderingar” in i förskolan och i hemmens ”uppfostran”.

Problemet är att den sista gruppen uppenbarligen helt har missuppfattat kristendomen. De har missat att Jesus tillbringade sina första år i livet som flyktingbarn i Egypten. Jesus sa ”Älska din nästa ty hon är som du”. Missat att Jesus förespråkade något som i dag mest kan liknas vid socialism. Jesus som sade: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Grunden i de kristna värderingarna är människokärlek. Jesus förespråkade alla människors lika värde. Hans grundsyn kom ifrån de som kom före honom, och om man nu är troende, från Gud. Så även som gammeltestamentlig SD-anhängare är man helt åt skogen fel ute angående invandrarfrågan.

Det är bara att läsa 3 Mosebok 19:34:

”Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.”

Mitt förslag till SD om de ska bli minsta lilla trovärdiga är att skippa det där med kristna värderingar. För SD är så långt ifrån kristenhet och dess värderingar som satanisterna också är.

Ang REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska överenskommelsen (1)

Gästinlägg av Jakop Dalunde (Mp), del ett

Mot bakgrund av debatten kring REVA, inre gränskontroll och den migrationspolitiska ramöverenskommelsen mellan Miljöpartiet och regeringen tänkte jag försöka bidra med lite perspektiv. Texten blir lång, men detta är en komplex fråga som kräver sin utläggning.

Modernisera Sverige; Maria & Peter
Miljöpartiet de gröna / Foter.com / CC BY-NC-ND

Först en innehållsförteckning. Under min tid som språkrör för Grön Ungdom så var jag adjungerad till MPs riksdagsgrupp, partistyrelsen och dess arbetsutskott – därmed var jag delaktig i processen inför den migrationspolitiska ramöverenskommelsen, efter valet 2010. Men sedan jag 2011 avgick som språkrör för Grön Ungdom så har jag ingen formell koppling till MPs partiledning eller de migrationspolitiska förhandlingarna – även om jag fortfarande har viss insikt.

Nåväl. När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så fanns det en befogad rädsla för att Sverige skulle få samma utveckling som andra länder – Danmark exempelvis – där främlingsfientliga partiers närvaro i parlamenten lett att etablerade partier tagit efter deras politik och retorik.

Vi ville undvika att hela det politiska debattklimatet skulle förskjutas i en rasistisk riktning genom att ta små, men ändå viktiga steg i motsatt riktning och göra politiken mer human. Vi ville möta främlingsfientligheten med det enda den inte tål: mer öppenhet, mer humanism.

För att ställa Sverigedemokraterna off-side inleddes därför en diskussion med regeringen om att samverka kring migrationspolitiska frågor. Bättre att regeringen förhandlar med riksdagens migrationsvänligaste röst än lyssnade på den motsatta.

Denna diskussion mynnade ut i att Miljöpartiet och regeringen den I mars 2011 enades om en ramöverenskommelse som skulle vara ett underlag för migrationssamarbetet under resten av mandatperioden.

Ramöverenskommelsen innehåller generella skrivningar om inriktningen för samarbetet och rådande lag, men också konkreta åtgärder för en mer human politik som till exempel att rätten till familjeåterförening ska stärkas och att papperslösa ska få rätt till vård och skolgång.

Men ramöverenskommelsen är inte i sig en lagtext för riksdagen att godkänna och heller inget regleringsbrev för myndighet att följa. Den har inte i sig någon juridisk kraft. Den är underlag för löpande förhandlingar mellan MP och regeringen – inte för tjänstemän på myndigheter av olika slag.

Kring detta verkar det råda ett stort missförstånd, så jag upprepar det igen.

Alla reformer som finns beskrivna i texten måste – för att bli verklighet – förhandlas fram genom lagändringar, utredningar eller uppdrag till myndigheter.

Det är inte på något sätt så att ramöverenskommelsen ger regeringen carte blanche att göra vad den vill. Den ger inte heller MP makt att stoppa regeringen från att göra sådant vi tycker är dåligt – som rasprofilering i inre gränskontroller. Den är ett underlag för förhandlingar – varken mer eller mindre.

När det gäller vissa frågor har förhandlingarna burit frukt. En fjärde migrationsdomstol inrättas – vilket innebär kortare handläggningstider och därmed kortare tid av ovisshet för asylsökande. Papperslösa kommer få skola och vård – en reform som lös med sin frånvaro i den rödgröna migrationsöverenskommelsen inför valet 2010.

På andra områden går förhandlingarna allt för långsamt, som exempelvis att förändra bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter – så att fler, inte minst barn, som har bott i Sverige länge eller behöver vård här ska få stanna i Sverige.

Vi har heller inte fått igenom någon amnesti, utan de som har fått avslag på sin asylansökan kommer även fortsättningsvis att avvisas.

(Fortsättning följer)

Åldersdiskriminering är lika illa som rasism

I början av mars 2013 kan vi läsa att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket vägrar ge äldre manliga pensionärer en medicin mot prostatacancer som gör att de kan överleva lite längre. Motiveringen är en som bara kan jämföras med nazisters motivering; ”De svaga kostar för mycket så låt oss mörda dem”.

För den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader.
Romance isn't just for teenagers...
Ed Yourdon / Foter.com / CC BY-SA

Detta sätter fingret på en viktig och känslig fråga. Åldersdiskriminering.

PRO och andra intresseorganisationer för äldre har länge pekat på att det förekommer åldersdiskriminering i Sverige och att det ofta motiveras ekonomiskt. Exemplet som nämndes här ovan är kanske det mest extrema på länge. Men ofta sker diskrimineringen så öppet att vi knappt tänker på det. Som när väntetiderna är längre för äldre till operationer eller för att få hörapparater än vad väntetiderna är för yngre människor. Eller då pensionärer betalar högre skatt än yrkesverksamma. Eller då äldre får svårare att få arbete, för att många företag inte vill anställa äldre medarbetare.

Det finns en till form av diskriminering som inte påtalas lika ofta men som är lika allvarlig. Det är den som drabbar yngre. I Sverige är det mest Rädda Barnen och Grön Ungdom som varit inne på frågan på sistone i Sverige.

Som Sara Thiringer från Rädda Barnens ungdomsförbund nyligen skrev:

Rädda Barnens Ungdomsförbund arbetar för att barn och unga ska tas på allvar i samhället. Men vi ser ofta exempel på när unga systematiskt nedvärderas. Unga betraktas av samhället som inkompetenta, oengagerade, okunniga och oerfarna. Den allmänna uppfattningen av ungdomar är starkt negativ, och leder till att unga tvingas möta fördomar i hemmet, i sin utbildning och på arbetsmarknaden. De som bryter mot normen – till exempel genom politisk medverkan eller egna företag – lyfts fram som duktiga trots sin ålder eller motarbetas rent av i sitt engagemang. Kommentarer i stil med ”du förstår när du blir äldre” eller ”ni ungdomar är så radikala” är vanliga så fort unga gör någonting som vanligtvis görs mest av vuxna.

Åldersmaktsordning kallar debattören det. Och visst är det ett passande ord. Det som Thiringer skrev om yngre hade kunnat sägas om hur man ofta ser på äldre i samhället. Som lite gammelmodiga, bakom flötet, hänger inte med, inkompetenta, svaga.

Äldre och yngre drabbas av fördomar mot dem som grupp. Det är diskriminering.

Åter till åldersdiskrimineringen som har med läkemedel att göra.

Tänk om man berövat judar, romer eller kvinnor att få behövliga mediciner eller dumförklarat dem som grupp, av ”ekonomiska skäl”. Samhället har inte råd med ”romer”, eller ”afrikaner”… Givetvis hade det ansetts som grov, grov rasism, eller kanske rentav nazism, av de flesta. ”Nej, du lilla jude, om du överlever blir det en förlust för samhället, du får dö”.

Det är dags att vi börjar diskutera åldersmaktsordningen i Sverige!

Och de politiker och byråkrater som ligger bakom beslutet att försöka bli av med pensionärer som har prostatacancer ska givetvis ställas till svars för det!

REVA- en reva i ett demokratiskt samhälle.

REVA är inget annat än en stor blödande reva i ett samhälle som jag vill tro är solidariskt och demokratiskt. Ett samhälle där vi inte dömer människor efter utseende och där vi tar emot människor i behov av hjälp. REVA är ett resultat av en hårdare flyktingpolitik i ”Fort Europa” och främlingsfientliga politiska partiers framgång. I takt med rasism och fördomar växer det ”vita” folket sig starkare, och folket som har ett ”utländskt” utseende, eller för att inte säga är ”icke-vita” blir förföljda och utsatta.

Life in the Dark!
VinothChandar / Kids Photos / CC BY

Det var journalisten Linda Stark som kom REVA i Sverige på spåren, när hon fick i uppdrag att undersöka varför papperslösa i Malmö uteblev från förutbestämda träffar hos bland annat läkare.

De uteblir för att de jagas. I tunnelbanan, på gator, i bussar och i affärer. Papperslösa, de som alltså inte befinner sig i Sverige lagligt.

Hur mår en person som saknar ”rätt” att vara här? Vad är det för något hen gömmer sig för, flyr ifrån? Hur kan det komma sig att små papperslösa barn är så rädda för poliser, att när de får syn på en polis, kissar ned sig av rädsla. Vad har de genomlevt i sina hemländer?

Dessa är frågor som jag förmodligen kan få någon sorts svar på, men aldrig komma i närheten av att förstå. Jag kan inte förstå det eftersom jag har papper. Eftersom jag inte har levt i krig och våld. Eftersom jag inte varit rädd för att bli mördad eller våldtagen varje dag jag vaknar.

REVA — ingen vill ta på sig ansvaret för de order som har utfärdats till polisen, ordern om att intensifiera jakten på papperslösa genom att identifiera dem på gator och i tunnelbanan.

Hur identifieras då en ”papperslös”? Hur många gånger frågar polisen ut fel person?

Egentligen är det emot lagen att stanna människor utan misstanke om brott. Det är även olagligt och otäckt att polis stannar och frågar ut en person enbart för sitt utseende. För det måste väl vara utseendet som väcker misstankarna hos polisen?

Mörkt hår? Slöja? Mörk hud? Trasiga kläder? Bruna ögon? Talar annat språk? Ja, det är väl så poliser måste jobba för att stoppa papperslösa?

För de stoppar väl ändå inte sådana som jag? Med fräknar, blont hår och kritvit hud?

Jag förstår att det krävs papper för att befinna sig här i Sverige, förstår också att det finns väldigt många som befinner sig här olagligt. Enligt Migrationsverket är det ca 12 000 ”papperslösa” människor som ska utvisas, de har koll på ca 7500 av dem, men resten har ”gått under jorden”.

Jag hade nog försökt göra samma sak. Hade jag kommit ifrån krig och förödelse, och fått besked om att tvingas återvända, hade jag gömt mig och hoppats på att ingen skulle hitta mig. Hade jag haft familj så hade jag försökt att gömma dem med. Jag tror att det inom varenda levande människa finns något som kallas överlevnadsinstikt. När överlevnaden då är hotad, tror i alla fall jag, att lagar för mig hade spelat mindre roll än själva livet.

Så, 12 000 människor ska ut och hem till länder i krig och förödelse. Eller hem till länder, som kanske inte är i krig och förödelse, men där de på något sätt är otrygga. Migrationsverket säger att det är viktigt att få ut dem för att få plats med nya asylsökanden. Ut med människor som har det svårt, och det kommer ständigt nya människor som har haft det svårt. Nya människor som, om de inte får stanna, kanske tar tillfället i akt och flyr, lever i landet utan papper.

Hur värdigt är det? Att leva i ett land man inte kan ta del av. Att ständigt vara rädd att någon känner igen en, att polisen dyker upp, att man kanske blir sjuk och behöver vård. Låta bli att söka vård eller hjälp när man behöver i rädsla att bli upptäckt. Ett liv i ständig panik och skräck.

De papperslösa, de som lever ett utsatt liv och ett liv i skräck, blir nu ändå mer utsatta då polisen fått ”order” om att öka insatserna för att hitta dem.

Hur det än är, så är REVA ett totalt misslyckande i ett samhälle där vi jobbar mot fördomar. Ett samhälle där vi strävar efter att människor ska vara lika mycket värda — oavsett etnicitet, kön, kroppsfunktion, sexuell läggning, religion m.m.

Det är en insats där polisen är tvungen att använda sig av olagliga metoder för att identifiera eventuellt papperslösa människor. Där polisen är tvungna att gå på sina egna fördomar och andras om hur en papperslös person ser ut.

En hetsjakt. Förföljelse. REVA — en skam för ett solidariskt samhälle och ett tecken på att demokratin fått ett stort blödande sår som bottnar i fördomar och rasistisk politik.

Det där med gräns och nation är inte så hugget i sten…

En nyttig tidsresa, speciellt för alla som tror att det här med gränser och nationer är som hugget i sten och överdrivet viktiga. De där linjerna på kartorna som skiljer folk från folk är egentligen inget annat än linjer och tankekonstruktioner. De har ändrats mycket. Och en gång i tiden var var nation också delad i små ”furste”- och hövdligadömen.

Det kan vara värt att vi påminner oss om det där med att nationen inte är ”helig”, ibland.

The Mexican Border
Gränsen mellan Mexiko och USA
EdmondMeinfelder / Foter.com / CC BY

Den där stenhårda nationalismen, liksom olika stenhårda regler mot invandring förutsätter att de där linjerna är ”heliga”. Att de på något sätt skiljer folk ifrån folk. Att nationen är en sorts ”gudagiven” eller ”naturlig” grund för människors samvaro och liv.

Vi människor har det gemensamt med djuren att vi behöver en ”flock”. Människor har en naturlig fallenhet för att ideinfifiera sig med sina grannar, sina närmaste. Men vad som är utgör flock?

På stenåldern var flocken man identifierade sig med den i byn. Byn var ”vi”, alla andra var ”de”, och något som ofta sågs som hotfullt. Bygemenskapen förblev den viktigaste flocken fram till 1800-talet. Men gradvis växte en annan flock fram. Det började någon gång i det förflutna när människor från flera byar uppfattade sig som ”vi”. Gradvis växte olika hövdingadömen fram.

Trots språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapen i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället. Tyskland var uppdelat i tusentals små enheter på sin tid där varje liten enhet såg sig som ”vi” mot alla andra som var ”dem”…

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma ögon som många idag ser på araber eller somalier. Östgöten är ”vi”, Upplandsbon är ”dem”… En gång i tiden var migrationen inom Sverige minimal och var man en skåning i Göteborg fick man finna sig i lite rasism och fördomar. För alla vet ju att ”skåningar är” ……….. (fyll i valfri fördom mot skåningar) !

Men nationalstaten överkom gradvis merparten av dessa skillnader. Samtidigt skapades i sin tur ett nytt ”vi”; Sverige, till skillnad från alla andra som var ”dem…”

Kommer världen någon gång att komma därhän att de där linjerna på kartan, nationerna, blir lika obetydliga som landskapens linjer på kartan, eller häraderna?

En gång i tiden var häradet grundstenen, lika betydelsefull som nationen i våra dagar. Över häradet styrde en hövding, I häradet fälldes domar. Häradet var ”vi” och grannhäradet var ofta ”dem”. Idag vet bara släktforskarna vad ett härad är, för de tittar i gamla domböcker i sin forskning.

En gång i tiden var landskapet viktigt, och senare grupper av landskap. Svear styrde i svears land och göter i göters land. Även när svear och göter slog sig samman och skapade landet Sverige, betydde landskapet enormt mycket. Landskapet var ”vi” mot ”dem”. Idag är landskapsgränserna trevlig kuriosa. Vill jag bli smålänning eller skåning så blir jag det och flyttar. Det är inget konstigt med det. Jag behöver inget pass eller tillstånd för att göra så.

Min övertygelse är att samma sak kommer att ske med hela världen en dag. Linjerna på kartan är inte mer betydelsefulla än så… egentligen!

Dessa linjer har vi haft många krig om…

Om Åkessons utsträckta hand

Åkessons knutna hand