Krönikor

Invandrare får skulden för sviktande turism!?

Gästinlägg av SLUTPIXLAT.

Varning för Avpixlat o Dagerlind

Den av Sverigedemokraterna sponsrade hat- och rasistsajten Avpixlat försöker i vanlig ordning ge invandrarna skulden för allt.

Nu har det till och med gått så långt att man försöker ge invandrarna skulden för en sviktande turism.

I en insändare med rubriken ”Var är turisterna?” försöker signaturen Stefan K ge någon form av hemsnickrad förklaring till varför det är just invandrarnas fel att turistnäringen i Sverige sviktar.

Och vad kommer han på då? Jo det är migrationsverkets fel alltihop!?

Ska man leta efter orsaker kan man finna ett antal. Vi vet att Migrationsverket i sin desperata jakt på bostäder åt asylsökande och flyktingar, köper upp nästan allt de kommer åt. Här finner vi campingar, hotell, vandrarhem, stugbyar och andra övernattningsställen som turister brukar nyttja.

Aha… Migrationsverket snor nu alltså turisternas ställen att bo på!? Är det så det ligger till? Tänka sig vad hemskt.

Ja man slutar aldrig bli förvånad över hur fyndiga rasisterna är när det gäller att hitta nya anledningar att spy ut sitt hat mot invandrare.

Och som om inte detta vore nog, så passar samtidigt denne Stefan K på att ge mångkulturen en känga:

Vi har också fått oss till del, att det mångkulturella Sverige allt oftare inkluderar kulturuppvisningar från andra länder. Bl.a. fick vi veta att midsommarfirandet på Skansen 2011 gick i arabiska tecken, där musik, sång och dans från arabiska länder visades upp för medborgare och turister. Samma år firade Stockholms stadsmuseum den svenska nationaldagen med en somalisk afton, där man också bjöd på mat, sång och dans från fjärran land. Är detta vad utländska turister förväntar sig på sin semesterresa till Sverige? Reser ni till Thailand för att ta del av kulturyttringar från Marocko eller Chile? Frågan är ändå om inte Sveriges negativa bild utomlands är det verkliga skälet till den minskade turismen?

Uppenbart är att signaturen Stefan K inte har mycket till övers för mångkulturen. Och att visa upp denna mångkultur för turister är tydligen enligt Stefan K hämmande för svensk turistnäring.

Förmodar att Stefan K likt Sverigedemokraterna vill se ett starkt tillrättalagt svenskt midsommarfirande/nationaldag i bästa nordkoreansk koreografi där kanske Åkesson och hans entourage kan svansa omkring. Och naturligtvis är där inga invandrare tillåtna att delta. Då blir det ju för mångkulturellt. Hujeda mig!?

Slutpixlat konstaterar att på hat- och rasistsajten Avpixlat är uppfinningsrikedomen stor när det gäller att smutskasta invandrare. Och att dess nestor, Mats Dagerlind, fantiserar ihop otroliga historier gör ju inte saken bättre.

Kan vi kalla det rasistisk komik på hög nivå? Nej, låg nivå skall det naturligtvis vara.
”Var är turisterna?” Frågan som istället borde ställas är; Var är rasisterna?” Hos Sverigedemokraterna, Avpixlat och Dispatch såklart!

Raffina Wall för Slutpixlat.

Krönikor

Vad vi antirasister kan lära av kampen mot mobbning.

Jag har tidigare skrivit om mobbning och antirasism här. Det handlar om attityden gentemot mobbarna/rasisterna. Har ni arbetat med att få mobbare att sluta mobba någon gång, t.ex. i en skola? Eller med destruktiva ungdomsgäng? Det värsta man kan göra är att isolera dem. Det man måste försöka göra med dem är att visa att mobbaren är välkommen på lika villkor med alla andra i allt han gör, UTOM NÄR HAN MOBBAR. Man bör dra en knivskarp gräns mellan det mobbaren gör när hen mobbar och det hen gör i alla andra fall. Mobbaren behandlas lika i allt, utom när hen mobbar.

Bullying IrfeDebatten om Sverigedemokraterna och Avpixlat hamnar ofta ganska fel. Så jag vill skriva några ord om det här. I riksdagen ser jag att man behandlar Sverigedemokraterna på ett sätt som motverkar syftet. De beter sig som de skolor som isolerar och mobbar mobbaren i desperata försök att få denne att sluta mobba.

Problemet är inte att det FINNS ett parti som heter Sverigedemokraterna och en nättidning som heter Avpixlat — som säger galna saker. Problemet är ATT de SÄGER och GÖR galna saker. Det ögonblick Sverigedemokraterna som parti slutar att dra folk över en kam, slutar hetsa mot muslimer, romer och andra, har det partiet exakt samma existensberättigande som vilket annat parti som helst.

Likväl gäller detta för Avpixlat. Det är ATT de hänger ut individer och hetsar mot grupper som muslimerna. Det är toleransen för personangrepp i kommentarsfält och artiklar, som är problemet, inte att Avpixlat finns.

Alla partier i riksdagen har en bakgrund som är ful, med rasbiologi, hat, diskriminering och flyktingfientlighet. Dessutom finns två partier i riksdagen som har en rent totalitär grund som liknar den som Sverigedemokraterna bygger på. Kristdemokraterna grundades av religiösa fanatiker och gamla nazister. Vänsterpartiet var en gång i tiden VPK och SKP som stöttade de mest horribla diktaturer.

Om vi ska börja diskriminera partier för vad de må ha gjort för länge sen, så blir det inga partier kvar i riksdagen.

Samma sak gäller nyhetsförmedlare. Aftonbladet håller moralens fana högt idag, men under det andra världskriget var tidningen så brun att antinazister skapade tidningen Expressen, i syfte att försöka väga upp Aftonbladets brunhet en aning.

Det som antirasister kan göra är att dra en knivskarp och konsekvent gräns mellan negativa generaliseringar och hat som sprids mot grupper, och övrig debatt.

Sverigedemokraternas demonisering av muslimer kan aldrig accepteras och det måste vi som ogillar det visa klart och tydligt.

Problem uppstår när man gör som Socialdemokraterna gjorde i riksdagen i 2012. Där skulle man hålla omröstning om Västsahara och Sverigedemokraterna tyckte som Socialdemokraterna. Det ledde till att Socialdemokraterna ändrade sina åsikter och bröt mot vallöften, för att det inte skulle framstå som att S röstade med SD.

Det är rent destruktivt. Socialdemokraterna behandlade SD:s åsikter om Västsahara på samma sätt som de behandlar deras åsikter om muslimer eller romer. Det är INTE att skilja mellan hat och icke-hat utan att blanda ihop båda och sudda bort gränserna mellan dem.

Det är som att mobba mobbaren och tro att man får denne att sluta mobba.

Likadant gäller med invandringspolitiken. Jag är liberal och för en stor invandring, och vill t.ex. släppa in fler ensamkommande flyktingbarn. Men jag har inga problem med att ta diskussionen med någon som vill minska eller stoppa invandringen. Det är en fullt legitim åsikt. Det är inte min åsikt och jag skulle motarbeta den politiskt, men den är legitim. Det som ALDRIG kan, eller får, godkännas eller ses som legitimt är hatet mot muslimer som grupp — som SD (och Avpixlat) sprider.

Det värsta man kan göra med en som mobbar, är att isolera mobbaren. Det bästa är att stödja, prata med och samarbeta med den som mobbar, DÅ DENNE INTE MOBBAR. Då visar man en väg ut: att ”du är ok, jag respekterar dig, men inte då du mobbar”. Samma sak bör gälla emot Sverigedemokraterna och Avpixlat.

Det är de 15% av befolkningen som inte är negativa till SD som jag tänker på. För tänk på att som vi behandlar SD och den politiska debatten, så kommer de som gillar SD att reagera…

Artiklar

Muslimer bjuder in Höger-extremister.. eller?

Under andra omständigheter hade rubriken utnyttjats som bevis på Islams medfödda ondska: muslimer och nazister konspirerar tillsammans mot judar eller något liknande. Men verkligheten är en helt annan.

Moské bjöd högerextremister på te

EDL

En moské i York hyllas efter att ha bjudit högerextrema demonstranter på te.

Organisationen English Defence League hade arrangerat ett protestmöte.
De kallade till demonstration på söndagen utanför moskén på Bull Lane i brittiska York. Anledningen till protesten ska, enligt lokalpressen, ha varit mordet på soldaten i London, tidigare i veckan. Bara sex personer dök upp utanför moskén.

— Det var några som anlände för att protestera, men efter en liten stund gick ett par ur församlingen ut ur moskén och de började prata med varandra. Några kom ut och bjöd på te och kakor, de talade med demonstranterna i 30-40 minuter och så följde de med in. Det var verkligen verkligen vackert, säger imamen Abid Salik till BBC.

Ett drygt hundratal personer som stödjer moskén hade hört om demonstrationen och sökte sig också till moskén. Utöver te och kakor bjöds de högerextrema också in till att spela med i en fotbollsmatch.

— Jag tror att jag aldrig kommer att glömma dagen då York-moskén bemötte ilska och hat med fred och värme. Och jag kommer inte glömma synen av en muslim som med fullständig uppriktighet räcker över te och kakor till en demonstrant, säger lokalpolitikern Neil Barnes till BBC.

Artiklar

SD och alternativa grödor

Bild

Krönikor

SD — Inte hela Sveriges parti!

Gästinlägg av Slutpixlat

Den av Sverigedemokraterna nu igångsatta kampanjen, ”Hela Sveriges parti”, förklarar de själva på detta viset:

”Med kampanjen ”Hela Sveriges parti” gör Sverigedemokraterna upp med stämpeln av att vara ett enfrågeinriktat parti. I kampanjen lyfter partiet åtta politikområden.

Politiska motståndare sätter ofta etiketter på oss. Men Sverigedemokraterna är så mycket mer än de där etiketterna man läser om i tidningarna. Vi är ett parti med bred politik som syftar till att förbättra människors vardag för stora som för små, för män som för kvinnor och för såväl infödda som invandrade svenskar. Vår motståndare är det framväxande splittringssamhället. I denna kampanj lyfter vi fram nya perspektiv.

Skärmklipp
Nu försöker Sverigedemokraterna att göra en politisk saltomortal i den högre skolan för att försöka påvisa att de banne mig inte är ett enfrågeparti.

Och att Sverigedemokraterna har svårt för vad de tycker, av media påklistrade etiketterna, är ju egentligen något som de är upphov till själva genom alla rasistskandaler de ständigt har inom partiet.

Och det är ingen falsk etikett som är påklistrad av media, det är ju den reella verkligheten som media speglar om Sverigedemokraterna.

”Vår motståndare är det framväxande splittringssamhället”, påstår Sverigedemokraterna.

Ganska lustigt att de nu helt plötsligt är motståndare till sig själva, då det är de själva som står för denna splittring i samhället genom sin dem-och-vi-politik. Dubbelmoralen firar återigen triumfer hos Sverigedemokraterna därmed.

Låt oss skärskåda detta så kallade ”hela Sveriges partis” åtta politiska områden där de ämnar lyfta sin politik i.

”Hela Sveriges parti” säger sig vara för en human flyktingpolitik?

Nu är det ju inte fråga om inte SD har blandat ihop orden human och inhuman. För om man ser till vad SD egentligen tycker om flyktingar så ser de helst att inga flyktingar kommer hit till Sverige över huvud taget. Så SD:s definition av ordet human är naturligtvis att de är partiet för en inhuman flyktingpolitik. Några barmhärtiga samariter lär ju Sverigedemokraterna aldrig bli.

”Hela Sveriges parti” säger sig också vara för en värdig ålderdom. Låter ju lovvärt. Men frågan är vilka som ryms i definitionen, en värdig ålderdom?

”Våra åldringar får det sämre och sämre medan massinvandringen tillåts kosta enorma summor”, säger SD.

SD:s Rickard Jomshof går steget längre och säger så här i ett inlägg i Blekinge Läns Tidning:
”Allt fler svenskar och däribland en växande skara pensionärer börjar ‘få upp ögonen för vad dagens mångkulturella och svenskfientliga samhälle’ innebär i praktiken.”

Sverigedemokraterna i Blekinge har gjort ett stort nummer av äldreförsörjningsstödet som de menar är ett direkt stöd till invandrare ”som aldrig betalat ett öre i svensk skatt”. Detta medan svenska åldringar får det allt sämre.

Naturligtvis ”glömmer” de att framföra att äldreförsörjningsstödet är till för alla i landet som fyllt 65 år, oavsett deras bakgrund.

Så i Sverigedemokraternas ögon är det massinvandringen, mångkulturen och svenskfientligheten som gör att inte Sveriges pensionärer kan få en värdig ålderdom. Och man gör gärna skillnad på en svensk pensionär och en invandrad pensionär. Där den senare helst inte ska ha samma rätt till en värdig ålderdom då SD verkar anse att denne aldrig betalt skatt i Sverige. Återigen gör SD skillnad på folk i dem och vi.

”Hela Sveriges parti” vill också ha krafttag mot brottsligheten.

Vore det då inte på sin plats att sopa framför sin egen dörr innan man går ut och kräver krafttag mot brottsligheten?

Sverigedemokraterna har ju ett antal personer som jobbar för dem vid partiets riksdagskansli som är dömda för misshandel, våld mot tjänsteman, rån och vapenbrott. Vi får inte heller förglömma det stora antal Sverigedemokrater som bland annat är dömda för förtal. Riksdagsman Thoralf Alfsson är en av dem och Riksdagskvinnan Carina Herrstedt är dömd hela tre gånger för förtal. Just en snygg samling individer som kräver krafttag mot brott. Å andra sidan kan man ju säga att de har personliga erfarenheter inom brottets bana som gör att de kan användas som experter på just hur man skall komma tillrätta med återfallsförbrytare.

Återigen så visar dock Sverigedemokraterna på en dubbelmoral utan dess like.

”Hela Sveriges parti” är för en EU-kritisk politik.

Det vill säga att man helst inte vill vara med i det Europeiska samarbetet, utan man vill helst isolera Sverige från inte enbart Europa och också resten av omvärlden för att kunna bygga sitt förlovade drömland. SD lever i sin folkhemsutopi där naturligtvis inga invandrare får plats.

”Hela Sveriges parti” vill ha riktiga jobb.

Om man har följt det Sverigedemokratiska partiets jobbpolitik ett tag och hört vad vissa av deras politiker säger om hur arbetsmarknaden och jobben bör hanteras så står en sak mycket klar.

Invandrarna tar jobben ifrån svenskarna får man ofta höra dem säga. ”Det är massinvandringens fel att svenskarna inte får jobb.”

Låt oss nu titta på vilka jobb det är som invandrarna, enligt SD stjäl från svenskarna. I huvudsak är det låglönearbeten såsom till exempel städare, restaurangbiträde, vårdbiträde mm…

Dessa yrken ratas i många fall av svenskarna själva, och vi ska vara glada att det finns folk som är villiga att ta dem. För en sak är helt klar. Hade vi inte haft dessa invandrare som tog dessa jobb så hade bland annat vården gått riktigt på knäna i brist på arbetskraft.

Så Slutpixlats förslag till SD-politikerna är att sluta gnälla på invandrarna och skaffa er ett riktigt jobb. För som politiker duger ni icke!

”Hela Sveriges parti” säger sig vara för en stark landsbygd och vill bland annat öppna upp för gårdsförsäljning av alkohol. Man hävdar också att skogsnäringen sysselsätter 200 000 personer. En liten korrigering är här på sin plats. Skogsnäringen sysselsätter 100 000 personer. Varför skall ni Sverigedemokrater alltid överdriva er sifferexercis på detta viset? Nåja… De enda som blir glada över SD:s landsbygdspolitik är väl de Sverigedemokrater som bor där. Det vill säga om nu gårdsförsäljning av alkohol blir tillåten, tänker då mest på hur begivna vissa av SD-folket är i de starkare dryckerna. Välkommen till banjoland.

”Hela Sveriges parti” vill ha en ordentlig skola.

Får vi då förmoda att denna ordentliga skola inte befolkas av några barn med avvikande hudfärg eller att där skulle få finnas några papperslösa barn. Dessutom så vill ju SD avskaffa hemspråksundervisningen. Med andra ord så vill ”Hela Sveriges parti” inte ha en skola för hela Sverige. Återigen så är SD på invandrarna så fort de får chansen.

”Hela Sveriges parti” vill ha en sjukvård värd namnet men inte till vilket pris som helst. Att ge 50 kronor till en papperslös invandrare för dennes tandvård är naturligtvis helt fel enligt SD. Och det påpekar Sverigedemokraten Kent Ekeroth genom att i vanlig ordning använda dem mot vi. Enligt Ekeroth så är det pensionärerna som får betala vården för illegala.

Dessa 50 kronor har rört upp känslorna hos de främlingsfientliga Sverigedemokraterna så att de till och med startade en kampanj på Facebook. Där uppmanar de folk att skänka 50 spänn till SD i stället. Snacka om att kasta pengarna i sjön!

Vad man sammantaget kan säga om SD:s nya kampanj för att försöka påvisa att de inte är ett enfrågeparti är väl egentligen att de nu mer än väl bevisar att de fortfarande är ett enfrågeparti.  För nästintill i samtliga åtta politikområden de presenterar i sin nya kampanj, så genomsyras det mesta av invandring och hur den enligt SD ställer till det.

Stämpeln som rasistparti lär Sverigedemokraterna aldrig bli av med så länge de utmålar invandrarna som roten till allt det onda i det svenska samhället och försöker slå splittring bland svenskarna med sitt eviga tal om dem och vi.
Nej, Sverigedemokraterna är och förblir ett parti befolkat med intoleranta, främlingsfientliga och rasistiska element. Inte ens det snyggaste kostymbyte eller kraftigt friserade partiprogram kan förändra detta.

Raffina Wall för Slutpixlat

Krönikor

Nationaldagen, all included

Gästinlägg av Fredrik S.

Min känsla av nationaldagen är inte vad den varit – känslan som kryper på mig är att vi firar något som varit – inte något som är. Frågan jag ställer mig är om nationaldagen är relevant i dagens globala samhälle, behöver vi den för att behålla vår ”svenska” identitet? Kanske behöver vi höra politiker säga att allt är bra, trots att vi alla andra dagar på året inte tror på dem?

Nationaldagen har blivit en plattform att säga att det var bättre förr…

Sveriges nationaldag 2009 i Linköping
Stefan Sundkvist / Foter.com / CC BY

Men många använder den som ett forum för att göra det till ett vi mot dom.
Ett vi mot dom som kommer i många olika former; vi mot SD, vi mot förorten, vi i förorten mot samhället… men vi mot invandrare är det som brukar komma upp mest idag.

Är det linjerna på en karta som gör oss till unika, till svenska? Var ska man dra gränsen mellan vi och dom, är det dom som bor i nästa kvarter, stadsdel eller beroende på vart denna jord man råkar vara född? Nationaldagen känns plötsligt väldigt liten – kanske dags för en världsdag istället?

Dock är det är inte bara nationalistiska partier som avsiktligt spär på detta – oavsiktligt har detta blivit accepterat även av de som vill vara inkluderande. Jag tänker på alla dessa inlägg i stilen med: mina grannar anses vara farliga människor, men lär man känna dom så gillar man dom – jo ni läste rätt, fortfarande dom…

Min känsla är att nationaldagsfirandet inte längre kan vara bara ett vi-firande, inte utan att ett ”mot dom” kommer med som en sur eftersmak.

Det är så lätt att halka in på att det blir vi mot dom överallt, men tyvärr har jag ingen lösning på hur man skall vara mer inkluderande.

Gästinlägg av Fredrik S.

Artiklar

Tacka invandrarna för nationaldagen

Nu är det snart nationaldag och ju närmare vi kommer den sjätte juni ju mer gnäll är det från Sverigedemokraterna och de ”nationella” om att invandrarna och ”det mångkulturella” håller på att ta över nationaldagsfirandet. Räkna med minst två-tre artiklar på Avpixlat, minst ett halvt dussin sverigedemokrater som gör bort sig, och minst ett officiellt uttalande från Jimmie Åkesson mot mångkulturen på Nationaldagen.

Blue n' Yellow
*Kicki* / Foter.com / CC BY-NC-ND

År 2010 skickade Jimmie & co ut denna pressrelease:

”Tyvärr verkar dock de mångkulturella inslagen i nationaldagsfirandet bara bli allt vanligare. Som ett första steg mot en långsiktig förändring och för att sända ut en signal om att denna utveckling inte är önskvärd, uppmanar vi i år alla medborgare, som värnar tanken om att Sverige även i framtiden skall vara en svensk nation, där invandrare anpassar sig till den svenska kulturen istället för tvärtom, att bojkotta de mångkulturella nationaldagsfirandena.”

Men, men… Jimmie och de ”nationella” missar en viktig poäng. Nämligen VARFÖR vi firar nationaldagen överhuvudtaget.

Svenskhetens stora dag var fram tills för några år sen midsommarafton. Det var då svensken korkade upp lilla nubben och drog den som med ett snöre genom halsen. Det var då sillen kom fram, nubbevisorna, spyorna bakom de vita husknutarna på de röda stugorna, och Taubes visor hördes från varje buske. Det var midsommar, och ungdomen badade näck och pippade i buskarna…

Det var inte många som brydde sig om sjätte juni på den tiden…

Det fanns något som hette Svenska Flaggans Dag på just det datumet. Den ”uppfanns” på 1800-talet och hade populariserats under kriget. Men efter kriget tappade svenskarna sin nationalism igen, så dit gick mest pensionärer för att lyssna på lite dragspelsmusik, få det senaste skvallret och se kommunalrådet göra bort sig. Det fanns ingen nationaldag. Det fanns få som ens ville ha en nationaldag.

Men med invandringen kom det folk hit som hade en helt annan vana att fira sina nationaldagar, t.ex. afrikaner och asiater och latinamerikaner.

För dem, som kommit hit från länder där det varit frihetsstrider, självständighetskamp och krig relativt nyligen, var det självklart att man skulle hylla sitt land. Dessutom hade de ett behov att visa på allvar att de nu kände samhörighet med sitt nya land, Sverige. Frågan är om inte det var trycket från dessa, med andra ord invandrarna, som fick svenska kommuner och myndigheter att börja ta nationaldagen på allvar.

Jag har pratat med folk som är kommunalpolitiskt aktiva och de bekräftar detta. Det fanns en massa motstånd från byråkraterna att göra något så osvenskt som att fira en nationaldag, men invandrarnas intresse fick byråkraterna att ändra sig.

1983 blev dagen nationaldag, men först på 90-talet började dagen bli mer populär igen och blev 2005 helgdag, även om intresset än är förhållandevis lågt.

Midsommar på Jamtli
YlvaS / Foter.com / CC BY-NC-ND

Därför är det inte konstigt att nationaldagen innehåller mångkulturella inslag. De där ”etniska svenskarna mitt i livet”, som det pratas om, höll ju sig borta från nationaldagen. Skulle de folkgrupper och kulturer som drev fram att nationaldagen blev en helg inte få visa just sin kultur?

De nationaldagsfiranden jag varit på har alltid haft en stor överrepresentation av äldre och av invandrare. Det är kanske ingen slump? För övrigt gillar jag mixen av svensk folkmusik, folkdans och mångkultur eftersom den svenska folkmusiken och folkdansen och folkdräkten (ofta med tillhörande hijab) utvecklats av invandrare och svenskar. Har du någonsin undrat varför polska heter polska?

Det påminner mig om vad journalisten Johanne Hildebrand skrev 2010 i en artikel i Aftonbladet, på just nationaldagen: Invandrarna firar nationaldagen bäst.

Nationaldagsfirandet i Sverige är… ljummet och uddlöst. Trots försöken att få igång någon form av nationellt firande verkar de flesta ta dagen med en ljum axelryckning. Likt en medelålders, belåten matrona ligger moder Svea bekvämt tillbakalutad på divanen, alltför blasé för att orka bry sig om nationell stolthet, tacksamhet över välstånd och fred och dylikt.Vi är så bortskämda med att Sverige är ett fritt, välmående och demokratiskt land där människor kan rösta, inte kastas i fängelse för att de har fel åsikter eller ägnar sig åt politiskt arbete. Att visa nationell ysterhet och stolthet anses till och med konstigt och lätt suspekt.

För tio år sedan gick det inte att sätta upp en flagga på balkongen utan att bli betraktad som en medlem i Nordiska rikspartiet.

Svenska militärer fick inte bära flaggan på sin uniform, även om de gjorde utlandstjänst, vilket andra länder ansåg vara mycket besynnerligt. Tack och lov har detta förändrats, de nationella symbolerna har återtagits, men fortfarande visas föga entusiasm och stolthet över att vi bor i en stabil demokrati. De enda som verkar uppskatta nationaldagen är invandrarna, de som kommer från länder i krig där friheten är skriven i blod. I dag kommer min muslimska väninna klä upp barnen, sätta en flagga i händerna på dem och sedan ge sig iväg till Skansen där hon blir rörd av alla folkdräkter, jordgubbar och svenskhet. Tydligen är de mest invandrare som står där, tårögda och viftar med flaggorna. De lata, blasé svenskarna orkar bara släpa sig dit när det är allsång på gång.

Skämmas borde vi allihopa. Men på midsommar, då jäklar, då ska det firas!

Krönikor

Jimmie Åkesson ratar nationaldagsfirandet!

Gästinlägg från Slutpixlat
Lilla julafton är snart här för alla Sverigedemokrater. Det vill säga nationaldagsfirandet.
Skärmklipp

Något som Jimmie Åkesson uppenbarligen inte vill vara med att fira. Inte på det sätt som det firas på Skansen i Stockholm i alla fall. För efter förra årets nationaldagsfirande på Skansen var Åkesson så djupt besviken att han kände sig tvungen att i media slänga ur sig följande floskler:

I år deltog jag i firandet av nationaldagen på Skansen. Det blev inget firande för hela Sverige, men ett firande för det urbana Stockholm och den etniska mångfald som bara funnits i 30 år. Om nationaldagen ska fortsätta firas på detta sätt, med ett ensidigt internationellt perspektiv med självförnekelse och historielöshet som grundläggande ingredienser, är jag tveksam till att medverka framöver.

Det passar sig alltså inte för herr Åkesson att alla i Sverige får vara med och fira nationaldagen. Enligt Åkesson så skall nationaldagen enbart vara till för svenskar och inga andra.

Ett nationaldagsfirande värt namnet bör enligt min uppfattning vara utformat för att ena nationens medborgare kring de värden som deras samhälle vilar på.
Vad Åkesson egentligen vill ha sagt är att nationaldagen skall firas på de värdegrunder som den Sverigedemokratiska ideologin vilar på.
Det vill säga extrem nationalism kryddat med en överdriven vurm för minnen från fornstora dagar.
Åkesson och Sverigedemokraterna vill helt enkelt göra nationaldagen till sin alldeles egna personliga sak där de drömmer sig tillbaks till tider som sen länge är borta och där inga nysvenskar är tillåtna att delta. Och därmed är Sverigedemokraterna tillbaks på rasismens ruta ett igen. Att särskilja människor i dem och vi.
En liten upplysning till Åkesson och hans Sverigedemokrater är att vi nu faktiskt lever i ett nytt sekel där utvecklingen går framåt, inte bakåt. Och att det i det moderna Sverige finns någonting som heter utveckling. En utveckling mot ett mångkulturellt samhälle där alla — oavsett vilket land de ursprungligen kommer ifrån — har rätt att vara med om de så önskar för att fira Sveriges nationaldag.
För nationaldagen skall vara till för alla. Inte bara för ett fåtal tokstollar som säger sig värna svenskhetens bevarande och utmåla dem som inte håller med som svenskfientliga. Och om det är några som verkligen är just svenskfientliga så är det ju Sverigedemokraterna som genom sin isolationspolitik gentemot omvärlden gör allt för att urholka vad Sverige egentligen står för.
Ett Sverige som värnar om människors lika rätt att vara just människor, oavsett vilket land de kommer ifrån, vilken kultur de har, vilken religion de har, eller vilken sexuell läggning de har. Det om något, är en svensk tradition som bör bevaras.
Så om Åkesson och hans Sverigedemokrater inte önskar delta i nationaldagsfirandet så står det dem fritt. Ni är inte tvingade. Ta er förlegade ideologi och kryp tillbaks under den gråsten av äkta svenskt urberg ni en gång kom fram ur. Det är där ni hör hemma. För ni och era gelikar platsar inte i ett mångkulturellt modernt demokratiskt samhälle.
Karl-Johan Johansson-Svensk för Slutpixlat
Gästinlägg från Slutpixlat
Artiklar, Myter

Skola och kyrkor

Nu är det hög tid för skolavslutningar igen och då kommer antagligen många att försöka sprida myter och falsk propaganda över hela internet, i sedvanlig tradition. Därför är det dags för lite mytavlivning och mytknäckning för att mota Olle i grind (gammalt svenskt allmogeordspråk)

Svenska flaggan

Myt:

Det är muslimernas fel att vi inte får fira skolavslutning i kyrkan!

Sanning:

Enligt skollagen ska skolan vara konfessionsfri, ska ni skylla på någon, skyll på ateisterna. Det är upp till rektorer och skolledningarna att välja samlingslokal på respektive ort.

Myt:

Man får inte sjunga nationalsången i skolan!

Sanning:

För det första har inte ”Du gamla, du fria” officiell nationalsångsstatus men oavsett det så står det uttryckligen i LGR11 att den SKA sjungas. Dock går det ej att göra det i skolorna på nationaldagen eftersom det är en helgdag och alla skolbarn och lärare är lediga.

Myt:

Den svenska flaggan är ”rasistisk”!

Sanning:

Nej? Det är bara några övervintrade rasister från 1980-talet som hävdar det. Vem som helst får vifta med flaggor, hur mycket som helst.

Slutsats: Varje gång någon försöker att påstå såna här konstiga saker är det färgat av deras egen politiska agenda eller personliga offerkofta, men det är rena lögner. Och ljuga ska man ju inte, eller hur?

Myter, Recensioner

Recension: Henrik Arnstads Älskade fascism

Recension av Henrik Arnstads bok Älskade fascism

Fascismens historia och dess utveckling efter 1945 i Europa har dokumenterats mycket i böcker och avhandlingar, men mindre så i Sverige. Henrik Arnstads bok fyller ett tomrum i debatten, och är mer än välkommen.

fascismBoken tar avstamp från fascismens födelse i Italien och är en beskrivning för dess utveckling i land efter land. Arnstad visar också hur fascismen förändrades efter 1945. I synnerhet i och med de idéer som skapades vartefter den nya högern vann terräng i Frankrike från 60-talets slut. Han visar hur även Sverigedemokraterna i nutid kan sägas vara ett fascistiskt parti. (Motargument har redan tidigare publicerat ett kapitel om detta ur hans bok.)

Henrik tar avstamp i den definition som Roger Griffin formulerade:

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Det är en värdefull genomgång. Han lyckas utmärkt med att visa hur dessa idéer använts i de fascistiska rörelserna, och lever kvar idag.

Men demokratin då?

Men demokratin då, kanske läsaren undrar? Är inte hatet mot demokratin en del av definitionen av fascism? Det är ungefär det, plus rasidéerna, och nationalismen, som de flesta anser vara fascism.

Det är detta som sverigedemokrater ofta gör en poäng av. De säger ungefär så här:

Vi är inga fascister — för vi är för demokrati. Det är snarare alla de som kastar skit på SD som är fascistiska, eftersom de vill försöka censurera och stoppa ett demokratiskt parti, dvs oss.

Här hade man kunnat önska att Arnstad hade ägnat mer tid åt att beskriva hur fascismen, och med det, definitionen av fascism, förändrats efter 1945. Att han inte gör det är bokens svaghet.

Om man öppnar vilken bok som helst, eller vilken tidning som helst, som var antifascistisk, och positiv till demokrati, på 1930-talet, ser definitionen av fascism delvis annorlunda ut än den som Griffin och Arnstad använder. Alla (!) ansåg att hat mot demokrati var en del av definitionen av fascism.

Det som skett är att fascismen förändrats drastiskt. Framför allt från ca 1970 och framåt. T.ex. har de rena rasidéerna ersatts av hat mot kultur och religion. Kulturell rasism. Samma drastiska förändringar har skett när det gäller synen på demokrati. Från att ha bekämpat demokratin vill man nu ofta ha en radikal demokrati med folkomröstningar. Men det är samma mytiska kärna av ultranationalism.

Ska man försöka stoppa SD räcker det inte med att bara hasta över denna förändring snabbt. SD:s och gemene mans syn på vad som är fascism råkar nämligen sammanfalla. Det utnyttjar SD och förnekar utåt sett att de skulle vara fascister idag. De föreställer sig att det räcker med att de säger att de inte kan vara fascister, de är ju för demokrati…

Fascism och ”diktaturprincipen”

March on Rome
Unknown / Foter.com / Public domain

Som jag redan nämnt kan man öppna vilken antifascistisk skrift, bok eller tidning som helst från 1930-talet och man ser att de som definierade fascism då alltid la in att den var antidemokratisk och auktoritär.

Det är fascinerande att läsa den tidens argument mot fascismen. Den tar alltid avstamp från just demokratin, och från de hot mot demokratin som växte fram på den tiden.

Och alla antifascister som var för demokrati utgick alltid från att hotet inte bara kom från fascismen, utan från fascism och Sovjetkommunism.

För att ta ett exempel: socialdemokraten Alf Ahlberg. Hans bok ”Idealen och deras Skuggbilder” från 1935.

Ahlberg skriver att kommunister och fascister har sin gemensamma grund i synen på människan som en massmänniska. Individen var oviktig, kollektivet var det viktiga. Endast som kollektiv kunde människan civiliseras, individen var ett vilddjur, ett skadedjur. Kommunister pratade om klasskollektiv och fascister om nationen, det var skillnaden. Kollektivet var tvunget att skyddas genom kamp. Dvs dialektisk materialism eller raskamp. Kollektivet var också tvunget att skyddas från att mista sin enighet, detta skulle ske genom ”gleichgeschaltung”, dvs likriktning. Enighet var styrka och olikhet sågs som svaghet.

Och eftersom likriktning var ett mål var man tvungna att censurera press, yttranden och själva tankeprocessen. Objektivitet, evidens och vetenskapliga principer sattes åsido. Diktaturens rörelser var antiintellektuella. ”Ingen annan rätt finns än rasens/nationens” eller ”ingen annan rätt finns än klassens”.

Detta kollektiv skulle styras enligt ”diktaturprincipen” och därför var man mot demokrati.

SKILLNADEN mellan fascism och kommunism låg i hur de definierade rasen och nationen/rasen å ena sidan och klassen å andra sidan om det centrala i denna eviga mytiska kamp för att civilisera vilddjuret människan genom att göra denna till en massmänniska.

Åter till nutidens Sverigedemokraterna

Ahlberg är inte ensam. Jag har hittills inte sett en enda definition av fascism från demokratiska antifascister eller fascister från 1930-talet som utelämnat denna syn på demokrati och massmänniskan.

Den traditionella fascismen är inte död. Ännu finns fasciströrelser som t.ex. Svenska Motståndsrörelsen som har exakt samma syn på fascismen som man hade på 1930-talet. Men SD, som ursprungligen kom ur denna traditionella fascism delar numera inte den traditionella fascismens syn på demokrati. Men de övriga fascistiska idéerna finns kvar i SD, med nationalismen som mytiskt ideal, synen på människan som i grunden en massmänniska, tillvaron som kamp (kamp mellan kulturer).

Jag hade önskat att Arnstad hade ägnat lite mer plats åt denna förändring av fascismens definition, och åt att bemöta och motverka SD:s EGNA tomma argument mot att de är ett fascistparti.

Boken är ett måste att läsa. Köp den och läs den.