Kategoriarkiv: Myter

Myt: Kvinnlig omskärelse

Många av islamisterna i Egypten driver just nu en kampanj för att legalisera kvinnlig omskärelse igen. Det är onekligen en barbarisk sed. De vanligaste formerna går ut på att skära av klitoris och delar av blygdläpparna på flickor. Men hur vanligt är det, och är det en ”muslimsk sed” som rasister antyder? Svaret är: det är jättevanligt, men det är inte en muslimsk sed, det är snarast en sed i delar av Afrika, en sed som både utövas bland kristna och muslimer.

Puberty.
independentman / Foter / CC BY

Enligt många myter är det enbart kvinnor på Afrikas horn, dvs Somalia och grannländerna, som omskärs. Det stämmer inte. 86% av alla kvinnor i Egypten antas vara omskurna idag. Egyptiska regeringen förbjöd kvinnlig omskärelse år 1996.

Siffrorna om hur många som omskurits är vidrig läsning. Ni kan hitta dem hos UNICEF. 98% i Somalia, 89% i Norra Sudan, 74% i Etiopien, 89% i Eritrea, 30% i Nigeria, 37% i Kenya. Bland både muslimer och kristna, alltså (bara 30% av etiopierna är muslimer och 50% av eritreanerna).

Om vi tittar på Egypten är det många egyptiska religiösa fanatiker, och konservativa politiker, som vill tillåta kvinnlig omskärelse igen. Det var den förre presidenten Mubarak och hans fru som arbetade mot könsstympning, vilket paradoxalt nog fått många att inbilla sig att det förbudet var en del av Mubaraks tyranniska styre.

Tragisk utveckling

Anledningen till att man omskär kvinnor och män är egentligen densamma. Man har velat kontrollera könsdriften. Enligt myten skulle könsdriften hejdas, och risken för onani minskas, om man skar bort alla ”lösa delar” kring könsorganen.

Det är sorgligt.

Det var muslimska läkare, författare och tänkare som för första gången började skriva om klitoris i positiva termer. Det är i muslimska vetenskapliga och filosofiska verk vi för första gången möter tankarna att mannen har en ”plikt” att försöka se till att kvinnan också njuter då de har sex tillsammans.

Läs gärna den underbara lilla boken ”Njutningens källor” från 1200-talet apropå just det;

Kvinnan, liksom mannen, är begåvad med egna samlags- och fortplantningsorgan.Hon är ämnad att fullt ut njuta och inte bara underkasta sig kopulation för fortplantningens skull, som vissa falska apostlar har predikat. /Ur Njutningens Källor

I olika delar av den muslimska världen avskyr många idag sedvänjan med kvinnlig omskärelse, inte bara kvinnor. Det kan vara värt att hålla i åtanke när man försöker utmåla alla muslimer som onda och galna, som islamofoberna gör.

Kvinnlig omskärelse är ett gigantiskt problem. Men det är att förenkla, och sprida fördomar, att påstå att kvinnlig omskärelse är en ”muslimsk” sedvana. Tvärtom kan man göra som motståndare till omskärelsen gör: använda religionen, islam, mot den barbariska seden med omskärelse.

Myt: Inavel pga kusingifte

MYT:

”Hälften av alla i arabvärlden lider av inavel!”

Det cirkulerar rykten om att ”hälften av alla i arabvärlden lider av inavel”. Detta anses ske på grund av att det är tradition att gifta sig med nära släktingar. Om man letar så kan man hitta källorna som de flesta verkar referera till, trots att det ofta är helt omöjligt att få någon bloggare eller twitter-användare att uppge sina källor eller länkar.

I flera danska artiklar som publicerats i februari 2009, refereras det till en stor forskningsundersökning på Syddansk Universitet som utförts av Sarah Fredsted Villadsen, Laust Mortensen och Anne-Marie Nybo Andersen.

Professor Karen Brøndum-Nielsen från Kennedy Centret, har intervjuats som oberoende expert i frågan, har genom sina studier kommit fram till att ungefär 70% av pakistanierna (som bor i Pakistan) är gifta inom släkten. Men då måste man också förtydliga att kusingifte betyder något helt annat i Pakistan än det gör i skandinaviska förhållanden. Varje syskonskara har traditionellt sett bestått av fler antal syskon. En del män är gifta med flera fruar, så det finns också ett antal halvsyskon, som tack vare olika mödrar inför varierande genetiska uppsättningar.

Varje person har ofta många kusiner, och i begreppet kusingifte ingår även alla sysslingar och bryllingar — som har sitt DNA från ett stort antal olika förfäder. Så det betyder inte enbart att en person gifter sig med sina föräldrars syskonbarn.

Läser man hela artikeln — som många näthatare inte brukar göra — ser man att fenomenet med att gifta sig inom släkten minskar betydligt för de som flytt sitt hemland och har bosatt sig i västvärlden. Karen Brøndum-Nielsen säger att knappt 40% av de pakistanska gifta paren i Danmark är gifta inom släkten (jmfr 70% Pakistan).

Vill man veta mer fakta, läser man även forskarnas egna publicerade rapport från Syddansk Universitet. Där refereras till en många år gammal norsk undersökning som utger sig för att visa att föräldrar som är nära släktingar, och har Pakistan som ursprungsland är cirka 44% av alla gifta par som har ursprung i Pakistan. Den siffran uppges ha halverats — för nyblivna föräldrar som har ursprung i Pakistan — till ungefär 22% idag.

Karen Brøndum-Nielsen konstaterar att minst 95% av barnen med föräldrar som har ”nära släktband” är ”sunde og raske børn”. Dessa borde väl knappast vara ”inavlade” om man med det begreppet avser att barnen har någon form av medfödd funktionsnedsättning eller anlag för någon allvarlig sjukdom.
Detta bestrider naturligtvis alla felaktiga rykten och all panikartad skrämselpropaganda.
Man kan också konstatera att med Sverigedemokraternas föreslagna politik, så kommer risken öka att vår genetiska mångfald i Sverige utarmas.

Källor:
Jyllandsposten

Videnskab.dk

Syddansk Uni

Konspirationsteorier: Chemtrails

Har ni hört talas om konspirationsteorin ”chemtrails”? Enligt denna besprutas vi från luften av flygplan. Syftet är oklart; för att göra oss impotenta, kontrollera vädret eller stödja en rymdinvasion — eller något liknande.

Om man vill kan man studera denna myt på ett antal bloggar och hemsidor. T.ex. Chemtrails-Sweden,  Chemtrailrapporten eller Föreningen Fri Luft. På den senare läser vi:

Chemtrails är de kraftiga vita streck som ett stor antal flygplan lämnar efter sig och som skiljer sig från de korta svansar som normalt uppstår efter flygplan på grund av kondens och avgas kallat kondensationsstrimmor. Chemtrails innehåller avsikligt tillsatta partiklar i jetbränslet bestående av diverse metallsalter såsom av aluminium, barium och strontium m. fl. ämnen.

Besprutningen är beslutat från regeringsnivå Europa och USA för att för olika ändamål förändra jordens atmosfär. Detta sker utan övriga befolkningens vetskap och under totalt förnekande från regering och andra myndigheters sida vid konfrontation...

Vad finns det då att säga om denna konspirationsteori?

Vetenskap

Principen bakom kondensationsångor, som chemtrails är, är inte så konstig. Andas ut luft en kall dag så bildas ångor. Hela idén med att mystifiera flygplans kondensationsstrimmor visar på en okunskap om naturvetenskap.

Politik

En konspiration som involverar alla regeringar, alla militärer, alla piloter, politiker och miljontals andra vore lite svår att dölja. Vad gör man t.ex. av det faktum att alla piloter måste känna till denna konspiration? Tunga flytande vätskor på flygplan är svåra att dölja. Piloter känner av förändringar i lasten på sina flygplan lika lätt som du känner av förändringar i lasten på din cykel eller i din bil.

Det sunda förnuftet

Man kan fråga sig var aerosolerna som det påstås att man släpper ut från luften förvaras ombord på flygplanen. Ett flygplan av normalstorlek släpper ju enligt konspirationsteoretikerna ut aerosoler mil efter mil uppe i luften. Spåren, dvs. det som kallas ”chemtrails”, är ju mil långa!

Här har ni en film som visar hur ett mycket stort vattenbombningsplan släpper ut vatten. Lägg märke till hur stora tankarna är och hur kort tid vattnet släpps ut. Kemikalier är en annan sak, men besprutning med kemikalier tar också plats. Hur stora tankar skulle krävas för att ”bomba” med kemikalier 2 mil, 10 mil eller 30 mil? Så långa är dessa ”chemtrails.

Mer läsning

Läs fler artiklar i serien om konspirationsteorier här!

Aftonbladet och myten om "israeliska organstölder"

Aftonbladet har under de senaste åren skrivit om ”israeliska” organstölder. Artiklarna har kort och gott påstått att ”Israel” stjäl organ från palestinier. Enligt Aftonbladets artiklar som började publiceras 2009 ska Israels armé jaga och fånga unga palestinier för att mörda dem och ta deras organ.

Yehuda Hiss

De blev mycket kritiserade för detta. I dagarna har magasinet Filter också skrivit om detta, eftersom de plötsligt upptäckt att ”Israels organstölder” diskuteras i Israel också, och därför har Aftonbladet lagt upp en rad nya artiklar där de stolt säger att de hade rätt då de skrev om att Israel och IDF stal organ från palestinier. Givetvis anser Aftonbladet att de hade ett scoop då de ”avslöjade” detta.

Men läser man innantill ser man nåt intressant. Läs dessa två meningar:

Stjäl Israel organ av palestinier som armén har dödat? Tidskriften Filter avslöjar i sitt senaste nummer att journalisten Donald Boström hade goda skäl att i Aftonbladet Kultur för drygt tre år sedan ställa sin kontroversiella fråga…Den 19 december sände nämligen den israeliska tv-stationen Channel 2 en intervju med Yehuda Hiss, chefen på Abu Kabir, som berättade att läkarna brukade ta hudlager, hjärtklaffar och hornhinnor från döda israeler och palestinier.

Men vänta… OM Israel stjäl organ från palestinier, varför stals då israeliska organ också? Handlade inte hela denna debatt om ”israeliska organstölder” riktade mot palestinier?

Faktum är att ja, en grupp galna vetenskapsmän i Abu Kabir, ledda av professor Hiss, obducerat människor vårdslöst, tagit organ från lik och liknande. Det är en stor skandal som debatterats i Israel i många år. Att Aftonbladet först nu noterat debatten visar vilken standard det är på deras journalism i ärendet.

Hiss kunde inte bindas till brott och förflyttades redan 2004 från centrala poster i myndigheterna, på grund av anklagelserna. Undersökningarna och debatten kring detta har pågått i mer än 10 år i Israel.

Det visar sig nämligen att organ från folk som skadats vid attacker som självmordsbombare utfört inne i Israel ”stals” av gruppen runt Hiss. Ortodoxa judar har i synnerhet upprörts av detta eftersom ortodox judendom kräver att folk begravs intakta.

Läs denna artikel från mars i år om hur staten nu beslutat ge kompensation till de anhöriga soldater från IDF, Israels armé, som fick sina organ stulna av grupperna runt Hiss.

The state will pay NIS 3 million in compensation to the families of three deceased IDF soldiers whose bodies were mishandled during autopsies, according to a settlement reached Wednesday.The families had sued the state after they discovered that the Abu Kabir Forensic Institute had saved tissue and organs from the soldiers, as well as other individuals, after unauthorized autopsies…In January, investigations revealed that the institute, under the leadership of Dr. Yehuda Hiss, kept more than 8 000 body parts in storage after autopsies caused an uproar.Already in 2005, Hiss, chief pathologist of the institute, admitted that the institute had harvested heart valves, skin, and bones from the bodies, but said that the practice no longer took place.

Så, ja det är vidrigt och en stor skandal att Hiss och andra tog organ från döda israeler och palestinier och visst är det skandal att han inte slutgiltigt avskedas genom en ”tidig pensionering” förrän i år.

Men att som Aftonbladet skriva om detta och påstå att ”Israel” satt i system att stjäla organ från ”palestinier” och att IDF, Israels armé, ska ha som uppdrag att stjäla organ från palestinier är helt absurt!

Av en skandal som drabbat både judar, kristna och muslimer har Aftonbladet skapat en vandringsmyt om att ”Israel” dödar palestinier och stjäl deras organ. Av en skandal som drabbade judiska offer för självmordsbombare och dödade judiska soldater PLUS dödade palestinier, har de skapat en myt om det elaka Israel.

Exakt så skapas och sprids antisemitiska myter!

Läs fler artiklar i serien om konspirationsteorier här!

Myter om muslimer: Muslimer i nya samhällen

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Muslimer är mer lojala mot sin religion än mot de samhällen de lever i. Muslimer som lever i till exempel Sverige påverkas i mycket liten utsträckning av de värderingar som råder i deras nya hemland. Muslimer i europeiska samhällen isolerar sig i egna enklaver utan kontakt med det nya landets infödda invånare. I sin isolering odlar de ett ”vi och dom”-tänkande där ”vi” är alla muslimer och ”dom” alla andra”.

SVAR: Utgångspunkten för detta påstående är att individer från vitt skilda länder, kurder, turkar, bosnier, albaner, iranier, araber, somalier m.fl., skulle ha en övergripande och grundläggande kulturell identitet, nämligen som muslimer. Den identiteten skulle ta över allt annat. Och den betraktas som essentiell i meningen att de är fast i den. De kommer inte att ändra sig, vad som än händer.

Gardell konstaterar att den bilden inte stämmer med verklig-heten. I själva verket bryter ”muslimer” som föreställd gemenskap ständigt samman på basis av etnicitet, språk, skilda traditioner, klasstillhörigheter, politiska hemvister, grad av möjlig religiositet, personliga motsättningar, individuella olikheter, skilda intressen och olika uppfattningar om vad islam är och hur en god muslim ska vara (Gardell 2011:83). John R Bowen, professor i antropologi vid Washington University, USA, konstaterar att muslimer som alla andra anpassar sig och är splittrade (Bowen 2012). Bilden av muslimer som en homogen grupp måste alltså ses som just en stereotyp föreställning.

Anne Sofie Roald, professor i religionshistoria vid Malmö Högskola, är expert på islam och själv konvertit. Hon har i sin bok Muslimer i nya samhällen (2009) redovisat studier av vad som händer med första generationens muslimska invandrare och deras barn i framförallt Sverige och Norge. Hon konstaterar att det sker stora förändringar mellan generationerna. För en första generationens arabiskspråkig eller pakistansk muslim i Sverige är det en islamsk tanke att mannen är huvudansvarig för familjen och har auktoritet över kvinnan. Men för deras barn är jämställdhet mellan könen, demokrati och tolerans, det vill säga värden som det svenska skolsystemet bygger på och som svenska skolbarn mer eller mindre internaliserar, ”islamska”. De olika ståndpunkterna visar hur den sociala miljön i ett dynamiskt samspel med religiösa texter formar olika uppfattningar om vad islam är. Hon noterar också att muslimer i olika europeiska länder har olika attityder även om de ursprungligen kommer från samma geografiska område. Det visar att de i hög grad påverkas av den sociala miljö som de lever i (Roald 2009:21).

Tony Fischer Photography / Foter / CC BY

SOFI har i sin undersökning av åttondeklassare ställt frågor om bland annat jämställdhet. De har jämfört barn med svenskfödda och barn med utrikesfödda föräldrar. I den senare gruppen är barn med föräldrar från utomeuropeiska länder en undergrupp. Gruppen barn med föräldrar från utomeuropeiska länder består inte bara av ”muslimer”, men det muslimska inslaget är stort, cirka hälften. Jämförelsen avser de respondenter som har gett könsstereotypa svar på ett antal frågor. Ett sådant svar kan vara till exempel att det framförallt är kvinnan som ska ta hand om barnen.

På nästan alla frågor är det mindre än hälften i alla grupper som ger könsstereotypa svar. Generellt är inställningen till jämställdhet mer positiv bland flickor än bland pojkar. Det är vanligare att elever med utländsk bakgrund ger könsstereotypa svar än elever med svensk bakgrund. Men det är intressant att notera att flickor med utländsk bakgrund ofta ger mindre könsstereotypa svar än pojkar med svensk bakgrund (Jonsson et al 2012).

Klas Borell, professor i sociologi vid Mittuniversitetet, har tillsammans med några forskarkolleger studerat muslimska församlingar i lokalsamhället. Närmare bestämt har de försökt ta reda på vilken roll församlingarna spelar i förhållandena till det omgivande samhället. Studien omfattar drygt hundra församlingar. Nästan alla är öppna för studiebesök och för icke-muslimska besökare. De är ofta representerade i lokala samrådsorgan eller i kommittéer för ett bostadsområde. Hälften har haft kontakt med lokala politiska partier för gemensamma diskussioner. En tredjedel deltar i sam-arbetsorgan med andra religiösa samfund. Flera har sociala aktiviteter.

Man ska inte blunda för att det kan finnas församlingar som är mer slutna. Socialantropologen Aje Carlbom har uppmärksammat wahhabismens roll i vissa muslimska församlingar i Sverige med dess långtgående krav på religiös renhet som försvårar strävanden att bryta segregation och utanförskap. Av tillgängliga data är det dock uppenbart att strävan efter samarbete är det dominerande draget bland församlingarna. Oron för att muslimer islolerar sig i slutna enklaver är av allt att döma ogrundad (Borell et al 2011).

Efter självmordsdådet i Stockholm i december 2010 skrev författaren Mustafa Can en artikel. Can utgick ifrån den ljudfil som självmordsbombaren efterlämnade där han uppmanar alla muslimer att sluta fjäska och förnedra sig själva för ett liv långt från islam, att hjälpa sina bröder och systrar och att inte frukta någon eller något. Can skriver:

Alla muslimer? Jag och 400 000 människor till med andra ord. Vilka har jag fjäskat för? Består min förnedring i att jag väljer ett sekulariserat samhälle, där människor tillåts praktisera sin tro så länge den inte inskränker på andras fri- och rättigheter, framför att leva i en shariastat där koranviftande mullor sätter gränsen för minsta vardagliga handling?… du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill — vilka intentioner han än har — måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet på västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med spräng-deg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?
(Can 2010)

En rimlig utgångspunkt är att de som bryter mot eller vill ändra svenska lagar i islamsk riktning bara är en bråkdel av de muslimer som lever i Sverige. Många av dem upplever, som Can, att det är en stor fördel att leva i en sekulär stat med religionsfrihet. Den bilden bekräftas på europeisk nivå av den danskamerikanska statsvetenskapsprofessorn Jytte Klausen (citerad i Legrain 2006:297). Hon konstaterar efter att ha intervjuat 300 muslimska aktivister i Europa att:

… de muslimska politiska ledarna i Europa inte eftersträvar att få bort den liberala demokratin och att ersätta de sekulära lagarna med islamska religiösa lagar, sharia. De flesta söker snarare vägar att skapa institutioner som tillåter muslimer att utöva sin religion på ett sätt som är förenligt med social integration.

8. Varför folk söker asyl…

Detta är sista delen i en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer.

MYT:

”De fuskar till sig asyl bara för att kunna få bidrag — kraven för asyl måste skärpas!”

Samhällsklimatet i Sverige hårdnar och de socioekonomiska klyftorna ökar. Flertalet röster menar att vi måste ”se om vårt eget hus” innan vi kan släppa in flyktingar. Fusk med asylpapper och extrema fall av invandrarlurendrejeri belyses gärna av ”mångkulturmotståndare”, där den enskilda invandraren beskylls för att vilja ta pengar från vanliga svenskar. Att ”skicka tillbaka” dem som fuskar eller inte fyller alla kriterier — eller helt enkelt stoppa all invandring verkar vara den enda lösningen för en del debattörer.

Vilka omständigheter skulle infinna sig för att Du skulle lämna fru och barn i Sverige? Åka till ett land med en annan religion, språk, kultur och samhällsuppbyggnad? Genomföra skenäktenskap och få godkänt asyl och medborgarskap? Sedan efter flera år så kanske du får återse din fru och dina barn — samtidigt som människor i det nya landet hånar dig för lättvindigt fusk. Människor som har byggt upp sitt land under lång tid och som fortfarande tjänar på att ditt land, som du är född i och känner som hemma, sitter kvar i ett ekonomiskt skruvstäd.

Fleeing Kosovo
cliff1066™ / Foter / CC BY

Att den rådande politiken inte fungerar kan vi se svart på vitt. De kostnader som segregation, utanförskap och främlingsfientlighet kostar kommer på sikt att bli mycket högre än integration, gemenskap och kunskap kan ge vår framtid. Krav på utbildning, fortbildning, validering av befintlig utbildning, arbetsmarknadsåtgärder och en reglering i bostadssegregation är nödvändig. För att lösa problemen måste vi se problemen — de som har en främlingsfientlig inställning ser varken problemen eller lösningarna. De ser symptomen. Av invandringens historia, av en dåligt fungerande integrationspolitik. De ser bara ATT det är på ett speciellt sätt, inte varför. De vill bli av med människorna som de menar är problemet, inte lösa problemet i sig.

/Andreas Meijer

Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Konspirationer: vårt behov av monster och mönster

Har ni tänkt på att utomjordingar i nästan alla filmer beskrivs som blodtörstiga monster? Jag vet bara en film om utomjordingar som inte gör det och det är ET, där istället amerikanska militären är dumma och blodtörstiga. Och kanske TV-serien om Alf. De lömska och onda utomjordingarna har liksom blivit en stereotyp i vårt tänkande.

1960 ... formerly unknown Mexican sci-fi!
x-ray delta one / Foter / CC BY-SA

Utomjordingarna må vara en oskyldig form av denna stereotyp för om vi ser oss omkring ser vi långt farligare exempel på detta tänkande. Det är som om det finns ett behov av monster i vårt liv. Att vi människor behöver någon grupp vi kan hata för att kunna fungera. Någon grupp vi betraktar stereotypt. Och som vi kan peka ut som ett hot mot oss. Någon grupp som får oss att sluta tänka på problemen vi kanske själva ställt till med och istället gör att vi bekymrar oss om ”det andra”, dvs hotet.

Men vi verkar också ha ett behov av mönster i vårt liv.

Om inga mönster finns, om inte det som sker i världen verkar förståeligt för oss så skapar vi våra egna mönster. Ibland gör vi det för att varna folk för riktiga hot, ibland för att varna för inbillade hot — som inte finns.

Mytologier och sagor är fulla av berättelser om sådant som Näcken och om troll. Näcken var en bra förklaring på varför folk drunknade i grunda vattendrag. Trollen var en bra förklaring till varför folk gick vilse i skogen.

Ofta kryddades berättelserna med fördomar om det okända, om ”monster”. Funktionshindrade, som ofta sågs som en slags monster förr i tiden, sades vara resultatet av att man brutit mot någon moralisk regel, ett straff för synder. Barn som idag kanske skulle klassas ha adhd eller aspergers kallades utbytingar, trollbarn.

Kyrkan och religionen gav också mönster i tillvaron, förklarade det oförklarliga för folk. Ett barns oförklarliga död, en hungersnöd eller missväxtår kunde alltid förklaras med att det var Guds straff eller ett verk av Satan. Det gav mönster i tillvaron.

Konspirationer

Konspirationsteorier speglar vårt behov av monster och mönster i livet. Det förklarar det okända på ett till synes lättförståeligt sätt.

Att vara rädd för utomjordingar är ganska oskyldigt. Värre är det när man målar upp grupper av folk som hot; muslimer, judar, katoliker, ateister, religiösa, ”New Age”, israeler och palestinier. Det finns personligen som bokstavligen är livrädda för andra grupper av människor, enbart för att de inte känner till så mycket om dessa främlingar.

Okunskap och fördomar går alltid hand i hand.

Ibland kombineras detta med tron på hemliga grupper som styr världen och manipulerar världen.

Delvis får man faktiskt förstå detta. Maktpolitiken har varit helsnurrig. Om jag på 1980-talet skulle ha sagt att en legosoldat som — just vid den tiden, på 1980-talet — slogs på amerikanarnas sida i kriget mot Sovjet i Afghanistan, kommer att skaffa huvudkontor för sin verksamhet i London(!) och köra två flygplan in i World Trade Center, skulle få trott på mig. Det ansågs liksom maktpolitiskt rätt att sponsra galna islamister då.

Politikerna kör hemliga spel och vilseleder, det är liksom inte konstigt att konsekvensen av det blir att folk tror de blir vilseledda.

Men konspirationsteorierna går ett steg längre. De letar mönster som inte finns och ifrågasätter ofta normala vetenskapliga teorier. Konspirationsteorier baseras på ”hemlig kunskap” om mönster och kontakter folk emellan. Världen styrs enligt dom av hemliga grupper och ALLT som sker är ett resultat av vad de gör. ALLT de gör tolkas som en del av den stora konspirationen.

Egentligen är allt hopplöst. För om världen styrs så detaljerat av onda krafter har vi inte mycket hopp. Det blir en hopplös värld.

Dessutom kastar de omkull all kunskap om vetenskap. De säger att normala vetenskapliga spelregler inte gäller när man tittar på vad konspiratörerna gör. Om de kan manipulera nyhetsmedia så kan de väl manipulera vetenskapen också… och alla som inte tror på deras spekulationer är naturligtvis också med i konspirationerna.

Med detta inleder Motargument en serie artiklar där vi ska kika lite närmare på olika konspirationsmyter, vårt behov av ”mönster” och ”monster”. Vi kommer att skärskåda rasistiska myter och sådana som inte är direkt kopplade till rasism.

Läs fler artiklar i serien om konspirationsteorier här!

7. Vad har kolonialismen med dagens situation att göra?

Detta är del sju i en serie av åtta artiklar om myter kring invandringen. Artikelserien har skrivits av Andreas Meijer.

MYT:

”Kolonialism och sånt skedde ju för länge sedan. Vad har det med idag att göra?”

Hur ser det ut idag då? För dessa länder? För oss? För immigranter? Ja det har ju inte blivit mindre komplicerat och alla faktorer med migrationskohorter, reglementen, avtal, demografi, möjligheter och hot känner jag inte att jag har plats för i denna artikelserie. Däremot vill jag avsluta med något om den internationella ekonomi som styr världens utveckling.

Triaden har jag gått igenom tidigare och vi som bor i Sverige vet att det är vissa avtal som gäller när handeln är inom EU och andra avtal utanför EU. Vissa länder och områden kan få dispens i avtalen eftersom deras ekonomi är så god att, i detta fall EU, har fördelar av att samarbeta med dem — även om de inte ingår i unionen. Avtal finns också mellan de andra medlemmarna av triaden så att de kan handla med varandra på samma premisser, en strävan mot frihandel. Kina börjar bli en viktig del av marknaden, liksom Indien, vilket medför att avtal mellan Triaden och dessa områden också börjar slutas för att de skall kunna närma sig varandra på ett ekonomiskt plan.

Anonymous / Foter / Public Domain Mark 1.0

Ett exempel jag vill belysa är en tidigare koloni som är ganska lätt att använda, Jamaica. När det gäller Jamaicas ekonomiska förutsättningar så har jag tidigare berättat att de betalar en stor del av sina skatteintäkter till IMF (vilka går in i Världsbanken och tas ut som vinster i väst/nord). För att de skulle få nya lån, som till stor del behövdes för att återbetala tidigare lån och räntor, så var kraven mycket hårdare. De fick inte lägga tullavgifter på importvaror från USA. De var tvungna att devalvera sin dollar — vilket innebar att det som exporterades till USA inte såldes med samma vinst (det hade varit bra när det gällde import, men eftersom de inte fick ta tull så spelade det inte så stor roll). De fick inte inkräkta på USA:s bananproducering (Bill Clinton hade ett tal om hur Jamaica var ett hot mot USA:s ekonomi tack vara deras goda bananproduktion. Bananfrågan är ett exempel i sig som dock kommer att förflytta oss ännu längre ifrån den svenska invandringen) utan tilläts inte exportera bananer till samma ställen som USA. USA styr 95 % av bananmarknaden och det enda land som får köpa bananer är England, vilket de gör lite av goodwill för att det var de som hade Jamaica som koloni.

Fairy tale map

Nu är detta ett av alla de exempel på hur de gamla kolonierna blir marginaliserade av den etablerade världshandeln. På samma sätt ges många av de länder med fattig befolkning inte en rimlig chans att bygga upp sina egna nationer, för att nackdelarna i väst skulle vara ännu större. De vinster vi gör på dessa lån och denna ekonomiska exploatering av u-länderna är grundpelarna i vår ekonomi. Kostnaderna för att avskriva, de sedan länge återbetalda lånen och upprätta humanitära insatser är vida högre än vad det är att ta emot de flyktingar som av olika skäl har tagit sig ifrån landet. I den hopplöshet och misär som är verklighet i de gamla kolonierna närs osäkerhet, rädsla och hat — vilket är en ypperlig grogrund för inbördeskrig. Förutom det pockar väst/nord fortfarande på dörren för att kunna utnyttja de resurser vi behöver för att kunna upprätthålla vår standard.
/Andreas Meijer

Läs även: del 1 | del 2 | del 3 | del 4 | del 5 | del 6 | del 7 | del 8

Myter om muslimer: ett eller många islam?

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Islamismen är inte en förvrängning av islam. Tvärtom tar den Koranen bokstavligt och det är därför den kallas fundamentalistisk. Fundamentalisterna är radikala därför att islam är radikal. Islamisterna säger egentligen bara samma sak som Muhammed. Det är inte terrorism som är problemet utan islam. …oavsett om de är beredda använda våld eller inte vill de ha en islamisk stat baserad på de lagar som finns nedtecknade i Koranen. Islam är en lagreligion det vill säga en religion som inte skiljer på religion och juridik utan där religionen styr. Islam eftersträvar makt för att kunna omsätta dessa principer i praktiken”.

SVAR: Jag har redan kommenterat problemet med att tolka Koranen bokstavligt. Även de som läser bokstäverna kommer fram till olika tolkningar. Ett utflöde som av de islamfientliga förväntas av en bokstavlig tolkning är att vad som kallas sharialagar ska börja tillämpas där islam får makt.

Av de 6 300 verserna i Koranen har cirka 300 karaktären av rättsliga och religiösa regler. Den rättsliga traditionen i islam har med utgångspunkt i dessa byggts upp och utvecklats under dess historia. Tolkningar och traditioner skiljer sig bland annat åt mellan fem olika rättsskolor (fyra sunnitiska och en shiitisk).

Pocitelj
Hajro / Foter / CC BY-NC

Bland muslimer finns som sagt vitt skilda uppfattningar om vilka lagtolkningar som ska göras. Det finns de som anser att en viss lagtolkning från 800-talet ska följas, men också de som anser att sharia närmast ska ses som allmänna levnadsregler och att det bara är i en sekulär stat det finns möjligheter för muslimer att leva i enlighet med dessa. Där finns de som anser att sharia ska vara lagstiftningens enda källa och de som anser att rättssystemet inte alls ska baseras på sharia (Gardell 2011:132 f.).

I dag pågår en debatt bland muslimska nytänkare och feminister som just utgår ifrån att man inte ska tolka sharialagar bokstavligt. Man förespråkar i stället ändamålsenlig eller teleologisk tolkning, historisk-kritisk tolkning och andra tolkningstraditioner. Företrädarna för dessa nytolkningar ser på sharialagar som historiska företeelser, knutna till historiska och lokala förhållanden. Från muslimskt feministiskt håll lägger man till den patriarkala kulturens påverkan och männens tolkningsföreträde som viktiga orsaker till att tolkningar gjorts som missgynnar kvinnor.

Muslimska nytänkare och feminister vill underkasta dessa regler en nytolkning och de anser att det är helt i sin ordning att revidera reglerna för att skapa harmoni med dagens samhällsförhållanden eller att helt avskaffa dem om de visar sig oförenliga med dagens förhållanden. Dit hör exempelvis sådana regler som männens rätt till polygami, kvinnornas begränsade arvsrätt, mannens rätt att ”fysiskt tillrättalägga” (slå) sin hustru osv, som alla går att spåra tillbaka till Koranen.

I till exempel Saudiarabien, Iran, Sudan med flera stater används sharia inom flera domäner. Men i flertalet muslimska länder gäller den bara inom familjelagstiftningen. I övrigt gäller andra lagar, på samma sätt som i västliga stater.

Då och då har framförts förslag om att det skulle öppnas möjligheter för muslimska gemenskaper att på familjerättens område tillämpa sharia även i västländer (så är det sedan lång tid tillbaka i Grekland!). I början av 2000-talets väcktes ett sådant förslag i Kanada, men det drogs tillbaka sedan bland annat muslimska kvinnoorganisationer protesterat skarpt. I Sverige väckte det stor uppmärksamhet när dåvarande ordföranden i Sveriges Muslimska Förbund Mahmoud Aldebe år 2006 föreslog bland annat sharialagar i Sverige, men det stötte omedelbart på motstånd även från hans eget förbund (Roald 2009, Gardell 2011:135).

Det ska noteras att önskan att lagstiftningen i landet ska inspireras av en religiös text inte är unikt för muslimer. Enligt en gallup-undersökning i USA i mitten på 00-talet anser 55 procent av amerikanerna att Bibeln ska vara en eller den enda källan till lagstiftningen i USA (Gardell 2011:133).

Språk

För att känna tillhörighet, i en familj, en kultur eller i ett land så utgör språket en stor faktor. Jag minns när jag år 2001 tog steget och flyttade till Spanien för att studera spanska. Den första dagen satt jag och min rese-väninna på en restaurang i Malagá.

Vi började tala med servitören på engelska eftersom ingen av oss kunde ett ord på spanska. I Spanien har jag upptäckt att människor ogärna talar engelska, orsakerna som jag har fått veta till detta fenomen varierar. Konflikter sedan 1600-talet och Engelsk-Spanska krigen, att det är svårt med uttalet då det spanska språket skiljer sig avsevärt från det engelska, men också att man i Spanien tycker sig klara sig bra med ett av världens mest talade språk. Vad det än kan bero på så satt vi där på restaurangen och hade mycket svårt med kommunikationen. Vi var jättehungriga och servitören ignorerade oss ett litet tag, men lade sedan fram menyer, på spanska.

Vi bestämde oss för att ”Bocadillo de queso” inte lät så konstigt och lyckades till dem beställa en varsin coca-cola. Där satt vi med två stycken ostmackor och noll språkkunskaper i ett land som inte verkade vilja interagera med oss på engelska.

Ett plus med att inte kunna göra sig förstådd på engelska var att vi studerade lite extra mycket i skolan. Jag studerade bland annat maträtter för att kunna förstå vad jag beställde ute. Det blev också så att vi snabbt fick börja interagera med människor på spanska. Hade det varit lätt att göra sig förstådd på engelska i Spanien så hade min inlärning av det spanska språket inte gått lika fort som det gjorde. Jag levde i Spanien i ca ett år, studerade i tre månader och jobbade sedan i restauranger. Det var en oerhörd skillnad att prata spanska i skolan där det fanns tillgång till lexikon och duktiga lärare än att faktiskt på riktigt interagera med språket på en arbetsplats.

När jag kom hem till Sverige fortsatte jag med mina studier i det spanska språket på Universitetet i Stockholm och idag extraknäcker jag ibland som tolk. Ett varierande och roligt arbete — att hjälpa människor med att göra sig förstådda.

Intelligent kommunikation

Den kanadensiska forskaren Albert Mehrabian säger att när vi kommunicerar tolkar mottagaren vad vi säger genom att hämta 7 procent från orden, 38 procent från rösten och hela 55 procent från kroppsspråket. Detta bör rimligtvis gälla de människor som kommunicerar via ett talat språk.

Även om det är så, att vårt kroppspråk står för en väldigt stor del av kommunikationen av det vi förmedlar så kan jag tycka att det är oerhört svårt att göra sig förstådd med enbart det.

Under det året som jag bodde i Spanien deltog jag inte i särskilt djupa eller komplicerade diskussioner som handlade om livet eller politik. Många gånger tolkade jag orden fel när de sades för fort. Efter mina universitetsstudier har jag återvänt till vänner jag har i Spanien och upptäckt att människor där numer bemöter mig annorlunda. Som om jag vore mer intelligent då jag talar språket bättre. Jag deltar i alla diskussioner och människor pratar lika avslappnat med mig som de gör med någon som har det spanska språket som modersmål.

Jag har även haft stor nytta av det spansktalade språket i Sverige, det öppnar liksom upp möjligheter för mig att interagera med spansktalande människor som inte pratar så bra svenska. Jag kommer dem närmre och känner en slags tillhörighet till dem. Jag kan också tjuvlyssna på vad spansktalande människor säger till varandra utan att de vet att jag förstår. En tillgång jag ibland nyttjar på bussen eller tunnelbanan när jag lider av tristess. Däremot om jag befinner mig i ett rum med människor som talar både spanska och svenska så talar jag om att jag förstår och pratar spanska. Det har hänt några gånger att spansktalande människor talat med varandra i närheten av mig, utan att de inser att jag kan förstå, och sådant är bara obekvämt.

Det här med ett ”intelligent bemötande”, det var precis så jag upplevde det. Att de spansktalande människorna tog mig för att vara mer intelligent när jag började kunna det spanska språket flytande. Jag minns när jag växte upp och vi ibland skrattade åt en person som kommit hit från ett annat land och jobbade på den lokala pizzerian som sa ”Äta här eller i påsen?”. Klart att det lät roligt, men den personen som vi skrattade åt var en utbildad advokat ifrån Turkiet. Jag känner honom fortfarande och idag pratar han svenska betydligt bättre. Vilket gör att vi kan prata med varandra på ett helt annat sätt, då mina turkiska språkkunskaper är dåliga.

Så även om kroppspråket säger mycket, så är ändå språket som talas i landet man lever i viktigt att lära sig, för att kunna känna tillhörighet. Eftersom det då öppnas helt andra dörrar till att delta i landet och fler möjligheter till att exempelvis få jobb. Att sakna förmågan att uttrycka sig i språket som talas begränsar möjligheten att göra sin röst hörd.

Praktisk språkutbildning

Det finns olika tillvägagångssätt att lära sig språk. Och även olika sätt att ta emot människor ifrån andra länder. Jag till exempel lärde mig spanskan snabbare då jag blev tvungen att praktisera den direkt och fick jobba på en spansktalande arbetsplats.

Jag gjorde en gång en observationsstudie på en ung flicka från Colombia som började i den svenska skolan. Där upptäckte jag att de vuxna till en början undvek att sätta den lilla flickan i en situation där hon skulle bli tvungen att tala det svenska språket. All undervisning för henne bestod av att räkna i en enkel svensk mattebok utan särskilt mycket språk i, och läsa böcker på spanska. Böcker som exempelvis ”Rödluvan och vargen”, flickan var 12 år! Flickan kom hit ifrån en spansktalande skola där hon redan studerade geografi, religion, språk och matematik. Det var en rätt märklig syn att se hur de svensktalande barnen pratade om hur mycket av vår jord som består av sjöar och hav samtidigt som den spansktalande flickan läste i ”Rödluvan och vargen”. Nog tycker jag att de hade kunnat skrapa fram annat studiematerial, till exempel matteböcker/räkneuppgifter på spanska istället för att hon ska hamna efter i också de ämnena då det egentligen bara var det svenska språket som fattades.

En annan intressant grej jag observerade var att barnen inte verkade bry sig om att situationer kunde bli obekväma när de inte förstod varandra. När barnen hade bestämt sig för att fråga eller förklara något för flickan så kröp de på golvet, under bänkar, på bänkar och gestikulerade för att hon skulle förstå vilka ord de var ute efter. Det var en väldigt rolig observation och jag påminns om hur vi vuxna kanske ibland är alldeles för reserverade. Att tillåta sig själv att bli bortgjord eller låta bli att skratta om någon gör bort sig språkmässigt kanske är något vi vuxna kan lära oss ifrån barnen?

Språkets betydelse för interaktion och därmed integration har utan tvekan en stor betydelse.

Det finns människor som blir upprörda för att det överallt är översättningar till exempelvis arabiska, turkiska, kurdiska och andra icke-svenska språk. ”De får väl lära sig svenska”  har jag hört några gånger i denna upprörda massa. Ja, men innan de lär sig svenska så är det väl ypperligt bra om vi kan hjälpa till så de kan förstå enkla saker så som: hur man tar kontakt med vården, skolan, polisen, ingångar, utgångar och annat vardagsnyttigt.

Vi är ju ett mångkulturellt land och då tycker jag att det är väldigt humant att anpassa vissa saker efter det, som enkla beskrivningar på andra språk.

För många år sedan kom jag över en studie som påstod att tvåspråkighet skulle vara något negativt. Nu minns jag inte vart jag har lagt den studien eftersom jag tycker att det är en befängd tanke. Jag är inte heller en analytisk-knäcka-myt-människa-med-siffror-och-statistik, jag är krönikör här på sajten. Som krönikör finns det lite mer öppningar för att vara tyckande och tänkande utan att behöva backa upp det med formalia.

Hur som helst tycker jag att det är konstigt att människor vill vinkla flerspråkiga som något negativt. För min del har det öppnat upp oerhört mycket fler möjligheter då jag är trespråkig om jag räknar in engelskan. Jag kan ta del av de spansktalande kulturerna på ett helt annat sätt än om jag inte skulle kunna tala det språket. Det har gett mig många fina spansktalande vänner och minnen. Jag får dessutom jobb jag inte annars hade fått, som tolk bland annat.

Tänk er själva vilken nytta Sverige har av globaliseringen och flerspråkiga människor. Vi förbättrar ju möjligheterna att bedriva handel med varor och tjänster internationellt med flera språk. Svenskt näringsliv tjänar faktiskt på att ha flerspråkiga medarbetare. Svenska företag kan skapa goda arbetsrelationer och mer exporter till och kanske bättre priser på import från exempelvis arabisktalande länder för att inköpare och säljare är människor som kan prata både flytande svenska och arabiska. Det är ju definitivt roligare om människor betraktar möjligheterna och vinsterna med att ha flerspråkiga medarbetare än tvärtom.

”Hemspråket”

Det finns människor som menar att hemspråket begränsar individens förmåga att utveckla det svenska språket och på så sätt hindrar ”integreringen” för individen i det svenska samhället. Jag ser snarare hemspråket som en bra möjlighet att fortsätta hålla det språket levande och utveckla det också.

Min sons pappa pratar både arabiska och svenska. Jag  har varit ensamstående i många år och vi inte har pratat så mycket arabiska med grabben så hans kunskaper i det språket är väldigt få. Jag har fått förklara upprepade gånger för skolan som han går i varför han ska ha hemspråk då han själv inte kan det så bra. Vissa hemspråkslärare har antytt att för att min son ska få gå på hemspråkslektionerna så ska han ha vissa grundläggande kunskaper innan. Kraven för att bli beviljad hemspråk är ju inte kunskaperna i det utan att det aktivt talas i hemmet. Vilket det gör, dock inte hemma hos mig men väl hos hans pappa och i deras familj. Att kunna göra sig förstådd i sin egen familj är att kunna känna sig fullständigt delaktig. Alltså att känna ”tillhörighet”.

En person sa till mig ”Jamen då får väl hans familj lära sig svenska då!”. Det är lite ologiskt eftersom hela hans familj inte bor i Sverige utan lite utspritt i världen. Men de kommer ofta hit och hälsar på, till exempel förra vintern då min sons farfar dog. Då hade de en fyra dagars lång sörjefest och sedan begravning. Där talades det bara arabiska och min son kände sig ganska så utanför. Visst hade jag kunnat jobba hårdare för att min son ska lära sig arabiska hemma, men med en frånvarande pappa och det att jag inte kan språket så har det inte varit så lätt. Nu går min son i alla fall på hemspråkslektioner i skolan vilket jag ser som utomordentligt bra. Om jag bidrar med att lära honom spanska så får han ytterligare ett stort språk i sitt liv som öppnar upp framtida möjligheter. Jag ser det som en självklarhet att hemspråk är en rättighet i skolan i ett mångkulturellt land, och jag kan inte se något negativt med att vara flerspråkig.

Språk ger möjligheter och tillhörighet också till sin egen historia.

Sverige bör nyttja flerspråkiga människor för att öka den internationella handeln, företag som gör det borde skylta med det för att inspirera andra företag. Efter det år som jag bodde i Spanien och lärde mig spanska — och lyckades göra bort mig fullständigt med felsägningar — idag hade jag inte skrattat åt någon som sa ”Vill du äta här eller i påsen?”.

/ Anna Siekas