Kategoriarkiv: Myter

Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken

Misstänksamheten mot islam och muslimer i Europa är stor. Tron att de skulle vara bärare av samhällsfarliga idéer är en vida spridd föreställning. Det hävdas ofta att motståndet mot yttrandefrihet och jämställdhet  är stort bland muslimer. Många politiker och opinionsbildare anser att muslimers motstånd mot jämställdhet och yttrandefrihet är så pass samhällsfarligt att restriaktioner mot invandring från muslimska länder är nödvändig.

Ett exempel på en sådan politiker är Thoralf Alfsson i sverigedemokraterna. Men hur ser det egentligen ut med detta motstånd mot demokratiska värderingar?  Är motståndet bland muslimer verkligen stort? Låt oss se till den internationella forskningen. Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken från alla de myter och skrönor som omgärdar muslimer och islam. Låt oss med öppet sinne se vad seriös forskning svarar på frågan.

John L. Esposito och Dalia Mogahed presenterad 2008 en Gallup som var den största i sitt slag. Inte mindre än 50. 000 muslimer spridda över hela världen fick svara på frågan vad de skulle ta med om de skrev en egen konstitution.

De svarande i Egypten och Iran svarade yttrandefrihet i 94 respektive 90 procent av fallen.  Sådana siffror är lika höga eller högre än motsvarande siffror för Europa och Sverige. Över hela världen fick forskarna samma svar. En övervägande majoritet av muslimer ville ha yttrandefrihet.

Namnlös

Även när det gäller kvinnors rätt i samhället är bilden tydligt. Det finns ett massivt stöd för jämställdhet bland muslimer världen över. På frågan om kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män svarade  90% eller mer av de tillfrågade i Bangladesh, Libanon och Turkiet ”ja”. Överallt där man frågade fick man samma svar. Muslimer gav sitt stöd till lika juridiska rättigheter.

Med andra ord är stödet för yttrandefrihet och jämställdhet stort bland muslimer. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att muslimer är mindre positiva till demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Kanske är det dags att vi börjar fråga vissa politiker och opinionsbildare vad de grundar sin misstänksamhet mot muslimer på? Kan det var så att det deras grund är fördomar och rasism?

/Hiram Li

Källa: Hatet mot muslimer av Anders Malm

Sverigedemokraterna 25 år

Sverigedemokraterna har förändrats en hel del under åren. De har blivit lite mer rumsrena och socialkonservativa. Men hur har de förändrats och vad finns kvar av det gamla Sd? Jag har gjort en djupdykning i mitt minne och funderat över vad jag minns av det Sd som jag debatterade mot redan 1989-1990.

Mountain Lion Safety
ekai / Foter.com / CC BY-NC-SA

Jag var engagerad för att stoppa Sd redan åren efter de grundades och debatterade mycket med folk som stödde Sd redan då, dessutom kände jag på den tiden brodern till Anders Klarström, den dåvarande partiledaren.

Första gången jag stötte på en sverigedemokrat var nog när jag besökte Miljöpartiet i Stockholm 1989. 

Jag var då en ung förvirrad tonåring som gick i valet och kvalet om jag skulle bli miljöaktivist eller konservativ teknikfanatiker. Nja, det är en helt annan historia. Men när jag var och besökte ett möte med Miljöpartiet i Stockholm stötte jag på en sverigedemokrat där som sa att han varit med på grundningsmötet då Sd grundades 1988.

Samtalet då var ganska typiskt för samtalet man hade med sverigedemokrater 1989 och 1990. Man kom nästan alltid in på Hitler av nån anledning. Eftersom sverigedemokraterna man mötte då ofta gillade Hitler. Så att debattera med Sd då handlade mycket om att bemöta förintelseförnekares myter, bemöta tankar om att Hitler var bra, att man inte skulle dra alla judar över en kam.

Efter det skulle det bli många möten med Sd-folk. Jag var mycket på stan och pratade politik och folk från Sd ville prata hela tiden.

Fast en sak skilde Sd:s anhängare från de rena nazister man mötte. Sd-anhängarna tonade ner det där med nazismen. De var i allmänhet mer sympatiska till nazismen men gjorde inte en stor sak av det utåt. De pratade invandring istället. Och de kopplade ihop ”problemen” med invandringen med pensionärers problem.

1989 blev Anders Klarström partiledare. Då hade jag en fördel. Jag kände Anders Klarströms bror, Peter, som var antirasist. Via honom hade jag fått reda på mycket om hur Klarström fungerade. Jag visste vilka böcker han läst, vilka historiska händelser Klarström gillade, vilka personer han beundrade i historien, vilka porträtt *host!* han hade på väggen. Kort och gott beundrade han gamla nazister och naziidéer! Det var inte konstigt. Han var ju gammal nazist själv. Hans politiska karriär inleddes med aktivism för Nordiska Rikspartiet och hans första framträdande som ”kändis” var när han mordhotade Hagge Geigert 1986.

Inom Sd påstås det numera att man inte kände till att Klarström varit nazist när han valdes 1989. Det är skitsnack! Alla sverigedemokrater jag tog debatt mot de åren, från Sven Davidsson till de lokala skinheads man mötte, hade samma fascination för det nationella och det nazistiska.

En sverigedemokrat kände man igen då kring 1989-1990, på att de började prata om invandringen och pensionerna (som debatterades mycket de åren) och sen la till att de själva var från Sd. Då brukade jag omedelbart säga att —”Jag känner folk som känner er partiledare MYCKET väl, låt oss skippa rundsnacket nu. Vad anser du om Adolf Hitler och nazisterna?”. Då kröp det nästan alltid (!) fram, efter lite lirkande att de minsann tyckte han var bra, underskattad eller inte så dålig som ”fienden” utmålade honom.

Det var dagar det… 1989 och 1990.

En variant kunde vara att man chockerade dem lite med att säga att —”Problemet med er sverigedemokrater är att ni anser att ekonomi handlar om en kamp om resurserna, inte om att skapa nya resurser. Och ni ser människan som en parasit.” Nazirörelser har nämligen alltid pratar om KAMP.

Skillnaden mellan Sd och nazistpartierna de första åren var inte en skillnad i idéer utan en skillnad i metoder. Sd försökte hitta nya vägar. De ville prata om annat än invandring. De ansåg att man borde tona ner allt det där nationella om nazister och gamla fascister.

Men det nazistiska tonades snart ner. Man ville ”skapa” det ”nya” och ”mjukare” nationella alternativet.

En smart metod

Three Hands
Stuck in Customs / Foter.com / CC BY-NC-SA

Sd:s ledarskap runt 1990 var ganska smarta. Deras metod gick ut på att sålla bort alla de som inte kunde tona ner det där gamla nationella pratet. Partiledarens bror berättade för mig att Klarström övergett NRP eftersom de ”levde kvar” i 30-talet och trodde att man kunde föra samma retorik då som nu. SD:s partiledare ville bana nya vägar och bygga en nationell rörelse med folk som både var mot nazismen och för den. Men de skulle ha en sak gemensam: de skulle vara överens om att se framåt. Det nazistiska skulle tonas ner. Pragmatism skulle vara det nya ledordet!

Så stegvis kom man att fylla rörelsen med nya generationer av rasister. Folk som var pragmatiska och kunde prata om annat än Hitlers stordåd. Allt i enlighet med idén att tona ner, tänka om och bana nya vägar.

Att debattera med en sverigedemokrat runt 1994-1995 blev något helt annat än 1989-1990. Visst fanns det nazister kvar i partiet, men de hade numera lärt sig att knipa käft om sin nazism. Istället var det invandringen, pensionerna och att värna om den svenska kulturen. Nazismen var passé och förbi. Nu skulle det nya byggas.

Nån gång i samband med detta började man också tona ner judehatet och lyfta fram muslimhatet som alternativ. Enligt Klarströms bror skedde detta för att —”det fanns så få judar i Sverige, muslimerna anses vara ett större problem”…

Fast fascinationen för det nazistiska fanns kvar länge. Anders Klarström själv beundrade t.ex. den gamle fascisten Per Engdahl. Men Engdahl var gammal och träffade få. Nån gång, jag tror 1993, precis innan Engdahl dog, träffades de. Enligt vad Jimmy Windeskog (som då jobbade i Sd och stod nära Klarström) berättat ska de båda inte ha gillat varandra. Enligt Klarströms bror träffades de flera gånger och Klarström var fascinerad över gubben. Men gubben, Per Engdahl, var gammal, gaggig och motbjudande som person. Enligt brodern bekräftade besöket bara Klarströms tankar om att nåt nytt måste skapas.

Men metoden att ”tona ner” lever kvar inom Sd.

Ja, partiet idag tar avstånd från nazismen. De har rört sig mer mot socialkonservatismen. Men arvet lever kvar. Retoriken som partiet tillåter mot muslimerna är väldigt lik den gamla retorik som partiet hade för 22 år sen mot judarna. Därför är det än idag motiverat att varna för partiet. Muslimhatet, romhatet, metoden att dra hela folkgrupper över en kam, är en fara.

Och inte bara en fara. Det är den återstående länken som förenar Sd idag med det Sd var 1989-1990.

Jag kan inte hjälpa det. Varje gång jag ser Sverigedemokraterna på nyheterna får jag flashbacks från den gamla tiden. Ett parti som grundades av folk som älskade nazismen men som hade tanken att man skulle tona ner den och bygga en ny rörelse som ”blickade framåt” inte bara bakåt.

(Klarström har tagit avstånd från sitt förflutna inom NRP och Sd sedan dess och ingen skugga ska falla över honom nu. Han har insett sina misstag och tänkt om, det är bra. Att inse att man haft fel och ändra sitt liv är starkt gjort! Jag tvekade innan jag bestämde mig för att nämna honom i artikeln, men har valt att göra det ändå. Hans roll i Sd var så avgörande och viktig.)

Länge leve massinvandringen!

Många som är mot invandring kallar invandringen till Sverige idag för ”massinvandring”. Aktivister som är för invandring faller ofta i fällan att bemöta detta genom att säga att ”det är ingen massinvandring”. Det hjälper knappast. Är man mot invandring kommer man att använda det negativa prefixet ‘mass-‘ även om det rör sig om få invandrare, likt hur antisemiter gnällde över den s.k. ”massinvasionen av judar” till Sverige på 30-talet, då det kom endast några få familjer från Tyskland.

Hur bemöter antirasister argumenten om massinvandring? Ja, man kan kika på den regeringssida som lades upp förra året om nätmyterna om migration och invandring. Det är typiskt:

Myt 1: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av befolkningen född i ett annat land. Statistiska Centralbyrån räknar med en näst intill oförändrad andel i framtiden, andelen beräknas öka till 16,5 procent 2050.

I grunden bygger myten på att personer med utländsk bakgrund aldrig blir svenskar och att det skulle vara ett problem om människor har en bakgrund i ett annat land. Det är också värt att notera att den enskilt största gruppen invandrare 2010 var hemvändande svenskar, som stod för en femtedel av invandringen.

Att regeringen börjar så här kommer att göra folk som är skeptiska till invandringen fly förbannade. De väljer att inte försvara den invandring vi har utan att istället ta strid på frågan om man kan kalla invandringen en massinvandring. Regeringen säger att ”ja antalet personer med utländsk bakgrund är stort, men det är ingen massinvandring” och bekräftar därmed de farhågor de invandringsskeptiska har utan att bemöta dem.

Regeringens ”mytsida” gör ett klassiskt misstag, ett som många politiker gjort, t.ex. Mona Sahlin (S). En politiker, eller antirasist, får frågan om det pågår massinvandring och svarar med att säga att man inte kan/får använda ordet massinvandring. Så kan man inte agera om man vill stoppa näthatet. Man får köra med öppna kort, redovisa fakta och försvara invandringen som sådan istället. Kan man inte göra det, utan måste förvränga ord på klassiskt politikermanér bör man nog hålla tyst i invandringsdebatten.

Massutvandring och massinvandring?

Först fakta. De högsta siffrorna för utvandringen från Sverige som uppmättes var mellan 1880-1893 då 0,83% av befolkningen utvandrade per år. Under åren 1850 till 1930 ligger siffran lägre. Jag har sett siffran 0,4% – 0,45% av befolkningen varje år under den tidsperioden. Detta är det som kallas den svenska massutvandringen av alla historiker.

Detta är de svenska uppehållstillstånden 2009:

Källa: Migrationsverket

Nu ska vi räkna. Ta bort de studerande och det blir ca 90.000 personer som fick uppehållstillstånd (Inte alla är klassiska invandrare, men å andra sidan var många emigranter inte klassiska emigranter heller, många som emigrerade återvände till Sverige). Med 9,1 miljoner invånare motsvarade det nästan 1% av Sveriges befolkning.

Om 0,4% tillåts kallas massutvandring är det väl ingen tvekan om att det är rätt att kalla det massinvandring då det rör 0,9%-1%, eller?

Sedan 2006 har vi haft en exceptionell invandring. 2006 var den 70.000 personer om man räknar bort gäststudenter och hemvändande svenskar. Folkmängden var 9 miljoner. Det är 0,78% av befolkningen. Om man tittar på åren 1960 till 2011 blir siffran mellan 0,55-0,6%. Om någon läsare vill, får ni gärna räkna ut den exakta siffran.

Ja, det pågår utvandring också och många som kommer hit kommer för att jobba. Men så har det alltid varit med invandring och utvandring. Faktum är ändå att andelen som kommer hit är 1%.

Källa: Migrationsinfo.se

Länge leve massinvandringen!

Det gör att Sverige förändras radikalt, onekligen. Det gillar jag, som ser ett egenvärde i kulturers möte och som vill ha så öppna gränser som möjligt.

Det är denna förändring vi som är positiva till invandringen bör försvara, inte käbbla och tvista om Sverige förändras eller inte eller om det ska vara tillåtet att kalla det massinvandring eller inte!

Myt: Oikofob

Ett skällsord som allt oftare kastas runt i debatten är ”oikofob”. Nationalister vill gärna framhäva filosofen och författaren Roger Scruton som upphovsperson till uttrycket, i en bok som utgavs år 2004.

Lee Yong-baek - Pieta: Self-hatred. 2010
Fer Figheras / Art Photos / CC BY-NC-SA

Scruton anses ha myntat ordet ”oikofobi”. I likhet med xenofobi, uttryckets motsats, syftar inte detta på en fobi i medicinsk mening. Ordet är snarare ett retoriskt knep.

En person anses vara oikofob då den konsekvent nedvärderar sin egen nation, dess traditioner samt dess kultur. En utveckling av begreppet blir då att en ”oikofob” person är självförnekande och har en skadlig vilja att försöka vara ”osvensk” och mångkulturivrare. Det vill säga en antydan till att man försöker ”späda ut”, avveckla och förstöra traditioner; att man i förlängningen förråda sitt eget land och sitt eget ursprung.

De som slänger etiketten ”oikofob” på sina politiska motståndare gör en tankevurpa.

Om en person står upp för den svenska grundlagens religionsfrihet och därmed skyddar varje individs rätt att utöva sin religion — eller att fritt välja att slippa utöva någon religion — så betyder detta inte på något sätt att den personen skulle hata sig själv eller förneka sin egen religion eller ateism. Om en person står upp för allas frihet att själv välja sin egen kulturmix betyder inte det att denne på något sätt behöver avgränsa eller inskränka sin egen kultur.

Försättsbladet till Letters From England, 1808
Försättsbladet till Letters From England, 1808.

Scrutons version av begreppet används grovt nedsättande för att kritisera politiker, alla de ”politiskt korrekta” och de ”intellektuella” som tycker om mångfald, vill främja utveckling och ett mer diversifierat socialt liv, kultur och samhälle.

Enligt Scruton visar dessa nämnda grupper en skadlig tendens att fastna i vad han anser vara ett outvecklat stadium av individens personlighetsutveckling.

Många av hans anhängare menar att ”oikofober” undergräver och ”förstör” hela det samhälle som de vill försöka konservera och skydda mot utveckling, med sin inskränkta och begränsande socialkonservatism och etnonationalism.

Allt detta är tydliga indikatorer för en fascistisk ideologi.

Men om man gräver lite…

Författaren Robert Southey skrev och publicerade redan år 1808 en skämtsam bok om hur engelsmän semestrar. Boken är skriven i formen av ”fejkumentär” / ”mockumentär”, där författaren ikläder sig en uppdiktad roll av en spansk resande som på engelsk mark iakttager de beteenden och semestervanor som britterna föredrar när de semestrar i sitt eget land. Det är ett långt kåseri med ironiska, underfundiga skildringar och humoristiska överdrifter om människors ”dåliga smak” och agerande.

Han använder begreppet ”oikofobi” i andemeningen att personer — som i sitt vardagsliv är vana vid moderna bostäder och den senaste tekniken — verkar nöja sig med och nästan söker efter de allra torftigaste och dystra inrättningar, för att ”det ska vara så när man är på semester.”

Även partiledare Jimmie Åkesson verkar ha fallit för Scrutons mytbildning och anser att svenskar är världens mest självföraktande folk.

Källor:

Läs ett utdrag ur boken Letters From England, av Robert Southey

Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Oikofobi

Avpixlats agenda: "Attacken mot Hedegaard"

Efter mordförsöket på personen, som Avpixlat beskriver som ”journalisten, författaren, ordföranden för danska Tryckfrihetssällskapet samt danske chefredaktören för Dispatch International”, Lars Hedegaard, skrev Avpixlat en artikel (5/2) om att ”svensk media är lika osmakliga som vanligt”.

Avpixlat skrev:

DN inleder sin artikel med “Den en gång rasismdömde Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök”. Domen avsåg uttalandet “när en muslimsk man våldtar en kvinna, är det hans rätt att göra det”. Hedegaard friades i högsta domstolen, men det “glömmer” DN bort.

Det intressanta här är att Avpixlat, förvånansvärt nog, ljuger. Eller, det kanske inte är så förvånande? Avpixlat till och med länkar till DN:s artikel. Första meningen i ingressen är ”Islamkritikern Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök.” och redan där är det en minst sagt mild etikett på Hedegaard, och dessutom tvärtemot vad Avpixlat skrev.

Senare i DN:s artikel står följande:

Författaren Hedegaard, som är ordförande i danska Tryckfrihetssällskapet, är en av de få danskar som ett tag hade papper på att han var rasist, sedan han för några år sedan av hovrätten dömdes till böter för att i en bloggintervju bland annat ha sagt att muslimska fäder våldtar sina barn.Han frikändes senare i högsta domstolen.
Klicka på bilden för att förstora den.
Klicka på bilden för att förstora den.

Återigen kan vi se att Avpixlat i sin artikel försöker svartmåla DN, som bevis för de svenska etablerade mediernas negativa inställning mot Hedegaard och brist på fördömanden av attacken mot honom.

Till Avpixlats försvar kan man anmärka på att DN:s artikel publicerades 5/2 kl. 14:25 och uppdaterades 5/2 kl. 16:13, ungefär två timmar senare. Avpixlats artikel publicerades 5/2 kl. 15:49, alltså innan DN:s uppdatering. Så det kan mycket väl ha stått så som Avpixlat hävdar. Men Avpixlats artikel uppdaterades 6/2 kl. 10:41, dagen efter! Kunde de inte då ha dubbelkollat DN:s artikel? Det lutar åt att Avpixlat trots allt struntar i fakta och bara sprider propaganda, eller snarare, mobiliserar och likriktar sin läsarkrets ideologiska övertygelse.

Jag lämnade själv en kommentar, där jag skrev följande:

När media rapporterar om en händelse är det en neutral ton som gäller. I krönikor och ledare skriver journalisten egna åsikter och där har man större frihet att lägga värderingar och fördöma någonting. Nu är det inte så illa. Till och med Expo har fördömt attacken mot Hedegaard:”Vi står långt ifrån varandra. Men vi står på samma arena. Oavsett vad man tycker om Lars Hedegaards politiska och publicistiska gärning måste dådet mot honom fördömas förbehållslöst. Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter när det gäller attacker som denna. Om man tror på yttrandefrihetens kraft är det ett brott, inte bara mot personen som drabbas, utan mot hela det grundfundament vårt samhälle vilar på.

Det finns krafter som tror att det går att tysta sina motståndare med våld och hot. Bland dem som oftast drabbas finns antirasister, högerextremister, feminister, personer ur minoritetsgrupper. Förövarna är samma andas barn. De tror sig stå över demokratins spelregler. Låt dem inte vinna. Låt dem inte tysta Lars Hedegaard. Och låt oss hoppas att Lars Hedegaard i framtiden har samma inställning som så många nu uppvisat mot honom; att yttrandefriheten inte bara gäller dem man håller med utan även dem vars idéer man avskyr.”
[Redaktionens markering med fet stil]

Min kommentar fanns inte kvar dagen efter. Är det någon som är förvånad? Men följande kommentar (och ett flertal liknande) rensades inte bort: ”Tänk Er att om alla pizzerior och restauranger är små terroristceller, då räcker det inte med en snorkråka i maten, utan på en given signal förgiftas alla svennar”. Återigen, är det någon som är förvånad?

Avpixlats agenda är inte fakta och kunskap. Expo, en av Avpixlats motpoler, fördömer attacken mot Hedegaard. Avpixlat vill inte att deras läsare ska känna till detta. Därför modereras kommentarsfältet så att åsikterna blir mycket likriktade. Avpixlat tystar ner alla avvikande röster och mörkar mer än gärna att majoriteten av de svenska medierna, inklusive Expo som sagt, fördömer attacken mot Hedegaard. Avpixlat vill inte att deras läsare ska se och förstå att de etablerade medierna faktiskt är fördömande mot varje form av extremism och attacker mot det demokratiska samhället, oavsett varifrån de kommer.

Avpixlats agenda är: sprid myten om ”fienden på hemmaplan” och få det att se ut som att det bara är Avpixlat och deras meningsfränder (Sd, Dispatch International, m.fl.) som är de enda kvarvarande på det västerländska fosterlandets sista försvarslinje. Den ideologiska fasaden håller Avpixlat uppe till varje pris, annars har både Avpixlat och Sd spelat ut sin roll.

Gästskribent K.N.

Myt: Överrepresentation inom kriminalvården

1. Vilka ska räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?
Detta är två enkla frågor att ställa i debatten om invandrarnas påstådda överrepresentation på de svenska anstalterna.

Som anställd inom Kriminalvården förvånas jag ständigt över den allmänna uppfattningen om ”invandringsfrågan” inom verket. Att tala om hur många invandrare det sitter på anstalt är ett populärt ämne inom vissa kretsar. Lögn efter lögn inpräntas som om att kriminalvården är invandringstät, detta varvas gärna med statistik om invandrares brottsbenägenhet och deras bristande respekt för lag och ordning. Debatten avrundas inte heller sällan med en plan för hur man på effektivast sätt kan ”repatriera dessa kriminella parasiter”. Sverigedemokrater och andra ljusskygga element hetsar varandra till att begå sakfel efter sakfel i jakten på ”svartskallarna”.

Vi har som sagt två viktiga saker att ta ställning till innan vi går in på själva sakfrågan.
1. Vilka skall räknas som invandrare?
2. Vem är svensk?

5/365 Give me some sunshine...
Colourless Rainbow / Foter.com / CC BY-NC-SA

När vi löst den ekvationen kan vi gå in på huvudfrågan om invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna eller ej? Det är beroende på hur vi tolkar dessa frågorna som avgör vilken människosyn en person besitter, utefter det kan vi också driva två olika teser. Min tes är att svenskar med råge är överrepresenterade i de svenska fängelserna. Jag bygger min tes på mina egna slutsatser efter att ha svarat ”individer som uppehåller sig i landet med utländskt medborgarskap” är invandrare och ”Alla personer som är bosatta i Sverige, har svenskt pass och medborgarskap” är svenska.

Vad har man då för människosyn om man menar att invandrare är överrepresenterade i de svenska fängelserna? Grundsynen hos de som predikar den sortens teser är att mörkhyade överlag är invandrare, oavsett om de är födda här eller flytt hit med familj i unga år och erhållit svenskt medborgarskap. Deras svar på fråga ett och två är nästan alltid att alla med namn som Ahmed och Mohammed skall räknas som invandrare, alla andra som heter Anders eller Erik är då per definition svenskar. Men verkligheten är inte lika enkel. Svensk är du om du erhållit medborgarskap, allt annat är att frångå de mänskliga rättigheterna och på så sätt kränker man individens rätt till medborgarskap. Om en människa med svenskt medborgarskap inte är svensk, vad är han då?

Och man bör sätta saker i perspektiv, på SD låter det alltid som att det är många tusentals invandrare som sitter i fängelse. Har du själv någonsin försökt ta reda på hur många personer som är dömda till brott som gett fängelsestraff som följd?

Kriminalvården själva har räknat på det där. Enligt statistik på deras egen hemsida beräknas 28 procent av de intagna vara utländska medborgare, sammanlagt kommer de från 160 olika länder. Den som kan räkna kan snabbt räkna ut att de övriga 72 procenten är svenska medborgare. De invandrare som sitter inlåsta är bland annat de som kommit till Arlanda, Landvetter eller till några av våra stora hamnar för att smuggla in droger. Konsekvenserna blir några år i svenskt fängelse innan det blir avfärd tillbaka till hemlandet. Enligt statistiken utvisas 500 – 600 kriminella utländska medborgare från Sverige, varje år. Det finns till och med specifika avdelningar som bara är till för utvisningsdömda. Men Sverigedemokraterna vill utvisa fler, till och med utvisa de som är svenska medborgare. Och det är ett ännu grövre brott mot mänskliga rättigheterna.

Det är detta som skiljer förnuft från ren rasism. SD och dess anhängare hävdar hela tiden att de inte är rasister. Fråga då hur de ställer sig till fråga ett och två så får du svaret direkt. Som kriminalvårdsanställd och medmänniska anser jag att det är av yttersta vikt att vi motar Olle i grind och tar död på myter som skapas kring kriminalvården. Det här är bara en myt av många.

Gästskribent: David Sällström, Sallstromism.wordpress.com

Källor:
Kriminalvården: statistik förklarad
Kriminalvårdens statistik
Researchgruppen: ”Vanligaste namn på fångar i svenska fängelser

Myter om den svenska emigrationen till USA

För ungefär 170 år sedan påbörjades en stor utvandringsvåg till USA. När utvandringen ebbade ut, runt 1920, befann sig 1/5 av alla svensktalande i världen i USA. Det finns många myter om denna utvandring från Sverige. Låt oss kika närmare på några av dem:

Myt ett: ”Svenskar diskriminerades ej”

Tvärtemot myten hade invandrarna som kom till USA det oftast ganska tufft. Det var lite likt det Vilhelm Moberg skildrar i sina böcker. Inte en dans på rosor.

lunch-atop-skyscraper-new-york-construction-workers-crossbeamSvenskarna var på många sätt i samma situation som många invandrare som idag anländer till Sverige. De kunde inte språk, kunde ibland, men inte alltid, läsa och skriva. De hade ingen lämplig yrkesutbildning, de flesta som utvandrade var ju fattiga och bönder. Alltså fick svenskarna i USA i hög utsträckning ta skitjobben som ingen annan ville ha.

Till och med de med en lämplig utbildning fick ofta ta skitjobben. De kunde ju inte språket.

I Chicago tvingades de svenska männen ta de lägst betalda och farligaste jobben på industrierna. De svenska kvinnorna jobbade som barnflickor och betjänter eller sömmerskor, vilket var de jobb som fanns för de allra, allra fattigaste. En hel del svenskor prostituerade sig. Det sattes i system att använda svenskar, och skandinaver, till de lägst betalda jobben, och man såg ofta ner på de som utförde dem.

Det är därför breven hem från utvandrare ofta är en så sorglig läsning. Som min släkting Anton Karlsson från Halland som skrev hem till sin syster, min farmor, i mycket deprimerande brev att hela hans liv förvandlats till ständigt sökande efter småjobb för att få lite mat och pengar till husrum. Breven från utvandrarna andas ofta en stor besvikelse, livet blev inte så mycket bättre för alla ”over there”, trots allt…

Myt två: ”Svenskarna assimilerades”

Nej, svenskarna assimilerades inte alls, inte förrän långt in på 1900-talet. De kom till USA utan att kunna språket. Alltså sökte sig svenskarna dit där andra svenskar fanns och små svensk-ghetton växte upp överallt. Amerikanska betraktare säger att det framför allt var så fram till runt 1910. Svenskar sökte också upp svenskar att gifta sig med. Assimileringen kom i andra eller tredje generationen.
utvandring och invandring
Chicago, som en gång i tiden var den näst största svenska staden i världen, är ett sånt bra exempel. Där fanns det ett par områden med nästan bara kineser, Chinatown, men också ett par stadsdelar med nästan bara skandinaver och svenskar, t.ex. Andersonville. Även byar byggdes upp, som Bishops Hill, med nästan bara svenskar.

En av strategierna svenskarna i USA uppfann för att överleva var att samarbeta. Ett bra exempel är de keramiska industrier som utvandrare från Höganäs byggde, den s.k. Jeppssons Shop, men detta betydde givetvis ökad segregering då arbetarna ofta enbart pratade svenska med varandra i dessa svenskägda bolag.

Svenska tidningar och svenska kyrkor fanns också ”over there” och de var inte små, de var stora.

Myt tre: ”Svenskarna var inte brottsliga”

Här saknas exakt statistik men gamle Transportbasen Hasse Ericsson brukade prata om den skandinaviska maffian i USA:s hamnar på östkusten.

Svenskarna tog som sagt skitjobben i USA, vilket även de andra skandinaverna gjorde. I hamnstäderna var hamnarbetet lågbetalt, skitigt, farligt och krävde inte att de som utövade det kunde språket eller hade nån nämnvärd utbildning. Därför tog Skandinaverna dessa jobb. Ville man smuggla in något till USA var det skandinavernas maffiabossar man gick för att rådslå med.

På 1920-talet växte de olika grupperna av organiserad brottslighet upp i USA. Italienska maffian är välkänd. Som Gunnar Wall skriver fanns svenskar i maffian också. Al Capone tog faktiskt över en maffiaorganisation som Fred Lundin och hans svenska vänner drivit.

Väldigt många svenska kvinnor blev prostituerade. Myten om den blonda, villiga och sexuellt lössläppta svenska kvinnan fanns innan de kända svenska filmerna med glada blondiner och nakna tuttar som spreds runt världen på 1950-talet. Kanske myten uppkom på grund av alla blonda svenskar i prostitutionsdistrikten i USA och England. Det mest kända exemplet är kanske Liz Stride, Jack the Rippers första offer.

”Varning för flygande svenskar”!

Till sist slutade det bra för svenskarna i USA. De integrerades och idag härstammar många amerikaner från svenskarna.

Men nån rest av nåt sorts nationellt svensk trauma efter utvandringen, och nån amerikansk idé om att det är ”fint” att härstamma från en skandinav, har gjort att en massa myter faktiskt antas vara sanningar.

För nästan 20 år sen blev jag själv chockad när jag var i USA, i American Swedish Historical Museum i Philadelphia, och föreståndaren där sa att svenskarna var på 1800-talet det som mexikanerna är idag. D.v.s. de var tvungna att ta skitjobben och som därför många andra såg ner på! Inte fan var det sånt som vi fick lära oss i skolan!

Sen mötte jag en sonson till en emigrant som kunde berätta hur hans släkting tvingades ta jobb i Chicago och Detroit där skyskrapor byggdes och hur folk på gatan varnade andra människor för att se upp för alla ”flygande svenskar”. D.v.s. de arbetare som föll ner från hög höjd! Tala om skitjobb alltså, men det var iallafall ganska bra betalt.

Det kunde vi för övrigt läsa om i tidningarna nyligen. Det är flera svenskar på de berömda bilderna på arbetare på skyskraporna.

Till sist!

Jag undrar om inte myterna om utvandringen till viss del kan ligga bakom myterna om invandringen till Sverige idag. Man antar att svenskar var ett högutbildat, skötsamt folk som togs emot med öppna armar i USA och blev en elit där, och kontrasterar det med det s.k. ”slödder” som man säger kommer hit till Sverige idag.

Det kanske behövs en diskussion om MIGRATIONEN till och från Sverige med jämförande studier!

Men USA var drömmen om nåt bättre och det var onekligen så att den drömmen påverkade Sverige! De som industrialiserade Sverige drevs framåt av drömmen att amerikanisera Sverige och stoppa utvandringen! Den drömmen lever även i hemländerna i de länder som folk utvandrar från idag!

Den känslan beskrevs kanske bäst 1938 då Sverige och USA firade 300-årsjubiléum av bygget av Nya Sverige, den svenska kolonin på amerikansk mark. Och med filmklipp, foton och tal från det jubiléet avslutar jag detta blogginlägg!

Mer läsning!

Swedish immigration and underpaid jobs.

Diverse bloggar om utvandringen: härhär och här.

Ett Bibliskt liv – Islamfobi

Islamofober, ett relativt nytt ord i mitt vokabulär. Islamofobi, också det ett nytt begrepp för mig. Den senaste tiden har det trendat bland rasister och främlingsfientliga personer att slänga sig med citat ur Koranen. Det märks en ökande ambition hos en del offentliga personer att motarbeta religionen Islam och en vilja att försöka framställa Islam som något slags hot emot oss människor som lever i sekulära demokratier.

QuranIbland upplever jag det som att de här människorna inbillar sig själva att de vet mer om vad som står i Koranen än vad en praktiserande muslim vet. Det verkar som att de vet mer om vad som står i Koranen än vad som står i någon annan religiös skrift.

Om vi tar de tre stora religionerna Judendom, Kristendom och Islam, så är de alla vad man kallar ”Abrahamitiska religioner”, som utgår ifrån den väldigt mytiske patriarken Abraham.

Judendomen är äldst, Kristendomen är näst äldst och ”nyast” är Islam (den senast utvecklade).

Det vimlar av uttalade Kristna människor som spottar ve på Islam och stämmer in i kören av röster som säger att Islam är ett hot emot västvärlden.

Judendom, Kristendom och Islam har i princip samma historia i en ganska lång linje.

Från begynnelsen och fram till Jesus är religionerna nästan identiska. Judarna tror inte att Jesus var Messias men muslimerna anser att Jesus var en stor profet. Efter Jesus slutar de kristna sin historia medan muslimerna fortsätter med Muhammed, som var den största och sista profeten. Judarnas ”Gud” och muslimernas ”Gud” är mer lika varandra än de kristnas ”Gud”, då de kristna tror på treenigheten. Men i stort sett är de lika varandra och ska ha ”sagt” och ”gjort” likadant.

Det finns fler likheter i dessa tre religioner än vad det finns skillnader. Ja, citaten ur Koranen låter hemska, precis lika hemska som citat ur Bibeln. Eftersom de är skrivna på en tid då människor inte var lika civiliserade eller upplysta som idag. Då kvinnor inte fick vara i kyrkan under sin menstruation, inte fick säga nej till att bli bortgift, inte fick bestämma över sitt liv eller sina kroppar. Då bögar skulle brännas på bål och otrohet straffades med stening.

Dessa böcker förespråkar en fruktansvärd människosyn, men de är en del av vår historia. I dem kan vi läsa och förstå hur det var under en tid som inte längre existerar.

Vissa delar kan vara sanna, vissa bara hittepå, allt det där är en fråga om tolkning och hur du väljer att leva ditt liv. Det är därför det heter ”tro” eftersom ingenting är bevisat rent vetenskapligt.

De flesta religiösa människor som jag känner idag moderniserar sin tro. Ingen av dom sitter och läser in sig på citat ur sin religiösa skrift och tolkar den B O K S T A V L I G E N. Om alla troende människor i världen skulle tolka sina skrifter bokstavligen, ja då skulle det finnas anledning att vara rädd på riktigt. Här kommer lite läskiga citat ur Bibeln.

Följande citat ur Bibeln skulle innebära att vi måste döda miljontals människor världen över:

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
Tredje Moseboken Kapitel 20, Vers 13

Detta Bibelcitat skulle innebära att alla kvinnor direkt lyder under männen, av ingen annan anledning än att han är en man:

Till kvinnan sade han:
Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn.
Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig. — Första Moseboken Kapitel, 3 Vers 16

Många mödrar skulle behöva ta sina söner till den äldsta personen i staden där sonen skulle behöva dödas:

Om en son är trotsig och upprorisk och inte lyder sin far och mor, inte ens när de tuktat honom, skall de ta honom med sig och föra honom till de äldste i staden, till hemstadens port.
De skall säga till stadens äldste: Det här är vår son, han är trotsig och upprorisk och lyder oss inte, han bara festar och super.
Då skall alla männen i staden stena honom till döds. — Kapitel 21, Vers 18-21

Återigen, detta skulle innebära lite mer dödande:

Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där, skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dom till döds, flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden, och mannen därför att han lägrade en annans kvinna. — Kapitel 22, Vers 23-27

Följande citat skulle innebära att många män inte längre får vistas i kyrkor:

Ingen, som fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling.
Kapitel 23, Vers 1

Och detta citat skulle innebära många kvinnor med bara en hand:

Om två män råkar i slagsmål och den enes hustru skyndar för att hjälpa sin man och sträcker ut handen och griper tag om könet på den som slår hennes make, skall du utan förskoning hugga av hennes hand. — Vers 11-12

MinaretCitaten ovan har jag axplockat ur Bibeln för att belysa den avskyvärda människosynen som existerar i den skriften. I Koranen existerar likadana verser och liknande meningar. Judendomen, Kristendomen och Islam, om de tolkas B O K S T A V L I G E N, utgör en människosyn och ett sätt att leva som är oförståeligt och vedervärdigt. Som tur är så tolkar inte människor sina religiösa skrifter bokstavligen.

Precis som att världen utvecklas och vi får mer kunskap, så utvecklas och moderniseras också tolkningarna av religionerna. Det finns grupper, samhällen och hela länder som inte har utvecklats och fortfarande lever efter religiösa skrifter bokstavligt, men då är det ju de människorna vi måste hjälpa utvecklas och inte deras tro.

För mig är islamofobin mer skrämmande än de religiösa skrifterna. Skrämmande för att den orsakar ett förtryck av en stor grupp människor enbart baserat på fördomar och stereotyper. Den förutfattar att alla muslimer tolkar sin heliga skrift bokstavligt och lämnar inte utrymme för en grundläggande mänsklig rättighet ”religionsfrihet”.

Islamofobin sprider myter och okunskap. Den orsakar hat och förtryck av oskyldiga människor. Senast en kvinna i Sverige som blev slagen tills hon var medvetslös, den enda orsaken bakom våldet: hon var muslim.

Ingrid Carlqvist, journalist och en av vår tids största islamofober som är inblandad i Tryckfrihetssällskapet och lanseringen av den islamofobiska tidsskriften Dispatch International, brukar twittra flitigt om hur ”farlig” Islam är. Enligt henne och många andra (bl.a. flera SD-politiker) är Islam det största hotet mot oss i väst och vi kan vilken dag som helst gå från att vara ett sekulärt, demokratiskt land till att bli en diktatur styrt under Sharia-lagar. Enligt mig är Ingrid Carlqvist och hennes värderingar ett större hot mot Sverige än vad religionen Islam är. Eftersom Ingrids åsikter och mytspridande är en av orsakerna till att muslimer blir nedslagna — bara för att de är muslimer — det och ren och skär idioti.

Ingrid Carlqvist har nyligen lanserat en studie som påstås berätta hur många muslimer som finns i Sverige idag. Hur har de kunnat räkna fram det?, frågade jag henne, då man i sekulära Sverige inte får använda sig av åsiktsregistrering/religionsregistrering. ”Vi har räknat muslimsk-klingande namn i Sverige” var svaret. En studie baserad på fördomar med andra ord. Vilka s.k. muslimska namn de har räknat på framgår inte. Jag frågade Ingrid om hon tyckte att Ibrahim var ett muslimskt namn, det svarade hon ja på. Jag frågade henne om de hade räknat med barn, eftersom barn inte formellt kan bli muslimer förrän de kan säga orden ”Jag är muslim”, det svarade hon inte på. Däremot påstår hon att det finns över fem hundra tusen muslimer i Sverige.

Newspapers B&W (4)När jag twittrade med Ingrid Carlqvist så hade hon uppenbara svårigheter att hålla isär orden ”Arabisk” och ”muslim”. Hon verkar tro att alla människor som kommer ifrån mellanöstern och arabisktalande länder ÄR muslimer. Jag känner många arabisktalande människor som inte är muslimer. Jag känner människor vars föräldrar gett dem ”traditionella muslimsk-klingande” namn men som själva inte ÄR muslimer. Jag känner människor med ”svensk-klingande” namn som ÄR muslimer. Ju mer jag skriver desto mer ser ni ju att studien de har gjort är fånig och ohållbar. Det går inte att säga hur många praktiserande muslimer som finns i Sverige genom att räkna namn.

Däremot går det att säga varför man vill göra en sådan studie. Det är för att ”skrämma” upp folk och sprida myter om muslimer. Nästan alla tänkbara anledningar bakom att vilja veta hur många muslimer som finns i Sverige är klart främlingsfientliga.

”Jag är inte rasist, jag är religionskritisk” brukar Islamofoberna slänga sig med. Jag skulle vilja påstå att de är både och. Att vara kritisk mot religionen Islam det är att vara religionskritisk. Att tro att Islam är ett hot mot oss som lever i demokratiska länder, det är Islamofobiskt. Att tro att ALLA muslimer är onda, det är också Islamofobiskt. Att tro att alla människor som kommer ifrån arabisk-talande länder och har ”muslimskt-klingande” namn ÄR muslimer det är däremot rasistiskt.

Jag kan vara kritisk emot religion, men kan kritisera utan att kränka några individer med saklig kritik. Och jag är kritisk gentemot alla religioner utan undantag, då jag anser att så många människor riskerar att hamna i utnyttjandesituationer jämte sin tro. Men det är min åsikt, sen får människor leva precis som de vill och tro precis vad de vill.

Jag är stolt över att Sverige är ett land med mångfald. Ett land där du kan se ut som du vill och tro på vad du vill. Jag tycker att det är bra att det finns moskeér för de praktiserande muslimerna att gå till. Det är bra att det finns kyrkor för de som vill gå dit, heliga rum, heliga byggnader, samlingsplatser och så vidare. Låt dem samlas där och dela sin tro, om det nu är vad de vill.

Viktigast för landet måste ju ändå vara att alla vi som lever här upprätthåller lagar och regler och inte lagstiftar om vilken tro invånarna får välja att tillhöra eller att inte tillhöra.

Anna Siekas

Myt: Kommentarsfältsdemokrati

Hotas ens demokratiska rättigheter av att man inte får lov att kommentera på en blogg? Betyder yttrandefriheten att man har rätt att säga vad man vill, var som helst, hur som helst?

They taped over your mouth, scribbled out the truth with their lies.
Serena. / Foter.com / CC BY-NC-ND

En del misstar begreppet ”yttrandefrihet” med: rätten att få säga vad man vill — vart man vill. Men yttrandefrihet handlar om att alla ska ha chans att få göra sin röst hörd i samhället, inte att du ska ha rätt att komma in i mitt hem och säga vad du vill. Yttrandefrihet betyder inte rätten att kommentera hur man vill på privata bloggar eller tidningar.

Dessutom finns det många andra lagar som måste följas. Visst är det fint att man har möjlighet att säga vad man vill! Men det gör inte att du får fritt fram att skriva eller säga saker som bryter mot någon annan lag eller ens föreslå i text att någon annan ska bryta mot en lag eller kränker en annan persons rättighet eller frihet. Sprider man förtal eller hotar man någon måste man givetvis kunna ställas till svars för det.

Inbillar du dig att dina rättigheter på något sätt kränkts eller begränsats om du inte har fått chans att kommentera, som t.ex. på vår blogg där vi inte har helt öppna kommentarsfält?

Dina åsikter förtrycks inte på något sätt av att du inte kan kommentera här nedanför detta blogginlägg. Vill du kritisera detta inlägg så kan du göra det på så många olika sätt, men vänta dig inte att den du kritiserar behöver bry sig, eller ens läsa och svara dig. För det ingår också i våra rättigheter, skyldigheter och friheter. Friheten att avstå från att läsa någons åsikt, friheten att inte behöva sprida vidare en viss åsikt.

Motargument.se var aldrig tänkt som ett debattforum eller plats för dialog eller tvåvägskommunikation. Tidigt i processen bestämdes det att all ”läsar-kontakt” och en eventuell dialog skulle bedrivas i en Facebook-grupp, på grund av många olika anledningar, främst juridiska och ekonomiska, tidseffektiva orsaker.

With smiles like that they must be...stoned
TruShu / Foter.com / CC BY-NC

Motargument.se har börjat få in tips, epost och kommentarer på twitter @Motargument och i gruppen på facebook.com/Motargument där det anses väldigt många konstiga saker om att vi valt att inte ha kommentarsfält på själva bloggen. Det är alltifrån uttryck om vår feghet och det odemokratiska och insinueringar om att vi måste ha en viss extrempolitisk ideologi som bara vill sprida vår enögda propaganda.

I extrema fall säger en del att frånvaron av kommentarsfält, och modererade kommentarsfält, hotar demokratin. Så lite vet de om vad demokrati och censur och fria valmöjligheter är för något.

Jag repeterar: yttrandefriheten tvingar inte mig att tolerera allt. Jag kan välja bort rasistiska åsikter i mitt kök och kalla på polisen om nån tränger sig in och vill skandera rasistiska slagord bredvid mitt kylskåp. Yttrandefrihet innebär nämligen inte enbart att jag har rätt att säga vad jag vill, jag har också rätt att slippa läsa eller behöva lyssna på det jag inte vill höra. Rätten till privat egendom gör att tidningar och bloggare kan utöva denna rätt också.

Klaga gärna om du anser att din rätt att yttra dig hotas i samhället, men förväxla inte samhället med privata bloggar.

Relaterat

Praktika för den svenska yttrandefriheten

Vita privilegier, myter och verklighet

Gästkrönika av Saladin

Innan någon spricker av ett eller annat skäl – nej, detta inlägg syftar inte till att motsäga att det skulle finnas ett vitt privilegium. Det är allmänt känt att om man kommer från vissa delar av världen och har en viss etnisk bakgrund så åtnjuter man – i vissa sammanhang – trovärdighet, yrkes- och livsförmåner som andra av annan härkomst inte gör. Från att ha varit en idé som beskrev vinstlottsdragarens sits i grav vardagsrasism när den var som värst, apartheid, har uttrycket numera utvidgats till att användas för att benämna flertalet samhällsproblem på flera plan, framförallt i västvärlden. I och med att samhällen kan ses som en kropp, med flera samverkande och nätverkande organ och funktioner, är det inte sällan så att problem på en plats ger upphov till symtom och manifestationer på flera platser.

Toki, my new Himstedt
MiriamBJDolls / Foter.com / CC BY-NC-ND

Vardagsrasismen är i min åsikt en sådan åkomma som skapar multipla och stora krusningar/vågor på samhällsvattnet. Samtidigt är begreppet inte så pass löst sittande med sin historiska förankring att det kan implementeras efter smak och tycke utan några om och men. Nuförtiden ter det sig lika rimligt bland en del antirasister att koppla ihop det vita privilegiet med slängd arbetsansökan p.g.a. namnet Fatima som med att inte ha kommit in på Handels när man egentligen hade kassa betyg. I sådana fall blir användandet en ogenomtänkt semantisk import av ett historiskt förankrat begrepp och man spränger in det i kontext där det inte är helt oproblematiskt. När detta inlägg inte kan ta sig an den stora diskussionen med globala aspekter på det vita privilegiet kan man utan tvekan grubbla över det under svenska förhållanden. I ett Sverige där ideologiska fallenheter delar upp land och rike i potentiella småemirater vågar jag påstå att manifestationen av vita privilegiet fått törnar av skakande karaktär.

Jag tycker mig se ett visst vitt privilegium som är kopplat till etnicitet/hudfärg, men även ett visst ”vitt” privilegium som är ett sociopolitiskt tillstånd. Dessa kan finnas samtidigt eller visa sig separata utan nödvändigt behov av överlappning. I det senare privilegiet är man given rang utifrån ett sociopolitiskt sammanhang och den privilegierade behöver definitivt inte sin hudfärg för att vara ”vit”. ”Vitheten” ligger i den ikonisering som följer när personen har de ”vita” rena åsikterna och politiska böjelserna i kontexten. Här är privilegiet i händerna på den som har massornas uppmärksamhet och kan orera med förmånen att ifrågasättas betydligt mindre och senare än andra. Det är en medveten favorisering med att ha fördelen av de dubbla måttstockarna. Och det är när det första privilegiets position finns tillsammans med den andra formen av privilegium — VITT privilegium (kombinationen kommer att skrivas med versaler) — som farorna börja blixtra extra mycket i kanterna. Inom antirasismen finns detta, och det skrämmer mig.

I regel verkar det medfölja vitheten/”vitheten” ett sanningsmonopol över tillvaron. Förmånen att definiera, verifiera och falsifiera det objektiva, rätten att fastslå sanningar och falskheter. Det brukar skämtas att folk med vitt privilegium inte ser rasism eftersom de själva inte drabbas. Men detta är ett påstående med modifikation, då detta är lika förankrat hos den vite/”vite”/VITE som hos den som har något av privilegierna men som menar sig kritisera det med ett utifrån-perspektiv. Med andra ord — det kanske krävs en med vitt/”vitt”/VITT privilegium att se och erkänna det vita privilegiets form och bredd, men då är man själv i en lika starkt privilegierad sits. Här har antirasistiska rörelsen i Sverige devierat. När rörelsen består av både etniska svenskar och svenskar med utländskt ursprung så omhuldas den av ett tjockt täcke med ”vithet”, och man pekar självsäkert och gärna på vitt privilegium som förklaring till rasismens överlevnad. I detta görs det inte sällan anspråk på att — just — omdefiniera vad som är/inte är rasism, oftast med argument som inte är bättre än opponents anspråk.

blue hair
merwing✿little dear / Foter.com / CC BY-NC-ND

I det uppskruvade och högt tempererade debattklimatet börjar denna konfliktartade syn bli alltmer problematisk med breda konsekvenser. Att stödet för hatiska politiska partier och organisationer ökar är en inte helt osannolik sådan konsekvens då debattklimatet handlar lika mycket om tal som om agerande ute i samhället. Här är det vita/”vita”/VITA privilegiet också självtalande i de risker som folk tar. Det är utan tvekan ett underförstått privilegium att veta att vad som än händer, vilka konsekvenser ens agerande än får, så kommer man i egenskap av vit/”vit”/VIT alltid klara sig bättre än alla andra. Därmed kan man töja och passera gränser, man kan provocera, skruva upp och attackera eftersom någonstans i en finns det en trygghet att när räkningen kommer så är det oftast andra som betalar det mesta av priset.

Det är lika illasittande att förankra konceptet med samhällsprivilegium i hudfärgen helt och hållet som att förneka att även ”vita” kan ha, och missbruka, privilegium. När problem finns så är de aggregerade och slår till med kraft för flera. Det är min klara uppfattning i dagens Sverige att när antirasisten verkligen betraktat sig själv utifrån och insett sitt eget privilegium som antirasismen kan börja förändra av egen ansträngning. För bakom varje misslyckad antirasistisk rörelse finns ett vitt, ”vitt” eller VITT okonfronterat privilegium.

Bildkälla