Detta är första delen i en artikelserie som avslöjar extremt överdriven skrämselpropaganda och många olika myter som finns i en enda video, som återfinns på Eric Myrins privata youtubekonto. Eric Myrin är vice ordförande i SD, Nacka kommun, och första namn på SD:s valsedel till Nacka kommunfullmäktige samt ordförande för SDU Stockholm.
Exakt så här som Eric Myrin gör i sin video, förvanskar SD och SDU, och en hel del av deras anhängare, ofta siffrorna. Deras syften är uppenbara; att försöka skrämma sina väljare.
I denna mytknäckarartikel specialgranskas diagrammet som visas i videons första 12 sekunder:
1980 fick 11.848 flyktingar och anhöriga permanent uppehållstillstånd i Sverige. (Uppgiften i videon stämmer alltså med ”ca 12.000″!)
2011 fick 12.726 flyktingar ett permanent uppehållstillstånd i Sverige + 3.037 anhöriga till en flykting som är i Sverige med permanent uppehållstillstånd.
(ytterligare 29.077 personer fick permanent uppehållstillstånd i Sverige, genom s.k.”kärleksanknytningsanhörig”, vilket jag förklarar i punkt: 2.d i kommande del i denna artikelserie)
(alla andra personer som fick uppehållstillstånd i Sverige de åren fick INTE permanent uppehållstillstånd, och långtifrån alla dessa personer är fortfarande kvar i landet, se fler förklaringar i kommande delar)
Det är alltså ALLTID en grovt överdriven LÖGN om man påstår att antal permanenta uppehållstillstånd till flyktingar och till flyktinganhöriga har stigit från ca 12.000 personer (1980) till mer än ca 15.800 personer (2011) – Migrationsverket
OM nu SD och SDU själva påstår att de inte är rasister, om de nu alltid hävdar att de inte skiljer mellan folk och folk….
…varför fortsätter de då så ihärdigt att göra EXAKT just det, med sin skeva användning av statistik, och att hävda att det skulle vara skillnad mellan folk och folk beroende på vilket sätt de kommer till Sverige och beroende på varför de får uppehållstillstånd här, eller var någonstans deras farfar, farmor, morfar eller mormor är födda ???
Jag som granskar och tolkar deras olika statistik-lögner, presentationer och jämför med den officiella statistiken från våra officiella myndigheter, jag bryr mig aldrig om etnicitet, födelseplats, religion eller modersmål, när jag pratar politik eller när jag pratar om människor och deras respektive åsikter – för vet ni…
…jag är inte rasist. Och det är oftast bara en rasist som bär på rasistiska vanföreställningar som brukar spekulera så grovt om andra människor…!
Mina källor är exakt samma källor som Eric Myrin uppger i videobeskrivningen på sitt youtubekonto. Och det är bevisligen SD:s och SDU:s Eric Myrin som har kreerat denna skrämselpropagandavideo.
Jag knäcker många fler av myterna i Eric Myrins skrämselpropaganda. Fortsätt läsa: del 2 / del 3 / del 4 / del 5
Jag har haft diskussioner med ett antal välkända debattörer på sistone, om antisemitismen i sociala medier just nu, och om antisemitismen i Palestinsk media. Då har jag ofta fått höra att ”den rasismen är framprovocerad”. ”Israels bombningar”, får dem att uttala sig utan att tänka, eller så får ”pro-israel debattörerna” dem att tappa huvudet lite…
Jag pratade med två av arrangörerna om det. Jag bad dem uttala sig mot judehat, eftersom det sprids ENORMT mycket judehat i samband med eventet på Sociala media just nu.
De la upp ett uttalande mot antisemitism som senare tagits bort, och de har också börjat rensa bort det värsta judehatet. Bra så! (Fast varför kan man inte skriva tydligare i inbjudan att man inte tolererar judehat?)
Men just när det var som värst frågade jag dem vad de ansåg om allt hat.
En av dem besvarade min kritik av en antisemit, på ett kommentarfält, med att han bad antisemiten att ”inte provoceras” av ”israelvänner”, och av en islamofob som också härjade på sidan. En annan skrev i mail till mig att all (!) antisemitism beror på det Israel gör just nu. ”Israelvännerna provocerar fram det där hatet mot judarna”.
”Provocerar”?
Ja, den tanken är ganska utbredd. Jag har stött på den förr. ”Det är inte rasism då någon grupp som är i underläge uttalar sig skenbart rasistiskt”, heter det ofta. De provoceras bara. Det underläge de är i gör att de känner hat mot ALLA i överläge. De i överläge har provocerat fram det.
”Det som sker i Israel med bombningarna provocerar fram denna reaktionen. Egentligen hatar de INTE alla judar…” ”Antisemitismen på FB-sidan provoceras fram av det som sker i Israel och av Israelvännernas närvaro”.
Men det är tvärtom. Det är då en människa provoceras som man verkligen märker hur människan är. Det är i nöden som människan prövas.
Det är lätt att gå omkring och låtsas vara en god antirasist som älskar alla människor när livet är normalt.
Jag har sett människor som verkat helt normala och antirasistiska, börja skrika och gorma om ”jävla zigenarpack”, när något skett som provocerat dem. Jag minns en gång då en persons barn blev slaget av en som hen trodde var rom. Mamman brast ut i grova tirader mot alla ”smutsiga jävla zigenarjävlar”… Hon skulle ALDRIG uttryckt sig så offentligt om hon inte provocerats till det av det som skedde.
Det är därför sverigedemokrater, som försöker verka normala, kan uttala sig rasistiskt, då de pressas . Det beror inte på att de pressas, utan på att deras verkliga åsikter kommer fram då.
I nöden prövas människan…
Men tro nu inte att det bara är anti-Israellägret som sprider hat. Även pro-Israellägret gör det. Flera personer som utmålat sig som antirasister har pressats av den sista tidens händelser, och uttalat sig rasistiskt eller tolererar rasism på sin feed.
Om man tolererar att folk säger att palestinierna är djur som förtjänar att kollektivt straffas, så är det INTE för att man pressas utan för att ens sanna åsikter dyker upp under press. Vill man förvandla Palestina till en parkeringsplats, och det tolereras att man säger så i ens feed, så är det AVSLÖJANDE!
Om man anser att det är rätt att döda barn, eller skriker högt att muslimer eller palestinier är råttor, så är det INTE för att man provocerats, eller för att Hamas attacker känslomässigt utmanar en. Det är för att man är sådan, man ÄR rasist, och man anser att barn bör dödas om föräldrar gör nåt ”ont”.
Vill man läsa pro-Israel-rasism ska man gå in på IDF.s (israels armés) Facebooksida. Där frodas just nu det rasistiska hatet mot muslimer och palestinier. Men även antisemiterna har hittat dit och debatterar.
******
Men just nu är problemet med rasism större bland pro-Palestinavännerna än pro-Israelvännerna i Sverige. Det är synligare, mer högljutt och tolereras på ett sätt som islamofobi och palestinahat inte tolereras.
Svenska Kommittén mot Antisemitism har gått igenom kommentarsfältet efter att Socialdemokraternas partiledare Löfven uttalade sig om att även Israel har rätt att försvara sig. Läs det här! Det är skrämmande, och många av de som ropar högt att judar är ditten eller datten, eller som ropar att de gillar Hitler, kallar sig ”antirasister”. Skrämmande!
Problemet är samma internationellt. Kändiar och privatpersoner som ser sig som antirasister briserar i hat och rasism då de pressas.
Är det för att hon provoceras som hon skriver att hon gillar Hitler?
Är det kanske för att en släkting dött i en israelisk flygraid som hon plötsligt får för sig att skriva att Hitler var god?
Eller är det för att hennes verkliga åsikter kryper fram under press?
Jag började en debatt om antisemitismen i Belgien på min Facebookvägg idag, i samband med att fyra judar skjutits ihjäl. Då dök en debattör upp och postade länkar om hur vissa israeliska rasister vill riva klippmoskén. Jag frågade då vad olika israeliska galenpannor har med judehatet att göra och fick följande svar.
”Och ja, om man för en så oförsonlig politik så får man räkna med konsekvenser. Inte för att jag stödjer konsekvenserna på något sätt, men jag förstår varför det händer.”
”Eftersom hat väcker hat naturligtvis. Det finns en orsak för muslimers hat idag. Jag tog t ex taxi för några dagar sedan och pratade med en palestinsk taxiförare. Han pratade om sin frustration över att han inte fick tillåtelse att besöka Jerusalem och att jag som svensk fick det. Man kan inte bygga murar, överbefolka Israel (sionismen) osv och tro att det inte skadar andra människor.”
Jag diskuterade islamofobin i Sverige och Breivik också nyligen. Då dök en sverigedemokrat upp och började posta länkar om att Iran stenar kvinnor. Jag frågade då vad iranska mullor och islamistiska extremister hade med muslimhatet att göra. Jag fick detta svar.
”Muslimerna måste förstå att de är hatade här i Sverige eftersom man stenar och mördar i muslimernas namn, som i Iran.”
Jag chattade med en person i arabvärlden nyligen som, var arg på mig för att Jimmie Åkesson finns i Sverige. ”You are fuckin racists all swedes!”. Jag frågade då vad Jimmie Åkesson hade med oss svenskar att göra, och varför han var så arg på alla svenskar. Han svarade:
”There are reasons why you are hated: islamophobia”.
När jag påpekade att det finns 400.000 muslimer i Sverige och att han just anklagat dem att vara islamofober blev han tyst och avslutade chatten.
Den röda tråden är kollektiv skuld – generalisering
Detta är en ganska vanlig myt. Jag beskrev den i ett blogginlägg för någon dag sen. Jag hade frågat några vänsterdebattörer om de ansåg det vara rasism om en palestinier hatar alla judar. Svaren jag fick var allt från svepande – ”Det kan man väl inte säga” – till direkt utmanande och rakt på sak – ”Israel är nazistiskt och judarna får skylla sig själva”.
Jag stöter tyvärr ganska ofta på denna sorts resonemang då man pratar om muslimer eller judar.
Om man drar alla i en grupp över en kam för vad några – eller till och med en majoritet i gruppen – gör eller tycker, så har man drabbats av fördomar. Man generaliserar negativt och antar att alla tänker och agerar lika.
Det ögonblick när man säger att man kan förstå palestiniers hat mot alla judar på grund av israelpolitiken, eller islamofobin på grund av mullorna i Iran, eller kanske antyder att det kan vara RÄTT att hata alla judar eller muslimer, så visar man att man själ har fördomar mot judarna eller muslimerna. Ibland utan att ens vara medveten om det.
Det kallas på ren svenska: rasism!
Så nej, alla judar är INTE ansvariga för Israels politik – och inte heller muslimer för Irans politik!
”Vita ska hålla käft om rasism, de vet inget om ämnet. Vita är inte vita då de utsätts för rasism utan icke-vita. Och icke-vita är vita när de är rasister. Eller så kan vita aldrig utsättas för rasism över huvud taget. Eller så är bara vita som utsätts för rasism icke-vita, människor med mörkare hy kan inte vara rasister. Eller så är bara vissa vita som utsätts för rasism icke-vita och UTSATTA för rasism, finnar kan aldrig ha varit utsatta för rasism. Judar är bara utsatta för rasism om en vit hatar dem, inte om en med mörkare hy hatar dem. Eller så är judar inte utsatta för rasism om palestinier hatar dem. Eller så…”
Vithetsdebatten spårar ur totalt just nu. Jag vet ärligt talat inte om jag ska asgarva eller gråta. Jag lutar åt gråta, på grund av generaliseringar om att ”vita inte kan utsättas för rasism”.
De sista månaderna har jag gjort ett experiment. Jag har frågat vithetsdebattörer om de anser att det är rasism om mörkhyade palestinier skulle hata vita judar. Jag har då fått svaret att den vita juden har två (!) maktprivilegier. Dels är denne vit och dels är denne jude. Och palestiniern är i underläge maktmässigt på grund av Israels politik.
Så nej, en mörkhyad palestinier kan inte vara rasistisk mot en jude, sägs det. En del av de som jag pratat med om detta förstår tankefelet och inser snabbt att det de sagt är helgalet. Att beskylla alla judar för något på grund av Israels politik är rasism. Men påfallande många har inte tagit tillbaka påståendet utan står fast vid att en jude inte kan utsättas för rasism av en palestinier. Det är grov rasism att hata alla judar på grund av Israels politik. Punkt slut.
Och det som är sorgligast är att kända antirasistiska debattörer sett dessa ”vithetsdebattörer” ursäkta antisemiter på twitter och de har inte sagt ett pip. De har tigit tyst. Varför? ALLA som generaliserar om att ”vita” inte kan utsättas för rasism har, när de konfronterats med exemplet om judehat, antingen stöttat det eller urskuldat de som uttalar sig så. ALLA, utan undantag. Varför? Är det något i tänkandet hos de som generaliserar om vita som gör att de lättare generaliserar om judar? Kan det vara generaliserandet om grupper av folk som är det problematiska? Ett exempel har jag berört i min blogg (läs artikeln här). Här följer fyra andra exempel.
Fyra exempel
1)
2)
3)
4)
Sammanfattning
Detta urskuldande av hat mot judar kan bara klassas som grov antisemitism. Problemet med att blanda in generaliserande maktanalyser i frågan om vad som är hat och rasism eller inte ser man om man studerar nazismen. Tvärt emot alla myter ansåg inte nazisterna att judarna var i ”underläge” eller ”svaga” maktmässigt. De ansåg att judar var i överläge; att de var starka och ett hot mot tysken. Detta rättfärdigade mycket av deras generaliseringar mot judar. Man kan också studera Sverigedemokraterna. De hatar inte muslimer för att de anser muslimer är i ”underläge”. Tvärtom anser de att muslimer är i överläge och ett hot mot ”det svenska”. Att blanda in maktfrågor i frågan om rasism är livsfarligt. Dels för att rasister genom alla tider har gjort samma sak, och dels för att man generaliserar, och då missar man nyanserna.
Om man generaliserar om alla vita missar man nyanserna. Som min finske vänsterpartistiske vän brukar säga då han får höra att han inte kan utsättas för rasism, eftersom han är vit:
”Han kan komma tillbaka när han fått en kniv mot strupen av arbetskamraterna som ber honom dra hem till ”hemlandet”…
Man kan också välja att vara mot ALL rasism, oavsett mot vem. För det är lika rasifierande och rasistiskt att generalisera om vita och judar som mot muslimer och romer.
I Sverigedemokraternas valfilm från 2010 hörs en röst säga: ”All politik handlar om prioriteringar. Nu har du ett val. ”, samtidigt som man ser burkaklädda kvinnor tränga sig före en gammal kvinna med rullator. Inför valet 2014 är Sverigedemokraternas tal om muslimer och det som partiet kallar för smygislamisering betydligt mer nedtonad.
I deras principprogram kan man läsa att ” Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.”
Med det sagt uppstår förstås frågan om vad som får sägas om islam och muslimer inom Sverigedemokraterna? Bertil Malmberg är Sverigedemokrat i Trosa kommun och reser runt bland landets Sverigedemokrater och föreläser om islam. Malmberg har respekt med sig inom partiet och finns med på en intern lista över resurser som kan användas i partiets lokala föreningar som föreslagen föreläsare.
För P1:s program Människor och tro uppger Malmberg att syftet med föreläsningarna är att sprida kunskap om islam och” bemöta den delvis förljugna bild som ges i svenska medier om islam. Och av så kallade islamologer och religionsvetare.” Malmberg menar att islam är en totalitär ideologi och anser att islam är lika illa som nazism och fascism. Islam var något som Malmberg började studera efter terrordådet den 11 september 2001. Studierna bygger på litteratur som är kopplad till Counterjihadrörelsen.
Islamisering och veganisering
Under en föreläsning i Jönköping säger Malmberg att ”de vill ju att vi ska vika ner oss på alla de här punkterna. Halalkött i skolan, särskilda badtider, skaka hand eller inte skaka hand och allt detta. Annat passar inte dem, det är inte bekvämt för dem, för då kan de inteinfiltrera med islam.”
Att religionsfriheten i vår liberala demokrati skulle ha en effekt på våra interaktioner med andra grupper i samhället är uppenbarligen inte en politisk analys som är relevant här. Hans utvärdering är ungefär lika rimlig som att skolans valbara vegankost skulle ha inarbetats i det svenska skolschemat av radikala djupekologiska grupper med avsikt att smygveganisera ungdomen.
Sharialag i svensk domstol
På en annan föreläsning, i Stockholm, säger Malmberg att sharialagar redan praktiseras i Sverige. Och på frågan om sharialagar även kommer gälla de som inte är muslimer så svarar Malmberg att ”Om vi inte sätter ner foten väldigt snabbt så kommer de göra det när de blir tillräckligt många.” Och syftar här på när muslimerna blir tillräckligt många i Sverige.
Politifonen har tidigare behandlat myten om shariadomstolar. Svensk lag vidhåller under vissa omständigheter att utländsk lag är rådande; det är ett rättsområde som går under namnet internationell privaträtt. Den har som syfte att bland annat effektivisera affärsliv över nationella gränser. Lagen är inte specifikt utformad för att vara tillämplig för sharia som rättsområde, men den kan betrakta civilrättsliga överenskommelser mellan två parter som vägledande inom ramen för utländsk lag (även för sharialag). Shariahysterin är därför ogrundad.
Muslimer ljuger bra
Malmberg gör många påståenden om muslimer i sina föreläsningar. Bland annat att muslimer har rätt att ljuga. ”Lögner har de använt sen Mohammeds tid. Så det är inget nytt. Det grundas i takia. Så man förstår inte här uppe att islam inte bara är en religion, islam är egentligen mera ideologi, totalitär ideologi.” Malmberg anser alltså att det är inrotat i den islamiska kulturen att ljuga.
Politifon har tidigare behandlat mytbildningen om muslimer som lögnare. Det kan ni läsa om här, här och här.
Det behövs inga religiösa paragrafer för att bedra. Förmodligen skulle de religiösa teknikaliteterna bara komplicera saken ytterligare. När Malmberg känner för att ljuga gör han det förmodligen bäst utan några religiösa influenser.
Eurabia är verklighet
Vidare säger Malmberg ”Jag är övertygad om att en del av den här invasionen av emigranter hit, speciellt från den muslimska världen, är en del av smygande jihad. Hur många tror att riktiga flyktingar kan hosta upp 100 000 kr? Jag kan inte göra det, trots att jag inte är flykting.” Vidare menar han att ”Jag är övertygad om att det ligger oljepengar bakom det här, som en del av jihad.” Malmberg konspirerar alltså att flyktingar stöds av islamistiska rörelser, att det handlar om en strategi för att få inflytande i västvärlden.
Det är här som Malmbergs politiska analyser blir “avancerade”. När muslimer flyr från förtryck och krig skall det tydligen ses som en ondskefull plan orkestrerad av typ den muslimska motsvarigheten till den populariserade konspirationsidén om Bilderberggruppen eller ZOG: muslimer med ekonomiskt och politiskt inflytande som använder sina gräsrötter lite som marionetter i kampen för det ideologiska övertagandet av Europa.
Hans antagande bottnar också i föreställningar som är närbesläktade med idén om att öppna gränser skulle medföra en tsunamivåg av fattiga människor. Enligt honom är emigration först möjlig när det finns ett visst mått av kapital med i bilden. Det kapitalet menar han är oljefinansierat av jihadister. I verkligheten är det förmodligen mycket enklare än så. Det är helt enkelt inte de fattigaste befolkningssegmenten som flyr. En ny studie visar på att fattiga länder med högre inkomstnivåer har högre utvandringsfrekvens än länder med lägre. Det är således inte från samhällets lägsta stratum som man finner den största migrationsaktiviteten.
Björn Söder håller med
Med anledning av Malmberg som rekommenderad föreläsare har P1:s program Människor och tro frågat Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder vad han anser om Malmbergs uttalanden om islam. Söder säger bland annat att ”Det är uppenbart att och bevisat att islamska företrädare från arabvärlden ser den muslimska invandringen till Europa som ett verktyg att islamifiera västvärlden”.
Visst. Det kan de få tro. Men att de delar sin migrationspolitiska analys med samma ideologiska utgångspunkt som ett antal radikala religionsinternationalister i fanatiska miljöer har förmodligen mer värde för den politiska utvärderingen än någonting annat.
Söder får frågan om man kan förena Sverigedemokraternas nolltolerans mot rasism och Malmbergs föreläsningar om muslimer och svarar att ”Utifrån det jag hört så ser jag inte att det skulle strida mot vår nolltolerans. Däremot så tycker jag att det är viktigt att man följer kommunikationsplanen som vi har antagit och att man också är noga med att man uttrycker sig nyanserat. Men det vi ser från vårt partis sida, som vi vill peka på, det är den pågående islamifieringen av det svenska samhället som vi ser som en fara. Där vi allt mer anpassar oss enligt islamiskt påbud. Och vi menar också på att islam i sin nuvarande form är oförenligt med demokrati.”
Söder säger till Sverige Radio att det inte handlar om en smygislamisering utan om en islamisering. Att den inte är osynlig utan att den är ganska synlig överallt i Sverige. Något som partiledaren Jimmie Åkesson håller med om då han anser att islam är vårt största utländska hot sedan andra världskriget.
Frågan är när kritik av en religion någonsin kan betraktas som rasism enligt Sverigedemokraterna. Trots nolltolerans verkar de ha betydligt högre i tak än någon annan. Är det etiskt försvarbart att tala om muslimer på det här sättet? Låt oss titta i Sverigedemokraternas egna etiska riktlinjer.
Där framgår detta:
Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund.
De etiska riktlinjerna poängterar att det för företrädare för Sverigedemokraterna, som medlem, kandidat, förtroendevald eller anställd, medföljer ett ansvar mot partiet och mot väljarna. Därför skall alla medlemmar, kandidater, förtroendevalda och anställda i tillämpliga delar följa partiets etiska riktlinjer. Riktlinjerna skall ses som en vägledning vid etiska och moraliska avgöranden. Man menar inom partiet att ”Alla bör ha ingångsvärdena att vara ärliga och uppriktiga samt att tala sanning.”
Hur moraliskt försvarbart det är att beskriva muslimsk migration som en del av ett ideologiskt krig mot väst, det får ni som läsare bedöma. I vår mening är det inte det.
Sverigedemokraterna har med en dyr annonskampanj den senaste veckan spridit rasistiska myter om de stackars människor som tigger i tunnelbanan. De hävdar att dessa människor tillhör kriminella ligor. Det är lögn. Polismyndigheten i Stockholm säger själva i en intervju med tidningen Expo att de aldrig har påstått det.
Sverigedemokraterna hävdar också att de som tigger kommit till Sverige för att utnyttja välfärden. Det är också lögn. EU-medborgare har nämligen inte samma rätt till välfärdssystemet som de som är medborgare i Sverige. Det som fattiga tiggare kan få av Sverige i nuläget är en bussbiljett hem. Och det borde väl snarare Sverigedemokraterna uppskatta.
Att pengarna som folk skänker inte skulle gå till tiggarna själva , som Sverigedemokraterna också hävdar, finns det heller ingen grund för. Enligt regeringens nationella samordnare för hemlöshet går pengarna som människor tigger ihop snarare till medicin och till familjen.
Sverigedemokraterna påstår också att bilden av Rumänien som ett fattigt land är överdriven. Rumänien är det land som många av de som tigger kommer ifrån. Detta påstående är verklighetsfrånvänt. Rumänien har den lägsta medellivslängden i EU. Många av de som tigger är dessutom romer. En folkgrupp som diskrimineras, förtrycks och förföljs som en direkt följd av den nationalistiska politik som Sverigedemokraterna själva förespråkar.
Genom att sprida sin hatfyllda propaganda sparkar Sverigedemokraterna på de svagaste grupperna i samhället. Genom att sprida dessa lögner skapar Sverigedemokraterna otrygghet och rädsla.
Vi ber dig därför att rösta i Europaparlamentsvalet den 25 maj. Låt inte rasister och de som vill splittra samhället få mer makt. Rösta på vilket parti som helst – men inte på Sverigedemokraterna.
Expo har sammanställt myterna Sverigedemokraterna sprider om tiggeriet.
Vi citerar punkt fem.
Sd:s lögner stinker!
SD-påstående 5 – Bilden av fattigdomen i Rumänien är överdriven.
”Såg precis ett gäng romer sitta i ett köpcentrum o fippla med sina mobiler. Vad säger man, fattigdom är relativt eller? #tiggeri #bluff”, skrev riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD) på Twitter den 3 maj.
”Det är så att när man tittar på situationen i Rumänien så är min bild att den är ganska överdriven. Jag tror till och med att det är lättare att få jobb i Rumänien än vad det är att få jobb i Sverige. Det verkar också som att den rumänska regeringen gör en hel del för att försöka integrera romerna i det rumänska samhället. Jag tror att det förekommer väldigt mycket myter kring den här frågan”, säger Richard Jomshof i videon på SD-videon.
Rumänien har den lägsta medellivslängden i EU. 2010 levde var femte rumän under fattigdomsgränsen, mätt som inkomst under 60 procent av landets genomsnitt, enligt Utrikespolitiska institutets Landguiden. Diskriminering mot romer är utbredd i landet, speciellt när det kommer till boende är vräkningar av romer satt i system, rapporterar Human rights watch. UNICEF lyfter fram att romers barn diskrimineras i skolan och att romska barn i vissa skolor segregeras. ”Skolor med stor andel romer är ofta i sämre kondition än andra institutioner”, skriver UNICEF.
– I Bulgarien och Rumänien lever 80 procent av den romska befolkningen på mindre än fyra dollar om dagen. I Ungern lever 40 procent under fattigdomsgränsen. FN beskriver diskrimineringen och rasism mot romer som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Europa, säger Ian Hancock som är professor på University of Texas och en av de främsta experterna inom forskningen om romer.
Fram till åtminstone 1864 användes romer som slavar i Rumänien. När slaveriet upphört fick de tidigare slavägarna kompensation för förlusten. Inget program inleddes för att utbilda och integrera de före detta slavarna till ett fritt samhälle.
Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar vissa att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.
Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.
”Tiggarveckan” 1933
Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.
”Stoppa tiggarplågan”, ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.
I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.
I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.
Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog ”sociala hjälporganisationer” och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.
I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödja ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.
Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.
Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.
Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dagar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.
Goebbels plan
Order om åtgärd mot tiggare
Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs. främst mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.
De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen:
”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“
Ordern gavs till polisen, SA och SS att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.
Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100 000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i Hamburg. I Württemberg 4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.
De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.
Vidare förföljelse
Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.
Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.
Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tid.
Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.
Kent Ekeroth
Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den SD-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.
Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i SvD 2011:
Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…
Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…
Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.
Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande?Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.
Det är inte sällan som presentationen av kulturell rasism som fenomen avfärdas i debatten kring definitionen av rasism. ”Ras”, menar man, bygger på indelningar av ras, som ett verktyg för att undersöka och förstå mänskliga skillnader. Det bygger på att organisera sig kring politiska och sociala system. Man skulle kunna ledas att tro att den klassiska definitionen av rasism är begränsad till den väldigt förenklade beskrivningen av ras och arv som en vetenskaplig studie. I själva verket har inte den vetenskapliga rasismen utgått från ett forskningsområde, utan åtskilliga.
Därför är det brukligt att tala om fenomenet i plural: de rasistiska vetenskaperna, från den sociala darwinismen till den psykologiska, den rashygieniska och den filologiska. De olika akademiska inledningsmetoderna sökte förvisso att kategorisera människor efter ras, men att argumentera för att de enbart utgick från strikt biologiska faktorer, det är att knyta knuten för långt ut på repet.
”Rasernas” själsliv
Den vetenskapliga rasismen var i grunden även spirituell. Den utgick från att kroppen var en form av bärare, en kapsel, en själslig moralitet. Problemställningarna förklarades inte med att de fysiska egenskaperna bestämde den spirituella amoraliteten, men att de fysiologiska avvikelserna signalerade potentiell degeneration. Det var nämligen inte samernas ansiktsdrag, judens näsa eller afrikanens hår etc som utgjorde en fara, deras kroppar var snarare bärare av en fientlig spiritualitet. Kropparna symboliserade således representationen av moraliska eller själsliga kvaliteter.
”Rasernas” mentala förmågor
Det fanns också ledande rasteoretiker som avfärdade de kroppsliga mätningarna. Till exempel menade Houston S. Chamberlain att den ariska rasens kvaliteter inte bestämdes av yttre fallenheter, utan snarare att deras kunskap och identitet var intuitiv (1). Liknande inställning finner vi därtill i Hans F. Günther, som under 1920- och 1930-talet var ledande rasteoretiker. Han argumenterade bland annat för att britter och skandinaver förvisso bar på mer nordiskt blod än tyskar, men att tyskar trots det var rasligt överlägsna (2).
Den franske rasteoretikern Vacher de Lapouge, som klassificerade judiska skallar och bedömde dem vara dolikocefaliska (långhuvuden, liksom européer) övergick i rent moraliska slutsatser. Han menade att resultatet påvisade hur farliga judarna var. (eftersom ‘de smälte in’) (3).
Gränsen mellan ”folk”, det vill säga en politisk och kulturell gruppering och ”ras”, en biologisk åtskillnad, var svår att hålla isär även för de så kallade experterna. Denna gräns tenderade därför att suddas ut i cirkelargumentation, enligt vilken de komplexa problemen fick förenklade och självmotsägande svar.
”Rasernas” kulturer
Den tydliga kulturella rasismen, som felaktigt ses som ett modernt fenomen, kunde inte bli tydligare än bland filologerna. De tolkade fysionomin som lingvistisk färdighet, språkliga skillnader som markörer för kultivering och man använde frasen ”kultur” omväxlande för ”ras”.
Den filologiska rasteorin som den uppstod under europeiskt 1800-tal, förklarade fenomen som språk, kultur och religion (som uttryck för samma sak egentligen) för att vara manifestationer för rastillhörighet. Faktum är att rasstudier, särskilt de som uppstod under 1800-talet, inte alltid utgick från biologin. De utgick istället ur språkkunskaper. Med de analyser som därur framtogs, drogs sedan slutsatser om religion, samhälle och moralitet.
Den tyska mytologin, som även var viktig för nazisterna, betydde oerhört mycket för den tidiga filologins förtrupper. För dem, som sökte slita sig från den kristna historiens band till judendomen, skulle inte längre den semitiska historien utgöra någon signifikans. Istället sökte man sig till den indologiska traditionen, till det ariska folket. Språket sanskrit fick, istället för hebreiskan, lingvistiskt värde.
Avgränsningen mellan ras och kultur under rasteorins glansdagar, var så hårfin att knappt någon skillnad gick att utläsa. Edwin Bryant uttryckte det på följande sätt:
Det räcker med att slå upp valfri bok på ämnet under den perioden, för att se hur obesvärat diskurser om språk gled in i diskurser om ras, från den ena meningen till den andra.
De lingvistiska studierna stärkte de proto-nationalistiska idéerna om att ”folk” inte enbart formades av språk och land, utan också av myter och ritualer, alltså kultur och religion.
Om det låter bekant, beror det förmodligen på att den kulturella rasismen är minst lika aktuell idag. Idag avfärdas begreppet ”kulturell rasism” med att det är en nymodighet som inte går att inkludera i definitionen av rasism som vi känner till: den så kallade biologiska rasismen.
Filologerna försökte skriva om sina ”egna” folks historia med långdragna och källvidriga metoder. Detta i syfte att omstöpa sin historiska identitet, särskilja den från juden (eller de platser man koloniserade). De tog sig även uttryck i genocidala termer under 1900-talets första hälft.
Det är viktigt att känna till att den vetenskapliga rasismen aldrig var eller har varit enbart biologisk-empirisk. Den utgick från moraliska värden. Den betraktade kulturer som uttryck för en grupps kollektiva värde på språklig, kulturell, geografisk och religiös grund.
I veckan hände det som händer ibland, att jag upptäcker att jag slås av en tanke som, om den sagts rakt ut, hade varit rasistisk. En kvinna talar högt i telefon, och den där spontana tanken är att det beror på hennes hudfärg, hennes ursprung, hennes kultur, hennes intelligens. Min första medvetna tanke, min eftertanke om man så vill, är förstås att slå mig själv mentalt på fingrarna. Jag är inte rasist, så den sortens tankar får mig att skämmas. Så varifrån kommer då dessa tankar, dessa elaka fördomar som tydligen finns inom mig, trots att jag aktivt motarbetar just sådana tankar och tendenser på nätet? Vissa vill göra gällande att alla är rasister innerst inne, så är jag egentligen rasist?
Jag reflekterade över tanken, varifrån den kom, vem som lärt mig att tänka så. Och det var det som var kruxet. Att tanken är inlärd.
Ni vet kanske alla hur det kan vara med musik. Man kan avsky en låt med total passion, tycka att den är banal, hemsk, vidrig, menlös – och ändå finna sig själv nynnande på den. Den sätter sig där trots (eller på grund av) att man så starkt reagerar negativt på den. Ni vet, som när man nynnar på någon dansbandslåt fast man får rysningar av dansband, eller finner sig hummandes någon Carola-hit, fast man får kalla kårar av att höra den i en butik.
Memer klistrar sig fast
Det är så memer fungerar. Vare sig man gillar dem eller inte sätter de sig i ryggmärgen och finns där för att plåga en, eller få en att njuta, om det är en mem man gillar, i tid och otid. Politiska slagord, fraser och idéer är inte annorlunda – det är därför politiker spenderar dyra pengar på PR-byråer som ska uppfinna valårets floskel som ska sätta sig i ryggmärgen på folk, och omärkbart påverka dem i en tankeriktning. Fraser och ord som ”verklighetens folk”, ”nya arbetarpartiet”, ”ingen ska lämnas utanför” sätter sig lättare än tunga förklaringar om hur samhället fungerar eller borde fungera. Rasism är inte annorlunda – och rasism är väldigt ”catchy” oavsett om man gillar eller avskyr konceptet.
Det är egentligen inte annorlunda med politiska debatter – man matar på med samma fras, samma budskap tills det sitter i åhörarna. Till slut blir det nästan irrelevant om man håller med eller inte, frasen sitter där och vill hoppa ur munnen på en i tid och otid, precis som den där låten man egentligen inte gillar, men som sitter fast i hjärnan. Rasism är enkel att fästa sig vid, eftersom det är en populistisk och banal idé – att fel och brister alltid beror på någon annan, och att felen sitter i grunden, i det gemensamma för gruppen, inte i individen. ”De är högljudda” är en mem som tydligen satt sig i mig. Det är inget jag tänkt till vardags, ingen tanke jag håller fast vid – jag har mött folk av den specifika hudfärgen som varit både högljudda och tysta som möss; de flesta håller samma ljudnivå som folk av min hudfärg. Som, givetvis, också kan vara knappt hörbara eller plågsamt skrikiga. Men memen sitter där – för den har tjatats om så mycket i diskussioner, samtal och enstaka uttalanden från folk omkring mig att den är djupt begravd i ryggmärgen.
Att kämpa mot memer inom sig
Ett annat exempel är när jag nyligen tittade på min nya älsklingslåt, Pharrell Williams ”Happy”, och konstaterar att svarta dansar bättre än vita. Men vänta, säger jag till mig själv – är det verkligen så att svarta dansar bättre, eller har man i videon valt svarta som dansar häftigt och vita som dansar töntigt, lamt? Eller är det min uppfattning av de som dansar, färgat av myten om att vita inte kan dansa? Skulle kanske de som dansar i videon, objektivt, dansa lika bra oavsett hudfärg? Det här är memer, rasistiska memer, som sitter så djupt att jag bara hade tur att jag ens kom att reflektera över dem. Att svarta är bättre dansare, snabbare löpare etc., det är sådant som jag matats med sedan jag var knappt en tvärhand hög. Även om jag är en massiv antirasistisk förkämpe sitter tankarna där. Jag kanske aldrig blir fri från dessa memer, detta tankegods. Men – i motsats till gemene rasist – så anser jag att detta är ett skäl att fortsätta kämpa mot spridandet av dessa memer, inte att acceptera dem som en sanning.
Memer är problematiska, just eftersom de tenderar att uppfattas som sanningar, som objektiva, om man inte granskar dem.
Det leder lätt till omedvetet rasistiskt, eller i alla fall fördomsfullt handlande. I USA har undersökningar visat att svarta hamnar i en snabbfil till kriminalitet och skärmas av från möjligheter till maktpositioner genom att lärare medvetet eller omedvetet (jag gissar att det tragiskt ofta är det senare) behandlar svarta barn på ett annat sätt än vita, vilket beskrivs i denna artikel.
Image by Brewster
Att ha självdistans – en nyckelingrediens?
Och däri ligger mycket av den latenta rasismens problem – många som uttrycker sig rasistiskt kommer agera sårade eller kränkta om de konfronteras med att deras yttrande var just rasistiskt. Det skulle jag också gjort om jag uttryckt min tanke om den högljudda telefontalerskan. För jag är ju inte rasist, och det vet alla som känner mig. Skillnaden är att jag är medveten om mitt tänk, och problematiserar mina egna tankar och mönster (en fördel och en nackdel, jag tänker alldeles för mycket ibland och överanalyserar bitvis till vansinne); om jag säger något galet försöker jag förstå varför jag sade detta – för visst händer det att jag slänger ur mig fördomsfulla, sexistiska saker, trots att jag själv avskyr sådant. Många, omedvetna om hur de själva fungerar, går istället i försvarsställning och försöker försvara sina egon, sin hållning och sin självklara oskuld. Och det är här problemen kommer – man kan vara icke-rasist, till och med antirasist, och haspla ur sig rasistiska saker. Man kan vara feminist och säga sexistiska dumheter.
Antirasism och feminism handlar inte om att vara renlärig, perfekt och utan skuld, utan om att vara beredd på att ifrågasätta inte bara andra, utan också sig själv:
”Varför sade jag sådär? Är det något jag står för, eller är det en ryggmärgsreflex som sitter i sedan barndomen, med fördomar som jag lärt mig och som inte rensats ur systemet?”
Rasism är en mem. Det är något vi alla lär oss från barnsben, vare sig vi eller våra föräldrar vill det eller inte. Vi ser det i nya och gamla filmer och TV-program, vi hör det på skolgården och i sandlådan, vi växer upp med det i samtalet med andra, analogt eller digitalt. Det vi måste göra är att våga analysera dessa memer i oss själva, våga be om ursäkt när de smiter ur oss, göra folk medvetna om att dessa memer inte är sanningar, och att det är uttalandet som är fel, inte personen som yttrat den, och varför det är så. När det kommer till vardagsrasism är det ”hata inte syndaren utan synden” som gäller. Vi syndar alla, visa förlåtelse och visa chansen för bot. Visa på att det inte nödvändigtvis är syndarens fel att denne syndat, för det är det inte alla gånger. De flesta vill inte vara rasister, säga rasistiska saker. De har bara fått det inkört i ryggmärgen tillsammans med barndomens sommarplågor på radio och klatschiga reklamfraser från företag och politiker.
Bekämpa memen, och framtidens generationer kanske slipper mina – våra – missar i framtiden.
DU själva påstår att de inte är rasister, om de nu alltid hävdar att de inte skiljer mellan folk och folk….
Motargument 