Kategoriarkiv: Krönikor

Krönikor

Mångkultur och mångkultur

Fast Food Street FestivalDet finns en förvirring angående ordet ”mångkultur”. Å ena sidan är det en beskrivning av levd erfarenhet. Av upplevelsen att befinna sig i en vardag där det är möjligt att samtidigt tjuvlyssna på folk som pratar farsi, hålla kinesisk elektronik i händerna, snabbäta en kebab, bära amerikanska jeans, läsa en ledare om knätofsar och på det stora hela sammanfoga stora delar av världens ekonomiska, sociala och kulturella väv i en enda ögonblicksbild.
Å andra sidan är det också en beskrivning av inkluderande offentlig policy, som syftar till att göra det enklare för olika gemenskaper att ge uttryck för sina kulturella identiteter.

Dessa tu ting är inte samma sak. Och däri ligger förvirringen.

Mångkultur som levd erfarenhet är egentligen långt mindre komplicerat än det låter. Vi behöver inte ens lämna landet för att uppleva det — en norrlänning och en skåning som hamnar i en diskussion upptäcker förmodligen att skillnader finns. Eller, varför inte, en PC-användare och en Applefanatiker. Det finns tusen och åter tusen sätt att bygga gemenskap på, och när medlemmar av dessa gemenskaper möts så uppstår fenomenet mångkultur.

Det är någonting som inträffar närhelst människor bygger gemenskap kring saker och ting. Och människor är fenomenalt duktiga på att bygga gemenskap.

Mångkultur som offentlig policy är även det mindre komplicerat än det låter. I sin enklaste form är det helt enkelt att det offentliga inte lägger sig i vad människor gör med sina vardagar, och låter olika gemenskaper ta sig de uttryck som passar dem. I lite mer involverade former kan det förekomma åtgärder för att bygga plattformar för att underlätta dessa gemenskapers deltagande i det offentliga samtalet.

Som varje punkare vet, så översätts inte gemenskap automatiskt till ett erkännande som legitima deltagare i den offentliga debatten.

Skillnaden kanske kan verka subtil, men kom ihåg uppdelningen: levd erfarenhet och offentlig policy. Det ena är någonting vi kan se hända på gator och torg, det andra är någonting som tar plats i offentliga dokument. Och den som vill kritisera mångkultur på ett meningsfullt sätt behöver ta denna skillnad i beaktande.

Det är exempelvis inte möjligt att kritisera det offentligas inställning till sina medborgare genom att påpeka att vissa medborgare är konstiga. Att en grupp upplevs som märkliga är inte någonting som har någon bäring på hur det offentliga bör agera — det är helt enkelt inte formulerat på samma nivå. Det kan på sin höjd användas för att bygga engagemang inom den egna gemenskapen, men det är inte en politisk fråga.

Den som vill kritisera mångkulturell politik måste göra det utifrån en politisk utgångspunkt. Allt annat är löst tyckande, och bör betraktas som sådant.

Krönikor

Tomma tunnor skramlar mest

I slutet av augusti 2010 hade Sverigedemokraterna 58 tomma stolar runtom i kommunfullmäktige i Sverige. 58 tomma platser av deras totalt 281 stycken platser, som de vann i valet 2006.

Jimmie Åkesson och Erik Almqvist lovade då i 2010 års valkampanj att SD skulle ha representanter för alla deras väljares röster efter valet. Vallöftet var att det inte skulle stå någon tom stol mellan 2010 och 2014. Dagarna efter rösträkningen i september 2010, firade SD 20 mandat i riksdagen och totalt 612 mandat runtom i 246 av landets 290 kommuner. Det stod dock snabbt klart att 7 av de mandaten i kommunerna inte kunde tillsättas, trots vallöftet.

Nu när innevarande mandatperiod närmar sig slutet, står det runtom i landet många tomma SD-stolar, där det skulle ha suttit en representant för deras väljares röster. (Uppdatering 16:e augusti 2014: 72 st tomma stolar)
Och det uppges att 76 stycken SD-stolar idag hör till olika avhoppade politiska vildar, som valts in på Sverigedemokraternas röstsedel — och sitter kvar utan partibeteckning, eller har valt att gå med i ett annat politiskt parti.

Björn Söder och flertalet press-sekreterare har försökt förklara vad detta problem beror på. Undanflykten är alltid samma mantra om att SD ”haft för snabb tillväxt, på för kort tid”. Uppenbarligen har partiet inte klarat av att bygga upp organisationen och samtidigt hitta tillräckligt kompetenta företrädare i de kommuner som de vann mandat i.

Sverigedemokraterna grundades i februari 1988 — men inte från scratch — genom sammanslagning av flera redan etablerade grupperingar. Partiet firade 26 år i februari 2014. Är det fortfarande att betrakta som ett ‘ungt parti’? Eller är det en rimlig tid dom redan har haft på sig? SD anmälde trots allt 2 028 kandidater på valsedlarna, sammanlagt räknat inför valet 2010. Vad säger ni, ska ni 339 610 väljare som lade er röst på SD ge era representanter mer betänketid? Eller ska ni ta och kräva att era stolar innehas och att er politik genomförs enligt era önskningar?

Läs även EXPO:s granskning i augusti 2014: Tomma löften om tomma stolar, EXPO; SD har tappat kontrollen över 148 av sina 612 stolar i kommunfullmäktige!

———

Valmyndigheten uppdaterar kontinuerligt: Antal tomma stolar i kommunfullmäktige

Och även: Totalt antal avgångna ledamöter

Krönikor

Seendet och dess relation till rasism.

Som fotograf och konstvetare lär man sig väldigt snabbt att det varje människa ser, uppfattar och upplever skiljer sig från varandra. Vi lever alla i varsin bubbla skapad av vår uppfattning om verkligheten och den reella världen. Den gemensamma värld vi lever i består av de delar av våra bubblor som överlappar varandra.

 Seeing comes before words. The child looks and recognizes before it can speak.
John Berger, Ways of seeing, s. 7

John Berger är konstvetare och har skrivit Ways of seeing¹, bland annat. Boken bygger på en serie tv-program om just konsten att se (konst). Citatet ovan kommer från honom, och jag tolkar det som att seendet och förståelsen av någonting kommer innan vi har ett språk att beskriva det med. Det synes mig som att Berger menar att vårt seende och vår förståelse är något vi lär oss; våra föräldrar berättar för oss vad vi ser och hur vi ska förstå det. Senare i livet förändrar vi oftast vår syn och förståelse av det vi lärde oss som barn.

 The way we see things is affected by what we know or what we believe.
John Berger, Ways of seeing, s.8

 Om vi jämför vår tids religiösa uppfattning inom kristendomen med den medeltida, så ser vi att de flesta människor ser Gud som en godhjärtad och kärleksfull Gud. Går vi tillbaka till medeltiden inser vi att religionen var något helt annat då. Kyrkan hade en enorm makt, och Gud sågs som en sträng härskare. Man levde med sin tro på ett helt annat sätt i vardagen än vad vi gör idag. Människan då och nu hade olika syn på sin kristna tro (eller vilken religion man tillhör/de).

We only see what we look at. To look is an act of choice.
John Berger, Ways of seeing, s.8

 Vi väljer vad vi ser. Kan man säga så? Ja, jag tycker att man kan säga så. Som vuxna människor har vi förmånen att själva välja vad vi vill se, hur vi vill uppfatta vår omgivning och omvärld (såsom vår nära omgivning och den mer distanserade omvärlden). Kanske väljer man inte alltid medvetet det man ser, uppfattar och förstår, men är man medveten om det kan man alltid börja att aktivt välja. Hur och vad man ser, menar jag har väldigt mycket att göra med den närmaste omgivningen och de människor man omger sig med. Jag omger mig till största delen med människor med stor tolerans. Det innebär att de sällan blir förvånade, och att de accepterar dels mina egna åsikter och de hyss jag har för mig, liksom andra, större fenomen i samhället, inom religion, politik och så vidare. Vid de tillfällen de inte accepterar något, är de tillräckligt open-minded för att diskutera saken och blir de övertygade ändrar de sig. Man anpassar sig helt enkelt till hur omgivningen ser på saker och ting.

We never look at just one thing; we are always looking at the relation between things and ourselves.
John Berger, Ways of seeing, s.9

 Om vi inte skulle relatera det vi ser med oss själva skulle det vara en tom värld vi levde i. Vi relaterar allt det vi ser, uppfattar och förstår till oss själva, vår närmaste omgivning som kan inkludera familj, vänner, arbete, intressen och så vidare. Ser vi på TV något vi uppfattar som ett hot, relaterar vi det till vår egen livssituation för att bedöma om det är något vi behöver vara rädda för, eller om företeelsen är på tillräckligt stort avstånd för att vi inte behöver oroa oss. Ser vi samma företeelse på hemmaplan blir situationen en annan. Då upplever vi kanske att vi måste försvara oss på något sätt.

Så. Hur kan vi då relatera allt detta till rasism. Jo, till att börja med vill jag med detta visa på hur olika två personers världsbild kan se ut, och anledningarna därtill. Allting börjar när vi som nyfödda barn öppnar ögonen och börjar lära oss vad det är vi ser, och därefter skaffar ett språk för att beskriva det. Därefter ser, uppfattar och förstår vi det vi ser genom glasögon färgade av det vi känner till, det vi tror på och det vi faktiskt vet. Dessutom relaterar vi väldigt mycket till det vi ser; en blå himmel genererar minnen av studenten, soliga dagar på stranden, den extremt torra sommaren när allt vatten var slut, av den där vackra hösten – och så vidare.

 Det jag anser vara viktigast i den här diskussionen är hur vi faktiskt väljer hur vi vill se och uppfatta vår omvärld. Detta i kombination med hur vi upplever relationen mellan oss själva och det vi väljer att se, är en stor del av skapandet av vår världsbild. Det är min förhoppning att den rasistiska världsbilden tillhör en liten minoritet, och att den är möjlig att förändra. Dessvärre är det med detta som det är med en deprimerad människa; insikten och förändringen måste komma inifrån för att den ska göra nytta. Som utomstående kan vi endast bidra med redskapen för att nå förändringen.

 …………………………………………………………………………..

¹ Är du intresserad av att läsa John Bergers bok Ways of seeing? Du kan köpa den här på Adlibris. Läsvärd för den som är intresserad av seendet i relation till konst. Boken är skriven på hyfsat lättfattlig engelska och innehåller väldigt många bilder. Den får plats i en normalstor handväska och är 155 sidor lång med ett register över reproducerade bilder.

  …………………………………………………………………………..

Texten du nyss har läst är min egen tolkning av valda delar ur Bergers bok. Den ska inte tolkas som en given, statisk sanning utan kan med fördel ses som en del av min egen världsbild.

Krönikor, Myter

Myten om nationen Sverige

MYT:

”Nationen är naturligare än mänskligheten!”

Sverigedemokraterna och mer extrema nationella och nazistiska rörelser pratar ofta om nationen Sverige. Ofta används begreppet nationen och folket som ett argument mot de som säger att mänskligheten mer och mer håller på att bli en enhet; mot de som vill ha friast möjliga rörlighet över gränserna. Som om nationen var något ”naturligare” än mänskligheten.

Historien visar att när Sverige skapades stod man inför liknande utmaningar som idag, då befolkningen håller på att bli en enhet.

På den tiden ansåg många att nationsbegreppet var ”konstgjort” och ”löjligt” och ett ”hot”. På den tiden var det de mindre enheterna, landskapet, eller häradet, det viktiga. Och det egna landskapets invånare var viktigare än de andras.

Typexemplet på detta är  Äldre Västgötalagen från 1200-talet, som återspeglar hur lagarna var innan Sverige började bli en enhet. Där står det att man ska straffas med dryga böter om man dräper en västgöte, lägre böter om man dräper en småländsk man och ännu lägre böter om man dräper en utlänning.

Västgöten såg inte att denna hade så mycket gemensamt med smålänningen — upplänningen inte att denne hade nåt likt med östgöten. Främlingar från andra landskap betraktades med misstro, konstig kultur, konstiga seder och kläder, och de pratade ju annorlunda.

Svenska nationen, flagga myter

Skapandet av nationen var en lång och komplicerad process som tagit flera hundratals år. Ett av de första stegen var att man skapade en lag för hela Sverige, garanterad av kungen. Men det var kontroversiellt på den tiden. ”En lag, lika för alla Svear och goter…. och de förbannade smålänningarna?”

Idag är inte västgötar och smålänningar lika fulla av misstro mot varandra som förr. Nationen Sverige ses som en enhet av många. Idag rör misstron mot främlingar andra än smålänningarna. Araber, somalier och afrikaner är vår tids ”smålänningar”.

En dag kommer mänskligheten att se på misstänksamheten mot andra nationers folk på samma sätt som vi idag ser på misstänksamheten mellan västgötar och smålänningar på medeltiden.

Krönikor, Myter

Myten om att islam saknar "kärleksbudet"

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Det cirkulerar många myter om islam och muslimer. En av de myter jag ofta sett att islam, och den heliga skriften inom islam, Koranen, skulle vara en helt kärlekslös skrift, utan ord om medmänsklighet och utan något liknande det s.k. kristna kärleksbudet.

MYT:

”Islam har inget kärleksbud!”

Men det är fel. Dvs den gyllene regeln, kärleksbudet, (Gör inte mot andra, det som inte ni vill att de ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er.) finns visst inom islam också, precis som i alla andra religioner.

Bakgrund

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är var människa, enligt detta sätt att se på han eller hon , att att var människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.

Kärleksbudet vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns folk som säger sig företräda hela religionen, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro, inte på de ord som står skrivna i de heliga böckerna.

Här är några exempel på hur olika religioner innehåller kärleksbudet.

Islam

Abu Hamza Anas ibn Malik, profetens Muhammeds medhjälpare, berättade att profeten sa: Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. /Hadith 13 Imam Al-Nawawi’s 40 Hadither

Abu Dharr Jundub ibn Junada och Abu ‘Abd ar-Rahman Muadh ibn Jabal berättade att Muhammed sa: Frukta Gud varhelst ni är och låt en ond gärning efterföljas av en god för att den onda ska utplånas. Och uppträd på bästa sätt inför andra människor. /Hadith 18

Abu Huraira berättade att Muhammed sa:Varje led i en människas kropp måste utföra en välgärning varje dag som solen går upp. Att medla mellan två människor är en välgärning, att hjälpa någon med hans riddjur, hjälpa honom att sitta upp eller slänga upp hans packning är en välgärning. Ett vänligt ord är en välgärning, varje steg ni tar (mot moskén) för att utföra bönen är en välgärning och att avlägsna ett skadligt föremål från vägen är en välgärning. /Hadith 26

O ni som tror, ni ska ge till välgörenhet av de goda ting ni förvärvar, och av det vi skapat åt er från jorden. Välj inte ut det som är dåligt till att ge bort, när ni själva inte accepterar det såvida era ögon inte är stängda. Ni ska vara medvetna om att GUD är Rik, Prisvärdig. /Koranen Sura 2:267

De söker ihärdigt sin Herre, iakttager Kontaktbönerna (Salat), spenderar från våra gåvor till dem i hemlighet och öppet, och de bemöter ondska med godhet. Dessa har förtjänat den bästa boningen. /Koranen Sura 13:22

På grund av detta fastställde vi för Israels Barn, att för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor. Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor. Våra budbärare gick till dem med tydliga bevis och uppenbarelser, men de flesta av dem efter allt detta överträder ändå. Koranen Sura 5:32

Ni ska dyrka endast GUD – associera ingenting med Honom. Ni ska ta hänsyn till föräldrarna, släktingarna, de föräldralösa, de fattiga, den besläktade grannen, den obesläktade grannen, den nära vännen, den resande främlingen och era tjänare. GUD älskar inte de arroganta skrytmånsarna. De som är snåla, uppmanar människorna till att vara snåla, och döljer det som GUD har givit dem av Sina gåvor. Vi har preparerat ett skamfullt straff för de som inte tror. Koranen Sura 4:36-37

Martin Luther King

”Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän.”

Judendom

”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN”  (3:e moseboken 19:18)

”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!” (Torah – Hillel, Shabbat 31a)

Hinduismen

”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata 5:17)

Buddism

”Plåga inte andra med det som pinar dig själv.” (Udanavarga 5:18)

”Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?” Samyutta NIkaya v. 353

Kon-Fu-Tse (Konfusianism)

”Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.” (Analekterna15:23)

”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” Mencius VII.A.4

Zoraoastrismen

”Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.” (Dadistanidinik 94:5)
Krönikor

Vad är det som saknas – inte känsloargument i allafall

Gästinlägg från Tuva Lind. Även publicerat på hennes blogg.

När människor köper SD:s retorik och diskuterar flyktingpolitik med oss som tillhör så kallade PK-vänstern eller mångkulturälskarna brukar de anklaga oss för att använda känsloargument. De talar om gigantiska kostnader, klappar sig själva på axeln och framhåller att det minsann är de som står för hårda fakta i debatten, medan vi tillsammans med PK-Media vill dölja sanningen och sprida lögner. De menar ofta att vi vill sälja ut välfärden för att spela barmhärtiga samariter.

Vi anklagas för att vilja ta hand om människor från andra länder men att strunta i våra egna äldre. Vi utmålas som hotet för Sveriges och svenskarnas framtid. Jag hävdar att de som använder känsloargument i denna debatt till stor del är SD och deras mer eller mindre extrema anhängare. Se bara kommentarerna efter detta avpixlatinlägg! (se bild till höger)

Eftersom jag är ekonom och gillar så kallade hårda fakta skulle jag vilja be er som inte redan gjort det att läsa Magnus Betnérs text om vad invandringen till Sverige kostar – för det är faktiskt inte alls så mycket som det hävdas. Ett av de stora felen som görs i debatten är att man blandar ihop utgifter med kostnader. Det stämmer att det finns utgifter i det svenska samhället som kan härledas till invandrare och flyktingar. Jag har inte tid eller plats att ta upp alla, men vi tar asylsökande och två utgifter som exempel. Till att börja med finns det något som heter dagersättning för de asylsökande som kommer hit utan pengar och som inte har arbete. Dessutom får asylsökande tak över huvudet.

Vi kan börja med tak över huvudet. Som asylsökande har du rätt till en säng, är du ensamstående får du räkna med att dela rum med andra. Har du familj har ni rätt att få bo i ett eget rum. Befinner sig rummet i en lägenhet får du däremot vara beredd att dela lägenheten med andra.

Känslomässigt tycker jag att det är ett problem och vill poängtera att jag själv inte hade varit förtjust i att dela rum med okända människor. Men strunta i känsloargumentet – ta den rena kostnaden. Det är sant att lägenheten kostar pengar. Men vi bortser än en gång från känsloargumentet, även det som får SD m.fl. att vilja skrika: Kolla det kostar skitmycket, de får ju bo gratis!!! – Vi tar istället hänsyn till det faktum att boendet ofta ligger i en del av en kommun där man inte kunnat hyra ut lägenheter – betänk även att många kommuner idag faktiskt har rivit miljonprogram-hus för att de inte kunnat hyras ut. Denna lägenhet hyrs nu av migrationsverket. Migrationsverket betalar hyra till det kommunala bostadsbolaget. Det är alltså inte en kostnad eftersom pengarna hamnar hos kommunen, det vill säga oss.

Och så har vi den där dagersättningen. Först börjar vi med att fastställa hur hög den är. Min exempelfamilj består av sex personer. Två vuxna personer och deras fyra barn som är 1,5 år, 3 år, 6 år och 8 år gamla. De har rätt till en dagersättning som motsvarar 7440kr i månaden. Denna ersättning fastslogs 1994 och har därefter inte ändrats trots att KPI stigit med 26,6% under samma tidsperiod. Den ska räcka till mat, kläder, hygien, sjukvård mm. Betänk även att flyktingar ofta kommer till Sverige med minimalt med ägodelar. De har alltså ingenting och måste skaffa allt på nytt.

Om vi jämför med vad en svensk medborgare med samma familjesammansättning skulle få i försörjningsstöd (utan hyra) blir det 14480kr för sex personer. Det är inte heller högt och den känslomässiga delen av mig vill säga ”Men för i helvete!”. Fast det gör jag inte. Jag vill istället förklara att denna så kallade kostnad inte heller är en kostnad. 7440kr räcker inte till att lägga på hög. Det räcker inte ens till att täcka upp socialbidrags-/försörjningstödsnormen för livsmedel och hygien. Dessa pengar går alltså tillbaka till samhället i direkt form av moms, i indirekt form av bidrag till löner, material, vinst etc i de företag de handlar. Dessa företag betalar dessutom in skatt på lön och vinst. Pengarna går tillbaka till samhället, människor får jobb och samtidigt får andra människor skydd.

Se där! Hårda fakta och ett känslomässigt slut. Jag personligen är stolt över att vi tar ansvar. Är du?

/Tuva Lind

/Tuva