Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Artiklar

En konsekvent antirasist undviker negativa generaliseringar

“Synen är noll på de långa distanserna! På nära håll finns de många nyanserna!” Som Tage skaldade… Rätt, så. Att generalisera, att förenkla och dela in världen i gott och ont, gör livet inte bara tråkigt, det är farligt också.

Solid StandingAtt inte se skogen för alla träd kan vara ett problem. Men också att inte se individuella träd pga skog.
@notnixon / Foter / CC BY-NC-SA

Sverigedemokrater är ofta duktiga på att generalisera.

De har satt det i system inom partiet. “Islam är det största hotet sen andra världskriget”, säger de. Om man vill kan man titta på debatten på deras bloggar och på Avpixlat, som stöder Sverigedemokraterna. Där florerar de negativa generaliseringarna fritt. Invandrare är brottsliga, muslimer förtrycker kvinnor, ”zigenare” är smutsiga och kan inte svenska…

Liknande generaliseringar finns det gott om på andra håll.

Tyvärr generaliserar även en del antirasister ibland, men då om ”vita”, om ”europeer” eller ”män”. Man hör en del feminister säga att “män våldtar” och att “männen är problemet” och det hörs till och med antydningar om att “vita är rasister“. Denna sorts generalisering motiveras med att de som är i överläge får man generalisera om, men inte de som är i underläge.

Därför anser dessa att det är ok att generalisera om ”vita” men inte om ”svarta”.

Det de glömmer är att ALLA som generaliserar negativt om någon grupp motiverar detta med att DE är i underläge och de anser att gruppen som de generaliserar negativt om är i nån form av överläge, eller risk att de HAMNAR i överläge.. Antisemiter anser att judar är i överläge och styr och att DE själva är i underläge. Muslimhatare anser att muslimerna hotar världen. Etc, etc…

Om vi rättfärdigar negativa generaliseringar mot t.ex. vita med ”underläge” och ”överläge” ger vi även grönt ljus för sverigedemokraterna att generalisera mot muslimer.

Onyanserat

Vare sig man generaliserar mot eller för rasismen, eller någon annan grupp, är problemet detsamma: det blir en onyanserad beskrivning.

Efter andra världskriget generaliserade många om tyskar och sa att “tyskarna har svårt med demokrati och gillar drill och raka led”. En del debattörer föreslog att tyskarna inte skulle få ha industrier, modern teknik och universitet. Allt för att “tyskarna är benägna att gilla nazism”. Så drog dessa personer alla över en kam, unga, gamla, antinazister, nazister, ofödda, nyfödda…

I Norge gick det så långt så att alla (!) barn med en tysk pappa och en norsk mamma mobbades och förtalades systematiskt efter andra världskriget. De var sämre människor, de var ju ”tyskebarn”.

Har ni hört talats om begreppet “den tyska kollektivskulden”?

Inte alla tyskar var nazister. Det fanns tyska antinazister, tyskar som försökte kämpa mot den nazistiska regimen. Genom att generalisera osynliggjorde man dessa personer. Men, vad värre är, man visade inget alternativ till ”att vara nazist och tycka om drill”… Genom att synliggöra tyska antinazister, hur få de än var, kunde man visa att “inte alla tyskar är sådana” och visa alternativ. “Man kan vara tysk och liberal antinazist eller socialdemokratisk antinazist, det går bra, se till exempel på X”…

Även i mindre extrema fall blir det lätt så galet. Man missar nyanserna.

Som då man hetsade mot hårdrockarna på 80-talet. Minns ni det? “Alla” visste att om man tyckte om hårdrock tvättade man sig inte, var i riskzonen för att bli satanister som välte gravstenar, var våldsamma, hade lägre IQ, var sämre i skolorna och troligen hade taskig uppväxt. Eller hur? Så löd generaliseringarna på 80-talet då jag var ung…

Vad gör/gjorde de fel?

Generaliseringar, förmåga att endast se en enhet i en mångfald, kan vara det som skiljer oss från djuren, sa tänkaren Friedrich Schiller för 240 år sen. Men det är inte bara vår största välsignelse, det som genomsyrar vetenskaplig metod, religion och samhällsliv, det kan också vara vår största förbannelse. Om vi inte ser att skogen inte bara är skog, utan även innehåller enskilda träd, buskar och annat, riskerar vi att gå fel i livet, ansåg Schiller.

Så rätt, så rätt…

De flesta som har fördomar är inte “onda” och vill utrota dem de har fördomar mot, homosexuella eller muslimer, eller socialdemokrater, eller vad det nu är de har fördomar mot. Det är oftast så enkelt att okunskap och rädsla gör att man drar alla över en kam, man generaliserar.

Många människor som varit rasistiska och rädda för t.ex. afrikaner eller judar har övergett sin rasism/antisemitism, när de lärt känna en, eller flera, färgade, eller judar. Varför, jo, för att de upptäcker att eftersom en, eller flera av den grupp de hatar är bra människor, kan de börja släppa sin rädsla.

De kan inte längre generalisera om alla. De vet nu att inte “alla” färgade eller judar motsvarar den vrångbild de skapat sig genom sina förebilder. Det är första steget till att bli av med sin rasism.

Det är därför det är så viktigt att inte antirasister heller drar den egna eller andra gruppen över en kam.

Föredöme

Vi antirasister måste undvika att dra folk över en kam.

Antirasister som kan påstå att “männen våldtar”, “vita är rasister”, “feminister är onda”, “religiösa har egoproblem”, eller som i extremfall drar till med generaliserande tillmälen av typen, “rasism är cp” eller ”vita förtjänar en kula”, bör ta time out, se sig i spegeln och ställa frågan vad de pysslar med egentligen.

De flesta som har fördomar mot muslimer hatar inte muslimer, de är bara rädda och därför fördomsfulla.

Att prata om män och vita är bara att prata om strukturer, kanske de som använder dessa liknelser skulle svara. Jo, jo, det är exakt vad många sverigedemokrater också säger. De har inget alls mot muslimer, säger de, de bara kritiserar “strukturproblem” i den “muslimska kulturen”.

Antirasism kan bara bekämpas genom att försöka undvika alla generaliseringar, i synnerhet de negativa mot grupper av människor. Genom att vägra dra folk över en kam, är du en förebild, och genom att hålla fram exemplen som motbevisar tesen att “alla är…”, kan du visa en väg ut ur fördomar, rädsla och rasism för den som lätt hänfaller åt generaliserande omdömen om andra.

Eller som Tage Danielsson skaldade…

Om man tittar grovt och slarvigt så ser man bara något gult i största allmänhet där det ligger en guldklimp.Om man lyssnar grovt och slarvigt så hör man bara att folkpensionerna ska höjas även när någon säger i TV att vi ska slå ihjäl er i morgon.

Om man doftar grovt och slarvigt så doftar en pudel precis som en tax. Men fråga pudeln så får ni höra att så är det inte.

Det är så grovt och nyanslöst runtomkring oss. Alla högermän är ju inte fullt utbildade fascister, och alla vänsterradikaler är ju inte fosterlandsförrädare, och om man nu ska se allting från den negativa sidan och betrakta alla människor som skurkar och banditer så måste man i alla fall erkänna att även i knölarnas värld finns det knölar av olika form och storlek, som i ett vanligt potatisland. Leve nyanserna!

Allting går inte att få in i allmänna storformuleringar. För den rene är allting rent, säger man till exempel, men då står allt den rene en bra bit bort och tittar. Går han närmare så finner han säkert att det är lite småskitigt här och där i alla fall. Leve nyanserna!

Se, hör och känn där du går omkring! Life is a many-splendoured thing! Flickor är vackra både fram och bak. Livet är en mångfasetterad sak!

Synen är noll på de långa distanserna! På nära håll finns de många nyanserna!

Krönikor

Stjäl inte vårt språk och vårt land!

När jag växte upp var solidaritet ett väl använt ord med en sympatisk och varm betydelse. Jag hade turen att växa upp och få möta andra kulturer redan då. Mina föräldrar gav mig dessutom möjlighet att möta människor med olika funktionsnedsättningar (fast då hette det handikapp); både fysiska och kognitiva störningar och sjukdomar.

Det har hänt väldigt mycket sen dess. Idag har vi ett främlingsfientligt (nej, förlåt; svenskvänligt) parti i riksdagen. Främlingsfientligheten frodas vid middagsborden snarare än bland rakade skinheads på gatorna. Det anses rasistiskt att ha en svensk flagga hängandes på balkongen. Många saker av de vi ansett svenska har bleknat. Vad beror det på?

Skåne - Ales Stenar, Ship Setting
Olof S / Foter / CC BY

Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga menar att det beror på att utländska familjer inte vill att deras barn ska göra si eller så för att inte förlora sin egen kultur. Det kan säkert vara så. Men jag tror att det beror minst lika mycket på att många är rädda för att kallas rasister om de tillåter den svenska kulturen att synas. Det vill säga; om vi har den svenska flaggan hängandes på balkongen även om det inte är fotbolls-VM på tv. Om vi sjunger vår nationalsång på skolavslutningen. Är vi rasister om vi tänker så, eller har vi blivit bestulna på vår egen kultur?

Jag säger att vi blivit bestulna på vår egen kultur.

Men inte av våra nya svenskar som rasisterna vill att vi ska tro, utan av de som vill bevara Sverige svenskt. De har tagit vår svenska historia och gjort till sin, de har tagit symboler för vårt vackra land och gjort till sina egna. De har tagit vårt språk och förvrängt till oigenkännlighet. Snart har rasisterna bestulit oss på vårt land.

Rasisterna säger tvärtom. Att vi blivit bestulna på vårt land, vår kultur, av våra invandrade, nya svenskar. De säger att de nya kulturerna är på väg att ta över, att vi kommer att förlora oss själva i denna mångkultur.

Bullshit, säger jag. Om vi svenskar kunde komma överens om att vår kultur är allas, så kanske vi kan presentera den för våra nyinflyttade svenskar, så att de känner sig inbjudna och lockade av att delta.

Dessutom så är det faktiskt möjligt för flera kulturer att leva sida vid sida.

Krönikor

Vår kära Grundlag

SDs motioner har visat sig vara en outsinlig källa för krönikor.
Den mest uppseendeväckande motionen är nog denna: Upphävande av skrivning om EU i grundlagen

SD vill riva upp det demokratiskt fattade beslutet om grundlagsändringar som togs av Riksdagen 2011.
Det SD motsätter sig är att det nu är inskrivet i grundlagen att Sverige är medlem i EU. Det här stycket:” 10 §Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige deltar även inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”

Sverigedemokraterna är som vi vet EU-motståndare och tycker att vi ska lämna det internationella samarbetet, så det är förståeligt att de inte tycker om ändringarna. Men med sin motion framstår SD mest som en tjurig barnunge som inte kan acceptera demokratiskt fattade beslut.
De gillar av vad jag förstår inte heller att Sverige beskrivs som ett mångkulturellt land och att Samerna har fått Folkstatus. Det är mycket i Sverige som SD inte tycker om.

Grundlagen får bara ändras om det fattats två likartade beslut i Riksdagen med ett allmänt val emellan. Regeringen lade propositionen 2009, dåvarande Riksdag godtog den. Efter 2010, då SD gjorde debut i Riksdagen röstades propositionen återigen igenom av en rungande majoritet. Bara de 20 Sverigedemokraterna röstade emot det som 308 ledarmöter röstade för. Majoritetsbeslut. Lagändringarna trädde i kraft i januari 2011. Detta blir SD väldigt upprörda över.

En till som är riktigt rasande över 2011-års Grundlagsändringar är Ingrid Carlqvist, grundare och skribent i Svenska Dispatch International samt varm anhängare av Counter Jihadrörelsen. Fast Carlqvist upprörs över lite andra saker, hon verkar arg över att vi i Sverige har andra lagar runt Grundlagsändringar än man har i Danmark. I Sverige krävs det ingen folkomröstning om Riksdagen är enig. Sånt gillar inte Carlqvist.
Än mer förfärande är tydligen att det Svenska medborgarskapet är grundlagsskyddat. En gång svensk medborgare, alltid svensk medborgare. Tvi och fy tycker Carlqvist — ett land som värnar sina medborgare.

Läs gärna regeringspropositionen inför den på demokratisk väg genomförda grundlagsändringen

 

Artiklar

Om etnicitet i Sverige

Det kan inte vara lätt att vara invandringskritiker, främlingsfientlig, rasist eller vad man nu vill kalla det. Alltid finns det någonting att reta upp sig på, och är det inte invandrarna det är fel på är det svenskarna själva som på olika sätt gör bort sig.

Den här gången är det Ted Hesselbom, chef för Röhsska museet i Göteborg, som ådragit sig Avpixlats uppmärksamhet. Bara genom att öppet undra och fundera över hur det är att leva som zigenare får han Avpixlat och dess läsare att ånga i upprördhet. Det måste vara det värsta de kan tänka sig; att en svensk får för sig att fundera över något så verklighetsfrämmande som hur det är att tillhöra en annan folkgrupp.

I just Ted Hesselboms fall tycker de att han har gått alldeles för långt. Inte nog med att han undrar över saken, han har dessutom ansökt om att få vara zigenare under en period. Han har ju, ve och fasa, romer i sin vänskapskrets, och det är en av dem, Bagir Kwiek från romska kulturföreningen som godkänt Hesselboms ansökan om att ta del av den romska kulturen. Tre månader får han i Kwieks egen grupp.

Det som är väldigt lustigt med Avpixlat överlag är att deras artiklar faktiskt håller rätt bra när det gäller språket. Det är i kommentarerna man hittar det riktigt dåliga språket, de riktigt rasistiska kommentarerna och diskussionerna som ger mardrömmar åt en normalt funtad människa. Så är även fallet här. Man lägger en hel rad egenskaper på Hesselbom enbart på grund av hans önskan om att veta hur det är att leva som rom.

Anmärkningsvärt är att kommentatorerna fokuserar uteslutande på det som de själva anser vara problematiskt med Hesselboms handlingar. Jag tror att det finns många här i landet som tycker att det är en spännande idé och ett väldigt bra sätt att lära sig mer om romer.

Men det kan man inte förvänta sig av Sverigedemokrater, eller de människor som hänger på sajter som Avpixlat.

Här kan du läsa originaltexten i SvD.

Krönikor

Mvh "extremvänstern"

Jag drog igång min blogg, ”Trots Er”, efter valet 2010 med någon slags idé om att dra mitt strå till stacken i allt det som sägs i moset som kallas för ”debatten på nätet”. Varje person som läst bloggen kan nog hålla med mig om att tonen från start var synnerligen mjuk. Trots att jag inte är religös så låter jag nästan frälst när jag redan från start skriver om att se ”invånaren i spegeln” först  av alla. Hur kan vi jobba med oss själva? Undrar jag. ”Självklart tar jag avstånd från allt våld riktat mot Sverigedemokrater” är en annan devis jag tidigt redogör för.

Bloggen ”Trots Er”

Någonstans på vägen så tydliggör jag min politiska åskådning i övrigt när en kommentator undrar om jag inte tycker att ”det är ok att tycka olika”. Jag anser mig nämligen ibland leva i en slags politisk konflikt till vardags eftersom jag med tiden förmodligen blivit mer välviligt inställd till det här med fria marknader än de flesta jag känner. Jag ser mig som en högervänd sosse och jag fnyser högt åt Che Guevara-romantiken som det geggas med på vänsterkanten.

Men. Trots att min blogg ”Trots Er” varit tätt förknippad med mitt namn i alla sökmotorer och att man faktiskt efter några klick kunnat uppfatta allt det jag beskrivit om mig själv här och mer så gör det inte någon som helst skillnad i det allmänna bruset på nätet. Jag blir självklart tilltalad med ”ni i extremvänstern, stenkastarvänstern, ni i AFA” och liknande så fort invandringspolitiken kommer på tal. Jag vill införa proletariatets diktatur, sharialagar, och planekonomi. Detta tror sig alla så kallade ”invandringskritiker” automatiskt veta om mig. Själva är de naturligtvis genomtänkta och upplysta långt över min nivå, och det är kanske därför de kan veta vem jag är utan att ens googla mitt namn. Självklart anser de sig också hålla precis rätt nivå i hur de uttrycker sig.

Gud nåde den som vågar säga rasist däremot. Detta kommer generera flera mil av debatt. Inte minst kommer andra antirasister hävda det vanskliga med att våga tilltala de stackars sverigedemokraterna på detta hemska sätt. Det som Ian Wachtmeister sa i Tvsoffan dagen efter valet kanske fäste på i folksjälen trots allt ”Jimmie Åkesson är en trevlig kille”. Och allt handlar om det.

En påstådd anhängare till kriminella vänsterorganisationer (som i själva verket bara är en ganska menlös bloggare) blir ytterst sällan betraktad som en trevlig kille. Kanske egentligen inte heller alla dessa korsriddare i kommentarsfälten. Men självklart är de långt mer intressanta. Varje journalist i landet vill såklart surfa in på #svpol och ta tempen på dom här supergenuina människorna som alla är så intresserade av nu efter det där som hände på Utöya. Det där med ”invånaren i spegeln” och resten av de mjuka formerna, ja vem fan orkar förkovra sig i dylika klyschor egentligen? Inte ens jag själv faktiskt. Det är liksom inte lika sexigt som när invektiven flyger.

En dag får jag syn på mig själv. En mjäkig typ som sitter och tar en massa skit på nätet och tror att han via snygg formuleringskonst ska kunna vinna någon poäng i helt meningslösa trådar. Men det finns ingen debatt. Det enda som finns är en slags tävling i vem som kan smutskasta hårdast men ändå framstå som den där trevliga killen. Att visa sig sårad är kanske det största av tabu. För vem vill vara den som är ”kränkt”? Att lägga huvudet på sned och klia ”invandringskritikerna” under hakan fungerar, men vart tog den där gränsen man skulle dra vägen då? När blir man den som bara ser på när en annan utsätts för något hemskt. För dom här personerna som det gullas med far nämligen vidare till andra forum. De skickar hatmail, de skriver ”pissluder” och de önskar kanske att den där trevliga tjejen du firade midsommar med ska bli utsatt för en gruppvåldtäkt. Som bonus mosar de kanske till den där larviga slaskhumanisten och snällisten till vänsterextremist som bloggade om ickevåld och att se sina egna brister.

Så här har ni mina motargument i nätdebatten: Kent Ekeroth är en idiot, så skit i honom. Ingrid Carlqvist är en idiot så skit i henne med. Lars Vilks kan inte ens rita så skit i honom. Och alla anonyma ”invandringskritiker” där ute är bara en hög med rasister som inte ens kan stava så skit i dom också. Säg mig nu: gör det här tuffa snacket mig tillräckligt attraktiv för att lyssnas på? Kittlar dessa förolämpande utfall? Gör jag ett tillräckligt stort avbräck från den av många nu för tiden så föraktade humanismen som tydligen bara anses kunna bäras som en dekal?

En annan mening jag uttryckt på min blogg är att det är farligt att tro på självklarheter. Självklarheter om människors lika värde måste återupprepas i oändlighet. Dessutom är det faktiskt en nymodighet, en radikal idé som egentligen inte kommit längre än några steg. Men även om jag tror på det så betyder det inte att jag anser mig vara en så fin att jag aldrig kan ge igen med samma mynt. Jag kommer aldrig vinna tävlingen om vem som är den värdigaste personen. Det är inte detta saken gäller för mig. Jag är nämligen precis lika dålig som vem som helst. Eller lika bra. Det är det saken gäller.

Mvh/ Extremvänstern

/Tobias Lundeqvist

Krönikor

Sverigedemokraterna, kulturarv och utveckling

Sverigedemokraterna är ett parti man kan säga har gått i barndom. Partiet har 25 år på nacken, men dess åsikter och beteende ger vid handen en ungefärlig ålder på runt 4 år. Deras syn på bland annat kulturarvet är rentav naiv.

Den här fanatiska tron på att det gemensamma, svenska kulturarvet ska ta det svenska folket framåt i tiden är fullkomligen barock. Sverigedemokraterna är ett konservativt, bakåtsträvande parti som vill kontrollera den svenske individen och se till att denne följer ett bestämt mönster som passar Sd’s syn på hur Sverige borde se ut. Tyvärr överensstämmer inte detta med verkligheten, och kommer aldrig att göra igen. Sverige ingår nämligen i världen, och världen har utvecklats i en rasande fart de senaste 150 – 200 åren.

Sverigedemokraterna har en oerhört romantiserad bild av det svenska femtiotalet med kärnfamilj, hemmafruar och arbetande män, som inte har någon reell anknytning. Det skulle nämligen bli alldeles för dyrt. En kärnfamilj på fyra personer där endast en vuxen arbetar – denne vuxne skulle behöva ha en väldigt hög lön för att kunna försörja sin familj. Det är tyvärr inte alla förunnat, vilket skulle innebära att staten ändå måste bistå med stora summor i bidrag på ett eller annat sätt. Det skulle inte heller bli lika mycket pengar i rullning, eftersom nämnda kärnfamiljer inte skulle ha råd att handla lika mycket. Alltså skulle vi få ett nytt, väldigt tydligt klassamhälle, staten skulle  inte heller få in lika mycket skatter, och därav blir också staten fattig. På det stora hela kan vi alltså sammanfatta detta som en oerhört dålig idé.

Det slående med Sd är att deras idévärld består av en väldigt homogen grupp av svenskar. Deras plan verkar vara ett toppstyrt Sverige där staten styr i princip alla individers valmöjligheter. Den fria viljan och det fria valet försvinner, och vi kommer alla att behöva göra precis det staten (läs; Sd) vill att vi ska göra. Vi ska alla vara likadana och vara sammanhållna med strypkoppel.

Andra saker som Sd har glömt, eller kanske till och med ignorerar är att ett kulturarv är under ständig utveckling och förändring. Visst finns många saker i kulturarvet kvar, såsom historiska byggnader och andra historiska minnesplatser, men till exempel språket med dialekter, uttal och stavning förändras genom åren. Nya ord kommer till och försvinner. Religionen i sig förändras kanske inte så mycket, men vår inställning till den samt dess roll i samhället förändras. Vi har inte samma syn eller behov av religion idag som vi hade för tvåhundra år sedan. Till och med synen på historien förändras, beroende på hur man tittar på den.

Det som är fantastiskt med det är att det inte har ett dugg med invandringen eller dess eventuella kostnader (som för övrigt inte riktigt kan ses som kostnader, eftersom pengarna rör sig i systemet med moms, skatter, inkomster till handlare och så vidare) att göra. Språket utvecklas och förändras oavsett om det finns invandrare i närheten eller ej. Religionen och dess status i samhället har inte särskilt mycket, om något alls, med invandringen att göra. Våra historiska byggnader och andra minnesplatser kommer att stå kvar, oavsett om landet översvämmas av invandrare eller ej. När det gäller förändring av stadsmiljöer så har det inte ett dugg med invandring att göra, utan snarare att en stads politiker vill förnya stadsbilden med modern arkitektur, och således rivs äldre bebyggelse ner för att ge plats åt det nya.

Och det är snarare där partier som Sverigedemokraterna skulle kunna göra nytta. Genom att se till att Sverige behåller kulturmiljöer, att se till att hålla dessa i skick så att vi, det svenska folket med både infödda och nya svenskar kan minnas vår historia. Det finns länder som är betydligt bättre på det än Sverige. Titta bara på Italien med all sin kultur och all sin konst. Där behåller man antika byggnader och bygger upp städer omkring dessa i stället för att riva. Tänk om Sverige kunde göra något liknande. Turismen skulle öka, både internt och externt. Mer pengar skulle börja rulla, fler skatter skulle komma in, och vi skulle kunna värna om vår välfärd på ett bättre sätt.

Om Sd skulle anta en sådan inställning i stället för att bete sig som ouppfostrade småglin när det gäller invandring, så tror jag att Sverige skulle må betydligt bättre.

Foto: Photodropper plugin för WordPress.

Artiklar

Man har den makt man blir tilldelad.

Stefan Torssell skriver i en krönika på Avpixlat.info om hur Jimmie Åkesson inte är inbjuden till årets Nobelfest. Torssell tycker att Nobelstiftelsen riskerar väldigt mycket på att inte bjuda in ett parti vars politik de inte anser går i linje med stiftelsen och Alfred Nobels egen anda i det testamente som ligger till grund för Nobelprisutdelningen.

Det är egentligen ganska intressant att se hur svenska politiker och det sociala livet omkring politiken behandlar Sverigedemokraterna. Stefan Torssells åsikt om att Nobelstiftelsen gör bort sig i och med att inte bjuda in Jimmie Åkesson till Nobelmiddagen med tillhörande prisutdelningar och festligheter – det ligger faktiskt någonting i det. Jag köper rakt av det faktum att man inte nödvändigtvis vill associeras till ett parti såsom Sd, men å andra sidan så blir de särbehandlade och kan således ge sig själva rollen som martyrer vilket på lång sikt är betydligt värre.

Jag har i vissa situationer i mitt liv lärt mig att makt är något man inte får automatiskt. Det är något man får beroende på hur människor runt omkring en hanterar det man vill nå ut med. När det gäller just Sd ger man dem större makt än de nödvändigtvis behöver ha, anser jag. Behandla dem som vilket annat parti som helst, så tar man en bra bit av udden från dem. Då kan de inte beklaga sig över hur illa de blir behandlade, utan måste ta sig i kragen och lyfta både retorik och politik till en annan nivå.

Det här är för övrigt något jag anser gäller över hela linjen. Även i diskussioner och debatter med anhängare av Sd’s politik bör man höja nivån genom att diskutera med dem på ett helt vanligt sätt utan att ge dem möjlighet att se sig själva och deras åsikter som i underläge. Det är lättare sagt än gjort, eftersom de jag personligen haft kontakt med mer eller mindre vägrar släppa den rollen och antar en anfall-är-bästa-försvar-strategi för att få igenom sina poänger.

Det jag slutligen vill komma fram till är just detta med att Sverigedemokraterna och andra med liknande eller samma (eller värre) åsikter om invandring, integration med mera, inte får mer makt än den vi ger dem. Därför är det oerhört viktigt för oss att fundera över hur mycket makt vi är villiga att ge dem.

Artiklar

Avpixlat, eller konsten att inte få en enda siffra rätt

Mats Dagerlind från Avpixlat har svarat på Motarguments artikel i Newsmill, där vi sågade sverigedemokraternas budget.  Mats menar att vi ljuger då vi skriver att SD:s budgetförslag förutsätter att antalet giftermål mellan svenskar och utlänningar minskas dramatiskt, och att de flesta arbetskraftsinvandrare förbjuds ta hit sin familj.

Mats Dagerlind skriver att Sds förslag är att enbart antalet asylinvandrare ska dras ner. Men… Det är inte det som det står i budgeten SD presenterade. Där står det ”anhöriginvandrare”.

Klicka för en större bild.

Så här skriver Dagerlind:

Problemet är bara att Jerlerup adderar äpplen och päron. De exempel på anhöriginvandring som Jerlerup anför är samtliga att hänföra till reguljär invandring och arbetskraftsinvandring medan den 90-procentliga minskning av antalet anhöriginvandrare som Sverigedemokraterna talar om är den som är relaterad till asylinvandring. Det är vitt skilda saker omgärdade med lika vitt skilda regler.

Som vi skrev på Newsmill grundar SD sin ”skuggbudget” på att minska mängden anhöriginvandrare och asylinvandrare till 10% av idag.

2011 kom fick 32 000 anhöriginvandrare, plus 12000 asylsökande uppehållstillstånd. Det är dessa 32 000 som Dagerlind påstår på Avpixlat att de är anhöriga till asylsökande. Men antalet ”flyktinganhöriga” var 3 032 år 2011 (Källa: Migrationsverket ).

Min misstanke är att varken Sverigedemokraterna eller Dagerlind känner till att över 17 000 av anhöriginvandrarna 2011 bestod av folk som kommit hit för giftermål eller partnerskap och att över 8 000 var anhöriga till arbetskraftsinvandrare (utanför EU/EES).

Det är kanske därför de tror att de kan dra ner på den invandringen hur som helst och spara en massa pengar.

Om man öppnar Sverigedemokraternas budget, eller deras motion om en ansvarsfull invandringspolitik så tyder inget på att partiet vet vad anhöriginvandring är för något.

Man kan nämligen INTE minska antalet ahöriginvandrare till 10% av idag utan att begränsa anknytningsinvandringen, dvs giftemål och liknande med icke EU/EES medborgare, och inte heller utan att minska antalet uppehållstillstånd till icke EU medborgare som jobbar eller forskar i Sverige.

Hämtat från Sd:s presskonferens där budgeten presenterades. Som ni ser vill SD att all asyl- och anhöriginvandring minskas till 22 000 för de fyra åren 2013-2016. 22 000 är mindre än antalet anhöriga till utlänningar och anknytningsinvandrare på ett år.
Krönikor

Så motverkar vi Sverigedemokraterna

Gästskribent: Ulf Bjereld

Sverigedemokraterna har under de senaste veckorna kunnat glädja sig åt en svag uppgång i opinionen. Uppgången aktualiserar frågan om hur övriga partier bör agera för att bäst motverka Sverigedemokraterna. Debatten brände också till när SVT Agenda i sin partiledardebatt i söndags valde att ge stort utrymme åt Sverigedemokraternas favoritområde, det vill säga flykting- och invandringspolitiken.

Foto: Sverigedemokraterna

Svenska väljare anger sällan flykting- och invandringspolitiken som viktiga områden när de berättar vilka frågor som varit avgörande för deras partival. I stället är det sysselsättning, sjukvård, skola och utbildning, äldreomsorg och landets ekonomi som ligger i topp när väljarna bestämmer sig för vilket parti de skall rösta på. Sverigedemokraternas framgång grundar sig i deras skicklighet i att mobilisera den relativt lilla grupp som tycker att flykting- och invandringsfrågorna är så viktiga att det påverkar deras partival.

Jag har formulerat fyra tumregler att förhålla sig till om man vill motverka att Sverigedemokraterna eller andra högerpopulistiska partier vinner framgång i opinionen.

För det första bör de övriga partierna undvika att lyfta upp högerpopulisternas frågor på den politiska agendan, eller försöka vinna opinionsmässiga fördelar på att använda högerpopulisternas språkbruk. Flykting- och invandringspolitik bör behandlas som vilka andra politiska sakområden som helt, oavsett vad högerpopulisterna vill eller inte vill. Här tycker jag att de övriga svenska riksdagspartierna i huvudsak agerat klokt. De har undvikit att göra som i Danmark, där det högerpopulistiska Dansk Folkeparti lyckades utnyttja sin vågmästarställning i Folketinget till att få politiskt inflytande. Så har hittills inte skett i Sverige, utan Sverigedemokraterna befinner sig trots riksdagsmandaten fortfarande i den politiska kylan. De svenska partierna har heller inte efterhärmat Sverigedemokraternas ordval.

För det andra bör man inte göra det högerpopulistiska partiet till en partipolitisk stridsfråga mellan sig. I valrörelsen inför 2010 års val fanns tendenser från de rödgröna partierna att spela Sverigedemokraterna i händerna genom att anklaga alliansregeringen för att vara otydlig i frågan om samarbete med Sverigedemokraterna. Efter valet 2010 har alliansregeringen och de rödgröna partierna då och då anklagat varandra för att få igenom sin politik med Sverigedemokraternas stöd. En sådan polemik gynnar främst Sverigedemokraterna.

För det tredje bör man inte bjuda in högerpopulisterna till debatt i forum dit de själva inte vunnit tillträde av egen kraft. Här riskerar de övriga partierna att hamna fel genom att utan eftertanke följa mantrat ”vi måste våga ta debatten med Sverigedemokraterna”. Jag menar att man skall ta en sakargumentation med Sverigedemokraterna i de organ där de vunnit mandat, men inte söka upp dem i andra sammanhang. Det innebär egentligen inget annat än att man behandlar Sverigedemokraterna som vilket annat parti som helst.

För det fjärde bör man inte bemöta hotet från högerpopulisterna med blocköverskridande överenskommelser. Sådana överenskommelser understödjer högerpopulisternas verklighetsbeskrivning att de själva utgör den enda egentliga oppositionen mot ”etablissemanget”. Ju mer de övriga partierna tränger ihop sig i mitten, desto bättre blir möjligheterna för ett parti som Sverigedemokraterna att framställa sig som den enda eller den egentliga oppositionen.

Om dessa regler efterföljs tror jag det finns goda förutsättningar att Sverigedemokraternas förhoppningar om en växande valframgång 2014 kommer på skam. Låt oss komma ihåg att den svenska opinionen i dag är betydligt mer positiv till invandrare och till flyktingmottagning än vad den var för ett par decennier sedan. Internationella undersökningar visar att svenskarna är mer positiva till invandring och flyktingmottagning än egentligen något annat folk i hela världen. De högerpopulistiska partierna i Europa har slutat växa. Det är viktigt att i mörkret också förmå se ljuset. Motstånd mot främlingsfientlighet är inte bara en nödvändig moralisk livshållning, det är också en verksamhet som har goda möjligheter att nå framgång.

/ Ulf Bjereld

Professor i statsvetenskap,

Ledamot av förbundsstyrelsen Socialdemokrater för Tro och Solidaritet

Artiklar

Kärleksinvandring, det bästa argumentet mot Sverigedemokraterna

Skribenter på Motargument.se: I SD:s Sverige skulle du om du är medborgare i Sverige inte längre kunna bli kär i en person i Thailand, Tyskland eller USA och tro att du automatiskt kan få flytta med denne till Sverige. SD:s politik leder till ett kärlekslöst Sverige.

diagram
Så här ser kärleksinvandringen ut! Klicka för en större bild.

Den skuggbudget Sverigedemokraterna lagt fram är avslöjande på många sätt. Det skrämmande är att partiet ägnar så mycket tid åt att bekämpa invandring, men vet i realiteten inte ens vad anhöriginvandring är. Och den okunskapen vilar hela deras skuggbudget på. Det värsta är att om Sd skulle få bestämma skulle resultatet bli att svenskar förbjuds gifta sig med utländska medborgare och bilda familj och att utlänningar som jobbar i Sverige skulle förbjudas ta hit sina familjer.

Ska du få bli kär i vem du vill och kunna flytta ihop med den du älskar i Sverige? För de flesta är det en självklarhet. Sverigedemokraterna säger nej! Ska forskare och chefer som flyttar hit för att arbeta kunna ta med sig sin familj? Självklart? Sverigedemokraterna säger nej!

Sverigedemokraterna vill minska asyl-invandring och anhöriginvandring till 1/10 av vad den är idag. Som de skriver i sin höstbudget:
”Vår politik på invandrings- och integrationsområdet bedöms minska asyl- och anhöriginvandringen med totalt 90 %.” (SD:s höstbudget sid. 29)

Antalet anhöriginvandrare anger Sverigedemokraterna till 32 000.

Eftersom antalet flyktingar som fick asyl 2011 var 12 000 och antalet anhöriginvandrare som kom hit var runt 32 000 betyder detta att om SD hade fått bestämma det året hade antalet personer som fått komma till Sverige som anhöriga eller flyktingar begränsats till ca 4 400. SD har sagt att de vill att Sverige ska fortsätta att ta emot kvotflyktingarna, enligt de internationella konventionerna. Det gör att SD i praktiken hade begränsat antalet anhöriginvandrare till ca 2000.

De flesta anhöriginvandrare är vad Migrationsverket kallar ”nyetablerade anknytningar”. På ren svenska är det folk som blivit kära, gifter sig och vill bosätta sig i Sverige. Av de 34 000 anhöriginvandrarna 2011 var 17 906 en sådan invandring; en som har med kärlek, med familj och giftermål att göra. 17 906 mot de ca 2000 som SD vill tillåta.

I SD:s Sverige skulle du om du är medborgare i Sverige alltså inte längre kunna bli kär i en person i Thailand, Tyskland eller USA och tro att du automatiskt kan flytta med denne till Sverige.

SD:s politik leder till ett kärlekslöst Sverige.

Som om det inte var nog med det. I definitionen av anhöriginvandrare inkluderas anhöriga till arbetstagare, egna företagare och gästforskare. Det var 8 242 makar, sambos, döttrar och söner av de ca 34 000 (år 2011).

Det svenska näringslivet skulle kunna lamslås med SD:s politik. Det skulle inte vara attraktivt att jobba som forskare eller chef här om man inte fick ta med sin älskade eller sina barn då man planerar att flytta till Sverige för att arbeta.

Anhöriginvandringen hatas av sverigedemokrater liksom andra främlingsfientliga. Sverigedemokratiska bloggar kryllar av hatiska argumentationer mot “importen” av “kulturberikare” genom anhöriginvandringen. Låt oss prata klarspråk här!

Sverigedemokraterna vill stoppa kärleken mellan man och kvinna, mellan kvinna och kvinna och mellan man och man, mellan föräldrar och barn, en kärlek som är så stark att ena parten är beredd att lämna sin födelseort för att resa över halva jordklotet för att få bo tillsammans med den de älskar. De vill stoppa kärleken mellan moder och barn, fader och barn och barn och föräldrar.

De vill begränsa möjligheterna att kunna flytta till Sverige för att arbeta eller forska här.

Till syvende och sist är bristen på empati Sverigedemokraternas största problem. De vill förhindra kärlek från att blomstra och spira över gränserna. De vill begränsa möjligheten för utländska medborgare som arbetar eller forskar här att kunna bo tillsammans med sina anhöriga.

När folk förstår detta om SD faller deras partibygge ihop som ett korthus!

För övrigt är det ganska talande att partiet har så dålig kunskap om vilka personer som inryms i begreppet anhöriginvandring. Om de har så dålig kunskap i sitt ”paradämne” — invandringen — hur usel kunskap har de då inte om allt annat? T.ex i ekonomi. Hela deras skuggbudget bygger nämligen på att minska denna anhöriginvandring.

 Publicerat på Newsmill

/Malinka Persson, Lovisa Loan Sundman, Tommy Deogan, Michael Gajditza och Torbjörn Jerlerup 

Medarbetare i Motargument.se.