Etikettarkiv: fördomar

Krönikor

Är man en "jävla bög" om man inte skjuter först?

Gästinlägg av MM och Torbjörn Jerlerup

I onlinespelen som heter World of Tanks, Warhammer, World of Warcraft eller liknande behöver man nästan sätta på skygglapparna. Ingenstans ser man kanske så tydligt att hat och rasism lever kvar som i spelvärlden på internet. Även en hel del svenskar verkar låta sin rasism och sina fördomar flöda fritt då de tror att de kan gömma sig bakom tangentbordets anonymitet. Det är på hög tid att vi börjar prata om detta för att synliggöra att problemet finns!

Rasism

Spelar man ett onlinespel via amerikanska spelservrar är det inte ovanligt att man ser tillmälen som ”nigger” flyga förbi. På europeiska spelservrar är ett stort problem snarare att det växer upp ett sorts uppdämt hat mellan öst- och västeuropeer. Det är lite av en ond cirkel. Det kastas tillmälen mot ryssar, tyskar, polacker, etc, och mot gruppen ”östeuropeer”.

Catfish
Profound Whatever / Foter.com / CC BY-NC-SA

Om man läser på spelforumen och ser vad en del spelare i World of tanks (t.ex) föreslår för vidareutvecklingar av spelet, så kan någon skriva att ”östeuropéer är rasistiska, kan inte Wargaming (företaget bakom spelet) skapa en server för östeuropa och en för västeuropa, så vi slipper dem”. Det är bara att denna uppmaning i sig döljer en generaliserande fördom: att östeuropéer är rasister…

”Jävla nazistiska tyskar”… ”Du spelar som en arab”… ”Det måste vara en polsk utvecklingsstörd Siemkaspelare”… ”Niggerjävel!”… ”Du är säkert en jävla ryss!”

Man kan anmäla, och bör göra det. Men man vänjer sig liksom vid den ständig strömmen av elände och lär sig blunda…

Homofobi och sexism

Det är mer regel än undantag att man blir kallad bög, dvs ”faggot” eller ”gay”, om några andra i spelet blir arga på en. Spelen som jag själv spelar på, och våra ungdomar spelar på, är ofta en supertuff manlig miljö. Manliga spelare är i majoritet, och det märks. Spelar man dåligt så ”spelar man som en kvinna”, är en liten ”pussy” eller en ”girl” eller har ”glömt att ta av sig kjolen”.

”Nej, ytterligare ett jävla homo-team igen”… ”Östeuropeer är rasistiska rump-pojkar”… ”Jävla nazi-bög, du sköt mig i ryggen som en fet pussy-girl”… ”Var en MAN och ingen pussy”… ”Var inte en bög, skjut först!”

Man vänjer sig liksom… Man orkar liksom inte anmäla alla fördomar man ser. Och… Vad är alternativet? Sluta spela?

Paradoxen

Det är som om spelvärldens anonymitet, och intensiteten i spelen, gör att en del släpper lös alla sina hämningar. Det är väl förmodligen anonymiteten i internetvärlden som gör att man kan göra så. Bakom den trygga anonymiteten verkar många vara som sig själva och fritt släppa lös alla sina fördomar.

Men det är inte anonymiteten som är problemet. Anonymiteten kan också vara lösningen på problemet.

The Head of a Quester
Tojosan / Foter.com / CC BY-NC-SA

När jag tar ut min stridsvagn i World of Tanks eller min spelkaraktär i World of Warcraft är det ingen som vet vem jag är. Är jag man, kvinna, ”svart” eller ”vit”, är jag gammal eller ung, är jag rik eller fattig? Ingen vet. Personen jag riktar min fiktiva pistol mot i ett onlinespel, eller den fantastiska kämpen jag har med mig i mitt lag som segrar över allt och alla, kanske är prins i Jordanien eller arbetslös invandrare i Brighton, Storbritannien. Personen kanske är rullstolsburen, eller elitlöpare. Personen kanske är kvinna, kanske man, kanske 15 och kanske 60? Kanske är det en person som tänder på personer av samma kön? Kanske är det en professor, kanske en som ännu inte gått ut grundskolan. Kanske är det en polack, en svensk eller en ryss?

Man vet inte… Det är en viktig poäng!

Genom internet, och möjligheten till anonymiteten på nätet, finns det för första gången en möjlighet att låta folks reella KUNSKAPER och EGENSKAPER vara det avgörande — inte hudfärg, kön, ekonomi, ålder, utbildning eller sexuell läggning. Så även i spelvärlden.

Det bör vi fundera lite över innan vi gnäller på anonymiteten på nätet. Anonymiteten ger möjligheter, inte bara problem.

Men det gäller att få fler att protestera mot fördomarna på nätet, även om det kan verka hopplöst. Och framför allt är det företagen bakom spelen som protesterna måste rikta sig till. De måste börja rensa upp i det här träsket.

Men det är inte lätt. Vad gör vi med hat mot homosexuella i spel som har utvecklats i länder där sådant hat inte anses konstigt eller fel eller straffbart?

Det finns en tystnad om rasism, fördomar och hat i spelvärlden. Låt oss börja prata om det mer! Det är första steget mot en förändring!

 / M.M och Torbjörn Jerlerup

Artiklar

Det där med strukturer och generaliseringar…

Det där med strukturer är viktigt. Det finns absolut strukturella mönster i samhället som är negativa. Folk bär omkring olika fördomar som förs vidare individuellt och kollektivt. Dessa måste vi ifrågasätta. 

Tintin
rmx / Foter.com / CC BY-NC-SA

Därför var det bra att vi hade en debatt om Tintin i Kongo, kinapuffar, etc. Jag uppskattar absolut debatter om homofoba och rasistiska fördomar, och andra fördomar, även om jag som liberal är mot att förbjuda. Förbud är ingen lösning. Men det är min syn som liberal.

Jag ser mycket fördomar mot folk från olika kulturer, mot homosexuella, mot män, kvinnor, polygama, sadomasochister, religiösa och ateister, ungdomar och äldre, bara för att ta några exempel. och jag ogillar sånt, mycket.

Strukturer

Men det finns en annan sak  jag är väldigt mycket mot, och som inte beror på min liberala åskådning. Det finns en tendens att generalisera i kampen mot fördomar. Antirasister kan ibland generalisera om ”vita” och ”europeer” i sin kamp mot rasismen.

SVD nämnde det nyligen i en ledare.

”Paradoxen är att många som kallar sig antirasister ofta upprepar och befäster rastänkandets förenklade förståelse av människor som enbart vita och svarta. Man gör sig till representanter för, och uttalar sig generaliserande om, de extremt brokiga grupperna som ”vita” och ”icke-vita” är. Man vill väl men driver omedvetet in kilar i hur vi ser på varandra. Ögat tränas för att se färgen först, och människan i andra hand.”

Problemet med generaliseringar om de som man anser är i strukturellt överläge, är att man använder samma metod som rasisterna.

Rasister pratar nämligen också om strukturer.

Avpixlat, Sverigedemokraterna och olika islamofober pratar om hur ”muslimer är” och ”islam är”, och varnar för olika sociala och kulturella strukturer som de anser hotar oss ”svenskar” eller ”europeer”. Givetvis alltid med svepskälet att de anser att muslimerna är i ”överläge” och svenskarna är ”hotade”. Antisemiter anser att det finns ett judiskt ”överläge” i världen, judiska ”strukturella mönster” som finansiell och kulturell makt och att de andra (icke judar är i underläge. Folk som är mot afrikaner kan anse att de är underlägsna men ser sig ändå hotade av s.k ”strukturer, kulturella mönster, sociala mönster och ibland även av deras blotta existens här. För en del rasister är biologi och genetik också strukturbildande och de kan anse att afrikanska gener hotar att få ”överläge” här och slå ut s.k. ”svenska”.

Det kanske känns obehagligt att höra, men alla som pratar generaliserande om vita strukturer, med ett ordval som antyder att ALLA vita är på ett speciellt sätt använder exakt samma metod som rasisterna.

Osynliggörande

Det värsta med generaliseringar är att man osynliggör alla som inte är som den generalisering man målar upp.

Golliwogg1
Foter.com / Public domain

Jag har sett ”antirasister” som på allvar stått upp och sagt att EXPO.s medarbetare inte vet något om förtryck eftersom det så kallat ”inte finns nån ‘svart’ ”i deras redaktion. Därmed osynliggjordes folk som förföljts på grund av sin sexuella läggning, folk som utsatts för rasism på grund av sin latinamerikanska eller judiska bakgrund.

Jag har sett välbekant och inflytelserika antirasister som pekat finger åt en viss skribent och sagt att denne är ”vit” och inte kan veta nåt om strukturell rasism. De utgår från hudfärgen. Jag vet andra som klumpats ihop med ”vita” och ansetts tänka på ett visst sätt och tillhöra en strukturellt överlägsen grupp. Jag vet personer som pekats ut på detta sätt och varit homosexuella, funktionshindrade och som haft romsk och judisk bakgrund. Folk som varit mobbade. Folk som vet enormt mycket om vad förtryck är, som kanske varit med om mer än de okänsliga kritikerna någonsin varit med om. Jag vet en som legat sönderslagen i rännstenen för sin läggning men som ändå får höra att han minsann är vit och inte vet något om förtryck.

Generaliseringar osynliggör inidividen och klumpar ihop denne med en struktur. Det är därför rasister använder den metoden. De ser inte individen, den enskilde människan, de ser bara hudfärgen eller kulturen och ursprunget. En muslim är en muslim som är en muslim. En jude är alltid en jude. Och är man jude eller muslim har man per definition vissa egenskaper eftersom man är det, menar de.

Det finns alltid folk som anser det är jobbigt att öppna munnen utan att generalisera om vita, bögar, svarta, funktionshindrade, män eller kvinnor… Tyvärr! Det är viktigt att bena ut rasistiska mönster i vårt samhälle. Men det är enormt, enormt viktigt att göra detta utan att generalisera. Att använda ett språk som inte på minsta sätt antyder att ALLA är på ett visst sätt.

 

Krönikor

Att ha två tankar i huvudet samtidigt: Både struktur och aktör…

Gästinlägg av Marie Demker

Jag har blivit lite beklämd av den senaste veckans diskussion om rasism och främlingsfientlighet i Sverige. Grundstenarna i debatten har varit två män, båda med vad Statistiska Centralbyrån enligt Integrationsverkets riktlinjer från 1996 kallar ”utländsk bakgrund”. Såvitt jag vet är båda svenska medborgare men de skriver om sina olika erfarenheter av att ha namn som skiljer sig från det traditionella svenska namnskicket, ha yttre kännetecken som skiljer sig från vad de som växte upp på 1950-talet är vana vid och har föräldrar som har andra modersmål än svenska. Såvitt jag vet är en av dem född i Sverige medan den andre kom hit i vuxen ålder, båda har sin professionella plattform i kultursektorn, båda är män och det har ”gått bra” för dem båda om man med det menar att de har arbeten de trivs med, kan försörja sig och har bostad, mat och en hyggligt frisk tillvaro.

The more you talk, the less you’re heard.
Cirrus Sky / People Photos / CC BY-ND

Jag talar förstås om Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask och Jasenko Selimovics svar på detta brev.

Under hösten har det också förts en i mina öron mycket märklig debatt om ”vithet” som bland annat berört barnböcker, seriealbum och spelfilmer. Utlösande för de bägge herrarnas brevskrivning är den upptrappning i uppspårandet av papperslösa flyktingar i Sverige som polisen ålagts och som innebär en större fokus på inre gränskontroller, också benämnt REVA.

Jag blir beklämd dels av att debatten om hur vi behandlar varandra inskränker sig till att handla om vad vi känner och hur det känns att blir behandlad på olika sätt dels av bristen på förmågan att tänka två tankar samtidigt. Beatrice Ask var själv den som påbörjad den argumentationslinjen genom att tala om ”upplevelsen” av kontroller och granskningar. Khemiri fortsatte i en stilistiskt välavvägd litterär text och Selimovic traskade vidare i en mer engagerad talspråklig stil. Men alla pratar de om hur det känns.

Jag vet hur det känns att bli behandlad som mindre vetande för att jag är kvinna, för att jag var ung, för att jag var Göteborgare (vilket jag inte var), för att jag var arbetarklass eller för att jag är ”känslig”. Jag vet också hur det känns att bli sedd som ett ofrivilligt objekt för andras lust, att blir utsedd till hackkyckling i en grupp, att ha ”fel” åsikt eller få försvara amerikanska dårpippipräster eftersom jag ju ”är frimicklare” (raljant uttryck för frikyrklig). Det känns en hel massa. Jag skulle kunna räkna upp en hel massa saker som jag fått ”känna på” eftersom jag tillhört någon grupp som för tillfället inte ansetts vara riktigt normal. I en politisk debatt tycker jag emellertid att dessa erfarenheter är intressanta just som personliga erfarenheter, som kött och blod i en diskussion om jämställdhet eller religionsfrihet. Men de är ju helt omöjliga som argument för hur kvinnofientligt, religionshatande, arbetarfientligt, hårt, sexualiserat, mobbande eller  Göteborgsfientligt Sverige var.

Mina argument i dessa frågor hämtar istället näring ur principiella resonemang, ur jämförelser och ur generella förhållanden. Mentaliteten i Sverige är mer tolerant idag än när jag växte upp, det gäller livsstilar, sexualitet och invandring. Möjligheten att förverkliga sina livsprojekt för människor med lite ovanliga intressen är mycket större idag än på 1960-talet. Den kulturella mångfalden är mycket större än på 1970-talet i alla avseenden. Individens rättigheter och möjligheter ges mycket större plats idag än för 30 år sedan. Det finns data på sådant, som vi samhällsvetare säger.

Det hindrar inte att kvinnor fortfarande har lägre lön och behandlas illa, att människor födda utanför Sverige har det svårare att ta sig in på arbetsmarknaden eller att religionsfriheten fortfarande brister i en del avseenden. Och vi kan inte heller bortse från att det finns strukturer som skapar underordning och överordning i vårt samhälle, samtidigt som vi inte kan skylla varje oförrätt på en struktur men inte heller skuldbelägga varje individ som är offer för strukturen. Politik är att se dessa strukturer, att värdera dem, att bekämpa dem med de medel och argument man uppfattar rationella och i syfte att nå de mål man värderar högst.

coney island bird man
Barry Yanowitz / Animals Photos / CC BY-NC

Att bli medveten om strukturen är inte samma sak som att bli ett offer för den. Att blunda för strukturen kommer dock att göra ansträngningarna att förändra mindre rationella än om man ser och arbetar i relation till strukturen. Det är därför delad föräldraförsäkring sannolikt kommer att ta jämställdheten framåt medan vårdnadsbidrag inte gör det. Och det är därför en satsning på goda kunskaper i svenska sannolikt är viktigare för utlandsfödda med annat modersmål för att få fäste på arbetsmarknaden i Sverige än särskilda praktikplatser för ”invandrare”. Vi vet nämligen att kvinnors föräldraskap motverkar deras möjligheter på arbetsmarknaden och i yrkeslivet och vi vet att goda kunskaper i svenska är avgörande för att få jobb hos de flesta arbetsgivare i Sverige.

Att dessa insikter skulle få oss att i mindre grad motarbeta det förhållandet att mammor har sämre chanser att utveckla sin fulla potential än pappor och att personer med annat modersmål än svenska har sämre chanser att utveckla sin fulla potential än infödda är orimligt.

Vi kan tänka två tankar samtidigt:

Vi kan både skapa nya strukturer som häver de diskriminerande (om vi blir varse dem) och vi kan ideologiskt bekämpa kvinnors och icke-svenskspråkigas  underordning på ett individuellt plan. Men båda sakerna kräver POLITIK och rationella argument. Inte personliga anekdoter och känslomässiga vädjanden om förståelse.

Krönikor

Slöjor och slöjförbud – om kvinnoförtryck i olika former

Gästinlägg av Ulrika Jonsäll

Nu och då möter man åsikten att slöjor borde förbjudas. Särskilt riktas förbudsivern mot burkor som många upplever som skrämmande.

Orsaken till att man vill förbjuda slöjor är för de första att man tycker det är obehagligt att inte se personen man möter eller talar med.

Sexy Burqa
Kevin McShane / Foter.com / CC BY-NC

Det är naturligtvis ok att tycka mer eller mindre om olika plagg. Man kan inte heller hjälpa att man känner obehag inför olika saker. Själv tycker jag t.ex. vansinnigt illa om gällivarehäng och tycker det är obehagligt med hantverkare vars byxor hänger på halva röven så man ser skinkorna när de böjer sig framåt.

Men kan vi, borde vi, förbjuda alla kläder som kan upplevas som stötande eller obehagliga?

Den andra, betydligt vanligare, orsaken som ges till att slöjor borde förbjudas är att slöja är kvinnoförtryck. Resonemanget går, såvitt jag förstår, ungefär så här.

Islam förtrycker kvinnor: muslimska kvinnor bär slöja, alltså är slöja kvinnoförtryck.

Det finns en del uppenbara brister med det resonemanget. Islam som religion är betydligt mer jämställd än t.ex. kristendom, det finns många olika muslimska varianter på slöjor, alla muslimska kvinnor inte är förtryckta, många kvinnor väljer själva att använda slöja även när de har möjlighet att låta bli, för att nämna några problem med ovanstående resonemang. Men jag tänker inte gå in på slöjtradition eller islamska påbud. Det är en helt annan diskussion, en som bättre förs av någon med mer sakkunskap än mig själv.

Jag vill istället diskutera om kvinnoförtryck är invävt i ett plagg och varför jag tycker att ett slöjförbud är helt fel.

She left the Door open
h.koppdelaney / Art Photos / CC BY-ND

Förtryckta kvinnor finns inom islam, kristendom, ateism etc… Men vill jag hjälpa kan jag inte säga till henne att ”passar inte den svenska jämställdheten så kan du dra. Här får du anpassa dig och sluta vara förtryckt.” Det är vad jag kallar dubbelförtryck.

Istället måste jag öppna dörrar. Säga ”hit kan du komma på dina villkor. I din burka/burkini, utan smink och högklackat, med eller utan slöja.”

Min poäng är att vi inte hjälper någon förtryckt kvinna (oavsett hennes religion) genom att försvåra för henne att delta i samhällslivet. Därför tycker jag att alla som vill förbjuda burkini/burka/enskilt bad för kvinnor etc på grund av att det är kvinnoförtryck är rena hycklare!

Förtryck, oavsett om du är svensk, kvinna, man eller invandrare är ingenting man bara skakar av sig. Kvinnor som utsätts för våld i en relation lever också under förtryck. En majoritet av dessa kvinnor går tillbaka till sina män om de lämnar dem. Samma typ av dubbelförtryck som slöjbärande kvinnor möter gäller även för utsatta svenska kvinnor, där kvinnor som misshandlas av sina män möts av misstänksamhet och förminskande ”men lämna honom då”.

Förtryck är inte enkelt. Ofta blir det ett medberoende där den förtryckta själv hjälper till att upprätthålla maktbalansen. Det går inte bara at skaka av sig och sluta vara förtryckt.

Förtryck skadar en människa på djupet, det kan förändra hela din personlighet, genomsyrar hela ditt liv.

För att kunna frigöra sig från förtryck krävs tid och kärlek, hjälp och stöd. Inte misstänksamhet och ökad press.

Men, säger nu vissa, om man ”tvingar” en kvinna att klä av sig något som hon har blivit påtvingad, är inte det att man visar henne att det är inte rätt att man ska tvinga på kvinnor saker, som handlar om kvinnoförtryck?
Det handlar väl mer om att man hjälper till?

Mitt svar är alltid NEJ! Du kan inte hjälpa någon genom att tvinga dem. Det spelar ingen roll om förtrycket är av religiös natur eller om det är ett samhällsförtryck.

Det spelar ingen roll VEM som tvingar någon att klä sig på ett visst sätt. Det är TVÅNGET som är det centrala. Och om vi som samhälle TVINGAR någon att klä sig på ett visst sätt så är det lika mycket förtryck som om ett annat samhälle gör det. Förtrycket ser bara annorlunda ut.

Att tvinga en kvinna att klä av sig

Är lika mycket förtryck som

Att tvinga en kvinna att klä på sig

Artiklar

Alla har fördomar

Detta är exempel på hur en fördom kan uppstå:
Du har kanske haft kabel-TV med femtiotalet kanaler i några år. Du är kanske van att kunna zappa runt och välja bland ett stort utbud av program.
Någon gång kanske du besöker en vän eller en släkting, som bara har SVT1, SVT2 och TV4 på sin TV. Då kanske du i förvåning utbrister: ”Har du bara skogs-TV?”

Pug and White Microwave Oven
zoomar / Dog Photos / CC BY-NC-SA

Du kanske har förvånats över att SFI-kurserna har en introduktionsdel på schemat som förklarar hur man använder en mikrovågsugn eller hur man lär sig själv och sina barn att cykla. För i din verklighet så lär sig alla barn att cykla innan de fyller sex år, och alla vet hur man använder mikrovågsugn, för det finns ju i varje kök.

Att du har vissa förutsättningar eller resurser tillhanda, som du nu tar för självklart. Eller du lägger dig till med en helt ny vana, och efter ett tag glömmer bort hur du gjorde innan du fick de nya funktionerna. Detta kan göra att du inte inser att alla andra personer har inte exakt allt som du har serverat på silverfat. Såna här små saker kan göra att du nu har en fördom.

Att vissa personer aldrig har lärt sig något om vardagslivet i andra länder utanför industrialiserade välfärdsnationer i nordvästeuropa, kan innebära att dessa har olika fördomar. Inte inlärda fördomar, utan sådana som beror på kunskapsbrist och brist på insikter i att alla människor på planeten inte har exakt samma resurser, erfarenheter, möjligheter, infrastruktur.

Personer som inte alls är medvetna om att de kan ha olika fördomar, riskerar att tänka väldigt etnocentriskt, om de i huvudsak utgår ifrån sin egen kunskap, sina egna resurser och enbart sin egen informationssfär. Vissa personer man talar med kan man få intrycket av att de har levt hela sitt liv i en hermetiskt tillsluten bubbla, helt ignoranta och okunniga om svältkatastrofer och våldsamma polisövergrepp i många länder både långt borta och nära oss.

Alla människor har fördomar – om olika små och stora saker

Är du medveten om att du själv kan ha fördomar och att nästan alla har minst några fördomar, kan du försöka vara medveten om detta när man umgås med vänner och obekanta.

Försök att inte bli arg om någon annan säger åt dig att du är fördomsfull. Reagera inte genom att bli defensiv eller förbannad om nån avbryter dig mitt i en mening och berättar att du håller på att uttrycka en besynnerlig fördom. Stanna upp och tänk till; Vad försökte du säga? Varför valde du det sättet att säga det på? Kan du kanske tänka ut ett annat sätt att förklara det på?

Det finns nästan alltid olika alternativa versioner av företeelser i verkligheten, som du ännu inte har insett. Kanske har ingen annan än du tänkt på just det perspektivet på en upplevd händelse, men som du föreställde dig var en allmänt erkänd uppfattning, som alla andra delar. Eller så kanske du bara valde fel ord, och om du hade formulerat dig annorlunda, medvetet, så får kanske ditt uttalande en något annorlunda betydelse.

Det otäcka är inte att ha fördomar, det otäcka är när en person, utan att tänka efter, uttalar sig med sina fördomar och sin etnocentrism som grund för sin ‘självklara’ syn på omvärlden, omedveten om att det är fördomarna som färgar åsikten.

Krönikor

"Många av mina bästa vänner är invandrare"

Gästinlägg av Tore Kullgren om argumentet ”men några av mina bästa vänner är ju invandrare”…

Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar

Two Banded Ant Mimic (Castianeira cingulata)”Några av mina bästa vänner är flugor”…
sankax / Foter.com / CC BY-NC

Ett stödargument som är nästan lika vanligt som ”jag är inte rasist men”… är: ”Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga” eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot.

Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.

Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?

De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.

Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?

«We howl»”Några av våra bästa vänner är lammkotletter… Förlåt, vi menar givetvis att de är får-”
Tambako the Jaguar / Foter.com / CC BY-ND

Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?

Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga: ”alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det”.

Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.

Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?

Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.

Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.

Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.

Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger ”jag är inte rasist, jag har en svensk vän.” Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?

Artiklar

De mångkulturella Sverigedemokraterna – Del 2

Motargument fortsätter sin presentation av sverigedemokrater med utländskt ursprung som på något sätt ”satt färg” på den politiska debatten.

Den sverigedemokratiske politikern Samuel Älgemalm har vunnit stor popularitet, kanske främst hos sina politiska motståndare genom sina färgstarka framträdanden, eller snarare uppträdanden, föreställningar, i Växjös kommunalpolitik.

Censored
Mr. van Meelen / Foter.com / CC BY-NC-SA

Älgemalm invandrade till Sverige från Iran år 1985, var vid tillfället aktiv kommunist, muslim och hette då Ebrahim Gharachorlo. Han är numera som nyss nämnts en sverigedemokrat, har konverterat till kristendomen och alltså bytt namn till Samuel Älgemalm.

Han har bland annat engagerat sig för en förbättring av skolor och sjukvården samt som motståndare till ett moskébygge i Växjö.

Älgemalm fick väljarnas förtroende att representera dem för Sverigedemokraterna i Växjö kommunfullmäktige. Där har han bland annat uttryckt sin lättnad över att det skall finnas få judar i staden och att det är ”så fruktansvärt” att Växjö enligt honom har många muslimer.

Han har även uttryckt och skrivit partimotioner kring sin önskan att förbjuda islam i Sverige. Sverigedemokraternas partistyrelse avstyrkte motionen med hänvisning till att hans förslag skulle strida mot religionsfriheten i Sverige.

Älgemalm har i sina tal uttryckt sin rädsla över att svenskar skall bli i minoritet i Sverige.

Älgemalms uttalanden om att ”mångkulturell inverkan” står bakom den ökade narkotikabrottsligheten i Sverige ledde till att flera kommunalpolitiker i Växjö ville att Älgemalm skulle avbrytas eller på andra sätt hindras från att uttala sig i kommunfullmäktige.

Noteras bör att Vänsterpartiets och Folkpartiets representanter gärna såg att Älgemalm får fortsätta uttrycka sin och sverigedemokraternas politiska åsikter.

Protesterna mot att Älgemalm får uttala sig i politiska frågor kommer även från Sverigedemokraterna, som slutligen förbjöd honom att yttra sig i partiets politiska frågor;

”Det blir galet och fel när han uttalar sig”, säger Jens Leandersson, ordförande för Sverigedemokraterna distrikt syd.

Efter den blocköverskridande, nästan totala politiska enigheten om att Älgemalm inte bör uttrycka politiska åsikter i något sammanhang, har hans politiska karriär fört en tynande tillvaro.

Men Älgemalm har trots detta gjort en ekonomisk analys av Växjö kommuns budget och då översiktligt uttryckt sverigedemokraternas ideologiska syn på samhällsekonomin.

Under samma tal passade han på att med sina egna ord ”göra reklam” för sig själv för tilltänkta arbetsgivare. Detta eftersom han ansåg att hans politiska engagemang gjort att han inte kan få jobb. Just arbetslösheten, inte minst hans egen arbetslöshet, har varit en viktig politisk fråga för Älgemalm under hans mångåriga politiska karriär (Se även länken ovan till artikeln i Smålandsposten).

Motargument.se vill tipsa Älgemalm att han eventuellt kan ha stor potential inom underhållningsbranschen, genom att som stå-upp-komiker göra en trovärdig imitation av sig själv.

Överhuvudtaget kan det finnas en marknad för att han håller politiska anföranden mot betalning. Eventuellt skulle han även kunna passa för olika reklamfilmer för, säg Kalles Kaviar, knäckebröd, Pitepalt, falukorv, samt producenter av sill och surströmming och andra s.k. ”typiskt svenska” matvaror. Kanske kunde han även passa som exempel i ett program i Utbildningsradion på en man som invandrat till Sverige och försöker integrera sig i det svenska samhället?

Med tanke på Älgemalms gripande tal om Växjös budget, kanske Älgemalm även kan vara tänkbar som sverigedemokraternas ekonomi-politiske talesperson om den nuvarande Sven-Olof Sällström skulle avgå från posten?

Det får ses som modigt av sverigedemokraterna att ha släppt fram denna säregna personlighet. Älgemalms mångkulturella bakgrund har inte heller avskräckt Sverigedemokraterna, vilket partiet förtjänar en stor eloge för.

Vilken framtid kan tänkas för en av Sveriges mest spännande politiker? Vi vet ännu inte svaret, men Älgemalm står kvar som andra ersättare för Sverigedemokraterna i Växjö. De som vill visa Älgemalm sitt stöd och jobba för att han skall lyftas fram mer inom partiet, kan kontakta honom här Vaxjo.Sverigedemokraterna.se.

Artiklar

De mångkulturella Sverigedemokraterna – Del 1

Sverigedemokraterna hävdar att 20% av deras medlemmar har utländsk bakgrund. Uppgiften baseras på en enkätundersökning som SD själva genomfört.

Male human head louse
Gilles San Martin / Foter.com / CC BY-SA

Om uppgiften kan bedömas som trovärdig eller ej ligger utanför ramen för denna artikel. Men det är otvivelaktigt att SD har ett flertal politiker med utländsk bakgrund och det är motiverat att studera flera av dem närmare — precis som det är att granska representanter för andra partier i det allt mer mångkulturella Sverige.

Motargument vill uppmana sina läsare att tipsa oss om SD-politiker med utländsk bakgrund, ”bra” såväl som ”dåliga”, som kan vara värda att uppmärksamma i denna artikelserie.

Först ut att presenteras är SD-politiker Elena Ykowskaya, född och uppvuxen i Ryssland.

Det finns en intervju på nätet där Ykowskaya lanserar till synes tidigare okända medicinska hypoteser. Under ett möte med SD i Lidingö hävdade hon att afghaner och afrikaner kan ha upp till ”2 000 parasiter i kroppen”.

Elena Yurkowskaya hävdar att hon ”bokstavligt” tolkar SD:s uttalade ”nolltolerans mot rasism ”.

Hon anser också att hon är ”den enda personen i hela Sverige som har så många vänner från Afrika” . Hon anser sig även veta ”precis vad de klagar på och precis vad de lider av”. Hon menar att hon ”bara tänker på mina vänners hälsa”.

När Yurkowskayas uttalanden uppmärksammades av Sveriges Radio och Sveriges Television befarade hon att hon skulle komma att uteslutas ur partiet. Men hon sitter kvar.

Artiklar

Reagera när barn använder bög, lebb, hora och cp som skällsord

Kan vi tumma på en sak? Kan vi lova varandra en sak? Att nästa gång du hör ett barn ropa sådana ord som ”bög”, ”lebb”, ”kuksugare”, ”hora” eller ”CP” som skällsord till varandra, så står vi upp och reagerar mot detta.

Bendable thumb
Manic rage / Foter.com / CC BY-SA

Om ett barn skulle skrika ”judejävel” till ett annat judiskt barn skulle lärare och vuxna reagera. Skulle de skrika ”negerunge” till en svart flicka skulle de flesta reagera. Hur kommer det sig att så få, än idag, inte reagerar då barn skriker ”bög” eller ”kuksugare” till varandra, och använder det i lika nedsättande betydelse?

Kamratposten undersökte detta för några år sen och kom fram till att hälften av Sveriges skolbarn hävdar att de flesta av deras kompisar är negativa till homosexuella. Samma undersökning gjord av Kamratposten visar att mer än hälften av skolbarnen säger att de ofta hör ordet ”bög” eller ”lebb” användas i nedsättande betydelse.

Så länge vi accepterar att våra barn använder ”bög”, ”lebb”, ”kuksugare”, ”hora” eller ”CP” som skällsord till varandra kommer aldrig homosexuella, funktionshindrade eller ”prostituerade” att respekteras som medmänniskor.

Så snälla, ni… Kan vi tumma på detta!? Reagera nästa gång något barn använder dessa skällsord och var med och gör världen lite bättre! Och för övrigt, reagera även då dessa skällsord används på sportarenorna!

Krönikor

Några ord i den "Sverigevänliga" debatten

Avpixlat, Nationell Idag och andra ”medier” som står Sverigedemokraterna och andra s.k. ”nationella partier” nära använder ett likartat språk. Andreas Meijer håller på att undersöka några av orden på sin blogg. Vi publicerar några av dem här.

Vad jag tänkte gå igenom var några ord och begrepp som är rätt vanliga i det språkbruk som finns, främst i kommentarsfält, och i vilket syfte de används. Jag har läst en del men är långt ifrån någon expert. Har du tips på fler ord/begrepp så kan du meddela mig (gärna med vad det betyder/står för). Trevlig läsning.

Batikhäxa: En kvinna (vanligtvis, även om män kan tillskrivas karaktärsdragen av en batikhäxa) som är politiskt korrekt, gärna vänster (även om hon har en hög inkomst) och är kritiskt till sociala orättvisor. Batik är en färgningsteknik från Java, vilket skall avspegla batikhäxans kläder. Ordet häxa är, historiskt sett, vanligt förekommande för att beskriva kvinnor med övernaturliga krafter, vilka är ett hot mot ”vanliga” människor. I Sverige pågick en jakt på häxor, som skulle dödas på grund av detta påstådda hot, under främst 1600-talet och kan benämnas ”Det stora oväsendet”. Syftet med att kalla någon batikhäxa är att sätta ett nedvärderande epitet på personen, som för tankarna till en skrämmande gammal kvinna med konstiga kläder. Således ett maktmedel.

Israel - Waiting in a cafe
Werner Kunz / People Photos / CC BY-NC-SA

Kulturberikare/berikare: Har använts av tyskar sedan första världskriget (då ”kulturträger”). Hitler använder samma ord i Mein Kampf för att benämna judar och andra kulturer. Benämningen har börjat användas i debatten i Sverige under senare år och avser, liksom i Nazityskland, de som kommer hit med främmande kultur för att ”berika” den inhemska (ironiskt och nedvärderande menat). Detta uttryck är också riktat direkt till människor med annan etnisk bakgrund än Svensk och är inte ett systemkritiskt begrepp. Skillnaden skulle vara om kritik framfördes rörande något specifikt för någon specifik kultur (exempelvis det abortmotstånd som håller på att vinna än mer mark i Europa).

Kulturmarxism/kulturmarxist: En teori som grundar sig i att vilja åskådliggöra maktstrukturer i samhället. Inom och mellan ex. familj, kön, etnicitet, kulturell identitet etc. Benämningen har fått nytt liv under senare års debatter, främst från högergrupper i USA som menar att kulturmarxismen är den dolda agenda som syns genom politisk korrekthet och multikulturalism. Alla som är PK eller främjar ett heterogent kultursamhälle kan benämnas som kulturmarxist. Nedlåtande och används ibland för att få det att framstå som att vissa människor (gärna feministiska förgrundsfigurer) vill göra en höna av en fjäder (en fjäder som inte ens finns). Motståndare till kulturmarxism menar ofta att maktstrukturerna skall vara som de är och att det inte är något som behöver (över)analyseras djupare.

PK (Politiskt Korrekt): Det finns flera olika definitioner på begreppet. De som inte vill förknippas med PK brukar mena att det innefattar att följa den rådande debattrenden, för att skapa fördelar för sig själv. En annan benämning är att den som är PK använder språkbruk, politik, idéer och beteende för att minska sociala och institutionella konsekvenser på grund av: kön, etnicitet, kultur, sexuell läggning, religiös tro, ideologisk uppfattning, funktionsnedsättning, ålder, etc. Vilket skulle göra att den som är politiskt inkorrekt vill något annat. I kontrast finns den politiska inkorrektheten, vilken istället skall vara en inställning som inte är hindrad av sociala/politiska normer (det är ok att bete sig lite hur som helst). Att mena att någon är PK är tänkt som en kritik mot att denne är stöpt i en social mall, där sociala normer är ett hinder för fritt tänkande. Jag som gärna ser mig som PK tolkar det dock som att jag har vanligt hyfs och bemöter mina medmänniskor med respekt.

Sjuklövern: En benämning som används på alla riksdagspartier (som en enhet) utom SD. Syftet är att sammanbinda dessa som en grå massa som alla tycker samma sak, och framför allt, inte är invandringskritisk. Kan användas för att skapa distinktionen ”vi” och ”dem” (är ni inte med oss så är ni mot oss). En retorik som verkar fungera bra eftersom det säger att alla andra partier är lika dåliga och att det bara finns ett parti som vill genomföra en förändring (till det som SD nu vill förändra till).

Skäggbarn: Används för att benämna, främst ensamkommande, barn som är så stora att de skulle kunna anses vara vuxna. Bestämmelserna gäller barn och ungdomar upp till 18 år. Vidare kan asyl ges av andra humanitära skäl. Kritiken skulle kunna göras mot de bestämmelser som rör dessa barn/ungdomar, som ofta inte flytt av egen vilja utan blivit ivägskickade av familjen (en tanke som inte riktigt finns med i debatten), men benämningen skäggbarn kan göras för att avhumanisera barnet och sprida signaler som riktar in sig på fusk eller felaktigheter i systemet. Ensamkommande personer kan ha lämnat mycket bakom sig, för att sedan bli behandlat i vårt system (som inte är så glatt som diverse medier vill påskina), oavsett ålder.

Colorful Muslim Family
Jim Boud / People Photos / CC BY-NC-ND

Sverigevän/sverigeälskare: En person som älskar Sverige. Här går det att dra det hela lite längre, vilket ofta görs. Det räcker inte med att älska Sverige utan en bör direkt ogilla alla som inte är svenskar, eller som har en tanke som kan tolkas som ”mångkulturellt positiv”. Då är en inte en sverigevän, utan en sverigefiende/sverigehatare. En av de mest kända sverigefiender som figurerar (främst i kommentarsfält) är Fredrik Reinfeldt och en annan är Erik Ullenhag.

Yttrandefrihet: Jag har tidigare skrivit om yttrandefrihet och här kommer begreppet i förhållande till nätdebatten. När det gäller ”sverigevännernas” syn på yttrandefrihet så skall den innefatta alla. Utom de som kritiserar dem. Då kan något nedsättande ord (PK, batikhäxa etc.) vara på sin plats för att beskriva denna person. Vissa sidor raderar sådant som inte går i lag med den rådande normen på sidan, vilket kan tyckas märkligt av ”yttrandefrihetens försvarare”.

Andreas Meijer
Läs mer om detta ämne på Andreas Meijers blogg