Kategoriarkiv: Artiklar

Star Trek som antirasistisk förebild

Denna intervju är med Nichelle Nichols som spelade med i Star Trek på 60-talet. Vid en tidpunkt i hennes karriär hade hon bestämt sig för att sluta som skådespelare i serien. Då en dag i samband med detta så mötte hon Martin Luther King. King visade sig vara en stor Star Trek fan och förklarade att hon inte borde sluta eftersom hon i serien bröt ny mark i synen på afroamerikaner och att hon därmed var en viktig förebild för afroamerikanska ungdomar. Samtalet med King fick henne att ändra sig och hon återvände till Star Trek.

1968 visades den första kyssen mellan en vit och en svart på amerikansk TV och det var då hennes rollfigur Uhura kysste kapten James T. Kirk.

Det är jättekul för oss sci-fi nördar och antirasister att se att även samhällshjältar som Martin Luther King också gillade sci-fi, och som dessutom såg serien från ett större perspektiv.

/Anders Johansson

PS

Igår postade George Takai detta på facebook.

Takai

Låt Stå — antirasism på schemat

Den 21:a mars var det FN-dagen mot rasism och bl.a. Sverige befinner sig i ett klimat där vi tvingas förlita oss på alldeles för få eldsjälar i arbetet mot rasism i skolan. Eldsjälar som brinner för det de gör, tyvärr är risken med sådana människor att de brinner snabbt och att elden riskerar att slockna.

Läraren skall enligt gängse uppfattning vara vår demokratiska vision av samhället personifierad. Förutom att lära ut enligt läroplaner skall läraren också uppfostra, utveckla, vara normkritisk, antirasistisk, fortbildas, vidareutbildas samt ha en bra koll på den senaste forskningen gällande ovan nämnda kategorier. Allt enligt den av regeringen lagstadgade likabehandlingsplanen. Jag menar inte att det inte skall ställas krav, självfallet är det så att vi skall och bör kunna avkräva lärare ansvar för vår demokratiska utveckling och att de undervisar enligt en idé om att alla skall inkluderas och vara med. Men kraven måste ses i sin verklighet.

This Big
nomanson / Foter.com / CC BY-NC-ND

I början av året publicerades en undersökning av SCB på uppdrag av tidskriften ”DU&JOBB” som visar att 84% av grundskolelärarna och 72% av gymnasielärarna anser att deras arbetsbelastning har ökat. Fler och fler arbetsuppgifter läggs på läraren och mer och mer saker krävs det att läraren skall ha koll på och förmedla. Detta gör det föga förvånande att en annan studie som Eva Bejerot pratar om i en intervju till ”Lärarnas Nyheter” visar att 60% av lärarna hoppar över lunch eller raster för att hinna med allt som måste göras. Samtidigt som den studien publicerades och samtidigt som till exempel tidningen ”Skolvärlden” skriver om lärarnas tidsbrist som ett utbrett problem föll Arbetsmiljöverkets dom nyligen på Stockholms Stad. Domen innebär att Stockholms Stad blir tilldelade ett vite på 2 miljoner om inte åtgärder införs som underlättar lärarnas arbetsbörda.

Detta innebär att problemet uppmärksammas på flera nivåer vilket är positivt, men det är långt ifrån nog.

För vi får inte glömma att lärarna är en enormt viktig aktör i kampen för det antirasistiska Sverige. Det sägs att ”the pen is mightier than the sword”, men i det här fallet borde det snarare skrikas ut. Bengt Westerberg har som förslag i rapporten ”Främlingsfienden inom oss” ett lärarlyft där ett antal lärare från varje skola skall vidareutbildas i frågor kring antirasism och få svar på frågan hur lärare skall arbeta antirasistiskt i klassrummet. Vi får hoppas att det blir en underlättande vidareutbildning och inte ännu ett tillägg till lärarnas överfulla att-göra-lista.

Historic Strawberry Schoolhouse - dunce chair in the corner
Al_HikesAZ / Foter.com / CC BY-NC

Det är i detta högst problematiska klimatet vi beslutar oss för att skapa vårt metodmaterial. Det kan tyckas som en konstig tanke när jag precis redogjort för lärarnas arbetsbörda, men jag kommer till det.

PeaceWorks har tagit initiativ till projektet ”Låt Stå” som har underrubriken ”Antirasism på schemat” och utvecklar tillsammans med Mångkulturellt Centrum en metodbox med två huvudsakliga syften: framförallt skall det möjliggöra ett aktuellt och forskningsbaserat antirasistiskt arbete som skall genomsyra skolan. Men också, och minst lika viktigt, skall det underlätta det arbetet för lärarna. Det är just fokuset på att underlätta för lärare som gör att vi tror att det här materialet kommer att välkomnas, det märks tydligt att det behövs.

Dessutom kommer materialet att komma med en stödfunktion åt lärare, detta för att förespråka kontinuitet i materialet men också för att vi upplever att det saknas i tidigare metodmaterial. Det delas ut till lärare och sedan försvinner skaparen till nästa skola och nästa projekt. Vi vill inte bara komma in och göra punktinsatser, vi vill vara med i skolans arbete hela vägen och ge lärarna det stöd dom själva känner att dom behöver. Rapporten från Rädda Barnen med titeln ”Några hakkors bakom gympasalen” visar på att det är fler elever än lärare som upplever rasism i skolan. Detta är inte konstigt då vi har ett klimat där rasism går mot en normalisering och det är inte alltid vi reagerar på saker som vi kanske borde reagera på. Även detta är något som vi vill förändra och förbättra med vårt metodmaterial, att hjälpa lärare identifiera rasistiska yttringar och ha förståelse för upplevelser. För vi får aldrig glömma att det är personen som upplever en rasistisk handling som äger känslan och att känslan aldrig är fel.

I och med detta hoppas vi att regeringen lyssnar på oron som riktas från lärarna och tar ställning för en underlättad arbetssituation, inte bara i Stockholm utan i hela landet. Att regeringen lyssnar och reagerar. Vi har metoderna och forskningen, nu behöver vi ditt engagemang Björklund. Vad tänker du göra?

För lärarnas tidsbrist får aldrig bli ett hinder i kampen mot rasism i Sverige.

Hjalte Lagercrantz

Projektledare
Låt Stå – Antirasism på Schemat

Våld som metod i antirasistiskt arbete

Och där stod jag, sju år gammal, och mottog en käftsmäll så det rungade i skallen. Käftsmällen utdelades av en klasskamrat, helt utan anledning. Jag minns att det gjorde ont och att jag undrade vad jag hade gjort för att förtjäna ett slag i ansiktet.

_violence_2Det finns endast ett tillfälle där jag anser att någon form av fysiskt våld är befogat, och det är i direkt självförsvar eller försvar av mina närmaste. I övrigt kan jag inte se att våld har någon som helst poäng, annat än att fysiskt göra illa någon annan. Jag kan förstå tanken bakom att möta våld med våld, och att våld inte förstår något annat än våld, men det rättfärdigar inte ett faktiskt utövande av det.

I det är jag stenhård.

Att använda våld i kampen mellan rasism och antirasism är för mig helt bortkastat. Det enda som händer är att det blir ett givande och tagande av våld som aldrig upphör, eftersom man hela tiden måste ge igen och försvara sig – helst innan man ens blivit attackerad.

Nej, fram för mer konstruktiva sätt att föra samtal med de främlingsfientliga, de religionskritiska och resten av den intolerans som florerar. Poängen med att öka toleransen, inkluderandet och en större gruppgemenskap kan väl ändå inte vara att öka våldet, som trots allt kan ge långt större och mer varaktiga men än man kanske tänker sig.

Nej, lägg ner järnrören och slagpåkarna, pojkar och flickor. Tänk till i stället och vässa era tungor och pennor i stället, så tror åtminstone jag att debattklimatet blir jämnare – och framför allt, mindre våldsamt, mindre hätskt och ger färre fysiska men till deltagarna.

"Ut med invandrarna"?

Ibland förmår reklam att fånga begrepp lite bättre än långa politiska beskrivningar. Se på denna video från Sydafrika. Videon tar tag i den klassiska xenofoba attityden ”go back to where you came from” och visar på sydafrikas pluralism.

Gäller detta inte för Sverige? Jo. Alla svenskar har invandrarbakgrund. Bakåt i tiden är vi alla invandrare. Jag har danskar och tyskar i min släkt. Och…

Hur många av er har era rötter i exakt den bygd ni bor i just nu? Min mamma och pappa kom från Skåne. Ska jag också åka ”hem”?

Ke-Nako Music-Performance Vienna2008c
Tsui / Foter.com / CC BY-SA

Sabotage mot den antirasistiska kampen

Hur ska den antirasistiska rörelsen förhålla sig till de ”autonoma grupper” som anser att våld, dvs stenkastning och andra odemokratiska metoder, är rättfärdigat i kampen mot rasism?

antifa
hostmaster / Foter.com / CC BY-NC-SA

Frågan har blivit aktuell igen eftersom Mathias Wåg, med bakgrund i AFA, Antifascistisk Aktion, skribent på Motkraft och drivande person i Resarchgruppen, inbjöds till en antirasistisk konferens arrangerad av ABF en lördag i mars 2013.

Han var en av de som skulle, som ABF skrev; ”visa hur man kan bekämpa främlingsfientlighet i den politiska debatten såväl som på gatan”. Det är problematiskt att han gör det, eftersom AFA anser att man måste använda ”fysiska metoder”, dvs våld och hot för att ”stoppa rasismen”.

Det var Afa som anordnade demonstrationen i lördags som urartade, vilket gladde rasisterna mycket. Wåg tillhör de som stödde och organiserade inför AFA:s demonstration. Sådana aktioner är AFA kända för.

Wåg tar inte avstånd från att använda våld mot rasister, ”allt är ju våld”…

här kan det också låta:

”Om man försöker stoppa våldsamma nazistiska grupper kan det lätt uppstå våld. Ofta blir det våldsamt i samband med flygbladsutdelning före stora nazistiska sammankomster.”

Det fungerade kanske då rasisterna var brutala skinnskallar och förutsatt att det rörde sig om självförsvar. Men skinnskallarna är borta från Sd. Sverigedemokraterna kastade ut dem. De rensade bort det öppna våldet. Mycket av anledningen till det var att vinna sympati.

Tidigare ansåg de flesta som såg på bråken mellan skinnskallar och våldsamma antirasister att båda var lika goda kålsupare och tog avstånd från båda parter. Men när SD och de många nazister slutade slåss förändrades detta. Plötsligt blev det fler som sympatiserade med de som blev attackerade med stenar, flaskor och rökgranater.

Våld i form av misshandel, våld som inte är självförsvar är olagligt, förkastligt och motverkar sitt syfte.

Vi anser att en kamp mot rasismen måste vara en fredlig kamp, utan att man kopierar rasisters metoder, genom att till exempel tillgripa våld.

Detta håller nog de flesta antirasister med om.

Men ändå händer det ganska ofta att Afa eller Researchgruppen ses som legitima aktörer i den antirasistiska debatten. Som i lördags. Det oroar oss.

Nolltolerans mot våld som politisk metod, och rasism, måste vara något som inte bara vi ska begära att politiker ska leva efter. Även vi, antirasister, måste leva upp till denna nolltolerans.

Vi kräver, med rätta, nolltolerans från Sverigedemokraterna. Bör inte vi själva visa samma nolltolerans mot individer och grupper med extremistiska åsikter?

Vi kan inte göra poänger av att Sverigedemokrater är eller varit nazister eller tillhört liknande grupper, eller att de använt sig av våld och hot, om vi själva inte protesterar då extremister försöker nästla sig in hos oss.

Våld i form av misshandel eller stenkastning, våld som inte är självförsvar är olagligt, förkastligt och motverkar sitt syfte.

Järnrör har ingen ideologi. Det måste tas avstånd från järnrör oavsett vilka som håller i dem.

/Thabo Muso och Torbjörn Jerlerup

PS

Ja vi länkar till rasisterna. För att kunna bekämpa rasisters argument måste man veta hur de tänker och resonerar. Vi tar debatten MOT rasismen (och andra järnrörsideologier) överallt och på alla plan. I detta fallet blev Avpixlat glada då ABF bjöd in Afa. Relevant! Det visar vi.

EU:s politik: "håll barbarerna från Europa"

Diskussionen om hur EU:s flyktingpolitik, där det s.k REVA ingår, bör se ut har pågått länge. Redan då man satt och skissade på det framtida EU på 80-talet pratade man om att kombinera strikta gränskontroller med ”inre utlänningskontroll” för att spåra upp ”illegala invandrare”. Det hela ingick i planerna man hade för att skapa fri rörlighet i det framtida EU dra upp gränserna mot ”alla andra”.

File:Ostkastell Welzheim.jpg
Vakttorn. Roms gräns mot ”barbarerna” i norr.

Sådana gränskontroller är inget ovanligt. Sverige har haft sådant länge. Det nya var att politikerna efter andra världskriget förstått att nationalism och gränskontroller var av ondo och att man därför ville avveckla dessa… men endast för en ”elit”; för EU:s medlemsstater.

Att tullar ställer till kaos hade politiker i både högern och vänstern i EU förstått och därför ville man ha frihandel för att skapa fred. Man visste att frihandel leder till välstånd och fred. Men man ansåg att denna frihandel bara var något Europas elit skulle få ta del av. Gentemot Afrika och Asien restes höga tullmurar.

En författare som tidigt var inne på detta och varnade för det var Jean-Christophe Rufin i ”Det nya imperiet och barbarerna, klyftan mellan nord och syd” (1991).

Han ansåg att en politik liknande det gamla romerska rikets var på väg. Rom byggde nämligen strikta gränskontroller, s.k. limes, för att hålla ”barbarerna” från Rom.

Så går utvecklingen, skrev han. Nord och Syd skiljs åt mer och mer. Syd är kaos och fattigdom och nord välstånd. Därför måste nord bygga gränsmurar för att skydda sig mot ”barbarerna” i syd, precis som Rom gjorde. Barbarerna kan lämnas för att dö bort i sjukdomar, det man måste hindra är att barbarerna väller över gränsen till den ”civiliserade världen.

Jean-Christophe-Rufin-J-aime-une-vie-hors-des-contraintes-de-la-societe_article_main
Rufin

For the first time, the myth of development has been  burst apart, revealing a long-hidden reality: The North and South are developing in diametrically opposite directions.

. . . These differences make it possible to draw the ideologi­cal line which separates the North from the new barbarians.

… Today’s new Limes between North and South marks the  beginning of a new type of worldwide apartheid. The idea of the Limes more or less explicitly contains the intent of delineating, and then protecting the North. But this will occur by means of forcing an abandonment of the South, which will be considered barbarians. This [abandonment] is already evident today in many regions. In demographic terms: The effort to keep the size of the world’s population within bounds, will be supplanted by a hope that at least the masses in the South can be curbed; people will set their hopes on malthusian catastrophes which can regulate it.

… today we are witnessing the extinction of entire cities, such as in Zaire, Angola, and Uganda. Where 10 years ago you could find flourishing trade metropolises, now all you see is ghost towns taken over by
weeds.

Vid denna tid hade inte EU börjat bygga sina murar. Rufin förutsåg att detta skulle ske och att de murar USA höll på att bygga mot Mexiko skulle vara förebilden.

All strategic principles involving the Limes have their expression, if not even their origin, in this narrow zone be­ tween Anglo-Saxon and Latin America. . . . In order to com­bat the seeping in of immigrants, the North Americans must once again establish border garrisons.

… the erection of a borderline, a cordon of stability, a Limes, which isolates the  two worlds of North and South from each other, will have a  calming effect in the face of catastrophes which are so obvi­ously brewing there, and in facts of the hostility with which the South regards the North.

Låter det osannolikt att politiker medvetet och omedvetet för EU in i denna riktningen? Då ska ni se filmerna med vittnesmålen från Russeltribunalen i Stockholm i somras. Det bekräftar det som Rufin varnade för redan 1991. Filmerna bifogar jag nederst i denna text.

När man utvecklat EU och EG har man kommit på något viktigt, att gränskontroller, tullar och andra hinder mellan folken är något skadligt som skapar konflikter mellan folken. problemet är att man bygger höga murar för att förhindra att hela världen får ta del av detta goda.

Minns vad som hände med Rom.

Rom föll när de s.k. ”barbarerna” till slut krävde sin rätt och migrerade in i det militariserade Romerska riket som kollapsade under tyngden av sin militära kontrollapparat.

Givetvis var det inte migrationen som dödade Rom. Folk strävar efter mer välstånd, det är alltid en del av den mänskliga naturen. Får man det inte där man bor så migrerar man. Det gäller afrikanerna idag och det gällde skandinaver och germaner OCH afrikaner under den romerska tiden.

I själva verket var det kanske ”limes”, oförmågan att sprida välståndet Rom hade, som dödade den romerska civilisationen. Själva begreppet ”barbarerna”, uppdelningen av mänskligheten i ”vi och dem” och den militära apparat man byggde för att upprätthålla illusionen av att mänskligheten inte var en enhet.

Då var vi barbarerna som civilisationen behövde skydda sig mot. Idag är vi de som bygger vår tids murar.

SESSION: BORDER CONTROL
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: ASYLUM PROCESS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: UNDOCUMENTED MIGRANTS
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: DETENTION & DEPORTATION
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

SESSION: JURY DELIBERATION & VERDICT
http://digitallive.eu/assets/jw-player-plugin-for-wordpress/player/player.swf

 

Till diktaturens hantlangare (2)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här. Del ett på det öppna brevet till ”diktaturens hantlangare” kan ni läsa här.

Rosutdelning med BodströmSocialdemokraten Bodström var en av de som bygde upp REVA.
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

Statsministern
danieljordahl / Foter.com / CC BY

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: IrakAfghanistanSyrienKongoBurma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som varregimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpaförsvunna barn? Eller ska socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

 

Flykting nr 441 kommer till Sverige – ABBA och vikingarnas land

För 20 år sedan stod jag i den polska kuststaden Swinousce inför ett viktigt val: Att kliva in i en båt som åker till Sverige eller Danmark? Jag älskade mer ABBA än Hamlet.  Därför valde jag en båt som färdades över ett hav fyllt av myterier.

ABBA - TopPop 1974 1

Känslan var stark att för första gången åka i vikingarnas spår liksom den första äventyraren på väg att upptäcka en ny kontinent. Bilden av marken, stenar, gråblåa havsvågor och ljus som kämpade för att tränga sig igenom morgondimman kommer jag aldrig glömma bort. Det var mitt Snöflingornas land. Jag kastade själens ankare rakt in i havet för att stannar där. För alltid. ”Du kan nå stjärnorna, bara om du sträcker dig lite” var mammas ord. Några tårar fick falla…

Men jag kom inte som äventyrare. Och jag kom inte som sökande efter platsen där man kan nå stjärnorna. Jag kom som flykting från krig, folkmord och förföljelser.

Mitt bagage bestod av en massa rädsla, sorg och drömmar. Jag grät inombords. Inombords där jag gömde mina brutna vingar.

I Ystad placerades vi i en tennishall och jag fick nummer 441 bland ca tusen personer som sov där på madrasser.

Vi forsllades vidare till en ovisshet efter att man ropade våra nummer. Trött och utsliten väntade jag och lystrade, för att höra om någon skrika mitt nya namn – 441!

Vi åkte med buss från Skåne till Hälsingland i cirka 13-15 timmar. Jag kände mig nästan hypnotiserad av trädgrenar som jag såg genom bussens glasruta, och av spikraka vägar utan början och utan slut som försvann under bussens hjul.

En tidigare psykiatrisk mottagning utanför Bollnäs möblerades om och blev en flyktingförläggning för 500 personer. Ett rum 5 x 5 kvadratmeter stort, med två sängar, en garderob och en bokhylla med fyra lådor. Det delade jag med min syster i cirka 1,5 år.

Fönstret kunde inte öppnas av säkerhetsskäl. Köket delades med många namnlösa människor och i TV-rummet kunde man under korta ögonblick se hur Sarajevo bombades. Depressionen hade tagit över i de långa och gråa korridorer där vi väntade i evighet och levde i ovisshet.

Bokehberry (2)

Mittemot vår flyktingföräggning hade vi en annan psykiatrisk mottagning som inte förvandlades till en flyktingförläggning. Från våra fönster kunde vi dagligen se ambulansbilar, personaler och patienter i tvångströjor som kördes in.

Trevliga och glada besökare från Jehovas Vittnen var våra enda besökare. Samt en gammal dam brukade komma förbi med sopsäckar fulla av kläder från Röda Korset.

Vår enda sysselsättning var att plocka blåbär i skogen som sträckte sig över hela området runt psykiatribyggnaderna, och vår flyktingförläggning. På så sätt tjänade jag lite pengar som jag köpte några dukar och färgburkar för.

Jag berättade för Migrationsverket om pengarna jag tjänade på blåbärsplockning, varpå min dagersätnng drogs in. Det ledde till att jag saknade pengar till mat och skor mitt i vintern 1992. Jag brukade vänta på min syster framför fönstret då hon kom från stan, för att kunna låna hennes skor och springa i väg till tandläkaren eller ett möte med en handläggare.

Ändå var det en tid då jag var lycklig och kär i en kille, också med ett tresiffriga namn, 872.

Den kärleken gav mig enorm kraft att måla mina tavlor som såldes till en italienare som ställde ut dem i sin restaurang i den lilla staden Bollnäs. Det var den häftigaste framgången en tresiffrig människa kunde nå. Just då. Med fingrarna av tusentals färger fångade jag snöflingor och full av glädje och skratt rullades jag i snön med kille med namnet 872 framför vår psykiatri.

Depression och monotoni var det svåraste för de flesta av oss tresiffriga nummer. Å ena sidan var det svårt att svälja allt det nya i ett nytt land och å andra sidan gick tankarna till hemlandet, familjen, vänner och grannar man lämnat bakom sig. Livet bestod av ovisshet, lika stor som universums svarta hål som vi alla drunknade i.

Några busiga killar brukade slå på brandlarmet, eftersom de tyckte att det var roligt för att se brandbilar och att småprata med brandmän som flera gånger under en månad åkte fram och tillbaka på grund av falsklarm. På slutet, när vår psykiatrienhet attackerades på riktigt med brandbomber av ett nazistgäng, så kom brandbilen försenad. Men vi klarade oss själva. En del hoppade från fönstret, en del hann springa ut och en gäng jagade till och med bort nazisterna.

Vi var alla mer eller mindre nyfikna på folk som bodde i området. Däremot vågade vi inte ta kontakta med någon eftersom stora tidningsrubriker talade om cykelstölder i området.

Charge Plug

Några busiga killar brukade ta cyklar från skolparkeringen i stan för att cykla tillbaka hem till ”psykiatrin”, som låg ett par kilometer utanför staden. När polisen kom för att utreda det hela så blev det razzia i varje rum.

Killarna som greps klagade på att de hört talas om att flyktingar i andra städer fick bussbiljett men inte vi som levde så långt från stan. På så sätt började en skandal om bedrägeri växa. Skandalen om pengar för bussbiljetter som vi aldrig har fått. Sedan berättade vi för journalister om de 150 kronor som togs av oss för en kurs i svenska språket som aldrig startades. Tolk och handläggare som tog pengarna träffade vi aldrig efter att de fått våra pengar.

Det var tiden då vi räknade dagarna innan vi placerades på andra flyktingförläggningar.

Kille 872 saknade några papper och fick inte stanna i landet. Han hörde av sig senare, från USA, och våra själar liksom drömmarna om ett liv tillsammans flög till varandra över oceanen.

Jag fortsatte leva under siffra 441 i Norrfallsviken, en liten ö där det enbart fanns baracker för ca 1000 personer med tresiffriga namn. Cirka 50 kilometer bort låg närmaste stad, nämligen Kramfors, dit bussarna gick en gång i veckan. Om man missade bussen tillbaka till ön var man tvungen att polisanmäla sig själv och polisen fick köra en till flyktingförläggningen i kombibil. Inte så konstigt att ingen i staden vågade prata med oss.

Mina dagar bestod även av långa promenader i en och samma cirkel med enbart havet i utsikt, på en ö som var i världens slutkant.

Så var det i ca 10 månader innan jag fick uppehållstillstånd … och rätt till mitt eget namn. Rätten till mitt liv och till min framtid.

I.D.

Till diktaturens hantlangare (1)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här.

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Till diktaturernas hantlangare

Mona Sahlin möter polisen
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas regeringen förbli enad och med hjälp av socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer att drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

I fart in your face
maol / Foter.com / CC BY-NC-SA

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans.Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

 

Lundegård, asylboendet ute i obygden

Om man åker med bussen mot Löttorp på Öland från Borgholm så passerar man Lundegård camping. Det är en öde anläggning som ligger mitt ute i obygden. Borgholm ligger nästan en mil bort och närmaste Ica 5 km bort. Det finns få grannar, enstaka hus och bondgårdar.

10560Där ligger ett asylboende.

Nu i vinter har det varit en sträng vinter på Öland. När man åkt bussen har man sett familjerna från asylboendet stå med sina bristfälliga kläder, köpta på Second Hand i Borgholm, vid den lilla, illa skyddade, busshållplatsen, och vänta på att få resa in till Borgholm. Av någon anledning ligger busshållplatsen 400 meter från campingen och väg saknas dit. Man kan tänka sig vilket helvete det varit för familjerna att bära matvaror och ha med barn den sträckan i vinter.

Eftersom de asylsökande inte har fria bussresor till Borgholm måste de åka en eller två gånger i veckan, för att spara pengar, och storhandla, men de kan inte ta med barnvagnar för att frakta matkassarna i. (Det är omöjligt att köra dessa längs vägen i Lundegård på vintern och bussarna skulle bli överfulla med barnvagnar om de försökte.)

Bussarna går in till centralorten tre-fyra gånger om dagen, om man har tur…

Jag förstår ärligt talat inte varför Migrationsverket envisas med att lägga asylboenden långt från civilisationen? Förstår man inte att man bara skapar problem genom att placera asylsökande på platser där de isoleras socialt sett?

Att ägarna av Lundegård vill ha boendet där, förstår man, de gör en god affär och kan ha öppet året om. Men hur tänker en kommun som gör på detta sättet? Hur tänker Migrationsverket?

Numera får iallafall de asylsökande barnen — som går i skolan — mat för dagen, men det var knappt de fick ens det

Som man bäddar får man ligga. Är det nån som förvånas över att det uppstår sociala problem bland asylsökande som behandlas så här ?

******

Så här mycket får asylsökande per dag. (Källa Migrationsinfo.se och Migrationsverket)

Bor den sökande på en av Migrationsverkets anläggningar där fri mat ingår är dagersättningen:

  • 24 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushåll
  • 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)

Har den sökande eget hushåll och sköter matinköpen själv är dagersättningen:

  • 71 kr/dag för vuxna ensamstående
  • 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll
  • 37 kr/dag för barn upp till 3 år
  • 43 kr/dag för barn 4–10 år
  • 50 kr/dag för barn 11–17 år (fr.o.m. tredje barnet halveras bidraget)