Alla inlägg av Jerlerup

Liberal socialdemokrat. Twitternamn @Jerlerup. Blogg http://ligator.WordPress. com Foto: JONATHAN RIEDER LUNDKVIST. http://jrl5.blogspot.com/

Rasism från invandrare

All rasism är fel. All rasism är lika fel oavsett om de som uttalar sig rasistiskt säger sig försvara sig från underläge eller är i överläge. Oavsett om den bakgrund man har är trasig, eller om man kommer från en välartad familj. Oavsett om man är så kallad invandrare eller en så kallad etnisk svensk.

Utsikt från Marenhill i Södertälje
Veidekke_SE / Foter / CC BY-NC-ND

Damon Rasti skrev en artikel nyligen om rasism bland invandrare som väckt mycket debatt. Att vi debatterar för lite vad man ska göra då rasism kommer från invandrare.

Flera andra debattörer har tagit upp ämnet. I den här artikeln ska jag fokusera på Sakine Madons artikel där hon tar upp exemplet Södertälje.

Politisk positionering har intresserat mer än att reagera mot det judehat som en del invånare med rötter i Mellanöstern står för. Malmö är dessvärre inte den enda kommunen med problem.

I Södertälje har på senare år personer med muslimsk bakgrund trakasserats. Människor har fått tårgasfacklor slängda på balkongen, stenar genom fönstret, bensin och urin via brevinkastet.

Debatten om Södertälje existerar i praktiken inte. Detta trots att problemen är stora där.

Vanligtvis pigga debattörer som ser islamofobi nästan överallt säger inte ett knyst om den här situationen i Södertälje.

Kan det bero på att förövarna råkar ha assyrisk/syriansk bakgrund? Hade det varit lika tyst om snaggade nationaldemokrater i gäng hade jagat bort folk från områden som Ronna och Hovsjö? Inte så troligt.

Dilemmat

Det här är ett dilemma. Det är som om det bara finns två sätt att debattera detta i offentligheten: Antingen måste man dra alla muslimer eller syrianer över en kam, eller så måste man knipa käft. Jag tillhör de som tror att man kan och MÅSTE hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan vara mot rasistiska generaliseringar om ALLA i gruppen men ändå prata om gruppspecifika problem.

Antisemitismen i Malmö sprids främst genom personer med bakgrund i Mellanöstern, vars tro är muslimsk. Det är sorgligt – men tyvärr är det så.

Islamofobin i Södertälje sprids av många individer men påfallande många har assyrisk/syriansk bakgrund.

Givetvis betyder inte detta att ALLA gör det. Lika lite är ALLA svenska rasister för att man säger att det finns problem med rasism bland svenskar.

Södertälje

Jag brukade vara mycket i Södertälje när jag bodde i Gnesta. Rasismen bland ungdomar skrämde mig mycket. Jag har många gånger suttit på bussen och hört GROVA islamofobiska kommentarer från skolbarn. En gång körde ett par barn en variant av en klassisk antijudisk myt, d.v.s. att moskéer fångar barn och använder deras blod. (Nej jag sa inte emot dem. De var biffiga gym-killar.)

Lokala politiker som jag pratade med efter den incidenten sa att man får ta det lugnt med debatten om rasisterna bland dessa specifika grupper eftersom rasismen ”ju kommer från utsatta”. D.v.s. att man inte bara hade en ”offergrupp”, de som utsattes för rasism, utan  att de som utövade rasismen också var ”offer”.

Jämför gärna med synen på mobbning bland vissa socialarbetare. Man tar inte mobbarna i kragen eftersom de ”har en utsatt familjebakgrund”. Därmed riskerar den mobbade att vara den som får byta skola, inte den som mobbar.

Dessutom finns det många som anser att rasism i praktiken är något som ”vita” uppfunnit, som i debatten i Sverige  påstår att ”vita Européer” har måste ta itu med sin rasism först och främst – inte att rasism finns överallt, bland alla. Det leder givetvis till att vissa former av rasism osynliggörs.

Debatten som Damon Rasti dragit igång är viktig.

PS Det var förresten en från Södertälje som jobbar i skolor och kan arabiska som sa till mig ”gå in på skoltoaletterna i Södertälje och Rosengård. Du skulle förfasas över mängden av antisemitism där.” jag har ännu inte fått någon journalist att nappa på detta. Kanske nu? DS

Fascism, diktatur & demokrati

Ibland hörs argumentet att ”Sverigedemokraterna är inte fascistiska eftersom de är för demokrati”. Detta stämmer inte. 1930-talets fascism har förändrats — liksom även kommunismen och konservatismen. Numera är man för demokrati. Ska man se släktskapet med fascism på 30-talet måste man gå djupare och se vad ideologin var mer, förutom att vara antidemokratisk rörelse.

På 30-talet fanns ingen enhetlig antifascistisk rörelse. Socialdemokratin, vars arbete mot nazismen jag läst mycket om och djupt beundrar, var aldrig en strikt antifascistisk rörelse. Det som många då arbetade mot var totalitära tendenser, dvs kommunister, fascister och nazister. Likadant med liberaler och de demokratiska konservativa grupperna. Skiljelinjerna i 30-talets debatter gick mellan demokrati, respekt för individernas frihet och diktatur, den ”starkes rätt”.

25805qg
En skribent på Realisten.se, och anhängare av SvP, förklarar deras syn på demokrati.

Socialdemokraternas tidningar och broschyrer från den tiden var fulla av varningar för kommunisters, fascisters, nazisters försök att avskaffa demokratin och deras trampande på minoriteter och majoriteter i kampen för ”den rätta saken”.

Efter kriget förändrades först kommunisterna och sen även den fascistiska högern. Kommunisterna slutade berömma Sovjet och gå över mer och mer till att prata om demokrati som något viktigt. Begreppet Proletariatets diktatur sopades under mattan som en relik från en vanvettig epok, och glömdes bort. Samma utveckling började vi kunna se på 60-talet med den nya högern i Europa. Fascistiska rörelser genomgick samma förändring. Man slutade prata om diktatur, slutade öppet förhärliga våld och krig, och sa sig vara demokratiförespråkare.

Det återstår idag bara några extrema ytterlighetsgrupper som säger sig vara mot demokrati. Närmare bestämt Kommunistiska Partiet och några kommunistiska sekter å ena sidan och nazistiska grupper som Svenska Motståndsrörelsen och Svenskarnas Parti å andra.

Henrik Arnstads bok rekommenderas för alla som vill studera denna förändring av fascismen. Arnstad lutar sig mot Roger Griffins definition av fascism idag (alltså både fascism och nazism ihop).

folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse

Fascism och nazism var antidemokratiska rörelser. Sådana fanns det gott om på 1930-talet. Svartskjortor, brunskjortor, blåskjortorna som ville ena Europa och rödskjortor som ville ha kommunism. Och en mängd konservativa rörelser som fnyste åt ”nymodigheter” som demokrati. Det unika för fascismen/nazismen var att den lutade sig mot nationen, folket, kulturen och rasen och ”de andra” som hotet mot detta.

Rasismen förändrades även efter andra världskriget. Istället för blodet och generna blev KULTUREN det som skulle upprätthållas. Den mytiska rena nationella kulturen. Även här ser man skillnader mellan mer traditionella fascistiska partier, som Svenska Motståndsrörelsen, och nyfascistiska som t.ex. Sverigedemokraterna. Nazisterna vill ‘skydda’ både blod och kultur, Sverigedemokraterna bara kulturen.

Vi har mycket att lära av 30-talets kamp mot fascism/nazism och kommunism men vi får inte göra misstaget att tro att dagens fascism ser ut som, och bekämpas på, samma sätt som den på 30-talet. Dagens fascism säger sig vara ultrademokratisk. Men kärnan i ideerna är samma: nationen och kulturen står i fokus.

Vad Avpixlat vill tuta i oss…

Avpixlat och Exponerat försöker göra poänger av att en person ”åtalas för att ha tutat” utanför moskén i Fittja.

Det finns en liten sidoväg intill Fittjamoskén. En bil körde förbi under pågående fredagsbön som inleddes med böneutrop och föraren tutade ihållande. Bilisten identifierades och åtal väcktes. Enligt åklagaren tutade han i syfte att störa bönen och utropet.

Avpixlat skriver:

Big Brass Band!
peasap / Foter / CC BY

Den formella anklagelsen är “störande av förrättning”. Brottet kan ge böter eller i grova fall fängelse i upp till sex månader. Mannen nekar till brott. Kuriosa i sammanhanget är förstås att många svenskar anser att böneutropen i sig är störande och frågan är om man kan störa en störning. En annan aspekt är att det uppenbarligen är helt i sin ordning att störa Sverigedemokratiska torgmöten genom att tuta i platstrumpeter men straffbart att tuta i protest mot störande böneutrop.

För det första: Om samma personbil hade kört på en gata en annan kväll i vilken annan stad som helst och tutat kontinuerligt i några minuter hade föraren kunnat få böter för det. Hade föraren ställt sig utanför en kyrka och saboterat gudstjänsten hade också denne åtalats och dömts.

Jag vet en person i Helsingborg som åtalades för att han tutade i bilhornet konstant när hans före detta flickvän hade en dejt med sin nya pojkvän. Jag har hört om fotbollsentusiaster som tutat för att störa motståndarlaget vid spel i division fem och sex. Så brottet ”att tuta” är inte ovanligt!

För det andra: kan jag ge Avpixats skribent rätt i att det inte är ok att Sverigedemokratiska möten störs av tutor. Lagen betraktar störningar från tutor som allvarligare än störningar från vuvuzuelor och visselpipor. Det kan verka lite otidsenligt. Det finns dessutom förordningar om ordningen på gator och torg som polis verkar ta lite mindre allvarligt på när det gäller demonstrationer mot SD. Det ogillar jag.

Givetvis är det lika fel ur lagens strikta mening, att störa ett möte med SD som en gudstjänst eller fredagsbön.

Hur som helst medger både Avpixlat och Exponerat att syftet var att störa fredagsbönen, och de ser inget fel i det, vilket de däremot ser i att störa SD:s möten. Det är vad de försöker tuta i oss! Rasistisk dubbelmoral i ett nötskal.

Det är svenskfientligt att bryta mot svensk lag!

Nedan återges lagrummet 16 kap. 4 §, brottsbalken, utgörandes svensk lag, som definierar brottet ”störande av förrättning”.

Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.   För störande av förrättning eller av allmän sammankomst döms också den som genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra förhandling vid Internationella brottmålsdomstolen. Lag (2009:1281).

Nedskärningar leder till rasism

All främlingsfientlighet beror inte på att man hatar folk från andra kulturer eller med annan hudfärg. En hel del av det som tycks vara främlingsfientlighet är egentligen mer en oro över personers ekonomi och samhällsutvecklingen. För alla ickerasister är det viktigt att bemöta detta också.

Ett par exempel från Öland, där jag bor:

Putterbinde
brandsvig / Foter / CC BY-NC-ND

Nu senast var jag hos en person i mitt jobb (hemtjänsten). Där var anhöriga till hen. De anhöriga läste högt ur tidningen: ”1700 flyktingar väntas till Kalmar län under hösten”. På det svarade de ”och så får min kusin vänta i månader på en höftledsoperation. Det finns för få läkare på akuten i Kalmar då man kommer dit och sköterskorna jobbar arslet av sig. Hur kan de då ta in 1700?”

För några dagar sedan stod det i lokaltidningen att runt 700 flyktingar ska tas emot av Borgholms kommun. Då sa en annan person: ”700, och så har de inte råd att ha demensavdelningarna öppna i kommunen längre, hur tänker politikerna?”

Ett tredje exempel: Diskussion om flyktingmottagning igen. En person säger att ”det finns inte en polis på hela Öland efter 18.00 och inte på helgerna. Det har man inte råd med. men flyktingar kan vi ta emot tusentals i Kalmar län.”

Exakt så här kokar det under ytan på många ställen i Sverige, så även i Kalmar län och Borgholm. Nedskärningar i det sociala skyddsnätet i ett område och flyktingmottagning leder ofta till att folk kopplar samman de två sakerna. Och detta är något som få politiker klarar av att hantera.

Här i Borgholm har en Socialdemokrat sagt att ”men, vi måste vara solidariska” som svar på den oron. Det berättade personen som jag nämnde i första exemplet ovan. Hen hade svarat socialdemokraten att: ”men när ska du vara solidarisk med våra äldre och de som behöver vård?”

Det duger inte. Nedskärningar i de sociala skyddsnäten skapar oro och det är lätt att många säger att ”varför satsar man inte på folk som redan bor här innan man tar in fler utifrån?”

Jag ser det så tydligt här på Öland. Det finns en massa människor här som i hemlighet knyter sina nävar av ilska och förtvivlan över sociala nedskärningar och som kontrasterar det generösa flyktingmottagandet med sådant som att gamla mormor inte får vård. Inget prat om solidaritet kan få dem att sluta knyta sin näve.

Sådant går väldigt lätt över i irritation över de nyanlända och folk som ser ut som dem. Så blir en social oro till rasism och alla främlingar dras över en kam. De pratar om ”de där förbannade invandrarna”, blåser upp varje litet problem och incident som uppstår till alldeles för stora proportioner — hatet växer. Om en person har stulit något så beskylls alla på flyktingförläggningen för att vara tjuvar — även om den skyldige inte ens bor på förläggningen. Klassisk rasism.

Rasismen måste bemötas strängt, givetvis. Men oron över framtiden, och nedskärningarna är äkta. Det gör att om vi vill vara effektiva i vårt antirasistiska arbete faktiskt måste bemöta dessa myter också, och förändra politiken så man slutar med nedskärningarna! Och visa på att globala ekonomiska konjunkturen har vänt uppåt. (Detta oavsett om man är vänster eller höger eller inget alls. Jag är liberal, bara så att det är tydligt!)

Det går lätt att visa att Sverige kan bli rikt med invandring, ekonomi är inte enbart en fråga om fördelning, utan också skapandet av helt nya resurser. Men då måste politikerna leva upp till detta. En politik med ständiga nedskärningar i välfärden leder lätt till att folk tror att Sverige blir fattigare på grund av invandring och att ekonomi bara är flyttande av pengar från vård och skola till invandrare och flyktingar. Många tror verkligen på SD:s ökända reklamfilm med de två röda bromshandtagen:

De tar alla pengar från mormor och ger till flyktingarna…

Just nu är det inte så extremt illa här, men se på Grekland så förstår ni vad som KAN ske om ekonomin inte skulle börja bli bättre i Sverige. Blir det ännu värre kris här, kommer hat och rasism att växa i takt med att nedskärningarna ökar.

Även politiker som inte håller med mig, och som kanske anser att nedskärningarna är nödvändiga måste börja göra prata och agera! Hanterar inte alla ickerasister detta kommer de personerna som knyter nävarna att lyssna på de som verkar ha ‘lösningarna’ på deras oro.

Detta måste vi hantera! Jag är orolig för vad som kommer att ske om allt fler nävar knyts i fickorna, i hemlighet, av ilska, oro för framtiden och förtvivlan…

Myten om resursfördelning

Måste vi välja mellan att ta emot invandrare eller att våra pensionärer och barn ska ha det bra?

Vegan Princess Cake
Björn Söderqvist / Foter / CC BY-SA

Ofta hör man prat om att ”jamen vi kan inte ta in fler invandrare. Vi har många fattiga och pensionärer. Varför ska vi ta pengar från dem och ge till folk som kommer från andra delar av världen?”.

Problemet med detta tänkande är att man tror att samhällsekonomin är som en kaka där man ger olika stora tårtbitar till olika sektorer. En del får mer och andra mindre. Tar man från sektorn ”vård” för att ge till sektorn ”invandrare” så tror dessa att man får mindre pengar i vårdsektorn.

Men så funkar inte samhällsekonomi. Hade samhällsekonomin fungerat så, då hade vi än idag fördelat flintabitar och bott i grottor som på stenåldern. Ekonomi handlar alltså inte bara om fördelning av resurser utan om hur man skapar NYA resurser.

Ibland ser man det här med resursfördelning illustrerat enligt det så kallade dilemmat med livbåten, eller Livbåtsetiken, som författaren Tom Regan kallar det.

Tom beskrev ett tänkt scenario med fem personer i en livbåt och bara resurser till fyra; där man alltså måste kasta en person överbord, annars tar maten slut. Vilka fyra räddar man, frågar Tom, och vem är det man väljer att kasta överbord? För enligt det hypotetiska scenariet MÅSTE man kasta en överbord för att kunna rädda fyra, menar Tom Regan. Han kommer till slutsatsen att vi människor har en tendens att bara vilja rädda de som står oss nära och att ingen bryr sig lika mycket om de som man inte har några nära band till. Detta skulle kunna förklara sådant som rasism, menar han.

Men Tom Regan har fel, och hela frågeställningen är fel.

Människor har stött på problem med resursbrist MÅNGA gånger i historien och har kommit över problemen. Men hur? Inte genom att anpassa sig till problemen (kasta någon överbord) utan genom att TÄNKA och hitta en lösning på problemet och hitta sätten att rädda alla, eller så många som möjligt! Och det finns inte bara några personer i ”livbåten” Sverige. Det är i nuläget 4,9 miljoner sysselsatta skattebetalare och sammanlagt fler än 9,5 miljoner konsumenter som skapar resurser i Sverige.

Det går som ett tema i hela mänsklighetens historia att faktiskt utveckla nya resurser och att effektivisera produktionen. Historien visar det. Vi har nått långt i mänsklighetens utveckling. Och det är en pågående evolution.

Krispsykologi visar att detta även gäller i situationer som liknar den som Regan beskriver om en livbåt. De personer som klarar sig bäst är inte de som skulle offra en minoritet av de i den nödställda gruppen. De som lättast räddar sig själva är den grupp som kämpar för att rädda så många som möjligt, utan att kasta någon överbord. För det frigör så mycket kreativ kraft att man helt enkelt kommer på nya ideer och kanske till och med hittar nya resurser.

Det inskränkta ”livbåts-sättet” att tänka om resursfördelning är fel. Vi behöver inte välja mellan att kasta pensionären eller invandraren överbord ur ett samhälle. Vi kan ge alla behövande grupper hjälp och skapa resurser för att göra ännu mer i samhället.

Fördomar om islamism & sionism

Ibland används generaliseringar om sionister och islamister på ett fördomsfullt sätt. För en del är islamism eller sionism synonymt med ondska. ”Sionister/islamister är rasister som blandar ihop religion och politik och vill skapa en stat för bara judar/muslimer”. I den här artikeln ska vi syna de fördomar som sprids kring dessa båda begrepp.

The Wall
Pensiero / Foter / CC BY-NC-ND

Om man studerar de rörelser som kallar sig islamistiska finns det en stor bredd. Däri finns allt från de som hatar demokrati och mänskliga rättigheter till de som vill bygga en demokratisk stat byggd på mänskliga rättigheter. Samma sak med sionismen, det finns konservativa, liberala, socialistiska, socialdemokratiska, sekulära, religiösa, fascistiska, gröna och fundamentalistiska sionister.Sionism kan överförenklat beskrivas som strävan att det judiska folket ska få ett hem, och att skydda detta folk från yttre hot. Efter 1948 anses detta hem vara Israel. Islamism kan lite förenklat sägas vara en politisk rörelse som grundar sig på islam. Mer komplicerat är det inte. Men, i alla andra detaljer är bredden av åsikter enorm för muslimer och judendomen.

En del islamister älskar människor av annan tro, medan andra pratar föraktfullt om ”kuffar” (otrogna), som ”hundar”. En del sionister älskar araber och andra är rasister och hatar araber och kallar dem gärna ”grisar”. De flesta sionister och islamister är som vanligt folk med sina fördomar, och i det av krig infekterade Mellanöstern finns det många fördomar.

Sionism

Givetvis är det helt rätt att kunna vara kritisk mot företeelser inom islamism och sionism. Men när man kritiserar gäller det att man går fram lite försiktigt. Precis som man bör göra när man kritiserar detaljer som förekommer i andra religioner. Det finns mycket hat mot judar och muslimer som maskerats i form av demoniseringar, avhumaniseringar och stereotypbilder.

Extreme OppositesSionisthat och islamisthat kombineras ibland.
danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Man bör helt enkelt undvika att generalisera negativt om islamister, sionister eller om islam och judendom. Man bör undvika att utmåla rörelserna som om alla tänker lika. Dessutom bör man vara lite vaksam då man läser att ”sionisterna styr världen” eller ”islamisterna vill styra världen”. Demonisering är en del i rasism.

Man kan kika på hur sionism används av olika judehatare för att förstå detta.

Öppet antisemitiska hemsidor, som t.ex. Ahmed Ramis websida, nämner ofta judar som ett ”direkt hot”. Men det är vanligare att de pratar om ”sionister” eller ”israellobbyn” nuförtiden. De varvar direkt hat mot judar, med indirekt hat där man använder så kallat ”hatred by proxy”, där man genom att sprida hat mot sionister vill kunna elda på hatet mot alla judar.

Samma metod används därför också bland rörelser som hatar judar men av politiska skäl vill dölja detta. Man pratar om sionister som dricker människoblod istället för judar som gör det. Men dessa överdrifter och generaliseringar sprids utanför kretsen av rena rasister i den politiska debatten. Det är för lätt för vissa att vara arg på något som de anser att staten Israel gjort, som bygget av en mur, och gnälla på att ”sionister styr i USA” eller nåt liknande, utan att de behöver komma ut som judehatare.

Jonathan Leman skrev bra om detta för Expo:

Gång på gång har vi under efterkrigstiden sett illa dold judefientlighet bakom kampanjer mot ”sionismen”. I Polen 1968 tvingades judar på flykt när ”sionisterna” skulle rensas bort från statsapparaten. När Irans president förnekat Förintelsen och inför FN:s generalförsamling spridit myten om en judisk världskonspiration knyter han det till sin vision om ”en värld utan sionism”. När man inom ‘sanningsrörelsen’ talar om krafterna som de tror genomförde 9/11-attentaten är det inte sällan ”sionisterna” som pekas ut. När Ahmed Rami i sina Radio Islam-sändningar önskade sig en ny Hitler som skulle avsluta jobbet var det ett ställningstagande mot ”sionismen”. Och när nazister och andra rasideologiska högerextremister talar om den judiska sammansvärjning som de menar styr Sverige och ligger bakom invandring och mångkultur talar de om ”sionisterna” och ”sionismen”.Innebär det att ifrågasättandet av sionismen i sig är antisemitiskt? Självklart inte. Det finns flera som argumenterar för en enstatslösning utan att utmåla sionismen som en unik ondska och utan att väva ihop den med myten om en judisk världskonspiration.

Islamism

Det fungerar lite liknande med islamism. Ofta ses begreppet islamist som synonymt med ”galen fundamentalist” och alla religiöst färgade begrepp som islamister använder, sharia, shura, bayah, m.fl, ses som onda. Men att det inte är så enkelt förstår man om man ser på situationen i Mellanöstern just nu. Wahhabismen med bas i Saudiarabien vill utrota islamismen. Hur går det ihop med mångas tro att islamism är synonymt med extremism inom islam och extremism i Saudiarabien?
Sanningen att säga så finns det lika lite EN islamism som det finns EN sionism.

flags weaving in the air
looking4poetry / Foter / CC BY-NC-ND

Ja det finns radikala islamister som inte gillar mänskliga rättigheter, vill att kvinnan står vid spisen, och som anser att demokrati är ett nykolonialt påfund av väst. Men det finns också islamister som insett att de arabiska länderna behöver demokrati och mänskliga rättigheter för alla, även flickor och kvinnor. Det enda gemensamma för alla dessa falanger är egentligen att de vill grunda sig på islam.

Dessa sistnämnda är inte sekulära i den betydelse vi i Sverige lägger i begreppet och har mycket kvar att lära om sådant som t.ex. homosexuellas rättigheter. Men de är för demokrati och därmed har de tagit ett stort kliv närmare den syn vi i Sverige har på mänskliga rättigheter.

Man får inte glömma att steget mot demokrati inte tas på en dag. Det tog lång tid för oss att bygga den. Det var först för 24 år sen som vi fick allmän rösträtt i Sverige. På 1860-talet tog man första stegen för att avskaffa ståndsriksdagen, på 1910- och 20-talen fick de flesta kvinnorna och männen rösträtt, på 40-talet även de fattiga. Först på 1960-talet fick de med fysiska funktionsnedsättningar rösträtt. 1989 fick de med psykiska funktionsnedsättningar samma rätt. Det har tagit mer än 130 år för oss att bygga den demokrati som vi har idag.

Till en början använde många i västvärlden religion som ett argument till varför de ville införa demokrati. Vad hade hänt om nån utifrån hade kommit och sagt åt våra förfäder att de gjorde fel som motiverade sitt stöd till demokrati med hänvisningar till Gud?

Precis som med fördomarna om sionister används generaliseringar om ALLA islamister och olika demoniserande konspirationshistorier, ofta för att smutskasta hela islam och alla muslimer. Återigen, ”hate by proxy”, att slå mot muslimer genom att slå mot islamister.

Ett populärt sätt är att dra begrepp som används inom muslimska världen över en kam. Sharia är nog det mest kända. Om det tänker jag inte orda så mycket här utan hänvisar till en artikel jag skrev för ett tag sen om hur demokratirörelsen i muslimskt dominerade länder använder religiösa begrepp, som sharia, för att kämpa för demokrati:

Sharia, bayah och shura. Likheter mellan demokratisträvandena i arabvärlden och i Europa och USA.

Mänskligt?

Betyder detta att all kritik av islamism eller sionism är rasistisk? — Nej, absolut inte!

Var går gränsen mellan hat och kritik respektive gränsen mellan rasism och kritik?

Mitt råd är att ni känner efter själva, prova på argumenten och tänk efter. Om du är jude eller muslim är det ganska lätt. Du kan undvika att använda ett sätt att tala om sionister som du själv ogillar när du hört det liknande sättet att tala har använts mot islamister, och vice versa. Bete dig mot andra endast på sätt som du förväntar dig att de andra bör uppföra sig emot dig.

Vi andra?

Du kan ju känna efter lite hur det känns då någon använder våldsamma överdrifter eller stereotyper mot en politisk grupp som du anser dig tillhöra. När du ogillar motparternas grovt svepande och överdrivna generaliseringarna som klistras på samtliga motparter på den andra sidan om höger-vänster-spektrat… När du för sjuttioelfte gången hör nån tyckare klumpa ihop ”alla Socialdemokrater är kommunister” eller att ”alla borgerliga hatar fattiga och vill mörda pensionärer”… så förstår du kanske hur judar och muslimer kan känna ibland.

Byxor, kvinnor och moralpanik

Den här artikeln handlar om byxor! I dessa dagar då det debatteras hijab är det lätt att missa att byxor varit det plagg som man stridit mest omkring när det gäller kvinnors klädsel. I hundratals år har diskussionen varit om kvinnor ska tvingas ta av sig eller tvingas ta på sig byxor.

Det där med kläder är inte lätt. Sociala, religiösa och kulturella konventioner om hur folk, speciellt kvinnor, bör klä sig har det funnits gott om genom historien. ”Visa inte för mycket hud”, ”visa inte för lite hud”, ”dölj håret”, ”raka håret”, ”klä dig inte i ditten och klä dig i datten”, ”visa brösten, dölj brösten”!

Momento... (Projeto retratos)
Zanini H. / Foter / CC BY

Just nu är hijab det klädesplagg som mest debatteras. Även där ser vi samma dubbelhet. En del rasister vill rycka hijaben av kvinnor, förbjuda dem att bära den, men det finns även moralpoliser som anser sig vilja ‘skydda kvinnors heder och ära’ när de anser att kvinnor måste ha på sig hijab, annars är de ‘snuskiga’.

Själva saken är inte svår. Kvinnor ska få klä sig som de vill. Att förutsätta att alla som bär hijab är förtryckta, det är lika galet som att anse att ingen som bär hijab gör det av tvång! 

Det är inte rasistiskt att påpeka att en del kvinnor förtrycks genom hijab, men det är rasism att påstå att ALLA kvinnor förtrycks genom hijab.

Att vara för hijabuppropet är lätt, för det är så rätt!

Byxor

Det mesta som rör hur män och kvinnor klär sig har engagerat många genom historien. För 50 år sen var det byxorna som var i fokus för debatten. Byxor som symbol för förtryck och byxor som symbol för frihet. Fram till 2013 fanns det en ålderdomlig fransk lag som förbjöd kvinnor att bära byxor i Paris. Den instiftades runt år 1800 och har en intressant bakgrund:

Under franska revolutionen hade en del kvinnor börjat begära lika rättigheter som män. Symbolen för jämställdhet för dem var den manliga byxan som de ville ha rätt att bära. Men det var inte den enda stridsfrågan. En del andra kvinnor ville ha rätten att ta av sig hucklen, andra ville ha rätt att klä sig mer naket. Det gick inte för sig, ansåg den moraliska majoriteten, som instiftade en serie morallagar om hur man fick klä sig, speciellt om man var kvinna. En av dem var lagen om byxor på kvinnor, som alltså existerade på pappret fram till 2013.

Intressant nog motiverades förbudet mot att kvinnor skulle bära byxor med att det skulle vara både omoraliskt och förtryckande för kvinnor att bära byxor. Deras frihet och heder hotades!

Too good for words
Meredith Leigh Collins / Foter / CC BY-ND

Något senare blev byxan en politisk stridssak igen. Då var det strid om kvinnor skulle få rösta eller inte. Tre klädesplagg hamnade i centrum för den striden: korsetten, stöveln och byxan. Som ett resultat utvecklades ett politiskt mode med byxliknande kvinnokläder, bloomers, och mindre hårt åtsnörda korsetter och stövlar som antydde delar av kvinnans ben.

Gradvis kom det att bli naturligt att även kvinnor bar byxor i stora delar av världen, i synnerhet efter andra världskriget.

Men det var inte en lätt väg dit. Många ville slita byxan av kvinnorna. Och en del kvinnorättskämpar ville tvinga kvinnor att bära byxor. (I några totalitärt kommunistiska länder genomfördes senare experiment med just det; att tvinga kvinnor att bära byxor. För att motverka diskriminering!)

På 1950-talet och 60-talet hamnade byxan åter i centrum i delar av världen. I delar av världen hade byxor blivit accepterat, men förbud mot att kvinnor bar byxor fanns kvar inom t.ex. katolska kyrkan. Än idag är byxor förbjudna i många katolska skolor i olika delar av världen. Dessutom ville nu kvinnor ha rätt att designa och bära kort-korta kjolar och bikini. Debattens vågor gick höra om hur mycket ben en kvinna fick visa utan att det var oanständigt.

Byxfrågan var inte okontroversiell. På 70-talet blev byxan symbolen för frigörelse för en hel del invandrare från Pakistan och Indien. Istället för traditionella indiska och pakistanska kvinnokläder ville många bryta de kulturella sedvanorna och klä sig mer västerländskt. Byxan var åter det som hamnade i fokus. Byxan gav kvinnan en frihet som man inte hade i traditionella kläder, ansåg man.

Men inte alla ansåg det. En del ville behålla de kulturella kläderna. Det är en intressant parallell till hijabdebatten idag eftersom många indiska kvinnor utsatts för rasism för att de valt traditionella kläder.

Och det är den tragiska realiteten för oss. En del anser att moral, gudars åsikter, politikers åsikter, gubbars åsikter, grannars åsikter och fan och hans mosters åsikter spelar så stor roll att man tar sig rätten att döma andra människor på grundval av hur man klär sig, eller inte klär sig.

Gemensamma kippa- och hijabvandringar

Kippavandringarna som genomförts på flera håll i Sverige efter attacker mot judar, har varit stor succé. Då har muslimer, kristna, ateister, vänster och höger tagit på kippa och vandrat i solidaritet med förföljda judar. Nyligen fick vi höra om flera attacker mot kvinnor som bär hijab och burka och det pratas nu om att bära hijab i solidaritet med dem. Det är bra, hijabvandringar behövs också.

Food of Love
Collin Key (on vacation) / Foter / CC BY-NC-SA

Men samtidigt är det ännu så att det finns krafter som försöker piska upp ömsesidigt hat mellan judar och muslimer. Det måste motverkas. Och det finns en eländig tendens att ta itu med rasistiska problem var för sig, trots att islamofobi och judehat är nära besläktat.

Det kanske är dags att ta ett steg till efter kippa respektive hijabvandringarna?

Det är kanske dags att genomföra GEMENSAMMA kippa- och hijabvandringar?!

Tänk på symbolvärdet. INGENSTANS på jorden har man gjort något liknande. Hundratals kippor och hijabs sida vid sida. De bilderna skulle valsa runt i världspressen. Symbolvärdet av en kippa- och hijabvandring skulle bli enormt!

Tyvärr har intresset varit svalt ännu. Det finns folk som anser att man inte bör blanda de båda; ”på grund av islamhat bland ‘dem’, och dessutom för att Israel beter sig fel” säger en part, och ”på grund av antisemitism bland ‘dem’ och dessutom beter sig palestinier fel”, säger den andra parten. Det pratas om att ”det är fel att blanda problemen”. Dessutom anser många ur båda läger att ”vaddå det de andra är utsatta för är inget jämför med hatet mot oss”.

Tyvärr är dessa sk ”skäl” mot kippa- och hijabvandring en del av själva problemet. Jag har mött många fördomar då jag föreslagit detta.

Dessto större anledning är det att utmana hatet!

PS

Detta skrev jag om Malmö, men texten gäller hela Sverige.

Avpixlat upptäcker Öland

Avpixlat har upptäckt att det är lite stökigt på Öland ibland. Cyklar stjäls, det sker snatterier ibland och brott. Upplopp, pratar de om. Givetvis skyller de allt på invandrarna. På de som bodde i asylboendena i Lundsgård och andra.

248/365 - Two Fingers of the Water of Life
djwtwo / Foter / CC BY-NC-SA

Nåja, upplopp är väl lite väl att ta i. Där jag bor, Köpingsvik i Borgholms kommun, var det stökigare för något år sen. Sen 2011 har stöket och brottsligheten minskat betydligt. Men det var knappast några asylsökande som stod för de upploppen och brotten.

Varje år, i juni, sker en dramatisk ökning av kriminaliteten, snatterierna och brottsligheten på Öland. Cykelstöld är inte ovanligt, en av mina två cyklar försvann i juni. Men… Det var värre förr, speciellt i mitt Köpingsvik. Slagsmål, fylleri, spyor på vägarna, brottslighet och snatterier. Speciellt på midsommar då både våldtäkter och slagsmål inte var ovanliga.

Men om man ser vem som stökar märker man att det är den midsommarfirande ungdomen. Och de som stod för stöket för några år sedan, då det var värre här, var ganska övervägande blonda och med ett så kallat ”ursvenskt” utseende.

Fast att prata om detta stök passar inte för Avpixlat. Selektiva som de är väljer de ett annat stök, för att kasta skit på invandrarna.

Fast som ett tankeexperiment kan man ju tänka sig vad som skett om någon rasistisk person från något annat land kommit till Öland en typisk midsommar. Med Avpixlats logik om kulturer skulle det ha kunnat låta så här:

”Den svenska kulturen är extremt våldsam och spritfixerad. Dessutom våldtar svenska män mycket…”

 

Barnäktenskap, islamofobi och naziretorik

När rasister och islamofober lyfter fram ”muslimska pedofiler” och lögnaktigt påstår att pedofili är tillåtet inom islam, är de egentligen inte intresserade av barnens väl och ve. Det är muslimer och islam de vill smutskasta.

musse
Avpixlat

Hade det varit barnen de varit intresserade av hade de kunnat lyfta fram arbetet som görs bland muslimer för att stoppa de barnäktenskap som än idag sker bland vissa fundamentalister. Men så gör de inte. Rasister av olika slag påstår att pedofili är satt i system inom islam, att muslimer anser sig ha ”rätt” att kräva barnäktenskap. Folk som är riksdagsmän har stött kampanjer för att utmåla alla muslimer som potentiella pedofiler. Avpixlat anser att muslimer (och kulturrelativister) försöker införa barnäktenskap i Sverige också. (Läs i synnerhet kommentarsfälten i länkarna ovan.) Nyligen kopplade Avpixlat ihop en elvaårings youtubeberättelser om barnäktenskap i Jemen med ”faran” med islam och ”massinvandringen” i Sverige. Det noteras att ”Iran sänker giftermålsåldern”.

Vad metoden går ut på är enkelt att visa. Man tar något som påstås ske (eller som sker, som barnäktenskapen) i ett land där kulturen man hatar är dominerande. Sen beskriver man detta som ett hot för Europa idag och kryddar artikeln eller videon med svepande generaliseringar om att ”islam” tillåter detta och att ”muslimer” gillar detta. man kanske kryddar det med berättelser om vad ledande muslimer gjorde för 1400 år sen eller vad som står (eller påstås stå) i Koranen med syftet att smutskasta alla muslimer.

Metoden är gammal. Så har alla rasister gjort i alla tider.

Nazisterna använde samma metod i sitt judehat.  Man lyfte fram påstådda och verkliga brott som enskilda judar begått (eller påståtts begå) och extrapolerade det på ALLA judar och HELA judendomen. Med äkta och falska citat från Talmud eller Gamla Testamentet ansåg man sen att man ”bevisat” att barnäktenskap var ett ”judiskt” fenomen. Syftet var att hetsa fram hat mot och skräck för judar.

Det finns många exempel på detta från naziretoriken. Jag vill lyfta fram två här.

Här ser vi en liten notis ur nazisternas ledande propagandatidning för antisemitismen, dvs. Der Sturmer. Der Sturmer nr 31 1931. Den påstår att Rysslands parlament sänkt giftermålsåldern och att judarna låg bakom detta. ”Skändning av barn blir lag, så vill judarna att det ska vara”.

barnskändning
Klicka för större bild.

I Der Sturmer nr 16 1936 läser vi påståenden om att Talmud tillåter att man skändar (dvs. har samlag med) barn som är tre år gamla.

sturm3616talmud
Klicka för större bild.

Nazisterna använde både pedofiliskräcken och kvinnors rädsla för att bli våldtagna i sin propaganda mot judarna. Sex är ett mäktigt redskap för att väcka känslor. Judar gifter sig med barn för att behålla sin ”ras ren” skrev de i sin propaganda. Samtidigt ingår det i judars kultur att våldta icke-judiska kvinnor för att sprida kulturen, rasen och förnedra kvinnorna, skrev man. Att våldta ickejudiska barn var en del av judedomens så kallade ”ondska”.

Rassenschaender1

Vad skiljer egentligen Avpixlats, Kent Ekeroths, Thoralf Alfssons, Exponerats och de övrigas hets mot muslimer, med påståenden om att islam och islams kultur leder till pedofili och våldtäkter, från nazisternas påståenden på 20-talet och 30-talet om att judendom och judisk kultur leder till pedofili och våldtäkter. Svaret är: 80 år!

PS

För mer läsning om likheterna mellan judehatet och muslimhatet, se min hemsida.

Jag vill påpeka att jag inte anser att muslimhatet är dagens version av judehatet. Judehatet är ännu stort, även i Sverige. Att säga att muslimhat ERSATT judehatet betyder att man förringar det judehat som ännu är ett stort problem. Däremot är judehatet och muslimhatet besläktat. Det är samma sorts retorik och ”argument”.