Överallt där jag gått och rört mig har jag hört, genom hela livet, folk säga till varandra, och ibland till mig att ”du är inte en riktig …”, ”hon/han är inte en äkta …”. En variant av det är när man säger ”du är en … för at du är en …”.
Människors strävan att definiera varandra tycks aldrig ta slut.
Varför kan vi inte helt enkelt låta varje människa definiera sig själv, att vi lyssnar till deras erfarenheter. Och om en person inte skadar andra, kan vi väl låta denne vara vad denne själv vill, utan krångel och pekpinnar?
Variationsrikedomen är enorm.
Jag har mött bisexuella män och kvinnor som inte ansetts tillräckligt homosexuella för att komma med i homosexuellas krets och för konstiga för att hänga med de heterosexuella. ”du är inte en riktig …”
Jag har mött kvinnor som inte setts som tillräckligt kvinnliga eller vars okvinnlighet inte varit tillräcklig i vissas ögon.
Jag vet kvinnor som älskar att bli uppvaktade av män och gillar gammaldags könsroller, helst av allt vill hon vara hemma med barnen på heltid. Ni skulle se blickarna hon får från en del feminister: ”hon är inte en riktig ….”. Jag vet kvinnor som klär sig manligt och har manliga hobbies och beter sig som män enligt stereotyper ska, hon är inte heller ”en riktig …” enligt en del. Inte en riktig kvinna. Och både en del män och kvinnor är snara att döma.
Och det cirkulerar så mycket prat om att folk ”inte är riktiga svenskar”, .ex. kan inte muslimer vara det. Och en del antirasister är snara att säga att om man älskar sin nation för mycket ”är man inte en riktig …”, dvs ”inte en riktig antirasist. Och muslimer gnäller på muslimer att de ”inte är riktiga muslimer”. och kristna på kristna och judar på judar och ateister på ateister, satanister på satanister, och buddister på buddister och nudister på nudister. Det finns alltid ett skäl att peka finger och säga ”du är inte en riktig … ”
Och jag har ofta fått höra att jag inte är ”en riktig liberal”. Ja sånt säger en del. Och andra är inte riktiga socialister, konservativa, miljöpartister, piratpartister, feminister eller kristdemokrater… om man ska lita till vad en del säger. Och givetvis är X ”inte en riktig vänster” och Y ”inte en riktig höger”…
Och jag vet dominanter i bdsm-världen som fått höra att ”de inte är riktiga dominanter. Och undergivna som ”inte är riktiga undergivna” för att de inte passar in i stereotyperna. Och jag vet sexarbetare som inte anses vara riktiga feminister, de säljer ju sex och är därför antifeminister och ”offer” per definition. Och jag vet feminister som inte ses som riktiga kvinnor, de är ju feminister. och feminister som inte ses som riktiga feminister och sexarbetare som inte ses som riktiga sexarbetare och konstnärer som inte ses som riktiga konstnärer, för att de inte passar in i en stereotyp mall.
Och en del pekar finger och säger att ”du har inte varit med om X och vet inte vad Y är, så uttala dig inte”.
”Du är inte underklass”, säger en del till mig ibland utan att veta något om mig. ”Kalla dig inte underklass ”du är inte en riktig …”. Jag känner en vän som fått höra att han som vit finne inte kan veta vad förtryck och rasism är, att han ”inte är en riktig …”. Men då visar han ärret han har efter en kniv på halsen och berättar hur personer som spottade på honom och kallade honom finnejävel gav honom det”. En annan bekant fick inte vara med i en båtklubb för han var ”inte tillräckligt överklass”, som om hans jeans visar vad han har på banken”. Och i en affär har jag vänner som inte fått hjälp, så affären missat storkunder, för att ”den personen inte är en riktig kund”.
Och världen är full av folk som inte är riktiga transor, riktiga frimärkssamlare, riktiga historiker, riktiga journalister, riktiga bloggare, riktiga politiker och riktiga affärsmän.Och folk som man anser ska hålla käft för att de ”inte vet något om X”, utan att man tagit reda på vad denne vet.
Denna strävan människor har att definiera andra människor, och ställa grupp mot grupp är lustig och egendomlig… och farlig. Det här med att ange gränser för vad man anser är ”rätt” grupptillhörighet, är något som vi måste frigöra oss ifrån.
När man pratar om Adolf Hitlers böcker pratar man ofta om hans ”enda” bok: Mein Kampf, som gavs ut 1924 och 1927. Ibland nämns hans outgivna manuskript från 1928 och samlingarna av hans tal från 30-talet. Det är sällan man hör något om en annan som gavs ut i hans namn, från 1925. Ändå avslöjar den mycket om hans hat.
”Bolsjevismen från Moses till Lenin, en dialog mellan Hitler och mig” av Dietrich Eckart. Boken skrevs av Eckart, en av de tidiga nazisterna och mannen Hitler själv beskrev som sin närmaste vän och inspiratör. Manuskriptet hann inte bli klart innan Eckart dog, så nazistpartiet gav ut det i efterhand. Att läsa den är kusligt. Den skrevs givetvis på tyska, men kan läsas på både svenska och engelska på nätet (eftersom nazister översatt och sprider den) men även antinazister bör läsa den, för att förstå judehatets mekanismer.
”Luther”, sköt jag in, ”uttalade sin åsikt om det klart nog. Han uppmanar oss att bränna synagogorna och de judiska skolorna och begrava resterna ‘så att ingen människa någonsin igen ska behöva se en sten eller aska från dem.’ Gud kommer att förlåta oss vad vi tidigare har tolererat genom vår okunskap — ‘Jag kände inte till det själv’, skrev han — men nu, då vi varit medvetna om vad som försiggått, har vi inte riskerat, till något pris, att skydda dessa byggnader ‘i vilka de förtalar, förbannar, spottar på och smädar både Kristus och oss.’ (Luther, Von den Juden und ihren Lügen) Vi kan knappast tala starkare själva. Han uppmanade också till förstörelsen av deras hus, i vilka de fortskred på samma vis som i sina skolor. ‘Vissa kanske kommer tycka’, beklagade han, ‘att min dom är alltför hård. Den är, om något, för mild, för jag har sett deras skrivna verk.’ … ”Bränna deras synagogor, är jag rädd, skulle vara till liten nytta”, ryckte han på axlarna. ”Även om där aldrig funnits någon synagoga, judisk skola, något Gamla Testamente eller någon Talmud, skulle den judiska anden fortfarande finnas där och ha sin verkan. Den har alltid funnits där.
”Jag skulle vilja veta”, sade jag, ”vad arbetarna skulle säga om man visade dem svart på vitt vad prånglarna eller storindustrialisterna hade haft för hemlig moralisk filosofi av den mest avskyvärda sort sedan tiden ‘x’. Deras ursinne skulle vara enormt. ‘Aha!’ skulle alla ryta. ‘Med sådana föreskrifter är det inte undra på att djävlarna plågar oss så! Att så var fallet! Hur kan någon var så ond och avskyvärd? Hela bunten av dem borde utrotas!’ De skulle fortskrida på så vis, som om de vore galna, och rätteligen så…
”Sanningen”, sade han, ”är, minsann, som du en gång skrev: man kan bara förstå juden om man vet vilket hans ultimata mål är. Och det målet är, bortom världsstyre, tillintetgörandet av världen. Han måste ta ner resten av mänskligheten, intalar han sig själv, för att kunna förbereda paradiset på jorden. Han har fått sig till att tro att bara han är kapabel till denna stora uppgift, och, begrundande hans idéer om paradiset, är så verkligen fallet. Men man ser, om än bara i den mån han tillåter, att han i hemlighet drivs till någonting annat. Samtidigt som han låtsas för sig själv att han upphöjer mänskligheten plågar han män till förtvivlan, till vansinne, till förkrosselse. Om motstånd inte reses kommer han att förgöra hela mänskligheten. Hans natur tvingar honom mot det målet, även om han däri dunkelt förstår att han därmed måste förgöra också sig själv. Det finns ingen annan väg för honom; han måste agera så. Denna insikt om det ovillkorliga beroendet av hans egen existens uppå den av sina offer framstår för mig vara den huvudsakliga anledningen till hans hat. Att vara förpliktad att försöka att tillintetgöra oss med all sin styrka, men på samma gång att förutse att detta oundvikligen måste leda till hans egen undergång, däri ligger det. Om du så vill: Lucifers Tragedi.
”Jag” i boken är Eckart, ”han” är Hitler.
Boken gavs ut i många utgåvor under nazitiden. Den som läst den kan inte tvivla om vad som väntade. (Det ska noteras att Hitler ibland under 30-talet tonade ner sin och partiets judehat av taktiska skäl. Det räcker med att läsa partitidningen Völkische Beobachter 1932 och 33 för att se det, det var kraftigt nedtonat. Men för den som ville se fanns det sätt att ta reda på vad verkligen Hitler och nazisterna ville med judarna)
Ord betyder mycket. Ofta hör man påståenden från förintelseförnekare att Hitler aldrig velat utrota judarna. Eckarts bok visar motsatsen.
Intervju med Lena Sundström, journalist och författare.
Du har under lång tid, redan då du var kolumnist i Metro skrivit och granskat frågor kring rasism och främlingsfientlighet. Varför har du valt just det ämnet som journalist?
Det korta svaret är att det har jag egentligen inte gjort. Som journalist har jag gjort reportage om alltifrån Jas Gripen, svensk vapenindustri, styckares arbetsvillkor på Scan, prostitution i Tyskland och soldater i Afghanistan. Som nyhetskrönikör har jag skrivit om sådant som berör oss i vår vardag, inkilningsriter, sophämtning, könsroller, röststyrda telesvar och åldersfixering. Och som författare är det egentligen bara en av mina fyra böcker, Världens lyckligaste folk, som handlar om främlingsfientlighet och rasism. Min första handlade om socialdemokratins färd mot mitten. Den andra är en samling vardagsbetraktelser från vår samtid. Och min sista bok Spår handlar ytterst om rättsosäkerhet.
Som journalist är jag intresserad av alla stora frågor som rör vår samtid. Det här säger jag inte för att förringa betydelsen av antirasism, tvärtom. Antirasismen är för mig ett självklart ställningstagande, så självklart att det alltid finns med. En självklar värdegrund. Sedan har utvecklingen i Europa under de senaste åren, och Sverigedemokraternas inträde i riksdagen gjort att ämnen som berör nazism, rasism, fascism och främlingsfientlighet har blivit större förstås.
Vill du berätta lite om din bakgrund och ditt liv i Sverige?
Jag är uppväxt i Skåne, och det är där jag har mina rötter även om jag har bott i Stockholm i flera år. Det har mycket med min mormor att göra. Somrarna i Kävlinge med småsparvar på gården och skånskan som ibland mer påminde om danskan som ekade mellan husen. Det är nog ingen slump att Kvarteret Korpen är min favoritfilm. Jag är adopterad från Korea och kom till Sverige när jag var sex månader. Under de första åren bodde vi i Hovsjö utanför Södertälje, så fram tills det att jag var fem år pratade jag faktiskt stockholmska. Sedan bodde vi ett tag i ett höghusområde i Kristianstad, innan vi flyttade in i ett sådant där klassiskt en-och-en-halv-plans-villaområde som finns utanför många mellanstora svenska städer.
I din bok ”Världens lyckligaste folk” bevakar du Danske Folkeparti. Finns det saker som du lärt dig när du skrev den boken som vi kan ha användning av i Sverige?
I boken försöker jag ta reda på hur det påverkar ett samhälle när ett främlingsfientligt och rasistiskt parti tar sig in i ett parlament. Hur påverkar det media, andra partier, retoriken och politiken? Bilden av Danmark var väldigt förenklad då – det var när Pia Kjærsgaard hade sagt något ovanligt tillspetsat som svensk media rapporterade. Eller i samband med Muhammedkarikatyrerna. Inställningen i Sverige var då att det aldrig skulle kunna hända i Sverige, att det var lite ”typiskt danskt” det hela. Jag ville försöka förstå vad det var som hade hänt mellan nyhetssändningarna, det som vi missade. Hur ett parti som Dansk Folkeparti hade kunnat få sådan makt i Danmark. Så jag flyttade dit och sökte efter svaren. Anledningen till att jag gjorde detta var ju att jag var övertygad om att den danska utvecklingen inte alls var typiskt dansk, utan att den kan ske i alla länder. Också i Sverige. Hur glidningarna sker när ett främlingsfientligt parti plötsligt får representanter i en parlamentarisk församling, med normalisering, förändrad syn på censur, demokrati, yttrandefrihet. Det kändes också viktigt att ta fram en massa konkret fakta, statistik och forskning, för det blir lätt känsloargument och efterkonstruktioner i debatten om rasism.
Din dokumentär ”Dom kallas rasister” uppmärksammades mycket då den visades 2010. Vad var anledningen till att du gjorde dokumentären?
Det blev en naturlig uppföljning till Världens lyckligaste folk, en fortsättning på resan, när jag kom hem till Sverige igen.
Efter Danmarksboken fick jag ganska mycket hat och hot. Och jag tog kontakt med några av de människor som tog kontakt med mig för att höra om de var intresserade av ett samtal. Jag ville höra deras tankar, resonemang och frågor. Göra en dokumentär om väljarna istället för att göra något om partiet som nu var på väg in i riksdagen. Samtidigt var jag helt öppen med om var jag själv stod, och vad jag tyckte om Sverigedemokraterna som parti.
Vad är ditt bästa motargument mot rasism?
Rasism gör alla människor till förlorare. Både de som utsätts för det, och de som utsätter andra för det. Rädsla och rasism och hat gör alltid samhället farligare för alla. Och Martin Luther Kings ord gäller än idag. Alla barn skall ha rätt att leva i ett land där de inte blir dömda utifrån sin hudfärg utan utifrån sina karaktärsdrag. Detta är grundläggande.
I debatten tror jag att det är viktigt med tre saker.
Vår historia. Att hela tiden påminna oss om vad rasism och nazism har inneburit genom historien.
Att det är bra med fakta, statistik och den forskning som finns kring de här frågorna, att man är påläst. Så att det inte blir för mycket känsloargument.
Och att inte heller fastna i att ”du tycker fel”. Utifrån ”det här tycker jag, och det här står jag för”. Att man står upp för sina egna antirasistiska värderingar, alldeles oavsett vem som sitter i riksdagen för tillfället och alldeles oavsett om det just nu är politiskt korrekt eller inte i det gällande klimatet. Att man är tydlig i detta. Inte bara för andra utan också inför sig själv.
Jag började en debatt om antisemitismen i Belgien på min Facebookvägg idag, i samband med att fyra judar skjutits ihjäl. Då dök en debattör upp och postade länkar om hur vissa israeliska rasister vill riva klippmoskén. Jag frågade då vad olika israeliska galenpannor har med judehatet att göra och fick följande svar.
”Och ja, om man för en så oförsonlig politik så får man räkna med konsekvenser. Inte för att jag stödjer konsekvenserna på något sätt, men jag förstår varför det händer.”
”Eftersom hat väcker hat naturligtvis. Det finns en orsak för muslimers hat idag. Jag tog t ex taxi för några dagar sedan och pratade med en palestinsk taxiförare. Han pratade om sin frustration över att han inte fick tillåtelse att besöka Jerusalem och att jag som svensk fick det. Man kan inte bygga murar, överbefolka Israel (sionismen) osv och tro att det inte skadar andra människor.”
Jag diskuterade islamofobin i Sverige och Breivik också nyligen. Då dök en sverigedemokrat upp och började posta länkar om att Iran stenar kvinnor. Jag frågade då vad iranska mullor och islamistiska extremister hade med muslimhatet att göra. Jag fick detta svar.
”Muslimerna måste förstå att de är hatade här i Sverige eftersom man stenar och mördar i muslimernas namn, som i Iran.”
Jag chattade med en person i arabvärlden nyligen som, var arg på mig för att Jimmie Åkesson finns i Sverige. ”You are fuckin racists all swedes!”. Jag frågade då vad Jimmie Åkesson hade med oss svenskar att göra, och varför han var så arg på alla svenskar. Han svarade:
”There are reasons why you are hated: islamophobia”.
När jag påpekade att det finns 400.000 muslimer i Sverige och att han just anklagat dem att vara islamofober blev han tyst och avslutade chatten.
Den röda tråden är kollektiv skuld – generalisering
Detta är en ganska vanlig myt. Jag beskrev den i ett blogginlägg för någon dag sen. Jag hade frågat några vänsterdebattörer om de ansåg det vara rasism om en palestinier hatar alla judar. Svaren jag fick var allt från svepande – ”Det kan man väl inte säga” – till direkt utmanande och rakt på sak – ”Israel är nazistiskt och judarna får skylla sig själva”.
Jag stöter tyvärr ganska ofta på denna sorts resonemang då man pratar om muslimer eller judar.
Om man drar alla i en grupp över en kam för vad några – eller till och med en majoritet i gruppen – gör eller tycker, så har man drabbats av fördomar. Man generaliserar negativt och antar att alla tänker och agerar lika.
Det ögonblick när man säger att man kan förstå palestiniers hat mot alla judar på grund av israelpolitiken, eller islamofobin på grund av mullorna i Iran, eller kanske antyder att det kan vara RÄTT att hata alla judar eller muslimer, så visar man att man själ har fördomar mot judarna eller muslimerna. Ibland utan att ens vara medveten om det.
Det kallas på ren svenska: rasism!
Så nej, alla judar är INTE ansvariga för Israels politik – och inte heller muslimer för Irans politik!
”Vita ska hålla käft om rasism, de vet inget om ämnet. Vita är inte vita då de utsätts för rasism utan icke-vita. Och icke-vita är vita när de är rasister. Eller så kan vita aldrig utsättas för rasism över huvud taget. Eller så är bara vita som utsätts för rasism icke-vita, människor med mörkare hy kan inte vara rasister. Eller så är bara vissa vita som utsätts för rasism icke-vita och UTSATTA för rasism, finnar kan aldrig ha varit utsatta för rasism. Judar är bara utsatta för rasism om en vit hatar dem, inte om en med mörkare hy hatar dem. Eller så är judar inte utsatta för rasism om palestinier hatar dem. Eller så…”
Vithetsdebatten spårar ur totalt just nu. Jag vet ärligt talat inte om jag ska asgarva eller gråta. Jag lutar åt gråta, på grund av generaliseringar om att ”vita inte kan utsättas för rasism”.
De sista månaderna har jag gjort ett experiment. Jag har frågat vithetsdebattörer om de anser att det är rasism om mörkhyade palestinier skulle hata vita judar. Jag har då fått svaret att den vita juden har två (!) maktprivilegier. Dels är denne vit och dels är denne jude. Och palestiniern är i underläge maktmässigt på grund av Israels politik.
Så nej, en mörkhyad palestinier kan inte vara rasistisk mot en jude, sägs det. En del av de som jag pratat med om detta förstår tankefelet och inser snabbt att det de sagt är helgalet. Att beskylla alla judar för något på grund av Israels politik är rasism. Men påfallande många har inte tagit tillbaka påståendet utan står fast vid att en jude inte kan utsättas för rasism av en palestinier. Det är grov rasism att hata alla judar på grund av Israels politik. Punkt slut.
Och det som är sorgligast är att kända antirasistiska debattörer sett dessa ”vithetsdebattörer” ursäkta antisemiter på twitter och de har inte sagt ett pip. De har tigit tyst. Varför? ALLA som generaliserar om att ”vita” inte kan utsättas för rasism har, när de konfronterats med exemplet om judehat, antingen stöttat det eller urskuldat de som uttalar sig så. ALLA, utan undantag. Varför? Är det något i tänkandet hos de som generaliserar om vita som gör att de lättare generaliserar om judar? Kan det vara generaliserandet om grupper av folk som är det problematiska? Ett exempel har jag berört i min blogg (läs artikeln här). Här följer fyra andra exempel.
Fyra exempel
1)
2)
3)
4)
Sammanfattning
Detta urskuldande av hat mot judar kan bara klassas som grov antisemitism. Problemet med att blanda in generaliserande maktanalyser i frågan om vad som är hat och rasism eller inte ser man om man studerar nazismen. Tvärt emot alla myter ansåg inte nazisterna att judarna var i ”underläge” eller ”svaga” maktmässigt. De ansåg att judar var i överläge; att de var starka och ett hot mot tysken. Detta rättfärdigade mycket av deras generaliseringar mot judar. Man kan också studera Sverigedemokraterna. De hatar inte muslimer för att de anser muslimer är i ”underläge”. Tvärtom anser de att muslimer är i överläge och ett hot mot ”det svenska”. Att blanda in maktfrågor i frågan om rasism är livsfarligt. Dels för att rasister genom alla tider har gjort samma sak, och dels för att man generaliserar, och då missar man nyanserna.
Om man generaliserar om alla vita missar man nyanserna. Som min finske vänsterpartistiske vän brukar säga då han får höra att han inte kan utsättas för rasism, eftersom han är vit:
”Han kan komma tillbaka när han fått en kniv mot strupen av arbetskamraterna som ber honom dra hem till ”hemlandet”…
Man kan också välja att vara mot ALL rasism, oavsett mot vem. För det är lika rasifierande och rasistiskt att generalisera om vita och judar som mot muslimer och romer.
Med sorg ser jag att ordet ”hora” används i ökad utsträckning som antirasistiskt slagord. Jag noterar att folk som skriker ”hora” tas emot öppet i vissa delar av den antirasistiska miljön. Sexistiska och homofobiska skällsord är ännu tolererat ”mot rasismen” i vissa delar av den antirasistiska miljön.
Det mest extrema fallet är nog rapparen Sebbe Staxx som, trots att han både vill ”straffknulla” mammor, använder ordet ”hora” och har pratat om att han vill döda ”bögen Jimmie Åkesson”, anses vara en ”god antirasist”.
Men det är inte bara kändisrappare som använder ordet.
Kvinnliga sverigedemokrater får numera ofta höra att de är horor, medan de manliga till exempel kan få höra att de är kuksugare.
Det märkte jag redan 2011 då jag var på en SD-demonstration. Några antirasister skrek då ”kuksugare” till en känd sverigedemokrat. Jag frågade den som skrek om hen var homofob, och om homofobi verkligen är rätta sättet att stoppa SD på. Hen och hens kompisar svarade med att skrika ”din liberala kuksugare”, och någon av dem ville visst ”straffknulla” min mamma.
Om man går in på Revolutionära Frontens chattloggar på Facebook ser man ofta liknande uttryck för hat. Där beskrivs ofta både borgare och rasister som ”jävla horor” och liknande. Ett extremt obehagligt och grabbigt språk. Man kan förstå att Sebbe Staxx gillar dem.
”Hora”
Den 9.e maj var Jimmie Åkesson på besök i Uppsala. Några av antirasisterna valde att ropa ”hora” och ”kuksugare” åt SD:s Paula Bieler. Det ropades dessutom ”kukhuvud” åt Jimmie Åkesson, enligt rapporter jag fått från eventet, av både antirasister och Paula Bieler själv.
Att skrika ”hora” eller ”kuksugare” åt folk är lika allvarligt som att använda ”neger” eller ”judejävel” som skällsord. Det ser inte bra ut att antirasister använder dessa ord, eller att folk står bredvid de som skriker och inte protesterar.
Ja, Sverigedemokraternas svans av näthatare beter sig ofta hatiskt mot till exempel kvinnor. Men ska vi vara riktigt ärliga möter sverigedemokratiska och nazistiska kvinnor samma sorts hat från en del antirasister. När ordet ”hora” är ett av de vanligaste ”motargument” mot hat som en SD-kvinna får höra, är något fel, åt HELVETE fel.
Nästa gång du hör en antirasist ropa ”hora” eller ”kuksugare”, kan du då göra mig en tjänst? Behandla denne som ni skulle behandlat en person som skriker ”jävla neger” högt. En sådan person håller man kort. Även om denne verkar vara en ”god antirasist”.
Valresultaten i Greklands lokalval gjorde mig riktigt ledsen. Partier som öppet pratar om att avveckla demokratin fick t.ex. fler röster än övriga partier i Atens lokalval. Antidemokratiska partier och rasistpartier har nu tre fjärdedelar av rösterna i Aten.
Han och det nazistiska Gyllene Gryning fick 16,2% av rösterna i borgmästarvalet i Aten och 8,8% i Grekland som helhet. De gick framåt i kommunvalen över hela landet, något deras systerparti Svenskarnas Parti i Sverige rapporterade så här:
Enligt deras egen hemsida så kommer partiet få platser i alla kommunfullmäktige i hela landet och det nationella snittresultatet för partiet är omkring 11 – 12 procent. 2010 fick Gyllene gryning 5,3 procent i borgmästarvalet i Aten. /SvP via Realisten.se
Högerpartiet Ny Demokrati, som inte är nazister men grova rasister, fick lite mer, 16,92% i Aten, 26,3 i hela landet. Om Ny Demokrati har en vän med insikt i politiken i Grekland skrivit:
Det grekiska högerkonservativa partiet – Ny Demokrati – har en rasistisk retorik som skulle fått SD att blekna. Premiärminister Samaras har t.ex. tidigare i ett uttalande sagt att invandrarna är samhällets tyranner och att ha ska ge staden Aten tillbaka till sina invånare genom att ta bort dem. I det här valet har högerns kandidat tävlat med Gyllene Gryning i rasistiska uttalanden. Han har bl.a. lovat atenarna att det kommer bli folkomröstning om moskébygget som nuvarande borgmästare vill låta bygga.
Syriza
Koalitionen Syriza fick 20% av rösterna i Aten och 17% i landet. Det är ett parti som tillåter vänsterextrema hatsymboler och beundran av folkmördare i kommunistländer.
Där ingår flera partier med hammaren och skäran som symbol, t.ex. KOE. Så även om partiet inte själv använder symbolen som sin symbol, så tolereras den. Även AKOA använder symbolen. DEA använder inte symbolen direkt men på deras hemsida ser man ofta bilder på hammaren och skäran. En god dos maobeundran och Leninbeundran finns också hos parterna. Flera av partierna pratar öppet om att avveckla demokratin i det s.k. ”proletariatets diktatur”.
In this small corner of the world, Greece, the communists have to continuously improve and re-found their ideology in a revolutionary way. Mao Tsetung’s work will be a great weapon and lesson in their course. The Communist Organization of Greece, KOE, will continue to study, absorb, take example from Mao and the Great Proletarian Cultural Revolution. KOE will take care to complete with the most essential points of Maoism and of the Great Proletarian Cultural Revolution the necessary phrasing of the modern communist program and the General Line of the new communist movement. Nowadays, there can be no Revolutionary Marxism without Maoism and the Great Proletarian Cultural Revolution.
We honor Mao Tsetung and the Chinese communists’ struggle, we honor the Great Proletarian Cultural Revolution by conquering, or re-conquering if necessary, simple Marxist truths, and by deepening our knowledge with the course of the social evolution. We experienced revolutions, but now we are experiencing the domination of counter-revolutions and we are preparing for a new hopeful revolutionary round of struggles all over the world.
KKE, Kommunistpartiet
Ett annat parti som flaggar med hammaren och skäran och pratar om proletariatets diktatur är KKE. Det fick 16,6% i Aten, 8,8% i hela Grekland.
Partiet fanns redan på 40-talet. Då var de starkt prosovjetiska. Under tiden mellan Hitler-Stalin pakten och Hitlers invasion av Grekland tonade de, liksom alla kommunistpartier, ner kritiken mot Hitler.
De är marxist-leninister. Lenin är fortfarande viktig för dem. De tror på revolutionen och på proletariatets diktatur (läs gärna deras teser om socialism här!). Detta betyder att de som alla andra kommunistpartier har öppna diskussioner om vilka de kommer att vilja utestänga från sin syn på ”folkstyre”.
The vulgar anti-Stalin campaign also ranks among the methods of distortion. They believe that on the basis of ignorance and by means of reversing reality, they will establish in the consciousness of the people the equation between Hitler, a product of capitalism and Stalin, a product of Bolshevism, the most vanguard achievement of mankind. By means of mudslinging against one person they obviously intend to erase the first attempt of socialist construction as a whole, to distort the conditions under which the economic basis of socialism was formed
Antikapitalisterna
Sen har vi antikapitalisterna som vill störta allt. De består av folk som anser att KKE och KOE var för mjäkiga. Lenin och Mao och anarkister och Hamas och diverse terrorgrupper över hela jorden gillar dessa mysiga aktivister. De fick 2% i Aten och 2,3% i Grekland som helhet.
Allt som allt…
Räknar man samman de ÖPPET antidemokratiska grupperna, Syriza, antikapitalisterna och KKE, samt Golden Dawn, är det 55% av rösterna i Aten. Lägg sen till högern, som numera ligger på gränsen till att faktiskt kunna kallas fascistiskt och antidemokratiskt, så blir det 71%.
Expo har sammanställt myterna Sverigedemokraterna sprider om tiggeriet.
Vi citerar punkt fem.
Sd:s lögner stinker!
SD-påstående 5 – Bilden av fattigdomen i Rumänien är överdriven.
”Såg precis ett gäng romer sitta i ett köpcentrum o fippla med sina mobiler. Vad säger man, fattigdom är relativt eller? #tiggeri #bluff”, skrev riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD) på Twitter den 3 maj.
”Det är så att när man tittar på situationen i Rumänien så är min bild att den är ganska överdriven. Jag tror till och med att det är lättare att få jobb i Rumänien än vad det är att få jobb i Sverige. Det verkar också som att den rumänska regeringen gör en hel del för att försöka integrera romerna i det rumänska samhället. Jag tror att det förekommer väldigt mycket myter kring den här frågan”, säger Richard Jomshof i videon på SD-videon.
Rumänien har den lägsta medellivslängden i EU. 2010 levde var femte rumän under fattigdomsgränsen, mätt som inkomst under 60 procent av landets genomsnitt, enligt Utrikespolitiska institutets Landguiden. Diskriminering mot romer är utbredd i landet, speciellt när det kommer till boende är vräkningar av romer satt i system, rapporterar Human rights watch. UNICEF lyfter fram att romers barn diskrimineras i skolan och att romska barn i vissa skolor segregeras. ”Skolor med stor andel romer är ofta i sämre kondition än andra institutioner”, skriver UNICEF.
– I Bulgarien och Rumänien lever 80 procent av den romska befolkningen på mindre än fyra dollar om dagen. I Ungern lever 40 procent under fattigdomsgränsen. FN beskriver diskrimineringen och rasism mot romer som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Europa, säger Ian Hancock som är professor på University of Texas och en av de främsta experterna inom forskningen om romer.
Fram till åtminstone 1864 användes romer som slavar i Rumänien. När slaveriet upphört fick de tidigare slavägarna kompensation för förlusten. Inget program inleddes för att utbilda och integrera de före detta slavarna till ett fritt samhälle.
Man kan dra direkta paralleller mellan denna kampanj och det sk hijabuppropet för en tid sen i Sverige, då rätten att bära hijab var på tapeten.
För att garantera rätten att SLIPPA bära slöja måste man slåss för rätten ATT bära slöja… om kvinnan vill det. Och för att vara säker på att behålla sin rätt ATT bära slöja måste man även slåss för kvinnors rätt att kasta eller bränna slöjan… om de vill det.
Det är upp till kvinnan själv att bestämma, det är hennes val. Inte ditt, inte mitt, inte andra kvinnor och inte andra män utan INDIVIDENS val.
Stealthy Freedom är stort. Det väcker många tankar att se hur kvinnor anser att det är frihetskamp att slänga slöjan.
För det är det det är. För vissa är det frihet att bära slöja, för andra är det frihet att slippa slöjan.
Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar vissa att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.
Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.
”Tiggarveckan” 1933
Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.
”Stoppa tiggarplågan”, ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.
I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.
I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.
Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog ”sociala hjälporganisationer” och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.
I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödja ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.
Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.
Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.
Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dagar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.
Goebbels plan
Order om åtgärd mot tiggare
Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs. främst mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.
De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen:
”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“
Ordern gavs till polisen, SA och SS att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.
Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100 000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i Hamburg. I Württemberg 4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.
De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.
Vidare förföljelse
Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.
Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.
Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tid.
Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.
Kent Ekeroth
Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den SD-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.
Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i SvD 2011:
Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…
Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…
Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.
Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande?Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.
Minns ni killen i 
Ett annat parti som flaggar med hammaren och skäran och pratar om proletariatets diktatur är KKE. Det fick 16,6% i Aten, 8,8% i hela Grekland.
Motargument 