Etikettarkiv: antisemitism

Fördomar om islamism & sionism

augusti 25, 2013 Jerlerup

Ibland används generaliseringar om sionister och islamister på ett fördomsfullt sätt. För en del är islamism eller sionism synonymt med ondska. ”Sionister/islamister är rasister som blandar ihop religion och politik och vill skapa en stat för bara judar/muslimer”. I den här artikeln ska vi syna de fördomar som sprids kring dessa båda begrepp.

: Pensiero / Foter / CC BY-NC-ND

Om man studerar de rörelser som kallar sig islamistiska finns det en stor bredd. Däri finns allt från de som hatar demokrati och mänskliga rättigheter till de som vill bygga en demokratisk stat byggd på mänskliga rättigheter. Samma sak med sionismen, det finns konservativa, liberala, socialistiska, socialdemokratiska, sekulära, religiösa, fascistiska, gröna och fundamentalistiska sionister.Sionism kan överförenklat beskrivas som strävan att det judiska folket ska få ett hem, och att skydda detta folk från yttre hot. Efter 1948 anses detta hem vara Israel. Islamism kan lite förenklat sägas vara en politisk rörelse som grundar sig på islam. Mer komplicerat är det inte. Men, i alla andra detaljer är bredden av åsikter enorm för muslimer och judendomen.

En del islamister älskar människor av annan tro, medan andra pratar föraktfullt om ”kuffar” (otrogna), som ”hundar”. En del sionister älskar araber och andra är rasister och hatar araber och kallar dem gärna ”grisar”. De flesta sionister och islamister är som vanligt folk med sina fördomar, och i det av krig infekterade Mellanöstern finns det många fördomar.

Sionism

Givetvis är det helt rätt att kunna vara kritisk mot företeelser inom islamism och sionism. Men när man kritiserar gäller det att man går fram lite försiktigt. Precis som man bör göra när man kritiserar detaljer som förekommer i andra religioner. Det finns mycket hat mot judar och muslimer som maskerats i form av demoniseringar, avhumaniseringar och stereotypbilder.

Sionisthat och islamisthat kombineras ibland.: danny.hammontree / Foter / CC BY-NC-ND

Man bör helt enkelt undvika att generalisera negativt om islamister, sionister eller om islam och judendom. Man bör undvika att utmåla rörelserna som om alla tänker lika. Dessutom bör man vara lite vaksam då man läser att ”sionisterna styr världen” eller ”islamisterna vill styra världen”. Demonisering är en del i rasism.

Man kan kika på hur sionism används av olika judehatare för att förstå detta.

Öppet antisemitiska hemsidor, som t.ex. Ahmed Ramis websida, nämner ofta judar som ett ”direkt hot”. Men det är vanligare att de pratar om ”sionister” eller ”israellobbyn” nuförtiden. De varvar direkt hat mot judar, med indirekt hat där man använder så kallat ”hatred by proxy”, där man genom att sprida hat mot sionister vill kunna elda på hatet mot alla judar.

Samma metod används därför också bland rörelser som hatar judar men av politiska skäl vill dölja detta. Man pratar om sionister som dricker människoblod istället för judar som gör det. Men dessa överdrifter och generaliseringar sprids utanför kretsen av rena rasister i den politiska debatten. Det är för lätt för vissa att vara arg på något som de anser att staten Israel gjort, som bygget av en mur, och gnälla på att ”sionister styr i USA” eller nåt liknande, utan att de behöver komma ut som judehatare.

Jonathan Leman skrev bra om detta för Expo:

Gång på gång har vi under efterkrigstiden sett illa dold judefientlighet bakom kampanjer mot ”sionismen”. I Polen 1968 tvingades judar på flykt när ”sionisterna” skulle rensas bort från statsapparaten. När Irans president förnekat Förintelsen och inför FN:s generalförsamling spridit myten om en judisk världskonspiration knyter han det till sin vision om ”en värld utan sionism”. När man inom ‘sanningsrörelsen’ talar om krafterna som de tror genomförde 9/11-attentaten är det inte sällan ”sionisterna” som pekas ut. När Ahmed Rami i sina Radio Islam-sändningar önskade sig en ny Hitler som skulle avsluta jobbet var det ett ställningstagande mot ”sionismen”. Och när nazister och andra rasideologiska högerextremister talar om den judiska sammansvärjning som de menar styr Sverige och ligger bakom invandring och mångkultur talar de om ”sionisterna” och ”sionismen”.Innebär det att ifrågasättandet av sionismen i sig är antisemitiskt? Självklart inte. Det finns flera som argumenterar för en enstatslösning utan att utmåla sionismen som en unik ondska och utan att väva ihop den med myten om en judisk världskonspiration.

Islamism

Det fungerar lite liknande med islamism. Ofta ses begreppet islamist som synonymt med ”galen fundamentalist” och alla religiöst färgade begrepp som islamister använder, sharia, shura, bayah, m.fl, ses som onda. Men att det inte är så enkelt förstår man om man ser på situationen i Mellanöstern just nu. Wahhabismen med bas i Saudiarabien vill utrota islamismen. Hur går det ihop med mångas tro att islamism är synonymt med extremism inom islam och extremism i Saudiarabien?
Sanningen att säga så finns det lika lite EN islamism som det finns EN sionism.

: looking4poetry / Foter / CC BY-NC-ND

Ja det finns radikala islamister som inte gillar mänskliga rättigheter, vill att kvinnan står vid spisen, och som anser att demokrati är ett nykolonialt påfund av väst. Men det finns också islamister som insett att de arabiska länderna behöver demokrati och mänskliga rättigheter för alla, även flickor och kvinnor. Det enda gemensamma för alla dessa falanger är egentligen att de vill grunda sig på islam.

Dessa sistnämnda är inte sekulära i den betydelse vi i Sverige lägger i begreppet och har mycket kvar att lära om sådant som t.ex. homosexuellas rättigheter. Men de är för demokrati och därmed har de tagit ett stort kliv närmare den syn vi i Sverige har på mänskliga rättigheter.

Man får inte glömma att steget mot demokrati inte tas på en dag. Det tog lång tid för oss att bygga den. Det var först för 24 år sen som vi fick allmän rösträtt i Sverige. På 1860-talet tog man första stegen för att avskaffa ståndsriksdagen, på 1910- och 20-talen fick de flesta kvinnorna och männen rösträtt, på 40-talet även de fattiga. Först på 1960-talet fick de med fysiska funktionsnedsättningar rösträtt. 1989 fick de med psykiska funktionsnedsättningar samma rätt. Det har tagit mer än 130 år för oss att bygga den demokrati som vi har idag.

Till en början använde många i västvärlden religion som ett argument till varför de ville införa demokrati. Vad hade hänt om nån utifrån hade kommit och sagt åt våra förfäder att de gjorde fel som motiverade sitt stöd till demokrati med hänvisningar till Gud?

Precis som med fördomarna om sionister används generaliseringar om ALLA islamister och olika demoniserande konspirationshistorier, ofta för att smutskasta hela islam och alla muslimer. Återigen, ”hate by proxy”, att slå mot muslimer genom att slå mot islamister.

Ett populärt sätt är att dra begrepp som används inom muslimska världen över en kam. Sharia är nog det mest kända. Om det tänker jag inte orda så mycket här utan hänvisar till en artikel jag skrev för ett tag sen om hur demokratirörelsen i muslimskt dominerade länder använder religiösa begrepp, som sharia, för att kämpa för demokrati:

Sharia, bayah och shura. Likheter mellan demokratisträvandena i arabvärlden och i Europa och USA.

Mänskligt?

Betyder detta att all kritik av islamism eller sionism är rasistisk? — Nej, absolut inte!

Var går gränsen mellan hat och kritik respektive gränsen mellan rasism och kritik?

Mitt råd är att ni känner efter själva, prova på argumenten och tänk efter. Om du är jude eller muslim är det ganska lätt. Du kan undvika att använda ett sätt att tala om sionister som du själv ogillar när du hört det liknande sättet att tala har använts mot islamister, och vice versa. Bete dig mot andra endast på sätt som du förväntar dig att de andra bör uppföra sig emot dig.

Vi andra?

Du kan ju känna efter lite hur det känns då någon använder våldsamma överdrifter eller stereotyper mot en politisk grupp som du anser dig tillhöra. När du ogillar motparternas grovt svepande och överdrivna generaliseringarna som klistras på samtliga motparter på den andra sidan om höger-vänster-spektrat… När du för sjuttioelfte gången hör nån tyckare klumpa ihop ”alla Socialdemokrater är kommunister” eller att ”alla borgerliga hatar fattiga och vill mörda pensionärer”… så förstår du kanske hur judar och muslimer kan känna ibland.

Artiklar

Gemensamma kippa- och hijabvandringar

augusti 21, 2013 Jerlerup

Kippavandringarna som genomförts på flera håll i Sverige efter attacker mot judar, har varit stor succé. Då har muslimer, kristna, ateister, vänster och höger tagit på kippa och vandrat i solidaritet med förföljda judar. Nyligen fick vi höra om flera attacker mot kvinnor som bär hijab och burka och det pratas nu om att bära hijab i solidaritet med dem. Det är bra, hijabvandringar behövs också.

: Collin Key (on vacation) / Foter / CC BY-NC-SA

Men samtidigt är det ännu så att det finns krafter som försöker piska upp ömsesidigt hat mellan judar och muslimer. Det måste motverkas. Och det finns en eländig tendens att ta itu med rasistiska problem var för sig, trots att islamofobi och judehat är nära besläktat.

Det kanske är dags att ta ett steg till efter kippa respektive hijabvandringarna?

Det är kanske dags att genomföra GEMENSAMMA kippa- och hijabvandringar?!

Tänk på symbolvärdet. INGENSTANS på jorden har man gjort något liknande. Hundratals kippor och hijabs sida vid sida. De bilderna skulle valsa runt i världspressen. Symbolvärdet av en kippa- och hijabvandring skulle bli enormt!

Tyvärr har intresset varit svalt ännu. Det finns folk som anser att man inte bör blanda de båda; ”på grund av islamhat bland ‘dem’, och dessutom för att Israel beter sig fel” säger en part, och ”på grund av antisemitism bland ‘dem’ och dessutom beter sig palestinier fel”, säger den andra parten. Det pratas om att ”det är fel att blanda problemen”. Dessutom anser många ur båda läger att ”vaddå det de andra är utsatta för är inget jämför med hatet mot oss”.

Tyvärr är dessa sk ”skäl” mot kippa- och hijabvandring en del av själva problemet. Jag har mött många fördomar då jag föreslagit detta.

Dessto större anledning är det att utmana hatet!

PS

Detta skrev jag om Malmö, men texten gäller hela Sverige.

Artiklar, Myter

Rasism mot finländare och finnar

juli 20, 2013 Jerlerup

Rasism har tagit sig många olika former. I vissa fall har rasismen faktiskt minskat och nästan helt försvunnit. Att belysa den rasism som funnits är därför något enormt viktigt. Vad kan vi lära av rasism som försvunnit? Ett exempel på detta är rasismen mot finnar i Sverige, som minskat mer och mer de senaste decennierna.

: Untitled blue / Foter / CC BY

Jag har en vän som fick höra i en debatt att han inte visste något om vad rasism var, han var ju vit!

När han kom till Sverige hamnade han i en liten bruksort och blev betraktad både som ett lat arbetsskyggt fyllo och en invandrare som tog svenskarnas jobb. Det skämtades om att kvinorna borde se upp för de där råbarkade fyllona med sina knivar. Han var ung (runt 18) och blev slagen för sin dåliga svenska och fick sämre lägenhet för att han var ”invandrare”.

Han har fått en kniv tryckt mot strupen och en ”svensk” skrek ”åk hem till Suomiland”. En svensk som anklagat honom för att vara en typisk finne som slåss med kniv, för övrigt. (ironin!) Nej, han kan väl inte veta vad rasism är!

Fram till 70-talet var rasismen mot finnar stor i Sverige. Barn och vuxna kallades för finnjävlar, de fick ofta utstå mobbning på arbetsplatser och skola, de tvingades ofta ta jobben som hade lägre lön (skitjobben).

Det gick vandringssägner om finnar. De där finnarna både stal, var opålitliga, ljög och söp som borstbindare. Det var inga man kunde lita på. Dessutom var de dumma. Givetvis berättades vandringssägner om ”bastun i garderoben” eller i ”köket” i hyreslägenheten där familjen som bodde på våningen nedanför märkte att nåt var fel när tapeterna trillade av. Klassisk rasism, med andra ord.

Och de ”roliga historierna”. Få över 40 kan ha undgått att höra dem. På rasterna i min skola i Stockholm ekade korridorerna av skratt då historierna om typiska ”finnar”, som alltid hette Pekka, berättades. T.es den om att en ”Pekka” aldrig tar av sig skidorna eller kläderna innan de sätter på sin fruga.

Varför lutar alla dansbanor i Finland? Jo för att blodet lättare ska rinna av…

När finnar pratar om vin och frukt, pratar de om brännvin och gurka

Är okunskapen så stor att vi glömt denna rasism idag?

Varför bör vi studera denna form av rasism? Jo av två anledningar.

Först och främst för att av någon anledning har strukturella diskrimineringar och hatbrott mot skåningar och finnar minskat kraftigt i Sverige. Vi vore urbota KORKADE om inte vi noga studerar detta och tar reda på HUR detta kunde ske. Det inger ju visst hopp. Om vi kunnat minska rasism mot skåningar och finnar kan vi väl minska ALL rasism, eller hur?

Men även för att knäcka de myter som vissa sprider om att ”vita inte förstår vad rasism och fördomar är”. Att dela upp världen i goda och onda, att generaliserande påstå att alla vita är rasister är att göra liknande misstag som många rasister gör. Rasister påstår att det finns strukturellt förtryck och de inbillar sig att MAKTEN styrs av muslimer, judar eller liknande. Antisemiter anser att judar styr världen till exempel. Att då vända på detta och säga att de vita som är rasister pga strukturell makt är att göra samma misstag. Att påstå att ”muslimer är rasister” är faktiskt lika rasistiskt som att påstå att ”vita är rasister”. Man missar nyanserna.

När man påstår att en vit inte kan veta vad förtryck och rasism är glömmer man att folk med funktionsnedsättningar, skåningar, finnar, judar, norrlänningar, samer, katoliker och andra genom åren drabbats av rasism.

Vi vinner enormt mycket på att bekämpa och studera alla former av rasism. Att varhelst man använder negativa generaliseringar om en grupp, oavsett vilken grupp och oavsett vilken elak stereotyp, så bör vi protestera. Jag är inte ute efter att relativisera eller försöka förringa någon form av rasism, utan visa att fördomar är något som är vanligare än vi kan tro. Finnar var 60-talets ”muslimer” i vardagsrasisternas ögon, de som man hånade och skrattade åt.

Och det är förbannat okänsligt och intolerant att peka finger och säga ”du vet fan inte vad rasism är” till individer eller grupper som försöker förklara att även de utsatts för rasism!

Krönikor

Är islam en ideologi?

juni 30, 2013 Jerlerup

När rasister pratar om islam hör man dom ofta säga; ”islam är inte en religion, det är en ideologi”. Därmed skulle de inte göra sig skyldiga till rasism, eller ens vara emot en religion eller en kultur, eftersom de ”bara” säger sig vara mot en ideologi.

Som Sverigedemokraten Kent Ekeroth som skrev redan 2010: ”Sen när blev kritik av en ideologi rasism?”

Resonemanget går ungefär så här; Islam är ingen religion, det är en ideologi. Precis som man får vara mot fascism, får man vara mot islam. Det är inte rasistiskt.

Eller som Kents partikollega, riksdagsledamot Mattias Karlsson skrev 2010:

_Hadock_ / Foter.com / CC BY-NC-ND

Låt oss ponera att jag imorgon skulle starta ett politiskt parti, där det stod inskrivet i principprogrammet att alla (som inte tillhör mitt parti) är mindre värda och antingen skall underkasta sig mig, betala straffskatt eller dö. Att de som motsätter sig min lära skall dödas eller torteras, att tjuvar skall få sina händer avhuggna, att kvinnor är underlägsna män och om de inte tydligt visar undergivenhet så får männen slå dem. Och att när väl mitt principprogram är genomfört så får det aldrig ändras även om 99% av befolkningen skulle vilja det, eftersom det är heligt. Ponera vidare att mitt parti snabbt skulle få nära 500 000 anhängare, att minst 50 000 nya anhängare varje år skulle strömma till från utlandet, att mina partikamrater skulle föda betydligt fler barn än den övriga befolkningen och att samhället, sakta men säkert skulle börja anpassa sig efter våra krav. Skulle det politiskt korrekta etablissemanget i Sverige i ett sådant läge beskylla den som uttryckte oro för denna utveckling för att vara ondskefull, fördomsfull och hatisk?

Det finns många problem med detta synsätt. Främst att de betraktar islam helt utan nyanser. D.v.s. de inser inte att islam är en uppsjö av variationer på ”ideologierna” i de olika regionerna från Marocko till Sydostasien, olika sätt att betrakta verkligheten och följa Gud.

Tänk er att någon hade pekat ett finger på alla i hela Sverige idag och sagt att kristendomen är ”en ideologi”, bara på grund av bibeln? Tänk er att dessa hade buntat ihop Ku Klux Klan, kristna nazister, Livets Ord, svenska kyrkan och alla sekulariserade svenskar som på sin höjd besöker kyrkan på ett dop och påstått att alla följer en ”ideologi” exakt likt den som rasisterna i Ku Klux Klan och nazisterna sprider? Lika vansinnigt är det att betrakta islam utifrån radikala extremisters idevärld.

Antisemiter har under hela 1900-talet och in i detta sekel påstått samma sak om judendomen. Nazisterna på 1930-talet påstod att judendomen inte var en religion utan en politisk ideologi. Faktum är att man använde exakt samma retorik och argument kring detta som exempelvis sverigedemokrater idag använder om islam.

Recensioner

Hur muslimer räddade judar i Paris

maj 30, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Majhul Masukō (Politifonbloggen)

Det finns en uppsjö historier från andra världskriget där muslimer i Schindlers anda räddade judar på flykt från naziregimen.

Jag tänkte rekommendera en film för de som är intresserade. Det här är en historia som inte undervisas i skolorna: Free Men (Les hommes libres) utspelar sig under andra världskriget och berättar den enastående historien om hur muslimer gav franska judar fristad i det naziockuperade Paris. Den är verklighetsbaserad och” Schindler” utgörs i denna film av rektorn för den stora moskén, politikern och den religiösa ledaren Si Kaddour Benghabrit.

Judarna göms under en byggnad av mosaik och trädgårdar som slingrar sig genom det latinska kvarteret. De är motståndsmän och franska judar, de tilldelas dokument som bevisar att de är muslimer och därför inte utgör den målgrupp som ska gripas. I moskén, en våning ovanför, ger den algeriskfödde Benghabrit sightseeingturer för naziofficerare och deras hustrur. Nazisterna trampar på det tak judarna gömmer sig under.

Se även detta reportage om hur albanska muslimer med stöd av sin religiösa tro och medmänsklighet räddade 2000 judar genom att riskera sina egna liv.

Fördjupning

Läs vidare hur muslimer räddade den engelska Synagogan
Läs också om Muhammad V, den marockanske kung som räddade judar undan nazisterna

Gästinlägg av Majhul Masukō

Krönikor

När går Israelkritik över i antisemitism?

maj 29, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av av: Lisa Abramowicz

Judehat har en tvåtusenårig historia i Europa. Begreppet antisemitism myntades av tysken Wilhelm Marr 1879, för att ge judehatet en mer ”vetenskaplig” prägel i likhet med de -ismer som då tävlade om européernas gunst, såsom socialism, liberalism och nationalism. Före emancipationen av judarna i Väst- och Centraleuropa, under första hälften av 1800-talet, var judehatet eller judeföraktet främst präglat av religiösa föreställningar mot judendomen av ersättningsteologisk typ. Från 1800-talets mitt fylldes det religiösa judehatet på med rasistiska tankegods. Trots emancipationen och nedmonteringen av ghettona och en omfattande integration, assimilation och t.o.m. konvertering av många judar, fortsatte antisemitismen att utgöra en stark kraft i Europa. Detta utnyttjades av populistiska politiker. Rasismen var ”tidsandan” och påverkade politiken, vetenskapen och samtalstonen i Europa under nära 100 år och ledde till historiens värsta folkmord, under andra världskriget.

: the half-blood prince / Foter.com / CC BY-ND

I dagens Sverige och trots förföljelserna i Malmö, är förståelsen av antisemitismen inte så självklar som man skulle kunna tro. Ytterst få åtalas, än mindre fälls för antisemitiska brott, d.v.s. hets mot folkgrupp — mot judar. Åklagarna lägger ner vad som verkar vara solklara fall i ”brist på bevis”. Detta trots förekomsten av både klassisk antisemitism och en antisemitism som använder sig av Israel som förevändning för att manifestera sitt judehat. Relevant är därför att ta del av hur EU definierar antisemitismen. Förutom självklara uttryck för hat, förakt och kollektivt skuldbeläggande, behandlas även exempel på hur antisemitism manifesterar sig i förhållande till den judiska staten — Israel. De är:

Förnekelse av det judiska folkets rätt till självbestämmande, t ex genom påståendet att staten Israels existens utgör en rasistisk skapelse.
Tillämpning av dubbla måttstockar genom att kräva ett agerande av Israel som inte förväntas eller krävs av någon annan demokratisk nation.
Användning av symboler som är förbundna med klassisk antisemitism (t.ex. påståenden om att judar dödade Jesus eller om ritualmord) för att karaktärisera Israel eller israeler.
Jämförelser mellan dagens israeliska politik och nazisternas politik.
Att hålla judar som kollektiv ansvariga för staten Israels agerande.

Det påpekas också att kritik mot Israel i paritet med vad andra länder utsätts för, inte är att betrakta som antisemitism. USA:s UD definierar antisemitism på ett nästan ordagrant sätt.

Som stöd för minnet kan man komma ihåg de tre D:na — demonisering, delegitimisering och dubbla måttstockar.

Dessa definitioner torde förenkla begreppsförvirringen.

Källa: http://www.european-forum-on-antisemitism.org/working-definition-of-antisemitism/

Lisa Abramowicz

Denna text är även publicerad i: Världen idag, 24 maj 2013

Krönikor, Myter

Att inte ta antisemitism på allvar

maj 23, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Dani Cohen med anledning av debatten kring Dan Parks affisch i Malmö.

Moderaterna gick för ett tag sedan ut med ett pressmeddelande och beskyllde vänsterpartiets ordförande i Malmö, Daniel Sestrajcic för att vara ”judehatare”. Bakgrunden är ett antal affischer i Malmö som satts upp i samband med demonstrationer mot Israel. Här med bilder av Eurovision Song Contests fjärils-symbol, fast med texten ”burn israel burn” och ”jews are none”. Bredvid är V’s logga och Vänsterpartiet Malmös ordförandes ansikte på bilderna.

Skärmklipp — Hur Moderaterna kunde tro att Vänsterpartiet låg bakom denna antisemitiska ”konst” av Dan Park är absurt. Men Vänsterpartiets respons på Moderaternas pressmeddelande är obehaglig. (Bilden hämtad från Dan Parks blogg.)

Att Vänsterpartiet inte låg bakom affischerna torde vara uppenbart, men var inte det för Moderaterna. Som i ett svep valde att kalla Sestrajcic för understödjare av judehat — och passade samtidigt på att hävda bojkotter och uteslutande för fel.

Det senare kan man visst ha åsikter om — men faktum är att varken Vänsterpartiet eller demonstrationen låg bakom affischerna. Det gjorde istället den tidigare förtals-dömda Dan Park som bl.a. gjort sig känd genom andra rasistiska alster och antisemitiska påfund.

Det kan vara ett extremt pinsamt misstag från Moderaternas sida, borde de inte vetat bättre?

Det kan man verkligen tycka. Men responsen från Vänsterpartiet var inte bättre, utan svaren som kom gjorde det istället väldigt obehagligt.

Frågan kom att handla om ifall Moderaterna sagt att all form av kritik mot Israel är antisemitism (det vet jag inte om det här pressmeddelandet faktiskt sa — då får man läsa in betydligt mer i det än vad jag gjorde) och förvillade snart bort hela frågan till att vissa tillsynes även försvarade de bilder som hade satts upp.

Och snart påstods att man får ju inte säga något om Israel utan att bli kallad antisemit. På olika bloggforum, och från bl.a. Jonas Sjöstedt. Och anklagelser om att alla som tar upp antisemitism bara försöker förvilla bort ockupationsfrågan.

Jag har hört den här typen av argumentation förr. Den dyker ständigt upp från Sverigedemokrater, antifeminister osv från internets rasistsidor. Man hugger på minsta lilla sak inom antirasismen som de tycker är töntigt, förstorar upp det till max och glömmer bort den verkliga rasismen. Som om allt t.ex. skulle handla om glassen ”Noggers” namn?!

Men antisemitismen är större än så — och frågan om att den existerar i Malmö idag är på riktigt. Och det är inte så att de som talar om och påpekar antisemitism är era motståndare — ser t.ex. Vänsterpartiet det så, har man verkligen ett jätteproblem. Men så tycks det verkligen ha blivit.

Existerar det antisemitism inom vänstern? Ja! Verkligen! Det existerar överallt, (även inom Moderaterna) men inom bl.a. Vänsterpartiet har den lyckats ta sig allt tydligare uttryck. Kanske med kopplingen mot FiB-kulturfront, Jan Myrdal och vidare via bloggen Jinge (förövrigt medlem i Vänsterpartiet), vidare till Lasse Wilhelmsson, Israel Shamir och mer hard-core-antisemiter.

Det förekommer rikligt med bildspråk. Jag har sett vänsterpartister publicera satir-teckningar av Latuff som klagar på att man blir kallad antisemit för man klagar på Israel — samtidigt som bildkonstnären i fråga själv var med i Irans tävling för att håna förintelsen, och har väldigt många sådana antisemitiska kopplingar på sitt samvete. Här kan vi verkligen tala om världsmästare på kopplingar till antisemitism i historien och beskylla motståndare för att vara — faktiskt — nazister!

Den av moderaterna kritiserade demonstrationen i Malmö hade även en eventsida på Facebook. Däri postades och delades och gillades flitigt, utan att någon sa emot, bl.a. en bild med en blodig Davidsstjärna över Jesus som drogs bort av soldater. Väldigt tydligt spelande på gammal antisemitisk idétradition.

Antisemitism är något man blundar för. Och att sätta stora ljuslyktan på de gånger man blivit anklagad felaktigt görs enbart för att kunna få bort strålkastaren från de problem man faktiskt har. Och nej — jag anser inte att man har gjort upp med detta inom vänsterrörelserna. Där ingår mitt eget parti, Socialdemokraternas, avdelning för Tro och Solidaritet som nyligen försvarade och tyckte inbjudandet av Gilad Atzmon var lämpligt och bra. En person som både hyllar och själv sprider förintelseförnekelse och menar att judar styr världen.

Dessutom kommer det fram åsikter både om att judarna får skylla sig själva. Som att det är beroende på Israels agerande att judar tycks illa om. Det här är fullkomligt irrelevant. I alla sammanhang har folk rätt att slippa alla former av rasistiska anklagelser och påfund — vad det än handlar om. Judar är en minoritet, och ofta extremt utsatt minoritet. Och lika rättigheter, och att ha skydd under lagen är inget man vinner genom att ”vara snäll”. Mänskliga rättigheter är inte tillsatta med en särskild not om ”gott uppförande” som om det fanns en övermäktig domare (Vänstern?) som kan döma ut varje folkgrupp till vilka som förtjänar eller inte förtjänar att behandlas med respekt.

Jag skulle kunna ta upp fall efter fall efter fall — skriva hundratals om olika former av antisemitism jag stött på inom arbetarrörelsen, den ena grövre än den andra. Och säkert kan Vänsterpartiet producera något alibi som säger att de ”aldrig haft problem”. Sådant brukar aldrig vara ett problem för andra typer av rasister, homofober etc. att hitta. Men just användandet av denna typ av alibi i sig är ett tecken på just att man har problem.
Och Sjöstedt, och alla andra som hånat all kritik, förstorat upp frågan och så svepande buntat ihop alla kritiker visar på att man fortfarande inte tar problemen på allvar.

Jag kan börja med att fråga vad Sjöstedt och Sestrajcic t.ex. anser om bilderna som delades runt på eventet och bland folk på facebook?

Var det lämpligt?

Är det lämpligt att spela på offermyten om att all kritik av Israel ses som antisemitism? Vem är det de attackerar med sådana uttalanden? Var det lämpligt att på så sätt kritisera alla som arbetar med antisemitism som om de hade ett gemensamt ansvar och som om de skulle agera lika gemensamt? Att Vänsterpartiet i det här fallet blev orättvist beskyllda för något de inte gjort är en sak. Men Vänsterpartiets slusatser av hela frågan blev en helt annan.

Gästinlägg av Dani Cohen

Artiklar

Om antisemitismen på islamiska förbundets hemsida

maj 17, 2013 Thabo 'Muso

Islamiska Förbundet har tidigare haft en mängd artiklar publicerade på sin hemsida. Dessa har tagits bort efter debatten om förbundet nu under våren. Två av artiklarna innehåller ett flertal uttalanden om judar som med lätthet skulle kunna tolkas som grovt antisemitiska. Detta har Dilsa Demirbag-Sten skrivit om tidigare i DN och det har debatterats till viss del, men oss veterligen har aldrig förbundet kommenterat dessa artiklar. Motargument har därför bett Omar Mustafa, ordförande och presstalesman på Islamiska Förbundet, samt förbundets tidigare ordförande Abdirizak Waberi, besvara några frågor kring dessa två artiklar men vi har inte fått något svar från dem.

Artiklarna har översatts till svenska av Hamza Abu Obayda och är försedda med Islamiska Förbundets logotype.

De har funnits på Islamiska Förbundets hemsida i nästan fyra års tid men togs bort från hemsidan för några månader sedan, men de finns kvar på Internetarchive. På Islamiska Förbundets hemsida uppges att samtliga artiklar och översättningar publicerades innan granskning. I övrigt har Islamiska Förbundet inte kommenterat innehållet i texterna på sin hemsida.

Den ena artikeln heter ”Kort historia om Palestina”, publicerad den 7 juni 2009.

Den andra artikeln heter ”Jerusalems status i islam”, publicerad den 1 juni 2009.

Detta är de frågor vi skickade till Omar Mustafa och Abdirizak Waberi som vi ännu inte fått svar på.

1. Hamza Abu Obayda har översatt en artikel till svenska som finns publicerad på Islamiska Förbundets hemsida med föreningens logotype, ”Kort historia om Palestina”. Artikeln ger en översiktlig beskrivning av Palestinas historia. Under årtalet 1845 står det:

”Judarna i Palestina var över 12 000 och ökade till 85 000 under 1914. Alla människor i Palestina var arabiska muslimer och kristna”

Vem har skrivit artikeln och hur ser du och Islamiska Förbundet på en sådan formulering?

2. Hamza Abu Obayda har översatt en artikel till svenska som finns publicerad på Islamiska Förbundets hemsida med föreningens logotype, under rubriken ”Jerusalems status i islam”. I artikeln står det bland annat:

”Detta är sannerligen ett stort ansvar jämfört med judarnas attityd mot profeterna genom historien, de har beskrivit i koranen, som mördare av profeter, ormars söner, de förbannade och de förkastade eftersom deras misstro till många profeter.”

Hur ser du och Islamiska Förbundet på en sådan formulering?

3. I samma artikel står det:

”Gud säger enligt judar, jag kommer att förstöra Jerusalem och Yahuda och kommer att ge de till deras fiende eftersom de hade ett bättre uppförande.”

Det står även att ”judar” skall ha försökt mörda Jesus och profeten Muhammed.

Hur ser du och Islamiska Förbundet på en sådan formulering?

4. I samma artikel står det:

”Talmud säger att alla nationer är förbannade förutom judarna, vilka är hederliga och har rätten att erövra alla icke judar eftersom de förtjänar att mördas”

Hur ser du och Islamiska Förbundet på en sådan formulering?

5. I samma artikel står det:

”Motsatt denna ädla attityd har judarna varit ohyfsade samt aggressiva mot alla profeter. De har ändrat och deformerat alla sanna läror och bibelns texter.

Muslimer över hela världen känner detta ansvar eftersom muslimer har beordrats att försvara alla profeters arv och de måste kämpa mot varje judiskt försök att deformera och förfalska sanningen.”

Hur ser du och Islamiska Förbundet på en sådan formulering?

6. De artiklar som Hamza Abu Obayda har översatt har funnits på Islamiska Förbundets hemsida i drygt fyra år. Har du någon kommentar till varför de funnits där?

Efter fyra dagar och påminnelse om frågorna via sms till Omar Mustafa har vi fortfarande inte fått något svar. Abdirizak Waberi har även han valt att inte besvara våra frågor.

Vi har kontaktat Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA), och visat citaten. Han betraktar den första formuleringen som ”märklig”, men ”inte antijudisk”. Skälet är enligt honom att han tror att översättaren av artikeln ”Kort historia om Palestina” , gjort en ”klumpig och/eller illa översatt formulering”. Övriga formuleringar benämner han som ”antijudiska”.

Författare

Thabo ‘Muso Ida Dzanovic

Recensioner

De judiska flyktingarna från arabvärlden

april 20, 2013 Jerlerup

Recension av:

De judiska flyktingarna från arabvärlden – en bortglömd aspekt av den arabisk-israeliska konflikten.

Som kan köpas från Svensk Israel information.

Efter det andra världskriget skedde flera stora folkfördrivningar. Polacker, tyskar, finnar, ryssar, balter, kineser, japaner och andra — vars släkt kanske i vissa fall bott tusentals år på en viss plats — fördrevs från sina hem då gränserna justerades.

: nagillum / Foter.com / CC BY-ND

Under mellankrigstiden skedde liknande folkfördrivningar, och mest känd av dessa är nog fördrivningen av grekerna från västra Turkiet. Där hade greker bott i tusentals år och därifrån fördrevs folken på 20-talet.

I mina ögon är dessa folkfördrivningar brott mot mänskligheten. I samband med krig bestämmer politiker sig för att ”tömma” områden på den befolkning som bott där sen urminnes tider eller så låter man inte flyktingar komma tillbaka.

Folkförflyttning

En annan stor folkförflyttning skedde i samband med att Israel bildades efter andra världskriget. 720.000 palestinier och 850.000 judar flydde eller fördrevs från sina hem utan att få pengar med sig och utan rätten att komma tillbaka och leva tryggt.

Den ena av dessa folkförflyttningar hör man talas om än idag: den palestinska. Anledningen är tragisk. Bisarrt nog är palestinierna den enda grupp som förflyttades på 40-talet som aldrig togs emot som medborgare i de länder de flydde till. De omgivande länderna ville inte det utan lät flyktingarna bo i flyktingläger så man kunde använda dem som schackpjäser i konflikterna med Israel. Man räknar med att det finns 4,5 miljoner palestinska flyktingar idag. Flyktingstatusen har alltså gått i arv från barn till barnbarn till barnbarnsbarn.

Det är idiotiskt att palestinierna inte tilläts flytta hem och få full medborgarstatus efter kriget mot Israel 1948. Men lika galet är det att de än idag är flyktingar. Tänk er att polacker eller tyskar eller finnar än idag skulle vara flyktingar i flyktingläger efter att de fördrevs 1945?!

De judiska flyktingarna

Boken jag recenserat handlar om de judiska flyktingarna. De är mer bortglömda i debatten. Detta beror kanske på att de mottogs direkt som medborgare i Israel. Hade dessa flyktingar ännu levt i stora flyktingläger och använts som schackpjäser i maktspelet hade det kanske varit annorlunda.

Eller så beror det på att man i debatten hellre pratar om de palestinska flyktingarna eftersom de judiska flyktingarna ofta ses som tillhörande ”förtryckarsidan” i den svenska debatten?

Boken är viktig eftersom den beskriver det utbredda judiska livet i många länder i mellanöstern och nordafrika. I tusentals år bodde det judar i Irak, Egypten, Libyen och andra länder men idag bor bara en handfull judar i dessa länder.

Boken beskriver också antisemitismen som många judar mötte i dessa länder. Den visar att livet inte var så lätt och tillvaron så fredlig.

Men det viktigaste är att boken beskriver vad som skedde på 1930-talet, 40-talet och framåt.

När britterna beslöt att ge judarna en fristad i Palestina växte antisemitismen i hela den omgivande regionen. Och när 1948 Israel bildades bröt helvetet lös.

Arabförbundets lagförslag

Redan innan Israel bildades hade länderna runt Israel bestämt sig för att utvisa judarna eller tvinga dem till absolut lojalitet. Att vara sionist (dvs för Israels bildande) skulle anses som brott. Arabförbundet la t.ex. fram ett förslag till lag där detta formulerats:

1. Från och med (datum), ska alla judiska medborgare av (landets namn) anses vara medlemmar av den judiska minoritetens stat Palestina och registrera sig hos myndigheterna i regionen i vilken de bor, ange namn, exakt antal familjemedlemmar, adresser, sina bankers namn och summan av sina tillgångar i dessa banker. Denna formalitet ska genomföras inom sju dagar.5. Den jude vars aktiviteter avslöjar att han är en aktiv sionist, kommer att bli betraktad som politisk fånge, och kommer att interneras på ett speciellt ställe av polisen eller regeringen. Hans ekonomiska resurser kommer inte att frysas utan konfiskeras.

: marsmet542 / Foter.com / CC BY-NC-SA

För att ses som sionist räckte det att vara positiv till Israel eller till att judar fanns överhuvudtaget i Palestina. I korthet betydde det att judarna i arabländerna skulle fråntas eller vägras medborgarskap och deras tillgångar frysas. De som misstänktes vara sionister skulle fängslas och få sina tillgångar konfiskerade. Denna politik genomfördes också i land efter land med start 1948. I norra Afrika inte förrän på 50-talet då länderna där blev självständiga.

Idag bor det bara några tusentalet judar kvar i arabvärlden. Då, 1948, bodde närmare 900.000 judar i arabvärlden och endast 650.000 i själva Israel.

Det är bra att boken skrivits och publicerats, för att bringa lite balans i debatten om folkfördrivningarna i Mellanöstern. Men, lika lite som fördrivandet av tyskar och polacker och japaner 1945 bör vara en sak som påverkar politiken idag borde fördrivandet av palestinier och judar 1948 vara en sak som påverkar politiken idag, egentligen. Att flyktingfrågan ännu är brännhet och aktuell är tragiskt, mycket tragiskt.

Gjort är gjort. Nu är det så att folk fördrevs för 70 år sen. Vi kan inte börja ändra tillbaka gränser och kasta ut folk som ägt ett hus i generationer. Lika lite i Polen, som Ryssland, Kina, Korea, som i Tjeckien som i Israel eller i Egypten. Vi måste undvika att liknande galenskaper sker i framtiden, det är det viktiga idag, inte att börja flytta tillbaka folk och därmed skapa nya flyktingar.

Och därför behöver vi lyssna till berättelserna om de stora folkfördrivningarna, så vi lär av de gångna misstagen.

Läs boken! Den är viktig.

Artiklar, Myter

Intervju; Henrik Bachner

april 19, 2013 Redaktionen Motargument

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Henrik Bachner, idéhistoriker och forskare med huvudsaklig inriktning på antisemitism, rasism och politisk extremism, intervjuas av Agneta Berliner. Båda ingår i arbetsutskottet för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA). Henrik Bachner är styrelseledamot i Per Ahlmarkstiftelsen.

Intervjun är tidigare publicerad i Frisinnad Tidskrift.

Under Gazakriget ökade hatbrotten mot judar kraftigt i flera länder; misshandel, attacker mot synagogor, hot och trakasserier i skolorna. En studie som Forum för levande historia publicerade 2010 indikerar att ungefär en femtedel av svenska gymnasister är negativt inställda till judar (likväl som till muslimer). Och för ett par år sedan visade en tysk forskningsstudie av attityder i åtta EU-stater att i genomsnitt 24 % av de svarande instämde i det antisemitiska påståendet att ”judar har för stort inflytande”. 41 % ansåg att judar utnyttjar rollen som offer för nazismens förbrytelser och 37 % instämde i påståendet ”med tanke på Israels politik kan jag förstå varför människor tycker illa om judar”.

Kan det anses vetenskapligt belagt att antisemitismen har tilltagit både i Sverige och i övriga Europa?

– Utvecklingen ser olika ut i olika länder i Europa. Det är belagt att antalet incidenter och hatbrott riktade mot judar under 00-talet ökat i vissa länder, däribland Storbritannien och Frankrike. I Sverige har vi inte sett en sådan utveckling. Undantaget är 2009 då antalet anmälda hatbrott mot judar ökade kraftigt. Det finns också attitydundersökningar som indikerar att inställningen till judar blivit mer negativ i ett antal länder, till exempel Pew-centrets studie från 2008. Den mest markanta förstärkningen av antijudiska attityder hade enligt den undersökningen ägt rum i Spanien. Den tyska studie du nämner visar att antisemitiska föreställningar är relativt utbredda i flera EU-länder. Men den pekar också på skillnader: av de undersökta länderna är antisemitismen mest utbredd i Polen och Ungern. De lägsta nivåerna uppmättes i Holland och Storbritannien.

En rad kvalitativa studier pekar på att antisemitiska föreställningar och argument på ett tydligare sätt förekommer i medier och debatt i delar av Europa. Det tycks inom vissa opinioner finnas en ökad attraktion och acceptans för vissa stereotypa och mytologiska bilder. Bland annat cirkulerar åter på ett mer märkbart sätt – även inom delar av den politiska mittfåran – föreställningar om en oerhörd judisk makt som styr amerikansk politik eller manipulerar medier i Europa. Även den sekundära antisemitismen, som utvecklats som en reaktion på Förintelsens konsekvenser, gör ett allt tydligare avtryck. Detta är en aversion som hämtar näring ur skuldproblematik och irritation över Förintelsens fortsatta centralitet i den politiska kulturen. Den tar sig bland annat uttryck i en strävan att relativisera folkmordet på Europas judar och i försök att transformera offer till gärningsmän, att projicera nazismen och Förintelsen på judar eller Israel. Dessa tendenser kan även iakttas i svensk debatt. Sammantaget kan man således säga att antisemitiska diskurser gjort ett tydligare avtryck i delar av Europa under 00-talet, men i vilken utsträckning detta avspeglar en förstärkning av antisemitismen respektive en försvagning av tabubeläggningen av judefientlighet är svårare att säga.

Är det just antisemitismen som blivit mer märkbar eller har rasismen överlag ökat?

– Vi har sedan flera år sett en tilltagande xenofob strömning i delar av Europa. Den riktar sig mot en rad olika grupper. En primär måltavla för många högerpopulistiska partier är vissa invandrargrupper och särskilt muslimer. Men det finns också specifika rasismer som drabbar till exempel romer eller afrikaner och asiater, oavsett deras religion. Bilden skiljer sig delvis från land till land. Antisemitismens reaktivering torde delvis hänga samman med detta klimatskifte. Men det är viktigt att se, att även om olika gruppfördomar har mycket som förenar, inte minst vad gäller deras funktioner, bär de samtidigt på specifika och särskiljande drag och återfinns ibland i delvis olika opinioner.

Vi kanske ska backa ett steg och definiera begreppet antisemitism?

– Enkelt uttryckt är antisemitism fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar om en historiskt och kulturellt rotad och vidareförmedlad föreställningsvärld, men också om en av denna idétradition skapad känslomässig distansering. Antisemitism kan inbegripa allt ifrån ganska milda fördomar till ett intensivt hat. Den kan framträda som attityder och tankemönster men också som teologi och ideologi. Den kan yttra sig som verbala påståenden, social och legal diskriminering och våld. Som historien visat kan antisemitism även utmynna i fördrivning och folkmord.

Och var kommer själva termen ifrån? Det är ju snarast en nonsensterm eftersom det ju inte finns någon semitism att vara ”anti” i förhållande till.

– Termen myntades av den tyske publicisten och antijudiske agitatorn Wilhelm Marr på 1870-talet. Han tillhörde den politiska judefientliga rörelse som då växte fram. För denna var det viktigt att markera avstånd till den äldre kristna judefientligheten. Den moderna antisemitismen angrep judarna med framför allt nationalistiska och rasistiska argument och sökte klä det sekulära judehatet i en vetenskapligt klingande terminologi. Termen antisemitism är en produkt av 1800-talets sammanblandning av språkgrupper och rasliga klassificeringar. Den dåtida rasforskningen lanserade idén om en ”semitisk ras”. Den rasistiska judefientliga rörelsen knöt an till detta och menade sig bekämpa en förment ”semitism”, med vilket avsågs den föregivna judiska ”rasen” och dess påstått nedbrytande och hotfulla verksamhet. Ordet antisemitism är dock sedan länge vedertaget som beteckning på judefientlighet. Försök att lansera alternativa beteckningar har hittills inte fått större genomslag. När man använder termen är det dock viktigt att vara medveten om att den är missledande.

Vilka är de starkaste eller mest återkommande fördomarna och stereotyperna som gäller judar?

: Diebold Schilling / Foter.com / Public Domain Mark 1.0

– Fortfarande spelar både ursprungligen kristna föreställningar och den moderna antisemitismens stereotyper och myter stor roll. Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord har lagt grunden till en rad demoniserande bilder som så småningom försetts med sekulära rationaliseringar. Andra föreställningar härrör ur konstruktionen av judendomen som kristendomens motsats, till exempel påståenden om en specifik judisk hämndlystnad, ofta kodifierad i satsen ”öga för öga, tand för tand”, vilka ibland dyker upp i debatten om Israel. Men de mest centrala föreställningarna handlar om makt, pengar, manipulationer och konspirationer. Det är också framför allt denna typ av bilder som särskiljer antisemitismen från andra former av rasism. Den utgör för vissa grupper inte bara en fördom utan också en alternativ förklaring till historiska och samtida skeenden på såväl global som nationell nivå.

Beskriv hur antisemitismen yttrar sig idag, i Sverige och i andra länder i världen.

– Antisemitism kommer till uttryck i olika sammanhang och på olika sätt. Den utgör en viktig ideologisk komponent inom högerextremism och radikal islamism. Inom delar av den extrema vänstern återfinns antisemitiska former av antisionism samtidigt som myter om judiska sammansvärjningar florerar i olika konspiracistiska miljöer, som till exempel den s.k. sanningsrörelsen som ifrågasätter den etablerade förklaringen till terrorattackerna mot USA den 11/9 2001. Men antijudiska föreställningar och attityder förekommer även i medier och debatt inom den bredare politiska mittfåran. Attitydundersökningar pekar på att negativa uppfattningar mot judar är mest utbredda i högerradikala opinioner. Enligt vissa studier är de också relativt utbredda i muslimska grupper.

Men bilden skiljer sig också delvis mellan länder. I delar av Central- och Östeuropa fortlever på ett tydligare sätt än i Västeuropa en folklig, nationalistisk och kristet färgad antisemitism. Där är också associationen mellan judar och kommunism ett viktigare tema i den antijudiska agitationen än i väst. I Ungern har det högerradikala partiet Jobbik vunnit framgångar med en politik som förenar en hårdför nationalism med antisemitism och antiziganism.

I arabvärlden och i andra muslimska länder som Iran och Pakistan är situationen annorlunda än i väst i den meningen att antisemitismen är rumsren och inte sällan statssanktionerad. Den propageras av regimer – Iran är det mest extrema exemplet – och ledande medier, men också av islamistiska rörelser. Denna utveckling har globala effekter. Föreställningar och mytbildningar som Europa under 1800- och 1900-talet exporterade till Mellanöstern – där de sammanlänkades med en redan existerande tradition av förakt och fientlighet mot judar och kom att exploateras i konflikten med sionismen och Israel – slungas nu tillbaka och bidrar till att reaktivera antijudiska tendenser i västvärlden.

Har Du några kommentarer till hur nutida judefientlighet behandlas i debatten i Sverige och av svensk media?

– Även om det finns flera exempel på kunniga skribenter och politiker så präglas förhållningssättet till antisemitism på många håll av ignorans, politisering och ideologiska blockeringar. Kunskaperna om den globala och europeiska utvecklingen är magra, antijudiska bilder och argument känns ofta inte igen, och inte sällan möts de av förnekelse eller bagatellisering. För delar av vänstern blir det särskilt problematiskt när antijudiska inslag dyker upp i debatten om Israel. Inte sällan avfärdas i dessa opinioner kritik mot antijudiska uttryck med påståendet att ”så fort man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism”. Att detta påstående inte är sant torde vara uppenbart för de flesta, men det har blivit ett bekvämt sätt att slippa konfrontera frågan om antisemitism. Men förståelsen för antisemitismen försvåras även av att begreppet intimt associeras med nazismen och Förintelsen – de mest extrema yttringarna av judehat tycks ibland utgöra kriteriet för vad som uppfattats som antisemitism.

Ibland sägs i debatten att judefientligheten primärt är historia och att den har ersatts av islamofobi. Vad säger forskningen om detta?

– För dessa påståenden finns inget stöd i forskningen. De tycks i första hand styras av en politisk agenda. Påståendena utgör ett problem i så måtto att de skapar en felaktig bild och bidrar till att såväl antisemitism som andra former av rasism förtigs eller förminskas. Islamofobin utgör ett reellt och allvarlig problem, men den existerar parallellt med andra former av gruppfientlighet.

Kritik mot staten Israel är givetvis inte i sig själv antisemitism. Men Israel får ibland vara måltavla för judefientlighet. Kritik mot Israels politik kan också bli en förevändning för att ge uttryck för antisemitism. Kan du reda ut begreppen och ge oss några exempel?

– Självfallet är kritik av Israels politik inte antisemitism. Denna kritik är naturligtvis lika legitim som kritik mot varje annan stats politik. Enligt min personliga uppfattning är den därtill inte sällan befogad. Men samtidigt bör noteras att debatten om Israel och Mellanösternkonflikten även utgör en viktig kontext för samtida antisemitiska diskurser. Gränsen mellan kritik och fördomar överträds när antijudiska motiv förs in i en politisk debatt. Detta sker till exempel när anklagelser om Kristusmord, föreställningar om ”gammaltestamentlig” hämndlystnad eller moderniserade blodsanklagelser vävs in i kritiken mot Israel. Och det sker när Israel likställs med Nazityskland, framställs som huvudorsak till flertalet stora världsproblem eller konflikter – eller när judar i andra länder hålls ansvariga för Israels agerande.

Viktigt i sammanhanget är att se att Israels agerande inte orsakar antisemitism, däremot kan Mellanösternkonflikten aktivera redan existerande antisemitiska föreställningar eller tjäna som förevändning för att lufta fientlighet mot judar. Att Israel på något sätt skulle orsaka antisemitism är ett återkommande påstående. Det är oroande. Om någon skulle hävda att den rasism mörkhyade människor möter i Europa ingenting har att göra med ett historiskt arv av rastänkande utan beror på den politik som förs av Nigerias eller Zimbabwes regeringar – eller att fördomar och diskriminering av araber i europeiska länder måste förstås som en form av protest mot Marockos ockupation av Västra Sahara, då skulle de flesta ganska enkelt inse att förklaringen inte bara är felaktig, utan även utgör ett försök att rationalisera hatet och skuldbelägga offren. Men när samma sak sägs om antisemitismen, det vill säga att denna orsakas av Israels politik, då finns en ganska utbredd beredskap att acceptera denna argumentation. Att utpekandet av judars beteende som orsak till antisemitismen sedan århundraden utgör ett återkommande inslag i antijudisk argumentation förefaller i dessa fall inte vara något som bekymrar.

Antisemitismen är förmodligen den fördom som det forskats allra mest om. Och Förintelsen är det folkmord som är mest dokumenterat. Men det tycks inte som vi dragit tillräcklig lärdom av all denna kunskap. Hur kan vi på bättre sätt än hittills använda den evidens som finns, för att förebygga och motverka antisemitism och rasism?

: gruntzooki / Foter.com / CC BY-SA

– Det är en ingen lätt fråga. Bättre kunskaper om rasismens och antisemitismens historia och förödande konsekvenser är viktigt, men av detta följer inte nödvändigtvis större motståndskraft mot fördomar och grupphat. Men jag har svårt att se någon annan väg än en intensifierad upplysning och utbildning. Den erfarenhet som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har av utbildningssatsningar riktade till lärare och elever är god. SKMA har tillsammans med Forum för levande historia nyligen även givit ut ett studiematerial om antisemitism och andra fördomar riktat till högstadie- och gymnasieelever. Rätt använt kan det bli ett effektivt redskap i skolundervisningen. Men även rättsväsendet, journalister och opinionsbildare behöver lära sig mer. Av central betydelse är också att politiker bildar sig på området och tydligare och mer konsekvent än hittills markerar mot antisemitiska, islamofoba och rasistiska yttringar i samhället.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) är en religiöst och politiskt obunden organisation som förebygger och motverkar antisemitism och rasism. Verksamheten finansieras med frivilliga bidrag. Tycker du att kampen mot antisemitism är viktig? Anser du att det är viktigt att lärare och skolelever får gedigna kunskaper om judefientlighet, rasism, nazism och Förintelsen? I så fall kan du stödja SKMA:s verksamhet. Som stödmedlem får du SKMA:s nyhetsbrev och information om organisationens aktiviteter. Mer information om verksamheten och sätt att stödja den på finns på SKMA:s hemsida: www.skma.se

Läs mer;

Om Henrik Bachner
Forum för levande historias studie, Den mångtydiga intoleransen
Per Ahlmarkstiftelsen

Sionism

Islamism

Mänskligt?

Dela detta:

PS

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Fördjupning

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Recension av:

De judiska flyktingarna från arabvärlden – en bortglömd aspekt av den arabisk-israeliska konflikten.

Som kan köpas från Svensk Israel information.

Folkförflyttning

De judiska flyktingarna

Arabförbundets lagförslag

Dela detta:

Dela detta: