SVT rapporterade i veckan att dagersättningen för flyktingar är på samma låga nivå idag som för 20 år sen. 19 kronor per vuxen, 12 per barn per dag. Det för med sig konsekvenser, vilket SVT visar:
— Vi försöker få sjukvård för vår lilla dotter, hon mår inte bra. Hon har blivit undersökt, vi tog henne till sjukhuset, men några mediciner kan jag inte köpa. Vi har inga pengar att köpa medicin för, säger Muhammed Rashwani.
Frågan är om vi alls lärt oss något av flyktingmottagandet på 80- och 90-talet? Minns ni hur det var då? Då hade man handläggningstider på upp till tre eller fyra år och flyktingar fick inte arbeta under den tiden. Samtidigt hade de en usel ersättning (fast högre än idag) och isolerades i stugor mitt ute i skogen, utan kontakt med omvärlden. Sen förundrades en del över att det skapade problem bland de som isolerades?!
Idag är det lite enklare att skaffa jobb (arbetslinjen, ni vet? som S drev fram till 2006 och Alliansen kopierade av S). Men dagersättningen är usel och flyktingar isoleras fortfarande ofta på campingar och gamla hotell mitt ute i ödemarken. Om man vill handla, eller träffa andra människor kostar en bussresa kanske lika mycket som tre eller fyra dagsinkomster.
Daniela bor på en camping på Öland där maten inte ingår i boendet. Som ensamstående vuxen får hon ett matbidrag på 47 kronor per dag, de äldsta barnen får 31 kronor var.— Det räcker inte alltid till, säger Daniela som berättar att hon har långt till affären och behöver använda en hel del av sin ersättning till busspengar för att åka och handla.
Familjens yngsta barn, som i likhet med alla barn från och med nummer tre i barnaskaran har halverad ersättning när det gäller beloppet för övriga levnadsomkostnader, får 6 kronor om dagen som ska räcka till exempelvis blöjor.
Sen förundras en del över att det ibland är stökigt och bråk på flyktingförläggningar?! Tacka fan för det! Man behöver inte precis vara ett geni för att förstå att systemet som vi har för att ta emot flyktingar faktiskt SKAPAR problem.
Höj dagersättningen för flyktingar, och för guds skull, ge dem någon form av klippkort för gratis resor med kollektivtrafiken om de isolerats på nån camping i ödemarken!
Då och då kommer politiska utspel och förslag från framstående svenska politiker som ställer allas likhet inför lagen i blickpunkten.Eller förslag som åtminstone borde ställa frågan allas likhet inför lagen i blickpunkten.
Tidigare integrationsminister och segregationsminister Nyamko Sabuni föreslog att kvinnor som flyttar till Sverige med barn inte skall ha samma rätt till föräldraförsäkring.
Sverige har via artikel 23 & 24 i flyktingkonventionen förbundit sig att tillerkänna flyktingar samma behandling som statens egna medborgare beträffande socialförsäkring, moderskap och familjeförsörjningsskyldighet, liksom varje annan situation som täcks av socialförsäkringarna. Att det således strider mot de mänskliga rättigheterna blev en parentes i debatten. Men vi hoppar vidare.
Socialdemokraternas ”starke man” i Malmö, urpsrungligen flyktinginvandrare från Estland, utnyttjade sin rätt att bosätta sig i Malmö. Han har tillsammans med flera andra lokalpolitiker i Malmö velat förbjuda flyktinginvandrare rätten att bosätta sig var de vill (förutsatt att bostad skaffas på egen hand). Förslaget stöddes av flertalet lokala avdelningar av våra riksdagspartier. Även Sverigedemokraterna.
Den Europeiska konventionen om de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna är jämställd med svensk grundlag. Artikel 2, punkt i tilläggsprotokoll 2 i konventionen, under rubriken ”Frihet att röra sig”, anger:
Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort.
Att det således strider mot de mänskliga rättigheterna blev en parentes i debatten. Men vi hoppar vidare.
Även stora delar av Sverigedemokraternas politiska förslag och program bryter systematiskt mot allas likhet inför lagen och de mänskliga rättigheterna. Jag avstår från att ge exempel i denna artikel.
För de som haft tålamod nog att läsa min text men samtidigt irriterats över att jag nämnt mänskliga rättigheter och även implicit allas likhet inför lagen, vill jag tacka för er uppmärksamhet.
Jag vill nu gå in på likhet inför lagen för en annan grupp som inte alltid omfattas av den. En likhet inför lagen som av vissa kanske inte ses som lika viktig som likhet inför lagen hos andra grupper:
…Nämligen etniska svenskar
Författaren till denna artikel kallades under en veckas tid för ”The Swedish Chef in the Muppet Show” av en utländsk vän, efter att ha serverat grillade tigerräkor som av misstag smaksats med tändvätska. Maträtten förorsakade två dagars svåra magsmärtor. Hets mot folkgrupp?
Sverigedemokraterna tog upp den viktiga frågan om likhet införlagen i sin partimotion 2012/13:Ju 397. Riksdagens motionärer var Mattias Karlsson (SD) och Erik Almqvist (SD). Motionärerna hävdade i sin motion att:
Uppfattningen att alla medborgare skall vara lika inför lagen och att ingen skall behöva utstå diskriminering på grund av sin börd eller etniska tillhörighet är en allmänt erkänd princip i den svenska samhällsdebatten.
Motionärernas påstående var riktigt, men samtidigt en kraftig underdrift. Allas likhet inför lagen är garanterad i svensk grundlag och en del av de mänskliga rättigheterna. 1 kap. 9 § regeringsformen stadgar att:
domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.
Rättfärdigheten i Sverigedemokraternas motion om att inkludera svenskar som en grupp vilken skall omfattas av hets mot folkgrupp, exemplifierades i motionen av hur Justitiekanslern i sitt beslut Dnr 3217-03-30, fattat år 2003, beslutade att inte vidta åtgärd med anledning av en anmälan av en tidningsinsändare, publicerad i tidningen Mitt i Södermalm.
Insändaren hade rubriken ”Ursvenskar de mest enfaldiga jag mött”. I insändaren stod bland annat att ”ursvenskar är de mest tråkiga, enfaldiga, elaka och korkade människor som jag har träffat”. Justitiekanslerns beslut motiverades med:
Syftet vid tillkomsten av lagen om hets mot folkgrupp var att tillförsäkra minoritetsgrupper av skilda sammansättningar och bekännare av olika trosuppfattningar ett rättsskydd. Det fallet att någon uttrycker kritik mot svenskar torde inte ha varit avsett att träffas av stadgandet.
Om vi för enkelhetens skull utgår ifrån att Justitieombudsmannens bedömning av det ursprungliga syftet med kriminaliseringen av hets mot folkgrupp, finns det då möjlighet att tolka lagens definition bredare (mer extensivt), med tanke på hur svensk grundlag stadgar allas likhet inför lagen?
Låt oss som svar anta att Justitiekanslern fortfarande inte kan beakta likhet inför lagen på så sätt att alla definierbara grupper skall omfattas av hets mot folkgrupp. Kan det finnas skäl till att se över lagstiftningen?
Det var det Sverigedemokraterna tyckte och föreslog i sin motion. Det tyckte emellertid inte riksdagens justitieutskott, som i sitt betänkande 2012/13 JuU10 motiverade Justitieutskottets beslut såhär:
Enligt utskottets uppfattning torde det stå klart att brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp omfattar de situationer som efterfrågas i motionerna 2011/12:Ju387 (SD) och 2012/13:397 (SD). Något tillkännagivande till regeringen om att bestämmelsen om hets mot folkgrupp bör ses över är därför inte nödvändigt. Motionerna bör avslås.
Men vänta nu?
Sverigedemokraternas motioner efterlyste en översyn av brottsbalken på grund av att svenskar inte omfattas av brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp, eftersom Justitiekanslern bedömt att svenskar inte omfattas av brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp, samtidigt som riksdagens justitieutskott anser att brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp ommfattar de ”situationer” som Sverigedemokraterna påtalar.
Hänger ni med? Nej inte jag heller. Sverigedemokraterna vill lösa en brist i lagstiftningen som Justitiekanslern säger existerar, men som justitieutskottet säger inte existerar.
En bortförklaring av vår lagstiftande församling Sveriges Riksdag? Och frågan om allas likhet inför lagen och mänskliga rättigheter ignoreras.
Och för övrigt, vilken betydelse har det att enbart ”minoriteter” skyddas? Den minoritet av Sveriges befolkning som kvinnorna utgör är särskilt skyddade genom en rad lagar inom straffrätt och civilrätt. Såsom kvinnofridsbrott och diskrimineringslagen.
Vid sidan av att kvinnor egentligen inte är en minoritet av Sveriges befolkning, utan en majoritet.
I USA infördes en rad federala och delstatliga lagar för att skydda människor, inte minst svarta människor mot omfattande tillika systematisk diskriminering. Svarta människor utgör en minoritet i USA. Samtidigt utsattes de i synnerhet för diskriminering och hets i den amerikanska delstaten Mississippi, där svarta utgör en majoritet.
Spelar minoritets- respektive majoritetsförhållandena någon roll?
Den svarta minoriteten i Sydafrika utsattes för en omfattande hets och annan systematisk diskriminering. Fast egentligen var och är svarta människor i Sydafrika en majoritet.
Spelar minoritets- respektive majoritetsförhållandena någon roll?
Är det inte såsom Sverigedemokraterna anför just allas likhet inför lagen som är det väsentliga i alla sammanhang? Precis som i andra sammanhang jag nämnt i artikeln spelar allas rätt till sina mänskliga rättigheter ingen roll i större politisk debatt och till synes inte ens när riksdagen behandlat en riksdagsmotion av Sverigedemokraterna.
Politiska företrädare för andra riksdagspartier kommer med förslag som skulle inkräkta på de mänskliga rättigheterna för människor som invandrar till Sverige. Politiska företrädare för andra riksdagspartier i Riksdagens Justieutskott ignorerar Sverigedemokraternas försök att upprätthålla mänskliga rättigheter i alla sammanhang, även för svenskar.
Hyckleriet och dubbelmoralen har i det närmaste blivit total. Det är också något som verkar få allt fler väljare att inse. Hur skall sverigedemokraterna med trovärdighet kunna kritiseras för att vilja bryta mot de mänskliga rättigheterna och allas likhet inför lagen, när andra partier agerar på samma sätt?
Om alla vi som bor i Sverige, oavsett vilken eller vilka etniska, kulturella eller religiösa grupper vi tillhör, oavsett var i Sverige vi bor, oavsett vilka partier vi stödjer eller ogillar, måste gemensamt värna för varandras likhet inför lagen. Mänskliga rättigheter kränks hos os alla om de kränks gentemot någon av oss.
Om vi anser att Sverige är bundet av de deklarationer och konventioner om mänskliga lagar som vårt land förbundit sig att följa, måste vi också mena det på allvar. Det menar vi bara på allvar om vi menar det i alla lägen. Jämnt. För alla. Alltid.
Det är dags att vi även ger svenskar, det folk vi tillhör, även omfattas av det lagliga skyddet från hån och skymfningar på grund av sin etnicitet.
Låt lagen om hets mot folkgrupp ändras så att den även omfattar svenskar.
I en partiledarutfrågning i TV4 Nyhetsmorgon inför valet 2010 utfrågades Jimmie Åkesson bland annat om uttalanden från hans parti om att leasa platser i ryska fängelser.
Hans inledande svar på frågan var att det kunde ses som ”lite skoj men visst man kan se det lite allvarligt också”.
När Jimmie Åkesson pressades av reportrarna huruvida han menade allvar svarade han slutligen:
”Men visst, det är klart att vi skulle kunna leasa fängelseplatser utomlands också om vi saknar plats.”
SD:s politiska uttalande har sedan dess hängt i luften. Främst är det SD som fokuserat sig på praktiska frågor som platsbrist inom svensk kriminalvård. Kritikerna har mest lämnat ospecifika åsikter om att förslaget är dåligt.
Men handlar dessa förslag (som får ses som unika för ett svenskt riksdagsparti i svensk politisk demokratisk historia) verkligen om huruvida SD:s förslag är ”bra” eller ”dåligt”?
Det är relativt dyrt att hålla fångar inlåsta. Ett tänkbart förslag är att låta polisens Nationella Insatsstyrka rusa in i fängelserna med skarpladdade automatkarbiner och summariskt meja ner de intagna. Eller skall vi ha lite mer nyans och endast låta polisen skjuta ner livstidsdömda. Intagna dömda för våldtäkt och sexualbrott mot barn också?
Polisiära förundersökningar är dyra. Är det kanske dags att polisen sätter ett tak på hur många mordutredningar som behöver göras per år?
Socialförsäkringssystemen i Sverige är dyra. Kan det vara på sin plats att införa ett lotteri för hur många som skall beviljas sjukpenning per år?
Diskussionen kring sådana frågor borde aldrig vara föremål för diskussioner kring om mina hypotetiska förslag ovan är ”bra” eller ”dåliga”.
De ska framförallt kritiseras för att de är olagliga. Det är förslag som skulle vara olagliga om så 100 % av Sveriges riksdag godkände dem. Olagliga om så Lagrådet inte hade något att erinra och olagligt om samtliga domstolar och svenska myndigheter lojalt tillämpade sådana förslag omsatta i lagändringar.
Olagliga därför att de skulle strida mot de mänskliga rättigheterna.
Mina slutsatser kan tyckas uppenbara men uppenbarligen har de inte varit uppenbara när SD:s tal om att leasa fängelser kommit på tal.
2 kap. 7 § regeringsformen som utgör svensk grundlag, stadgar att ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.
Artikel 9 i Förenta Nationernas deklaration om de universella mänskliga rättigheterna stadgar att ingen godtyckligt får landsförvisas.
Att med tvång placera svenska medborgare i exempelvis ryska fängelser skulle således strida dels mot grundlag och dels mot de mänskliga rättigheterna.
Om detta har inte sagts ett ord. Tanken tycks ej ha föresvävat journalister, anhängare av förslaget, dess kritiker och den viktiga frågan som uppstår är: hur stor är kunskapen om SD:s konsekvent människorättsfientliga politik?
Svingande med järnrör och förolämpande skällsord är något som går att titta på, lyssna på och därmed förstå i samma sekund som de svingas och uttalas. Frågan är hur ofta svenska journalister anser sig kunna ha tid att begrunda, ta reda på och uttrycka de mer övergripande konsekvenserna av SD:s människorättsfientliga politik?
Det räcker med en lungt och sansat talande partiledare i nyheternas morgonprogram för att politiska förslag om fängelser i Ryssland mest skall leda till lite fnysningar och lite korta frågor om SD menar allvar.
Men allvaret i förslag i sig inses inte förrän svenska fångar börjar fösas in i flygplan på väg till sibiriska fångläger. Det är först då som de konkreta bilderna och slutligen dess konsekvenser börjar fastna på tillräckligt många reportrars och nyhetsredaktörers näthinnor.
Och hur ligger det till med de mänskliga rättigheterna i den dagliga tillämpningen av frihetsberövade människor på svenska fängelser i förhållanden, jämfört med fängelser i Ryssland?
1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) stadgar:
”4 § Varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.”
Ett kortare nyhetsinslag från Voice of America visar en omfattande och systematisk misshandel av fångar i ryska fängelser. En del av filmerna skapas och visas för nyintagna fångar i syfte att visa vad som gäller.
SD:s givna svar skulle kunna bli att de inte skulle skicka fångar till fängelser där övergrepp sker. Men hur har de tänkt sig att kunna garantera en sådan sak? För svenska myndigheter har ingen jurisdiktion över utländska fängelser. Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, svensk polis, Kriminalvårdens disciplinära myndigheter, Statens Personalansvarsnämnd, svenska domstolar och svenska åklagare kan inte granska, utreda eller beivra ev. övergrepp i ryska fängelser.
Det är inget svårt att konstatera.
Vilka instanser har det riksdagspartiet tänkt skall kunna garantera kriminalvårdens respekt för de intagnas människovärde, enligt 1 kap. 4 § fängelselagen?
Det var därför som en stor del av alla erfarna och intelligenta reportrar påpekade dessa problem med sverigedemokraternas politik, efter partiets framlagda idéer om svenska fångar i ryska fängelser.
Förutom att de inte riktigt gjorde det så att svenska lyssnarna förstod innebörden.
Reportrarna har endast återgivit Jimmie Åkessons uttalanden, samt frågat om han skojat eller menat allvar med att hyra ryska fängelser.
Sverigedemokraterna vill i någon form göra ”svenskfientlighet” till ett brott. Förslaget kan diskuteras i sig, likväl som partiets önskan att låta svenskar kunna bli brottsoffer för hets mot folkgrupp. Något jag personligen stödjer.
Med en oprecis definition av ”svenskfientlighet” som brott finns en överhängande risk att brottet istället får en bred användnng som allt mer kan användas för fängslande av politisk opposition. Det har skett tidigare i europeiska länder. Det sker i dagens Europa, bland annat i Vitryssland. Det håller på att ske i ytterligare andra europeiska länder. Kan det tänkas ske i ett Sverige styrt av en regering och riksdag kontrollerad av sverigedemokraterna?
Men nästa fråga som rimligen kan ställas, är hur en svensk kriminalpolitik (styrd av Sverigedemokraterna) skulle kunna utdöma fängelse för en hittills odefinierad brottsrubricering av ”svenskfientlighet” kombinerad med ryska fängelser som väntar på att ta emot fångar dömda för ”svenskfientlighet”.
Är det långsökt att tänka sig att även politiska fångar skulle deporteras till ryska fängelser bortom kontroll av svenska myndigheter?
Tills vi får klara svar från sverigedemokraterna gällande hur de tänker anpassa sin kriminalvårdspolitik och sin reformering av yttrandrefrihetsbrott i linje med de mänskliga rättigheterna finns risken för en skrämmande framtid.
En framtid med Jimmie Åkessons Gulagläger.
Tänker svenska journalister ställa sig själva den frågan? Tänker de ställa frågor till sverigedemokraterna kring om sverigedemokraternas politik är förenlig med mänskliga rättigheter?
För ytterligare information om situationen i ryska fängelser hänvisas till länkarna nedan:
Följetongen kring Sd:s kamp mot moskén i Borlänge fortsätter. Nu har Sd överklagat bygget och tidigast i april vet vi hur det går med den. Sd:s argument mot moskén och det islamska centret har varierat med tiden. Just nu är argumentet att man vill rädda en park. Förra året handlade det om risken att Saudiarabien finansierar bygget och rädslan för en muslimsk friskola. För några år sen var det ”de där muslimerna behöver väl inte visa sig på gatorna” och liknande öppet rasistiskt struntprat.
Sd:s starka kvinna i Borlänge är Marie Edenhager. Vi har skrivit om henne tidigare. Det kan vara på sin plats att repetera det vi skrev om då.
Så här beskrev Marie Edenhager kampen mot moskén för några år sen.
Borlänge är nu en av de kommuner där Sverigedemokraterna har starkast stöd. Marie Edenhager, 49, leder partiet i Borlänge och Dalarna. Partiet säger också nej till en större moské i Borlänge. I alla fall som ett islamiskt centrum. Man kan diskutera en gudstjänstlokal, men inte en plats för skola och undervisning. Det skapar en enklav i samhället som hindrar integration. Vi är inte emot muslimer, men religion är en privat sak.
Men det finns ju en kristen friskola i Borlänge?
– Men Sverige är byggt på kristna värderingar. Det måste de förstå som väljer att bo här.
Vid valet 2010 förklarade sverigedemokraterna i Borlänge att de såg på islam som en totalitär ideologi.
Ett Islamiskt center är mångt mycket mer än bara ett bönerum. Att praktisera sin religion kan man göra på annat sätt, för sig själv eller i mindre sammanhang. Detta Islamiska Center kommer enligt oss ytterligare skapa segregering och utanförskap i det Svenska samhället. Islam är mer än en religion, islam är även en politisk totalitär ideologi… Islam står även delvis för en kvinnosyn som förtrycker och man uttalar att kvinnan är mindre värd…
Vi på Motargument.se anser att det är ett egendomligt sätt att “inte vara mot muslimer”, att säga åt dem att de är totalitära, måste acceptera kristna värderingar och att de för övrigt borde stanna hemma i sitt hem och utöva sin religion så folk slipper se dem.
Det kan vara på sin plats att påminna om att liknande saker som Edenhager sa om muslimer, dvs ”de behöver väl inte visa sig på gatorna, de kan väl utöva sin religion i hemmet, är vad en del antisemiter sa till judar och vad en del antikatoliker sa till katoliker för 80 år sen. ”De där” kan väl utöva sin religion i hemmet så vi slipper se dem. Homofober i alla tider har sagt samma sak om homosexuella.
Det är inte en park Sd vill rädda i Borlänge, de vill stoppa muslimerna.
Vi noterar att jakten på illegala flyktingar intensifieras. Polisen i Stockholm ställer sig nu vid tunnelbanor och ber mörkhyade (!) om legitimation (i samarbete med biljettkontrollanter från SL) för att hitta så kallade ”illegala invandrare”.
Personer som inte ser ut att vara invandrare får givetvis inte lika många frågor av polisen.
Vi har inget pass eller legitimationstvång i Sverige. Så man behöver inte bära ett ID-kort på sig. Så frågan är vad polisen gör med de som säger att de inte har det på sig? Polis har kort och gott ingen rätt att kräva legitimation av någon, mer än om särskilda skäl föreligger (misstanke om brott). (Källa här, här och här.)
Efter mordförsöket på personen, som Avpixlat beskriver som ”journalisten, författaren, ordföranden för danska Tryckfrihetssällskapet samt danske chefredaktören för Dispatch International”, Lars Hedegaard, skrev Avpixlat en artikel (5/2) om att ”svensk media är lika osmakliga som vanligt”.
Avpixlat skrev:
DN inleder sin artikel med “Den en gång rasismdömde Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök”. Domen avsåg uttalandet “när en muslimsk man våldtar en kvinna, är det hans rätt att göra det”. Hedegaard friades i högsta domstolen, men det “glömmer” DN bort.
Det intressanta här är att Avpixlat, förvånansvärt nog, ljuger. Eller, det kanske inte är så förvånande? Avpixlat till och med länkar till DN:s artikel. Första meningen i ingressen är ”Islamkritikern Lars Hedegaard har utsatts för ett mordförsök.” och redan där är det en minst sagt mild etikett på Hedegaard, och dessutom tvärtemot vad Avpixlat skrev.
Författaren Hedegaard, som är ordförande i danska Tryckfrihetssällskapet, är en av de få danskar som ett tag hade papper på att han var rasist, sedan han för några år sedan av hovrätten dömdes till böter för att i en bloggintervju bland annat ha sagt att muslimska fäder våldtar sina barn.Han frikändes senare i högsta domstolen.
Klicka på bilden för att förstora den.
Återigen kan vi se att Avpixlat i sin artikel försöker svartmåla DN, som bevis för de svenska etablerade mediernas negativa inställning mot Hedegaard och brist på fördömanden av attacken mot honom.
Till Avpixlats försvar kan man anmärka på att DN:s artikel publicerades 5/2 kl. 14:25 och uppdaterades 5/2 kl. 16:13, ungefär två timmar senare. Avpixlats artikel publicerades 5/2 kl. 15:49, alltså innan DN:s uppdatering. Så det kan mycket väl ha stått så som Avpixlat hävdar. Men Avpixlats artikel uppdaterades 6/2 kl. 10:41, dagen efter! Kunde de inte då ha dubbelkollat DN:s artikel? Det lutar åt att Avpixlat trots allt struntar i fakta och bara sprider propaganda, eller snarare, mobiliserar och likriktar sin läsarkrets ideologiska övertygelse.
Jag lämnade själv en kommentar, där jag skrev följande:
När media rapporterar om en händelse är det en neutral ton som gäller. I krönikor och ledare skriver journalisten egna åsikter och där har man större frihet att lägga värderingar och fördöma någonting. Nu är det inte så illa. Till och med Expohar fördömt attacken mot Hedegaard:”Vi står långt ifrån varandra. Men vi står på samma arena. Oavsett vad man tycker om Lars Hedegaards politiska och publicistiska gärning måste dådet mot honom fördömas förbehållslöst. Det finns inga ursäkter eller förmildrande omständigheter när det gäller attacker som denna. Om man tror på yttrandefrihetens kraft är det ett brott, inte bara mot personen som drabbas, utan mot hela det grundfundament vårt samhälle vilar på.
Det finns krafter som tror att det går att tysta sina motståndare med våld och hot. Bland dem som oftast drabbas finns antirasister, högerextremister, feminister, personer ur minoritetsgrupper. Förövarna är samma andas barn. De tror sig stå över demokratins spelregler. Låt dem inte vinna. Låt dem inte tysta Lars Hedegaard. Och låt oss hoppas att Lars Hedegaard i framtiden har samma inställning som så många nu uppvisat mot honom; att yttrandefriheten inte bara gäller dem man håller med utan även dem vars idéer man avskyr.”
[Redaktionens markering med fet stil]
Min kommentar fanns inte kvar dagen efter. Är det någon som är förvånad? Men följande kommentar (och ett flertal liknande) rensades inte bort: ”Tänk Er att om alla pizzerior och restauranger är små terroristceller, då räcker det inte med en snorkråka i maten, utan på en given signal förgiftas alla svennar”. Återigen, är det någon som är förvånad?
Avpixlats agenda är inte fakta och kunskap. Expo, en av Avpixlats motpoler, fördömer attacken mot Hedegaard. Avpixlat vill inte att deras läsare ska känna till detta. Därför modereras kommentarsfältet så att åsikterna blir mycket likriktade. Avpixlat tystar ner alla avvikande röster och mörkar mer än gärna att majoriteten av de svenska medierna, inklusive Expo som sagt, fördömer attacken mot Hedegaard. Avpixlat vill inte att deras läsare ska se och förstå att de etablerade medierna faktiskt är fördömande mot varje form av extremism och attacker mot det demokratiska samhället, oavsett varifrån de kommer.
Avpixlats agenda är: sprid myten om ”fienden på hemmaplan” och få det att se ut som att det bara är Avpixlat och deras meningsfränder (Sd, Dispatch International, m.fl.) som är de enda kvarvarande på det västerländska fosterlandets sista försvarslinje. Den ideologiska fasaden håller Avpixlat uppe till varje pris, annars har både Avpixlat och Sd spelat ut sin roll.
Var åttonde LO-medlem, 12,2 procent, uppgav i september 2012, att de skulle rösta på Sverigedemokraterna om det vore val i dag. I januari hade stödet för Sverigedemokraterna ökat till 16,2 procent, det är nästan var sjätte LO-medlem, enligt den undersökning SVT beställde av SIFO. Detta har väckt en hel del förvåning bland många, inte minst inom arbetarrörelsen. Man kan undra varför, för Sd har sedan 2002 (!) varit det parti som proportionellt sett haft flest LO-medlemmar.
Kan det vara så att Socialdemokraterna och LO har ältat frasen att ”Sd är ett borgerligt parti” så mycket att de missat att Sd:s väljare inte ser sig som borgerliga?
2006
Låt oss kika närmare på hur det förhåller sig med statistiken… Vid valet 2006 fick Sverigedemokraterna 2,93% av rösterna. Det är värt att notera att samma andel, dvs 3%, av LO-medlemmarna röstade på Sverigedemokraterna. Det är höga siffror. Vid studier av fackföreningstillhörigheten för väljare som röstade på SD upptäcker man att hela 56 procent var medlemmar i LO.
LO-dominansen bland SD-väljarna var alltså till och med större än bland socialdemokraterna redan år 2006! 38% av Socialdemokraternas väljare 2006 var LO-medlemmar och 34% av Vänsterpartiets.
Av figuren, som visar partibytare vid valet 2006, framgår att i princip alla sverigedemokraternas nya väljare kom från vänsterblocket. Om man dessutom betänker att de väljare som röstade på kd i valet 2002, men inte 2006, till stor del är väljare inlånade från socialdemokraterna klarnar bilden.
Statistiken kommer från SCB. I deras rapport om valet 2006 står det:
Enligt valundersökningen 2006 vann sverigedemokraterna sina väljare i huvudsak från de tre samarbetspartierna och från gruppen blankröstare. Sverigedemokraternas väljarvinster motsvarar 18 000 väljare från socialdemokraterna, 18 000 väljare från gruppen blankröstare, 10 000 från miljöpartiet och 5 000 från vänsterpartiet. Valets vinnarpartier, de fyra borgerliga allianspartierna, bidrog visserligen också med väljare till sverigedemokraterna, men drar man ifrån väljarströmmarna som lämnade Sd för de olika allianspartierna blir balansräkningen nära noll.
SD i skåne
Det finns en till undersökning som är intressant och som gjordes av SOM-institutet år 2006, om skånska väljare, De okända väljarna, av Anders Sannerstedt. Han skriver;
Sverigedemokraterna har sitt absolut starkaste stöd bland väljare från arbetarhem. Partiet går inte särskilt bra bland företagare eller jordbrukare och har mycket svagt stöd bland akademiker. Detta understryker bilden av Sverigedemokraterna som ett parti som har sitt starkaste stöd i arbetarklassen. För andra europeiska länder är också tendensen att högerextrema partier har starkare stöd i arbetarklassen. Ofta rapporteras också ett starkt stöd från småföretagare, men det gäller alltså inte för Sverigedemokraterna.Uppgiften att försöka attrahera arbetare och småföretagare samtidigt beskrivs av flera forskare som en svår balansgång.
10% av väljarna i Skåne, med arbetarbakgrund, röstade på Sd 2006, enligt undersökningen, som ni kan se i denna tabell ur den rapporten.
Att SD-väljarna kommer från vänstern och har arbetarbakgrund betydde dock inte att de TÄNKTE som socialdemokraterna. Undersökningen om de Skånska väljarna visade också att Sd-s väljare inte såg sig som vänster, utan mer som mittemellan vänster och höger. De var t.ex. för sänkt skatt. Men författaren hävdade ändå:
Vi har inte underlag för att avgöra varifrån Sverigedemokraternas nytillströmmande väljare har kommit. Partiets väljare påminner emellertid i fler avseenden om socialdemokraterna: starkast stöd i arbetarklassen, starkare ställning bland väljare med låg eller medellåg utbildning. Sverigedemokraternas väljare befinner sig heller inte på den åsiktsmässiga högerkanten, utan i mitten. Det förefaller rimligt att våga gissningen att en stor del av Sverigedemokraternas väljare i Skåne 2006 tidigare har stött socialdemokraterna.
Arbetare och SD, mer statistik från 2008
På riksnivå är det fler som klassar sig som arbetare. 2008 gjordes en ny undersökning där man kom fram till att sextiotre procent av Sd:s väljare klassade sig som arbetare, mot 25% i genomsnitt bland väljarna. Andelen LO-anslutna antogs då vara 41%, alltså lika mycket som bland Socialdemokraternas väljare. Detta kan jämföras med Vänsterpartiet som hade 50% av väljarna som definierade sig som arbetare 2008, och 1/3 var LO-anslutna! Undersökningen 2006 (Scb) har mer intressant information om detta. Låt oss titta på en tabell:
55% arbetarklass mot 43% hos sossarna!
Undersökningen 2008 och undersökningarna 2006 (Scb) visar ännu mer intressant statistik. 21% av Sd:s väljare år 2006 var industriarbetare mot 16% av sossarnas väljare och 6% (!) av Vänsterpartiets (sidan 337). Bland gruppen ”övriga arbetare” tillhörde 29% av Sd:s väljare denna grupp, därefter följde även här sossarna med 24% och Vänsterpartiet 21%.
Arbetarrörelsens & S misstag 2010
Med denna statistik som fanns tillgänglig 2010 kan man tycka att arbetarrörelsen borde ha känt till var Sd:s väljare kom från — då det var val — och dragit igång en motoffensiv mot Sd. Tyvärr skedde inte så. Jag frågade väldigt många Socialdemokrater och LO-aktivister vid valet om hur de ville bekämpa Sd. Tyvärr visste ingen (!) av dem att Sd:s väljarbas utgjordes av arbetare och LO-medlemmar. Valarbetarna sa istället unisont att ”Sd är ett borgerligt parti, vars väljare kommer från det borgerliga blocket”.
Om man ska bekämpa något sådant som Sd och få väljare att inte rösta på dem underlättar det om man vet hur deras väljare tänker. Hur ska man bekämpa Sd om man inte ens vet att väljarna kommer från arbetarkretsar och att andelen LO-medlemmar är stor? Anledningen att arbetarrörelsen gjorde detta misstag är nog att Socialdemokraterna och LO tidigt valde taktiken att kalla Sd ett ”borgerligt parti” för att använda Sd som slagträ i debatten mot Alliansen. I det interna Socialdemokratiska materialet inför valet 2010, kunde vi läsa följande:
I en debatt där SD deltar måste debatten handla om värderingar, om höger och vänster och att SD är ett högerparti som nästan alltid stödjer alliansen. I en direkt argumentation mot SD bör följande huvudbudskap framgå: Sverigedemokraterna är ett högerparti med rötterna i nazismen. De är arbetarfientliga, kvinnofientliga och främlingsfientliga. Sverigedemokraterna bryr sig inte om jobbfrågan, de har en oansvarig ekonomisk politik och en politik för ökade klyftor.
För det första var detta katastrofalt eftersom detta till viss del legitimerade Sd. Sd jämfördes med etablerade borgerliga partier, och det gjorde Sd rumsrent. För det andra känner ingen Sd-medlem igen sig i detta.
Hur ska man då kunna bemöta argumenten? Arbetarrörelsen spelade en nyckelroll i det lyckade arbetet mot nazismen på 30-talet och arbetarrörelsen har en nyckelroll att spela i kampen mot rasism och nazism även idag. Arbetarrörelsens roll är så viktig att den inte får schabblas bort av partistrateger som vill använda kampen mot rasism för att ge Alliansen ett tjuvnyp.
För nio år sedan ansåg 55 procent att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning. I dag är den andelen 37 procent. Det går åt rätt håll. Så, snälla arbetarrörelsen! Gör inte om samma idiotiska misstag 2014!
Rädsla för främlingar är inget ovanligt. I någon mån är nog de flesta rädda för det okända. När denna rädsla övergår i främlingsfientlighet – för det okända, börjar jag bli rädd för det kända.
Visst vill människor ofta ha någon att skylla på när saker inte är som de tycker det borde vara, och visst är det alltid lättare att skylla på någon annan.
Långt ifrån alla, men ändock några av dessa xenofober, rättfärdigar sin egen misslyckade livssituation med att skylla den på ”dom där” i stället för att försöka ta tag i sitt eget liv. Man säger saker i stil med ”invandrarna tar våra jobb, det är därför jag tvingas gå på socialbidrag” för att i nästa andetag svära över att ”dom kommer hit och lever på bidrag”.
För mig verkar det som att dessa personer i själva verket är rädda att bidragspengarna inte skall räcka till dem själva och deras fylla på pizzerian.
Vidare så finns det de som pekar på gatukriminaliteten i samhället och menar att den dels har ökat och att ”invandrare” är överrepresenterade i statistiken. Försök att se den statistik ni hänvisar till ur mer än en synvinkel, var bor majoriteten av dessa kriminella? vilken socialgrupp tillhör de? Ni kanske hittar tydligare mönster där än vad ni kan se i hudfärgen? Det kanske är de ökande klyftorna i samhället som är roten till den, eventuellt, ökande gatukriminaliteten?
Då jag inte sitter inne med det statistiska underlaget kan jag inte uttala mig om varken den påstått ökade kriminaliteten eller de statistiska sambanden mellan den och orsakerna till densamma. Men jag kan, utifrån egna observationer och antaganden, dra slutsatsen att de som hänvisar till dessa siffror och menar att allt är ”massinvandringens fel” endast sökt de samband som passar deras egen agenda.
Många skyller arbetslösheten på ”invandrarna”. Ni som gör så, har ni tittat djupare på arbetslösheten i Sverige? Har ni koll på vilka budgetlagar som svenska politiker, och EU politiker, drivit genom? Är ni medvetna om hur dagens rådande ideologier i väst sätter inflationen i relation till individen?
Är ni medvetna om att arbetslösheten gynnar vissa aktörer i samhället? Har ni en aning om vilka som finansierat alliansens propaganda? Har ni en aning om vilka lobbyister som verkar i Bryssel? Har ni någon gång reflekterat över att det kan finnas en politik bakom klyftorna och arbetslösheten? Eller är det så att ni i själva verket gillar dessa klyftor och segregationen för att ni själva tjänar på det, och ”dom andra” är bra att skylla på? Ett sätt att rikta sökarljuset på någon annan helt enkelt.
Nu blev det kanske lite mycket politik här, men är inte frågan politisk från första början? Arbetslöshet, nivå eller bekämpning, handlar om politisk vilja, viljan att skapa jobb, eller förutsättningar för jobbskapande, åt alla. Olika ideologier ser på det på olika sätt, vissa menar att staten kan skapa arbetstillfällen i bistra tider, andra menar att staten inte ska lägga sig i eller kanske på sin höjd försöka skapa bättre förutsättningar för privat jobbskapande och ytterligare andra menar att allt löser sig som genom ett mirakel bara ”dom andra” försvinner härifrån.
Avslutningsvis vill jag lägga till att jag tror att grogrunden för denna islamofobi, och framför allt xenofobin, är att de räddas argument sällan bemöts med konkreta, trovärdiga, politiska motargument. Oftast skriker man bara ”rasist” åt dem i stället för att försöka se de problem som faktiskt existerar ur andra perspektiv.
När de rädda pekar på problemen, som faktiskt existerar, i och kring en del förorter och säger att de beror på invandring och mångkultur, varför ger då inte nyliberaler sin bild av att det beror på en allt för reglerad marknad? Socialisterna borde påpeka att de tror att problemen kommer sig av rådande klasstrukturer i samhället, och så vidare.
I stället låter man den konservativa synen på samhället som en organism. En organism där varje individ har sin plats och denna ordning är av Gud instiftad och inte bör rubbas, vara den enda som ges utrymme när det kommer till frågor som rör problem i dessa delar av Sverige.
Jag tycker det är konstigt att man låter främlingsfientliga ideologier stå oemotsagda av den egna ideologin. Ända sedan 1991, då Ny demokrati röstades in i riksdagen, har det varit en sanning att ”de andra” är problemet. Ingen har bemött de rädda med egen ideologi. Man har rakt av köpt att problemen i förorterna beror på invandring och mångkultur och försökt angripa det problem som de rädda ”skapat” i stället för att se det ut ifrån sin egen ideologiska vinkel.
Dessutom vill jag påpeka att jag i viss mån bekänner mig till socialkonstruktivismen. Jag tror att om du behandlar en person som kriminell tillräckligt länge så kapitulerar denne inför ditt bemötande och hemfaller åt kriminalitet, eller om alla kallar mig dum så tror jag till slut på er och ser mig själv som dum.
Men jag tycker mig se att kejsaren kanske inte är fullt påklädd, kanske till och med naken.
Som sagt så är detta en helt ovetenskaplig text skriven i ilska och frustration rakt ur hjärtat, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att jag önskar att det inte fanns så många rädda människor där ute.
Till att börja med vänder jag mig till dem som skulle kunna ha en anledning att faktiskt känna någon form av hot, eller snarare konkurrens, från islam. Ni som är övertygade troende på en annan religion. Er aversion mot islam borde väl rimligtvis komma till uttryck i försök att frälsa dessa stackars syndare från en evighet i fördömelse och straff, alternativt bara strunta i dem och tyst beklaga deras olycka.
Och alla som inte är troende, ser ni inte att problematiken inte ligger i en av religionerna? Problemet är väl ändå att man låter—förmodligen—påhittade figurer styra vårt samhälle? Om ni låter en av dessa religioner, oftast verkar det vara en av de abrahamitiska religionerna, få stort utrymme som ni gör så legitimerar ni den religionens makt i samhället som ni tillskriver den.
Det är med andra ord ni som skriker och hatar som ger religionen makt i samhället. Det är inte bara islam ni stärker med detta agerande, alla religioners makt i samhället ökar och därmed ökar även motsättningarna mellan de grupperingar bland troende som predikar hat, inte kärlek.
Det märkligaste är att de religioner som det tycks vara mest spänningar emellan är de abrahamitiska (judendomen, kristendomen och islam), alla tror de på samma Gud, fast på olika sätt. Dessutom är det stora motsättningar inom respektive religion, främst kristendomen och islam verkar det som (katoliker vs. protestanter, shiiter vs. sunniter).
För övrigt så verkar det finnas extremister i alla religioner, och i de abrahamitiska religionerna så verkar fundamentalismen yttra sig i våld. Jag vill inte förespråka någon religion, men det verkar vara färre våldsamma extremister inom buddhismen.
Ni religiösa människor som är rädda för islam, åtminstone ni kristna, försök ta till er av Jesus kärleksbudskap (hade han något hatbudskap?).
Ni upplysta, icke-troende, människor borde ta strid för ökad upplysning i samhället istället för att legitimera religionen som en maktfaktor i samhället.
Jag blir lite rädd när jag ser vilka argument ni islamofober går på, och sprider vidare: ”Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningar får inte hållas i kyrkan. Man får inte längre fira lucia och jul i skolan. Skolorna får inte längre servera fläskkött.”
Innan ni gör er till allmänt åtlöje vill jag rekommendera er att vara lite, bara lite, källkritiska och kolla fakta. Varje gång jag bemöter dessa korkade inlägg på Internet och ber den som publicerat det att belägga det fakta möts jag antingen med tystnad eller med ord som ”Men det fattar du väl att det kommer att bli så” eller ”PK-media tystar ner det, det är så men vi får inte vetadet”.
I enstaka fall har faktiskt inläggen tagits bort (antagligen eftertankens kranka blekhet), men aldrig har jag bemötts med fakta som visar att det ligger något bakom dessa korkade påståenden. Ändå fortsätter de spridas.
Andra lögner bygger på fakta som sedan förvanskas. ”Nu ska vi tvingas höra på böneutrop 5 gånger om dagen” bygger på att man på ett ställe i landet tillåtit böneutrop från en minaret en gång i veckan (på fredag). Dessutom ligger tydligen inte denna moské i något bostadsområde och kommer därmed inte att störa några boende i området.
Ett annat korkat argument som inte sällan kommer fram är ”tror ni vi skulle få bygga kyrkor och äta griskött i Iran” (eller valfri auktoritär islamistisk hierokrati). Nu är ju Sverige en sekulär, representativ demokrati med religionsfrihet, förvisso med ett kristet förflutet och kristna traditioner. Då är det väl lämpligt att jämföra med ett mer demokratiskt land med muslimska traditioner? Eller menar ni att Sverige skall bli mer som ett kristet Saudiarabien?
Med detta sagt tycker jag inte att islam är bättre än någon annan religion. Islam är lika illa som de andra abrahamitiska religionerna. Det är religion i sig som är problemet enligt mig – alla religioner.
Motargument 