Många i Sverige är idag rädda för begreppet sharia. Det har blivit en synonym till ondska, i synnerhet när nån kräver shariastyre i ett land. Problemet är att även muslimer som slåss för en västerländsk demokrati och frihet i arabvärlden väldigt ofta kan luta sig mot sharia i den kampen, och då är det INTE de radikala islamisternas syn på sharia de syftar på. Det kan vara hög tid att reda ut begreppen och myterna lite om det här med islam och demokrati… och sharia. 

Pale blue dot / Foter / CC BY-SA

Demokratirörelsen i arabvärlden får idag slåss både mot radikala islamister som vill stoppa utvecklingen och mot fördomarna i väst.

Det kan vara på sin plats att prata lite mer om nåt som kallas ”rådgivningsprincipen” inom islam: shura, och två andra begrepp som många demokrater använder, nämligen sharia och bayah.

Muslimhatare demoniserar koranen genom att anta att de mest extrema, radikala islamisternas syn på koranen, är den ”riktiga”. Radikala islamister å sin sida gör allt de kan för att ge muslimhatarna i väst argument mot islam. därför har begreppet sharia blivit så omstritt och hatat här, tyvärr. Att vi europeer är religiösa analfabeter, som förlorat förståelsen för religiösa argument, kan också bidra till det.

Koranen är, liksom bibeln, beroende av vad folk har i sina hjärtan då de tolkar guds ord. är man hatisk kan man tolka koranen eller bibeln så att den stöder hat. Är man mot demokrati kan man lätt hitta citat om att ”lyda gud främst” som stöder den tesen. Men har man någon form av människokärlek i hjärtat är det något helt annat man ser i koranen eller bibeln. Då kan man också hitta stöd för demokrati i de heliga skrifterna.

Många av de som älskar demokrati har därför tagit principen om shura, bayah och sharia till sitt hjärta.

Det kan verka paradoxalt att sharia faktiskt är ett av de starkaste argumenten för demokrati i den muslimska världen, men det är det. Och det finns en parallell till hur demokratibegreppet utvecklades i väst. För även i USA var ”guds lag” ett av de starkaste argumenten för demokrati en gång i tiden.

Låt oss först läsa ur koranen.

I 42 suran hittar vi t.ex. detta:

38. De besvarar sin Herre genom att iakttaga Kontaktbönerna (Salat). Deras angelägenheter avgörs efter lämplig konsultation emellan dem, och av våra gåvor till dem ger de (till välgörenhet).39. När de drabbas av stor orättvisa, står de upp för sina rättigheter.40. Trots att den rättvisa bestraffningen för en orättvisa är ett likvärdigt straff, belönas de som förlåter och bibehåller rättfärdighet av GUD. Han älskar inte de orättvisa.

41. De som står upp för sina rättigheter när en orättvisa kommer deras väg, begår definitivt inget fel.

42. Felaktigheter begår de som behandlar människorna orättvist, som tar till aggression utan att ha provocerats. Dessa har ådragit sig ett smärtsamt straff.

Liknande ord finns i koranen 3:153.

Här ser vi tre principer inom islam förenade. Bayah, sharia och shura. Shura är principen om rådgivning. Att en ledare inte ska styra själv, utan ska ta råd. Att det finns ett kontrakt mellan de styrande och de styrda, bayah, där ”de styrda” lovar att följa ledaren OM, och endast om, denne följer sharia, dvs guds lagar.

Som många muslimska demokratiförespråkare påpekat (här är ett exempel) är detta viktigt. Denna trojka av principer visar att en furste måste styra rättvist, anser de, annars tappar de mandatet från Gud. Denne måste även ta råd från folk och, som är det viktigaste, om de som styr agerar fel, dvs inte styr rättvist (inte följer sharia), har folk mandatet, och SKYLDIGHETEN, att störta sina ledare.

Till detta kommer profetens principer om att styra efter majoritetens principer, då oenighet råder (al-sawad al-a’zam) och koranens ord att en majoritet kan ha fel. Vilket gör att majoritetens vilja också måste styras i enlighet med sharia, alltså nån högre tanke om rätt och fel.

The most beloved to Allah on the Day of Requital, and the closest to Him is a just ruler/governor. And the most hateful to Allah and the most distant from Him is an unjust and tyrant ruler. (källa)

Abu Bakr, den första kalifen som regerade efter Muhammed död, slöt ett sånt kontrakt (bayah). Han valdes (shura), var tvingad att regera rättfärdigt (sharia) och att ta råd (shura).

Vi läser:

Den första kalifen, vald i fria val, började sitt mandat med detta tal: ”O, ni mitt folk, jag har blivit vald att vara er ledare men jag är inte den bästa bland eder. Om jag gör rätt och följer Profetens sunna (normer), så skall ni hjälpa mig; men om jag gör fel så skall ni rätta till mig. Lyd mig så länge jag lyder Allah och hans Profet men om jag är olydig Allah och hans Profet, så behöver ni inte lyda mig.”

Det betyder givetvis inte att han var ”demokrat” i modern mening, tvärtom. Detta var 600-talet. Men här finns den demokratiska tradtion som muslimer åberopar inom islam.

Vidare. Begreppet mänskliga rättigheter ses som en del av sharia genom att lyfta fram koranens ord om att varje människa är värdefull och ett ändamål i sig. Som Riffat Hassan skriver:

Fasouzafreitas / Foter / CC BY-SA

A. Right to Life

The Qur’an upholds the sanctity and absolute value of human life and points out that, in essence, the life of each individual is comparable to that of an entire community and, therefore, should be treated with the utmost care.

B. Right to Respect

The Qur’an deems all human beings to be worthy of respect because of all creation they alone chose to accept the ”trust” of freedom of the will. Human beings can exercise freedom of the will because they possess the rational faculty, which is what distinguishes them from all other creatures. Though human beings can become ”the lowest of the lowest”, the Qur’an declares that they have been made ”in the best of moulds”, having the ability to think, to have knowledge of right and wrong, to do the good and to avoid the evil. Thus, on account of the promise which is contained in being human, namely, the potential to be God’s vicegerent on earth, the humanness of all human beings is to be respected and considered to be an end in itself.

C. Right to Justice

The Qur’an puts great emphasis on the right to seek justice and the duty to do justice…

Demokratins utveckling i Väst

Det fascinerande är att detta var exakt denna diskussion som pågick i Europa då demokratin växte fram, och i USA då USA gjorde sig självständigt.

Innan demokratin började växa fram fanns det ett begrepp att kungen/fursten fått sin makt från gud och fick styra över folk oinskränkt (se t.ex. Hobbes, Pufendorf eller Grotius). Människans roll vara att LYDA. Det var denna filosofi som rådde under de s.k. enväldena på 1600-talet då kungen styrde själv.

Mot denna barbariska syn ställdes en ny syn som på 1600-talet kan skönjas hos tänkare som Komenius, Locke och Leibniz. Fursten hade inte absolut makt. Fursten måste styra RÄTTVIST, göra rätt (följa guds lagar, som man sa i debatten), annars skulle de förlora mandatet från Gud.

Under 1700-talet utvecklades denna tanke av tänkare som Montesquieu, Vatell och de amerikanska grundningsfäderna som skapade USA. Om man öppnar den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 ser man hur de formulerade denna princip.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. –That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, –That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

De som styr ett land måste styra i enlighet med sin skapares vilja. Det betyder respektera mänskliga rättigheter. De måste dessutom och styra i samtycke med befolkningen i landet. Om så inte sker har folket rätt att byta styre.

Fascinerande nog tog den gryende demokratirörelsen det koncept som envåldsstyret grundades på, nämligen guds lag, och vände på det. Tidigare hade man sagt att guds lag krävde enväldigt kungastyre, nu tog man det och sa att kungen måste styra enligt guds lag, dvs styra RÄTTVIST.

Guds lag och individens rättigheter blev synonymer.

Varför sharia är ett viktigt koncept i muslimska demokratirörelsen

I vårt sekulära Sverige kan vi ha svårt att förstå teologiska resonemang idag. Speciellt om det handlar om politisk filosofi så jag ska översätta det jag nyss sa.

Tänk dig att en muslim skulle beskriva hur USA grundades utifrån teologiska muslimska uttryck.

Då skulle de säga att  USA grundades genom att åberopa att de styrande gjorde revolt därför att kungen i England inte följde sharia, dvs hade ett ”icke rättfärdigt styre”. Dessutom följde inte kungen principen om shura, rådgivning. Det gjorde att kontraktet mellan de styrande och de styrda, bayah, bröts och folket gjorde ett rättfärdigt uppror.

Både de som vill ha en västerländsk demokrati i muslimska länder, och de radikala islamisterna som vill avskaffa demokratin, åberopar sharia. De styrande har förbrutit sig mot guds lag, mot det som är rätt.

Skyddet för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet, anses vara sharia, guds lag, enligt många muslimer.

När muslimer säger att de vill att ett land sa styras enligt sharia bör vi därför fråga VILKEN sorts sharia, istället för att pinka på oss av rädsla, som några andra fördomsfulla sverigedemokrater. Är det sharia som yttrandefrihet och demokrati efter västerländskt mönster, eller är det sharia, som radikalt islamismstyre UTAN mänskliga rättigheter?

Men demokrati tar tid…

Tar tid

Yuriy75 / Foter / CC BY-SA

Vi som sitter i våra trygga soffor i Sverige, klappar oss på magen och röstar vart fjärde år har ibland en orealistisk syn på det här med demokrati. Vi har demokrati här och alla folk och länder skulle må bra av demokrati. Men demokrati skapar man inte över en natt.

Man kan lagstifta om demokrati och yttrandefrihet, men ett folk som aldrig haft demokrati tidigare kommer att ha problem de första åren. Det kommer att finnas folk som säger ”det var tryggare med diktatur”, det kommer att vara korruption och galenskaper. Demokratin kommer inte att vara stabil.

Det bör man hålla i minnet då man kritiserar ”arabvåren”, eller då man ser på alla turerna i östeuropas demokratiska utveckling. Demokratin föds inte över en natt.

För 110 — 120 år sen var de flesta av Europas stater diktaturer. Sverige var en diktatur. På 1800-talet tog vi våra första stapplande steg mot demokrati. Tanken man hade då var att styret i Sverige skulle skyddas genom en ”graderad röstskala”. De rikas röster skulle betyda mer än de fattigas.

1907 — 1909 fick män allmän rösträtt (utom de fattigaste och straffade), i andra kammaren. Första kammaren baserades på en graderad röstskala med 40 nivåer. Åren 1918-1923 infördes kvinnlig rösträtt och kravet på värnplikt eller pengar för att få rösta togs bort. 1945 fick även de som var fattiga och gick på fattigstöd rösträtt. På 1960-talet fick de fysiskt funktionshindrade rösträtt och först 1989 fick vi i Sverige allmän rösträtt för alla myndiga då de psykiskt funktionshindrade även fick rösträtt.

Att ge alla rösträtt i Sverige var alltså en process som pågick från 1860-talet till 1989. Den allmänna rösträtten är bara 24 år gammal i Sverige.

20-talet och Europas kris

Många som tittar på arabvåren och på alla rörelser som vill krossa demokratisträvandena och som är mot yttrandefrihet, bör hålla i minnet vad som skedde efter att några av Europas länder fick rösträtt, på 20-talet.

Tyskland införde allmän rösträtt för män 1871 men styrdes fortfarande mycket som en diktatur under kejsaren som bland annat hade rätt att förklara krig. Det var inte förrän efter första världskriget Tyskland blev en demokrati på allvar, och då fick även kvinnor rösträtt (1919) och fattiga.

20-talet var inte ett lätt årtionde och väldigt många ville gå tillbaka till ett styre med en ”stark man” i spetsen, som kejsaren hade varit. Demokratin i Tyskland vacklade. Vi vet alla vad som hände sen…

Det tar tid att utveckla demokrati. Man gör det inte över en natt. Och kanske måste arabvärlden också i sin process gå igenom samma som vi gjort i Europa och USA.

Pinka inte på dig av rädsla!

Arabvärlden är inte sekulärt, det är religiöst. Här i det sekulära Europa har vi tappat förmågan att förstå teologiska resonemang. Kunskapen om hur folk argumenterade för demokrati långt INNAN demokratin fötts är usel, till och med bland professionella historiker. Speciellt då man ska försöka förstå vad olika religiösa resonemang förr i tiden betydde.

Kanske är detta också en av anledningarna till att så många pinkar på sig av rädsla då de hör ordet sharia?

Jag skulle vända på det. Begreppet mänskliga rättigheter måste bli sett som en del av sharia INNAN man kan få demokrati i arabvärlden, precis som skedde i Europa och USA. Detta sker redan nu, men det tar tid.

Det vi ska göra här i Sverige är att stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden. Detta kan vi göra samtidigt som vi är nolltoleranta mot radikal islamism. Det kan vi vara, för om det är något demokratirörelsen vet i muslimska länder så är det att radikal islamism inte respekterar sharia, eftersom de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Eller som en demokratiälskande muslim skulle säga: de mänskliga fri- och rättigheterna härrör från Allah och är därför sharia och demokrati är shura.

PS

FAKTA för alla rasister!

Islam menar INTE att demokrati är fel eller att barn ska gifta sig, lika lite som det liknande saker sägs i kristna kyrkan, liberalismen konservatismen eller socialismen. Däremot finns det fundamentalister bland liberaler, socialister, konservativa och muslimer SAMT kristna som använt liberala, socialistiska, konservativa, muslimska eller kristna argument FÖR pedofili och MOT demokrati.

(Jo, även liberaler, fast de är få nu. Men på 1860-talet försvarades kvinnodiskriminering och slaveri med klassiskt liberala argument)