Etikettarkiv: demokrati

Enkätundersökning av Sverigedemokraternas väljare

Sverigedemokraterna må vara ett parti som jag själv inte röstar på och som jag personligen anser står för rasistiska värderingar. Jag trodde inte att det var möjligt att ett sådant parti med så starka patriotiska åsikter skulle hamna i Sveriges Riksdag. Innan valet 2010 har jag sett den främlingsfientliga politiken stiga i andra Europeiska länder, men jag trodde inte att den trenden skulle komma hit. Nu är den här och trots skandaler inom partiet verkar SD till och med öka sitt väljar-stöd.

Det är ganska lätt att göra sig lustig över SD:s utspel och mediafloppar, men jag tror inte att det främjar debatten. Jag tror att vi behöver bemöta, inte partiet i sig, men åtminstone de som röstar. Kanske har de någonting att säga? Kanske kan vi dra nytta av att lyssna till dem?

Förut påstods det att det var mest arbetslösa människor som röstade på SD, men nya studier visar att så är inte fallet. Däremot tyder studier gjorda på SD:s väljare att de flesta är lägre utbildade än genomsnittet och oftast män. De allra flesta som röstar på SD gör det på grund av invandringsfrågan och flyktingpolitiken, men verkar ganska splittrade i de övriga frågorna i partiet.

De som röstar på SD är inte nödvändigtvis de man tror, jag har länge haft fördomar och stereotyper för hur en SD-väljare är och lever. Men allteftersom partiet växer så har jag upptäckt att min bild av en SD-väljare inte alltid stämmer, utan många som röstar är helt ”vanliga” människor. Människor som tycker att Sverige är ett land som håller på att gå under på grund av den ”massiva” invandringen. Människor vars förutsättningar i landet blir sämre på grund av sämre tider och som behöver någon eller något att skylla på. Det kan vara precis vem som helst i din närhet som lägger sin röst på SD. Du behöver inte ens veta om det, sannolikheten att du inte vet om det är stor eftersom det är en skam för många av SD:s väljare att gå ut med vilket parti de väljer. En skam och en risk att få samhällets förakt och kanske bli arbetslös utifall deras politiska värdering blir känd.

Jag valde att göra en enkel, liten enkät-undersökning för att få lite svar på de frågor jag har haft kring väljarna. Jag ville komma dem lite närmare och försöka att förstå varför de lägger sin röst på ett parti som Sverigedemokraterna. Jag tror att det är först när vi kan förstå det som vi kan hitta bättre verktyg för att börja motargumentera och försöka vinna tillbaka de väljarna till de andra partierna. Min undersökning är inte på något sätt den absoluta sanningen och det finns utrymme för att de som har fyllt i enkäten bara har hittat på, men vi kan ju ponera att de talar sanning.

Det är ca 130 personer som har svarat på undersökningen. Av dessa var 23 stycken kvinnor och resten män. Åldrarna varierar från 17 år och upp till 74, majoriteten av de som svarat var emellan 30 och 50 år. När det gäller Civilstatus så var det blandade svar, många hade partner men en stor del av de som har svarat var singlar. Kanske ger singellivet mer tid att reflektera över hur Sverige skulle bli bättre utan invandring? Finns det inte en myt som säger att de inte bara tar våra jobb utan också våra potentiella partners?

Geografisk placering visade sig vara mest Stockholm och neråt, det var bara ett fåtal som bodde i mellersta delarna av Sverige och ytterst få som bodde i Norra Sverige. Föga förvånande var att många bodde i Skånetrakten, där SD:s stöd är rätt så starkt.

Punkten som fascinerade mig mest är frågan om Yrke, då jag också tidigare har trott att de allra flesta som röstar SD var arbetslösa som eventuellt tycker att deras livssituation skulle bli bättre med mindre invandring. En del var studerande och en del hade gått i pension, men de flesta av de som svarat har ett yrke. När jag läser igenom listan av yrken så blir jag lite ställd. Som jag skrev innan är det absolut inte säkert att de som har svarat talar sanning, men om det stämmer så förvånar det mig vilka ”högstatusyrken” vissa av de som svarat har. Projektledare på ett större företag, IT-konsult, Civilingenjör, Affärsbiträde, Undersköterska, Personlig assistent, Forskare, Psykolog, Tandläkare, Matematiker, Egen företagare med 25 anställda, Statstjänstemän, Ekonom, Advokat, Statsvetare, Lärare, Lagerarbetare, Receptionist, Byggarbetare, VVS-tekniker, Producent, IT-chef, Snickare, Kock, Bibliotekarie, Professor, Kompositör, Akademiker, Journalist, Författare och Revisor, dessa är ett urval av alla yrken som de svarande i enkäten har och som ni ser är variationen stor.

Tänk att det finns en lärare på ditt barns skola som röstar SD, eller psykologen du går till för att prata, författaren vars bok du läser och kocken som lagar din middag ute på restaurangen, tänk dig att vem som helst i din omgivning i detta nu väljer att rösta på SD och du har ingen aning. För hur ska vi få veta det när det är så tabufyllt och skamligt att rösta på dem?

De flesta som svarat på enkätundersökningen har sitt val av parti hemligt för sin omgvining på grund av riskerna det medför att låta valet bli offentligt.

Jag tror att det är när vi hånar och förlöjligar SD:s väljare vi gör dem som union starkare. Vi trycker in dem i ett hörn, där deras politiska övertygelse bara växer sig starkare på deras valmöten och i deras sociala medier. De kanske till och med känner att de på något sätt ”räddar” landet Sverige fast vi bara inte vet om det ännu. Vi kommer att förstå det sen och då kanske de till och med är övertygade om att vi kommer känna en tacksamhetsskuld till dem.

På frågan om vilket parti som de röstat på innan (dvs vilket parti som förlorat en väljare till SD) så blev jag återigen lite förvånad. Jag hade en förutfattad mening om att antingen så har de innan röstat på något konservativt parti som KD eller så är de missnöjda med högerblocket, men även den röda sidan har förlorat en hel del väljare till SD. Ungefär lika många hade röstat på Socialdemokraterna innan som på Moderaterna, tydlig majoritet var ändå partierna på högersidan som M, KD och FP. Som enskilda partier så var det V och C som var minst förekommande i svaren, alltså ett vänsterparti och ett högerparti.

Det kanske är omöjligt att svara på varför människor väljer bort ett parti för ett annat men i frågan om vad som skulle få väljaren att återigen rösta på ett annat parti än SD så var den övergripande tonen ”Om ett parti på allvar tar tag i integrationsproblematiken och invandringsfrågan”. Vissa svar var givetvis annorlunda och tydde på starka rötter i att ”Bevara Sverige Svenskt”, men en hel del människor verkade rösta på SD i rent missnöje. En del skrev även det att de röstar på SD ”för att röra om i grytan” och visa sin protest mot den sittande regeringen, och för att de upplever att inget annat parti på allvar driver frågorna kring invandring och integration.

Sen förekom det också en hel del myter som att vi till exempel skulle ha någon form av ”massinvandring” i landet eller att Sverige var utsatt för något som kallas ”Islamisering”. Någon svarade att denne var trött på ”araberna” och därför röstade på SD. Den personen hade för övrigt inga andra politiska frågor som intresse utan enbart det, att få ut ”araberna” ur landet.

Det absolut lustigaste svaret på valet av SD som parti var att partiet värnade om ”klimatfrågan” och tycker att vindkraft är vansinne. Att det var lustigt för mig var för att jag inte ens hade en aning om var SD står i miljöfrågor och att jag inte ens i min vildaste fantasi kunde tro att någon röstar på SD för miljöns skull.

Min slutsats är att undersökningar av liknande slag som jag har gjort borde intressera de flesta politiker i Sverige, eftersom det är politikerna som förlorar sina väljare till SD. Jag tror att lågkonjukturen i Sverige bidrar till SD:s ökade stöd, när det är tufft behöver man skylla på någon. Det, vardagsrasism och okunskap. Vi behöver fortsätta bemöta alla myter kring invandring men också lyfta debatten upp ur sandlådan och bemöta de som väljer att rösta på SD istället för att håna dem. Om vi inte förstår varför de röstar på SD och vad som krävs för att de ska rösta annorlunda så är det ganska svårt att vända trenden. Det är också viktigt att alltid prata om vardagsrasismen. Gör det! När någon säger något som låter rasistiskt och kränkande kan du själv ta bladet ifrån munnen och prata om det.

Anna Siekas, Motargument.se
Anna Siekas, Motargument.se

Politiker måste ta bladet ifrån munnen både när det gäller SD:s politik men också när det kommer till integration/invandringsfrågor. Det är inte farligt att prata om det, det är farligare att inte prata om det och naivt att tro att vi kan tysta bort ett parti som har ca 8-11% i olika opinionsmätningar.

Sen är det dags att lägga ned ”hihi-haha”-debatten, det är alldeles för enkelt att göra sig rolig över SD:s misstag, dessutom tror jag att den typen av taktik bara leder till en starkare känsla av samhörighet inom partiets väljare.

Nu när jag har gjort min reflektion så lämnar jag över stafettpinnen till mina medarbetare på motargument.se som har lovat att de ska kika lite på myterna och konspirationsteorierna i svaren för att sedan bemöta dem. Något jag tycker är intressant är att SD tycker att det inte är rasistiskt att kollektivisera alla muslimer, vilket betyder att SD verkar ha en egen syn på vad rasism är som skiljer sig ifrån samhällets.

Jag tackar verkligen alla som har deltagit och lovar att era IP-adresser är säkra hos mig, om inte någon betalar ett bra pris för dem.

Jag inser att du som läser detta är så pass begåvad med humor att du inser att det där sista var ett skämt.

Anna Siekas för Motargument.se

 

Sverige är inte långt från barbariet

Vi svenskar är bra på att slå oss för bröstet och säga att vi är sååå… civiliserade. Detta jämfört med ”odemokratiska stater och kulturer”. Ofta hörs gnäll om att islam sägs vara ”ociviliserat” eftersom stater som är ”muslimska” ofta har religiös inblandning i statliga affärer. Sverigedemokrater brukar t.ex. hävda att ett av problemen med islam är religionens påverkan på staten. Ur detta generaliserar de och säger att ALLA muslimer vill att religionen ska styra över staten.

wave, wave!
csaavedra / Foter / CC BY-NC-SA

Med hänvisning till ”barbariska seder” i länder som t.ex. Iran och Saudiarabien generaliserar muslimofoberna och hävdar att alla muslimer i alla länder har en medeltida världsbild och vi andra en modernare och därför kan inte kulturerna blandas.

Lustigt. För det var samma sak fördomsfulla amerikaner sa om svenskarna förr i tiden. När utvandringen av svenskar pågick tyckte ganska många amerikaner att Sverige var underutvecklat, eftersom stat och religion var sammanblandat här och det fanns så många barbariska seder och skick här. Kyrkan förföljde folk på statens uppdrag, det sågs som VÄLDIGT barbariskt!

Faktum är att fram till strax innan vår tid var rättssystemet grundat på Gamla Testamentet och den mosaiska lagen…

Hur civiliserat är Sverige?

Don't leave me now...
Funky64 (www.lucarossato.com) / Foter / CC BY-NC-ND

Sverige fick allmän rösträtt år 1989, på 1960-talet fick alla svenskar rätt att gå i skolan. Jo, det stämmer. Då skedde reformer som gjorde att även alla funktionshindrade också fick rösträtt i valsystemet och gå i skolan. ”Fattiga” fick sin rösträtt först efter andra världskriget i Sverige.

Det som vi idag anser vara självklara rättigheter för alla, är något vi haft MYCKET KORT TID. Det bör vi tänka på när vi gnäller över ”ociviliserade och odemokratiska stater” i resten av världen.

På 1950-talet kom de första kvinnliga prästerna och busschaufförerna. På 1960-talet började man införa svenska lagar mot kvinnomisshandel och mot våldtäkt i hemmet. På 1970-talet slutade man se homosexualitet som någon sjukdom. Homosexualitet var för övrigt förbjudet fram till 1940-talet och homosexualitet fick man inte prata om för ungdomar fram till 60-talet, då kunde man dömas för att ”förleda ungdomen”. Sambolagen kom först runt 2000.

Rasbiologiska steriliseringar avskaffades i teorin 1975 men i praktiken fortsätter det än idag med tvångssteriliseringar av transsexuella. Även funktionshindrade har steriliserats med tvång fram till vår tid.

Staten och religionen

St Bridget's church
mudpig / Foter / CC BY-NC-ND

År 1870 fick även icke-lutheraner rätt att bli statstjänstemän och att kandidera till riksdagen, men det dröjde intill 1950-talet innan de högsta statsanställda cheferna och lärare fick vara ateister eller tillhöra annan religion än den svenska statskyrkans lutheranska. Än idag måste kungen vara lutheran.

Detta är viktigt, eftersom det påstås att ”barbariska stater”, som ”de muslimska” PER DEFINITION blandar statens verksamhet med religionen. Att Sverige inte gör detta ska på nåt sätt skilja den svenska kulturen oändligt mycket från den islamska, heter det.

Moseslagen fanns i vår lagbok fram till 1970-talet. Visste ni det?

Den mosaiska lagen, dvs Gamla Testamentet, påverkade svensk lag från medeltiden och framåt. Karl IX gjorde den mosaiska lagen till svensk lag runt 1600 och från 1600 till 1734 var Sveriges lag de gamla landskapslagarna OCH Gamla Testamentet.

1734 års Svenska lag bekräftade att lagen vilade på Gamla Testamentet som grund. Den avgörande texten hittar man i rättegångsbalken i en text som direkt kopierats efter det som Karl IX 130 år tidigare beslutat:

Domare skall ed thenna svärja: Jag N.N lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal, efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giörä, ej mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och Sveriges Lag, och laga stadgar:
Christopher JL / Foter / CC BY-NC-ND

Den mosaiska lagen (Gamla Testamentet och 10 guds bud) låg till grund för så vitt skilda delar av lagen som lagen om arv, och straffbalken. Och fram till 1829 stadgades det i praktiken att alla skulle dömas efter Gamla Testamentets stränga straff. Att det inte i praktiken blev så berodde på s.k. leuteration, vilket är en helt annan historia.

Men när upphörde Gamla Testamentet att vara grunden för svensk lag. Jo, 1976!!!

Ordalydelsen från Karl IX:s tid, ”— jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Guds och Sveriges lag och laga stadgar —” ingick i domareden till den 1 juli 1959. (Läs mer här och här!) Och var och en som studerat hur de homosexuella behandlade i Sverige vid den här tiden kan intyga att Gamla Testamentets mosaiska lagar faktiskt påverkade svensk lag DIREKT!

Karl IX:s gamla formulering ändrades 1959 men referensen till Gud behölls till 1976 då den avskaffades. Från och med 1976 avges eden ”på heder och samvete” istället för som tidigare ”inför Gud den allsmäktige och vid hans heliga ord”. 

Kort väg från barbariet till nu!

stavropoleos
fusion-of-horizons / Foter / CC BY

Nu vore det i och för sig fel att döma ut hela svenska befolkningen och kulturen för att Gamla Testamentet var grunden för Sveriges lagar fram till 1950-talet. Verkligheten var mer komplicerad än så.

Det har alltid funnits konflikter om hur man ska tolka lagen och förändra lagen, och hur bibeln ska tolkas. Bäst ser man detta under häxprocesserna under 1600-talet. Då var det en öppen strid mellan de som ville döda de s.k. häxorna, och därmed följa den mosaiska lagen, och de som sa att idén om människorätt och människans frihet går före Gamla Testamentets barbariska människosyn. De senare, tex Urban Hjärne, Ericus Noraeus och bröderna Rosenhane, försökte bekämpa masshysterin mot häxor med näbbar och klor!

Så det har bevisligen funnits personer i Sverige som motsatt sig tyranni och människoförtryck och som har arbetat för människans frihet. Som velat skilja lag och stat från Gamla Testamentet och den mosaiska lagen.

Med tanke på att Gamla Testamentet var officiell lag i Sverige så länge, kanske vi ska sluta slå oss för bröstet och tro att vi och vår kultur, är så förbannat bra! Vi har utvecklat en större frihet för människorna i Sverige men denna frihet är ännu ganska ung. En ny ung rättsgrund och värdegrund.

Det positiva är att friheten, och möjligheten för folk att utvecklas och utbildas, ökar över hela världen. Låt oss stödja dessa strävanden istället för att döma hela folk och religioner efter hur deras mest fanatiska aktivister beter sig!

Mer läsning: Sverigedemokraternas syn på islam på sverigedemokraterna.de.

"Demokrati för dummies" del 2

Artikel 2. Sverigedemokraterna i riksdagen
Sverigedemokraterna fick i riksdagsvalet 2010; 339 610 röster — 5,7% av rösterna — vilket innebar att de kom in i Sveriges riksdag. Det innebär inte att de har 5,7% rätt att bestämma i Sverige utan bara att de har 20 platser — ungefär 5,7% av de 349 platserna i riksdagen.

Partiet har sedan de kom in i riksdagen öppet anklagat övriga partier för att frysa ute och negligera dess riksdagsledamöter. Anklagelserna har inte direkt tillbakavisats av övriga partier. Istället har både regeringen, genom statsminister Fredrik Reinfeldt, och Socialdemokraterna uttalat att de inte har för avsikt att göra sig beroende av Sverigedemokraterna, oavsett vad. Innan Alliansen fattade beslutet att bilda en minoritetsregering hade de samtal med Miljöpartiet för att undersöka möjligheterna till samarbete med dem. Det blev inte något sådant samarbete. Ett motsvarande samtal med Sverigedemokraterna var inte ens aktuellt.

Frågan är varför Alliansen valde att regera som en svag minoritetsregering istället för att söka samarbete med SD och därigenom få en starkare regeringsbildning.

Svaret går troligen att finna i att när ett (eller flera) partier agerar i riksdagen behöver de fundera hur deras väljare skulle se på agerandet. När det gäller att samarbeta med Sverigedemokraterna i en regering säger en majoritet av alla väljare, utom Sverigedemokraternas egna väljare, att de inte vill att Sverigedemokraterna ska sitta i regeringsställning.

Bild från VALU, SVTs vallokalsundersökning, valet 2010

Om ett parti, med siffrorna från ovanstående VALU-undersökning i ryggen, hade valt att samarbeta med Sverigedemokraterna vore det att gå emot folkets och väljarnas vilja.

Socialdemokraterna borde lyssna på både Miljöpartiet och Vänsterpartiet eftersom S-väljare anser att dessa partier borde bilda regering tillsammans. Moderaterna gjorde helt rätt, ur folkets synpunkt, som valde att försöka diskutera med Miljöpartiet eftersom ungefär 14-26% av allianspartiernas väljare ansåg att Miljöpartiet skulle kunna sitta med i en alliansregering.

När det sedan gäller SD vill bara någon enstaka procent av samtliga partiers, utom just då SD och ca 13% av Piratpartiets väljare, att SD ska vara med och avgöra Sveriges framtid. Detta innebär att alla partier utom SD skulle svika sina väljares förtroende om de lyssnar på SD. Att övriga politiska partier inte lyssnar på SDs politiska idéer är alltså inte utfrysning eller ”mobbning” av partiet utan ett korrekt sätt att följa folkets röst.

———

fotnot:
Valresultat 2010
Del 1 av denna artikelserie kan du läsa här: ”Demokrati för dummies

"Demokrati för dummies"

Det här med demokrati är inte lätt. Man röstar och sedan är det bra med den saken. Ibland blir man missnöjd med det politikerna har för sig. Ibland blir man nöjd. Innan valet är nätet fullt av goda råd och tester som visar vad man ska rösta på, men få förklarar hur politiken fungerar och mellan valen är det sorgligt tyst. Den här artikelserien avser att förklara hur demokratin fungerar i Sverige, på enkla sätt och hur du som medborgare kan utöva din politiska makt under och efter valen.

Del 1. Sverige som demokrati

Sverige är ett demokratiskt land. Vi har det som kallas en representativ demokrati. Det innebär att så många som möjligt ska vara representerade i Sveriges riksdag av just det parti de röstade på. Bland annat för att förhindra att riksdagen splittras upp i ett (för) stort antal småpartier måste ett parti få minst 4% av alla röster (eller 12% av rösterna i en valkrets) för att få vara representerat i riksdagen.

Riksdagshuset.
Riksdagshuset.

Valen är också proportionella för att riksdagen ska representera folket så bra som möjligt. Om ett parti får 10 procent av rösterna så får partiet också ungefär 10 procent av de totalt 349 platserna i riksdagen.

För att ytterligare förstärka folkets makt att få den riksdag de vill ha har personval införts. Personval innebär att det finns en möjlighet att rösta in personer i riksdagen i en ordning som det parti personen röstar på inte har tänkt sig.

Det parti eller de partier som tillsammans får flest röster i valet bildar regering och utser statsminister. Regeringens roll är att leda arbetet i Sveriges riksdag och att lägga förslag till lagar, budget med mera. Regeringens förslag läggs sedan fram för riksdagen som beslutar om förslagen. Makten ligger alltså i högsta grad hos folket genom att det är den folkvalda riksdagen som beslutar om de förslag regeringen lägger fram. Folkets makt är begränsad på så sätt att valen endast sker var fjärde år och att man inte blir representerad i riksdagen om det parti man röstar på får för få röster. Även om folket ändrar sig under de fyra år som går mellan valen får det inte några konsekvenser i riksdagen.

Att ett parti sitter i riksdagen, eller till och med i regeringen, innebär inte att partiet har någon rätt att besluta i olika frågor. Det finns bara ett sätt för ett parti att garanterat få bestämma över politiken i Sverige och det är att få mer än 50% av rösterna i riksdagsvalet. Då bildas en stark majoritetsregering som vet att den får igenom sina förslag i riksdagen eftersom partiet har majoritet även där. Sverige har inte haft ett enskilt parti som haft majoritetsregering sedan 1970 då Olof Palme var Socialdemokraternas ledare och Sveriges statsminister. Nackdelen med en majoritetsregering är att de som inte röstar på partiet får mycket lite att säga till om genom sina representanter. Fördelen kan sägas vara den styrka det ligger i att partiet utan extern inblandning får genomföra sin politik. Ett lands ekonomi brukar påverkas efter hur stark dess regering är. De ekonomiska krafterna brukar föredra en stark regering före en svag. Förutsägbarhet är av godo ur ekonomiskt perspektiv.

Om inget parti får egen majoritet kan flera partier gå ihop, bilda en koalition, och genom samarbete bilda en regering tillsammans. Om partierna tillsammans får mer än 50% av rösterna har de en majoritetskoalition.

Ett annat alternativ är att ett parti, eller flera partier tillsammans, bildar en minoritetsregering (eller minoritetskoalition). En sådan lösning kräver att regeringen får stöd av ett eller flera partier som röstar på regeringspartiet/koalitionen i olika frågor. Så regeras Sverige idag. En minoritetsregering anses vara svagare än en majoritetsregering eftersom regeringen inte kan vara säker på att få igenom sina förslag i riksdagen.

I Sverige finns ett höger- och ett vänsterblock. Därutöver finns två riksdagspartier som säger sig inte höra hemma i vare sig det ena eller andra blocket. Miljöpartiet, som tidigare har ingått i en vänsterblockskoallition, samt Sverigedemokraterna. Båda dessa partier skulle kunna tillhöra den koalition som idag har bildat regering men alliansen har valt att inte ta med dem trots att det hade skapat en majoritetsregering. Det ska förklaras och diskuteras i nästa artikel.

Sharia, bayah och shura och demokratisträvandet i islam

Många i Sverige är idag rädda för begreppet sharia. Det har blivit en synonym till ondska, i synnerhet när nån kräver shariastyre i ett land. Problemet är att även muslimer som slåss för en västerländsk demokrati och frihet i arabvärlden väldigt ofta kan luta sig mot sharia i den kampen, och då är det INTE de radikala islamisternas syn på sharia de syftar på. Det kan vara hög tid att reda ut begreppen och myterna lite om det här med islam och demokrati… och sharia. 

Badshahi Mosque July 1 2005 pic32 by Ali Imran (1)
Pale blue dot / Foter / CC BY-SA

Demokratirörelsen i arabvärlden får idag slåss både mot radikala islamister som vill stoppa utvecklingen och mot fördomarna i väst.

Det kan vara på sin plats att prata lite mer om nåt som kallas ”rådgivningsprincipen” inom islam: shura, och två andra begrepp som många demokrater använder, nämligen sharia och bayah.

Muslimhatare demoniserar koranen genom att anta att de mest extrema, radikala islamisternas syn på koranen, är den ”riktiga”. Radikala islamister å sin sida gör allt de kan för att ge muslimhatarna i väst argument mot islam. därför har begreppet sharia blivit så omstritt och hatat här, tyvärr. Att vi europeer är religiösa analfabeter, som förlorat förståelsen för religiösa argument, kan också bidra till det.

Koranen är, liksom bibeln, beroende av vad folk har i sina hjärtan då de tolkar guds ord. är man hatisk kan man tolka koranen eller bibeln så att den stöder hat. Är man mot demokrati kan man lätt hitta citat om att ”lyda gud främst” som stöder den tesen. Men har man någon form av människokärlek i hjärtat är det något helt annat man ser i koranen eller bibeln. Då kan man också hitta stöd för demokrati i de heliga skrifterna.

Många av de som älskar demokrati har därför tagit principen om shura, bayah och sharia till sitt hjärta.

Det kan verka paradoxalt att sharia faktiskt är ett av de starkaste argumenten för demokrati i den muslimska världen, men det är det. Och det finns en parallell till hur demokratibegreppet utvecklades i väst. För även i USA var ”guds lag” ett av de starkaste argumenten för demokrati en gång i tiden.

Låt oss först läsa ur koranen.

I 42 suran hittar vi t.ex. detta:

38. De besvarar sin Herre genom att iakttaga Kontaktbönerna (Salat). Deras angelägenheter avgörs efter lämplig konsultation emellan dem, och av våra gåvor till dem ger de (till välgörenhet).39. När de drabbas av stor orättvisa, står de upp för sina rättigheter.40. Trots att den rättvisa bestraffningen för en orättvisa är ett likvärdigt straff, belönas de som förlåter och bibehåller rättfärdighet av GUD. Han älskar inte de orättvisa.

41. De som står upp för sina rättigheter när en orättvisa kommer deras väg, begår definitivt inget fel.

42. Felaktigheter begår de som behandlar människorna orättvist, som tar till aggression utan att ha provocerats. Dessa har ådragit sig ett smärtsamt straff.

Liknande ord finns i koranen 3:153.

Här ser vi tre principer inom islam förenade. Bayahsharia och shuraShura är principen om rådgivning. Att en ledare inte ska styra själv, utan ska ta råd. Att det finns ett kontrakt mellan de styrande och de styrda, bayah, där ”de styrda” lovar att följa ledaren OM, och endast om, denne följer sharia, dvs guds lagar.

Som många muslimska demokratiförespråkare påpekat (här är ett exempel) är detta viktigt. Denna trojka av principer visar att en furste måste styra rättvist, anser de, annars tappar de mandatet från Gud. Denne måste även ta råd från folk och, som är det viktigaste, om de som styr agerar fel, dvs inte styr rättvist (inte följer sharia), har folk mandatet, och SKYLDIGHETEN, att störta sina ledare.

Till detta kommer profetens principer om att styra efter majoritetens principer, då oenighet råder (al-sawad al-a’zam) och koranens ord att en majoritet kan ha fel. Vilket gör att majoritetens vilja också måste styras i enlighet med sharia, alltså nån högre tanke om rätt och fel.

The most beloved to Allah on the Day of Requital, and the closest to Him is a just ruler/governor. And the most hateful to Allah and the most distant from Him is an unjust and tyrant ruler. (källa)

Abu Bakr, den första kalifen som regerade efter Muhammed död, slöt ett sånt kontrakt (bayah). Han valdes (shura), var tvingad att regera rättfärdigt (sharia) och att ta råd (shura).

Vi läser:

Den första kalifen, vald i fria val, började sitt mandat med detta tal: ”O, ni mitt folk, jag har blivit vald att vara er ledare men jag är inte den bästa bland eder. Om jag gör rätt och följer Profetens sunna (normer), så skall ni hjälpa mig; men om jag gör fel så skall ni rätta till mig. Lyd mig så länge jag lyder Allah och hans Profet men om jag är olydig Allah och hans Profet, så behöver ni inte lyda mig.”

Det betyder givetvis inte att han var ”demokrat” i modern mening, tvärtom. Detta var 600-talet. Men här finns den demokratiska tradtion som muslimer åberopar inom islam.

Vidare. Begreppet mänskliga rättigheter ses som en del av sharia genom att lyfta fram koranens ord om att varje människa är värdefull och ett ändamål i sig. Som Riffat Hassan skriver:

Centro Islâmico de Campinas
Fasouzafreitas / Foter / CC BY-SA

A. Right to Life

The Qur’an upholds the sanctity and absolute value of human life and points out that, in essence, the life of each individual is comparable to that of an entire community and, therefore, should be treated with the utmost care.

B. Right to Respect

The Qur’an deems all human beings to be worthy of respect because of all creation they alone chose to accept the ”trust” of freedom of the will. Human beings can exercise freedom of the will because they possess the rational faculty, which is what distinguishes them from all other creatures. Though human beings can become ”the lowest of the lowest”, the Qur’an declares that they have been made ”in the best of moulds”, having the ability to think, to have knowledge of right and wrong, to do the good and to avoid the evil. Thus, on account of the promise which is contained in being human, namely, the potential to be God’s vicegerent on earth, the humanness of all human beings is to be respected and considered to be an end in itself.

C. Right to Justice

The Qur’an puts great emphasis on the right to seek justice and the duty to do justice…

Demokratins utveckling i Väst

Det fascinerande är att detta var exakt denna diskussion som pågick i Europa då demokratin växte fram, och i USA då USA gjorde sig självständigt.

Innan demokratin började växa fram fanns det ett begrepp att kungen/fursten fått sin makt från gud och fick styra över folk oinskränkt (se t.ex. Hobbes, Pufendorf eller Grotius). Människans roll vara att LYDA. Det var denna filosofi som rådde under de s.k. enväldena på 1600-talet då kungen styrde själv.

Mot denna barbariska syn ställdes en ny syn som på 1600-talet kan skönjas hos tänkare som KomeniusLocke och Leibniz. Fursten hade inte absolut makt. Fursten måste styra RÄTTVIST, göra rätt (följa guds lagar, som man sa i debatten), annars skulle de förlora mandatet från Gud.

Under 1700-talet utvecklades denna tanke av tänkare som MontesquieuVatell och de amerikanska grundningsfäderna som skapade USA. Om man öppnar den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776 ser man hur de formulerade denna princip.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. –That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, –That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

De som styr ett land måste styra i enlighet med sin skapares vilja. Det betyder respektera mänskliga rättigheter. De måste dessutom och styra i samtycke med befolkningen i landet. Om så inte sker har folket rätt att byta styre.

Fascinerande nog tog den gryende demokratirörelsen det koncept som envåldsstyret grundades på, nämligen guds lag, och vände på det. Tidigare hade man sagt att guds lag krävde enväldigt kungastyre, nu tog man det och sa att kungen måste styra enligt guds lag, dvs styra RÄTTVIST.

Guds lag och individens rättigheter blev synonymer.

Varför sharia är ett viktigt koncept i muslimska demokratirörelsen

I vårt sekulära Sverige kan vi ha svårt att förstå teologiska resonemang idag. Speciellt om det handlar om politisk filosofi så jag ska översätta det jag nyss sa.

Tänk dig att en muslim skulle beskriva hur USA grundades utifrån teologiska muslimska uttryck.

Då skulle de säga att  USA grundades genom att åberopa att de styrande gjorde revolt därför att kungen i England inte följde sharia, dvs hade ett ”icke rättfärdigt styre”. Dessutom följde inte kungen principen om shura, rådgivning. Det gjorde att kontraktet mellan de styrande och de styrda, bayah, bröts och folket gjorde ett rättfärdigt uppror.

Både de som vill ha en västerländsk demokrati i muslimska länder, och de radikala islamisterna som vill avskaffa demokratin, åberopar sharia. De styrande har förbrutit sig mot guds lag, mot det som är rätt.

Skyddet för mänskliga rättigheter, demokrati och frihet, anses vara sharia, guds lag, enligt många muslimer.

När muslimer säger att de vill att ett land sa styras enligt sharia bör vi därför fråga VILKEN sorts sharia, istället för att pinka på oss av rädsla, som några andra fördomsfulla sverigedemokrater. Är det sharia som yttrandefrihet och demokrati efter västerländskt mönster, eller är det sharia, som radikalt islamismstyre UTAN mänskliga rättigheter?

Men demokrati tar tid…

Tar tid

Мечеть Кул Шариф, 2009
Yuriy75 / Foter / CC BY-SA

Vi som sitter i våra trygga soffor i Sverige, klappar oss på magen och röstar vart fjärde år har ibland en orealistisk syn på det här med demokrati. Vi har demokrati här och alla folk och länder skulle må bra av demokrati. Men demokrati skapar man inte över en natt.

Man kan lagstifta om demokrati och yttrandefrihet, men ett folk som aldrig haft demokrati tidigare kommer att ha problem de första åren. Det kommer att finnas folk som säger ”det var tryggare med diktatur”, det kommer att vara korruption och galenskaper. Demokratin kommer inte att vara stabil.

Det bör man hålla i minnet då man kritiserar ”arabvåren”, eller då man ser på alla turerna i östeuropas demokratiska utveckling. Demokratin föds inte över en natt.

För 110 — 120 år sen var de flesta av Europas stater diktaturer. Sverige var en diktatur. På 1800-talet tog vi våra första stapplande steg mot demokrati. Tanken man hade då var att styret i Sverige skulle skyddas genom en ”graderad röstskala”. De rikas röster skulle betyda mer än de fattigas.

1907 — 1909 fick män allmän rösträtt (utom de fattigaste och straffade), i andra kammaren. Första kammaren baserades på en graderad röstskala med 40 nivåer. Åren 1918-1923 infördes kvinnlig rösträtt och kravet på värnplikt eller pengar för att få rösta togs bort. 1945 fick även de som var fattiga och gick på fattigstöd rösträtt. På 1960-talet fick de fysiskt funktionshindrade rösträtt och först 1989 fick vi i Sverige allmän rösträtt för alla myndiga då de psykiskt funktionshindrade även fick rösträtt.

Att ge alla rösträtt i Sverige var alltså en process som pågick från 1860-talet till 1989. Den allmänna rösträtten är bara 24 år gammal i Sverige.

20-talet och Europas kris

Många som tittar på arabvåren och på alla rörelser som vill krossa demokratisträvandena och som är mot yttrandefrihet, bör hålla i minnet vad som skedde efter att några av Europas länder fick rösträtt, på 20-talet.

Tyskland införde allmän rösträtt för män 1871 men styrdes fortfarande mycket som en diktatur under kejsaren som bland annat hade rätt att förklara krig. Det var inte förrän efter första världskriget Tyskland blev en demokrati på allvar, och då fick även kvinnor rösträtt (1919) och fattiga.

20-talet var inte ett lätt årtionde och väldigt många ville gå tillbaka till ett styre med en ”stark man” i spetsen, som kejsaren hade varit. Demokratin i Tyskland vacklade. Vi vet alla vad som hände sen…

Det tar tid att utveckla demokrati. Man gör det inte över en natt. Och kanske måste arabvärlden också i sin process gå igenom samma som vi gjort i Europa och USA.

Pinka inte på dig av rädsla!

Arabvärlden är inte sekulärt, det är religiöst. Här i det sekulära Europa har vi tappat förmågan att förstå teologiska resonemang. Kunskapen om hur folk argumenterade för demokrati långt INNAN demokratin fötts är usel, till och med bland professionella historiker. Speciellt då man ska försöka förstå vad olika religiösa resonemang förr i tiden betydde.

Kanske är detta också en av anledningarna till att så många pinkar på sig av rädsla då de hör ordet sharia?

Jag skulle vända på det. Begreppet mänskliga rättigheter måste bli sett som en del av sharia INNAN man kan få demokrati i arabvärlden, precis som skedde i Europa och USA. Detta sker redan nu, men det tar tid.

Det vi ska göra här i Sverige är att stötta den demokratiska utvecklingen i arabvärlden. Detta kan vi göra samtidigt som vi är nolltoleranta mot radikal islamism. Det kan vi vara, för om det är något demokratirörelsen vet i muslimska länder så är det att radikal islamism inte respekterar sharia, eftersom de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Eller som en demokratiälskande muslim skulle säga: de mänskliga fri- och rättigheterna härrör från Allah och är därför sharia och demokrati är shura.

PS

FAKTA för alla rasister!

Islam menar INTE att demokrati är fel eller att barn ska gifta sig, lika lite som det liknande saker sägs i kristna kyrkan, liberalismen konservatismen eller socialismen. Däremot finns det fundamentalister bland liberaler, socialister, konservativa och muslimer SAMT kristna som använt liberala, socialistiska, konservativa, muslimska eller kristna argument FÖR pedofili och MOT demokrati.

(Jo, även liberaler, fast de är få nu. Men på 1860-talet försvarades kvinnodiskriminering och slaveri med klassiskt liberala argument)

Myt: Växtvärk

När valsedlarna skulle tryckas den där härligt vackra sommaren 2010 — som gav oss så många fina nätter och festminnen — då var Sverigedemokraterna ett 22 år gammalt parti. SD ska ha grundats i februari 1988.


MYT:

”SD har växt för fort & på för kort tid”

SD — ett projekt bildat genom en sammanslagning av andra existerande, äldre organisationer. I detta sammanhang ganska oviktigt vilka de personerna var, men SD hade i alla fall en del befintliga medlemmar redan vid starten.

Inför valet i september 2010 anmälde partistyrelsen totalt sett 2028 kandidater. I hela den valkampanjen lovade Jimmie Åkesson att ”inga stolar ska stå tomma”.

This one belongs to us now.
Sd — skäms för era tomma stolar!Refidnas / Foter / CC BY-NC-SA

Sverigedemokratiska partiet kommer att fylla 26 år i februari 2014, just när nästa valkampanj ska inledas och kandidater till valsedlarna ska anmälas. Ett ansenligt antal av deras tidigare representanter har antingen slutat, blivit utsparkade eller bytt parti.

Men deras anhängare tar ofta till ”växtvärk-ursäkten”. Det låter ofta såhär när man kritiserar partiet för t.ex. inkompetens runtom i kommunerna: ”vi har växt för fort och på för kort tid”. Seriöst, ett politiskt parti, som i många år endast har drivit en enda politisk fråga, ett mycket smalt och tunt ideologiskt program. De har väl inte utvecklats särskilt, på alla dessa år?

Att ett politiskt parti, på en så lång tid, med en så tydlig ideologi, inte har lyckats samla fler väljare eller fler representanter — det är inte växtvärk — det är inkompetens! Sanningen är snarare att det i detta landet inte finns några fler vuxna, röstberättigade personer med de åsikterna, som både vill och kan engagera sig politiskt!

Källor:
Valmyndighetens information till partierna om kommande val
Anmälan till valsedlarna skulle gjorts senast 15:e april 2010
Registrering av SD hos Valmyndigheten
SD:s egen fakta om antal medlemmar i SD och SDU

SD måste välja ”de långa knivarnas natt”!

Gästkrönika av Nils Lundgren

Historien med ledande sverigedemokrater som muckar gräl på gatan framåt småtimmarna, vräker ur sig främlingsfientliga och sexistiska tölperier och hotar sina medmänniskor med fysiskt våld får ständigt nya inslag. Lögner som att de skulle ha varit stupfulla avslöjas. Skall vi vara oroliga för landets framtid, när vi ser detta?

Svaret är nej. Slagskämpar och ölgangstrar är inte särskilt farliga för rättsstaten och demokratin, utan bara för de stackars människor som råkar komma i vägen för dem. Men de är mycket farliga för det parti de tillhör, om det partiet vill få ett brett medborgarstöd. Medborgarna avskyr slagskämpar och ölgangstrar och det vet SD:s ledning. Det var därför Jimmy Åkesson gick ut med sitt hotbrev med krav på politisk hyfs för någon månad sedan.

Det finns en pedagogisk historisk parallell från mellankrigstidens Tyskland till det vi nu ser hända inom SD. Det vimlade av gatuslagskämpar och ölgangstrar till höger och vänster i Weimarrepubliken, men de kunde hållas tillbaka så länge de inte hade något större politiskt stöd från medborgarna. Hitler började själv som ölgangster och gjorde ett försök 1923 att ta makten i Bajern. Detta kuppförsök bär det betecknande namnet ”ölhallsupproret”. Det misslyckades och renderade Hitler ett års fängelse. Weimarrepublikens ledare kunde hålla slagskämpar och ölgangstrar  från SAStahlhelm och Rotfrontkämpferbund stångna ända fram till trettiotalskrisen. Men denna kris förmådde 30-40 procent av medborgarna att i demokratiska val rösta på nazisterna. Med hjälp av Ernst Röhm och hans cyniska råskinn i SA kunde därmed Hitler snabbt avskaffa demokratin och införa diktatur.

jijis / Foter / CC BY-NC-ND

Hitler var fanatisk och stod för en motbjudande ideologi, men han tänkte långsiktigt och hade fått ett stort folkligt stöd. Han insåg att öldrickande gatugangstrar inte skulle kunna lägga grunden för det nazistiska tusenårsrike han drömde om. Och han var handlingskraftig. Han kallade Röhm och större delen av SA-ledningen till ett möte utanför München den 30 juni 1934 och lät avliva dem allihop. Det är detta som brukar kallas ”de långa knivarnas natt”! Sedan kunde Hitler med hjälp av hyperbegåvade medarbetare som Goebbels, hårdföra organisatörer som Heydrich och originella konstnärer som Leni Riefenstahl påbörja sitt kiliastiska projekt, Det tredje riket. Slagskämparnas och ölgangstrarnas tid var förbi.

De cyniska råskinnen Erik Almquist, Kent Ekeroth och Christian Westling och många med dem utgör ett hot mot SD:s politiska framtid på samma sätt som Ernst Röhm, SA:s (stabs)chef gjorde det 1932-33. De måste bort på något sätt, om SD skall bli ett parti med stort stöd från svenska medborgare. Det krävs en ”de långa knivarnas natt” på svenska om SD skall bli något mer än att av och till vara tungan på vågen i Sveriges riksdag.

Låt mig avslutningsvis fastslå att jag inte anser att SD är ett nazistparti. Den nuvarande ledningen vill nog i demokratiska former avskaffa invandringen, stödja etniskt svensk kultur och begränsa muslimska inslag i samhällslivet. Men partiets ursprung är delvis nazistiskt och medborgarnas stora majoritet avskyr slagskämpar och ölgangstrar och detta gäller särskilt de socialkonservativa som SD nu vill få stöd från. Det vet Jimmie Åkesson, Björn Söder och Matthias Karlsson. De måste satsa på ”de långa knivarnas natt”. Hur det går beror på hur många som då blir kvar.

Gustav Kasselstrands snabba utspel bådar inte gott för SD, men däremot för svensk demokrati paradoxalt nog. Ty slagskämpar och ölgangstrar är inget större hot mot det svenska samhället, medan ett SD med växande medborgarstöd är det. 

/Nils Lundgren (Skrivet 17/11)

Myter om muslimer: radikal islamism och islam

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”de bokstavstroende fundamentalisterna har medvind och därför ökar i betydelse. Radikala islamska grupper förväntas få ett växande inflytande över den stora gruppen muslimer och över utvecklingen i det svenska samhället.”

SVAR: Gemensamt för islamistiska rörelser är att de på ett eller annat sätt vill islamisera samhället. All politisk, ekonomisk, social, rättslig och annan form av verksamhet ska präglas av en specifik tolkning av islam som dessa grupper ger uttryck för, konstaterar Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, i sin bok Vems islam (2008:124).

När det hävdas att fundamentalisterna har medvind kan man lätt få intrycket att det handlar om en homogen grupp som vinner ökat stöd. Som Fazlhashemi framhåller uppstår det skiljaktigheter mellan dessa grupper i frågan om hur denna islamisering ska gå till. Faktum är att även de som anser att det är bokstaven, det vill säga vad som står i Koranen, som man ska hålla sig till är splittrade. Som alla religiösa texter, det gäller också den kristna Bibeln och den judiska Torahn, måste Koranen tolkas av människor och som vi erfarenhetsmässigt vet går tolkningarna isär. Dessutom måste framhållas att tolkningarna inte bara styrs av de religiösa texterna utan också av den sociala kontext där de tolkas. Därför varierar alla religioner i tid och rum.

Tony Fischer Photography / Foter / CC BY

Grogrunden för islamism i muslimska länder har framförallt varit stater med djuplodande strukturkriser, länder som under lång tid har lidit av ekonomiska problem, med djupa klyftor mellan olika samhällslager och avsaknad av socialt skyddsnät som följd. Därtill har ofta kommit utbredd korruption och avsaknad av rättsskydd. Många gånger har islamismen också vuxit fram som en reaktion mot västerländsk kolonialism eller imperialism. Framförallt efter invasionerna i Afghanistan 2001 och Irak 2003 har också den internationella islamismen vuxit sig starkare (Fazlhashemi 2008:129).

Enligt Säkerhetspolisens bedömning (SÄPO 2010) förekommer islamistisk verksamhet också i Sverige. SÄPO gör bedömningen att det i vårt land finns knappt 200 personer som på något sätt har deltagit i eller stött våldsbejakande islamistisk extremism under 2009 eller senare (fram till dess rapporten redovisades i december 2010). Man konstaterar att sådan extremism förekommer oftare i miljöer som präglas av utanförskap och svåra sociala situationer. En parallell kan här dras till framväxten av islamism i den muslimska världen. SÄPO framhåller vidare att skälen till att vissa personer radikaliseras snarare är sociala och känslomässiga än ideologiska. SÄPO finner inga belägg för att radikaliseringen ökar utan den bedöms ligga på motsvarande nivå som tidigare år. Man bedömer således att omfattningen är begränsad och inte ett problem på samhällsnivå.

En uppfattning som ofta tillskrivs fundamentalister är att de motsätter sig demokrati i västlig mening. Men ser man till utvecklingen på ländernivå kan vi konstatera att fler och fler muslimskt dominerade länder är demokratier, till exempel Indonesien, Turkiet, Malaysia och Kirgizistan. Utvecklingen efter det som har kallats den arabiska våren är ännu oviss men åtminstone Tunisien, Libyen och kanske Egypten förefaller vara på väg att etablera demokratier. Det tyder inte på ett ökat stöd för fundamentalister.

Roald har följt utvecklingen i Jordanien sedan början på 1990-talet, bland annat av det Muslimska brödraskapet. Hon konstaterar att alla som hon mötte 1991 var emot ”västerländsk” demokrati med flerpartisystem. Några år senare menade samma talesmän att det islamska begreppet shura, ”rådplägning”, var detsamma som västerländsk demokrati och 2007 hade de övergett termen shura och talade om demokratiyya. Generalsekreteraren för Islamiska aktionsfronten, som är Muslimska brödraskapets politiska gren, säger till och med att ”för oss är demokrati inte oislamiskt, utan något som är naturligt” (Roald 2012:100).

Enligt World Values Survey finns i många muslimska länder ett starkt folkligt stöd för demokrati, i förutom de nämnda till exempel Marocko, Iran och Irak (Gardell 2011).

Hur Sverigedemokraternas väljare tänker

Hur mycket påverkar krisen kring Expressens avslöjanden Sverigedemokraterna? Många tror att partiet kommer att förlora stort på avslöjandena. Tyvärr är det kanske inte så enkelt. Väljarna har valt Sd trots att, och eventuellt ibland på grund av att, de vet att rasismen finns med i bakgrunden. Det finns en del olika anledningar till att folk väljer att rösta på Sd och så länge de anledningarna finns kvar krävs det ganska mycket för att folk ska tappa förtroendet för Sd även om Expressens artiklar är ett steg i rätt riktning.

AloneRädsla är en mäktig drivkraft.
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Men… En av anledningarna till att folk valde att rösta på Sd år 2010 var t.ex. att folk hade tappat förtroendet för massmedia och för politik. Den kritik som kommer nu från massmedia och politikerna — i det Sd själva kallar ”sjuklövern” — leder inte till att Sd automatiskt förlorar stöd, eftersom kritiken mot Sd kommer från källor som väljarna inte har förtroende för.

Sd:s väljare

Man ger inte sin röst till Sd enbart för att Sd är rasister. Sd har fått stöd för att Sd:s väljare tappat tilltron till demokratin och politikerna och de är rädda; för arbetslöshet, kriminalitet, förändringar i Sverige som de upplever som negativa. Sd får stöd för att de upplevts som ”underdogs”. Sd är de som mobbats av den elit som allmänheten tappat förtroende för; ”om Sd kan reta de korrupta, idéfattiga politiker som styr så mycket som de gör, måste Sd vara bra. De stödjer vi”.

Sd ger dem på något sätt hopp, både för att de ger ”de som styr” en spark i röven och för att de vågar säga vad de tycker.

Riksdagspolitiker idag betraktas av många som stereotypa, andefattiga jasägare och partierna som tråkiga, idéfattiga organisationer. Politiker och partier pratar mycket, men om sådant som inte har med ”vanligt folks” verklighet att göra. Segregation, arbetslöshet, korruption, fattigdom, frustration, allt sådant påverkar deras val.

Nedskärningarna oroar dem. Skolor drar ner sina resurser. Folk utförsäkras. Mindre pengar läggs på lekplatser. Gammelmoster Agda för mindre och mindre hjälp i hemtjänsten som ständigt skär ner resurserna. kriminaliteten ökar. Samhället blir sämre. Samtidigt ser de att pengar finns för flyktingar och invandrare. Det är fråga om miljarder som de kontrasterar mot de nedskärningar som sker på hemmaplan.

Jag pratar inte om vad som verkligen händer i samhället eller ej. Utan vad som kommer fram när man frågar Sd:s väljare vad de tänker, tycker och känner. Vi måste ha modet att fråga hur världen ser ut i deras ögon. Vi kan blunda för det om vi vill och tro att det räcker med Expressens avslöjanden för att stoppa Sd, men det gör det inte.

Ju sämre man upplever att man har det, desto mindre är man benägen att hjälpa andra. Och det är ju så som invandring och flyktinghjälp beskrivs av alla politiker idag, som ”hjälp” som ”stöd” som något vi gör ”för att vara snälla”.

”Våra egna pensionärer lider, vi har inte råd att vara ”snälla” mot flyktingar längre”, så kan det heta…

Det okända, främlingsfientligheten

Detta är uppblandat med en vardagsrasism. Det är inte egendomligt. I alla tider har man reagerat på olika former av kriser genom att lägga skulden på minoriteter eller på det ”nya” som förändrar samhället.

Men det är inte rasismen, och hatet mot nya fenomen i samhället, som muslimerna, som är förklaringen till att Sd blivit så stora. Vardagsrasister finns i alla partier. De värsta vardagsrasister jag mött är de som röstar på Folkpartiet och bor t.ex. i Bromma, på Moderaterna och bor i Täby, eller sossarna och bor i Höganäs. 

Det är inte rasismen som gör att Sd får sitt stöd. Vill man vara rasist går det utmärkt att vara med i Socialdemokraterna och gnälla på invandrarna i omklädesrummet på det lokala bruket. Det är något annat.

Och ska vi få stopp på Sd måste vi rikta in oss på det där ”andra” också.

Massmedia

NIGHT
ValetheKid / Foter / CC BY-ND

Något som var fascinerande förra valet var att studera hur Sd:s väljare reagerade på massmedias skriverier om Sd.

Aftonbladet och Expressen körde stora kampanjer, bland annat med temat ”Gilla Olika” inför valet 2010. STORA kampanjer som riktades in mot att stoppa Sd. När jag pratade med potentiella Sd-väljare märkte jag att de hatade Aftonbladets ”gilla olika”-kampanj.

De ansåg att den kampanjen bekräftade Sd:s tes att de var utsatta för censur och mobbning från staten, massmedia och alla politiska partier, hur annars kunde det komma sig att alla stora tidningar körde en ”rösta inte på Sd kampanj”?

Det bekräftade Sd:s ”underdog”-perspektiv och gav dem röster.

Glöm inte att Sd-väljare misstror politiker och massmedia, dvs ”överheten”. Så om överheten säger ”rösta inte på Sd” kan det faktiskt få motsatt effekt. Det skedde 2010, och jag tror inte att de som drev t.ex. ”gilla olika”-kampanjen då har förstått det ens idag. Samma var det när media skrev att Sd var ”rasister” eller ”nazister” men utan att skriva VARFÖR de var det.

Det räckte inte.

I massmedias ställningstagande mot Sd 2010 saknades en rad viktiga saker, men främst förståelse för hur Sd-väljaren tänker.

Demokrati och lösningar

Svaret på hur man stoppar Sd vilar på två ben, kan man säga. Det ena är politiskt, demokratiskt, och det andra handlar om att motarbeta rasistiska vanföreställningar.

Demokratiarbete och lösningar på ekonomiska krisen är viktigast. På sikt genom att politiken förändras. Där har vi mycket att lära av hur arbetarrörelsen och de andra partierna på ett framgångsrikt sätt stoppade den inhemska nazismen på 30-talet. Det var ett arbete där polemiken mot nazismen handlade om demokrati, demokrati och ännu mer demokrati och att ta fram lösningar på krisen.

Saltsjöbadenavtalet mellan arbetsgivarna och staten 1938, nödarbetena, Socialdemokraternas politik mot arbetslösheten på 30-talet. Varje politiskt drag som togs gjordes för att man ville minska nöden i landet och man hade alltid biavsikten med det att man ville stoppa nazisterna. Sen kan vi idag vara mot eller för det, men så var det. Händelserna i Tyskland förskräckte alla och ALLT gjordes för att motverka detta i Sverige.

Att skära ner resurser till pensionärer idag kan måhända vara nödvändigt men det får konsekvenser.

Det är detta som är tuffast. Politiker betraktas som korrupta, träiga tråkmånsar. De betraktas som folk som skiter i hur ”vanligt folk” har det. Att lösa det handlar om en kombination av GIGANTISKA reformer i det politiska arbetet, demokratiarbete och lösningar på problemen.

Motargument

afraid
Pablo Municio / Foter / CC BY-NC-ND

Det Motargument arbetar med är andra benet.

Att folk tappar tron på politiker och vill ha lösningar på de problem de ser omkring sig, behöver inte betyda att de nödvändigtvis måste rösta på Sd eller gnälla på invandrare. Där kan sajter som Expo, interasistmen och Motargument spela en viktig roll.

Vi bör gemensamt visa t.ex. att: ”Ja, det är rätt. Kräv en förändring av politiken. ja, det är ok att tycka att ”sjuklövern” består av en massa rövhål och att massmedia är korrupt. Men ta det lugnt, fall inte i de vardagsrasistiska fällorna och tro inte att det är muslimer eller invandrare som är problemet”.

Men detta MÅSTE göras så att man inte spelar in i det ”underdog”-tänkande som Sd har. Att bara peka finger och kalla Sd ”rasistiskt” är DESTRUKTIVT! Man måste hela tiden visa VARFÖR Sd är rasistiskt. Varför det är fel att generalisera negativt om ALLA muslimer. Varför invandrare inte är ”syndabockarna” man ska skylla ALLT på.

D.v.s: ”Det är politikernas fel, inte invandrarnas eller muslimernas. Det är sossarnas och Alliansens fel att man skär ner, skyll på dem och sluta sprida vanföreställningar om muslimerna!”

Det cirkulerar mängder av rasistiska myter på nätet. De måste och de kan punkteras som uppenbart falska. Om det är samhällsproblem som diskuteras måste man visa att det är Socialdemokraterna och Alliansen som styrt Sverige de sista 100 åren, inte muslimerna eller romerna!

Och folks benägenhet att beskylla invandringen för problemen måste också bemötas.

Förändrad syn på invandring

Politiker ska inte vara förvånade att invandringen får ta skulden för de samhällsproblem vi har idag. Invandring brukar beskrivas som en ekonomisk belastning på samhället. Något som kostar pengar men som vi ska acceptera för att ”vara snälla” mot invandrarna och för att ”hjälpa” flyktingar och folk i nöd.

Med ett sådant tänkande är det inte konstigt att röster höjs som säger: ”minska invandringen, ge pengarna till pensionärerna istället”.

Free Scared Child Alone in the Dark Creative Commons
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Som man bäddar får man ligga. Som vi format invandringspolitiken, sådant blir resultatet.

Säga vad man vill om t.ex. USA, men där har invandringspolitik aldrig handlat om ”vi ska vara snälla” utan om att invandring är en investering. De grupper som vill öka invandringen till USA betonar ofta det och hänvisar till hur man tänkte på samma sätt under 1800-talets stora invandringsvåg.

Vi behöver skrota det unkna gamla synsättet på invandring som en belastning för samhället och enbart se det som en investering för framtiden, vilket det är.

Alltför sällan diskuteras den svenska befolkningspyramiden. Snart går 68-generationen i pension. Faktum är att det inte finns annat alternativ för oss i Sverige än att ta emot många invandrare. Utan invandrare kommer vi om några år att ha för få människor i arbetsför ålder. Utan folk som kan jobba har vi inte heller möjlighet att försörja pensionärer eller sköta om alla sjuka.

Invandring är en investering, inte en kostnad. Precis som med andra investeringar lägger man ut pengar för stunden för att säkerställa framtida vinster. Lika lite som vi kan strunta i att göra investeringar i skola eller sjukvård kan vi vara utan investeringar i invandring. Men vi måste se till att investeringarna sker på bästa möjliga sätt; Vi behöver invandring för vårt välstånds skull.

Om politiker kunde prata mer om det och mindre om ”vi ska vara snälla mot flyktingar” hade mycket varit vunnet.

Sverigedemokraterna kan stoppas och vi kan kasta ut dem ur riksdagen 2014. Men det kräver att vi börjar lyssna till hur Sd:s väljare tänker och bemöter dem där de befinner sig. Det som sker med Expressen-avslöjandena är ett bra första steg. Att avslöja VAD som är rasistiskt i Sd:s program och verksamhet är en del av svaret på hur man stoppar Sd. Till skillnad från mycket av det som skrevs inför valet 2010 handlar nu Expressens artiklar om att visa upp konkreta rasistiska åsikter, det är bra!

Men det behövs inga skakiga filmer på Sd-politiker som löper amok för att visa för folk att Sd accepterar rasism i sina led. Det räcker med att visa hur de tolererar muslimhatet.

Rädsla och oro är en mäktig drivkraft i människor. Ska vi stoppa rasismen måste vi ta den på allvar

Rekommenderad läsning: Niklas Orrenius brukar ha bra åsikter kring detta. Annika Hamrud också. Läs dessutom Ehsan Fadakars inlägg i Nyheter24.

Recension: "I fascismens Europa"

Man rycktes med av stundens stämning – och ingen som inte levat i Tredje riket kan göra sig en föreställning om det stundom övermäktiga psykiska tryck man var utsatt för. Man var inte tillräckligt väl informerad och förväxlade propagandateser med fakta. En några och tjugo år ung journalist från det, trots allt, demokratiskt anständiga och i umgängesformerna hyggliga Sverige kastas – kastar sig – plötsligt ut i en värld av politiska lidelser, där råheten satts i system och populariserats.

I fascismens EuropaSå beskriver Agne Hamrin sin upplevelse av det politiska klimatet i Tyskland de år han befann sig där, dvs. åren innan Hitlers maktövertagande -33. Han lyckades bli utvisad från Tyskland ganska kort tid därpå, eftersom han skrivit en artikel i Jönköpings Posten som beskrev det allra första mordet på en jude. En händelse han blev vittne till av en slump och enligt de myndighetspersoner – från båda länderna – han kom i kontakt med var det såpass ”känsligt” att det var bäst att hålla tyst och erkänna att han kan ha misstagit sig! Det gjorde han inte, och blev således utvisad.

Jag hittade till boken genom en tråd på Facebook som diskuterade det politiska klimatet i Sverige, inte minst med tanke på Sverigedemokraternas intåg i maktens finare korridorer. Specifikt efterfrågade jag hur ”vanligt folk” diskuterade i Tyskland under 30-talet. Hur gick fikadiskussionerna? Vad tyckte och tänkte mannen på gatan? Vad diskuterades runt middagsborden?

Nytt om 30-talet

Några saker var nyheter för mig, som delvis förändrar min bild av hela ”berättelsen” om upprinnelsen till andra världskriget. För det första verkar inte Hitler varit någon begåvad eller ens lysande talare:

Men detta är ju vanvett! Hur är det möjligt att folk låter sig hypnotiseras av den där mannen? Jag antecknade, jag skrev och fick tryckt: ”— inte ens Hitler som talare verkade suggererande. Och ändå skall ju Hitler vara störst just som — talare. Det finns ingenting fascinerande hos mannen, man har absolut ingen känsla av att stå inför en överlägsen personlighet, och det förefaller otroligt att han kan fängsla massorna så som han ändå faktiskt gör. Redan ett ringa mått av intellektuell kyla och kritisk sans tycks mig vara nog för att gardera sig…”

Alltså mera ett ”fenomen” än en retorisk mästare. På ett annat ställe i texten beskriver Hamrin hur förklaringen snarare låg hos publiken än hos talaren; breda lager av fattigdom och hopplöshet. Han prövade t.o.m. på att försörja sig som gatumusikant tillsammans med några vänner en dag för att förstå situationen. Från morgon till dess solen gick ned sjöng de på gatan för att tjäna ihop till mat för dagen.

Den andra aspekten som var en nyhet för mig var den ringaktning som Tysklands ledargestalter innan Hitler visade en av den parlamentariska demokratins grundläggande ordningar — genomlysningen av lagförslag hos parlamentet. Med hjälp av olika ”trick” lyckades motsvarigheten till regeringen gå förbi parlamentet, dvs. passera den kanske viktigaste granskaren av lagtext för att på så sätt behålla mer makt hos sig själva. Detta var en medveten strategi för att minska oppositionspolitikern Hitlers inflytande och frammarsch. Som misslyckades fatalt!

Vilket för mig till den tredje nyheten: Hitler hade aldrig egen majoritet! Som mest hade han 43% av rösterna — vid maktövertagandet. Detaljerna om hur det gick till får läsaren bekanta sig själv med genom att läsa boken.

Frälsaren

Kvällen efter ceremonin då den tidigare ”landsfadern” Hindenburg lämnade över Tyskland till ”führern” Hitler innehåller en scen jag vill belysa. När Hamrin är på väg tillbaka längs Berlins gator lägger han märke till något som går utöver de obligatoriska paraderna och gevärssaluterna. I fönster efter fönster och balkong efter balkong ser han utplacerade porträtt av Adolf Hitler, med små ljus omkring. Han får en Déjà vu av det han ser (inte minst p.g.a. sin förtrogenhet med Italien — andra halvan av boken handlar mer om Italien än Tyskland). Det är helgonet som smyckas ut likt de små ritualplatserna typiskt för katolska länder. Frälsaren har kommit!

Nationalstaten var död redan då

Hamrin reste runt i flera av Europas länder från -31 och framåt, och hamnade till slut i Italien. Dessförinnan hade han bland annat besökt Estland, England och Polen. I Polen fick han erfara vilken smältdegel av olika kulturer som Europa redan då bestod av, och konstaterar att den homogena nationalstaten är ett hopplöst projekt och en vansinnig idé.

Jag är inte säker på att den här boken har gett mig ett helt fullödigt svar på de frågor jag ställde i Facebooktråden, men den har definitivt gett mig en bättre inblick i hur det var i Tyskland dessa ödesdigra år.

Att få tag på boken

Om du vill läsa boken tror jag det lättaste är att hitta den på ett bibliotek. Jag hittade den genom att googla på ”antikvariat” och skicka mailförfrågan till två-tre stycken.

Bokens titel: I fascismens Europa
Författare: Agne Hamrin
År: 1979
Förlag: Bonniers
ISBN: 91-0-044105-8