Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.
Artiklar

Star Trek som antirasistisk förebild

Denna intervju är med Nichelle Nichols som spelade med i Star Trek på 60-talet. Vid en tidpunkt i hennes karriär hade hon bestämt sig för att sluta som skådespelare i serien. Då en dag i samband med detta så mötte hon Martin Luther King. King visade sig vara en stor Star Trek fan och förklarade att hon inte borde sluta eftersom hon i serien bröt ny mark i synen på afroamerikaner och att hon därmed var en viktig förebild för afroamerikanska ungdomar. Samtalet med King fick henne att ändra sig och hon återvände till Star Trek.

1968 visades den första kyssen mellan en vit och en svart på amerikansk TV och det var då hennes rollfigur Uhura kysste kapten James T. Kirk.

Det är jättekul för oss sci-fi nördar och antirasister att se att även samhällshjältar som Martin Luther King också gillade sci-fi, och som dessutom såg serien från ett större perspektiv.

/Anders Johansson

PS

Igår postade George Takai detta på facebook.

Takai

Artiklar

Låt Stå — antirasism på schemat

Den 21:a mars var det FN-dagen mot rasism och bl.a. Sverige befinner sig i ett klimat där vi tvingas förlita oss på alldeles för få eldsjälar i arbetet mot rasism i skolan. Eldsjälar som brinner för det de gör, tyvärr är risken med sådana människor att de brinner snabbt och att elden riskerar att slockna.

Läraren skall enligt gängse uppfattning vara vår demokratiska vision av samhället personifierad. Förutom att lära ut enligt läroplaner skall läraren också uppfostra, utveckla, vara normkritisk, antirasistisk, fortbildas, vidareutbildas samt ha en bra koll på den senaste forskningen gällande ovan nämnda kategorier. Allt enligt den av regeringen lagstadgade likabehandlingsplanen. Jag menar inte att det inte skall ställas krav, självfallet är det så att vi skall och bör kunna avkräva lärare ansvar för vår demokratiska utveckling och att de undervisar enligt en idé om att alla skall inkluderas och vara med. Men kraven måste ses i sin verklighet.

This Big
nomanson / Foter.com / CC BY-NC-ND

I början av året publicerades en undersökning av SCB på uppdrag av tidskriften ”DU&JOBB” som visar att 84% av grundskolelärarna och 72% av gymnasielärarna anser att deras arbetsbelastning har ökat. Fler och fler arbetsuppgifter läggs på läraren och mer och mer saker krävs det att läraren skall ha koll på och förmedla. Detta gör det föga förvånande att en annan studie som Eva Bejerot pratar om i en intervju till ”Lärarnas Nyheter” visar att 60% av lärarna hoppar över lunch eller raster för att hinna med allt som måste göras. Samtidigt som den studien publicerades och samtidigt som till exempel tidningen ”Skolvärlden” skriver om lärarnas tidsbrist som ett utbrett problem föll Arbetsmiljöverkets dom nyligen på Stockholms Stad. Domen innebär att Stockholms Stad blir tilldelade ett vite på 2 miljoner om inte åtgärder införs som underlättar lärarnas arbetsbörda.

Detta innebär att problemet uppmärksammas på flera nivåer vilket är positivt, men det är långt ifrån nog.

För vi får inte glömma att lärarna är en enormt viktig aktör i kampen för det antirasistiska Sverige. Det sägs att ”the pen is mightier than the sword”, men i det här fallet borde det snarare skrikas ut. Bengt Westerberg har som förslag i rapporten ”Främlingsfienden inom oss” ett lärarlyft där ett antal lärare från varje skola skall vidareutbildas i frågor kring antirasism och få svar på frågan hur lärare skall arbeta antirasistiskt i klassrummet. Vi får hoppas att det blir en underlättande vidareutbildning och inte ännu ett tillägg till lärarnas överfulla att-göra-lista.

Historic Strawberry Schoolhouse - dunce chair in the corner
Al_HikesAZ / Foter.com / CC BY-NC

Det är i detta högst problematiska klimatet vi beslutar oss för att skapa vårt metodmaterial. Det kan tyckas som en konstig tanke när jag precis redogjort för lärarnas arbetsbörda, men jag kommer till det.

PeaceWorks har tagit initiativ till projektet ”Låt Stå” som har underrubriken ”Antirasism på schemat” och utvecklar tillsammans med Mångkulturellt Centrum en metodbox med två huvudsakliga syften: framförallt skall det möjliggöra ett aktuellt och forskningsbaserat antirasistiskt arbete som skall genomsyra skolan. Men också, och minst lika viktigt, skall det underlätta det arbetet för lärarna. Det är just fokuset på att underlätta för lärare som gör att vi tror att det här materialet kommer att välkomnas, det märks tydligt att det behövs.

Dessutom kommer materialet att komma med en stödfunktion åt lärare, detta för att förespråka kontinuitet i materialet men också för att vi upplever att det saknas i tidigare metodmaterial. Det delas ut till lärare och sedan försvinner skaparen till nästa skola och nästa projekt. Vi vill inte bara komma in och göra punktinsatser, vi vill vara med i skolans arbete hela vägen och ge lärarna det stöd dom själva känner att dom behöver. Rapporten från Rädda Barnen med titeln ”Några hakkors bakom gympasalen” visar på att det är fler elever än lärare som upplever rasism i skolan. Detta är inte konstigt då vi har ett klimat där rasism går mot en normalisering och det är inte alltid vi reagerar på saker som vi kanske borde reagera på. Även detta är något som vi vill förändra och förbättra med vårt metodmaterial, att hjälpa lärare identifiera rasistiska yttringar och ha förståelse för upplevelser. För vi får aldrig glömma att det är personen som upplever en rasistisk handling som äger känslan och att känslan aldrig är fel.

I och med detta hoppas vi att regeringen lyssnar på oron som riktas från lärarna och tar ställning för en underlättad arbetssituation, inte bara i Stockholm utan i hela landet. Att regeringen lyssnar och reagerar. Vi har metoderna och forskningen, nu behöver vi ditt engagemang Björklund. Vad tänker du göra?

För lärarnas tidsbrist får aldrig bli ett hinder i kampen mot rasism i Sverige.

Hjalte Lagercrantz

Projektledare
Låt Stå – Antirasism på Schemat

Krönikor

Ser vi en ny rasism växa fram?

Gästinlägg av Kent Wisti, skrivet 23/3 2013

Idag är det en nationalistisk demonstration i Malmö. Den svenska nationalistiska rörelsen har bjudit in tuffa pojkar från England för att salta det svenska arbetet lite grann. Givetvis kommer det också att vara motdemonstrationer. Det där har vi sett förut. Debatterna om på vilket sätt man skall manifestera mot dessa rörelser har vi också haft förut. Samtidigt är det ju en väl känd och spridd analys att det farligaste är inte de uttalat rasistiska rörelserna utan den sk smygrasismen som odlas vid fikaborden. Allt det där som man väl inte får säga i det här jävla landet längre.

wisti

Fram tills nu har vi haft en öppen rasism med rakade skallar och en dold rasism i trevande och osäkra uttalanden om vart landet är på väg.

För halvtannat år sedan var jag på en konferens om normkritik. Där fanns några längre pass om normkritiskt tänkande som jag tog del av. Det var ordentliga stretchövningar för mig och jag fick inte rätt på tankarna på ett par veckor. Jag tror att det är där vi också är som samhälle nu. Samhället har sedan länge förändrats från ett monokulturellt enhetssamhälle till ett mångkulturellt. Vi behöver inte spilla så mycket krut på att hitta konsesus i hur vi värderar det men skulle vinna mycket på om vi gemensamt kunde konstatera det. Sverigedemokraternas iver att återskapa ett vykort från femtiotalet som aldrig varit sant är lite sorgligt. Sorgligt är också att denna känslobaserade och av rädsla drivna längtan efter något som inte längre finns finner gehör.

Nåja- vad jag nu ser är att en ny rasism uppstår i glappet mellan den öppna och dolda rasismen. Det är inte rakade skallar eller trötta gubbar på lunchrasten. De senaste månaderna har vi diskuterat REVA och under dygnet har vi fått berättelser om hur ambulanspersonal i Gävle gravt misskött sitt arbete på rasistisk grund och om hur en busschaufför delat upp passagerare efter huruvida de hade svenskt eller ickesvenskt utseende. Strax före jul undervisade en skolskjutschaufför lågstadiebarnen i att de skulle be sina föräldrar rösta på ett parti som stoppade massinvandringen.

Jag var själv en del av den antirasistiska rörelsen på åttiotalet. Det var mycket en fallafelretorik. Det fanns en oerhörd paternalism i våra varma hjärtan, men kanske att det då var så av nödvändighet. I social media ser jag nu hur provocerande det är för många att svenskar som är födda utomlands eller med utomlands födda föräldrar inte uttrycker en tacksamhet eller underordnar sig i maktstrukturerna.

Oroande är den nya rasism som växer fram. Den som en del tror sig ha rätt att lyfta in i sitt arbete. Även om jag väljer att lyfta REVA ur det resonemanget passar kontrollerna i tunnelbanan väl in i mönstret. Jag är rädd att vi vänjer oss. Att gränserna håller på att flyttas fram. Att vi inte längre kommer att bry oss så mycket om den halvt unkna lukten runt kaffeborden och att vi kommer att alltmer acceptera rasistisk yrkesutövning.

Krönikor

Mobbning…

Mobbning och rasism har mycket gemensamt. Både mobbning och rasism grundar sig i empatilöshet. I stereotypa föreställningar om hur den man ogillar eller de man ogillar ”är”. Detta gästinlägg  av Mika Osipoff handlar om mobbning.

Redan ordet mobbing har effekt på mig, kryper i skinnet när jag tänker tillbaka på en skolgång fylld av den. Hur jag var tvungen att varje dag konstruera nya rutter hem för att undvika stryk och glåpord samt hur de ibland trots nervös planering under sista lektion fallerade.

Bullying Irfe
Diego Grez / Foter.com / CC BY

Ja, jag blev mobbad och har fortfarande sår i själen efter det, det går inte en dag utan att jag märker av dessa sår och jag blir så förvånad över vissas attityd mot detta.

”Släpp det, det var så länge sedan.”

”Man kan inte leva i det förflutna.”

Javisst tänker jag och kan inte låta bli att undra om man säger så till en person som mist sina ben, jag undrar om man tänker efter alls när det handlar om sår och skador som inte syns, många försöker visa empati och hänsyn och lite hjälper det.

Men det kommer dagar då inget alls hjälper mot tankarna, vad var det jag gjorde som var orsaken till all denna mobbing, varför var jag ett offer?

Och i allt detta tar jag illa vid mig av att man kommer med kommentarer om mobbaren som om han inte mått bra, att detta är orsaken till att han skadat mig så… Men, hur han än mått så ursäktar det inte att han skadat andra och därmed blir det försvaret ”han mådde dåligt” fel i mina ögon.

Under min skolgång togs mobbing inte på allvar av lärarkåren, det fanns en enda lärare under hela denna tiden som försökte ta tag i det men tyvärr så gick det ut på att en mobbare är en person som mår dåligt. Jag vet att det inte hjälper att poängtera för en mobbare att han gör det för han eller hon mår dåligt för de bryr sig inte om en sådan analys.

I mitt fall blev det värre istället, mobbaren kände sig skymfad för att varit tvungen att tala med en lärare om något som han ansåg var ok uppförande och det gick ut över mig.

Ibland önskade jag att jag skulle dött för då hade de kanske gjort mer, då kanske man tagit det på allvar. Ska det verkligen gå så långt att man som barn önskar dö för att bli tagen på allvar angående mobbing?

Jag har tänkt på hela saken länge och tror att man kommer längre med att poängtera att den skada som görs av mobbing sitter kvar livet ut. Barn och ungdomar lever i nuet och tänker inte långt fram men om man skulle försöka börja med att just visa att det har långtgående effekter, kanske man kommer en bit på vägen.

Dagens skola behöver ta tag i det och det finns underbara lärare och skolor som gör det redan men det behövs överallt, vi måste skydda våra barn och alla ideer om hur man ska göra är välkomna.

Jag hoppas att man inser vilken enorm nytta det vore med ett effektivt program mot mobbning, inte bara bland barn utan överallt.

Jag tror inte man kommer någonvart med att säga att mobbaren ursäktas med att hen mår dåligt, tror vi kommer längre med att visa vilka skador det kan komma att göra och i andra fall faktiskt gör.

Och jag blev informerad av Torbjörn om ett sätt polisen arbetar mot mobbning med, ett sätt jag tycker verkligen är bra och behövs i alla skolor.

För mig är mobbing samma sak som rasism, de är lika varann på alla sätt och vis, de lämnar obotliga sår i värsta fall och båda bedrivs av människor som inte inser hur de kommer att skada andra. Jag kan bara hoppas att rasism blir sett lika illa som mobbing av alla, för jag har sällan stött på en rasist som anser att mobbing är bra men ofta inser dessa inte hur de två är exakt samma sak.

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (2)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här. Del ett på det öppna brevet till ”diktaturens hantlangare” kan ni läsa här.

Rosutdelning med BodströmSocialdemokraten Bodström var en av de som bygde upp REVA.
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Moderaterna, ni är dödspolitikens främsta parti. Er justitieminister kan inget om rättsstatens grundläggande principer. Er migrationsminister betraktar migranter som döda volymer, inte som levande människor. Er statsminister vägrar förklara varför Sverige nödvändigtvis ska ha världsrekord för brott mot FN:s tortyrkommitté och säger istället att det inte är hans ”ansvar att säga om det är rätt eller fel” när polisen utför hans regerings order.

Ni kan inte ens er egen politik – eller ideologi. Ni kallar er liberaler men kränker liberala rättigheter på löpande band. Ni kallar er konservativa men vägrar alla svenskar som en del av samhällsgemenskapen. Ni kallar er ett arbetsparti men bryr er inte ett skvatt om de som arbetar hårdast, värst och farligast: de papperslösa.

Nyss i ”Agenda” pratade er partiledare Reinfeldt om en ”mycket generös asylpolitik”, och han påstod att polisen ”följer de lagar och regler” som finns. ”mycket generös” är en tolkningsfråga, men jag förstår inte hur ni tänker när ni menar att Karim behandlats ”mycket generöst” då han utvisats till Uganda.

Er statsminister ljuger: Polisen följer inte alls lagarna och reglerna, eftersom polisen, Migrationsverket och själva Utlänningslagen bryter mot Europakonventionen och FN:s tortyrkonvention. Vidare säger Reinfeldt att ”Polisen avbryter nu dessa regler”, om rasprofileringen. Det stämmer inte. Polisen lämnade tunnelbanan av strikta effektivitetsskäl.

Även här finns en liten, liten strimma av framtidstro, tanken på att Moderaterna inte för evigt är förlorade i ett morbidt sammelsurium av inkompetenta ekonomiska beräkningar och total brist på förståelse för människor. Fria Moderata Studentförbundet har briljerat i de demokratiska principer ni som parti förkastat (dock ej på Stockholmsnivå). Om ni ska ha någon chans att behålla er makt, Moderaterna, när humanistiska vindar nu blåser över folket (”väljarbasen”): gör som dessa kloka studenter uppmanar er.

Ert ungdomsförbund MUF har dock lyst med sin frånvaro i debatten – vart tog rättighetsliberalerna som stod på tvärpolitiska barrikader mot FRA för bara fyra år sedan vägen? FRA är illa. FRA är massövervakning. FRA är inte tillnärmelsevis lika antiliberalt, auktoritärt och antihumanistiskt som utvisningarna. MUF, gör er röst hörda!

Statsministern
danieljordahl / Foter.com / CC BY

Socialdemokraterna, även ni bär ansvar för migrationspolitiken. Ja, inte de bra delarna, med skolgång och sjukvård åt papperslösa – det vägrade ni gå med på när ni hade makten. Istället var det ni själva som skrev den utlänningslag som enligt Migrationsverkets (någorlunda) legitima tolkning strider mot grundlagen. Att Migrationsverket då väljer att sätta utlänningslag före grundlag är märkligt och inget ni bär skuld i – men ni bär den högsta skuld i att lagen ser ut som den gör.

Vad hände med den internationella solidariteten Palme förde fram? Våra egna Hanoi-bombningar sker runtom i världen, just nu, utan att vi reagerar. Palmes berömda uppräkning av platser där ”våldet triumferat” kan fyllas än mer under det tredje årtusendet: Irak, Afghanistan, Syrien, Kongo, Burma. Och Palme talade vidare: ”Eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.”

Ska domen i framtiden falla över 2010-talets socialdemokrater, som varregimerna behjälpliga med utvisningar av demokratiaktivister, HBTQ-personer och andra föremål för diktaturernas förföljelse och som struntade i att hjälpaförsvunna barn? Eller ska socialdemokraterna i det tredje årtusendet uppleva sin nya renässans, då den globala medkänslan, solidariteten med alla och värnandet om det stabila samhället på allvar återupprättas som socialdemokratiska honnörsord?

Ni väljer. Inte jag.

Svenska folket, ni har valt dessa politiker. Ni hade nog ingen tanke på allt detta – på Maxims pappa, Jean eller Karim; på Europakonventionen, mänskliga rättigheter eller medmänsklig humanitet; på asyl, migration eller tvångsutvisningar – vid valurnorna för snart tre år sedan. Men idag vet ni bättre. Ni vet hur det är att som svensk med papper diskrimineras. Ni vet hur det är att som svensk utan papper vänta på döden. Ni vet hur det är att uppleva migrationspolitiken i praktiken.

Nästa år går vi till val i en fri demokrati. Det är ett privilegium. Använd det väl.

Det var Khemiri. Och ovan var det Alliansen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Brevet till dem postar jag personligen. Vill du hänga på kommer en adresslista här imorgon (tyvärr inte ikväll; även bloggare måste göra skolarbete).

Jag själv då? Har jag inget ansvar för migrationspolitiken? Själv är jag med i Piratpartiet. Vi står upp för en human, rättssäker migrationspolitik, där asylrätten går från fina ord på internationella papper, till fin praktik av internationella rättigheter. Själv är jag dessutom 17 år, så jag har aldrig fått rösta. Men nästa år får jag rösta, i EU-val och riksdagsval.

Då får vi välja mellan dödspolitiken eller den humana politiken. Ha det gärna i åtanke 2014.

 

Artiklar

Till diktaturens hantlangare (1)

Gästinlägg av Leo Calandrella Rudberg, vars tidigare artikel om REVA kan läsas här.

REVA igen. Jag kommer fortsätta skriva om det tills detta brott mot humanitet, frihet och tolerans är avskaffat.

Till diktaturernas hantlangare

Mona Sahlin möter polisen
Socialdemokrater / Foter.com / CC BY-NC-ND

Migrationsverket och Polisen, ni bär det slutgiltiga ansvaret. Era händer är färgade av skuld, blod och tårar. Skulden för att Maxims pappa ska skickas tillbaka till Europas sista diktatur och separeras från sin familj, kanske för alltid. Blodet från pastor Jean, vars berättelse om hemlandets förföljelser ni inte trodde på, som torterades av regimen när han med våld utvisats ur Sverige. Tårarna över Karim, som ni beslutade att skicka tillbaka till Uganda, trots att han som homosexuell enligt en ny lag ska mördas av Ugandas rättsväsende.

Ni skulle kunna hänvisa till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (som Sverige måste följa enligt vår grundlag). Ni skulle kunna hänvisa till FN:s bindande Tortyrkonvention. Ni skulle kunna hänvisa till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Det gör ni inte. Trots att ni kan trotsa vad ni blir tillsagda genom att hänvisa till dessa juridiskt tunga dokument gör ni det inte. Ni ”följer bara order”.

Men ansvaret ligger inte främst hos orderlydande privatpersoner som behöver jobb i ett Sverige där arbetslösheten är utbredd. Ansvaret ligger främst hos era ordergivare. De folkvalda politikerna.

Miljöpartiet, vägen till helvetet är kantad med goda avsikter. Och nog hade ni de bästa av avsikter när ni skrev under formuleringarna här ovan – och ni fick ju faktiskt igenom resultat från avsikterna: vård och skolgång till papperslösa. Men vad är vården värd när man inte kan besöka doktorn av rädsla för att på väg dit utvisas till ett land som helt saknar kvalificerad vård? Vad är skolan värd när barnen behöver frukta att deras klasskamrater eller lärare ska få dem utvisade ur landet? Vad är någon samhällsservice värd, när du varje dag, varje timme, varje sekund känner rädslan över att din medmänniska förått dig?

Jag vet att ingen ny försämring skett. Jag har läst alla era redogörelser om hur lagen inte ändrats på något sätt till det värre. Jag betvivlar inte era påståenden. Men de är usla argument när ni genom era underskrifter likväl legitimerat ett redan existerande system som dödar. Kanske trodde ni att Migrationsverket skulle börja följa grundlagen, Europakonventionen och Sveriges internationella konventioner (istället för att tolka Utlänningslagen så att den strider mot mänskliga rättigheter), att det ”tvångsvisa utvisandet” bara skulle ske till, typ, Norge och andra demokratier. Men så blev det inte.

Vad händer om ni river upp överenskommelsen? Vem kommer bestämma framtidens migrationspolitik?

Kan ni i Miljöpartiet gå samman med Vänsterpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och några sant socialistiska sossar och några faktiskt frihetliga moderater för en bred och bättre överenskommelse – med amnesti, inhibition i samtliga asylärenden tills Migrationsverket ersatts av en kompetent laglydig myndighet och en förbättring av Utlänningslagen? Har ni den förmågan, modet och viljan?

Eller lyckas regeringen förbli enad och med hjälp av socialdemokraterna istället dra tillbaka de förbättringar som skett? Tusentals barn kastas då ur den skola de egentligen har (juridisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals människor kommer lida eller dö av de sjukdomar de egentligen har (läkeretisk, moralisk, mänsklig) rätt till. Tusentals kommer att drabbas. För att inte tala om utvisningarna, som fortgår, effektiviseras och verkställs.

Kristdemokraterna, vad hände med den kristna etiken? Hur gick det till då kärleksbudet och de tio budorden fick ge vika för ”ekonomiska hänsynstaganden”, ”volymkontroll” eller upprätthållandet av en orättfärdig, grundlagsvidrig och folkrättsstridig lag? När ersattes ”vänd andra kinden till” med ”skicka pastorer till tortyr”? Ni låtsas verka i andan av pacifisten Jesus – en av de mest humanistiska tänkarna som vandrat på denna jord, åtminstone för sin tid – men i själva verket skickar ni människor till de mest helvetiska förhållanden som finns i detta liv: dödsstraffets Uganda, våldets Kongo, krigets Afghanistan.

Ni har reagerat mot rasismen. Det är bra. Men ni måste också reagera mot dödsutvisningarna.

I fart in your face
maol / Foter.com / CC BY-NC-SA

Centerpartiet, hos er anar jag en glimt i Alliansmörkret. Ett par inflytelserika centerpartister i Stockholm försvarar väl det arv av öppenhet, liberalism och humanitet partiet i någon mån förvaltat. Men det räcker inte. Det räcker inte alls. Inte när en framträdande riksdagsledamot talar om ”svart arbetskraft” och personer ”utan asylskäl” – och helt förbiser det faktum att Migrationsverket upprepade gånger brutit mot såväl Tortyrkonventionen som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed brutit mot svensk grundlag. Att personer ”utan asylskäl” visst har asylskäl – men inte blir trodda.

Tilltron till den inkompetenta, kriminella myndigheten Migrationsverket förefaller överlag fortfarande förvånande hög i partierna. Skulle förtroendet för Skatteverket förbli högt och utan åtgärder om Skatteverket plötsligt började trippelbeskatta människor eller strunta i att ta in skatt alls (vilket är skattepolitikens motsvarighet till migrationspolitikens folkrättsvidriga utvisningar)? Och skulle man inte reagera om Skatteverket bröt mot grundlagen med hänvisning till vanlig lag – och omedelbart ändra den vanliga lagen så den överensstämmer med grundlagen?

”Ja”, svarar CUF, som vet vad Centerpartiet egentligen borde handla om.

Folkpartiet, även om er hyser jag visst hopp. Integrationsminister Ullenhag har till skillnad från Ask varit tydlig med rasprofileringens rättsvidrighet från början (till skillnad från Ask, som först bara talade om ”personliga upplevelser” och fortfarande inte sagt något om att förbjuda, kritisera, eller ens utreda Polisens maktmissbruk). Demokratiminister Ohlsson verkar faktiskt ta detta med demokrati på allvar.

Men migrationspolitiken då? Det är bra att stå upp för demokrati och tolerans.Men ni måste också stå upp för asylrätten. För en liberal är rörelsefriheten – särskilt rätten att fly förtryck – en av de mest grundläggande rättigheterna, erkänd i FN:s deklaration från 1948. Vad har hänt? Är ”Folkpartiet liberalerna” bara en fin stämpel? Borde ni – som er rättspolitiska talesperson verkar vilja – byta namn till ”Folkpartiet batongliberalerna”?

Jag hoppas inte det. Jag hoppas ni tar ert ansvar som liberala politiker för de liberala rättigheterna. Jag hoppas ni slutar skicka människor in i döden. All heder åt LUF som arbetar för detta och andra klassiskt liberala principer.

 

Artiklar, Myter

Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken

Misstänksamheten mot islam och muslimer i Europa är stor. Tron att de skulle vara bärare av samhällsfarliga idéer är en vida spridd föreställning. Det hävdas ofta att motståndet mot yttrandefrihet och jämställdhet  är stort bland muslimer. Många politiker och opinionsbildare anser att muslimers motstånd mot jämställdhet och yttrandefrihet är så pass samhällsfarligt att restriaktioner mot invandring från muslimska länder är nödvändig.

Ett exempel på en sådan politiker är Thoralf Alfsson i sverigedemokraterna. Men hur ser det egentligen ut med detta motstånd mot demokratiska värderingar?  Är motståndet bland muslimer verkligen stort? Låt oss se till den internationella forskningen. Låt oss för ett ögonblick lyfta blicken från alla de myter och skrönor som omgärdar muslimer och islam. Låt oss med öppet sinne se vad seriös forskning svarar på frågan.

John L. Esposito och Dalia Mogahed presenterad 2008 en Gallup som var den största i sitt slag. Inte mindre än 50. 000 muslimer spridda över hela världen fick svara på frågan vad de skulle ta med om de skrev en egen konstitution.

De svarande i Egypten och Iran svarade yttrandefrihet i 94 respektive 90 procent av fallen.  Sådana siffror är lika höga eller högre än motsvarande siffror för Europa och Sverige. Över hela världen fick forskarna samma svar. En övervägande majoritet av muslimer ville ha yttrandefrihet.

Namnlös

Även när det gäller kvinnors rätt i samhället är bilden tydligt. Det finns ett massivt stöd för jämställdhet bland muslimer världen över. På frågan om kvinnor ska ha samma juridiska rättigheter som män svarade  90% eller mer av de tillfrågade i Bangladesh, Libanon och Turkiet ”ja”. Överallt där man frågade fick man samma svar. Muslimer gav sitt stöd till lika juridiska rättigheter.

Med andra ord är stödet för yttrandefrihet och jämställdhet stort bland muslimer. Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå att muslimer är mindre positiva till demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet. Kanske är det dags att vi börjar fråga vissa politiker och opinionsbildare vad de grundar sin misstänksamhet mot muslimer på? Kan det var så att det deras grund är fördomar och rasism?

/Hiram Li

Källa: Hatet mot muslimer av Anders Malm

Krönikor

REVA är vidrigt – men migrationspolitiken vidrigare

Gästinlägg av Leo Rudberg

Tyskland, 1939. Människor flyr. De flyr från Förintelsen.

Det sista vet man i omvärlden inte riktigt – inte ännu. Man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts i Nazityskland. Man vet att statssanktionerad diskriminering blivit diktaturens diaboliska verktyg för att inleda en avhumaniseringsprocess. Man vet att processen är på väg mot fel håll – men inte hur fel.

Sverige väljer att utvisa judar till Nazityskland.

Dessa beslut beslut får ödesdigra konsekvenser för människor som skickas in i döden på migrationspolitikens altare.

Det var man inte på 30-talet. Men man vet att människors grundläggande rättigheter kränkts. Man vet också att en mäktig diktator som leder ett land vars befolkning till stor del inget hellre vill än få revansch mot den omvärld som krossade landet i förra världskriget. Man vet att en ny världsordning eventuellt står för dörren, där ens agerande gentemot Tyskland kan få mycket allvarliga konsekvenser.

Kanske sker utvisningarna helt enkelt av hänsyn till den nationella säkerheten.

Syrien. Sverige har med våld kastat ut flyktingar från landet.

Sverige, 2010-talet. Människor flyr hit. Inte från Tyskland – men från hela världen.

I Syrien massakrerar en galen diktator sitt eget folk. I Kongo hotas människor av dödsstraff för sin kärleks skull. I Saudiarabien förtrycks kvinnor, oppositionella och andra regimen ogillar.

Detta vet man. Massmedia har utvecklats sedan 30-talet. Nu går morden inte att gömma undan.

Detta vet man också: varken Syrien, Kongo, Saudiarabien eller någon annan stat människor flyr från till Sverige hyser några som helst realistiska planer på världsherravälde.

Inga hänsyn till den nationella säkerheten behöver tas.

Så hur kommer det sig att svenska staten på 80 år – efter att delvis ha hjälpt till med historiens värsta folkmord i form av Förintelsen – inte lärt sig en gnutta jävla medmänsklighet, respekt och tolerans? 

Hur kommer det sig att barn utvisas ensamma? Hur kommer det sig att staten krossar flyktingars fria kärlek? Hur kommer det sig att Sverige i strid med alla mänskliga rättigheter skickar människor i döden?

Riksdag och Regering har beslutat det. Dessa beslut är det stora problemet – inte REVA.

*

Polisen bryter mot lagen. En paradoxal mening. Men så långt har det alltså gått: den statliga myndighet som ska upprätthålla rikets lag och ordning – bryter själv mot rikets lag och ordning i sina systematiska, godtyckliga och rättsvidriga ingrepp i människors privatliv.

Det är inte ett missfall i ämbetet. Det är inte ett ”enskilt fall”. Det är inte en enstaka polisenhet som begått övergrepp.

Det är REVA. En rättsordning, en statlig riktlinje, en uppifrån påtvingad ordning som många poliser själva ogillar.

Det är denna rättsordning som bryter mot ordningen i rätten. Närmare bestämt mot folkrätten och grundlagen. Närmare bestämt mot den del av folkrätten och grundlagen som rör Sveriges internationella överenskommelser om respekt för mänskliga rättigheter.

(Det här säger inte någon alarmistisk anarkist. Det här säger ett kanslirådi regeringskansliet tillika den före detta chefen för utrikesdepartementets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter. Regeringskansliets kansliråd kritiserar inte regeringens riktlinjer om de inte har extremt bra på fötterna. Socialdemokraterna instämmer.)

Givetvis är det oacceptabelt, oansvarigt och orättfärdigt att som regering utfärda riktlinjer i strid med statens internationella åtaganden, att som polismyndighet vidarebefodra riktlinjer i strid med rikets grundlag och att som enskild polis verkställa order i strid med landets lagar.

(Just för att orderna innebär lagbrott är uppmaning om ordervägran inte alls ”onyanserat”, även om lösningen givetvis primärt inte består in att påverka tjänstemän utan i att påverka eller byta ut politiker.) För att betona: det viktigaste just nu är att påverka eller byta ut politiker, inte poliser, i Sverige och EU. Både Socialdemokraterna och Alliansen bär skuld för denna politik.

Demonstration i Göteborg. Vi ska i Wallenbergs anda ställa oss upp – för friheten, för medmänskligheten, för rättsstaten.

Du kan demonstrera mot REVA nu till helgen.

Kan du inte vara med? Skänk pengar till Eric, som på grund av REVA inte får vård för sin cancer. (Ingen människa är illegal, plusgiro-konto 47 25 43.) Skriv en insändare. Påverka ditt parti. Engagera dig i en förening. Underteckna inte uppropet innan du tagit de enorma bristerna i beaktande. Utför direkta icke-våldsaktioner.

Något måste du göra.

För våra barnbarn ska inte läsa om hur 2010-talet i Sverige innebar en återkomst till 1930-talets utvisningar.

De ska läsa om hur 2010-talet blev årtiondet som innebar en återkomst till Raoul Wallenbergs, Folke Bernadottes och Harald Edelstams ideologi och praktik. De ska läsa om hur 2010-talet blev det decenneium då vi tillsammansrev upp REVA, ändrade Sveriges migrationslagstiftning och lät varje flykting stanna. De ska läsa om hur 2010-talet fick sin prägel av medmänsklighet, mänskliga rättigheter och migrationens frihet.

Det är vår högsta plikt som människor.

Talet ovan höll Charlie Chaplin, förvånande nog en av världshistoriens främsta humanister, under 30-talet då Nazitysklands förbryterlser blev alltmer kända. För mänskligheten är det en skam att hans tidlösa ord om tolerans, respekt och frihet inte omsatts i verklighet, att de goda krafter som finns alltför ofta kämpar mot i stället för med varandra isolerade av konstlade partigränser, att människan fortfarande inte mognat bort som art från våld, hat och död.

Det är dags nu.

Krönikor

"Många av mina bästa vänner är invandrare"

Gästinlägg av Tore Kullgren om argumentet ”men några av mina bästa vänner är ju invandrare”…

Invandrarvänner räcker inte som vaccin mot fördomar

Two Banded Ant Mimic (Castianeira cingulata)”Några av mina bästa vänner är flugor”…
sankax / Foter.com / CC BY-NC

Ett stödargument som är nästan lika vanligt som ”jag är inte rasist men”… är: ”Jag har många nära vänner som är invandrare/bögar/transpersoner/frikyrkliga” eller någon grupp som man inte vill stämplas som fientlig emot.

Det är ett ganska ihåligt sätt att komma undan med fördomar och generaliseringar, som innehåller flera tankevurpor. Om du frivilligt umgås med någon människa från en viss grupp, så tyder det åtminstone på att du inte har någon direkt avsky mot folk från den gruppen. Men det är i sig inte värt någon applåd; man kan vara fördomsfull utan att vara hatfull.

Tankevurpa 1: Hur många vänner har du?
Låt oss först anta att vissa grupper kan tillskrivas vissa egenskaper och värderingar. Du har ju fått lära dig en del om det, genom dina invandrarvänner, som du så gärna pratar om. Vilka vänner är de egentligen?

De flesta människor har bara en handfull nära vänner åt gången. Din tandläkare, vaktmästaren på jobbet, eller din granne, är inte dina vänner, om ni inte umgås privat. De här människorna som du anser dig veta så mycket om: utgör de verkligen en så stor del av bekantskapskretsen som du påstår? Tänk dig att du har födelsedagsfest eller gifter dig. Hur stor andel av de gäster som du bjuder in, och som kommer på festen, är muslimer? Flator? Funkisar? Ryssar? Eller vilken grupp du nu påstår dig vara så väl bekant med.

Tankevurpa 2: Har dina vänner ens försökt lära dig något?

«We howl»”Några av våra bästa vänner är lammkotletter… Förlåt, vi menar givetvis att de är får-”
Tambako the Jaguar / Foter.com / CC BY-ND

Nåväl, låt oss anta att du faktiskt har flera förtroliga vänner med utländsk bakgrund. Har du lyckats lära dig något av dem?

Om din mexikanske vän är lat, skulle det vara bevis nog för att mexikaner i allmänhet är lata? Det kanske är så att mexikaner i allmänhet är flitigare än svenskar, men din mexikanska vän råkar vara ovanligt lat, och därför tycker det är skönt att bo i Sverige, där hans lättja är mer accepterad? Spontana intryck från en person, är sällan nog för att beskriva hela etniciteten. Det är svårt att föreställa sig någon homo- eller bisexuell som skulle säga: ”alla straighta gillar hårdrock, mina straighta vänner gör det”.

Enda sättet som du verkligen får veta något av dina vänner, är om de berättar om sitt eget folk.

Tankevurpa 3: Har dina vänner rätt?
Nåväl, låt oss anta att dina utländska vänner faktiskt har berättat om sin ursprungliga kultur. Litar du blint på dem?

Om din kinesiska vän beskriver kineser som skrytsamma, så kan det mycket väl bero på att hon ogillar skrytsamhet i allmänhet. Eller att hon är skrytsam själv, men ursäktar det med att andra kineser skulle vara likadana. Eller att flera av hennes kinesiska vänner råkar vara skrytsamma på ett sätt som inte är typiskt kinesiskt. Eller att hon driver med dig. Eller flera andra anledningar som inte har med kinesers faktiska skrytsamhet att göra.

Tankevurpa 4: Hur många av världens länder vet du något om?
Nåväl, låt oss anta att ryssen, mexikanen och kinesen i ditt kompisgäng har lärt dig det mesta om hur deras landsmän är som personer, och att det visar sig vara sant.

Men i världen finns ungefär 200 länder. Sverige är ett. Och det finns fortfarande 196 nationaliteter, och ännu fler etniciteter utan eget land, där du inte har någon nära vän. Den som helt saknar vänner med utländsk bakgrund, och den som har flera vänner som de har lärt sig mycket av, är alltså ungefär lika okunniga om vilka värderingar och beteenden som är typiska för olika länder.

Eller omvänt: Säg att du är infödd svensk, men bosätter dig i Istanbul. Du blir god vän med en turk, som levt hela sitt liv i Turkiet. Skulle er vänskap göra turken till expert på svenskar, eller västerlänningar? Din turkiska vän uttalar sig sedan nedsättande och generaliserande om andra västerlänningar, till exempel spanjorer, kanadensare eller ungrare. Och säger ”jag är inte rasist, jag har en svensk vän.” Skulle det uttalandet göra din vän mer trovärdig?

Artiklar

Deportationsprojektet REVA

Mycket har sagts och skrivits om Reva, ”Rättsäkert och effektivt verkställighetsarbete”, som är ett samarbete mellan gränspolisen, Migrationsverket och kriminalvården. Det har höjts anklagande röster om vad som ligger till grund och vilka som har ansvar för Reva.

ridande polis...
ruminatrix / Foter.com / CC BY-NC-ND

Självklart har flera partier del i ansvaret. Socialdemokraterna som fattade beslutet om att gå med i Schengen, Miljöpartiet som har fattat en överenskommelse med regeringen om att Moderaternas avhysningspolitik ska fortsätta bara man på papperet ger papperslösa rätt till vård och skola. M, FP, KD och C har ansvar genom att vara del av regeringen.

Men att fokusera på vem som började löser inte dagens problem, faktum är att det är dagens regering som har genomfört hela projektet. Det skrevs redan 2009 och efter den borgerliga valvinsten 2010 har arbetet intensifierats.

Det är Moderaterna som helt ”äger” migrationspolitiken i regeringen och Moderaterna har steg för steg försämrat asylrätten.

Medan antirasiströrelsen har fokuserat på Sverigedemokraterna har Moderaterna infört en flyktingpolitik som är helt ovärdigt Sverige. Man har normaliserat en omänskligare och mer rigid flyktingpolitik.

Migrationsminister Tobias Billström har mer och mer avhumaniserat de människor som drabbas av Reva. Hans tal om flöden och volymer och det senaste utspelet om att papperslösa håller sina barn som gisslan tjänar bara ett syfte: att få allmänheten att acceptera ett Vi och Dem-tänk  som möjliggöra polisrazzior i skolor, på bröllop, på barnpsykmottagningar och i kollektivtrafiken.

Blue Eiffel Tower
looking4poetry / Foter.com / CC BY-NC-ND

Revas effektivisering är framtagen ur samma modell som används inom bilindustrin, Toyotas beryktade Lean-and-mean filosofi. Där varje moment från ritbordet till färdig produkt effektiviseras in i minsta detalj. Detta, parat med det panikartade kvotfyllande New Public Managment-tänkandet, vill man nu använda vid deportationen av papperslösa.

Man har industrialiserat hanteringen av flyktingar. Vägen från asylansökan till deportering sker nu med industriell effektivitet.

Detta är en skrämmande utveckling som pågår i hela EU och påminner om den människosyn som rådde i 30-talets Tyskland.

Regeringen ger i år 40 extra miljoner för att utvisa papperslösa. Nästa år får Kriminalvården ytterligare 47 miljoner och för 2014 och 2015 sammanlagt 171 miljoner. Utvisningsbudgeten för Kriminalvårdens ”transporttjänst” kommer enligt regeringens prognos ligga på 304 miljoner för tre år.

Samtidigt har budgeten för migrationsverket skurits ner vilket innebär att handläggningstiden för varje enskilt ärende förkortas, effektiviseras. Hela processen ska gå fortare och detta innebär att rättssäkerheten sätts åt sidan.

Hade det inte varit för polisen i Stockholm och genom deras artikel i Polisens egen tidskrift Sambandet så hade vi kanske inte uppmärksammat Reva så fort som vi trots allt har gjort.

Projektet har ju funnits i Malmö i snart ett par år men protesterna emot det har inte nått ut som de borde ha gjort.
Protesterna mot Reva gäller inte bara att människor trakasseras på tunnelbanan i Stockholm, de riktar sig mot det kallsinniga förakt regeringen visar mot de mänskliga rättigheterna och asylrätten.

Det förs en omänsklig gräns och flyktingpolitik i hela EU och det finns bara en väg för Sverige att gå i den här frågan. Vi måste bli det enda EU-land som står upp för en human migrations/flyktingpolitik och sätta asylrätten före tvivelaktiga EU-direktiv.

Vi måste gemensamt kräva att Reva omedelbart skrotas och att amnesti ges till de papperslösa som idag vistas i Sverige. Därefter inför vi en migrationspolitik som är värdigt Sverige.

/Loan Sundman