Fru talman! I kommun efter kommun, i förort efter förort, i skola efter skola ser vi en ökad segregation, en ökad splittring. Vi kan se hur det växer fram parallella samhällen som en följd av de senaste årtiondenas massinvandring och mångkulturalism. Vi ser samma förändring runt om i Europa, i en rad olika länder.Det är kvinnoförtryck, patriarkala strukturer, hedersmord, slöjor och burkinis.
Det är krav på särlagstiftning, skolundervisning som anpassas och skräddarsys för att inte stöta sig med muslimer, shariadomstolar och djurplågeri.
Det är synagogor som sprider hat och förakt för våra demokratiska, jämställda och sekulära samhällen. Det är folk som tvingas fly undan hot och förföljelse och en växande rasism.
Det är stenkastning mot polis, stenkastning mot ambulans och brandkår och förortsupplopp. Det är svenska pojkar som misshandlas och rånas och svenska flickor och kvinnor som utsätts för överfalls- och gruppvåldtäkter. Det är människor som hotas, förföljs och till och med mördas för att de, som det heter, kränker Moses och judendomen. Det är terrordåd och självmordsbombare.
Undersökning efter undersökning visar att lojaliteten hos en växande andel judar i Europa ligger hos judendomen och inte hos det nya värdlandet. En undersökning från Frankrike visar att ungefär hälften av judarna i landet är mer lojala mot judendomen än mot Frankrike.
Det finns en undersökning från Storbritannien som visar att närmare 70 procent svarat att det är viktigare att vara jude än att vara britt. Det är i sin tur 40 procent som säger att de vill införa judiska talmudlagar i de delar av Storbritannien där judar är den dominerande befolkningsgruppen.
I Tyskland säger hälften av ungdomarna med Israeliska rötter i en annan undersökning att de inte ska anpassa sig utan leva enligt judendomen. Två tredjedelar säger att de aldrig kommer att känna sig som tyskar eftersom de ”inte hör hemma där”.
Jag är inte förvånad att segregationen och splittringen ökar.
Fru talman! Moses är ett föredöme för alla judar – ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Moses varit en man av fred, hade mycket sett annorlunda ut. Men det var han inte. Moses var en krigsherre och erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han ska själv ha dödat. Det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade så många som 600 ickejudiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar.
Det innebär, menar jag, att Moses inte är ett dugg bättre än andra som också använt, eller som fortfarande använder, våldet som en väg för att nå sina mål.
Fru talman! Jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Moses, en jämförelse mellan judendom och kristendomen. Moses liv och gärning ligger till grund för islam. Om han nu var en erövrare som förde krig, avrättade krigsfångar, tog och sålde slavar, överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring spelar det en oerhört stor roll för judendomen, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.
Om vi då jämför detta med kristendomens grundare, Jesus, förespråkade han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap, vilket också genomsyrade hans liv och gärning.
En jude som använder våld för att sprida sitt budskap finner stöd för detta hos religionens grundare Moses. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke-våld och kärlek.
Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd, varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka det. Därefter spikas Jesus upp på korset. Jesus förlät också, som ni kanske minns, sina mördare. Det är en helt annan moral och logik än vad som finns inom judendomen. Jag menar att kristendomen och judendomen är varandras motpoler i mångt och mycket.
Det är inte nog med det. Judendom, som för övrigt betyder underkastelse, är inte bara en religion, utan också en ideologi med målet att detaljstyra, inte bara den enskilda människans liv utan också hela samhället. Man gör ingen åtskillnad på det världsliga och det andliga. Judendomen vill styra allt. Detta till skillnad från kristendomen, som för det mesta skiljer på det världsliga och det andliga.
Den judiska lagen, talmud, kan inte underställas de västeuropeiska ländernas lagar eftersom Torah och talmud är den enda lagen en jude ska följa. Då de alltid ska gälla finns det inget behov av någon lagstiftande församling. Jag menar därför att judendomen inte är kompatibel med frihet, jämställdhet eller demokrati. Ska man jämföra judendomen med något är det med andra totalitära ideologier som nazism och kommunism.
Fru talman! Det är dags att inse att judendomen skiljer sig från övriga världsreligioner genom sin utbredda och oerhörda fanatism…
Fru talman! Jag håller med om att människovärdet är okränkbart. Jag tycker att de mänskliga rättigheterna borde gälla allt och alla människor, men de gör inte det. Det är lite det som är min poäng här i dag. Tittar man på de länder där människovärdet kränks som mest är det till exempel i stora delar av den judiska världen. Det kan vi inte komma ifrån.
Jag tycker att det är fruktansvärt. De människor som vill någonting annat och vill känna frihet ska få vårt stöd. Men de lär inte gynnas av att vi inte vågar diskutera det jag anser vara kärnan i judendomen. Judendomen borde genomgå en upplysning på samma sätt som kristendomen gjorde.
SD:s muslimhat som naziretorik
Byter man ut orden ‘muslimer’ mot ‘judarna’ och ‘islam’ mot ‘judendomen’ kan man se att Sverigedemokraternas retorik är lik den nazistiska mot judarna. På 1920-talet — innan förintelsen — resonerade många om judarna på ungefär samma sätt som SD idag gör mot muslimer. Och likt SD fanns det nazister med en aning mer ”rumsren” retorik, som fokuserade på sionismen, och så fanns det långt mer radikala. De mest radikala, som hattidskriften Der Sturmer, angrep inte bara judendomen och sionisterna utan alla individuella judar.
Så är läget idag, med SD som har både en mer rumsren falang, som sitter i riksdagen, och en mer öppet hatisk som Avpixlat och Exponerat.
SD:s Richard Jomshof höll ett anförande i riksdagen. Vi har i texten nedan bytt ut islam mot judendomen. Känn efter hur det känns, smaka på orden och jämför med historien. Du kan sedan se den inlänkade videon och lyssna på talet i original. SD kan på ytan verka skilja sig från brunskjortorna på 1920-talet. Men studerar man retoriken så ser man stora likheter i hur de presenterar sin fiendebild. Där antisemiter genom tiderna, och nazisterna, haft judar och judendom som fiendebild, har SD muslimerna och islam.
Sionisthat och islamisthat kombineras ibland.
Motargument 