Alla inlägg av Redaktionen Motargument

Motarguments redaktion.

Myt: Konspirationsteorier

Konspirationsteorier verkar få mer utbrett stöd i Sverige. Man hör allt fler “vanliga” Svenssons prata t.ex. om att amerikanarna själva kanske sprängde World Trade Center. Och även hos några politiker kan man spåra vissa av deras idéer till olika konspirationsforum. Vad ska man göra åt teorierna?

Konspirationsteorier är främst ett resultat av att man försöker hitta så enkla, generaliserande förklaringar som möjligt på väldigt komplexa frågor. Det är ibland svårt att förstå en värld full av nyanser, variationer och färgskalor jämfört med de enklast möjliga svart-vita lösningar. Det är förrädiskt. Det kan nämligen kännas tryggt att tro sig ha det enda rätta svaret på alla frågor.

Upptäcka mönster i slumpmässig data

socialstrukturInformationssamhället har lett till att enorma mängder information finns tillgänglig. Det finns de som söker mönster och kopplingar mellan till synes slumpmässiga detaljer och fullständigt oberoende fakta. Pattern Recognition eller Apophenia.

Det dyker upp påstådda komplotter överallt, som sprids fort, så att vissa entusiaster kommer börja att ifrågasätta det mesta som sker omkring dem, inklusive de välkända vetenskaperna och erkända faktauppgifterna.

Personer som tänker på detta viset ser inte på vad beslutsfattare och media skriver, säger och gör. De tittar istället på vilka organisationer de är med i och hur olika personer känner varandra, eller vilken religion de har. Guilt By Association. En del ser judar, muslimer eller frimurare som hotet. Världen blir som ett gigantiskt flödesschema med individer som kopplas till andra individer. Och allt som folk i detta flödesschema gör, säger eller tänker tolkas som delar av stora och välplanerade konspirationer

Om NÅGOT inte är som folk säger det ska vara blir det till deras “tydliga bevis”. Varje liten detaljrapport om olika världshändelser skärskådas, stämmer inte allt ihop logiskt, betyder detta automatiskt att det är bevis för att en stor “cover up” pågår. Konspirationsentusiasten har höga trösklar för att lita på vad den s.k.”PK-media” påstår, men är oerhört naiv och går på synbara lögner som står på nätet, även om de inte är baserade på mer än en elak stereotyp om främlingar med en viss religion.

Vetenskapsförakt

Den som tror på konspirationer inbillar sig att hen har information som få andra har. Och eftersom vetenskapsmän, politiker och experter får uttala sig i media, och aldrig avslöjar någon komplott, så “vet man mer än vad experterna säger!” Det skapar illusionen i deras hjärnor av att de “vet” något viktigt och betydande. Eftersom “alla andra ljuger” så kommer de att vägra lyssna och att vägra tro på allmänheten, inte ens då det finns tydliga motbevis till teorierna.

Många “bevis” för ett flertal konspirationer är så banala att de i många fall lätt kan motbevisas med hjälp av enkla vardagsexperiment eller att läsa några olika fristående och oberoende allmänvetenskapliga websidor.

Auktoritetstro

En viktig sak är att visa hur ledarna och “tänkarna” bakom konspirationsteorierna fungerar. Ofta lever de inte som de lär. Ledarna kan och bör synas i sömmarna. Då vinner man mycket genom att kontrastera vad personen säger med hur de agerar. Man kan även visa hur fel de tänker och har tänkt om olika saker. Alla förutsägelser som inte slagit in, etc…

I många fall kan man också ta hjälp av avhoppare. Dessa kan vittna om hur man hanterat fakta i rörelsen. Hur man hanterat varandra. Hur ledarna fungerat och manipulerat.

Konspirationsentusiasternas forum, grupper och sammanslutningar funkar ofta som en slags sekter. Man kan därför lära sig en hel del av hur experter som bekämpar sekter resonerar.

Visa på de absurda konsekvenserna

Nope.
Flооd / Foter / CC BY-NC-ND

Konspirofilerna är dualister, vill väldigt gärna reducera allt till falska dikotomier. Deras värld är val mellan gott och ont. Man kan visa upp gråskalor och nyanser i alla argument och försöka visa hur man skiljer mellan hypoteser och absoluta sanningar.

Konsekvensen av att inbilla sig att förintelsen inte inträffade borde då betyda att många hundratusentals romer, judar, handikappade m.fl konsekvent i alla dessa år har ljugit, med exakt samma lögner, om allt vad de tvingades uppleva och genomlida under andra världskriget. Det bör bli en orimlig tanke att så många olika grupper överlevande skulle berätta samstämmiga historier på så många olika språk, även för de mest hjärntvättade troende förnekare.

Det finns förintelseförnekare, och personer som tvivlar på om förintelsen inträffat. De som lockas av de här idéerna, kan man få att tänka till ordentligt genom att man visar källor som de själva anser är sanna. De tror per definition inte på något som handlar om utrotningen av judar eller romer, så då tar man andra exempel. Nazisterna dolde inte sina avsikter! Visar man bevisen för utrotning av de handikappade eller de dokument där Hitler beordrar att man ska svälta ihjäl miljontals ukrainare och ryssar, då tvivlar vissa självklart på dessa dokuments äkthet, men en del kan börja tänka till!

Får man den som tror på konspirationer att se hur fel denne tänker kan man få han eller henne att helt överge konspirationstänkandet. Och, framför allt, man kan få denne att ifrågasätta de som levererar alla olika konspirationsteorierna.

Varför är det farligt?

De som varnar för “hemliga” konspirationer drivs ofta av ett patos att vilja “rädda Sverige”. Det förstärker känslan av att de är unika, hemliga superhjältar och är de enda som sitter inne med sanningen som så många andra inte förstår. Och patoset blir kittet som svetsar samman gruppen som förenas i kampen mot alla oliktänkande i majoriteten av folket “som inte inser faran”!

Konspirationsteorier och dess sekteristiska tänkande tar kål på möjligheterna till individuellt kritiskt granskande och rimligt, logiskt tänkande. På grund utav att de inbillar sig att de “ser” farliga hot, där det inte finns några, så vet de inte vad de ska tro på eller vem de ska våga lita på.

Vi som inte kan eller vill försöka se mönstren blir hotade och beskyllda för att dels “inte våga se sanningen” och även för att “försöka dölja sanningen”.

Och framför allt ingår kritiker i konspirationsplanerna, man tillhör “fiendesidan”. Granskar man teorierna blir man även utmålad som delaktig till att vilja ”förinta människor”, att ”utföra ett folkmord”, “folkutbyte” som pågår i tysthet… och  som enligt deras egen logik är en sanning som endast de här fåtalet arga, unga männen bakom sina datorer har kunnat lista ut.

Det är dags att börja bemöta de som sprider konspirationsteorier i Sverige. Alltför många unga faller i fällan att lita på all skrämselpropaganda och få sin världssyn smalna av till att mest bara se världen som svart och vit.

Men försök inte censurera konspirationsentusiasterna!

Tro inte att man stoppar dem genom att försvåra för dem att göra sig hörda! Alla försök till att släta över, bagatellisera är farligt. Censur, eller när de själva upplever att de blir censurerade eller förtryckta är en sak som de frodas av! Konspirationsteorier gynnas om de möts av usel journalism och okritisk uppmärksamhet, men de gynnas än mer om de bara bemöts av tystnad, eller försök att stoppa deras arbete.

Som med nästan all extremism är det tydliga motargument och idéer som har chans att börja förändra folk och deras åsikter!
———

Vill du läsa mer kring konspirationsentusiaster och teorier: www.motargument.se/tags/konspirationsteorier
ligator.wordpress.com

"Demokrati för dummies" del 2

Artikel 2. Sverigedemokraterna i riksdagen
Sverigedemokraterna fick i riksdagsvalet 2010; 339 610 röster — 5,7% av rösterna — vilket innebar att de kom in i Sveriges riksdag. Det innebär inte att de har 5,7% rätt att bestämma i Sverige utan bara att de har 20 platser — ungefär 5,7% av de 349 platserna i riksdagen.

Partiet har sedan de kom in i riksdagen öppet anklagat övriga partier för att frysa ute och negligera dess riksdagsledamöter. Anklagelserna har inte direkt tillbakavisats av övriga partier. Istället har både regeringen, genom statsminister Fredrik Reinfeldt, och Socialdemokraterna uttalat att de inte har för avsikt att göra sig beroende av Sverigedemokraterna, oavsett vad. Innan Alliansen fattade beslutet att bilda en minoritetsregering hade de samtal med Miljöpartiet för att undersöka möjligheterna till samarbete med dem. Det blev inte något sådant samarbete. Ett motsvarande samtal med Sverigedemokraterna var inte ens aktuellt.

Frågan är varför Alliansen valde att regera som en svag minoritetsregering istället för att söka samarbete med SD och därigenom få en starkare regeringsbildning.

Svaret går troligen att finna i att när ett (eller flera) partier agerar i riksdagen behöver de fundera hur deras väljare skulle se på agerandet. När det gäller att samarbeta med Sverigedemokraterna i en regering säger en majoritet av alla väljare, utom Sverigedemokraternas egna väljare, att de inte vill att Sverigedemokraterna ska sitta i regeringsställning.

Bild från VALU, SVTs vallokalsundersökning, valet 2010

Om ett parti, med siffrorna från ovanstående VALU-undersökning i ryggen, hade valt att samarbeta med Sverigedemokraterna vore det att gå emot folkets och väljarnas vilja.

Socialdemokraterna borde lyssna på både Miljöpartiet och Vänsterpartiet eftersom S-väljare anser att dessa partier borde bilda regering tillsammans. Moderaterna gjorde helt rätt, ur folkets synpunkt, som valde att försöka diskutera med Miljöpartiet eftersom ungefär 14-26% av allianspartiernas väljare ansåg att Miljöpartiet skulle kunna sitta med i en alliansregering.

När det sedan gäller SD vill bara någon enstaka procent av samtliga partiers, utom just då SD och ca 13% av Piratpartiets väljare, att SD ska vara med och avgöra Sveriges framtid. Detta innebär att alla partier utom SD skulle svika sina väljares förtroende om de lyssnar på SD. Att övriga politiska partier inte lyssnar på SDs politiska idéer är alltså inte utfrysning eller ”mobbning” av partiet utan ett korrekt sätt att följa folkets röst.

———

fotnot:
Valresultat 2010
Del 1 av denna artikelserie kan du läsa här: ”Demokrati för dummies

Länkar

För alla våra läsare som vill lära sig mer, så samlar vi här en början till en länklista, till andra portaler, nätforum och bloggar, som handlar om rasism/intolerans o.s.v.

Web 2.0
gualtiero / Foter / CC BY-SA

ABFplay.se (video-föreläsningar om rasism, intolerans, främlingsfientlighet)

Andreas Meijer (blog)

Antirasistiska Akademin Artister mot nazister

Asylansökningsprocessen i filmer (Migrationsverket)

AsylNytt (Sanna Vestins blog)

Avpixlad.blogspot.com

CentrumMotRasism.nu

Dödsmaskinen.se (Kawa Zolfagary’s blog)

Enarfoundation.eu En Vit Ros (Hiram Li’s blog)

Exit.Fryshuset.se

Expo.se

Flyktingbloggen.org

GöteborgMotRasism

Interasistmen.se

I & M (Invandrare & Minoriteter)

Migro.se

Motargument.se

Motarguments facebookgrupp ( för dialog kring artiklarna)

Quickresponse.se (inaktiv)

Sanna-ord.se (Sanna Vestins blog)

Seriermotrasism.blogspot.com

skma.se (Svenska kommittén mot antisemitism)

Starkmotrasism.se (Stockholms antirasistiska förening)

Sverigedemokraterna.de (Sverigedemokraterna har fel)

Teskedsorden.se

Umr.nu (Ungdom Mot Rasism)

 

Förnuft-Fu: Verklighetens pussel

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi en serie med korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om hur du kan upptäcka om motståndarens argumentation är trovärdig eller har hål i teorierna bakom deras åsikt.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skaparen av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu

"Demokrati för dummies"

Det här med demokrati är inte lätt. Man röstar och sedan är det bra med den saken. Ibland blir man missnöjd med det politikerna har för sig. Ibland blir man nöjd. Innan valet är nätet fullt av goda råd och tester som visar vad man ska rösta på, men få förklarar hur politiken fungerar och mellan valen är det sorgligt tyst. Den här artikelserien avser att förklara hur demokratin fungerar i Sverige, på enkla sätt och hur du som medborgare kan utöva din politiska makt under och efter valen.

Del 1. Sverige som demokrati

Sverige är ett demokratiskt land. Vi har det som kallas en representativ demokrati. Det innebär att så många som möjligt ska vara representerade i Sveriges riksdag av just det parti de röstade på. Bland annat för att förhindra att riksdagen splittras upp i ett (för) stort antal småpartier måste ett parti få minst 4% av alla röster (eller 12% av rösterna i en valkrets) för att få vara representerat i riksdagen.

Riksdagshuset.
Riksdagshuset.

Valen är också proportionella för att riksdagen ska representera folket så bra som möjligt. Om ett parti får 10 procent av rösterna så får partiet också ungefär 10 procent av de totalt 349 platserna i riksdagen.

För att ytterligare förstärka folkets makt att få den riksdag de vill ha har personval införts. Personval innebär att det finns en möjlighet att rösta in personer i riksdagen i en ordning som det parti personen röstar på inte har tänkt sig.

Det parti eller de partier som tillsammans får flest röster i valet bildar regering och utser statsminister. Regeringens roll är att leda arbetet i Sveriges riksdag och att lägga förslag till lagar, budget med mera. Regeringens förslag läggs sedan fram för riksdagen som beslutar om förslagen. Makten ligger alltså i högsta grad hos folket genom att det är den folkvalda riksdagen som beslutar om de förslag regeringen lägger fram. Folkets makt är begränsad på så sätt att valen endast sker var fjärde år och att man inte blir representerad i riksdagen om det parti man röstar på får för få röster. Även om folket ändrar sig under de fyra år som går mellan valen får det inte några konsekvenser i riksdagen.

Att ett parti sitter i riksdagen, eller till och med i regeringen, innebär inte att partiet har någon rätt att besluta i olika frågor. Det finns bara ett sätt för ett parti att garanterat få bestämma över politiken i Sverige och det är att få mer än 50% av rösterna i riksdagsvalet. Då bildas en stark majoritetsregering som vet att den får igenom sina förslag i riksdagen eftersom partiet har majoritet även där. Sverige har inte haft ett enskilt parti som haft majoritetsregering sedan 1970 då Olof Palme var Socialdemokraternas ledare och Sveriges statsminister. Nackdelen med en majoritetsregering är att de som inte röstar på partiet får mycket lite att säga till om genom sina representanter. Fördelen kan sägas vara den styrka det ligger i att partiet utan extern inblandning får genomföra sin politik. Ett lands ekonomi brukar påverkas efter hur stark dess regering är. De ekonomiska krafterna brukar föredra en stark regering före en svag. Förutsägbarhet är av godo ur ekonomiskt perspektiv.

Om inget parti får egen majoritet kan flera partier gå ihop, bilda en koalition, och genom samarbete bilda en regering tillsammans. Om partierna tillsammans får mer än 50% av rösterna har de en majoritetskoalition.

Ett annat alternativ är att ett parti, eller flera partier tillsammans, bildar en minoritetsregering (eller minoritetskoalition). En sådan lösning kräver att regeringen får stöd av ett eller flera partier som röstar på regeringspartiet/koalitionen i olika frågor. Så regeras Sverige idag. En minoritetsregering anses vara svagare än en majoritetsregering eftersom regeringen inte kan vara säker på att få igenom sina förslag i riksdagen.

I Sverige finns ett höger- och ett vänsterblock. Därutöver finns två riksdagspartier som säger sig inte höra hemma i vare sig det ena eller andra blocket. Miljöpartiet, som tidigare har ingått i en vänsterblockskoallition, samt Sverigedemokraterna. Båda dessa partier skulle kunna tillhöra den koalition som idag har bildat regering men alliansen har valt att inte ta med dem trots att det hade skapat en majoritetsregering. Det ska förklaras och diskuteras i nästa artikel.

Vad är rasism?

Vad menas egentligen när man säger att någon är rasist? Vad innebär det? För att bena i den frågan vill jag vända på den och fundera kring vad som är motsatsen till att vara rasist. Är det en person som vill införa fri invandring i Sverige? Eller handlar det om att man inte ska använda vissa ord som anses nedsättande?

Nej, för mig är motsatsen till rasism något i grunden mycket enklare. Motsatsen till rasism är enligt min åsikt att se och erkänna alla människors lika värde.

The Scales
‘Camera baba’ aka Udit Kulshrestha / Foter / CC BY-NC-ND

Jag är aktiv inom den svenska funktionshinderrörelsen. Jag arbetar för att alla personer med omfattande funktionsnedsättning ska få rätt till personlig assistans för att med stöd av assistansen kunna leva ett liv på samma villkor som andra. Assistansen kompenserar funktionsnedsättningen och möjliggör för personen som får den att delta i samhällslivet på det sätt personen själv önskar.

Att alla har samma värde är så självklart för mig att jag har svårt att förstå åsiktsmotståndare när de tycks argumentera för att bara VISSA personer har samma värde medan andra har ett annat, ett mindre värde. Det är inte så att vi inte stöter på det inom funktionshinderrörelsen, det gör vi. Den senaste svåra attacken handlar om att en ledarskribent på Expressen ansåg att det är för dyrt med ”24-timmarspassning” av personer med väldigt omfattande behov. Skribenten föreslog återinförandet av institutioner… Självklart mötte ledaren på ett kompakt motstånd från alla berörda. Det är inte längre ett tänkbart alternativ.

För mig har det ingen betydelse om vi diskuterar funktionshinderfrågor, feminism, hbt-frågor eller frågor som handlar om personers etniska eller religiösa bakgrund. Likavärdes-principen gäller i alla sammanhang.

Så om motsatsen till rasism är att hävda människors lika värde måste alltså rasism innebära att man INTE anser att människor har samma värde. En rasist menar att personer som kommer från ett annat land eller har en annan etnisk bakgrund har ett annat människovärde som personen själv.

I grunden är det nog oss alla lika främmande att någon skulle tro att människor med omfattande funktionsnedsättningar inte har rätt till lika villkor som andra, att de har ett mindre människovärde. Jag hoppas att rasism är oss lika främmande.

Förnuft-Fu: Manipulation

Att stressa dig är ett mycket effektivt sätt att avväpna ditt kritiska försvar. Dom flesta människorna vill nog vara till lags och försöker undvika konflikter. Många har lätt för att gå med på saker som inte verkar vara till en för stor nackdel, speciellt om det inte finns särskilt mycket tid att analysera situationen.

Vi gör ofta snabba bedömningar enligt tumregler för att vårat dagliga liv ska gå smidigare. Dessa regler kallas för Heuristiker och kan ofta användas emot oss av manipulativa människor. Ibland för att snabbt få oss att gå med på en dålig deal per telefon och ibland som ett steg för att värva oss till en sekt.

Håkan Järvå, legitimerad psykolog, har skrivit en rad bloginlägg om manipulation och försvar däremot. Han är en avhoppare ur Scientologkyrkan och har även skrivit boken ”Sektsjukan”. Här är ett kort exempel på hur människor ofta fungerar i vardagen;

Boken Sektsjuka
Boken Sektsjuka
Människor som aldrig utsatts för manipulation av det här slaget har en övertro på sina egna förmågor och tror lite naivt att det är lätt att genomskåda, vilket det inte är och vilket man också påvisat i otaliga experiment. Jag tycker följande experiment är ett ganska bra exempel på hur man med ganska simpla manipulativa knep kan få gehör för sina idéer eller driva igenom sin vilja. Man provade folks villighet att släppa före någon i kön till en kopieringsapparat. Redan en enkel förfrågan om man skulle kunna få gå före gjorde att många släppte förbi personen, men långtifrån alla. Dock släppte nästan alla förbi personen om denne förutom frågan ”Skulle jag kunna få gå före?” även lade till ”därför att jag behöver kopiera”. Det är ett fullständigt meningslöst yttrande, det ger ingen ytterligare information, men vi är nästintill programmerade att godta vad som helst bara personen anger ett skäl och det räcker med att säga ”därför” för att trigga denna automatiska respons.

Läs mer om Håkan Järvå och hans insikter kring manipulation.
Här kan du köpa boken ”Sektsjukan”.
Gästkrönikör Lautaro Ariño, Förnuft-Fu

Granskning av Affes statistik, del 1

Affes statistikblogg är ett webprojekt som flitigt citeras av representanter för SD men även extremare aktörer inom den nyfascistiska sfären. Det är en blogg som utger sig för att presentera hårda fakta kring invandring, fakta som ofta rör invandrares brottslighet. Det är en blogg som lämnar mycket till övers att önska vad det gäller vetenskapliga metoder. Det mesta som presenteras på bloggen håller ur ett vetenskapligt perspektiv en bedrövligt låg nivå och man kan inte annat än häpnas över den brist på källkritik som många SD-representanter uppvisar när de hänvisar till bloggen.

För att tydliggöra de vetenskapliga bristerna i bloggens ”rapporter” ska jag i två artiklar granska två inlägg som publicerades på Affes blogg sommaren 2012. Jag börjar med inlägget ”Invandrarna och brotten 1 – Samtliga brott” där bloggaren menar sig bevisa att invandrare begår majoriteten av alla brott. Detta är en ”rapport” som flera SD-politiker—bland andra Kent Ekeroth—hänvisat till.

Anmälning är inte lika med brott

I den inledande meningen i ”rapporten” skriver Affe

Det är inte längre svenskarna som begår de flesta brotten i Sverige

Påståendet förväntas bevisas i genomgången som sedan följer. Faktumet är dock att det inte bevisas någonstans i ”rapporten”. Statistiken, från Brottsförebyggande rådet (Brå), som Affe feltolkar, bygger på hur många anmälningar som kommer in till polisen. Det är ett välkänt faktum att alla anmälda brott inte är riktiga brott, samt att långt ifrån alla brott som har begåtts verkligen anmäls. Detta gör det omöjligt att utifrån den statistiken dra några slutsatser om hur många brott som begås av någon gruppering.

Fler brott – eller diskriminering?

Det som går att avläsas i statistiken är hur många i vardera grupp som blir anmälda. En viss överrepresentation i anmälningsstatistiken kan bero på en rad olika saker. Till exempel den av forskare påvisade diskrimineringen av invandrare inom rättssystemet. Anmälningsstatistiken—som Affes ”rapport” baseras på—behöver alltså inte grunda sig i en överrepresentation i den reella brottsligheten. Det inledande påståendet bevisas inte och kan heller ej bevisas med den statistik som Affe tillhandahåller.

För att hålla en någorlunda vetenskaplig nivå måste man bland annat bevisa sina påståenden. Man måste också vara tydlig med de brister materialet man använder sig av har, och man måste kunna motivera varför den tänkta slutsatsen är rimlig. Ingenstans i sin rapport gör Affe något av detta. Det finns inte ens en ansats till att nämna brister i materialet eller metodkritik.

När seriösa aktörer—som Brå eller SCB—använder sig av den här typen av ensidig statistik så är de medvetna om bristerna och undersöker därför även andra källor. T.ex. kan data från sjukhusregister om antal misshandlade personer användas som ”kontrollvärde” mot anmälningsfrekvensen för misshandel som Brå har. Ytterligare en källa kan vara anonyma frågeformulär. Med flera sådana olika datakällor ökar validiteten (ungefär trovärdigheten) för den sammanställda rapporten.

Några sådana här kontrollkällor verkar Affe inte använt sig av i sin ”rapport”. Kanske är det för att de visar att brottsligheten sjunker. Ett faktum som rimmar dåligt med att bilden att ju fler invandrare som finns i Sverige – desto fler brott begås.

Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram
Eric Myrin, SDU, ljuger med diagram

Ännu mera ”vetenskaplighet”

Vidare till den andra bristen i ”rapporten”. Affe bygger sina så kallade rapporter på den ogrundade tesen att överrepresentationen i anmälningar bland invandrare ökar på samma vis mellan slutet av 90-talet och idag som det har ökat mellan slutet av 80-talet och slutet av 90-talet. För att använda Affes egna ord:

Om svenskarna (svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda) stod för 68,5 procent av den polisanmälda brottsligheten i slutet av 1980-talet och 55 procent i slutet på 90-talet är det uppenbart att svenskarna någon gång på 00-talet kommer att stå för mindre än hälften av brotten

Det spelar ingen roll hur noga man räknar på det. Detta påstående, som utgör grunden i de rapporterna som Affe har fabricerat, är och förblir ett antagande. Istället för att motivera varför detta antagande skulle vara rimligt så hävdar Affe att ”det är fullkomligt uppenbart”. Det finns inget uppenbart i det antagandet. Det finns däremot många anledningar till varför det skulle kunna ske ett trendbrott. För vetenskaplighet krävs mer än svepande antaganden och generaliseringar av typen ”Med tanke på hur invandringen har sett ut de senaste 12 åren så är det inte orimligt att anta att överrepresentationen har fortsatt att öka”. Återigen kan man se att Affe begår samma fel; istället för att problematisera och motivera sina slutsatser så använder Affe sig av mycket lösa antaganden som grundar sig på de lögnaktiga fördomar om invandrare som blivit allt vanligare i samhället.

Denna ”rapport” som Affe skapat är och förblir rena spekulationer och skulle inte ta sig långt på något av våra universitet, högskolor eller ens gymnasienivån. Jag hoppas innerligt att de som läser den — oavsett var de står politiskt — har kritiskt tänkande nog för att kunna se det undermåliga i Affes sammanställning.

———
fotnot:
En av de viktigaste anledningarna till att vi så tydligt uttalar oss om Affes metoder och att Affe inte är någon statistiker, är att Affe själv har förklarat det, på sin egen sida: http://affes.wordpress.com/about/

Ur svenska hjärtans djup

När man lyssnar på ungtupparna inom SD och de högerextrema rörelserna inser man att de verkligen har noll koll på vad det är som är genuint svenskt.
Historielösheten är skrämmande och man undrar om de aldrig haft kontakt med en enda människa född före kriget. Nu var jag lite orättvis, man måste inte ha talat med någon född på 1800-talet för att förstå vad det är som präglar svenskheten.
Det räcker med att läsa en skolbok från den tiden.Skolbok

Jag har i min ägo ”Läsebok för Folkskolan” utgiven 1899, min mormors läsebok.
En skolbok som berättar mycket om hur vi såg på livet och världen, hur vi präglades till att bli svenskar.
Nästan 900 sidor fyllda med sedelärande berättelser, lite samhällskunskap, lite berättelser om världen i stort, många bibelhistorier och dikter, ramsor och svensk historia.
Man får lära sig att vara dygdig och from, att vara strävsam och arbeta hårt. Att älska och ära sina föräldrar och fosterbygd. Att vara tacksam och ödmjuk.

Men mest av allt inpräntas i barnen det svenskaste av allt, att vara tolerant och gästfri.

Tolerans och gästfrihetSå här i juletid vill jag dela med mig en av de texter svenska barn lärde sig 1899, SD borde läsa den både en och två gånger. Jag riktar den speciellt till Lars-Anders Espert ordförande för SD i Bjurlöv. Sydsvenskan.se/omkretsen/sverigedemokraterna-barn-forfoljs-aldrig-1
Stavningen är korrekt, så här skrev man på 1800-talet.

 

 

 

Julkvällen

Den bleka månen sken på mon,
af hunger tjöt i klyftan lon,
och hundens skall ljöd långt i byn,
men vandraren gick vid skogens bryn.
I ödemarken låg hans tjäll.
Det var en kulen vinterkväll.

Han skyndade sin trötta gång
på stigen, övferyrd och lång,
af barn och maka väntad hem;
han bar ett högtidsbröd åt dem,
på herregår´n i byn begärt.
De själfva länge bark förtärt.

Det börjar mörkna mer och mer,
då han en ensam gosse ser,
som sitter stum på drifvans rand
och andas i sin kalla hand.
Vid kvällens än ej släckta sken
han tycktes halft förstelnad ren.

”Hvart leder, arma barn, din stig?
Kom hen till oss att värma dig!”
Så sagdt, han tog den frusne med
och hann omsider gårdens led
och trädde in till stugans fest
med brödet och sin späde gäst.

Vid muren satt hans dagars tröst
med yngste barnet vid sitt bröst:
”Du dröjt så länge på din färd.
Kom hit, och sätt dig vid vår härd!
Och du också!” — Så öm, så lugn
hon ledde gossen närm´re ugn.

Och snart vid hennes vård man fann,
hur brasan mera lifligt brann.
Hon tycktes glömma bort sin nöd,
hon tog så gladt sin makes bröd
och bar det fram till aftonvard
med litet mjölk, i bunken spard.

Från halmen, glest på golfvet bredd,
till festen måltid, sparsamt redd,
de muntra barnen redan gått;
vid muren kvar blef gästen blott.
Hon tog den arme med sig då
och förde honom fram också.

Och när en tacksam bön var slut,
hon tog sitt bröd och delte ut.
”Välsignad är den godes skänk”,
så talte gossen från sin bänk,
och tåren i hans öga log,
när han den bjudna skifvan tog.

Hon ville dela, som hon delt;
i hennes hand var brödet helt.
Förvånad hon sitt öga fäst
på främlingen, sin späde gäst.
Hon undrar, och hon ser och ser:
han synes ej densamme mer.

Hans ögon brann som stjärnan klart,
hans panna lyste underbart,
från skuldran spridde sig hans dräkt
som dimmorna för vindens fläkt
och hastigt står en ängel där
så skön, som skaparns himmel är.

Ett saligare ljus gick opp,
hvart hjärta slog af fröjd och hopp.
Det var en oförgätlig kväll
uti det goda folkets tjäll,
och skönare var ingen fest,
ty ängeln blef hos dem som gäst.

–––

Sensmoral:
Var givmild och gästfri, ta helt oegennyttigt in främlingen att dela ditt hem och härd, det kan vara en ängel du bjuder in.
Det här är kärnan i svenskheten, den bit som SD totalt saknar, det som gör SD till det osvenskaste som finns.

Ha en fröjdefull Jul!

/Loan Sundman

Förnuft-Fu: Falska mönster

I samarbete med Lautaro Ariño, skaparen av Förnuft-fu, presenterar vi ett par korta föreläsningar som ger dig kunskaper och hjälp till dina argumentationer och debatter. Denna video handlar om Apophenia och Pareidoli.

Gästkrönikör Lautaro Ariño, skapare av FornuftFu.se

Lautaro Ariño
Lautaro Ariño, Förnuft-Fu