Gästinlägg av Dani Cohen med anledning av debatten kring Dan Parks affisch i Malmö.

Moderaterna gick för ett tag sedan ut med ett pressmeddelande och beskyllde vänsterpartiets ordförande i Malmö, Daniel Sestrajcic för att vara ”judehatare”. Bakgrunden är ett antal affischer i Malmö som satts upp i samband med demonstrationer mot Israel. Här med bilder av Eurovision Song Contests fjärils-symbol, fast med texten ”burn israel burn” och ”jews are none”. Bredvid är V’s logga och Vänsterpartiet Malmös ordförandes ansikte på bilderna.

Att Vänsterpartiet inte låg bakom affischerna torde vara uppenbart, men var inte det för Moderaterna. Som i ett svep valde att kalla Sestrajcic för understödjare av judehat — och passade samtidigt på att hävda bojkotter och uteslutande för fel.

Det senare kan man visst ha åsikter om — men faktum är att varken Vänsterpartiet eller demonstrationen låg bakom affischerna. Det gjorde istället den tidigare förtals-dömda Dan Park som bl.a. gjort sig känd genom andra rasistiska alster och antisemitiska påfund.

Det kan vara ett extremt pinsamt misstag från Moderaternas sida, borde de inte vetat bättre?

Det kan man verkligen tycka. Men responsen från Vänsterpartiet var inte bättre, utan svaren som kom gjorde det istället väldigt obehagligt.

Frågan kom att handla om ifall Moderaterna sagt att all form av kritik mot Israel är antisemitism (det vet jag inte om det här pressmeddelandet faktiskt sa — då får man läsa in betydligt mer i det än vad jag gjorde) och förvillade snart bort hela frågan till att vissa tillsynes även försvarade de bilder som hade satts upp.

Och snart påstods att man får ju inte säga något om Israel utan att bli kallad antisemit. På olika bloggforum, och från bl.a. Jonas Sjöstedt. Och anklagelser om att alla som tar upp antisemitism bara försöker förvilla bort ockupationsfrågan.

Jag har hört den här typen av argumentation förr. Den dyker ständigt upp från Sverigedemokrater, antifeminister osv från internets rasistsidor. Man hugger på minsta lilla sak inom antirasismen som de tycker är töntigt, förstorar upp det till max och glömmer bort den verkliga rasismen. Som om allt t.ex. skulle handla om glassen ”Noggers” namn?!

Men antisemitismen är större än så — och frågan om att den existerar i Malmö idag är på riktigt. Och det är inte så att de som talar om och påpekar antisemitism är era motståndare — ser t.ex. Vänsterpartiet det så, har man verkligen ett jätteproblem. Men så tycks det verkligen ha blivit.

Existerar det antisemitism inom vänstern? Ja! Verkligen! Det existerar överallt, (även inom Moderaterna) men inom bl.a. Vänsterpartiet har den lyckats ta sig allt tydligare uttryck. Kanske med kopplingen mot FiB-kulturfront, Jan Myrdal och vidare via bloggen Jinge (förövrigt medlem i Vänsterpartiet), vidare till Lasse Wilhelmsson, Israel Shamir och mer hard-core-antisemiter.

Det förekommer rikligt med bildspråk. Jag har sett vänsterpartister publicera satir-teckningar av Latuff som klagar på att man blir kallad antisemit för man klagar på Israel — samtidigt som bildkonstnären i fråga själv var med i Irans tävling för att håna förintelsen, och har väldigt många sådana antisemitiska kopplingar på sitt samvete. Här kan vi verkligen tala om världsmästare på kopplingar till antisemitism i historien och beskylla motståndare för att vara — faktiskt — nazister!

Den av moderaterna kritiserade demonstrationen i Malmö hade även en eventsida på Facebook. Däri postades och delades och gillades flitigt, utan att någon sa emot, bl.a. en bild med en blodig Davidsstjärna över Jesus som drogs bort av soldater. Väldigt tydligt spelande på gammal antisemitisk idétradition.

Antisemitism är något man blundar för. Och att sätta stora ljuslyktan på de gånger man blivit anklagad felaktigt görs enbart för att kunna få bort strålkastaren från de problem man faktiskt har. Och nej — jag anser inte att man har gjort upp med detta inom vänsterrörelserna. Där ingår mitt eget parti, Socialdemokraternas, avdelning för Tro och Solidaritet som nyligen försvarade och tyckte inbjudandet av Gilad Atzmon var lämpligt och bra. En person som både hyllar och själv sprider förintelseförnekelse och menar att judar styr världen.

Dessutom kommer det fram åsikter både om att judarna får skylla sig själva. Som att det är beroende på Israels agerande att judar tycks illa om. Det här är fullkomligt irrelevant. I alla sammanhang har folk rätt att slippa alla former av rasistiska anklagelser och påfund — vad det än handlar om. Judar är en minoritet, och ofta extremt utsatt minoritet. Och lika rättigheter, och att ha skydd under lagen är inget man vinner genom att ”vara snäll”. Mänskliga rättigheter är inte tillsatta med en särskild not om ”gott uppförande” som om det fanns en övermäktig domare (Vänstern?) som kan döma ut varje folkgrupp till vilka som förtjänar eller inte förtjänar att behandlas med respekt.

Jag skulle kunna ta upp fall efter fall efter fall — skriva hundratals om olika former av antisemitism jag stött på inom arbetarrörelsen, den ena grövre än den andra. Och säkert kan Vänsterpartiet producera något alibi som säger att de ”aldrig haft problem”. Sådant brukar aldrig vara ett problem för andra typer av rasister, homofober etc. att hitta. Men just användandet av denna typ av alibi i sig är ett tecken på just att man har problem.
Och Sjöstedt, och alla andra som hånat all kritik, förstorat upp frågan och så svepande buntat ihop alla kritiker visar på att man fortfarande inte tar problemen på allvar.

Jag kan börja med att fråga vad Sjöstedt och Sestrajcic t.ex. anser om bilderna som delades runt på eventet och bland folk på facebook?

Var det lämpligt?

Är det lämpligt att spela på offermyten om att all kritik av Israel ses som antisemitism? Vem är det de attackerar med sådana uttalanden? Var det lämpligt att på så sätt kritisera alla som arbetar med antisemitism som om de hade ett gemensamt ansvar och som om de skulle agera lika gemensamt? Att Vänsterpartiet i det här fallet blev orättvist beskyllda för något de inte gjort är en sak. Men Vänsterpartiets slusatser av hela frågan blev en helt annan.

Gästinlägg av Dani Cohen