Jag såg en kort filmsnutt, som delats av många, på ett par kvinnor som sitter på ett växlingskontor och räknar pengar. De ser ut som romska kvinnor och de blir förskräckta när de ser att någon filmar dem. Efter ett tag bryts klippet (jag har inga rättigheter att dela det så jag gör inte det, ni kan kolla på Facebook eller förmodligen på någon av de sedvanliga järnrörssidorna).
Och vad betyder detta då?
Det betyder att de som tigger får ihop lite pengar. Vilket är syftet med att de är här och tigger.
Det betyder att de skickar hem pengar (det är därför de är på växlingskontoret).
Det betyder att de faktiskt inte har i överflöd utan att det är så dåliga förhållanden i deras hemland att de tjänar mer på att tigga än att bo kvar hemma.
Det betyder att de lever väldigt snålt här så att de har råd att skicka hem pengar.
Det betyder inte att det är något olagligt eller fuffens som pågår. Jag brukar ge pengar till de som tigger, fullt medveten om att de faktiskt får ihop lite…
Även om jag skulle ha 10 000:- men ingen bostad så skulle jag vara långt ifrån rik. Faktiskt fattig. Om jag trots det valde att sova på gatan så att jag hade råd att skicka pengar till min familj i ett annat land så skulle det visa en enorm karaktär.
Filmer som detta sprids för att baktala de som befinner sig längst ner i samhällshierarkin. Är det så att folk är missnöjda med hur samhället ser ut så är det väl uppåt vi ska titta…? Inte nedåt?
Expo har sammanställt myterna Sverigedemokraterna sprider om tiggeriet.
Vi citerar punkt fem.
Sd:s lögner stinker!
SD-påstående 5 – Bilden av fattigdomen i Rumänien är överdriven.
”Såg precis ett gäng romer sitta i ett köpcentrum o fippla med sina mobiler. Vad säger man, fattigdom är relativt eller? #tiggeri #bluff”, skrev riksdagsledamoten Kent Ekeroth (SD) på Twitter den 3 maj.
”Det är så att när man tittar på situationen i Rumänien så är min bild att den är ganska överdriven. Jag tror till och med att det är lättare att få jobb i Rumänien än vad det är att få jobb i Sverige. Det verkar också som att den rumänska regeringen gör en hel del för att försöka integrera romerna i det rumänska samhället. Jag tror att det förekommer väldigt mycket myter kring den här frågan”, säger Richard Jomshof i videon på SD-videon.
Rumänien har den lägsta medellivslängden i EU. 2010 levde var femte rumän under fattigdomsgränsen, mätt som inkomst under 60 procent av landets genomsnitt, enligt Utrikespolitiska institutets Landguiden. Diskriminering mot romer är utbredd i landet, speciellt när det kommer till boende är vräkningar av romer satt i system, rapporterar Human rights watch. UNICEF lyfter fram att romers barn diskrimineras i skolan och att romska barn i vissa skolor segregeras. ”Skolor med stor andel romer är ofta i sämre kondition än andra institutioner”, skriver UNICEF.
– I Bulgarien och Rumänien lever 80 procent av den romska befolkningen på mindre än fyra dollar om dagen. I Ungern lever 40 procent under fattigdomsgränsen. FN beskriver diskrimineringen och rasism mot romer som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i Europa, säger Ian Hancock som är professor på University of Texas och en av de främsta experterna inom forskningen om romer.
Fram till åtminstone 1864 användes romer som slavar i Rumänien. När slaveriet upphört fick de tidigare slavägarna kompensation för förlusten. Inget program inleddes för att utbilda och integrera de före detta slavarna till ett fritt samhälle.
Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar vissa att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.
Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.
”Tiggarveckan” 1933
Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.
”Stoppa tiggarplågan”, ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.
I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.
I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.
Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog ”sociala hjälporganisationer” och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.
I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödja ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.
Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.
Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.
Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dagar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.
Goebbels plan
Order om åtgärd mot tiggare
Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs. främst mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.
De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen:
”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“
Ordern gavs till polisen, SA och SS att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.
Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100 000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i Hamburg. I Württemberg 4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.
De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.
Vidare förföljelse
Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.
Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.
Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tid.
Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.
Kent Ekeroth
Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den SD-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.
Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i SvD 2011:
Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…
Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…
Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.
Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande?Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.
Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”
Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.
Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.
Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.
Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.
Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna ”ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktiskt kostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?
För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:
Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:
Svaret dröjde inte:
Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.
Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.
Motargument 