Etikettarkiv: Islam och muslimer

Islamofobi i allmänhet. Myter kring islam och muslimer.

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: ett eller många islam?

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Islamismen är inte en förvrängning av islam. Tvärtom tar den Koranen bokstavligt och det är därför den kallas fundamentalistisk. Fundamentalisterna är radikala därför att islam är radikal. Islamisterna säger egentligen bara samma sak som Muhammed. Det är inte terrorism som är problemet utan islam. …oavsett om de är beredda använda våld eller inte vill de ha en islamisk stat baserad på de lagar som finns nedtecknade i Koranen. Islam är en lagreligion det vill säga en religion som inte skiljer på religion och juridik utan där religionen styr. Islam eftersträvar makt för att kunna omsätta dessa principer i praktiken”.

SVAR: Jag har redan kommenterat problemet med att tolka Koranen bokstavligt. Även de som läser bokstäverna kommer fram till olika tolkningar. Ett utflöde som av de islamfientliga förväntas av en bokstavlig tolkning är att vad som kallas sharialagar ska börja tillämpas där islam får makt.

Av de 6 300 verserna i Koranen har cirka 300 karaktären av rättsliga och religiösa regler. Den rättsliga traditionen i islam har med utgångspunkt i dessa byggts upp och utvecklats under dess historia. Tolkningar och traditioner skiljer sig bland annat åt mellan fem olika rättsskolor (fyra sunnitiska och en shiitisk).

Pocitelj
Hajro / Foter / CC BY-NC

Bland muslimer finns som sagt vitt skilda uppfattningar om vilka lagtolkningar som ska göras. Det finns de som anser att en viss lagtolkning från 800-talet ska följas, men också de som anser att sharia närmast ska ses som allmänna levnadsregler och att det bara är i en sekulär stat det finns möjligheter för muslimer att leva i enlighet med dessa. Där finns de som anser att sharia ska vara lagstiftningens enda källa och de som anser att rättssystemet inte alls ska baseras på sharia (Gardell 2011:132 f.).

I dag pågår en debatt bland muslimska nytänkare och feminister som just utgår ifrån att man inte ska tolka sharialagar bokstavligt. Man förespråkar i stället ändamålsenlig eller teleologisk tolkning, historisk-kritisk tolkning och andra tolkningstraditioner. Företrädarna för dessa nytolkningar ser på sharialagar som historiska företeelser, knutna till historiska och lokala förhållanden. Från muslimskt feministiskt håll lägger man till den patriarkala kulturens påverkan och männens tolkningsföreträde som viktiga orsaker till att tolkningar gjorts som missgynnar kvinnor.

Muslimska nytänkare och feminister vill underkasta dessa regler en nytolkning och de anser att det är helt i sin ordning att revidera reglerna för att skapa harmoni med dagens samhällsförhållanden eller att helt avskaffa dem om de visar sig oförenliga med dagens förhållanden. Dit hör exempelvis sådana regler som männens rätt till polygami, kvinnornas begränsade arvsrätt, mannens rätt att ”fysiskt tillrättalägga” (slå) sin hustru osv, som alla går att spåra tillbaka till Koranen.

I till exempel Saudiarabien, Iran, Sudan med flera stater används sharia inom flera domäner. Men i flertalet muslimska länder gäller den bara inom familjelagstiftningen. I övrigt gäller andra lagar, på samma sätt som i västliga stater.

Då och då har framförts förslag om att det skulle öppnas möjligheter för muslimska gemenskaper att på familjerättens område tillämpa sharia även i västländer (så är det sedan lång tid tillbaka i Grekland!). I början av 2000-talets väcktes ett sådant förslag i Kanada, men det drogs tillbaka sedan bland annat muslimska kvinnoorganisationer protesterat skarpt. I Sverige väckte det stor uppmärksamhet när dåvarande ordföranden i Sveriges Muslimska Förbund Mahmoud Aldebe år 2006 föreslog bland annat sharialagar i Sverige, men det stötte omedelbart på motstånd även från hans eget förbund (Roald 2009, Gardell 2011:135).

Det ska noteras att önskan att lagstiftningen i landet ska inspireras av en religiös text inte är unikt för muslimer. Enligt en gallup-undersökning i USA i mitten på 00-talet anser 55 procent av amerikanerna att Bibeln ska vara en eller den enda källan till lagstiftningen i USA (Gardell 2011:133).

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: demografiska antaganden

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Invandringen från muslimska länder kommer att fortgå i oförändrad takt och muslimer kommer dessutom att föda många fler barn än infödda”.

SVAR: Medan arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget till länder som Storbritannien, Frankrike och Nederländerna ofta kom från muslimskt dominerade, tidigare kolonier var muslimsk invandring vid denna tid mindre vanlig till Sverige. Det handlade då främst om en del av invandringen från Turkiet. Invandrare till Sverige med bakgrund i muslimska länder har, som tidigare nämnts, främst kommit under de senaste 25 åren som flyktingar och skyddsbehövande i övrigt.

Det har aldrig varit ett mål för svensk invandringspolitik att främja invandring från muslimska länder. Den muslimska invandringen är inte ett resultat av svensk invandringspolitik utan av åtaganden som Sverige har gjort internationellt att ge människor i behov av skydd en fristad och få möjligheter att återförenas med sina anhöriga. Omfattningen av den framtida migrationen från länderna i Mellanöstern, Nordafrika och på Afrikas horn beror på utvecklingen där. Fortsatt oro i området kommer med största sannolikhet att

leda till fortsatt migration, men om situationen stabiliseras kommer den snarast att avta. Det bör framhållas att det stora antalet flyktingar finns i grannländerna till oroshärdarna, det vill säga i Pakistan, Syrien, Jordanien, Kenya m.fl.

What Next ???
VinothChandar / Foter / CC BY

Påståendena om de höga födelsetalen stämmer inte med verkligheten. Jespersen & Pittelkow påpekar själva att födelsetalen hos invandrarna i regel anpassas till vad som är normalt i det nya hemlandet, men det tror likväl att de kommer att ligga kvar på en högre nivå och bidra till den islamska ”erövringen” av Europa.

Man kan till att börja med konstatera att födelsetalen sjunker även i flera av de muslimska länderna. Det officiella födelsetalet i Iran, det land som mer än något annat fått symbolisera islamismens strävanden, ligger för närvarande på 1,88, vilket är under den aktuella nivån i Sverige. Det ligger strax över två i länder som Indonesien, Turkiet och Saudiarabien, det vill säga på den nivå som innebär att befolkningen över tid behåller sin storlek. I alla dessa länder tycks det vara på väg ner. I Bosnien-Hercegovina, som är ursprungsland för en stor andel av muslimerna i Sverige, är födelsetalet 1,27. Redan denna utveckling dementerar således påståendet att muslimer föder extremt många barn och av det skälet kommer att befolka jorden. Vid en internationell jämförelse framgår att födelsetalen i långt högre grad bestäms av fattigdom än av religion (CIA World Factbooks).

Bland personer i Sverige med utländsk bakgrund kan man se ett tydligt mönster: födelsetalen anpassar sig till den nivå som gäller bland infödda svenskar. Bland svenskfödda kvinnor med svenskfödda föräldrar var födelsetalet år 2008 1,86. För utrikesfödda kvinnor var det 2,2 men för svenskfödda kvinnor med utrikesfödda föräldrar 1,68, alltså lägre än för svenskfödda kvinnor med svenskfödda föräldrar. Den lägre fruktsamheten i gruppen svenskfödda kvinnor med utrikesfödda föräldrar gäller inte bara kvinnor med anknytning till andra europeiska länder utan också kvinnor med anknytning till länder utanför Europa med medelhög utvecklingsnivå, till exempel Iran, Libanon och Syrien (SCB 2010).

Den totala bilden av fruktsamhetsmönstret för utrikes födda kvinnor är att utvecklingen går mot en konvergens i förhållande till svenskfödda. En orsak bedöms vara den svenska föräldraförsäkringen, som är starkt kopplad till inkomst och därmed till förvärvsarbete. Detta bidrar till att homogenisera barnafödandemönstret. Studier visar också att socioekonomiska förutsättningar, till exempel att ha arbete och inkomst eller inte, påverkar svenskfödda och utrikesfödda på ett likartat sätt. Man kan alltså på sikt räkna med en ökad homogenitet mellan kvinnor med svenskfödda och utrikesfödda föräldrar när det gäller nativiteten.

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: radikal islamism och islam

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”de bokstavstroende fundamentalisterna har medvind och därför ökar i betydelse. Radikala islamska grupper förväntas få ett växande inflytande över den stora gruppen muslimer och över utvecklingen i det svenska samhället.”

SVAR: Gemensamt för islamistiska rörelser är att de på ett eller annat sätt vill islamisera samhället. All politisk, ekonomisk, social, rättslig och annan form av verksamhet ska präglas av en specifik tolkning av islam som dessa grupper ger uttryck för, konstaterar Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, i sin bok Vems islam (2008:124).

När det hävdas att fundamentalisterna har medvind kan man lätt få intrycket att det handlar om en homogen grupp som vinner ökat stöd. Som Fazlhashemi framhåller uppstår det skiljaktigheter mellan dessa grupper i frågan om hur denna islamisering ska gå till. Faktum är att även de som anser att det är bokstaven, det vill säga vad som står i Koranen, som man ska hålla sig till är splittrade. Som alla religiösa texter, det gäller också den kristna Bibeln och den judiska Torahn, måste Koranen tolkas av människor och som vi erfarenhetsmässigt vet går tolkningarna isär. Dessutom måste framhållas att tolkningarna inte bara styrs av de religiösa texterna utan också av den sociala kontext där de tolkas. Därför varierar alla religioner i tid och rum.

Tony Fischer Photography / Foter / CC BY

Grogrunden för islamism i muslimska länder har framförallt varit stater med djuplodande strukturkriser, länder som under lång tid har lidit av ekonomiska problem, med djupa klyftor mellan olika samhällslager och avsaknad av socialt skyddsnät som följd. Därtill har ofta kommit utbredd korruption och avsaknad av rättsskydd. Många gånger har islamismen också vuxit fram som en reaktion mot västerländsk kolonialism eller imperialism. Framförallt efter invasionerna i Afghanistan 2001 och Irak 2003 har också den internationella islamismen vuxit sig starkare (Fazlhashemi 2008:129).

Enligt Säkerhetspolisens bedömning (SÄPO 2010) förekommer islamistisk verksamhet också i Sverige. SÄPO gör bedömningen att det i vårt land finns knappt 200 personer som på något sätt har deltagit i eller stött våldsbejakande islamistisk extremism under 2009 eller senare (fram till dess rapporten redovisades i december 2010). Man konstaterar att sådan extremism förekommer oftare i miljöer som präglas av utanförskap och svåra sociala situationer. En parallell kan här dras till framväxten av islamism i den muslimska världen. SÄPO framhåller vidare att skälen till att vissa personer radikaliseras snarare är sociala och känslomässiga än ideologiska. SÄPO finner inga belägg för att radikaliseringen ökar utan den bedöms ligga på motsvarande nivå som tidigare år. Man bedömer således att omfattningen är begränsad och inte ett problem på samhällsnivå.

En uppfattning som ofta tillskrivs fundamentalister är att de motsätter sig demokrati i västlig mening. Men ser man till utvecklingen på ländernivå kan vi konstatera att fler och fler muslimskt dominerade länder är demokratier, till exempel Indonesien, Turkiet, Malaysia och Kirgizistan. Utvecklingen efter det som har kallats den arabiska våren är ännu oviss men åtminstone Tunisien, Libyen och kanske Egypten förefaller vara på väg att etablera demokratier. Det tyder inte på ett ökat stöd för fundamentalister.

Roald har följt utvecklingen i Jordanien sedan början på 1990-talet, bland annat av det Muslimska brödraskapet. Hon konstaterar att alla som hon mötte 1991 var emot ”västerländsk” demokrati med flerpartisystem. Några år senare menade samma talesmän att det islamska begreppet shura, ”rådplägning”, var detsamma som västerländsk demokrati och 2007 hade de övergett termen shura och talade om demokratiyya. Generalsekreteraren för Islamiska aktionsfronten, som är Muslimska brödraskapets politiska gren, säger till och med att ”för oss är demokrati inte oislamiskt, utan något som är naturligt” (Roald 2012:100).

Enligt World Values Survey finns i många muslimska länder ett starkt folkligt stöd för demokrati, i förutom de nämnda till exempel Marocko, Iran och Irak (Gardell 2011).

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: kvinnor och islam

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Till de stränga reglerna i islamska samhällen hör de som förtrycker och diskriminerar kvinnor (genom barnäktenskap, tvångsäktenskap, slöjkrav, hedersregler etc.)”.
Symbol venus
Foter / CC BY-SA

SVAR: Det råder knappast någon tvekan om att en mycket stor grupp inom islam, sannolikt majoriteten, har en syn på relationen mellan män och kvinnor som avviker från den officiella svenska. Samtidigt bör framhållas att den syn på jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller i dag i Sverige är av ganska modernt snitt. Kvinnorna fick rösträtt först 1921, föräldraförsäkringen infördes 1974 och jämställdhetslagen 1980 för att nämna några exempel från utvecklingen mot ökad jämställdhet. Ännu återstår mycket innan man kan hävda att vi i Sverige lever i ett jämställt land.

Bowen noterar just att det i väst finns en kritik mot islam för att den inte delar våra värderingar med avseende på till exempel homo-sexuella och förtryck av kvinnor. Men minnet är kort, påpekar han. För bara en generation sedan dominerade en patriarkal syn på familjen och homofoba föreställningar. För ett par generationer sedan hade franska kvinnor inte rösträtt och inte samma rätt till ägande som män. Muslimska kvinnor i stora delar av världen hade lättare att få skilsmässa än europeiska kvinnor. Amerikanska pro-testanter och amerikanska muslimer är lika negativa till homo-sexualitet. Skillnaden, i varje fall i USA, går inte mellan islam och väst utan mellan mer eller mindre konservativt religiösa (Bowen 2012:58).

Men Sverige har som sagt nått längre än något muslimskt land när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, både vad gäller lagstiftning och social praktik. Det finns också muslimer i Sverige som har svårigheter att acceptera den svenska jämställdhetssynen. Men som jag tidigare har redovisat finns en tydlig utveckling från första generationens invandrare till deras barn. Många i den unga generationen anammar viktiga delar av den svenska jämställdhets-synen utan att överge sin muslimska tro och uppfattar till och med att den är väl förankrad i islam.

Det är inte bara muslimer i Sverige och andra europeiska länder som i detta avseende omtolkar islam. Det förekommer en internationell inomislamsk debatt om jämställdheten. I flera muslimska länder anser en majoritet att kvinnor ska ha samma juridiska status som män och kunna välja yrke utanför hemmet.

Kritiken riktas således mot den patriarkala ordningen inom islam och inte mot islam i sig. Skulden för de kvinnofientliga bestämmelserna läggs, som jag har nämnt, till största delen på det manliga tolkningsföreträdet och de patriarkala sociala strukturernas påverkan på tidigare tolkningar och lagar. En del menar att detta strider mot Muhammeds grundläggande tankar och att han i själva verket var pionjär på jämställdhetsområdet. De framhåller att de regler som i dagens samhälle kan uppfattas som reaktionära, som att kvinnor bara får ärva hälften av männen, vissa regler för skilsmässa, mäns rätt att ha upp till fyra fruar etc, i själva verket innebar förbättringar av kvinnors villkor när de infördes. En muslimsk feministisk organisation som driver dessa frågor är Sisters of Islam i Malaysia. De och andra kvinnorättsaktivister i muslimska länder arbetar på flera fronter för att få en omtolkning av Koranen till stånd. Framstegen har hittills varit begränsade men kan ändå skönjas. Ett exempel är att flickor trots protester från många konservativa muslimska män har fått tillgång till utbildning. I dag utgör flickorna över hälften av eleverna i en majoritet av muslimska länder och få muslimska ledare med självaktning skulle i dag motsätta sig kvinnors rätt till utbildning (Fazlhashemi 2008:81-115).

En fråga som har diskuterats livligt i många länder är muslimska kvinnors och kanske framförallt flickors användning av huvudduk. Störst uppmärksamhet har beslutet i Frankrike den 15 mars 2004 fått om att förbjuda ”iögonfallande tecken” på religiös tillhörighet i allmänna skolor. Förbudet omfattar inte bara huvuddukar utan även judiska kippor, stora kristna kors och sikhiska turbaner, men det råder knappast någon tvekan om att beslutet riktade sig mot muslimska slöjor. Liknande regler har införts i flera andra europe-iska länder och har diskuterats även i Sverige.

Synen på huvudduken varierar med kulturell kontext. I Sverige, liksom i flera andra europeiska länder, associeras huvudduken främst med kvinnoförtryck och svårigheter för muslimska kvinnor att få jobb. För muslimska kvinnor används huvudduken ofta i protest mot utländskt styre (till exempel i Algeriet på 1950-talet) eller i opposition mot det tryck som förekommer från majoritets-samhället (Roald 2009). Det ska understrykas att även när det gäller slöja förekommer en omfattande inomislamsk debatt. Unge-fär hälften av muslimska kvinnor i Frankrike stödde förbudslagen när den infördes, vilket visar på den muslimska splittring som finns (Bowen 2012).

Det kan vara av intresse att notera att en av de händelser som låg bakom den franska lagstiftningen 2004 var när systrarna Alma och Lila Lévy kastades ut från sitt gymnasium därför att vägrade ta av sig sina huvuddukar. Deras föräldrar var inte religiösa, pappan var ”jude utan gud”, mamman berber från Algeriet, döpt i katolska kyrkan men inte utövande. Flickorna hade nyligen konverterat till islam. Pappan konstaterade att han inte försvarade huvudduken men väl sina barns rätt att gå i skolan. Beslutet att bära huvudduk var deras eget (Wallach Scott 2010:32).

I en bok som publicerades i Frankrike 2004, L’une voilée, l’autre pas (Den ena beslöjad, den andra inte) diskuterade två muslimska kvinnor, Daïda Kada och Dounia Bouzar, den ena med och den andra utan huvudduk, om förbudsförslaget. De intervjuade också ett antal unga kvinnor. De kvinnor och flickor som bär huvudduk och som intervjuas i boken uppger alla att beslutet att bära huvud-duk var fritt och en del av deras personliga sökande. En del uppgav till och med att användningen av huvudduk innebar en kamp med släkt och vänner, precis som för systrarna Lévy (Wallach Scott 2010:124-129).

Artiklar, Myter

Myten att president Obama är muslim

I USA anser miljontals människor att presidenten Barack Hussein Obama i hemlighet är muslim och att detta gör honom till en säkerhetsrisk i USA. Det är denna rasism som ligger bakom allt pratet som man hör talas om ibland om att Obamas födelseuppgifter skulle ha varit falska. Obama ska enligt ryktet inte ha fötts i USA och förts in i landet som en slags muslimsk bebisagent, ett hemligt vapen mot USA…

Från muslimhatets och Obamahatets USA

Cirka en femtedel av alla amerikaner delar denna syn på Obama enligt undersökningar.

Detta är ett fenomen jag tror vi kommer att få se mer av framöver. Sverige är inte förskonat från denna form av hat. Fredrik Reinfeldt kallas ofta ”neger” på olika rasistiska hemsidor. Detta efter att han berättade att en av hans släktingar, bakåt i tiden, kommer från Afrika.

Den förre Socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin brukar beskrivas som ”muslim”. Hon har beskrivits som både smygmuslim och bilder på henne i hijab har spridits på nätet med antydningar om att hon konverterat.

Rasism och smutskastning

Att smutskasta personer genom att påstå att de i hemlighet är medlemmar i nån hatad grupp, är en metod som funnits länge. Se bara hur man smutskastade politiker och kända personer i USA på 50-talet med McCarthy-erans homofobi och kommunistskräck. Under John F. Kennedys presidentperiod spreds lögner om en ”katolsk sammansvärjning” som hotade USA. Kennedy var nämligen katolik.

Det mest ökända exemplet på sådan kombination av smutskastning och rasism är hur antisemiter brukar anklaga folk de ogillar för att vara ”judar”, för att misstänkliggöra. Som om judiskhet skulle vara något farligt och misstänkt i sig.

Hat mot presidenter

En del amerikanska presidenter har utsatts för samma sak som Obama nu, under sin regeringstid. Men då har man misstänkliggjort dem genom att spela på antisemitismen.

Från Obamahatets och muslimhatets USA.

President Wilson i USA, som var president då första världskriget slutade, påstods vara jude och därmed landsförrädare. Nationernas Förbund, som Wilson var en drivande kraft bakom, såg antisemiterna som en ”judisk konspiration”. Enligt Klu Klux Klan skulle hans farfarsfar skulle ha kommit från Polen och varit en jude. Dessutom påstod man att hans andra fru var en judinna. Hennes far skulle ha tagit namnet Bolling efter att ha kommit till USA. I Wilsons fall sa man alltså att födelseuppgifter förfalskats TVÅ gånger(!).

Liknande rykten spreds om generalen och presidenten Eisenhower. Han ska ha varit av svensk (!) judisk härkomst via sin far som hade hette David Jacob. Givetvis cirkulerade påståenden om falska födelseuppgifter. (För nutida exempel se här, här och en artikel om den ”svenske juden” Eisenhower här)

Givetvis ansåg en del att presidenten under andra världskriget, Franklin D. Roosevelt också var jude. En tysk professor, Dr. Johann von Leers, publicerade år 1939 en analys över Roosevelts härkomst, där man utgick från hans mors släkt. Hans mor hette Sarah Delano och sades ha varit sjunde generationen jude. Man misstänkliggjorde alltså Roosevelt eftersom han antogs ha en holländsk jude som släkting 300 år tidigare. I hans fall påstod nazister och antisemiter att han förfalskat sin stamtavla för att verka mer ”arisk”.

Ett avgörande ”bevis” för att Roosevelt var jude var att han gifte sig med en kusin, eftersom antisemiter ansåg att det var en typisk ”judisk sedvana”.

Poängen är alltså inte själva ryktet att de är judar, utan att man använde antisemitismen för att smutskasta dem. På samma sätt hade det givetvis inte spelat någon roll om Obama hade varit muslim: det skrämmande är islamofobin.

Från muslimhatets och Obamahatets USA.

För en skrämmande inblick i Obamahatets, och rasismens, USA rekommenderas följande google-sökningar:

Obama + Monkey

Obama + Hitler

Obama + Muslim

Tea Party + Obama + Nazi

Tea Party + Obama + Monkey

 (Källor: internet och boken ”Must men hate” av Sigmund Livingston samt min artikel likheter mellan antisemitism och islamofobi.)

Artiklar

Geert Wilders och "tryckfrihetssällskapet" som arbetar mot tryckfrihet

Det så kallade Tryckfrihetssällskapet hade möte i Malmö förra helgen. De hade bjudit in Geert Wilders, den ökända holländske politikern som vill förbjuda koranen och kasta ut muslimerna. Men hur starka förkämpar för yttrandefriheten är detta Tryckfrihetssällskap? Med tanke på att det just nu finns en artikel på deras hemsida som försvarar Breivik är det en lämplig fråga att ställa.

Så här vackert beskriver detta illustra sällskap sig:

Tryckfrihetssällskapet är en partipolitiskt obunden förening vars främsta syfte är att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…

Men hur sanna är orden? Tryckfrihetssällskapet bjöd ju in den holländska politikern Geert Wilders som inte är känd som en förkämpe för yttrandefrihet. Geert Wilders vill nämligen förbjuda både koranen och islam:

Jag har fått nog av islam i Nederländerna: inte en enda muslimsk immigrant till borde släppas in. Jag har fått nog av vördnaden för Allah och Muhammed i Nederländerna: inte en enda moské till här. Jag har fått nog av Koranen i Nederländerna, förbjud den fascistiska boken.

Muslimer liknas vid nazister

Tryckfrihetssällskapet har blivit en samlingsplats för alla de som vill begränsa muslimernas frihet i Sverige.

På Tryckfrihetssällskapets olika webbforum diskuteras friskt olika konspirationsteorier om att muslimer är som nazister som håller på att ta över Europa med hjälp av sina allierade quislingar — kulturmarxisterna.

Känner ni igen argumentet? Ja, det är vad Breivik också säger.

På Tryckfrihetssällskapets sida finns en artikel av Hans Erling Jensen uppe just nu som gör den direkta jämförelsen mellan nazister, sovjetkommunister och muslimer, som antyder att muslimerna är VÄRRE än både Sovjetkommunisterna och nazisterna.

Breivik

Skribenten, Hans Erling Jensen, antyder till och med att Breiviks massmord var rättfärdigat. Han börjar med att kalla Breiviks mord bestialiska men mot slutet av artikeln liknar han Breviks mord med motstånd mot nazism.

Han hänvisar till att Tyskland efter andra världskrigets fasor förbjudit nazismen och skrivit in i grundlagen att det är rätt att bekämpa rörelser som är mot demokrati:

För att undvika att detta händer igen, att ett fåtal personer med sin egen dolda agenda av lögner och svek kan ta makten från folket och omvandla demokratin till diktatur på ett ögonblick, har Tyskland i dag inskrivet följande i sin konstitution (grundlagen) Artikel 20,4:

”Alla tyskar har rätt att göra motstånd mot dem som arbetar för att avskaffa den konstitutionella ordningen, om ingen annan lösning är möjlig!”

Det finns ingen liknande ”rätt” i någon av de nordiska grundlagarna. Tänk om något liknande hade funnits i norsk lag och att Breivik hade instruerat sin advokat att tillämpa denna passus i lagen till hans försvar?

Quislingar

Om nu quislingar finns, som samarbetar med nazisterna, måste man ju kunna bekämpa dem. Det är för övrigt en syn Tryckfrihetssällskapets grundare, Carlqvist, delar med Breivik och Jensen. Här följer skärmdumpar från en tråd på ett forum Tryckfrihetssällskapet hade på Facebook där Carlqvist antyder att sådana som jag borde dömas i nån sorts Nürnbergliknande tribunal för stöd till folkmord och stöd till nazism eftersom jag är mot muslimhat.

(Vi avpixlar inte namnen eftersom det är kända muslimhatare som uttalat detta på ett öppet forum. /red.anm.)

För att inga missförstånd ska uppstå: Carlqvist menar islam när hon skriver om islamism. Det är samma sak för henne. Bara de muslimer som tar avstånd från islam kan vara goda muslimer. Eller som Ingrid Carlqvist skrev till mig i augusti:

Bekämpa islam

Om nu islam är lika farlig som nazismen så kanske det är rätt att vilja censurera och stoppa denna nazism?

Det är vad sällskapet tycks mena, för de sprider artiklar om att islam inte bör “omfattas av religionsfrihet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter“. Argumentet är att islam inte är en religion, utan “en politisk ideologi med totalitära anspråk”. Men varför ska man ta bort skyddet för islam, kan man fråga sig? Ja, vad tror ni? Jo, bekämpa och förbjuda islam som den totalitära ”ideologi” de anser att den är.

Tryckfrihetssällskapet arbetar för ”yttrandefriheten” och ”tryckfriheten” genom att vilja begränsa muslimers tryckfrihet och yttrandefrihet.

För vidare läsning: Läs mer om Ingrid Carlqvist och Dispatch International.

Artiklar

Några ord om hijab och hucklen

 

 

 

 

 

 

 

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

Att kalla hijaben osvensk, tyder på en stor okunskap om svensk kultur och svensk historia. Huvudduken, den s.k. slöjan, kluten eller hucklet, som det kallades i Sverige, är en del av den svenska kulturen. Visste ni till exempel att det ligger ett svenskt hijabmuseum på Söder i Stockholm, nära Slussen?

På Almgrens sidenväverier  kan man se de huvuddukar, eller klutar, som tillverkades för kvinnor av olika stånd och rang i samhället. Att tillverka och sälja klutar var väveriernas främsta inkomstkälla. 75.000 hijaber… nej förlåt klutar, tillverkade de varje år under slutet av 1800-talet.

Min mormor berättade att när hon var liten, runt första världskriget, gick fortfarande folk på skånska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar.

Skälen till varför man gick klädd i klut var lite olika. Man gick klädd i klut av vana eller för att man tyckte det var snyggt. Men många bar det också eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Så var det ju förr i tiden, på 1800-talet. Min mormors mor, Ida, vistades i princip aldrig ute utan klut på huvudet. Hon dog 1947.

Fast min mormors mor tillhörde nog de sista som ansåg att man var tvungen att bära klut för att vara en ”ärbar” och riktig kvinna. Under 1800-talet förändrades synen på kluten gradvis och det blev mer frivilligt att bära den.

Konventioner och huvudduk

Då Idas föräldrar var unga, 1800-talets mitt, var huvudduken inget val, utan ett tvång, i Skåne. En huvudduk på en kvinna signalerade inte bara att man var ärbar gift kvinna, utan den visade även rang och status i samhället.

Jag citerar en sida om skånsk folkdräkt:

”Från Ingelstads härad skriver Bruzelius: ”En högst owanlig bröllopssed bestod deri att brudgummen efter bröllopsmiddagen afklippte brudens långa hår, och, då den unga paret lagt sig, fäste mannen i gästernas närwaro på hennes hufwud den så kallade kluten, den gifta kvinnans hufwudbonad, med hwilken hon borde sofwa bröllopsnatten.”

Under folkdräktstiden (fram till omkring 1850) ansågs det som en stor skam om en gift kvinna visade håret. Däremot kunde hon medverka i skörden iklädd endast huvudbonad, kort överdel (blus) och särk. Och om sommarens vindar är nyckfulla och som andra underkläder inte förekom, kunde det skymta sådant som vi idag anser omoraliskt. Men den skördeklädda allmogekvinnan var högst anständig. Hon visade inte håret! Det var ju bara håret den gifta kvinnan inte fick visa.

Den unga flickans stora stolthet och prydnad för att locka friare var följaktligen ett långt hår flätat eller lindat med vackra band eller annan hårutsmyckning.

Det där med klädsel var viktigt förr. Den vita färgen var dygdens färg. En del kvinnor ansågs inte ärbara, till exempel de som fött barn utom äktenskapet. Då fick de bära en annan färg på huvudduken. Nämligen den skamliga färgen rött. De fick inte gå barhuvade som ungmöerna, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status, utan fick bära en röd!

Dessutom skulle kvinnor knäppa sina kläder från vänster sida, inte höger. En sed som lustigt nog lever kvar ännu.

Kvinnors hår ansåg speciellt viktigt att kontrollera.

Domstolsprotokollen är en givande läsning. Det nämns ganska ofta att en kvinna ansetts klä sig utmanande genom att ta av sig huvudduken.

Kyrkligt stöd för tankarna om kvinnans hår fanns. För att inte locka männen omkring dem att bli otrogna skulle kvinnorna dölja håret. De ogifta kvinnorna fick visa håret, dock uppsatt och/eller flätat. Då de var med andra ogifta män kunde håret visas ibland. Allt i enlighet med Paulus ord i Nya testamentet om att kvinnor inte ska uppträda barhuvade då de utövar sin tro:

”En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:4-6) Eller: ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /…/ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (1 Kor 11:4-6)

hijab

Vad ska man då säga om bruket av burkor och sjalar i islam, som så många är rädda för och kallar osvenskt.

Det är exakt samma sak, varken mer eller mindre, än den svenska huvudduk vi pratat om ovan.

En del bär hijab av religiösa skäl, en del pga konventioner att man ”bör” gå klädd så,  medan andra mer beter sig som de svenskar som mot slutet av förra seklet bar huckle för att de gillade det, eller som de miljöpartister som på 70-talet ville markera samhörigheten med bondesamhället genom att bära huckle.

Även muslimers hucklen har en mer otrevlig bakgrund, precis som ursvenska hucklen, det ska medges. Lika lite som vi kan blunda för bakgrunden till svenska traditioner för att dölja kvinnors hår, bör vi förneka att samma finns i andra kulturer.

Det finns islamska fundamentalister som motiverar hijabtvång med koranens sura 24:30 där det står att rättrogna kvinnor ska ”behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav. Och de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder.” I en annan sura, 24:59, står även att kvinnor ska ”svepa sina kläder omkring sig”. Detta är en motsvarighet till Paulus ord om att kvinnan ska dölja håret. Ett som en del muslimer anser gör att det finns tvång i att använda burka eller huvudduk.

Men att det är så i vissa länder betyder inte att det är så överallt.

Dessutom är det här med hijab en modesak mer än något annat. Om man reste nere i Turkiet, Egypten, Marocko eller Cypern på 60-talet var det ganska få kvinnor som gick i hijab. Det betydde inte att kvinnan var ”friare” då. Tvärtom!

Hur som helst. Precis som kristna kvinnor i Sverige runt 1900 började tycka att det var lite konstigt att tro att en gud kan ha intresse av att reglera hur män och kvinnor klär sig, är det något muslimer också börjar fundera över.

Det betyder inte att alla ratar hijaben. Hijaben är bara ett klädesplagg.

Kort sagt kan man inte dra alla över en kam. Skälen till varför folk bär de kläder de bär är många olika.

Förnuft istället för rädsla

Användandet av huvudduk är lika svenskt som svensk midsommar, köttbullar och knätofsar, så själva bruket av sjal är inget att vara rädd för. Minst av allt om man gillar folkdräkter!

Det som skiljer folkdräkt-kulturen från den religiösa vanan att använda hijab, eller de flesta svenskars syn på det här med huvud och hår för ca 130 år sen, är att vi övergett tron att man måste följa konventionerna om hårklädsel. Våra konventioner ser annorlunda ut idag. Idag handlar våra konventioner om att man ska raka bort hår under armhålorna, på benen och runt könet, om man är kvinna, för om man inte gör det är man snuskig.

Vi kan visa att ingen människa BEHÖVER klä sig på ett speciellt sätt. Eller klä av sig för den delen. Det är en viktig fråga som vi bör lyfta fram ännu mer anser jag.

Hur som helst är en sak säker:

Att rycka bort klädesplagg från en kvinna är lika mycket övergrepp och tvång som att tvinga dem att bära ett klädesplagg.

Till och med i de fall någon anser att de måste klä sig på ett visst sätt för att passa in, är det ett övergrepp att påtvinga folk en annan klädsel. Eller att man vill förbjuda grupptryck. Att en del människor pga mode, kultur, religion eller kanske grupptryck väljer att bära huvudduk, rakar sina kön eller armhålor eller går i högklackat är inget man ska eller ens kan reglera i lag!

Artiklar

Hårdrockare, muslimer & det där med fördomar och generaliseringar…

Den metod Avpixlat använder består i att rada upp brott som begås av invandrare, helst då brottslingar från muslimska länder eller romer, för att smutskasta alla invandrare. Denna metod har alltid använts av rasister. Nazisterna publicerade till exempel uppgifter om brott som enskilda judar begått (riktiga och fiktiva) i sina tidningar för att måla upp en skräckbild av judarna. Turkiet har gjort liknande saker mot kurderna. Pratar man bara om kurder, judar eller muslimer som brottsliga så skapar man lätt bilden att de ÄR det också.

Men man behöver inte gå längre bort än Sverige för att hitta en parallell till detta: nämligen i skräckpropagandan mot hårdrockarna.

Brottsliga hårdrockare?

Läskig hårdrockare och satanist?

Man kan fråga sig om Avpixlat hade deltagit i hetsen mot ”sataniska hårdrockare” och ”brottsliga heavy metal fans” om de skapat sin sajt på 80-talet?

Det fanns en överrepresentation av kriminella, skolkare och fönsterpangare bland hårdrockare också på 80-talet, enligt en del ”moraltanter” och ”moralgubbar”. Jo, det fanns det. Hårdrocken var väldigt populär bland kriminella ungdomar.

Minns ni hur Siewert Öholm och en del andra moralpredikanter använde den informationen?

De brydde sig inte om att kanske 99,5% av alla som lyssnade på hårdrock var vanliga ungdomar, som alla andra. Det var inte det viktiga för dem. Det de lyfte fram var de individer som INTE skötte sig. Syftet var att svartmåla HELA gruppen, ALLA hårdrockare.

Minns ni kampanjerna mot Alice Cooper, Kiss och Iron Maiden som en del kristna och konservativa grupper drev runt 1989. Jag minns det tyvärr, eftersom jag var en av de konservativa som lurades av resonemanget då och trodde hårdrocken var ”farligare”. Ja, det låter löjligt, det erkänner jag nu. Men genom att jag var mitt i det minns jag hur resonemanget gick och vilka resonemang som hördes i media och bland de andra som hade moralpanik.

Genom statistik och genom att hålla fram enstaka brottslingar som lyssnade på hårdrock, ”bevisade” de att hårdrocken är farlig. Hårdrockare knullar mer, stjäl mer, välter oftare gravstenar, rapar offentligt och tvättar aldrig sitt hår, eller hur, och hamnar i satanistsekter lättare?

Och statistiken ljuger aldrig och mördaren lyssnade ju bevisligen på Iron Maiden och Kiss, och just därför måste hårdrocken förbjudas eller bekämpas.

Logiskt, eller hur?

Juha!

Sen kunde det lätt bekräftas genom att man lyssnade på hårdrockares texter som ofta handlade om blod och mord och, värst av allt, satan.

När Juha Valjakkala begick morden i Åmsele 1988 började en diskussion om den farliga hårdrocken. Han var långhårig, lyssnade på hårdrock och hade ritat av ett Iron Maiden album föreställande en yxmördare. Dessutom tvättade han sig sällan…

Det var bedrägligt. Man lyfte fram enstaka individers brott, man klippte och klistrade ur hårdrockares texter och man generaliserade att enstaka individers brott, och enstaka hårdrockares texter, bevisade att hårdrocken i sin helhet var farlig och borde förbjudas.

Låter det löjligt? Det är inget jämfört med vad Avpixlat gör idag!

Brottsliga muslimer?

På Avpixlat är det mängder av skrämmande reportage. De skriver om Black Cobra, om franska utanförskapsområden, om bilbränder, om mobilstölder, somalier, om rån av äldre, misshandel och bilbränder, om Assistansfuskare och Glava. Alltid med undertonen att ”invandrarna är sådana”…

Urvalet är alltid skevt. 99,9% av alla brott de rapporterar om är begågna av invandrare. Enbart det skapar intrycket att invandrare står för de flesta brotten. Sen skriver de i texten saker som för tanken i samma riktning:

Ofta kopplas brotten i texterna eller i kommentarsfälten dessutom till koranen och muslimska heliga texter. Det bidrar till att måla upp gruppen som ett hot. (Alla likheter med hur man citerade hårdrockares ”blodsdrypande” texter, är ingen slump alls, det är samma metod.)

Detta gör att om man läser Avpixlat är det lätt att man tror att de flesta invandrare (från Mellanöstern) är kriminella, för det är det intrycket de vill skapa. Det är fult, mycket fult. De tar en viss överrepresentation av brottslighet bland invandrare och får det att låta som om ALLA är kriminella. De lyfter fram enstaka exempel på muslimer som begått brott och får det att framstå som om alla muslimer är brottsliga.

Som Aftonbladet skrev förra året:

Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott, visade en uträkning som BRÅ gjorde år 2002. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent. Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg.

Exakt så är det!

Genom att rada upp kriminella saker individer ur en grupp gjort, vare sig det är judar, hårdrockare eller muslimer, kan man ganska lätt vinkla texten så det verkar som om hela gruppen är mer kriminell. Det är ett klassiskt propagandaknep. nazisterna gjorde samma sak mot judarna på 30-talet.

Och insändarsidorna i den religiösa pressen på 80-talet lät ungefär som Avpixlats kommentarsfält idag. Det var SKRÄCKEN för de ”läskiga” hårdrockarna som spreds. Och de eviga ryktena: ”jag har en granne vars barn är hårdrockare och han…”

Slutord hårdrocken

För att ytterligare påminna om de galna generaliseringarna om hårdrockare har vi gjort en djupdykning ner i arkivet och hittat Siewert Öholms program om den läskiga, ”farliga” rockmusiken och om gruppen W.A.S.P.

Vi rekommenderar även Siewert Öholms klassiker: debatten om satanismen och death metal: Satanismen, del 1,2,3,4,5,6.

Det är ganska ironiskt att Öholm idag generaliserar om muslimer som han på 80-talet generaliserade om hårdrockare, för övrigt.

Dessutom har En man med ett skägg skrivit om Allan Rubin och om Ann Ekeberg. Det är klassiker som rekommenderas för den som vill jämföra Avpixlats retorik med hetsen mot hårdrockarna.

Om några år kommer vi att se tillbaka på Avpixlats generaliseringar om islam och tänka samma som vi tänker då vi ser debatterna om hårdrocken. Vi kommer att tänka: 1) fy tusan, vilka fula frisyrer man hade 2012 och 2) vilket skrattretande sätt att argumentera på.

Artiklar

På Dispatch Internationals forum: "bomba Mecka!"

”Bomba Mecka och Medina”? Straffa alla muslimer för vad terrorister gör? Ja sådant diskuteras på den ”seriösa”, nya tidningen Dispatch Internationals Facebookforum just nu.

Igår skrev vi att Tryckfrihetssällskapet diskuterar förbud mot islam och muslimerna. De har bjudit in Geert Wilders som anser att Koranen och islam bör förbjudas.

Tryckfrihetssällskapet grundades av journalisten Ingrid Carlqvist som tillsammans med kollegor i andra länder har grundat tidningen Dispatch International. Det är de som nu diskuterar om bombning av Mecka.

De utmålade muslimer som ett hot i sin första utgåva av sin tidning, och skrev att islam är som nazismen:

Vi betraktar islam som den farligaste utmaning som drabbat Norden och Västvärlden sedan demokratierna lyckades krossa nazismen och fascismen och tvinga det tjugonde århundradets tredje stora totalitära ideologi, kommunismen, på defensiven.

På Dispatch Internationals forum på Facebook går man ännu längre.

En postning gjord från en av administratörerna av forumet om hackerattacker mot Dispatch International ledde till denna dialog där man förespråkar att man ska bomba Mecka och Medina efter nästa terrordåd.

 

 

 

 

Är det någon som fortfarande tvivlar på om Dispatch International hatar muslimer?

Artiklar

Geert Wilders och ett tryckfrihetssällskap som hatar tryckfrihet

Den 27:e oktober kommer den holländska politikern Geert Wilders till Malmö. Han har bjudits in av Tryckfrihetssällskapet.

Så här vackert beskriver detta illustra sällskap sig:
Tryckfrihetssällskapet logotype

Tryckfrihetssällskapet är en partipolitiskt obunden förening vars främsta syfte är att kämpa för det fria ordet, varhelst det hotas och oavsett vem som hotar det…

Föreningens mål är att tillhandahålla stöd och skydd varhelst yttrandefrihet och intellektuell frihet hotas.

De har bjudit in den holländska politikern Geert Wilders. Det är så ironiskt med tanke på de stora orden i deras målbeskrivning. Geert Wilders vill nämligen förbjuda både koranen, muslimer och islam.
”Jag har fått nog av islam i Nederländerna: inte en enda muslimsk immigrant till borde släppas in. Jag har fått nog av dyrkandet av Allah och Muhammed i Nederländerna: Inte en enda moské till här. Jag har fått nog av Koranen i Nederländerna, förbjud den fascistiska boken”.
Om man tittar på Tryckfrihetssällskapets hemsida hittar man en artikel om att islam inte bör “omfattas av religionsfrihet enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter“? Argumentet är att islam inte skulle vara en religion, utan en “politisk ideologi med totalitära anspråk.”

Och om man tar bort allt skydd för islam, om islam inte längre ses som en legitim religion, vad kan man göra då med religionen? Ja, vad tror ni? Jo, förbjuda islam och koranen.

Mycket riktigt, i olika forum på Facebook som sällskapet driver har man länge kunnat läsa kommentarer som går ut på att man måste förbjuda islam. Så även i bloggen. Under artikeln jag nämnde ovan, om att islam inte skulle vara en religion, kan man läsa denna läsarkommentar:

Mycket bra uttryckt och här får vi svart på vitt att islam kan aldrig tolereras i ett västerländskt samhälle.

Just ett snyggt ”Tryckfrihetssällskap” som säger sig värna om ”det fria ordet”, men för alla utom muslimer!