Denna bok är skriven av Assata Shakur – Min Historia. Det är en självbiografi och den är utgiven på Verbal Förlag.
Assata Shakur – Min historia, bokframsida, Verbal Förlag.
Första kapitlet slänger in läsaren direkt i en brutal skildring av då hon blir arresterad i maj 1973, vilket är inledningen till mycket detaljerade – och efter ett tag en aning tråkiga – beskrivningar av närapå alla detaljer som Assata blir utsatt för i rättegångar. Flera olika förhalningar och struliga saker inträffar under häktningsperioderna som blir långa och uppenbart plågsamma.
I vartannat kapitel berättar Assata om olika minnen från sin uppväxttid i kronologisk ordning, som beskriver Apartheid-systemet tydligt på flera sätt.
Intryckt mellan kapitlen är det sidor med hennes egna dikter, som jag känner förtar lite av min läsupplevelse. Kanske är de bitarna mer attraktiva för poesi-intresserade gissar jag. Översättning och tolkning av dikterna har gjorts av Athena Farrokhzad och Leandro Schclarek Mulinari.
Min Historia av Assata Shakur är mycket intressant för de vardagliga beskrivningarna av USA från andra världskriget fram till slutet av 1970-talet, då Assata rymmer till Kuba. Men, jag tycker att en redaktör borde ha satt ner foten och kortat ner manuset betydligt. Det finns två mycket bra förord och en efterkommentar i denna utgåva som förklarar mer omkring tiden, stämningen och politiska läget.
Fotnot: Assata föddes som Joanne Deborah Byron och är även känd som Joanne Chesimard.
Assata Shakur – Min Historia utgiven på Verbal Förlag. Omslag av Kolbjörn Guwallius.
Känner du till hur många bostadsområden i Sverige som idag klassas som s.k. ”utanförskapsområden”? Känner du till vem som har bestämt vad det är för något? Det finns olika debattörer som försöker påstå och bevisa olika saker – med grova generaliseringar – om alla som de anser är invånare i de utpekade områdena. Men det är även problematiskt att Folkpartiet, som skapat hela begreppet, utesluter väldigt många områden helt ur sin granskning.
Känner du till definitionerna av vad som är ett s k ”utanförskapsområde”? Folkpartiets utredare konstruerade hela detta begrepp och vad det sägs ska vara, när de enligt egen utsago ville försöka ”…se de sociala problemen och presentera en reformagenda”? Deras definition tycks vara godtycklig och luddigt formulerad. Men såhär valde Folkpartiets utredning att formulera sig:
…mäter förvärvsfrekvens, skolresultat och valdeltagande i storstadsområdenas grannskapsområden (ofta motsvarande stadsdelar) och i övriga landets valdistrikt. För att ett område ska klassas som utanförskapsområde finns två kriterier: 1. Procentandel boende i området som förvärvsarbetar är under 60% för personer mellan 20-64 år.
2. Procentandel av alla niondeklassarna som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen är under 70% ELLER om procentandel för valdeltagandet i senaste kommunvalet är under 70%.
155 Utanförskapsområden av de totalt 4601 områdena.
Folkpartiet har själva uppdaterat sin ”Utanförskapets karta” och anser att det år 2012 fanns 155 utanförskapsområden i Sverige utav de 4.601 granskade områdena. År 2006 ansåg Folkpartiet att det fanns 156 utanförskapsområden i Sverige. Några nya har tillkommit i denna uppdatering, och några andra är inte längre ett utanförskapsområde enligt Folkpartiet. Bostadsområden är således inte automatiskt i en permanent nedåtgående spiral som är omöjlig att vända.
Folkpartiet uppger även ett par intressanta detaljfakta, som att genomsnittet av alla röstberättigade som bor i något utanförskapsområde och som röstade i kommunvalet 2010 var 64,5%. Det är inte alls långt ifrån deras uppsatta kriterier om 70%. Varför satte Folkpartiet sin gräns till 70 och inte till exempel vid 64 eller 65%???
Ungefär hälften av alla som vid det senaste granskningstillfället bodde i ett utanförskapsområde var födda i Sverige. Ungefär 18% var födda i ett europeiskt land och lite färre än 32% var födda utanför Europa.
Folkpartiet utesluter väldigt många valdistrikt och bostadsområden helt ur sin undersökning. Det gäller, bland annat, många glesbygdsregioner i södra Sverige och längs gränsen mot Norge och mot Finland, trots att man kan misstänka att det finns hög arbetslöshet och personer i någon form av utanförskap som bor där. Vad kan anledningen vara till detta, Folkpartiet?
De har valt bort alla områden där färre än hälften av invånarna bor i hyresrättslägenhet. Med det kriteriet ignorerar de samtliga invånare som bor i valdistrikt där det är vanligast att bo i egna småhus. I Sverige är den vanligaste boendeformen att flest invånare bor i egna hus.
Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Och det som pågår idag i Sverige, det är en form av tortyr. Det kan inte finnas något som rättfärdigar att man behandlar människor på det sätt som rasister vill att vi ska.
Många vill att Sverige ska vara en fristad, ett land dit människor kan fly undan förtryck och förföljelser. Ett samhälle som präglas av öppenhet, tolerans och tron på alls lika värde. Andra tycker inte det.
Det främsta motståndet har givits av rasistiska röster som kallar sig ”sverigevänliga”. Men problemet med invandringen idag är de invandrarfientliga, och deras inskränkta människosyn, som skapar konflikter. När de presenterar vad de anser vara en ”lösning på ett problem” så handlar det om ett ”problem” som de själva konstruerat.
Segregationen är inte en islamistisk konspiration, den är inte kulturellt betingad. Det redan existerande utanförskapet som vissa flyktingar kan känna är något som vi antingen kan bekämpa eller cementera. Det är upp till dig och mig.
Rasister väljer att se vad en människa är, inte vem en människa är. De tar sig att rätten prångla ut hat och reducera en människa till en stereotyp som passar in i deras världsbild. Någon som kan utpressas och måste ge upp sin identitet mot ett uppehållstillstånd. Som ska assimileras eller sparkas ut.
Det de nu gör, det är att plåga människor. Plåga ”osvenska” för att förödmjuka dem, tvinga dem till underkastelse under maktspråk. Och därför är de ”sverigevänligas” behandling av ”osvenska” ett illdåd, och av dem har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn.
Motargument 