Myten om att romer skulle sakna intresse för utbildning är en seglivad fördom. Forskning och utredningar visar istället att den låga utbildningsnivån beror på historisk diskriminering, strukturell antiziganism, bristande tillgång till folkbokföring förr i tiden, samt social och ekonomisk utsatthet.
Det finns ett par historiska hinder i Sverige att beakta vad gäller romer och utbildning.
Under stora delar av 1900-talet nekades många resande och svenska romer folkbokföring, vilket i praktiken stängde ute barnen från det ordinarie skolväsendet.
Skolan sågs historiskt ibland som ett hot där familjerna riskerade att förlora kontrollen över eller dras ifrån sina barn, snarare än en trygg plats.
Systematisk utestängning har skapat en historisk misstro mot majoritetssamhällets institutioner.
Vid närmare efterforskning kan man se orsaker istället för ointresse.
Många romska familjer i såväl Sverige som övriga Europa lever i ekonomisk utsatthet där råd till skolmaterial, ordentliga kläder eller extra avgifter saknas.
Elever möts ofta av låga förväntningar från lärare, kränkningar eller brist på adekvat studiestöd.
Avsaknad av läromedel och utbildad personal inom de egna modersmålen (varianter av romani chib) försvårar skolgången.
Studier visar att romska föräldrar och unga i idag har en stark vilja till utbildning för att skapa en bättre framtid.
Genom statliga strategier och insatser, såsom användningen av romska brobyggare i skolan, arbetar samhället för att bygga broar mellan skola och romska hem.
Källor:
Rädda barnen: Fattigdom och diskriminering hindrar romska barns utbildning
Motargument 