Motargument publicerar en artikelserie om Sveriges nationella minoriteter. Detta är den första delen i serien.

Sverige har fem nationella minoritetsspråk: romani chib, samiska, finska, meänkieli och jiddisch. Det svenska teckenspråket är inte klassat som ett minoritetsspråk men har i språklagen samma status som minoritetsspråken. All offentlig förvaltning har skyldighet att följa språklagen. Den statliga myndigheten Språkrådet har i uppgift  att bevaka hur samhället följer dessa skyldigheter.

Om språket

Romernas språk, som kallas romani, romska, romanes eller romani chib, är ett språk utan egen nation. I de flesta länder där det talas romani är det ett minoritetsspråk. Romer finns över hela Europa och på de andra kontinenterna, vilket gör romska till ett transnationellt språk. Romska tillhör den indiska grenen av de indoiranska språken och är alltså ett indoeuropeiskt språk med flera varieteter av språket. Ordet rom betyder ’man’, ’människa’. Traditionellt har romerna inte bara talat sitt modersmål utan också språket i landet där de bor; många har också talat ett tredje eller t.o.m. fjärde språk. Romer har bott i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. I dag används språket av ca 40 000 talare i Sverige.

Romastrategin

I februari 2012 beslutade regeringen om en strategi för romsk inkludering, även kallad Romastrategin. Det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Under 2012-2015 pågår en pilotverksamhet där tanken är att ta fram goda exempel på arbetssätt som sedan kan spridas över landet. De kommuner som ingår i pilotprojektet är Göteborg, Helsingborg, Linköping, Luleå och Malmö. På uppdrag från Skolverket genomfördes i början av förra året en studie i syfte att kartlägga pilotverksamheten i de fem kommunerna. Det är denna studie den här artikeln huvudsakligen är uppbyggd på. I studien gjordes intervjuer och samtal med sammanlagt 81 elever, lärare, föräldrar och brobyggare. Brobyggare är benämningen på de kvinnor och män med romsk språk- och kulturkompetens som har anställts i de fem pilotkommunerna.

Det är viktigt att barnen lär sig svenska i förskolan så att de sedan klarar sig i skolan. Uppfattningen från studien visar att det finns en tendens att fler och fler romska barn går i förskolan. I Malmö kommun har man utformat en broschyr om förskolans betydelse. Något som är mycket problematiskt är övergången från mellanstadiet till högstadiet. Från att ha haft en lärare som ansvarat för kontakterna mellan hemmet och skolan finns det i högstadiet flera olika lärare, och den kontinuerliga kontakten med en särskild lärare finns oftast inte längre.

I de fall då de romska eleverna har dåliga skolresultat handlar det dels om frånvaro, dels om svårigheter för föräldrarna som ofta har bristande kunskaper i svenska och negativa erfarenheter av sin egen skolgång. Att många romska familjer bor i socialt utsatta områden är sannolikt också en faktor. Intrycket är ändå att fler och fler romska elever klarar grundskolan. Lärarna menar att många elever, men inte alla, har bristfälliga kunskaper i svenska och inte heller ett utvecklat språk på sitt modersmål.

För att det ska bli ännu bättre i skolan framhåller de intervjuade eleverna att lärarna borde bry sig om alla elever oavsett vem de är.schaaflicht / Foter / CC BY-NC-SA

Brobyggarnas betydelse

Lärarna tror att brobyggarna haft stor betydelse. En förälder anser att lärarna inte ger tillräckligt med stöd, ”eftersom det är romska barn så bryr de sig inte”. En annan förälder säger att ”det känns bättre med brobyggaren i skolan, fler sådana skulle behövas, jag tror att barnen skulle gå framåt då”. Innan brobyggarna kom kände de intervjuade romska eleverna att det inte fanns stöd för dem. Upprepade gånger betonar eleverna vilken stor roll brobyggarna på kort tid har spelat för dem. Det har blivit bättre kommunikation och mycket har uppmärksammats. De säger också att lärarna måste känna till mer om romernas historia, för de vet inte så mycket.

Alla talar inte om i skolan att de är romer. Skam kan vara en vanlig orsak till detta. Risken är, enligt de intervjuade romska personerna, stor att de blir kallade ”jävla zigenare”. Den som redan är utsatt för diskriminering blir oftare utpekad som skyldig när det inträffar saker. Även vuxna uttrycker att de känner sig diskriminerade på arbetsplatser och ute i samhället. Fördomar, diskriminering och rasism är fortfarande en realitet i dagens samhälle.

Skola och utbildning framhålls hela tiden generellt som nyckeln till framgång. Men många romer går trots utbildning arbetslösa, särskilt om de talar om att de är romer när de söker arbete. Detta kan göra romska föräldrar skeptiska till skolgångens betydelse för sina barn. Genom att i stället se till att barnen får relevanta kunskaper för romska sammanhang känner föräldrarna att de själva kan garantera barnen det som behövs för att klara sig som romer. Ett exempel som kom fram i studien är en pappa som tog med sin son på inköpsresor under skoltid, för att sonen skulle få lära sig samma yrke som fadern, och därmed få möjlighet till försörjning.

Rädsla för anmälningar

Bakom barnens frånvaro i skolan finns sannolikt flera faktorer; en rädsla för olika utredningar eller anmälningar till socialtjänsten uttrycks av flera föräldrar men även hos barnen. Det kan vara utredningar om dyslexi eller för eventuell placering i särskolan. Mot bakgrund av historiska erfarenheter av romska barn som tagits från sina föräldrar under olika perioder, framstår rädslan för socialtjänsten som välgrundad. Denna rädsla kan i sin tur befästa en rädsla för andra myndigheter och kontakter med dessa. En del föräldrar kommer till skolan dagligen för att se till att barnen har det bra och att inget hänt dem. Ibland tolkas detta från skolans sida som att föräldrarna är överdrivet ängsliga när det gäller de egna barnen.

Fortfarande finns det barn som stannar hemma från skolan, och barn som reser bort under skoltid, men det som förändrats är vetskapen om skolans betydelse hos de romska familjerna. Under föräldraintervjuerna har det kommit fram önskemål om att skolorna ska ordna samrådsmöten med alla romska föräldrar, för att diskutera barnens skolsituation, även frånvaron, vad den kan bero på och hur man kan lösa problemet.

Hur ska en meningsfull närvaro i skolan kunna skapas för de romska eleverna? Det ställer krav på att skolan i högre grad arbetar för ett mer interkulturellt förhållningssätt. Kunskaper om romernas historia, språk, kultur och samtid framstår här som en viktig del. Skolgång är av stor vikt för romernas överlevnad som minoritet. En minoritet som Sverige enligt lag ska skydda och bevara. Skolplikt och närvaro för romska elever måste innebära en meningsfull närvaro och skolgång, som inte sker under hot om tvångsomhändertagande. Priset för inkludering, skola och utbildning ska inte vara att behöva avsäga sig sin identitet.

Läs gärna:

Modersmål nyckeln till svenskan

Katarina Taikon (böcker och tv-serie om Katitzi)

www.minoritet.se

/Andrea Daleflod