SD-politiker sprider video från fascistisk grupp

Gästinlägg av sd_skandalerna

SD-kommunpolitikern Mari Bergh i Trollhättan är ett tungt namn där hon sitter som ordförande för partiet.

TTELA kan nu avslöja att hon utöver att vara flitig inom politiken även är en mycket aktiv användare av sociala medier där hon bl a sprider rasideologiskt och högerextremt material. Bergh har nämligen delat videor från det fascistiska partiet Britain First som grundats ur det ökända nazistkopplade partiet British National Party. Hon har även delat inlägg på en fredlig pro-palestinsk demonstration där hennes kommentar är “Psykvården måste byggas ut, är min åsikt”. Utöver det har hon även delat inlägg av den tidigare NMR-medlemmen och högerextremisten Christian Peterson samt hans kumpan Nick Alinia.

Britain First är ett fascistiskt parti som bl a har en paramilitär gren (Britain First Defence Force) och vars högt uppsatta ledare Ashlea Simon yttrat ”Engelsmän kan inte vara svarta, engelskt blod är vitt”. Partiet har vid ett flertal tillfällen kunnat kopplas till nazister och kända antisemiter som bjudits in för att propagera deras budskap. Ett flertal medlemmar är dömda för rasistiska och hatiska brott och ett flertal terroristdåd kan kopplas till gruppen.

Partiet sysslar med hatisk aktivism gentemot muslimer genom att bl.a invadera moskéer, hota muslimer och sprida falsk propaganda om rasistiska fördomar gentemot muslimer. Vid ett tillfälle har gruppen bl.a försökt provocera muslimer genom att hälla alkohol utanför moskéer.

När TTELA når Mari Bergh om hennes delningar undrar hon ”Vad har ni med det att göra?”.

Följ sd_skandalerna på Instagram: www.instagram.com/sd_skandalerna/

Källa:

TTELA: SD-politiker delade film på brittiska högerextremister

152 undantag från arbetskraftsregler

Nuvarande regeringens löfte om “ordning och reda” i arbetskraftsinvandringen riskerar att bli ett tomt löfte — utan verklig verkan.

Högt lönekrav för att få jobba i Sverige må låta kraftfullt, men blir i praktiken nära verkningslöst. Skälet?
Ett förslag rekommenderar att 152 vanliga yrken föreslås undantas – vilket motsvarar cirka 35 % av Sveriges yrkesgrupper och 42 % av alla arbetstillståndsansökningar.

Inte liten justering — ett glest nät

Sedan november 2023 gäller att utländska arbetstagare måste ha minst 80 % av medianlönen (≈27 360 kr/mån) för ett arbetstillstånd. Nu föreslås höjning till 100 % av medianlönen – i praktiken lite över 34 000 kr/mån (Källa: SOU 2024:15).

Syftet sägs vara att minska arbetsmarknadsfusk. Men om många ändå kan få tillstånd på undantagsrekommendationen, finns det ingen verklig verkan kvar. I stället för en fungerande reglering får vi ett mycket vagt regelverk.

Undantagslistan urholkar politiken

Enligt Migrationsverket och Arbetsförmedlingen är undantagen:




För dem gäller den sedan tidigare huvudregeln kollektivavtalsenlig lön.
Det nya lönekravet träffar alltså främst yrken som inte är i brist – där behovet av arbetskraft ändå är lågt.

  • 152 yrken, av cirka 430 yrkesgrupper enligt SCB – alltså 35 % av hela svenska arbetsmarknaden.
  • Dessa yrkesgrupper står för 42 % av alla arbetstillståndsansökningar under 2024.
Risk för bakslag

I stället för att minska exploatering av arbetare riskerar förslaget att skapa:

  • Fler informella vägar: Om reglerna blir för komplexa kan vissa arbetsgivare i stället ta in arbetskraft utan tillstånd – eller kringgå systemet genom egenföretagare.
  • Ojämlik rättssäkerhet: Alla undantag riskerar leda till godtycke, feltolkningar och diskriminering.
Symbolpolitik snarare än systemreform

Detta är inte ett systemskifte. Det är ett försök att signalera kontroll utan att utöva den. Regeringens syfte att “värna svenska löner” blir mest en retorisk manöver, där förändringen är så genomunderminerad att den redan är tandlös innan den träder i kraft.

Tidö-samarbetet skärper tonen i retoriken, verkligheten den förblir densamma: Sverige är fortsatt beroende av migrantarbete i bristyrken — pga hur vår demografiska utveckling och ekonomi är — men utan att erbjuda de verktyg som krävs för att skydda dessa arbetare från exploatering.

Reformförslaget riskerar att bli ineffektiv – och kontraproduktiv. Strikt och högt lönekrav för blott 60% av sökanden förlorar styrkraft. Vad detta hopkok är, ökar det krånglet, skapar rättsosäkerhet och handlar inte om den faktiska politiska ambitionerna. Tidöregeringen förbättrar knappast några arbetsvillkor i och med detta.

Mer läsning för fördjupning:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/152-yrken-pa-undantagslista-visar-hur-olamplig-lagen-ar

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/02/sou-202415/

Sagan om pojken som bara kunde hata 3

Motargument publicerar en saga i tre delar av C.S Berglöv

Länkar till alla delar

Del 1 Del 2 Del 3

Men för pojken som bara kunde hata var det här blott början på hans inbillade Golgata-vandring. Han bar inget kors — bara sitt ego, upphöjt till lidande. Han såg sig som förföljd, som missförstådd, som en röst i öknen. Och därför ansåg han sig ha rätten att tala som en domare.

Hans ord slog alltid uppifrån, tyngda av förakt. Han valde sina måltavlor med kirurgisk kyla — människor han visste att andra redan misstrott. Och när han talade, blev lögner till lågor, och folket till fackelbärare. Orden var som klor, slipade av besvikelse och eld, och folket – utmattat av år av tomma löften – lyssnade. För varje mening han yttrade föll ett gammalt ideal i spillror. Hans röst var inte vacker, men den var sann i sitt raseri. Han ledde inte med hopp, utan med en spegel. En spegel som visade folket vad de blivit, vad de tillåtit.

När de äntligen kom in i maktens salar, förvandlade de dem. De fyllde rummen med frostiga löften och förvrängda spegelbilder, tills inget kvarstod av framtidens brus — bara iskalla viskningar från ett annat århundrade.

Trots sitt ivriga hat, eller kanske tack vare det, verkade han och hans kompanjoner bara bli fler. De växte som en storm över slätten — en mur av enighet byggd av förakt. Till sist var de miljoner som trumpetade ut sitt gemensamma hat i kör, högt och skoningslöst. Det lät som framtidens röst, men bar på ekot av något som redan gått från hus till hus en gång, för inte alls länge sen — i ett annat århundrade. Det spelade ingen roll hur många kostymer, namn och skepnader han bytte ut — han var fortfarande pojken som bara kunde känna hat.

Fastän han bara kunde hata gång på gång försäkrade: ”Vi är inte alls som de förra. Nej, inte alls.”

Men orden föll platt i korridorer där tystnaden redan kände igen stegen. För allt – tonfallen, takten, utpekandets ritual – pekade i samma riktning. Mot samma avgrunder. Igen.

Pojken som bara kunde hata är snart vid sina drömmars mål. Endast vid valurnorna kan vi hindra honom. Än så länge.

Snipp snapp slut så var sagan slut.

Sagan om pojken som bara kunde hata 2

Motargument publicerar en saga i tre delar av C.S Berglöv

Länkar till alla delar

Del 1 Del 2 Del 3

Men i de tidiga tjugoåren började riktandet kännas futtigt. Att hata en granne, en chef eller en främling i tunnelbanan var inte längre nog. Han ville mer. Något större. En idé att odla, ett mål att prägla ett helt samhälle med.

Så han började kalla sitt hat för vision. Inte längre en känsla, utan en kraft. Ett ljus, som bara han kunde se. Och folket, som aldrig riktigt lyssnat förut, började nu höra honom klarare än någonsin.

Av en slump — eller kanske ödet självt — mötte han dem på universitetet. De var som han: utmärglade på kärlek men överflödande i förakt och vrede.

De kände igen något i varandras blickar. En eld som inte värmde, utan förtärde. Tillsammans började de sätta ord på det som tidigare bara varit känslor — vrede blev retorik, bitterhet blev doktrin. De kallade det sanning. De kallade det uppvaknande. Och de spred det som eld i torrt gräs. De lovade varandra dyrt och heligt att aldrig visa sina rätta ansikten förrän de verkligen hade kontroll. De lovade folket att de kunde rida på deras ryggar tills de låg i deras magar.

Och folket log, för de förstod inte. De hörde orden men vävde dem till drömmar om frihet, om framtid, om ett hem som inte längre darrade av rädsla. De ville tro. Pojken, han som bara kunde hata, såg på från skuggorna. Han såg deras löften som dolkar, vassa och blanka, gömda bakom guld och gloria.

SD-kvinnor: “Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

SD-Kvinnors broschyr “Politik för kvinnor av kvinnor” (2020) utger sig för att lyfta kvinnors verkliga trygghet. Men bakom retoriken döljer sig en ideologisk agenda där fakta används selektivt – och ibland direkt vilseledande. Vi har faktakontrollerat innehållet.

“Utländska män är kraftigt överrepresenterade i sexualbrott”

Vad SD säger:

“Det är ett obestridligt faktum att män med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i sexualbrottsstatistiken.”

Faktakoll:

Ja – men förenklat och föråldrat. BRÅ:s senaste rapport i ämnet är från 2005. Den visar visserligen överrepresentation, men också att faktorer som ålder, kön och socioekonomi spelar stor roll. BRÅ har uttryckligen varnat för att statistik kan misstolkas rasistiskt. Nyare studier saknas.

Bedömning:

Förenklat, användbart för att piska upp rädsla – inte förståelse.

Slutsats:

Politik, inte fakta

SD-Kvinnors dokument är inte en objektiv analys utan ett politiskt program klätt i faktaformuleringar. Fakta plockas, förenklas och sätts i ett ramverk där invandring, feminism och trygghet definieras utifrån en nationalistisk och auktoritär världsbild.

Fakta är inte valbart. När politik bygger på rädsla, måste vi svara med kunskap.


Källa:

SD-kvinnor: Politik för kvinnor av kvinnor

Högerextremas HBTQI-hat

En kyrkoherde i Markaryds pastorat har låtit meddela att han inte kommer att låta en ny korkåpa i regnbågsfärger komma in i Markaryds kyrka så länge han är kyrkoherde. Utspelet skapade mycket uppmärksamhet, bl a i kommentarsfältet till kyrkoherdens egna Facebook-inlägg. I kölvattnet av detta har högerextrema nätbloggar ryckt till kyrkoherdens undsättning, vilket i sig skapat ytterligare uppmärksamhet på sociala medier.


Kyrkoherden klargjorde i ett Facebook-inlägg sin ståndpunkt angående den korkåpa som Västerås stift tagit fram:

”En sådan kommer inte in i Markaryds kyrka så länge jag är kyrkoherde. Vi har grönt, vitt, lila, rött, svart och blått och inte dessa färger tillsammans utan var för sig”. (Källa: Smålänningen)

Den nya regnbågsfärgade korkåpan, som finns i ett exemplar och är tänkt att fungera som en påminnelse om allas lika värde, är inte tänkt att ersätta de klassiska korkåporna. Den bör ses som ett komplement, och skaparna av korkåpan hoppas på att kyrkor runt om i stiftet vill låna korkåpan. Markaryds kyrka tillhör Växjö stift, så även om kyrkoherden hade värnat tanken om allas lika värde och velat låna korkåpan hade det inte varit möjligt. Detta skulle kunna vara starten på något nytt, en regnbågsfärgad korkåpa i varje stift som kan lånas ut till kyrkor i närheten.

Kyrkoherden verkar ha tagit ner inlägget från sin Facebook, men i kommentarsfälten till Smålänningens Facebook-inlägg går åsikterna isär. Att reflexmässigt avfärda en regnbågsfärgad korkåpa, som syftar till att påminna om allas lika värde, skulle med lite god vilja kunna vara uttryck för en traditionell kyrkosyn, men det är svårt att bortse ifrån att det de facto handlar om HBTQI-hat och tanken om att alla inte har samma värde eller rättigheter.

I de högerextrema nätbloggarna Samnytt, tillika SD:s propagandaorgan, och antisemitiskt färgade Fria tider, rycker man med ett trångsynt och raljerande uttryck till ensidig undsättning och försvarar kyrkoherdens utspel. I Samnytt framförs åsikten att kyrkan inte bör vara en ”sexualpolitisk reklamyta” och i Fria tider benämns korkåpan raljerande som ”gaykåpan”.

Mats Dagerlind, politisk chefredaktör på Samnytt och författare till artikeln om kyrkoherden vädrar i två inlägg på X sitt homo-, bi- och transhat. Med uttryck som ”obskyra sexuella böjelser”, ”sexuella aktiviteter” och ”primitiva otyglade lustar” avslöjar han sin okunskap om vad HBTQI är.

Skämrdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.
Skärmdump från Mats Dagerlinds X-konto 250721.

Vän av ordning påminner om att Pride handlar om just det kyrkoherden, tangentbordskrigarna och de högerextrema nätbloggarna påstår att det inte handlar om, nämligen HBTQI-personers erkännande och rättigheter.

De ovan nämnda har en annan människosyn beträffande HBTQI-personer jämfört med vad vi andra har. Man kan kalla åsikterna heteronormativaheterosexistiska eller, till och med, homofobiska. Dessa begrepp är alla, i varierande grad, uttryck för att kärlek är förbehållet man och kvinna. Att gå i taket för att en regnbågsfärgad korkåpa tas fram mot bakgrund av just dessa åsikter är uttryck för förlegad och sunkig människosyn som implicerar att HBTQI-personer inte skulle ha lika värde eller lika rättigheter som andra.


Källor:

Smålänningen: Kyrkoherde i blåsväder – kritiserade regnbågskåpa: ”Jätteinfekterad fråga”

Svenska kyrkan: En ny korkåpa för alla människors lika värde

Smålänningens Facebook-inlägg

Samnytt: Präst sa nej till pride-kåpa av liturgiska skäl – utsattes för mediedrev (sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Fria tider: Mediedrev mot kyrkoherde som vägrar bära nya gaykåpan
(sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik)

Lästips:

Motargument: Terminologi – homofobi/heterosexism

RFSL: HBTQI

Sagan om pojken som bara kunde hata 1

Motargument publicerar en saga i tre delar av C.S Berglöv

Länkar till alla delar

Del 1 Del 2 Del 3

Det var en gång en pojke som bara hade en enda känsla — hat. När de andra barnen var ute och lekte kull i solskenet och byggde kojor bland syrénbuskarna, satt han ensam på sin kammare och hatade.

Han hatade stenar som låg snett, gungor som gnisslade falskt, och skosnören som smet ur öglorna som om de ville honom illa. Inget var för litet för att väcka hans vrede — en viskning kunde bli ett vrål i hans bröst, en skugga kunde bli ett hot.

Det fanns inget större för honom än själva hatet. Redan i skolans första darriga år lärde han sig detta: att hata skulle bli hans väg till storhet.

Inte att förstå. Inte att förlåta. Bara att hata. Han samlade på oförrätter som andra samlade snäckor — verkliga, påhittade, obetydliga. Ju mer han hatade, desto starkare blev han. Och desto mindre blev världen omkring honom.

Under tonårstiden insåg han något avgörande: att hatet blev mäktigare när det fick ett ansikte. Det räckte inte längre att bara hata planlöst – nej, han ville sikta, rikta, pricka. Det kunde vara läraren med trötta ögon, pojken med för många vänner, flickan som log mot världen. Allt som verkade tryggt eller älskat störde hans inre kompass. Och just därför ville han förstöra det.

Taking the knee: Landslaget hånas på sociala medier

Återigen rasar högerextremister på sociala medier om den symboliska ”taking the knee”-gesten som ibland utförs av fotbollsspelare före match. Nu senast får damlandslaget i fotboll utstå skarp kritik för att de (och det engelska landslaget) knäböjde inför kvartsfinalen i fotbolls-EM i torsdags. Kritiken består i att gesten skulle vara en hyllning till George Floyd, som mördades i samband med ett polisingripande, och Black Lives Matter, som svartmålats av högerextremister och vit makt-anhängare.


Det många använder som argument för att fördöma gesten och den antirasistiska organisationen Black Lives Matter (BLM) är att det skulle vara att ”hylla” den framlidne George Floyd, vilket inte skulle vara lämpligt eftersom han var en kriminell missbrukare. Floyd mördades i ett uppmärksammat fall i samband med ett polisingripande i Minneapolis 2020.

Gesten utfördes första gången redan 2016 av den amerikanske fotbollsspelaren Colin Kaepernick i en protest mot rasism och polisbrutalitet. Sedan dess har gesten utförts mer eller mindre frekvent i framför allt fotbollssammanhang.

I samband med mordet på Floyd återupptog BLM gesten, som användes frekvent i protestaktioner genomförda av BLM till följd av mordet.

I torsdags spelade de svenska fotbollsdamerna kvartsfinal i fotbolls-EM. Såväl de svenska spelarna som de engelska motståndarna knäböjde före match. I sociala medier och i högerextrema nätbloggar hånades spelarna för tilltaget, och vissa menade att de Sverige förtjänade att förlora. Argumenten till varför den symboliska gesten skulle vara förkastlig är många. I antisemitiskt färgade Fria tider läser vi:

”Inför matchen valde hela laget att gå ned på knä för att visa sitt stöd för Black Lives Matter och den kriminella afroamerikanen George Floyd.” (Källa: Fria tider)

I SD-propagandaorganet Samnytt läser vi:

”Innan avspark gick samtliga spelare på planen ned på knä i en gest “mot rasism” – en politisk markering med rötter i stöd för Black Lives Matter och till minne av brottslingen George Floyd, som avled efter ett polisingripande.” (Källa: Samnytt)

Essensen i kritiken mot knäböjandet och BLM är att det inte skulle finnas någon rasism, systematisk diskriminering eller polisbrutalitet gentemot svarta eller andra utsatta grupper. Detta är klassisk retorik från högerextremister och vit makt-anhängare. En annan, troligtvis ofta medveten, missuppfattning är att BLM skulle innebära att andra liv än svartas inte skulle betyda något. Detta stämmer naturligtvis inte, men organisationen skapades för att uppmärksamma just de orättvisor svarta fått utstå i alla tider.

Det är direkt felaktigt att koka ner knäböjandet i att det skulle vara en hyllning till Floyd. Det är så mycket större än en enskild händelse. I själva verket handlar det om att visa stöd i kampen mot rasism och polisbrutalitet. I alla tider har svarta i USA (och globalt) utsatts för rasism och systematisk diskriminering, vilket bl a illustreras med den polisbrutalitet som bl a svarta i USA utsatts för.


Källor:

Fria tider: Damlandslaget utslaget efter att ha knäböjt för George Floyd (sparad i webbarkiv så att de inte får klick/trafik)

Samnytt: Damlandslaget knäböjde för BLM – sen kom storfiaskot (sparad i webbarkiv så att de inte får klick/trafik)

Lästips:

AP News: Colin Kaepernick: Timeline of a gesture and its echoes

BBC: George Floyd murder: Derek Chauvin sentenced to over 22 years

BBC: What’s taking the knee and why is it important?

I skärmdumparna nedan syns exempel från sociala medieplattformen X, samt Fria tider och Samnytt. Märk att SD:s starke man i Göteborg, Jörgen Fogelklou (tidigare uppmärksammad för grov antisemitism på Flashback), är representerad i den arga kören på X.

Därför har vi stängda kommentarsfält

Motargument får många krav på att vi måste tillåta chatt i våra kommentarsfält. Vårt ändamål är att diskriminering, rasism, fascism och hat är skadligt — vad kan det finnas för saklig kritik mot det? Skulle en öppen debatt om HBTQIA+ eller immigration kunna leda till att vi ändrar åsikt av någons övertygande retorik som får oss att byta sida, bli rasister eller homofober? 


Under våra första tolv år tillät vi helt fri debatt och kritik mot innehållet i de över 2 300 antirasistiska artiklar som vi publicerat. Gynnades debatten om rasism? Förbättrade det våra kunskaper om innehållet? Minskade rasismen? Vi tvivlar på att något i kommentarerna var relevant.

Konsekvenserna av helt öppna kommentarsfält var att antalet följare minskade då det skrevs personangrepp och grälades. Vi har alltid ömmat för alla läsares välmående, och har raderat mängder med hat, ibland lagöverträdelser. Härmed är vår naiva testperiod under de första tolv åren slut. Sedan vi låste alla fält, februari 2025, har vi ökat kraftigt och har i genomsnitt 30.000 läsare varje dag. Efterfrågan på vårt innehåll är bevisligen stort.

Avskyr du att se stängda fält hos oss på FB? Alla har valfrihet och yttrandefrihet i alla andra diskussionsgrupper och debattforum. Du har fritt fram att starta en egen blogg eller chattgrupp i FB och andra sociala medier.

Du kan dela vårt innehåll till valfria debattgrupper, och på din egen FB. I samband med delningen kan du skriva vilken kritik eller kommentar som helst om innehållet, men följ FB:s ordningsregler och svenska lagar. Vi kan läsa dina ord du skrivit vid länkdelningen.

Många tack till dig som delar ut länkar — det ingår i våra planer — vi vill och behöver nå ut till många fler som behöver stöd, med hjälp av dig som hjälper till. Bjud in vänner hit och tipsa om www.Motargument.se

Motargument är ingen myndighet som måste svara på alla brev. Men, vi har en frågelåda, och vi skriver om det är viktigt ämne. De som är engagerade hos oss har bevittnat så mycket i andra sammanhang, att vi vill slippa se negativitet här i vårt eget hatfria, antirasistiska, antifascistiska projekt.

Har du synpunkter, frågor eller vill tipsa oss om något? Maila oss gärna på fraga@motargument.se eller skriv ett meddelande till oss på Messenger.

Fred, friheter, rättigheter, god hälsa och kramar till alla! 

Sagan om den skenheliga flickan 3

En saga i tre delar av C.S Berglöv

Länkar till alla delar

Del 1 Del 2 Del 3

Äntligen kom den dagen då hennes parti var ett av de fyra vinnande i valet. De samlades på ett slott, en plats värdig deras seger, och nu var hon så nära sina drömmars mål. Ryggdunkar och alkohol flödade bland segerberusade vinnare, och när hon gled in genom de massiva portarna var hon den givna furstinnan. Hennes hov följde efter, lite bortkomna, lite obekväma—men det spelade ingen roll. Detta var hennes stund.

Nu skulle paradigmskiftet ske. Nu skulle unken solidaritet äntligen brännas på bål tillsammans med jämlikheten. Det sades inte, förstås—det behövdes inte. Det var ändå precis det alla närvarande tänkte.

Hon höjde sitt glas, fylld av övertygelsen att det nya tidevarvet började här, under kristallkronornas sken. Ty vägen till himlen var enkel: den gick genom henne, genom den nya ordningen, genom tron på att välstånd var en belöning för de rättrogna och att de mindre värdiga skulle stanna där de hörde hemma—i marginalen, i tystnaden, i glömskan.

Även om vägen till slottet hade varit krånglig och politiskt bökig, tog hon så gärna en ministerroll. För makten var inte bara ett kall, det var en bekräftelse på hennes förutbestämda väg. Hon visste att fossila bränslen förr eller senare skulle elda upp vår planet, och om de mot förmodan misslyckades, skulle vi förgiftas med nukleärt avfall. Det var skrivet. Det var förutbestämt. Armageddon var på väg, viskade hon till sig själv, och hon visste att Jesus skulle komma tillbaka på den yttersta dagen för att rädda de rättrogna.

Och oavsett vad som hände, skulle hon bli en vinnare. Hon var säker på det. För de som styrde historiens slut var inte de som tvivlade—det var de som greppade tyglarna och red rakt genom lågorna, med ett leende och en politik som alltid råkade gynna dem själva.

När mandattiden gick mot sitt slut insåg hon till sist att hon befann sig på ett sjunkande skepp. Det hade varit en resa fylld av triumfer, av högtidliga tal och höjda glas, men nu låg skuggorna över henne. Hon var pragmatisk, såklart—tro var bra, men överlevnad var bättre.

Så framtiden fick helt enkelt anpassas. När vinden vände, vände hon med den. Utan att någon riktigt märkte det bytte hon sakta men säkert parti, justerade sin retorik, omformulerade sina principer. Det var inte hennes politik som älskades—det var hennes rymliga samvete, hennes förmåga att alltid hamna på fel sida av historien.

Och hela horder av det pulveriserade partiet följde henne, gick högerut i en disciplinerad marsch mot en ny sanning, en ny ordning, en ny verklighet där principer var flyktiga men makten var evig.

Snipp snapp slut så var sagan slut.

Författare C.S Berglöv