Kategoriarkiv: Artiklar

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: demografiska antaganden

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Invandringen från muslimska länder kommer att fortgå i oförändrad takt och muslimer kommer dessutom att föda många fler barn än infödda”.

SVAR: Medan arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget till länder som Storbritannien, Frankrike och Nederländerna ofta kom från muslimskt dominerade, tidigare kolonier var muslimsk invandring vid denna tid mindre vanlig till Sverige. Det handlade då främst om en del av invandringen från Turkiet. Invandrare till Sverige med bakgrund i muslimska länder har, som tidigare nämnts, främst kommit under de senaste 25 åren som flyktingar och skyddsbehövande i övrigt.

Det har aldrig varit ett mål för svensk invandringspolitik att främja invandring från muslimska länder. Den muslimska invandringen är inte ett resultat av svensk invandringspolitik utan av åtaganden som Sverige har gjort internationellt att ge människor i behov av skydd en fristad och få möjligheter att återförenas med sina anhöriga. Omfattningen av den framtida migrationen från länderna i Mellanöstern, Nordafrika och på Afrikas horn beror på utvecklingen där. Fortsatt oro i området kommer med största sannolikhet att

leda till fortsatt migration, men om situationen stabiliseras kommer den snarast att avta. Det bör framhållas att det stora antalet flyktingar finns i grannländerna till oroshärdarna, det vill säga i Pakistan, Syrien, Jordanien, Kenya m.fl.

What Next ???
VinothChandar / Foter / CC BY

Påståendena om de höga födelsetalen stämmer inte med verkligheten. Jespersen & Pittelkow påpekar själva att födelsetalen hos invandrarna i regel anpassas till vad som är normalt i det nya hemlandet, men det tror likväl att de kommer att ligga kvar på en högre nivå och bidra till den islamska ”erövringen” av Europa.

Man kan till att börja med konstatera att födelsetalen sjunker även i flera av de muslimska länderna. Det officiella födelsetalet i Iran, det land som mer än något annat fått symbolisera islamismens strävanden, ligger för närvarande på 1,88, vilket är under den aktuella nivån i Sverige. Det ligger strax över två i länder som Indonesien, Turkiet och Saudiarabien, det vill säga på den nivå som innebär att befolkningen över tid behåller sin storlek. I alla dessa länder tycks det vara på väg ner. I Bosnien-Hercegovina, som är ursprungsland för en stor andel av muslimerna i Sverige, är födelsetalet 1,27. Redan denna utveckling dementerar således påståendet att muslimer föder extremt många barn och av det skälet kommer att befolka jorden. Vid en internationell jämförelse framgår att födelsetalen i långt högre grad bestäms av fattigdom än av religion (CIA World Factbooks).

Bland personer i Sverige med utländsk bakgrund kan man se ett tydligt mönster: födelsetalen anpassar sig till den nivå som gäller bland infödda svenskar. Bland svenskfödda kvinnor med svenskfödda föräldrar var födelsetalet år 2008 1,86. För utrikesfödda kvinnor var det 2,2 men för svenskfödda kvinnor med utrikesfödda föräldrar 1,68, alltså lägre än för svenskfödda kvinnor med svenskfödda föräldrar. Den lägre fruktsamheten i gruppen svenskfödda kvinnor med utrikesfödda föräldrar gäller inte bara kvinnor med anknytning till andra europeiska länder utan också kvinnor med anknytning till länder utanför Europa med medelhög utvecklingsnivå, till exempel Iran, Libanon och Syrien (SCB 2010).

Den totala bilden av fruktsamhetsmönstret för utrikes födda kvinnor är att utvecklingen går mot en konvergens i förhållande till svenskfödda. En orsak bedöms vara den svenska föräldraförsäkringen, som är starkt kopplad till inkomst och därmed till förvärvsarbete. Detta bidrar till att homogenisera barnafödandemönstret. Studier visar också att socioekonomiska förutsättningar, till exempel att ha arbete och inkomst eller inte, påverkar svenskfödda och utrikesfödda på ett likartat sätt. Man kan alltså på sikt räkna med en ökad homogenitet mellan kvinnor med svenskfödda och utrikesfödda föräldrar när det gäller nativiteten.

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: radikal islamism och islam

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”de bokstavstroende fundamentalisterna har medvind och därför ökar i betydelse. Radikala islamska grupper förväntas få ett växande inflytande över den stora gruppen muslimer och över utvecklingen i det svenska samhället.”

SVAR: Gemensamt för islamistiska rörelser är att de på ett eller annat sätt vill islamisera samhället. All politisk, ekonomisk, social, rättslig och annan form av verksamhet ska präglas av en specifik tolkning av islam som dessa grupper ger uttryck för, konstaterar Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet, i sin bok Vems islam (2008:124).

När det hävdas att fundamentalisterna har medvind kan man lätt få intrycket att det handlar om en homogen grupp som vinner ökat stöd. Som Fazlhashemi framhåller uppstår det skiljaktigheter mellan dessa grupper i frågan om hur denna islamisering ska gå till. Faktum är att även de som anser att det är bokstaven, det vill säga vad som står i Koranen, som man ska hålla sig till är splittrade. Som alla religiösa texter, det gäller också den kristna Bibeln och den judiska Torahn, måste Koranen tolkas av människor och som vi erfarenhetsmässigt vet går tolkningarna isär. Dessutom måste framhållas att tolkningarna inte bara styrs av de religiösa texterna utan också av den sociala kontext där de tolkas. Därför varierar alla religioner i tid och rum.

Tony Fischer Photography / Foter / CC BY

Grogrunden för islamism i muslimska länder har framförallt varit stater med djuplodande strukturkriser, länder som under lång tid har lidit av ekonomiska problem, med djupa klyftor mellan olika samhällslager och avsaknad av socialt skyddsnät som följd. Därtill har ofta kommit utbredd korruption och avsaknad av rättsskydd. Många gånger har islamismen också vuxit fram som en reaktion mot västerländsk kolonialism eller imperialism. Framförallt efter invasionerna i Afghanistan 2001 och Irak 2003 har också den internationella islamismen vuxit sig starkare (Fazlhashemi 2008:129).

Enligt Säkerhetspolisens bedömning (SÄPO 2010) förekommer islamistisk verksamhet också i Sverige. SÄPO gör bedömningen att det i vårt land finns knappt 200 personer som på något sätt har deltagit i eller stött våldsbejakande islamistisk extremism under 2009 eller senare (fram till dess rapporten redovisades i december 2010). Man konstaterar att sådan extremism förekommer oftare i miljöer som präglas av utanförskap och svåra sociala situationer. En parallell kan här dras till framväxten av islamism i den muslimska världen. SÄPO framhåller vidare att skälen till att vissa personer radikaliseras snarare är sociala och känslomässiga än ideologiska. SÄPO finner inga belägg för att radikaliseringen ökar utan den bedöms ligga på motsvarande nivå som tidigare år. Man bedömer således att omfattningen är begränsad och inte ett problem på samhällsnivå.

En uppfattning som ofta tillskrivs fundamentalister är att de motsätter sig demokrati i västlig mening. Men ser man till utvecklingen på ländernivå kan vi konstatera att fler och fler muslimskt dominerade länder är demokratier, till exempel Indonesien, Turkiet, Malaysia och Kirgizistan. Utvecklingen efter det som har kallats den arabiska våren är ännu oviss men åtminstone Tunisien, Libyen och kanske Egypten förefaller vara på väg att etablera demokratier. Det tyder inte på ett ökat stöd för fundamentalister.

Roald har följt utvecklingen i Jordanien sedan början på 1990-talet, bland annat av det Muslimska brödraskapet. Hon konstaterar att alla som hon mötte 1991 var emot ”västerländsk” demokrati med flerpartisystem. Några år senare menade samma talesmän att det islamska begreppet shura, ”rådplägning”, var detsamma som västerländsk demokrati och 2007 hade de övergett termen shura och talade om demokratiyya. Generalsekreteraren för Islamiska aktionsfronten, som är Muslimska brödraskapets politiska gren, säger till och med att ”för oss är demokrati inte oislamiskt, utan något som är naturligt” (Roald 2012:100).

Enligt World Values Survey finns i många muslimska länder ett starkt folkligt stöd för demokrati, i förutom de nämnda till exempel Marocko, Iran och Irak (Gardell 2011).

Artiklar

Den "katolska faran"

Gästartikel från Svarten

När Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkodörren i Wittenberg den 31 oktober 1517 tändes gnistan till reformationen och sedan dess har katoliker och protestanter legat i luven på varandra. Det har i Sverige talats om ”den katolska faran” långt in på 1900-talet. I Örebrokuriren kunde man 1934 läsa konspiratoriska resonemang av detta slag:

”Adolf Hitler kom själv från ett katolskt land, han är och förblir sin kyrkas son. Låt ock tänka oss att nationalsocialismen skulle närma sig katolicismen, att Hitler och Vatikanen skulle samarbeta mot en gemensam fiende. Tänk om nazismen och katolicismen skulle förena sina ansträngningar i kampen mot kommunismen, var står vi då?”

Först efter att riksdagen 1951 antagit lagen om religionsfrihet blev det tillåtet för katoliker att arbeta som läkare, sjuksköterskor och lärare. Att bli vald till riksdagen hade tidigare också varit en omöjlighet för katoliker.

Stora delar av antikatolicismens svenska historia är fortfarande oskriven. Men på historiska institutionen vid Lunds universitet påbörjades förra året forskningsprojektet ”Den katolska faran”: Antikatolicismen som en identitetsformerande kraft i Norden 1815-1965, som ska vara klart 2016.

Demonisering

Många fattiga och förföljda europeiska katoliker lämnade sina hemländer under 1800-talet för att söka efter ett bättre liv i Amerika. Men välkomnandet blev inte vad de hade väntat sig. Bilderna nedan är exempel från 1800-talet och början av 1900-talet på den antikatolicism som fanns i USA. ”Den mest frodiga och seglivade tradition av paranoid agitation i amerikansk historia”, som en amerikansk historiker uttryckt det.

Katolska kyrkan framställdes som en helt igenom ond makt som under religionens täckmantel hade en politisk ideologi som strävade efter att lägga hela världen under sig. De ansågs inte som kristna. Demokratin och dess institutioner var hotade. Katolikernas familjer var barnrika. De tog sina barn ur de allmänna kommunala skolorna, som lärde ut en protestantisk version av kristendomen, och indoktrinerade dem i katolska kyrkans egna skolor. De dygdiga amerikanska kvinnorna fördes bort med våld av lustfyllda, sexgalna katoliker. De irländska katolikerna avbildades ofta som apliknande fyllon. Extrema högerkrafter ansåg att katolikerna samarbetade med både det republikanska och demokratiska partiet för att uppnå sina mål. När katolikerna fått tillräckligt stort inflytande skulle de kasta den falska religiösa masken och visa sitt skoningslösa härskarlystna ansikte.

/Svarten

Artiklar, Myter

Myter om muslimer: kvinnor och islam

Myter om islam. Hämtad från regeringens utredning 2012:74:

Myt: ”Till de stränga reglerna i islamska samhällen hör de som förtrycker och diskriminerar kvinnor (genom barnäktenskap, tvångsäktenskap, slöjkrav, hedersregler etc.)”.
Symbol venus
Foter / CC BY-SA

SVAR: Det råder knappast någon tvekan om att en mycket stor grupp inom islam, sannolikt majoriteten, har en syn på relationen mellan män och kvinnor som avviker från den officiella svenska. Samtidigt bör framhållas att den syn på jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller i dag i Sverige är av ganska modernt snitt. Kvinnorna fick rösträtt först 1921, föräldraförsäkringen infördes 1974 och jämställdhetslagen 1980 för att nämna några exempel från utvecklingen mot ökad jämställdhet. Ännu återstår mycket innan man kan hävda att vi i Sverige lever i ett jämställt land.

Bowen noterar just att det i väst finns en kritik mot islam för att den inte delar våra värderingar med avseende på till exempel homo-sexuella och förtryck av kvinnor. Men minnet är kort, påpekar han. För bara en generation sedan dominerade en patriarkal syn på familjen och homofoba föreställningar. För ett par generationer sedan hade franska kvinnor inte rösträtt och inte samma rätt till ägande som män. Muslimska kvinnor i stora delar av världen hade lättare att få skilsmässa än europeiska kvinnor. Amerikanska pro-testanter och amerikanska muslimer är lika negativa till homo-sexualitet. Skillnaden, i varje fall i USA, går inte mellan islam och väst utan mellan mer eller mindre konservativt religiösa (Bowen 2012:58).

Men Sverige har som sagt nått längre än något muslimskt land när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, både vad gäller lagstiftning och social praktik. Det finns också muslimer i Sverige som har svårigheter att acceptera den svenska jämställdhetssynen. Men som jag tidigare har redovisat finns en tydlig utveckling från första generationens invandrare till deras barn. Många i den unga generationen anammar viktiga delar av den svenska jämställdhets-synen utan att överge sin muslimska tro och uppfattar till och med att den är väl förankrad i islam.

Det är inte bara muslimer i Sverige och andra europeiska länder som i detta avseende omtolkar islam. Det förekommer en internationell inomislamsk debatt om jämställdheten. I flera muslimska länder anser en majoritet att kvinnor ska ha samma juridiska status som män och kunna välja yrke utanför hemmet.

Kritiken riktas således mot den patriarkala ordningen inom islam och inte mot islam i sig. Skulden för de kvinnofientliga bestämmelserna läggs, som jag har nämnt, till största delen på det manliga tolkningsföreträdet och de patriarkala sociala strukturernas påverkan på tidigare tolkningar och lagar. En del menar att detta strider mot Muhammeds grundläggande tankar och att han i själva verket var pionjär på jämställdhetsområdet. De framhåller att de regler som i dagens samhälle kan uppfattas som reaktionära, som att kvinnor bara får ärva hälften av männen, vissa regler för skilsmässa, mäns rätt att ha upp till fyra fruar etc, i själva verket innebar förbättringar av kvinnors villkor när de infördes. En muslimsk feministisk organisation som driver dessa frågor är Sisters of Islam i Malaysia. De och andra kvinnorättsaktivister i muslimska länder arbetar på flera fronter för att få en omtolkning av Koranen till stånd. Framstegen har hittills varit begränsade men kan ändå skönjas. Ett exempel är att flickor trots protester från många konservativa muslimska män har fått tillgång till utbildning. I dag utgör flickorna över hälften av eleverna i en majoritet av muslimska länder och få muslimska ledare med självaktning skulle i dag motsätta sig kvinnors rätt till utbildning (Fazlhashemi 2008:81-115).

En fråga som har diskuterats livligt i många länder är muslimska kvinnors och kanske framförallt flickors användning av huvudduk. Störst uppmärksamhet har beslutet i Frankrike den 15 mars 2004 fått om att förbjuda ”iögonfallande tecken” på religiös tillhörighet i allmänna skolor. Förbudet omfattar inte bara huvuddukar utan även judiska kippor, stora kristna kors och sikhiska turbaner, men det råder knappast någon tvekan om att beslutet riktade sig mot muslimska slöjor. Liknande regler har införts i flera andra europe-iska länder och har diskuterats även i Sverige.

Synen på huvudduken varierar med kulturell kontext. I Sverige, liksom i flera andra europeiska länder, associeras huvudduken främst med kvinnoförtryck och svårigheter för muslimska kvinnor att få jobb. För muslimska kvinnor används huvudduken ofta i protest mot utländskt styre (till exempel i Algeriet på 1950-talet) eller i opposition mot det tryck som förekommer från majoritets-samhället (Roald 2009). Det ska understrykas att även när det gäller slöja förekommer en omfattande inomislamsk debatt. Unge-fär hälften av muslimska kvinnor i Frankrike stödde förbudslagen när den infördes, vilket visar på den muslimska splittring som finns (Bowen 2012).

Det kan vara av intresse att notera att en av de händelser som låg bakom den franska lagstiftningen 2004 var när systrarna Alma och Lila Lévy kastades ut från sitt gymnasium därför att vägrade ta av sig sina huvuddukar. Deras föräldrar var inte religiösa, pappan var ”jude utan gud”, mamman berber från Algeriet, döpt i katolska kyrkan men inte utövande. Flickorna hade nyligen konverterat till islam. Pappan konstaterade att han inte försvarade huvudduken men väl sina barns rätt att gå i skolan. Beslutet att bära huvudduk var deras eget (Wallach Scott 2010:32).

I en bok som publicerades i Frankrike 2004, L’une voilée, l’autre pas (Den ena beslöjad, den andra inte) diskuterade två muslimska kvinnor, Daïda Kada och Dounia Bouzar, den ena med och den andra utan huvudduk, om förbudsförslaget. De intervjuade också ett antal unga kvinnor. De kvinnor och flickor som bär huvudduk och som intervjuas i boken uppger alla att beslutet att bära huvud-duk var fritt och en del av deras personliga sökande. En del uppgav till och med att användningen av huvudduk innebar en kamp med släkt och vänner, precis som för systrarna Lévy (Wallach Scott 2010:124-129).

Artiklar

Motioner i riksdagen om asylrätt för HBT-personer

Det ligger en rad bra motioner från riksdagsledamöter och partier, just nu, om att stärka HBT-personers rätt till asyl i Sverige. Det är bra. Det är skandalöst att vi än idag skickar tillbaka folk som söker asyl till länder där de förföljs om de är öppna med sin läggning.

Stockholm Pride 2010
*Kicki* / Foter / CC BY-NC-ND

Miljöpartiet kräver det i sin motion om att ”all kärlek är bra kärlek” samt ”Drömmen om Sverige”.

Vänsterpartiet kräver det i sin motion om flykting och migrationspolitiken. Där skriver de bl.a. att:

fortfarande avslås dock asylansökningar från hbt-personer med motiveringen att de tidigare dolt sin läggning i hemlandet och borde kunna fortsätta med det för att undgå förföljelse.

Barbro Westerholm (Fp) tar också upp temat i en motion:

I utskottets betänkande om propositionen 2005/06:SfU4 står det bland annat att det ”aldrig kan komma ifråga att avvisa t.ex. en homosexuell person till hemlandet om han eller hon riskerar förföljelse på grund av sin sexuella läggning”. Trots denna formulering sker utvisningar av homosexuella personer till länder som till exempel Irak och Uganda där homosexualitet är straffbart. Motiveringen är att de homosexuella själva ”inte personligen utsatts för något”.

Det är bra initiativ som ingen partipiska eller något politiskt schackrande borde dribbla bort. Det här är så självklart, kan man tycka.

En socialdemokratisk motion om asylrätt för HBT-personer är också intressant. Den tar upp frågan hur vi i Sverige bemöter HBT-flyktingar som inte kommit ut ännu. Jag citerar:

Det är vanligt att hbt-flyktingar vid ankomsten till Sverige inte vågar berätta om sin sexuella läggning, utan dessa omständigheter kommer fram först senare i asylprocessen. Schablonmässigt menar då Migrationsverket att den asylsökande inte är trovärdig på denna punkt och att asylskälen därmed över huvud taget inte är trovärdiga. Detta förhållningssätt rimmar illa med kravet på en individuell bedömning och visar också på bristande insikt i den oftast svåra situation som många hbt-flyktingar befunnit sig i sitt hemland. Den nu pågående omdaningen på Migrationsverket vad gäller implementeringen av projektet ”Kort väntan” löper risk att skapa ytterligare problem för personer som har svårt att inför okända handläggare förelägga hela sin situation.Om man kommer från ett land där hbt-personer systematiskt förföljs, där det finns dödsstraff och där det är en stor synd att vara homo- eller bisexuell kan det vara svårt att omgående berätta om sina personliga skäl inför en myndighetsperson. Många hbt-flyktingar utgår från, vid sin ankomst till Sverige, att Sverige har samma negativa syn på hbt-frågan som flyktingens hemland. Att då berätta om de rätta förhållandena innebär för flyktingen detsamma som att man erkänner att man är kriminell och därför riskerar att bli utvisad.

Så småningom brukar dock hbt-flyktingen få kunskaper om att den svenska inställningen till hbt-personer skiljer sig markant från hemlandets. Då är det dock ofta för sent. Migrationsverket har redan satt stämpeln ”ej trovärdig” på ärendet.

I Sverige brukar vi tala om att många hbt-personer genomgår en komma-ut-process innan man är mogen att exempelvis berätta för omgivningen om sin sexuella läggning. Denna process kan givetvis ta olika lång tid hos olika personer. Processen är inte heller något typiskt svenskt och dessa mekanismer är inte geografiskt avgränsade. Det innebär att också en hbt-person på flykt från sitt hemland kan ha samma svårigheter som en svensk att berätta för sin omgivning om sin sexuella läggning. Detta är dock en omständighet som Migrationsverket brukar bortse från.

Den nyligen avlämnade utredningen med en utvärdering av den nya instans- och processordningen i asylprocessen har inte särskilt behandlat frågan om hur hbt-flyktingars asyl har påverkats. Detta är en brist. En särskild utvärdering av denna fråga bör därför skyndsamt initieras av regeringen.

Migrationsverket är en statlig myndighet som enligt vår mening har en obefintlig uppföljning och kvalitetssäkring av sina ärenden. Enligt vår erfarenhet är detta mer eller mindre en ordning som råder i en absolut majoritet på de flesta myndigheter som har att handlägga ärenden då både lagar, föreskrifter men slutligen den enskilde tjänstemannens bedömning avgör ett ärende. Någon utvärdering om att asylsökande hbt-personer eller för den delen andra asylsökande finns inte. Regeringen bör omgående i regleringsbrevet till migrationsverket meddela att man snarast upprättar uppföljning och kvalitetssäkring av migrationsverkets verksamhet.

Nu är frågan vad de övriga HBT-vännerna inom Alliansen gör. Det borde vara lätt att få politisk enighet runt denna fråga. Förhandla inte bort människovärdet!

Artiklar, Myter

Myt: Välfärdskris

Norge, Danmark, Sverige ligger topp tre på Legatum Prosperity Index. Det är en lista som räknat ut och betygsatt vilka av världens länder som är ”bäst att leva i”, där de väger in massor av faktorer, som; välfärd, demokrati, personlig frihet, utbildning, hälsa, delaktighet i samhället, rättssäkerhet, trygghet, korruption, ekonomi, miljöarbete, arbetslivsmöjligheter osv.
Klicka på bilden för att förstora den
Klicka på bilden för att förstora den

Avpixlat skriver mängder av artiklar, som många SD-anhängare tror blint på. De sprider vidare och upprepar över hela internet att vi inte har någon välfärd kvar, att Sverige är en diktatur, att det inte finns någon yttrandefrihet och att vanliga arbetarmänniskor och pensionärer inte har några pengar…

Källor:
Legatum Institute, Legatum Prosperity Index

Legatum_Prosperity_Index på wikipedia

Det finns fler intressanta listor och index, som t.ex.: Human Development Index & Leicester University ”Nöjdhetsindex”

Artiklar

Sd – smarta, eller bara klantiga?

Ingen kan ha missat den stora nyheten som slog igenom onsdagen den 14:e november 2012. Sverigedemokraterna sätter sig själva i klistret genom att en film från år 2010 publiceras på Expressens hemsida. Filmen visar Erik Almqvist, filmad av Kent Ekeroth, när han yttrar högst rasistiska termer såsom blatte, babbe, samt trakasserar en ung kvinna som vill gå emellan, genom att kalla henne hora. En tidigare, tillklippt och hårt vinklad film publicerades tidigare av honom själv, där han och andra Sd-toppar som deltog framställs som offren. 

Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX
Erik Almqvist
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX

Är det bara jag som funderar över om Sverigedemokraterna har planerat detta för att visa att de menar allvar med nolltoleransen mot rasistiska uttalanden av partiets medlemmar, eller om de helt enkelt bara är klantiga?

Jag kan se två scenarier till varför det här har hänt;

  • Sverigedemokraterna försöker dölja att de i grunden har rasistiska åsikter bakom sin politik. Erik Almqvist tycker att det inte spelar någon roll om han yttrar rasistiska åsikter innan valet 2010. Han tänker inte heller på att det är lätt att hitta gömda skelett i garderoben hos vem som helst, och hos politiker är det extra kul för alla. Två år senare (vill säga; nu) kommer det gömda skelettet fram och hela partiet får lida för hans dumhet.
  • Sverigedemokraterna känner till filmen där Almqvist filmas av Ekeroth. För att verkligen få fram budskapet om den interna kommunikationsplanen som just kommit ut bestämmer de sig för att se till att filmen släpps, för att på så vis kunna visa att de menar allvar med nolltolerans inom partiet. Till skillnad från omvärlden som faktiskt är förhållandevis rak och ärlig, konspirerar Sd för att ge sig själva möjligheten att framstå som ett rakryggat parti som med tungt hjärta utesluter de partimedlemmar som inte klarar av att föra sig i möblerade rum. Oavsett hur högt upp i partiet de befinner sig.

Hur man än tänker om det hela så finns det enligt min egen åsikt bara två sätt att uppfatta det här. Antingen är Sverigedemokraterna jävligt klantiga och Erik Almqvist klantigast av alla som låter Kent Ekeroth filma honom i en situation som senare kan bli ett riktigt fett skelett i garderoben — eller så är de jäkligt smarta som genom att låta det här visas, klart och tydligt visar att de är ett parti där felsteg mot interna beslut ger konsekvenser.

Hur som helst vore det oerhört intressant att vara en fluga på väggen varhelst Erik Almqvist och Jimmie Åkesson befinner sig i kväll/i natt.

Källor:
Expressen 2012-11-14

Läs också:
Aftonbladet 2012-11-14
Expo 2012-11-14

Artiklar, Myter

Westerbergutredningen: "Främlingen inom oss"

Det är alltid trevligt att inse att man inte är ensam om en idé. När vi grundade Motargument var det för att bemöta vardagsrasismens alla myter och argument. När en statlig utredning, Sou 2012:74; ”Främlingsfienden inom oss”, kommer ut, som klart markerar vikten av att man gör exakt detta, är det klart att man blir glad.

Bli glad du också. Ladda hem Westerbergutredningen hos regeringen!

Det finns mycket att hämta i denna utredning för den som vill knäcka och bemöta rasistmyter. Motargument kommer att lyfta fram många exempel på detta framöver.

När det gäller förslagen till lösningar på problemen tror jag Westerbergutredningen är helt rätt ute. Skolan ska behandla alla lika. Det är rätt ställe att utgå från när man arbetar mot främlingsfientlighet och rasism. Information om främlingsfientlighet och för att bemöta rasistmyter har jag inget emot. En stat ska garantera alla människors skydd mot förtryck.

Men det jag är mest imponerad över är metoden, som jag ser som det viktigaste i rapporten. De metoderna måste man se till att sprida till arbetet i skolorna och med information och inte låta rasisters myter och lögner vara oemotsagda.

Om man ska lyfta fram några brister i utredningen skulle jag framför allt framhålla att utredningens stora miss är att man inte tar upp den islamistiska extremismen också. Den grundas också till stor del på främlingsfientlighet och rasism. Fientlighet mot ”kuffar”, otrogna. Problemen med antisemitism i Malmö hänger ihop med förekomsten av radikal islamistisk extremism som finns i Malmö, till exempel. Att inte ta upp detta är en stor miss.

Denna miss är extra klantig eftersom detta är exakt det som rasister och Sverigedemokrater kommer att skjuta in sig på — ”Se på utredningen, de bryr sig inte om islamistisk rasism”.

Rasistiska judar

I detta sammanhang måste det också nämnas att det finns olustiga kommentarer om judar och filistéer på sidan 81 i rapporten. Ord om att judendomen bildades på grund av rasism mot filistéer. Jag kan förstå var Bengt fått det från, eftersom jag vet att han är med i Humanisterna, som ofta pratar om ”biblisk rasism”. Men det är urbota klantigt att nämna det i samma sammanhang som förintelsen.

Lite finkänslighet får man visa när man pratar om folkgrupper, så man inte bidrar till att skapa nya rasistiska myter. Som Westerberg vet sprider antisemiter gärna myter om rasistiska judar.

Inhemsk rasism

När det gäller mytknäckandet skulle jag rekommendera att man i arbetet med landets skolungdom lyfter fram den ”inhemska rasism” som funnits och mer och mer tynar bort och de olika migrationsströmmar som genom åren funnits internt inne i landet.

En gång i tiden var folk från olika delar av Sverige i samma situation som invandrarna till Sverige idag. I migrationens kölvatten uppkom integrationsproblem som överrepresentation i brottstatistiken och ”förortsproblem” i storstäderna, men också mycket rasism. Få kan sätta sig in i detta idag, men de fördomar som en gång i tiden kunde möta en skåning i huvudstaden var så illa att det bara kan jämföras med dagens rasism. Jag har märkt att detta fungerar speciellt bra då man pratar med skolungdomar. De kan då börja ifrågasätta sin syn på andra folk utifrån sin egen närhistoria och hembygd.

Att begreppet rasism begränsas till speciella ”utlänningar” eller vissa grupper som judar, romer och finnar, är inte bra. Det gör att man missar att bemötanden som exakt är som rasism kan drabba andra grupper och möjligheter att pedagogiskt slå tillbaka främlingsfientligheten.

Men helhetsintrycket är positivt, trots dessa missar. Utredningen är värdefull och lägger ribban för debatten. Läs den!

/Torbjörn Jerlerup, medarbetare på Motargument.se

Foto av Katching

Artiklar

Gustav Kasselstrand om SD:s väljarkår – fler icke-avslöjanden om flyktingboenden

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:

— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

Motargument.se efterlyser alltjämt ett svar på varifrån Gustav Kasselstrand fått uppgiften att 70% av alla asylsökande har lämnat in uppenbart ogrundade asylansökningar. Inte minst mot bakgrund av att Migrationsverket anger att siffran är 8%.

Kasselstrand gjorde olika påståenden under sitt reportage om hur vandrarhemmet Lia Hof skall användas som boende för asylsökande. Han påstår även att 182 personer skall inhysas i boendet. I Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof (Migrationsverkets diarienummer 22-2012-33064), anges att 170 asylsökande skall få bo på Lia Hof.

Paula's girls night 06.11.11 041
victoire_za / Foter / CC BY-NC-SA

Vi hoppas att SDU vill visa relevanta bilder i reportaget. En limousin visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén, pressinformatör på Migrationsverket, om Migrationsverket har limousinservice för asylsökande.

Svaret blev ”Nej”.

Åtskilliga glas och flaskor med champagne visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén om Migrationsverket serverar alkoholhaltiga drycker till asylsökande som nyttjar någon boendeform finansierad av Migrationsverket?

Svaret blev ”Nej”.

I SDU:s film visas en skål med fem uppskurna frukter bestående av två sorters vindruvsklasar, ett äpple, ett päron och en melon, samt en skål med nötter.

I bilagan, på sista raden i Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof vandrarhem, under rubriken ”Lunch och middag”, anges emellertid följande fruktranson:

”En färsk frukt av varierande slag per person.”

Hyreskontraktet visar ingen information om att nötter ingår i de asylsökandes kost.

Därför frågar vi oss varför SDU:s inslag uppvisar limousiner, champagne, skålar med nötter och vackert uppskurna frukter?

I nuläget är det enda säkra att Gustav Kasselstrand tar in på lyxiga vandrarhem och dricker champagne. Om det har bekostats av sverigedemokratiska partikollegor — oavsett om de är rättshaverister, foliehattar eller ej — eller om det betalades med det statliga partibidrag, och därmed Sverigedemokraternas väljares skattemedel, det vet vi inte.

Tills dess att vi vet visar Kasselstrands champagnedrickande endast att Kasselstrand dricker champagne. Samtidigt som det nu torde kunna konstateras att Migrationsverket inte förser asylsökande med denna dryck.

Sverigedemokratiska politiker påstår sig ofta säga sanningen. Mot denna bakgrund vore det trevligt om Kasselstrand antingen presenterar alternativ information om boendet för asylsökande på Lia Hof som är bättre än Migrationsverkets, eller erkänner att han har fel. Helst i en ny SDU-film.

För de som är intresserade av tidigare kontroverser kring trovärdigheten i SDU:s filmer kan artikeln ”SD klippte in (M)-politiker i reklamfilm — polisanmäls”, publicerad i Dagens Media den 24 april 2012 vara läsvärd.

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.

Artiklar

En sverigedemokratisk ordbok 2: "kulturberikare"

I en tidigare artikel visade jag att ordet kulturmarxist, som används mycket i Sverigedemokraternas retorik idag, härrör från nazismen. Att Sd lånat begrepp från nazismen är inte så egendomligt eftersom Sd grundades av gamla nazister, som t.ex. Anders Klarström. Ett annat begrepp som för 20 år sen bara användes av nazister, men som Sd populariserat, är ordet ”kulturberikare”.

Riksdagsmannen Kent Ekeroth (Sd) är en av de sverigedemokrater som mest använder uttrycket.

Klicka för större bild. Kent Ekeroths blogg.
Gammelmedia inbillar sig ofta, och gärna även andra, att invandring och mångkultur ”berikar” Sverige på alla möjliga sätt och det är därmed bra med massiv invandring och mångkultur. Som reaktion på denna helt absurda inställning har det ironiserande begreppet ”kulturberikare” börjat användas flitigt i bloggosfären som ett förtjänstfullt hån mot svensk pk-media. Del i det roliga med begreppet är självfallet den enorma diskrepans mellan medias bild och verkligheten, vilket våldet från vissa invandrargrupper så tydligt visar.
Gammelmedia pratar floskler om hur mycket vi blir ”berikade” men när denna berikning sedan innebär rått och oprovocerat våld, rån, mord och gruppvåldtäkter m.m. sätts medias försök att skönmåla mångkulturen i ett löjets skimmer, milt sagt. Därför är detta begrepp klockrent att använda.

Nazisterna använde inte ordet berikare utan befordrare. ”Kulturträger” (ordagrant kulturdragare eller kulturbärare).

Nazisterna fick ordet direkt från Adolf Hitler som använde använde ordet redan i Mein Kampf:

”Vor allem aber die deutsche Kultur ist, wie schon ihr Name sagt, eine deutsche und keine jüdische… Denn wie mußte man uns dankbar sein, daß wir diese herrlichen Kulturträger freigeben und der anderen Welt zur Verfügung stellen. Sie kann nach ihren eigenen Erklärungen nicht einen Grund zur Entschuldigung anführen, weshalb sie diesen wertvollsten Menschen die Aufnahme in ihren Ländern verweigert.”

I samband med att Hitler beskriver det ”judiska hotet” mot ”tysk kultur” använder han alltså, i en bisats ordet. Han kallar judarna ”dessa härliga kulturbefordrare”. I övriga delar av talet hittar man ”detta präktiga folk” och liknande beskrivningar.  För övrigt avslutas talet med att Hitler skriver att målet för nazisterna var ”judarnas förintande i Europa”.

Om man läser nazitysk propaganda hittar man ofta liknande ironiska formuleringar som den om ”kulturbefordrare”. I partiorganer Völkischer Beobachter liksom i antisemitiska Der Sturmer.

Var fick då Hitler ordet från? Jo, han lånade ordet från första världskrigets tyska krigspropaganda.

Den numera avsomnade bloggaren Fenix skrev om det i en artikel för mer än tio år sen. Jag citerar hen här;

Frankrikes afrikanska befolkning beskrevs 1940 med det nedsättande ”kulturträger”.

KULTURARBETARE MUMBO 1916 tillfångatogs en grupp senegalnegrer vid Verdun. De beskrevs i de franska krigsdagböckerna som stora hjältar. De hade stått emot upprepade gasattacker, 50 timmars granatregn och slagit tillbaka tyska pionjäranfall med eldkastare.

Vatten, förnödenheter och ammunition hade tagit slut redan på ett tidigt stadium. Deras vita franska officerare var förstås de största hjältarna, men ententen var mycket nöjda med sina tvångsrekryterade kolonialnegrer. Tyskarna led en oerhörd chock dessa dagar. För första gången hade deras styrkor, preussiska elitsoldater dessutom, blivit tillbakaslaget av en hop numerärt underlägsna – negrer. Detta var allvarligt. Mycket allvarligt till och med. Tursamt nog hade man slutligen kunnat krossa denna föraktliga lilla hop ”svartingar”, men det hade kostat mycket blod.

Det tyska överkommandot lät avfotografera dem med titeln KULTURTRÄGER och publicerade bilden i sin officiella tidning. Några nummer senare fanns en ny bild. Ett porträttfotografi. Bildtexten är intressant.

Französische Kulturträger: In den Kämpfen bei Verdun gefangener Senegalneger (‘Mumbo’, der Schönste von allen). Källa: Illustrirte Zeitung Nr 3826 (Kriegsnummer 117) sid 558 (J J Weber, Leipzig, oktober 1916)

På bilden ser man en fransk soldat från Senegal. En neger. Av de miljontals bilder, teckningar, etsningar, målningar och fotografier som tyska högkvarteret lät publicera över sina fiendesoldater återfinns aldrig någonsin begreppet KULTURTRÄGER annat än på franska negrer. Ironin är kopplad till hudfärgen. Hade det varit en fransk konstnär, komplett med basker och flaska rödvin, hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fransk vinbonde hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fiskare, en gatsopare eller en sumprunkare hade ironin varit omöjlig. Ironin är enbart kopplad till uppfattningen att samtliga tyska läsare anser sig förmer än den franske soldaten – visserligen hade han utvisat utomordentligt hjältemod, vilket är mera än majoriteten av läsarna – de är förmer enbart p.g.a. en ljusare kulör i skinnet. Inget annat sägs. Däri ligger skämtet – han är en neger – en kulturarbetare – otroligt roligt 1916. Inte kan en neger vara kulturträger. *Hahaha* kluckades det i de Böhmiska och Bajerska drängstugorna.

— Begreppet är en ironi. — Ironin är enbart rasistisk. — Ironin tillkom vid en tid då Adolf Hitler var en gasskadad korpral i ett Bajerskt regemente.

 Läs mer om ordet ”kulturträger” här!