Är ”utländsk finansiering” av moskéer nåt som bör stoppas och är ”utländsk finansiering” ett ”muslimskt problem”?

Med jämna mellanrum hörs kravet att vi måste stoppa utländsk finansiering av moskéer i Sverige eller straffbeskatta det. Det kan låta lätt, men det är mycket svårare i verkligheten. Frågan är om vi ens skulle vilja det.

Lagar och regler måste vara konsekventa. Om vi skulle stoppa utländska donationer till Sverige skulle det drabba kristna och andra samfund hårt. Dessutom skulle svenska kyrkors stöd till utlandet drabbas hårt.

Så här kan det låta när någon reagerar på att ”muhammedanerna” tar emot pengar från utlandet.

Men det är inte så enkelt.

Mycket av katolska kyrkans verksamhet sen de återetablerade sig här i Sverige på 1700-talet har varit utlandsfinansierad. Förutom att de givetvis är styrda från Rom.

I årsredovisningen för katolska kyrkan kan vi läsa att de just nu samlar pengar för en kaldéisk kyrka, för de många syriska flyktingar som kommit hit de sista åren; kyrkan heter Jungfru Maria Kyrka.

Få reagerar mot detta, trots att katolska kyrkan än idag har kvar en syn på homosexuella som de flesta svenskar avskyr.

Det är inte heller något fel i att intressen i Thailand stöder bygget av buddistiska tempel i Sverige, tycks de flesta anse. Detta trots att Thailand har en syn på politik vi avskyr.

Muslimska investeringar däremot. De anses alltid vara ”fel” per definition.

Vi lever i en värld med fri marknad. Att börja förbjuda olika aktörer att investera över landgränserna innebär problem, vare sig vi pratar om kyrkor eller mekaniska verkstäder.