Detta är del 4 i vår artikelserie om Sverigedemokraternas strategi för att stegvis förändra det svenska samhället.
Sverigedemokraterna profilerar sig som ett parti för “vanligt folk” – arbetare, pensionärer och landsbygdsbor. Men när man granskar partiets förslag i riksdagen, motioner och budgetar blir mönstret tydligt: det är inte låginkomsttagare eller utsatta grupper som står i centrum. Det är fastighetsägare, företagare och höginkomsttagare. Bakom folklig retorik döljer sig en ekonomisk linje som gynnar de starka – och försvagar tryggheten för många av partiets egna väljare.
SD:s ekonomiska prioriteringar syns tydligt i deras budgetmotioner. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet slopad fastighetsavgift, sänkt kapitalvinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och avskaffad reavinstskatt på bostäder – reformer som främst gynnar höginkomsttagare och hushåll med stort kapital.
Samtidigt är partiet svalt inställda till att stärka skyddet för ekonomiskt utsatta grupper. Exempelvis innehåller SD:s budgetmotion 2022/23 inga förslag om att permanent höja a-kassan eller förbättra sjukförsäkringen, trots att många av deras väljare har osäkra anställningar eller arbetar i lågavlönade yrken.
När det gäller beskattning väljer SD ofta att stå på samma sida som Moderaterna, och försvarar plattare skatter snarare än progressivitet. Avskaffandet av värnskatten, som SD stödde, gynnade i praktiken endast de rikaste 3–5 procenten av befolkningen. Enligt uppgifter från Skatteverket betalade cirka 345 000 personer värnskatt under det sista året innan den avskaffades – vilket motsvarar ungefär 3,5 procent av alla skattebetalare i Sverige. Reformen innebar en skattesänkning på cirka 11 000 kronor per år för en person med en årslön på 925 000 kronor. För låg- och medelinkomsttagare var effekten obefintlig.
Arbetsrätt – flexibilitet för arbetsgivare, otrygghet för arbetare
SD:s ställning i arbetsmarknadsfrågor är ett av de tydligaste exemplen på diskrepansen mellan retorik och verklighet. I motion 2016/17:2233 föreslår partiet en rad reformer för att öka “flexibiliteten” på arbetsmarknaden, vilket i praktiken innebär att arbetsgivare ska få lättare att säga upp personal.
I motion 2017/18:2487 kräver SD att undantagen i turordningsreglerna i LAS ska utökas från två till fem anställda – ett förslag som i praktiken försvagar fackets inflytande och ökar otryggheten för nyanställda.
SD:s linje är tydlig: mindre inflytande för facket, mer spelrum för arbetsgivare. Trots att många av deras väljare tillhör LO-kollektivet har SD gång på gång valt att rösta för reformer som försvagar löntagarnas ställning.
Välfärden – marknad framför jämlikhet
SD säger sig vilja skydda den svenska välfärden, men deras politik har gång på gång prioriterat valfrihet och privat drift framför jämlik tillgång. I motion 2021/22:3938 föreslår SD inga begränsningar för vinstuttag i välfärden. Istället förespråkas ett “bredare utbud av välfärdsaktörer” och “ökad valfrihet” – vilket i praktiken innebär fortsatt marknadsstyrning av skola och vård.
Samtidigt saknas satsningar på offentlig vård i glesbygd eller särskilda insatser i socioekonomiskt utsatta områden. SD:s politik gynnar därmed de som har möjlighet att välja – inte de som är beroende av att välfärden fungerar där de bor.
I sina motioner fokuserar SD på att sänka skatter för bostadsägare, inte på att bygga fler hyresrätter. I motion 2017/18:2487 föreslår partiet bland annat slopad reavinstskatt, förstärkt ROT-avdrag och sänkt fastighetsavgift. Samtidigt lyser förslag om byggstöd till hyresrätter, allmännytta eller hyresreglering med sin frånvaro.
Detta gynnar äldre hushåll och villaägare – men inte de unga väljare eller låginkomsttagare som har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. SD:s bostadspolitik förstärker därmed klasskillnaderna, snarare än att jämna ut dem.
Klimat och transporter – bilen som ideologi
SD:s klimatpolitik är inte bara passiv – den är bakåtsträvande. I motion 2017/18:2487 skriver partiet uttryckligen att bilen ska vara norm i svensk transportpolitik, och föreslår sänkt bensinskatt, höjt reseavdrag för bilpendlare och stopp för höghastighetståg.
Detta gynnar kortsiktigt hushåll med bil – men slår mot unga, låginkomsttagare och stadsbor som är beroende av kollektivtrafik. Samtidigt fördröjs klimatomställningen och ökade utsläpp normaliseras. För ett parti som säger sig värna framtiden är detta en linje som förnekar både vetenskap och social rättvisa.
Slutsats: Folklig yta, elitens kärna
SD:s största politiska framgång är att de lyckats få många väljare att tro att partiet står på deras sida. Men i fråga efter fråga visar deras politik en annan verklighet: skattesänkningar för de rika, urholkad arbetsrätt, marknadsstyrd välfärd och försummade hyresgäster.
Identitetspolitik och retorik om “folkets vilja” används som rökridåer. Bakom dem pågår en konservativ ekonomisk politik som liknar det gamla högerprojektet – men i ny kostym. För att avslöja detta krävs inte mer debatt – utan mer granskning.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Källor:
Riksdagen: Motion 2017/18:2487 Budgetpropositionen för 2018
SvD: Skatt försvinner – miljonregn för höjdare
Riksdagen: Motion 2016/17:2233 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Riksdagen: Motion 2021/22:3938 Nu är det dags för Sverige – Sverigedemokraternas förslag till statsbudget 2022
Motargument 