Etikettarkiv: Högerextremism

Krönikor

Åtgärda hedersvåld utan rasistiska lagförslag

Hedersvåld är en komplex fråga med flertalet olika nyanser.
Det är ett av de kända samhällsproblemen där familjer ställer sig som en spärr gentemot individens egen vilja, eller rättare sagt rätten till att kunna få styra sitt eget liv. Kontroll, förföljelse, hot, misshandel, ja, till och med mord är vanliga brott i sammanhanget.

Lady Justice

Det är inte ovanligt att föräldrar kastar ut sin son på gatan efter att de fått reda på hans homosexualitet. En dotters oplanerade graviditet kan ligga till grund för misshandel i en del familjer. Vissa föräldrar är redo att till vilket pris som helst hindra att deras son eller dotter gifter sig med en person som har en annan etnisk eller religiös bakgrund. Sådana här familjer bor både på Östermalm såväl som i Rinkeby, både i Norrland och i Södermanland.

Oavsett om man konverterar till eller från kristendom, islam, judendom, är det möjligt att konvertiten mobbas, hotas och trakasseras av sin egen familj.

Faktum är att hedersvåld ibland kan leda till så kallat hedersmord. Öppen homosexualitet, oplanerad graviditet, giftermål med någon av en annan etnisk, religiös eller social bakgrund, friheten att välja livspartner eller klädstil — har under lång tid varit otillåtet i en rad länder styrda genom diktatur eller på annat sätt dominerade av grupptänkande enligt hårt styrda sociala normer.

En del människor lever fortfarande kvar i samma mentalitet. Antingen genom ett kulturellt arv från det land som de själva eller deras föräldrar kommer ifrån. I vissa fall finns den genom uppväxt som etniskt svensk med etniskt svenska föräldrar.

Hanna Gadban, som kallar sig själv muslimsk feminist och rättsaktivist, skrev i Svenska Dagbladet den 2 augusti 2013, en artikel om den så kallade hedersvåldsproblematiken. Hon visar tydligt att hon känner till problemets orsaker liksom konsekvenser (vilket många andra är medvetna om och redo att stödja). Hennes förslag för att försöka åtgärda problemet är dock nästan lika förskräckliga som hedersvåld.

Hanna Gadban generaliserar grovt om alla människor med invandrarbakgrund genom kravet att alla invandrare ska underteckna avtal som binder dem till att inte begå något brott i Sverige under tiden de söker svensk medborgarskap. Hon verkar anse – liksom Kent Ekeroth gör – att invandrare generellt är potentiella hedersmördare.

Skall serber skriva under att de inte är och kommer aldrig bli krigsförbrytare? Skall araber skriva under att de inte är och aldrig kommer att bli självmordsbombare? Med tanke på att en ökänd maffiaboss som bor i Sverige kommer från Sarajevo, kanske jag själv borde skriva ett intyg om att jag aldrig kommer vilja bli en maffiaboss i Stockholm under tiden jag väntar på besked om mitt medborgarskap.

Ungefär så ser fördomsfulla politiska förslag ut i praktiken. Man ska aldrig på förhand döma andra i en folkgrupp efter vad enstaka individer i den gruppen än må ha gjort eller kan misstänkas komma att göra i framtiden.

Den här kända generaliseringen, föraktet, och fördömande av människor känner vi väl igen från den högerextrema sidan, deras hatsajter på Internet och deras anonyma debattörer liksom hos Sverigedemokraternas riksdagsmän.

Nu ser vi detsamma från en person som betraktar sig som ”muslimsk feminist”, som trots sina kunskaper i frågor om hedersvåld är svår att se i ett seriöst arbete med problemet.

 

För att åtgärda hedersvåld krävs flera olika vägar

En utgångspunkt är kunskap och upplysning genom skolorna. Frågor gällande hedersvåld/mord bör hanteras med kraft inom den kommunala socialtjänsten. Det kan tilläggas att flera kommuner redan idag utbildar sin personal på området.

I de här frågorna möter vi ständigt samma återkommande problem: Socialens administratörer som inte kan erbjuda någon skydd, eller som inte förstår problematiken, överbelastade psykologer som saknar erfarenhet, brist på poliser som kan agera med en enklare lagstiftning om rätt till skyddad identitet. Bristen på ett effektivt skydd från sociala myndigheter och rättsväsendet kan drabba kvinnor bosatta på Gärdet såväl som i Fittja.

Lösningen ligger aldrig i att generalisera om folkgrupper, genom att döma någon på förhand eller misstänka någon som potentiell brottsling.

Ida Dzanovic

Artiklar

I Srebrenicas fotspår

I Srebrenicas fotspår…

OBS: Vi vill varna känsliga tittare för att filmerna som länkats kan vara svåra att se! 

Att gå i Srebrenicaoffrens fotspår är svårt för en människa med omtanke och medmänsklighet. Varje steg kan kännas som ett tungt ansvar då man till varje pris vill gå respektfullt och försiktigt med känsla att inte störa fridfulla mammors söner, män och pojkar som valdes ut till avrättning inför omvärldens TV-kameror.

Allt detta har skett då FN bevakade området. FN:s holländska 3:e bataljon tog bland annat emot brännvin från den kända krigsförbrytaren Ratko Mladic för att senare festa hela natten i närheten av platsen för massavrättningar som pågick i timmar.

Srebrenica_begravningAtt gå i Srebrenicas fotspår är väldigt smärtsamt och ansvarsfullt men många har valt den tuffa vägen för att minnas och att uppmana andra att tänka på hatretorikens konsekvenser, som en rad mäniskorättsorganisationer världen över och naturligtvis i Bosnien.

På hemmaplan har vi Expo som utmärker sig med enorma kunskaper och förståelse för det som har hänt och tydliga varningar om hatretorikens konsekvenser. Högerextremism och nationalism som bakgrunden till genocid och den etniska rensningen i Bosnien.

Alex Bengtsson (Expo) om Sverigedemokraterna: ”Blodet från de små vägarna i utkanterna av Srebrenica syns i ett riksdagspartis ungdomsförbunds retorik och högfärdigt formulerade visioner.”

Varje steg man tar i minnesstund för Srebrenicas offer är heligt och lämnar bakom sig bestämda spår som vittne till den tid då människor valdes ut till avrättningar, skyldiga för sina namn och ursprung, skyldiga för allt som deras förfäder var och varje promille av det onda och smutsiga som påstås har funnits i deras gener.

Som en del av ett folk som hotades med utrotning delar jag den känslan med många som upplever att vi började vakna ur ett kollektivt trauma för att berätta och vittna om ca 2 miljoner flyktingar. Att berätta om en kedja av koncentrationsläger, massavrättningar, våldtäkter, uppbrända hus och städer.

Innan dess, så var vi helt tysta.

I cirka 20 år har vi funnits världen över och jakten efter nya utbildningar, arbete, familjeplikter och nya språkkunskaper kändes ibland som en möjlighet att glömma bort, att övervinna rädsla, chansen att vända om, att kämpa och gå vidare. För inte så länge sedan har vi med Jasenko Selimovic i spetsen tackat Sverige för att vi fick stanna här.

Det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget började i Srebrenica den 11 juli 1995.

Det är cirka 10 000 personer som saknas efter avrättningarna.
8 327 personer har hittats i massgravar. 6 139 personer har hittills identifierats av internationell folkmordsbrottsutredning och kommission med hjälp av DNA-test.
Idag, 18 år efter folkmordet i Srebrenica, är det begravning av 409 män och bland dem 44 pojkar mellan 11 till 17 år gamla. 

Srebrenicas yngsta offer är en liten flicka, ett spädbarn som ingen har hunnit ge ett namn.

Tragedin är inte över då man ständigt, under ca 20 år river upp såret, gräver upp nya massgravar i hela landet. Tragedin är inte över då många krigsförbrytare är på fri fot. Många av de största krigsförbrytarna har inte dömts i Haagtribunalen. Tragedin är inte över då extremnationalister i Forna Jugoslavien förnekar folkmordet i Bosnien.

Tragedin är inte över då man dagligen möter en hatfull retorik i Sverige som påminner om det vi en gång hörde innan man satte i gång med en rad folkmordsbrott i landet vi lämnade bakom oss. Man hör dagligen om muslimernas ondska, muslimer som fara för ett samhälle, muslimer som ett hot, muslimer som inte bör finnas i samhället, muslimer som man måste försvaras från, muslimer och deras religion som t.o.m. riskerar att erövra och utrota Europas länder.

Ironiskt nog att liknande saker skrevs till just mig:

Ingrid_islam_folkmord

Skrämmande och ironiskt nog är den rad av folkmordsbrott i Bosnien, varav det största skett i Srebrenica, enbart en del av hela den komplexa antimuslimska processen i Europa. Vi är alla pusselbitar av den här processen.

/Ida Dzanovic