När länder blir auktoritära är det första som de politiska ledarna gör att ta kontroll över de fria medierna – och politisk satir blir med ens ett farligt ämne. När Putin kom till makten dröjde det inte länge förrän fria medier var kuvade och ett av de största tittarsuccéerna, ett politiskt satirprogram, togs ur etern. Samma tankegods finns hos Sverigedemokraterna, ordföranden i Blekinge SD vill förbjuda politisk satir i Sveriges Radio och Sveriges Television.
Att länder som Ungern och Ryssland håller på att lämna den demokratiska familjen har nog inte undgått någon. I fallet Ryssland har avskedet tagit många år och redan gått väldigt långt, med riggade val och trakasserade oppositionella. För att inte tala om de totalt statskontrollerade TV-kanalerna som tar direktiv från Kreml om hur och vad man bör sända, vilka nyheter som ska lyftas fram i ljuset, och vilka underhållningsprogram som får sändas. När Vladimir Putin kom till makten för ungefär tjugo år sedan började han omedelbart en kampanj mot de privatägda medier som hade växt fram under årtiondet efter Sovjetunionens kollaps.
Ett exempel är NTV – en privatägd kanal med många tittarsuccéer, däribland Kukly (ry. Куклы) som ordagrant betyder ”Dockorna”. Dockornas förebild var den brittiska politiska satirsserien Spitting Image som sändes under 80- och 90-talen. Likt sin förebild, använde Dockorna just dockor som var karikatyrer av kända politiker. Alla fick en slev av kritik för sina tilltag och misstag inom rysk politik. Och när Putin kom till makten 1999 fanns snart även en docka som liknade Putin med i vart och vartannat avsnitt.
Det förekom påtryckningar på NTV att ta bort Putin-dockan från programmet, att stoppa den politiska satiren mot presidenten. Och när Putin med hjälp av statsapparaten krossade och tog över de privatägda mediehusen, däribland NTV, så skedde många förändringar i tablån. Dockorna försvann slutligen 2002 när NTV hade tagits över fullständigt av aktörer som gick statens intressen. Kampanjen mot bl a NTV var känd och stödd av Putin själv (Gustafsson 2008).
Auktoritära ledare vill inte bli skrattade åt
Varför är då detta viktigt? Jo, därför att det första som auktoritära och kanske antidemokratiska ledare vill försäkra sig om är att ingen skrattar åt dem. Skratt avväpnar. Skratt gör dem mindre. I en normal demokrati är skrattet ett tillåtet sätt att relatera till makten. I de auktoritäras och diktatorernas värld är skrattet farligt och måste tas bort. Och dessa idéer bubblar nu upp även här hemma hos Sverigedemokraterna.
Även om Jimmie Åkesson säger att han inte tycker ett förbud behövs, är det ett faktum att idén finns på riktigt och lever inom partiet. Det är Blekinge läns ordförande för Sverigedemokraterna, Camilla Karlman, som inte tycker det ska vara tillåtet att skämta om politik i Sveriges Radio och SVT, rapporterar SVT:
”– I politiken diskuteras så pass allvarliga ämnen att det rimmar dåligt med satir inom public service-bolagen, säger Camilla Karlman.
Sverigedemokraternas Blekingedistrikt anser att SVT och SR främst ska vara informationskanaler för nyheter och dokumentärer.
– Tar man P3 som exempel så har det slagit fel när de har gjort satir om Sverigedemokraterna, säger Camilla Karlman.
Camilla Karlman är beredd att stödja förslaget till partikongressen från femton SD-distrikt som vill att SD ska arbeta för att sälja ut SVT 2 och P3.
– Det är vår uppfattning att privata radio- och tv-kanaler kan syssla med lätt underhållning som Bonde söker fru och liknande där det inte finns inslag av folkbildning, säger hon.”
Om Camilla Karlman får sin vilja igenom kommer Sveriges medielandskap närma sig Rysslands med ett rejält kliv. Public service blir snävare och mer av informationskanal för makten och, så klart, utan störande lustigkurrar som gör sig roliga över politikernas tilltag.
Skriftliga källor:
Gustafsson, Pär (2008) Commercial Conflict: The case of Russia’s Contemporary Economy, DPhil thesis, Oxford University.
Motargument 