På Internet frodas näthatet. Många tror att de är anonyma, då de använder sig av fingerade namn och/eller falska användarkonton. Dessa falska identiteter går i många fall att spåra, bland annat via IP-adresser. Att polisanmäla behöver inte vara meningslöst.
Näthataren befinner sig överallt på nätet; på bloggar, i diverse diskussionsforum, i kommentarsfält, i privata meddelanden, i sms, i mail, på sociala medier, på Flashback och i chattar.
Näthataren kan vara vem som helst; din granne, personer med viktiga samhällsfunktioner, folk som ska vara föredömen, småbarnsföräldern, eller till och med en familjemedlem eller nära vän.
Antalet anmälningar rörande näthatet ökar. Då många tror att det inte går att komma åt förövaren är det tyvärr många som låter bli att anmäla. Den utsatte kan också känna rädsla inför att anmäla med tanke på möjliga konsekvenser. För att bekämpa kränkningar och hot på Internet är det vår skyldighet att anmäla dessa trakasserier så snart vi blir utsatta eller blir vittne till dem.
Näthat innefattas av lagar som skollagen och diskrimineringslagen. Hatbrott är också en rubricering som fångar upp näthat.
Det som en gång skrivits på Internet finns kvar, det går inte att radera.
När du blir utsatt för, eller bevittnar, näthat ska du uppmärksamma, reagera, ta skärmdumpar, ifrågasätta och anmäla. Anmälan görs i första hand till polisen, men det går även bra att anmäla till Diskrimineringsbyrån.
Lästips:
Vilka mekanismer styr #näthat?
Motargument 