Kära Thoralf Alfsson. Jag såg att du nämnde mig och min vän Sigvard Carlsson nyligen på din blogg. Du kallade mig godhetsapostel. Anledningen till inlägget var att du kritiserade den JO-anmälan mot Migrationsverket, som jag och Sigvard gjorde härförleden. Dina kommentarer har väckt en hel del tankar kring arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter, tankar jag vill dela med mig till dig.

En del flyktingar på Hälludden på norra Öland har nämligen berättat för mig och Sigvard och några andra vänner om den situation de har där. Den är inte bra.

Det finns mycket att berätta om Hälludden. Det här är inte platsen för det. Det viktiga är att flyktingarna hamnade i en situation där de känner sig hjälplösa, isolerade, nedtryckta, behandlade som en korsning mellan dagisbarn och fångar, utan någonstans att vända sig för att få hjälp och upprättelse. Vi kom dit, hörde deras berättelser om hur Hälludden misskötts och såg hur desperata de var. Så vi beslöt att hjälpa dem. Det har delvis fungerat, de har fått en bättre situation nu. Men det återstår en hel del att göra.

Du skriver:

Klagosången tycks vara oändlig över hur de får ”lida” på norra Öland. Undrar om de förväntat sig Sheraton eller Hilton när de kom till Sverige. Det mesta borde ju faktiskt vara mycket bra i förhållande till Syrien. För jag antar att det är flyktingar från just Syrien som klagar….

Ölandsbladet har idag två artiklar där bland annat ansvariga bemöter JO-anmälan. Under en av artiklarna finns följande läsarkommentar.

”Att komma från krigets Syrien och hamna på Hälludden ”helvetet” enl papperstidningen måste vara ett öde värre än döden. Stackars de Ölänningar som är fastboende på norra Öland och tvingas leva under dessa djävulska förhållanden som det tydligen är att bo på norra Öland, och de har ju inget alternativ heller då de har hus och hem som de ogärna flyttar från. Flyktingarna däremot har ju alltid alternativet att återvända hem och lämna helvetet på norra Öland.”

Thoralf: det som skedde var att flyktingarna kom till en kall och mörk plats vid världens ände. Väl där, innan de gick av bussen, sa tolken till dem att de inte fick berätta något för någon utomstående om förhållandena på förläggningen, för gör de det så kunde deras chanser till att få uppehållstillstånd äventyras. Sen går de ut ur bussen och möter en föreståndare som pratar till dem som vore de småbarn. Sen famlar de sig fram i det kompakta mörkret till matsalen första dagen och får oätlig skräpmat och gult vatten.

För min del anser jag att den svenska synen på demokrati och mänskliga rättigheter ska prägla arbetet med flyktingarna från dag ett.

Jag vet inte vilken syn du har på demokrati Thoralf. Min är, iallafall, den att det inte är demokrati att be folk hålla käft och vara nöjda med det de får eftersom de är ”gäster” här.

Det finns några flyktingar där som vågar stå upp mot auktoriteterna, trots att dessa påstår att om de klagar kanske de kastas ut ur landet igen. De ifrågasätter auktoriteterna. De kämpar för demokrati, i den meningen att de vill att de och de andra flyktingarna ska få göra sin röst hörd.

Jag vet inte vilken syn du har på demokrati Thoralf, men det låter som om dessa flyktingar har en bra idé om vad demokrati är för något.

Hälludden är inte den enda förläggningen med sådana problem. Jag hör skräckhistorier från hela landet. Bra första intryck de får, nysvenskarna. De flyr från diktatur till demokrati och det första de stöter på är en myndighet som struntar i deras problem, som inte lyssnar på dem, och personal som ber dem hålla käft.

Du som bekymrar dig över migrationspolitiken borde vara bekymrad över läget på landets flyktingförläggningar. Om det är bristande integration och problem med synen på demokrati du bekymrar dig över, så borde du kanske vara för saker som svenskundervisning för flyktingar, att skapa förutsättningar för oberoende kontrollmyndigheter eller att lyssna till flyktingarnas behov. En ny flyktingpolitik är inte något dyrt. Man kan få en sådan för en miljard.

Med tanke på att du anser det vara demokrati att hålla käft och vara nöjd så kanske det är du som behöver träffa några av flyktingarna på landets förläggningar. Jag tror att du kan lära dig en hel del om demokrati från dem. De flesta kommer hit för att de vill ta del av den svenska demokratin. Glöm aldrig det!