Etikettarkiv: rädsla

Artiklar

Rädsla och rasism

Hur uppstår rasism bland människor och vad kan man göra för att motverka rasismen. Carl Johan Rehbinder skrev ett bra inlägg om detta för ett antal år sen som visar hur rasismen har sin grund i rädsla och att nyckeln till att övervinna rasismen är att övervinna rädslan.

*****

”Det vi rubricerar som rasism är oftast inte rasism, utan bara rädsla för det som är okänt. Om jag bara känner mig hemma och trygg bland Hansson, Bengtsson, Lindström, Rask, Lundberg och Grönkvist – Pelle, Kerstin, Bengt, Olle, Gustaf, Inga, Lisa, Kalle och Anna – så är det inte så konstigt att jag kan känna mig otrygg och osäker när min omgivning i allt högre grad består av Ahmed, Singh, Türkmenyi, Ybrahim, José, Rangita m.fl.
Vi känner inte igen oss, vi förlorar orienteringen – och då finns två alternativ:

Antingen skaffar man sig koll på läget, genom att bekanta sig med den nya omgivningen, eller så drabbas man av panik och ropar efter mamma – alltså: man vill att det ska vara som förut; ”bort med allt det här okända som gör mig otrygg”.

Rasism kommer oftast in som en sista utväg, ett slags ideologiskt alibi för att ge uttryck för sin rädsla på ett destruktivt sätt.

[…]

Rasister är fegisar!

Att hålla fast vid en rasistisk världsåskådning bygger främst på en ovilja att kliva över sina egna trygghetsgränser – finare ord för ”feg”. Att vara rasist är sannerligen fegisens väg. Att kasta svepande åsikter omkring sig om ”svartskallar” som i en mening tar alla jobben, och i nästa mening bara vill leva på socialbidrag – det är inte bara fegt, det är korkat också. Hur kan samma förhatliga grupp vara både så lata att de bara vill parasitera på samhället, och samtidigt så flitiga att de tar alla våra jobb?

Det håller inte, det begriper vem som helst.

Kulturella skillnader

Vad som verkligen finns är kulturella skillnader. Men vi gör ett stort misstag om vi tror att skillnaderna följer nationsgränserna. Skillnaderna mellan samhällsklasser är ofta mycket större. En svensk ung gosse från Djursholm, ur överklassen, har förmodligen mer gemensamt med en överklassungdom från Kairo, än med den svenske industriarbetarens söner och döttrar. Vilket i och för sig är ännu en spik i kistan för rasistiska idéer.

Ett problem som detta kan leda till är att vi inte ser de verkliga skillnaderna, eftersom vi tittar alldeles för mycket på det yttre. Hudfärg blir viktigare än samhällsmoral.

Änglar och skitstövlar

Så vad ska vi göra för att övervinna rasismen?

Det finns inga patentlösningar. Inga pennstreck eller mirakelkurer. Det enda vi kan göra är att övervinna våra egna rädslor. Att våga se alla människor som människor, med oanade potentialer. Alla är inte goda. Alla är inte onda. Ingen är enbart ond eller god. Det finns änglar och skitstövlar överallt, oavsett hudfärg och etnisk bakgrund.

Det kanske låter naivt – men jag är övertygad om att den enda verkligt verksamma medicinen mot rasism och främlingsfientlighet är just mötet mellan människor.

Främlingsfientlighet finns ju lika mycket mellan människor från olika städer eller landsändar!

Som stockholmare kan man få utstå mycket spott och spe om man kommer ut på landet, och ofta även tvärtom.

Nyfikenhet och leklust

Så om jag vågar ta fram nyfikenheten lite mer, leklusten lite mer, och rädslan och fegheten lite mindre, så kan det hända att jag vågar möta nya människor i min omgivning, på ett nytt sätt.

Om du är svensk: fråga din tandläkare, eller din lokale butiksägare (som förmodligen heter Zoltan, Elzbieta, Szabó eller Amira) varifrån hon eller han kommer, och ta sen reda på lite mer om det landet.

Om du är invandrare: fråga din svenske bekant varifrån han/hon kommer – har denne växt upp på orten, eller kommer han/hon kanske från någon annan ort? Tag reda på mer.

Nästa gång ni möts kan du referera till något du läst eller sett på TV – och så har ett möte kommit till stånd.
Ett frö har såtts, och snart kan en liten planta växa upp. Och tar vi väl hand om denna planta kan den snart bli stor och stark – ett träd som bär frukt.”

Skrivet av Carl Johan Rehbinder, Juni 2000

*****

Inom projektet Motargument.se citerar, och länkar, vi ofta till bra artiklar vi hittar på nätet. Citaten ur artiklarna är ofta långa. Anledningen till det är att vi vill skapa en databas med bra motargument mot rasism och främlingsfientlighet. För att undvika att det vi länkar till bara försvinner från internet en vacker dag, lägger vi upp de relevanta citaten och faktan här på vår egen blogg också. Ge oss gärna tips om bra artiklar via tipssidan.

Artiklar

Rädslan och Sverigedemokraterna

Denna artikel om Sverigedemokraterna och rädslan är hämtad från den avsomnade bloggen Sd-bluffen, september 2010.

Att Sverigedemokraternas retorik bygger på att skrämma upp folk är inget nytt, men det är lite intressant att analysera partiets kärnväljare. Merparten är män på landsbygden (mindre orter och förorter) med små inkomster. Arbetslöshet och låg utbildning är också kännetecknande för gruppen i stort. I mångt och mycket är det dessa grupper som socialdemokraterna traditionellt haft starkt stöd hos, men som nu byter partilojalitet.

Det finns en inneboende känsla hos många att samhället springer ifrån dem, att utveckling är något som associeras med företagsnedläggningar och neddragningar i samhällsservice. Det finns en längtan tillbaka till ett samhälle där kroppsarbete är högt värderat och arbetarklassen klarar sig bra på grund av att man har jobb och inkomst. Inget av detta är nytt, men analysen ger också fog för framtida oro.

Rädslan som dessa människor känner måste tas på allvar. Det är när arbetslösheten är hög som de största motsättningarna inom ett samhälle förs upp till ytan, antingen mellan exempelvis rika och fattiga eller mellan infödda och invandrare. Integrationen och flyktingpolitiken är inte lika intressant att diskutera när arbetslösheten är låg, för att människor inte känner samma rädsla för sitt eget uppehälle. Därför måste första värnet gentemot främlingsfientlighet och rasism att verka för att alla människor i ett samhälle ska kunna ha ett jobb eller meningsfull sysselsättning, samt en inkomst kopplad till denna. Arbetslöshet är en grogrund för rasism, oavsett var det gäller.

Rädslan för att förlora sitt jobb, att inte lyckas få ett jobb, att inte finna en livspartner, att inte kunna betala räkningarna, är alla exempel på oro som är befogad. Det är detta som politiken måste ta fasta på ifall man på allvar vill verka antirasistiskt. Det räcker inte med kampanjer gentemot de grupperingar som kanaliserar denna rädsla (eg partier med nationell agenda).  Det räcker inte heller med stödåtgärder eller att bara tala väl om landsbygden.

Någon borde ta på sig rollen att på allvar ta dessa människors oro på allvar, att presentera politiska lösningar på arbetslösheten på landsbygden, och att presentera hur man vill hjälpa ungdomar som känner sig förbigångna och vilsna. Vilka politiska partier är beredda att ta upp frågan? Vem är frågan mogen? Nu är det upp till bevis innan det sitter rasister i vårt högsta politiska parlament. Konflikten mellan utveckling i städerna och hopplösheten på landsbygden och i förorterna måste ges en lösning. Snabbt.