Med jämna mellanrum ploppar denna debattartikel från 2008 upp i sociala medier. Den börjar så här:

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande. Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Sedan ägnar sig Gunnar Sandelin åt att dels bevisa detta, dels att oja sig över hur alla ljuger, och slutligen begär han att ”kostnaden för invandringen” ska redovisas. Vi ska titta på vilka skatteintäkter invandrade svenskar bidrar med, och sedan dra av deras kostnader.

Det finns ett huvudfel i artikeln, och det är grundtesen: att ”såväl politiker som massmedier” skulle påstå att merparten av invandrare till Sverige skulle vara flyktingar. För självklart är det inte så. Merparten av invandrare har kommit till Sverige för att antingen arbeta, eller studera. De har redan ett arbete när de kommer, och de kostar följaktligen inte samhället någonting alls.

Vidare finns den ganska stora grupp som anhöriginvandrar. Den kan delas upp i tre kategorier:

• adoptivbarn
• kärleksinvandrare, dvs människor som flyttar hit för att leva med en svensk
• anhöriga till dem som flytt till Sverige

Av dessa kategorier kostar självklart ett adoptivbarn lika mycket för samhället som ett barn fött i Sverige, men det kan rimligtvis inte läggas till ”invandringens kostnader”. Kärleksinvandrare ska försörjas av den de lever med. Bara den tredje kategorin kostar normalt pengar för samhället, och då endast om den som flytt till Sverige inte själv klarar att försörja sin/sina anhöriga.

Det är med andra ord en debattartikel som slänger upp ett påstående ingen framfört, och som lägger många anklagande stycken på att motbevisa det.

Vi vet också hur det senare gick med kravet på att redovisa ”invandringens kostnader”. Det är nu gjort av Sverigedemokraterna, som genom diverse sifferexerciser som samtliga experter, inklusive Riksdagens utredningstjänst,som levererat underlaget underkänt, kommit fram till att invandringen kostar Sverige 188 miljarder om året.

Slutligen behöver vi också sätta en stor plump på påståendet att en miljon uppehållstillstånd delats ut under åren 1983-2008. Det är en tänkbar siffra, om man till den siffran räknar alla tillfälliga uppehållstillstånd för, till exempel, studenter och säsongsarbetare, men i övrigt stämmer den inte. Samtliga utrikes födda, undantaget nordiska invånare som inte behöver uppehållstillstånd, uppgick år 2008 till en miljon, och då har vi inte räknat bort dem som redan bodde här 1983. Till det ska läggas att EU-medborgare, som är en betydande andel av denna miljon, faktiskt inte heller behöver ”uppehållstillstånd”, utan bara ”uppehållsrätt”.

Vad beträffar artikelförfattaren, Gunnar Sandelin, så är han en del av Sverigedemokraternas inre krets. Han har skrivit en bok på samma tema som artikeln, vilken säljs på Avpixlat, och framfört statistik vi tidigare mött här på Motargument. Att han är sverigedemokrat innebär, förstås, inte att han automatiskt har fel – bara att han skriver utifrån ett partiskt, och mycket svartvitt, perspektiv.