Onsdagen den 18:e mars publicerade P4 Extra på Facebook några korta citat om att Birgitta Ohlsson går med i Centerpartiet. Vad som fick mig att reagera på just detta inlägg var dock inte sakfrågan i sig utan språket som Ekots politiska kommentator Helena Gissén använde:
”… många vänsterliberaler är arga på L-ledaren Simona Mohamsson efter uppgörelsen med Sverigedemokraterna”. (Källa: P4 Extra på Facebook)
”Vänsterliberaler” är ett begrepp som jag personligen tidigare bara har hört från högerextrema grupperingar och partier som SD. Det är verkligen illa när sådant publiceras på SR som ska vara politiskt opartiska. Det är tyvärr lätt att ryckas med i dagens radikaliserade medier och samhällsdebatt, och att därför utan illvilja eller sympati för högerextrem ideologi börja använda högerextrema begrepp som det på ytan inte verkar vara något konstigt eller högerextremt med.
För vad skulle det egentligen vara för fel med att kalla folk för ”vänsterliberaler”?
Varför begreppet ”vänsterliberaler” är antivetenskapligt
Vänster och höger är en ekonomisk skala där, grovt förenklat, vänster är för mer skatt, mer regleringar och mer makt för arbetaren. Högern är för mindre skatter, färre regleringar och mer makt för företagsägaren.
Liberalism är i praktiken ett samlingsnamn för socialliberalism och ekonomisk liberalism.
Socialliberalism betyder frihet för människor i allmänhet och kan inkludera saker som att stå upp för LGBTQ+, etniska och religiösa minoriteter, mänskliga rättigheter och att stå upp mot auktoritära krafter, mot högerextremism osv.
Ekonomisk liberalism betyder ekonomisk frihet för företagsägare och kapitalägare, vilket innebär t ex lägre skatter, färre regleringar och mer makt åt företagsägare.
Då liberalismens ställningstagandena om ekonomi ligger tydligt på högerskalan så är liberalism de facto en högerideologi.
Så varför använder vissa grupper begreppet ”vänsterliberaler” trots att liberalism så tydligt är en högerideologi?
För att hitta svaret på den frågan så måste man förstå några saker först.
Högerextrema grupperingar är antivetenskapliga, de är antiintellektuella och de är ohederliga. Detta innebär att det finns två sorters högerextremister: de som vet att liberalism är en högerideologi men som ljuger om det, och de som faktiskt inte förstår bättre pga att de själva matats av högerextrem propaganda.
Anledningen till varför högerextremister använder begreppet ”vänsterliberaler” och kallar liberaler och specifikt socialliberaler för vänster görs i syfte att få en enhetlig högerextrem höger där socialliberalism kastas ut och inte längre är välkommen. Syftet är att få bort all form av HBTQ-vänlig politik, att få bort all respekt för mänskliga rättigheter och viktigast av allt: att få bort all form av motstånd mot högerextrem politik. I en sådan höger så är fortfarande ekonomisk liberalism inte bara välkommen utan fullständigt normaliserad, men i de icke-ekonomiska frågorna så dominerar högerextrem ideologi.
Den stora faran med att normalisera och acceptera begreppet ”vänsterliberalism”
Det kan tyckas inte vara en stor grej att kalla liberaler för vänster, men konsekvensen blir att all form av respekt för mänskliga rättigheter, respekt för minoriteters rättigheter, respekt för kvinnors rättigheter, kamp mot rasism osv blir allmänt accepterad att det är en vänsteråsikt, dvs en politiskt icke-neutral ståndpunkt. Om du är för mänskliga rättigheter så blir du automatiskt vänster. Alla myndigheter, SVT, även de delar av svensk lag som talar om mänskliga rättigheter blir då en del av ”vänstern” och den radikaliserade högern kan därmed argumentera för att ta bort all respekt för mänskliga rättigheter som en del av att göra myndigheter, lagar, SVT osv till ”politiskt neutrala”.
Konsekvensen av denna process om den får fortgå blir att vi omvandlar vårt demokratiska samhälle till ett högerextremt auktoritärt samhälle där endast högerextrema åsikter och värderingar är tillåtna. Det kan låta alarmistiskt men det är åt det hållet vi är på väg just nu och det är dit vi kommer komma om vi inte byter riktning snarast.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Källa:
Motargument 