Richard Jomshof (SD) vill införa ett förbud mot att bära symboler för islam. T ex skall förbudet om han får som han vill inbegripa förbud mot minareter (dvs torn vid moskéer som ropar ut när det är dags för bön), halvmånar och hijabs i någon form. Detta går hand i hand med Åkessons utspel om att förbjuda moskéer från att se ut som moskéer. Syftet menar Jomshof är att undvika symboler i det offentliga rummet som av ”många” förknippas med islamism och förtryck. As usual är alltså SD:s lösning på förtryck mer förtryck…

---

Givetvis behöver vi också se detta utspel i ljuset av vad som sker i Gaza. I ljuset av den kollektiva skuld man gladeligen lägger på muslimer för Hamas terrorattack 7/10, och där muslimers närvaro i västvärlden utmålas som ett hot även av Israel. I argumentationen om varför Israel ska få hållas med sina bomber har återkommande varit att vi ska tacka dem, för att de står mellan oss (dvs väst) och islamistiskt våld. Budskapet har uttalat varit att om Israel faller, då faller hela västvärlden till extrema islamisters makt (och underförstått blodtörst).

Att vilja förbjuda symboler för islam är själva definitionen av kollektiv skuldbeläggning och avhumanisering. Vi ska inte se personerna bakom symbolen utan bara vad ”vi” väljer att läsa in i den. Om det handlar om att ex-muslimer skulle må dåligt av att påminnas om islam (som Jomshof menar) varför förbjuder vi då inte ALLA religiösa symboler i offentliga rum? Trots allt är det rätt många bara i Sverige som tagit sig loss ur kristna sekter där de farit illa, varför skulle deras trauma och ovilja att påminnas om det hemska vara mindre relevant än ex-muslimer?

Svaret ligger givetvis i att SD anser att kristendomen hör hemma i Sverige pga att ”vi är ett kristet land”, medan islam påstås inte höra hemma här pga att den är ”från Mellanöstern”. Att båda religionerna har exakt samma ursprung (dvs judendomens stamfader från Irak) spelar ingen roll. SD minns inte islam från sin barndom och fanns det inte när de var små är det ”onaturliga” inslag idag…