Den allra första stavelsen av fascism och nazism är att göra skillnad mellan oss och de andra. Det är kontexten. De utpekade, anklagade, svartmålade, utsatta ska i maktens ögon bli anonyma, tärande, snyltare. Mycket arbete läggs på att allmänheten ska luras till att tänka lika.
Den sittande Tidö-regeringen med SD vill kräva att offentligt anställda ska anmäla sina medmänniskor till myndigheterna. Det är bland annat personer som gömmer sig medan de överklagat sina avslag.
Vi tycks ha hamnat i empatilöshetens ständiga månskugga. Se inte längre de människor som desperat försöker få vara kvar till de kan få beviljat uppehållstillstånd. Om vi ser dem i ögonen – då vill makten tvinga oss att anmäla dem.
Sådan politik har testats förr, men då är det bara i auktoritära, totalitära regimer. Motsatserna till vår liberala, öppna demokrati. Vad alla måste inse och förstå är att Sverige tagit små steg fram till något annat som inte är en rättsstat eller fullvärdig demokrati. Vi går över i något annat. Det är vad som är pudelns kärna nu.
Ingen får vara naiv och bli förledd av den monumentala propaganda som väller över oss. Det som alltid glöms bort i debatter om flyktingfrågan: Det är att man flyr ifrån och inte till.
Vad som också är alarmerande är att många tror sig ha rätt till sina förutfattade åsikter om den godtyckligt ihopklumpade gruppen “de där andra”. Fundera på om du själv en dag behöver fly, hur skulle du vilja tas emot i en annan stad, eller i ett helt annat land? Får du rätt att söka asyl där?
Har du någon aning om vad som är solidaritet? Vet du vad ambitionerna med att önska jämlikhet är?
En sak är en totalitär makt väldigt tydlig med att göra. Det är att i många små detaljer demontera bort rättsstaten. Aningslöst, skrämmande. Till sist, för den utsatte, blir det farligt. Nu är det farligt.
Det ständiga arbetet uppifrån med att göra skillnad mellan mig och dig. Som dagens regering arbetar hårt för. Det är klassisk splittringspolitik, på vägen mot fascism. Tidöavtalets parter försöker lägga dimridåer. Det handlar inte om annat än kontroll över makten och maktens kontroll.
/C.S. Berglöv
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Motargument 