Detta är en artikelserie som syftar till att ta upp bibelcitat som motsäger islamofobers bild av Bibeln kontra Koranen.

”Läs koranen”, säger islamofober ofta. De tillägger ofta att de har läst koranen och anser att den är full av våld, mord, förtryck och ondska. De flesta som påstår detta menar att Sverige är ett kristet land och försvarar kristendomen. Om man öppnar Bibeln är den, likt Koranen, fylld av våld, ondska, uppmaningar till mord och förtryck. Trots att Bibeln och Koranen innehåller mycket som de flesta idag inte skulle tolerera lever de flesta kristna och muslimer som fredliga människor. Detta beror på att de religiösa tolkar sin heliga skrift utifrån den tid vi lever i.

I denna första del av artikelserien inleder vi med citat som rör kvinnor:

Kvinnans ställning – Första Timotheosbrevet 2:11

”Kvinnan skall ta emot undervisning i stillhet och alltid underordna sig. Att själv undervisa tillåter jag henne inte och inte heller att bestämma över mannen, utan hon skall hålla sig tyst och stilla. Ty Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som lockades utan kvinnan som lät sig lockas och förleddes till överträdelse.”

Döda sin dotter – Domarboken 11:28

”Herrens ande kom över Jefta. Han tågade genom Gilead och Manasse, passerade Mispa i Gilead och drog vidare mot ammoniterna. Jefta avgav ett löfte till Herren: ”Om du ger ammoniterna i mitt våld, så lovar jag att den som först kommer ut genom dörren till mitt hus och möter mig, när jag återvänder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillhöra Herren och offras som brännoffer.”

”Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld. 33Han tillfogade dem ett förödande nederlag och intog landet från Aroer till trakten av Minnit, tjugo städer, ända fram till Avel Keramim. Så underkuvades ammoniterna av israeliterna.
När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar. När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: ”Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka.” Hon svarade honom: ”Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna.” Och hon fortsatte: ”Jag ber bara om detta: Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru.””