Medborgaren Nyamko Sabuni

I min förra artikel Oblivion skrev jag om det viktiga att inte låta Sverigedemokraterna bestämma diskursen angående invandringsfrågan. Detta för att det lätt kan göra oss andra passiva till att försöka hitta en lösning på de frågor och problem som invandring kan ställa.

I månaden som gick avgick Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister. Sabuni har gjort en spikrak karriär från egenföretagare till maktens korridorer. Hon har under sju år hunnit bli integrationsminister, jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister. Hennes framgångar har främst varit att sätta hedersrelaterade frågor på agendan genom olika utspel som till exempel gynekologiska undersökningar för muslimska flickor.

Stockholm. Rosenbad. Estocolmo.
J. A. Alcaide / Water Photos / CC BY-NC-ND

Andra utspel har varit om två månaders mindre mammaledighet för utländska kvinnor som inte fått uppehållstillstånd. Både dessa utspel har möts med gillande men också skepticism. De positiva till Sabunis utspel har varit ”Jan Björklund-liberaler” allmänt kända som ”batongliberaler”. Som enligt mig delvis har anammat sverigedemokraternas diskurs angående

Jag som liberal tycker att Sabunis utspel var väldigt oliberalt. Inte för att hennes premisser är fel, för de instämmer jag i:

  • Att det finns problem med hederskultur och att man då måste bedriva en politik emot det.
  • Invandrarkvinnor har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och därför måste man bedriva politik som vänder på trenden.

Vad jag tycker är oliberalt med hennes utspel är lösningen på problemen. Det eftersom man inte vet exakt vilka eller hur många flickor som lever i hederskultur där de tvingas till könsstympning. Men hon vill att alla tjejer skall genomgå undersökning hos gynekolog. Det drabbar alla som möjligen kan tillhöra gruppen muslimer, samma sak är det med invandrade mödrar som med morot och piska ska komma fås ut i arbetslivet. Även om förslaget om mindre mammaledighet för invandrarmödrar ämnar till ett positivt resultat så är förslaget oliberalt. Om man vill få ut fler kvinnor i arbete så är en individualisering av föräldraförsäkringen att föredra av en som kallar sig liberal. Kort och gott kan man säga att Sabuni förordar att medlen helgar ändamålen som är att nå positiva resultat med oliberala medel.  

Sabuni med sin afrikanska bakgrund har setts som ett tillskott i en politisk maktelit som består av män som är vita och gamla. Det har bekanta till mig med både utländsk och svensk bakgrund påtalat. Som regel i samband med hävdandet att Sabuni är en ursäkt för Reinfeldtregeringens försök att driva igenom en invandrarpolitik som skulle ha betraktats som rasistisk om inte Sabuni gjorts till frontfigur i sådana frågor. Felen med detta argument är många, men den viktigaste är att man tar ifrån den integritet och intellekt som Sabuni besitter.

Med tanke på den debatt som Adam Cwejman blottat med sin bok Välviljans Rasism får det mig att tänka på att argumentet om att Sabuni skulle vara en ursäkt för att driva en ”rasistisk” invandringspolitik.

Vad som är häpnadsväckande med detta argument är att en del människor, både etniska svenskar och svenskar med invandrarbakgrund, är att de inte kan tro att det finns invandrare som kan ha en åsikt om svensk invandringspolitik som inte stämmer överens med deras ”icke rasistiska” åsikter.  Problemet med denna syn tycker jag är att man skapar en syn om att rasism är något som enbart kan komma från en viss folkgrupp och att de som faller offer för deras rasism ej kan vara rasister.

Hur som helst. Trots sina utspel har Sabuni fått föga eller ingen alls offentlig kritik ifrån några av de ledande institutionerna som säger sig jobba emot rasism, som organisationer som Centrum Mot Rasism och Afrosvenskarnas riksförbund (ASR). I det sistnämnda fallet har jag inte hört en enda kritik mot Sabunis utspel. Varför kan man fråga sig?

Organisationer som ASR och Centrum Mot Rasism är ju väl etablerade organisationer. I alla fall etablerade nog för att få medias uppmärksamhet.  De har bland annat varit mycket framgångsrika i sin kritik mot Tintin I Kongo, konstutställningen (som ville uppmärksamma könsstympning av kvinnor i Afrika) av Makode Linde; där en tårta föreställande en svart kvinna (Linde) med blackface blev uppäten av kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. ASR Krävde kulturministern avgång.

ASR uppmärksammande av dessa frågor och händelser är välbehövliga men deras patos för de förtryckta grupperna var nästan bortblåst när de lät en minister föreslå lagstiftning som pekar ut grupper på grund av deras religion, kultur och geografiska ursprung.

En anledning till att man har valt att inte kritisera Sabunis utspel kan kanske ligga att hon är svart och därför valt att tiga och om det skulle visa sig vara så, då är det mycket olyckligt. För utgår man ifrån att Sabunis utspel ej kan ha rasistiska företecken för att hon är en svart kvinna, har man en overklig bild av vad rasism är.

En annan anledning till att Sabuni undsluppit kritik från ASR skulle kunna vara Sabunis koppling till ASR där hon tidigare varit projektledare. Sabunis bror Kitimbwa Sabuni är den nuvarande talesmannen och samordnaren för ASR. Om det är så att släktskapet mellan Nyamko och Kitimbwa ställer sig i vägen för en möjlig kritik mot Nyamko från ASR, då råder det ett moraliskt och etiskt förfall inom ASR. Och nu kommer vi tillbaks till inledningen av denna text: att ASR och Centrum Mot Rasism får bestämma diskursen för vad som ska anses vara rasism och inte rasism är fel på många plan, här är två viktiga:

  • ASR och Centrum Mot Rasism som säger sig representera afrikaner och andra invandrare, vilket jag inte ifrågasätter. Däremot motsätter jag mig att två organisationer ska föra talan för hundratusentals människor i frågor som de inte konsulterat med de som de säger sig representera.
  • ASR och Centrum Mot Rasism är elitistiska organisationer som ser grupper framför individer och där av utgår ifrån premisser som kanske inte delas av den ”grupp” de representerar.

Jag tycker att Nyamko Sabuni som offentlig person visat sig vara en mycket kompetent person med så pass mycket integritet att hon kan ha egna åsikter och agera utifrån dem. Håller jag med hennes åsikter?

Nej, inte de utspel som jag har tagit upp här. Sabuni är en individ som har gjort en resa ifrån Burundi till Sverige som politisk flykting, boende i en Stockholmsförort till att bli minister, det i sig är en bragd att hurra för många gånger om.