Gästkrönikör Kim Ahola, sampubliceras från bloggen Kim The Cynic

När man diskuterar asyl med ”invandringskritiker” får man ofta höra att de som kommer hit inte är riktiga flyktingar. Ibland säger några till och med att vi borde ta emot fler kvotflyktingar, eftersom de är flyktingar. På. Riktigt.


Kvotflykting i UNHCR:s händer

En sådan syn vittnar naturligtvis om en djup okunnighet om flyktingars situation, men låt oss lägga det åt sidan för en stund. Kvotflyktingar plockas upp från flyktingläger runt om i världen. Det är människor som uppfyller alla krav på flyktingstatus, men som inte själva kan ta sig därifrån. De kan vare sig betala för egna visum (om de ens gick att söka/få) eller för ”hjälp” av människosmugglare. De sitter helt enkelt fast i flyktingläger tills:

1. oron lagt sig så att de kan återvända hem (vilket kanske aldrig sker), eller:
2. de plockats upp av UNHCR och givits chansen till ett nytt liv som kvotflykting.

Ungefär 25 länder i världen tar emot kvotflyktingar idag. För att klassas som kvotflykting måste man ha flyktingskäl enligt Flyktingkonventionen från 1951. Mellan 1987 och 2012 tog Sverige emot i snitt 1.796 kvotflyktingar om året. 2012 tog vi emot 1.853 personer. Våra nordiska grannar är hyfsat generösa de med:

• Finland: 500
• Norge: 1.200
• Danmark: 750      (2012)

Det är alltså dessa flyktingar vi talar om i det här blogginlägget. Dessa brukar även många invandringskritiska vara positiva till att hjälpa, så hur är det med den saken? Bör sådana lägga sin röst på Sverigedemokraterna?

I HELVETE HELLER!

Saken är nämligen den att Sverigedemokraterna formligen vill slakta antalet kvotflyktingar. Riksdagsmannen Kent Ekeroth berättar t ex på sin blogg att han vill ha ner antalet från dagens 1.900 till 60(!). Han tar procenträkning till hjälp:

Enligt FN uppgick Europas befolkning till 852 miljoner 2009. Sveriges andel av detta är med andra ord cirka 1 procent. Så istället för att vi tar emot 30 procent av andelen kvotflyktingar som vi enligt SvD gör idag, borde vi alltså ta emot 1 procent, dvs 30 gånger mindre än vad vi gör idag.Så istället för att ta emot 1900 st i år borde vi enligt vår befolkningsmängd ta emot 60 personer cirka, en minskning med cirka 97 procent.

Eh… va?

Okej… så istället för att notera det enorma behovet och be andra länder att (åtminstone) försöka följa vårt exempel så väljer Ekeroth att se dagens kvotflyktingström som en slags magisk konstant som bara behöver fördelas på fler? Varenda vettig människa förstår ju att fler länder behöver ta emot fler kvotflyktingar. Nu. Omedelbart. Sverigedemokraterna borde testa att faktiskt prata med UNHCR, en organisation som de själva ironiskt nog säger sig skatta högt:

Sverigedemokraterna har föreslagit i sina budgetförslag att stödet till UNHCR ska öka med en miljard kronor.

Hål i huvudet-politik. UNHCR som bland annat överser kvotflyktingarbetet, ska alltså ges en extra miljard (finansieras genom att SD skär ner trettio-fyrtio miljarder kronor från alla andra biståndsprojekt), villkorat med ”används bara för hjälp på plats”. Lägg av!

SD gör det ärligt talat svårt för sig själva. De behåller naturligtvis sina kärnväljare. Andra partiers misstag i oroliga tider krattar också manegen för dem, men förr eller senare kommer sådana här värdegrundsfrågor att komma ikapp dem. Varför diskuterar de ens kvotflyktingar? Ah well… SD vill förutom detta begränsa flyktinginvandring på väldigt många sätt, men då det inte hör till just kvotflyktingar tar vi det en annan gång.

Den som vill kan fördjupa sig om den svenska flyktingkvoten

Kent Ekeroth, Björn Söder, Linus Bylund, Martin Kinnunen har kontaktats för ev. kommentar. Ingen av dom har svarat.

Gästkrönikör Kim Ahola, läs krönikan i sin helhet på bloggen Kim The Cynic