Kränkningen är värst. Det säger tortyroffer, krigsdrabbade, fördrivna från världens krig och diktaturer. ”Den fysiska tortyren var fruktansvärd, men värre ändå var kränkningen”. Hur många gånger har vi inte hört det sägas?
Att avsiktligt tillfogas skada för den man är, sin hudfärg, sin politik, sitt kön, sin härkomst. Att plågas, fördrivas eller dödas av en hånflinande, skadeglad representant för någon förment rättvisa tycks vara det värsta en människa kan utsättas för. Så allvarligt att traumat nedärvs i generationer. Smärta, hunger, lidande, rädsla är inte neutralt. Det är inte smärtan utan dess bakomliggande onda uppsåt som sätter spår.
Den fruktansvärda masskjutningen i Örebro måste kunna ses i den kontexten.
I skrivande stund sägs inget styrka ideologiska motiv hos gärningsmannen. Men vi vet att han ändrat efternamn från Simon till Andersson, hade licens för flera vapen, bytte om till militärliknande kläder. Vi vet också att dådet skedde på en skola med många utlandsfödda, med tyngdpunkt på svenska som andra språk den aktuella dagen. Han tycks ha valt offer med icke-nordiskt utseende. Hans vardagsliv syntes tillbakadraget och oantastligt. Mönstren känns igen från Breivik, Mangs, Ausonius med flera rasistiska serieskyttar. Signaleffekten är tydlig.
Resten blir i nuläget spekulationer. Vi måste ändå våga se att västvärldens flyktingfientliga vindar utgör en grogrund för rasistiskt våld. Vi måste se att rasifierade personer känner rädsla och otrygghet i sitt eget land. Antalet anmälda hatbrott ökar. Rasistiska gliringar är mångas vardag.
Rasismen har på kort tid blivit politiskt etablerad. Det passerar nästan obemärkt när regeringen säger att Sverige ska ta emot dem som är ”lika oss”. Asylinvandringen är i det närmaste strypt. Även svenskfödda, prydligt skötsamma medborgares rätt att vistas här ifrågasätts – bara för att deras föräldrar flydde hit en gång.
Sverigedemokrater har strösslat med antisemitiska, antimuslimska och nazistiska uttalanden. Deras troll hetsar och inspirerar alltjämt ytterhögern. I Tyskland ger sig högerextrema AFD (som väntas göra rekordval) handgripligen på människor. I USA ser vi en framväxande oligarki med en heilande Elon Musk. Självklart påverkar omvärlden oss i Sverige. Rasisthögern läser av samhällsklimatet och bröstar upp sig. Rasifierade känner sig allt obekvämare.
Säkert kan Örebromördaren beskrivas som en ensam man med psykiska problem, egentligen snäll och så vidare. Det är sympatiskt att försöka förstå personen bakom skjutningen. Men vi får inte missa att se skogen för bara trän, så att säga. Det är tydligt att dådet var väl förberett och valet av offer inte en slump. Vi måste sätta in det i en samhällelig kontext och förstå dess konsekvenser, även om polisen inte hittar bevis för ideologiska motiv.
Kränkningen är värst som sagt. Den medvetet tillfogade skadan för att man är vänster, svart, homosexuell, jude, muslim. Vidden av det känner vi till genom ett oändligt antal vittnesmål från offer för politiskt våld. Ovanpå det sprids rädslan och känslan av att vara ovälkommen.
Låt oss därför tala rasism när vi vill förstå den fruktansvärda masskjutningen i Örebro. Rasifierade personer känner av den, oavsett hur gärningsmannen tänkt.
Motgiftet är inte att bagatellisera rasistiska mönster eller sopa dem under mattan. Motgiftet är att alltid försöka skapa ett inkluderande ”vi”, där alla i Sverige känner sig välkomna.
Krönika av Pernilla Zethraeus. Innehållet i krönikor står krönikören själv för.
Motargument 