Det slängs ibland ut ogenomtänkta frågor, som: ”Vad har islam någonsin gjort för nytta?”. Och så kräver en del av dessa frågeställare, att bevis måste visas upp för att det har funnits någon som tror på islam, som har utfört viktig, avgörande forskning eller uppfinning.

Till att börja med: Det är inte religioner som utför några handlingar, det är människor och företag som utför handlingar, mäter, testar, utvecklar, uppfinner, konstruerar och bygger.

Det finns inte heller något som helst krav från någon, i något samhälle – gentemot någon religion eller religiös person eller grupp – att något s k ‘värdefullt’ och ‘nyttigt’ tekniskt underverk måste visas upp för att deras existens ska ‘godkännas’.

Men, OM några av våra läsare känner att de behöver argumentera emot sådana påståenden med lite detaljer i sakfrågan, kan man kanske till exempel börja med att peka på att en kalif i arabvärlden beordrade att man skulle samla på sig texter och manuskript, cirka år 780-800. De översatte, kommenterade och bearbetade texterna. Den första ”Madrasa” grundades i Fes, Marocko. Det satte igång en trend; att samla kunskap. Fartyg som lade till vid arabiska kuststäder genomsöktes i jakten efter manuskript som kunde skrivas av och översättas. Från 700-talet till 900-talet grundades Al-Andalus på Iberiska halvön. Under korstågen från år 1096 till slutet av 1200-talet, förekom det att böcker skrivna på arabiska transporterades till olika städer i Europa.

Många historiker beskriver ungefär likadant; att delar av antika Greklands lärdomar glömts bort under Europas mörkaste medeltid. Andra delar av vad som i Europa påstods vara ”kunskap”, var i själva verket helt felaktigt, som ”De 4 elementen”, människans inre anatomi, de 4 vätskorna o s v. Studenter från hela Europa lockades till olika nyinrättade universitet i Cordoba, Toledo, Salamanca, Bologna, Modena, Paris, Oxford, o s v (de grundades till stor del inspirerat från ”madrasa”-modellen) och där växte upplysningens nya generationer filosofer och forskare fram.

Citat ur ”Idéhistoriens huvudlinjer” av Gunnar Eriksson och Tore Frängsmyr:

I den västerländska kulturutvecklingen kom araber att spela en stor roll, framförallt som förmedlare av det grekiska kulturarvet. Under sina erövringståg hade araber framförallt i Syrien och Egypten kommit i kontakt med den grekiska vetenskapslitteraturen, med verk av Aristoteles, Ptolemaios, Hippokrates, Galenos och andra. Dessa arbeten översattes nu till arabiska och bifogades ofta med utförliga tolkningar och kommentarer. Särskilt betydelsefulla filosofer blev Avicenna, och Averroës. De fick stort inflytande i Europa för tolkningen av dittills rätt okända grekiska vetenskapliga litteraturen. Avicennas stora medicinska arbete ”Canon” […] tongivande för medicinens utveckling under hela medeltiden. Med Averroës kulminerade det arabiska inflytandet i Västeuropa […] det var i hans version den aristoteliska filosofin först blev närmare känd.

Araber förmedlade viktiga kunskaper även inom enskilda vetenskaper. […] Inom andra vetenskaper upptog och vidareutvecklade araberna grekernas insikter. […] fördes av araber över till Europa på 1100-talet.

De medicinska dogmerna som levt kvar från Hippokrates och Galenos tid, började kritiseras och långsamt förändras till nutida medicin först efter att Mondino de Liuzzi började obducera människolik vid Bologna universitet, år 1315. Andra, mycket kända personer som sedermera bidrog till att modernisera vetenskap tack vare upplysningstidens ”bokjägare” (Dante, Petrarca, Boccaccio osv) kan man nämna Andreas Vesalius anatomi/medicin och Isaac Newton, matematik, fysik.

Citat ur en biografi om Newton, skriven av författaren James Gleick:

Den grekiska matematiken var nästan bortglömd. I sekler hade endast islamiska matematiker hållit den vid liv och under tiden uppfunnit de abstrakta metoder för problemlösning som kallades algebra.

[Newton] … läste nu Euklides noggrant. ”Elementa” – vidarebefordrad från antikens Alexandria, via bristfälliga grekiska avskrifter, översatta först till medeltidsarabiska [av Hunayn ibn Ishaq och Thabit ibn Qurra] och sedan till latin.

Ingen hade trots allt till fullo utforskat antikens matematiska hemligheter. Förlorade manuskript dök fortfarande upp i dammiga samlingar. Det fanns en sådan storslagenhet och renhet i dessa gamla sanningar, vilka plötsligt kunde vakna till liv efter att under årtusenden ha bevarats på arabiska…

Mer fördjupning kan ni göra med några av dessa utgångspunkter: Bayt al-Hikma – Visdomens Hus & Om Översättningstrenden & ”Att översätta och tänka nytt” & ”Muslimska gåvor till Europas barbarer” & Betydelsen av arabisk vetenskap & La Convivencia i dåtidens Andalus, Spanien & Al-Andalus & Al Farabi & Ibn al-Haytham (al Hazen)

Till er som föredrar video-formatet för att ta till er kunskap, se på ett par mycket bra dokumentärer som vi tipsade om här: Islam, vetenskap och kaffe

För kalenderbitare finns det sammanställda listor över muslimska Nobelpristagare och muslimska vetenskapare och forskare

Jämför gärna årtal för grundandet av olika europeiska universitet med när denna Madrasa i Fes, Marocko grundades

Jag anser personligen att varje forskare och upptäckare bör hyllas för dennes egna bedrifter, och inte på grund av sin eventuella religiösa trosuppfattning. Så i ett sekulärt samhälle är det enligt mig irrelevant om någon muslim uträttat något ‘nyttigt’ eller ej. Och slutligen försöker jag mig på att översätta en text, som även Newton citerat: ”Vi är likt kortväxta på jättars axlar. Vi se mer, längre bort än de. Inte för att vår syn är överlägsen, eller för att vi är högre upp, utan för att våra föregångare lyft oss upp och för att vi bygga på vad de grundat.” Textens original kommer troligtvis från John of Salisbury som skrev den i ”Metalogicon”, om logik, som gavs ut på latin, år 1159.