Nämndemän har funnits i många hundra år. Vi som släktforskar hittar titeln i kyrkböcker och domböcker. Den som blev nämndeman var väletablerad i samhället, och åtnjöt omgivningens förtroende. När kommunfullmäktige sattes att ansvara för utnämningarna förvandlades systemet till att bli politiskt. Istället för att välja någon ur hela kommunens befolkning delade man helt enkelt upp posterna mellan sig, och lät partierna utse sina respektive representanter.

Det har fungerat sådär. En tråkig konsekvens är att kompetenta människor utan politisk bakgrund aldrig kommer i fråga. Systemet har därför sedan länge ifrågasatts.

Idag är det mer relevant än någonsin. Problemen med främst SD:s nämndemän har funnits en tid, men SD gör uppenbarligen inte tillräckligt för att komma tillrätta med dem. Varje nytt fall som dyker upp beskrivs som en enstaka företeelse man absolut inte kunnat förutse. Personerna ifråga har aldrig visat sådana tendenser tidigare. Ingen kunde veta. Gång på gång. Ändå måste man ställa sig frågan: Hur många av de som finns kvar därute har likadana åsikter, utan att vi känner till det?

För rättssäkerhetens skull så måste vi antingen ändra hela tillsättningssystemet, eller så kanske vi behöver genomföra samma sorts psykologintervjuer med kandidater som en del rekryteringsföretag eller chefstillsättare tillämpar. Det som händer i Sverige idag är helt ovärdigt en demokrati. Den som ska få sin sak prövad måste vara helt trygg i att bli rättvist bedömd.

Tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt vädjade till kommunerna att ändra tillsättningsförfarandet. Det har de inte gjort. Alltså behövs lagstiftning eller större ansvar från domstolarna.

Vi som har följt SD:s anhängares reaktioner på både Expressens rapportering och Skavlans utfrågning vet att SD:s anhängare – i alla fall de som är aktiva på nätet – ingalunda ser något problem med mönstret i det som hänt. Jimmie Åkesson är inte ansvarig för att hans vice ordförande kallade invandrare för parasiter, eftersom det var länge sedan. De förtroendevalda i kommunerna kan inte alls veta att de personer de utnämner är rasister, menar man unisont.

Visst kan enstaka personer luras, men ärligt talat – ingen av de personer som framträtt – vare sig nämndemännen eller Jonas Åkerlund – framstår ju som särskilt kapabla till att skickligt dölja sina åsikter.

Så om inga bättre metoder står till buds:

Här är ett förslag till SD-representanter: Innan du utser någon till nämndeman, ordförande eller liknande: bjud ut hen på en öl, säg något rasistiskt och se om hen håller med.

Hint: Om hen gör det är det fel.