Det stora hotet mot svenskheten (hint, det är inte muslimerna)

Det sägs ibland att den svenska kulturen är hotad av muslimerna. Eller, rättare, det sägs rätt ofta, och det sägs dessutom med ett påtagligt patos. Som om hotet är omedelbart och kommer att slå till vilken natt som helst nu. När vi som minst anar det.

Det sägs ibland att den västerländska kulturen är hotad. Ofta i samma andetag som det ovan sagda. Med utpräglat patos utmålas muslimerna som ett hot mot moderniteten som sådan. Oftast utan att det moderna definieras särskilt noggrant, och det moderna och det svenska likställs med varandra som om vore de synonymer.

Jag undrar om inte det är ett misstag.

Moderniteten är nämligen inte särskilt snäll mot den svenska kulturen. Den är på det hela inte särskilt snäll mot någon kultur alls. Den tenderar att bryta upp anrika lokala traditioner och sedvänjor, byta ut dem mot kapitalismens brutala nödvändigheter och förvandla den förmoderna känslan av mellanmänsklig gemenskap till en serie av ekonomiska transaktioner. Oftast utan att ta några större hänsyn till dessa lokala gemenskapers protester.

Om ovanstående stycke låter förbryllande, så kan det sammanfattas så här: det finns en anledning till att dagens ungdom oftare tenderar att dricka cola än julmust vid julfirandet, och denna anledning är inte muslimerna.

Faktum är att dagens ungdom är mer alienerad än någonsin från det svenska. De vet mer om World of Warcraft än om Sveriges statsskick, har större koll på japansk anime än på Bellman, och håller på det stora hela att växa både upp och in i en kultur som är långt mer modern än svensk. De surfar, messar, raidar, dejtar och ett otal andra engelska ord som av rent nödtvång blivit svenska verb. I brist på inhemska ord.

Om det är hot mot den svenska kulturen du är ute efter, så är det inte muslimerna du borde oroa dig för. Det är inte muslimerna som gör att ingen längre minns vad pingsten går ut på eller när dymmelonsdagen inträffar. Det är inte muslimerna som har gjort det naturligare att gå till McDonalds än att äta kåldolmar. Och det vore långsökt bortom all rimlighet att påstå att det är muslimernas fel att ordet ”yes” på det stora hela bytt ut ordet ”ja” i vardagliga sammanhang.

Om det är svenskheten du vill bevara, så gör du bättre i att försöka förstå och motverka moderniteten. Den byter ut anrika traditioner mot kommersiella jippon, gör kitsch av konst och får alla fasta hållpunkter i vardagen att lösas upp i intet. Den isolerar människor från varandra, gör att tevekändisar blir mer verkliga än våra grannar, och tvekar inte att nedvärdera allt vad svenskhet heter om det skulle visa sig att det är en lönsam affär.

Det är upp till dig, egentligen. Antingen kan du låta svenskheten förfalla medan du bekämpar muslimska väderkvarnar, eller så kan du kavla upp ärmarna och börja göra någonting som faktiskt skulle kunna fungera i den moderna värld vi lever i. Du kan antingen ta tillfället i akt att göra svenskheten relevant i ljuset av den moderna världens likgiltigt iskalla ekonomiska realiteter, eller fortsätta göra dig själv irrelevant genom att slösa bort din tid på att leka Don Quijote.

Ditt land. Din kultur. Ditt val.