En saga i tre delar av C.S Berglöv
Länkar till alla delar
Sagan om den skenheliga flickan började egentligen i hennes mammas mage. De älskade foster — bara det inte blev gay eller något annat hemskt pronomen. Men det blev aldrig deras dotter, fastän hon tidigt hade ett hjärta av cement. Omgavs hon med kärlek? Absolut—men endast på hennes villkor. Fast det var nog inte riktigt sant. Det var snarare pastorn i församlingen som bestämde villkoren, för han visste att sann kärlek krävde rätt åsikter, rätt uppförande och framför allt—rätt typ av frälsning.
Hon var otålig redan från början. Hon ville inte vänta på den stora Gudens gåvor efter döden. Dem ville hon ha direkt, helst igår. Under hela hennes uppväxt var samhället en monokultur av en enda sanning. Hon fann trygghet i framgång, i rena, obefläckade A-betyg. B var acceptabelt, men fallande betyg tydde på att Djävulen eller — ännu värre — någon sosse hade nästlat sig in i hennes liv.
Mycket tidigt kände hon sitt kall till Jesus och Gud. Den vägen var inpräntad och självklar, och varken hon eller hennes heliga bröder och systrar ville leva i armod. Framgång i detta liv skulle bereda vägen till himlen. Hon visste att de som saknade hennes tro var för evigt fördömda i helvetet, och därför behövde hon inte ta hänsyn till dem i detta liv. Deras skrik och lidande var redan förutbestämda, deras öde förseglat. För henne brann de redan — så varför slösa barmhärtighet på förlorade själar?
När hon tog sina första steg ut i livet gjorde hon det med en självklarhet, en gudomlig rätt att ta plats—oavsett om hon armbågade sig förbi andra. Hon var inte ensam. Hon fann snart en helig skara av lika orubbliga själar, människor som högljutt proklamerade sin kärlek till Jesus men med en märklig blindhet för hans läror. Kärlek till sin nästa var en vacker idé, men mest i teorin. För när tron kunde användas som ett vapen, varför nöja sig med att vända andra kinden till?
Det som kom att bli avgörande för den skenheliga flickan var när en släktings akuta behov av hemtjänst trängde sig på. Plötsligt kom verkligheten obehagligt nära. Hur kunde en person med en given biljett till himlen behandlas som vem som helst? Nej, detta var ett tecken! En prövning! En uppmaning från ovan! Hon avbröt sina studier omedelbart och kastade sig in i politiken—ett högre kall än utbildning, för här kunde hon forma lagar som säkerställde att alla heliga fick sin rättmätiga väg till paradiset.
Men att säkra de heligas väg krävde finansiering, och det var då hon mötte en riskkapitalist med ett varmt leende och en kall kalkylator. ”Gud belönar de trogna,” sa han, ”och inget visar trofasthet bättre än ett välplanerat investeringsavtal.” Så föddes den gudomliga fonden, en ekonomisk välsignelse som säkerställde att de rättrogna kunde leva i överflöd medan de fördömda fick förbli… fördömda. För varför kasta pärlor åt svinen när de ändå brinner i evigheten?
Författare C.S Berglöv
Motargument 