För ungefär 5-6 år sedan var jag på plats då de första stenarna lades som grund till moskén i Fittja. När jag kom tillbaka efter ett tag byggdes moskéns kupol av trä och jag var helt fascinerad av hantsverksarbetet kring den kupolen. Väldigt snabbt byggdes en riktig plats för meditation.

Moskén byggdes upp mitt emellan en sjö i skogen och en motorväg. På andra sidan sjön ser man ett bostadsområde med höga hus. Jag var glad över att få vara med och plantera rosor, äppelträd och hallonbuskar i parken. Jag drömmer om att kunna konstruera en paviljong av trä mitt i parken.

Men det mest viktiga av allt är moskéens själ, tankeinnehållet och stilen.

Man möter vänlighet direkt innanför dörren, som är öppen för alla. Ingen påminner mig om min klädstil, att jag inte bär slöja eller att jag föddes som en kvinnlig mänsklig varelse som till varje pris måste separeras från andra.

Turkar är i majoritet i den här moskén och en av dess styrelsemedlemmar som sprang iväg till köket för att koka en kopp te åt mig ropade att jag inte skulle glömma bort att hälsa till imamen som jag känner i den bosniska församlingen — som ligger på andra sidan av Stockholm. Långt bort i Hallonbergen i Sundbybergs kommun. Trots det långa avståndet så känns det verkligen som att kontakterna och samarbetet är väldigt nära.

Tystnaden är avkopplande i moskén och solstrålarna skiner nyfiket in genom de vackra fönstren. Vi gick in i det stora konferensrummet, där hängde en nära tre meter lång och minst en meter hög svensk flagga på väggen, samt en lika stor turkisk flagga. ”De fick vi från en turistbyrå!” sa mannen som kom med te och baklavabakelser.

”Att älska och respektera Sverige och Turkiet är liksom att förena kroppen med själen”, sa han.

Jag njuter av varje besök där. Och varje gång jag saknar mitt barndomshem — som jag lämnade bakom mig för många år sedan — blir jag nostalgisk och föreställer mig alla vägar som går i riktning mot den här trädgården och den här moskén.

Tyvärr är debatten om böneutrop från moskén i Fittja otroligt hetsig, hatfull och aggressiv.

Att man kritiserade fundamentalister och radikala moskéer har jag ingenting mot, då jag själv kritiserar samma inställning till religionen. Men hatet i frågan kring böneutrop är så starkt att det övergår till ett hat mot alla moskéer, oavsett stil och oavsett dess tolkning av islam.

På den muslimhatiska sajten Avpixlat kunde man se en rad ”Breiviks” som släpptes på fri fot utan att de ansvariga för hemsidan tycktes bry sig. Deras hotfulla kommentarer kunde stå kvar på hemsidan under nästan ett helt dygn:

Om minareten sprängs kommer jag applådera den modiga individen som utfört det

30 personer ”gillar” den kommentaren och 17 timmar senare skriver en annan person:

Jag hänger på. Men det kommer att behövas enorma mängder av vapen för att hålla inkräktarna stången

Sen hänger en till person på i samma tråd:

Vapen är inget problem. Tro mig, känner till en hel del internetsidor som jag kan köpa delar av ett vapen och få skickat till Sverige. Ammunition är inte heller ett större problem, går att tillverka i en liten verkstad. Annars får vi hoppas att våra finska vänner hjälper oss.

Sätter de en böneutropare i min stad så kommer jag att göra samma sak man gör med en en tupp som galer mitt i natten, det är inget hot det är ett löfte

— Den kommentaren ”gillades” av fler än 47 personer.

Detta är en retorik som jag känner igen då tusentals liknande ”Breiviks” tog över gator och städer i Bosnien för 20 år sedan, i jakten på muslimer — bara för att de var muslimer. Tänk om det i Sverige skulle finnas ett liknande forum där det finns några muslimer som öppet och fritt hotar präster, poliser, politiker, talar om vapeninsamling, vapenbeställning och gör kartläggning på landets ”förrädare”?

När olika hatgrupper ställs mot varandra, så är det inte bara min lilla meditations-oas i Fittjamoskén som kan rasa ned, utan hela din och min värld… En hatgrupp utmanar spontant att en motsatt hatgrupp kanske bildas någon annanstans. Hatgrupper vända mot varandra kan inte bara titta på varandra och ”utföra dialog”. Det gäller inte när ”Breiviks” ställs mot andra ”Breiviks”, korsriddare mot jihadister, muslimhatare mot muslimer. När olika hatgrupper ställs mot varandra, så är det inte bara min lilla meditationsoas i Fittjamoské som kan rasa ned, utan hela din och min värld.

Och tänk att det hela handlade om böneutrop på ca 3-5 minuter, bara en enda gång i veckan, mitt på dagen, med volymen anpassad till miljö, relativt långt ifrån närmaste bostadsområden.

Gästskribent Ida Dzanovic